HD01MJU25: Beredskapslager i livsmedelskedjan

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2025/26:MJU25

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till dels lag om beredskapslager av varor i livsmedelskedjan, dels ändring i offentlighets- och sekretess­lagen. Lagförslagen syftar till att säkerställa till­gången till livs­medel om Sverige är i krig eller krigsfara eller om det till följd av en utomordentlig händelse är, eller riskerar att bli, brist på livsmedel i landet.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionen.

I betänkandet finns en reservation (V, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Beredskapslager i livsmedelskedjan

Utskottets ställningstagande

Livsmedelsberedskap och hållbarhet

Utskottets ställningstagande

Reservation

Livsmedelsberedskap och hållbarhet, punkt 2 (V, MP)

Särskilt yttrande

Beredskapslager i livsmedelskedjan, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:205 Beredskapslager i livs­medelskedjan och ett yrkande i en följdmotion. Regeringens förslag till riksdags­beslut och motionen redovisas i bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga ­2. Lagförslagen har granskats av Lag­rådet.

Vid utskottets sammanträde den 10 mars 2026 redogjorde Livsmedels­verkets generaldirektör Christina Nordin för myndighetens arbete med att stärka Sveriges livsmedelsberedskap, bl.a. när det gäller inrättandet av bered­skaps­­lager.

 

 

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

Totalförsvarsbeslutet 2025–2030

Det pågår en intensiv återuppbyggnad av det civila försvaret och krisbered­skapen i Sverige. Vid sidan av den civila verksamheten finns den militära verksamheten. Det civila försvaret och det militära försvaret utgör tillsammans Sveriges totalförsvar. 

Enligt riksdagens totalförsvarsbeslut 2025–2030 ska för­mågan inom det civila försvaret fortsätta att stärkas och takten i utvecklingen ska öka (prop. 2024/25:34, bet. 2024/25:FöU2, rskr. 2024/25:114). Det civila försvaret ska byggas utifrån de krav som ställs i höjd beredskap och ytterst krig och ska ha förmåga att bidra till det militära försvarets förmåga, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och skydda civilbefolkningen. Det civila försvaret ska också ha förmåga att upprätthålla försvarsviljan och samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar. För att målsätt­ningen att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna ska uppnås behöver nöd­vändig försörjning av kritiska varor och tjänster för total­försvarets behov samt utrikeshandeln upprätt­hållas vid fredstida kriser, höjd beredskap och ytterst krig (prop. 2024/25:34 s. 126–127).

En del består i att stärka landets livs­medels­beredskap. Sverige behöver en robust inhemsk livsmedelsproduktion för att kunna upprätthålla livsmedels­försörjningen även under handelsstörningar som kan uppstå vid krigsfara eller krig. Det förutsätter i sin tur en inhemsk produktion för framställning av insats­varor och beredskaps- och omsättningslager av sådana varor. Bered­skaps­lag­ring och främjande av inhemsk framställning av insatsvaror och t.ex. spannmål är viktiga åtgärder för det fortsatta arbetet med att bygga upp en robust livsmedelsförsörjning. Det är också angeläget att kommuner och regioner fort­sätter att utveckla sitt arbete med livsmedels­beredskapen (prop. 2024/25:34 s.­­ 136).

Utredningsbetänkande och kompletterande promemoria

I utredningsbetänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid (SOU 2024:8) föreslås bl.a. en ny lag om livs­medels­beredskap som syftar till att säkerställa att befolkningen i landet över tid har tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller en över­hängande risk för en allvarlig störning i livs­medelsförsörjningen. Den före­slagna lagen innehåller bestämmelser om beredskapslagring inom jord­bruks­området och om kommunernas ansvar för livsmedelsförsörjningen. Betänk­andet har remissbehandlats. Med anledning av remissutfallet har det inom Regeringskansliet tagits fram en kompletterande promemoria som innehåller ett förslag till lag som enbart reglerar bered­skapslager i livsmedelskedjan. Promemorian har remissbehandlats.

Budgetära medel och pågående uppdrag att bygga upp beredskaps­lager

I juni 2025 slöt regeringen, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänster­­partiet, Centerpartiet och Miljöpartiet en överenskommelse om att bygga ut det svenska försvaret för att nå Natos nya mål för försvarsutgifter, som bedöms bli 3,5 procent av BNP, och att utbyggnaden ska göras skyndsamt genom att tillfälligt lånefinansieras. Avvikelsen för det militära och civila försvaret får innebära en ökad skuldsättning på maximalt 300 miljarder kronor. Av dessa får högst 50 miljarder kronor användas för investeringar i fysisk infrastruktur och lagerhållning av bl.a. livsmedel.

Som en del av den block­överskridande överenskommelsen om uppbygg­naden av försvaret presenterade regeringen ett paket med satsningar på civilt försvar i 2026 års budgetproposition. Satsningen på det civila försvaret uppgår till totalt ca 12 miljarder kronor 2026–2028.

När det gäller livsmedelsberedskapen finns det enligt regeringen ett behov av att satsa på att bygga upp beredskapslager, primärt för spannmål och kritiska insatsvaror inom primärproduktionen, men även för senare led i livs­medels­kedjan. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att totalt 2,1 miljarder kronor skulle tilldelas sektorn Livsmedelsförsörjning och dricksvatten för 2026–2028. Riksdagen biföll regeringens förslag.

Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt har i regleringsbreven för 2026 i uppdrag att etablera bered­skapslager av varor i livsmedelskedjan. Jord­bruksverket ska särskilt ansvara för att etablera bered­skapslager för spann­mål och insatsvaror i primärproduktionen. Livs­medels­­verket ska särskilt ansvara för att etablera beredskapslager i leden efter primär­produktionen. I fråga om Jordbruksverkets ansvar för beredskaps­lagring av spannmål ska Livsmedelsverket planera för hur de lagren kan komma livs­medels­kedjan till del. Myndigheterna ska vid behov föra en dialog med Läke­medelsverket, Myndigheten för civilt försvar och Försvarsmakten. Uppdraget ska redovisas senast den 22 februari 2027.

Propositionen

Ny lag om beredskapslagring av varor i livsmedelskedjan

Regeringen föreslår att det i Sverige ska finnas beredskapslager av varor som ingår i livsmedelskedjan. Lagerhållningen ska syfta till att säkerställa till­gången till nödvändiga livsmedel eller livsmedel som har avgörande betydelse för försvarsviljan, för det fall att Sverige är i krig eller krigsfara eller om det till följd av en utomordentlig händelse är brist på livsmedel i landet eller finns en betydande risk för att en sådan brist ska uppstå.

Lagen gäller inte varor som syftar till att säkerställa tillgången till dricks­vatten. Ett nytt regelverk om beredskapslagring av varor i livsmedelskedjan ska införas genom en ny lag.

Som skäl anför regeringen att Sveriges beredskap byggs upp i en hög takt och att författningsarbetet följer en logisk struktur; med komplet­terande sektors­lagstiftning är det möjligt att anpassa kraven utifrån de särdrag som finns inom varje beredskapssektor, och olika förmågehöjande åtgärder kan fortsätta att vidtas i en snabb takt.

Regeringen ska besluta vilka varor som ska lagras var i landet och i vilken mängd

Regeringen föreslår att den ska besluta om vilka varor i livs­medels­kedjan som ska beredskapslagras och i vilken mängd samt var i landet det ska finnas bered­skapslager. Regeringen bedömer att beredskapslagren bör byggas upp successivt under en längre tid.

Regeringen föreslår vidare att beredskapslager ska hållas av den myndighet som regeringen bestämmer (ansvarig myndighet). Ett sådant lager får även hållas av en enskild som den ansvariga myndigheten ingår avtal med (enskild lager­hållare).

Regeringen föreslår också att de varor som ska beredskapslagras enligt den före­slagna lagen ska anskaffas av den ansvariga myndigheten och ägas av staten.

Statens förhållande till enskilda lagerhållares borgenärer

Staten ska få borgenärsskydd genom avtalet när den köper varor av lagerhållaren

Regeringen föreslår att om den ansvariga myndigheten köper en vara som ska beredskapslagras av den som också ska hålla lagret ska köpet gälla mot säljarens borgenärer i och med avtalet. Om ett köp inte avser en bestämd vara blir köpet gällande mot säljarens borgenärer när varan har avskilts eller märkts, en anteckning om varan har gjorts i en bokföringshandling eller det på något annat sätt framgår att varan är avsedd för statens beredskapslagring. Om köpet avser en viss mängd som ingår i ett bestämt och avgränsat lager av varan blir köpet gällande mot säljarens borgenärer om det specifika lagret framgår av avtalet. Även om det inte framgår av avtalet vilket lager som avses blir köpet gällande mot säljarens borgenärer om det på något annat sätt framgår i vilket lager mängden ingår.

Staten ska ha separationsrätt i fråga om varorna i beredskapslagret

Regeringen föreslår att statens rätt till varorna i ett beredskapslager som hålls av en enskild lagerhållare ska omfatta även sådana varor som har ersatt varor av samma sort. Regeringen gör därutöver bedömningen att sakrättsliga principer behöver beaktas vid utformningen av avtal mellan den ansvariga myndigheten och enskilda lagerhållare.

Förstärkt skydd för staten när lagren kan behöva användas

Regeringen föreslår att vid höjd beredskap och i sådana situationer då förutsätt­ningarna för att besluta om användning av lagren annars är uppfyllda, ska varor som finns i lagerhållarens besittning vara förbehållna staten framför lagerhållarens borgenärer i den utsträckning som de motsvarar vad lager­hållaren ska hålla i lager enligt avtalet med den ansvariga myndigheten. Detta ska gälla endast under förutsättning att varorna inte tillhör någon annan än lager­­hållaren.

Uppgiftsskyldighet

Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för en enskild lager­håll­are att lämna uppgifter om beredskapslagret till den ansvariga myndig­heten.

Regeringen föreslår även att den ansvariga myndigheten ska få besluta om de före­lägganden som behövs för att föreskrifter om uppgiftsskyldighet ska följas. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Beslut om förelägganden ska få över­klagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid över­klagande till kammarrätten.

Regeringen ska besluta om användningen av beredskapslager

Regeringen föreslår att den ska få besluta att ett beredskapslager helt eller delvis ska användas från den tidpunkt som regeringen bestämmer om Sverige är i krig eller krigsfara, eller om det till följd av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i, eller någon annan utomordentlig händelse, är brist på livs­medel i landet eller finns en betydande risk för att sådan brist ska uppstå. Regeringen ska då också få besluta hur varorna i lagret ska fördelas. När ett beredskapslager har använts helt eller delvis ska regeringen besluta om huruvida lagret ska återställas.

Tystnadsplikt

Regeringen föreslår att uppgifter inte obehörigen ska få föras vidare eller utnyttjas, i de fall någon har fått del av eller tillgång till dessa när han eller hon har deltagit i en enskilds verksamhet som rör att hålla eller sköta ett lager eller upplåta en lokal för beredskapslagring enligt den föreslagna lagen. Detta ska gälla om upp­gifterna avser förhållanden av betydelse för att hantera fredstida kris­situa­tioner eller förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller annars för Sveriges säkerhet. I det allmännas verksamhet ska i stället offentlighets- och sekretess­lagen tillämpas. Tystnadsplikten för uppgifter om förhållanden av betydelse för att hantera fredstida krissituationer ska ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att den nya lagen och ändringen i offentlighets- och sekretesslagstiftningen ska träda i kraft den 1 juli 2026. Lagen tillämpas även i fråga om enskilda lagerhållare som den ansvariga myndigheten har ingått avtal med före ikraftträdandet men efter den 1 januari 2026. Bestämmelserna om förhållandet till den enskilda lagerhållarens borgenärer i den nya lagen ska tillämpas även på köp av varor som den ansvariga myndigheten har gjort före ikraft­trädandet men efter den 1 januari 2026.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts något alternativt förslag med anledning av propositionen. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som framförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Utskottet tillstyrker således propositionen.  

Propositionen

Regeringen redovisar att Sverige enligt totalförsvarsbeslutet behöver en robust inhemsk livsmedels­pro­duktion för att kunna upp­rätthålla livsmedels­försörj­ningen även under handels­störningar som kan upp­stå vid krigsfara eller krig. Det förutsätter i sin tur en inhemsk produktion för fram­ställning av insatsvaror och beredskaps- och omsättningslager av sådana varor. Beredskapslagring, och främjande av inhemsk framställning, av insats­varor och t.ex. spannmål, är således viktiga åtgärder för det fortsatta arbetet med att bygga upp en robust livs­medelsförsörjning. Även åtgärder som syftar till att upprätt­hålla funktio­nal­itet i befintliga distributionskanaler för livsmedels­försörj­ningen bör så långt som möjligt prioriteras (prop. 2024/25:34 s. 136).

Regeringen redovisar också att kommissionen lagt fram ett förslag om en flerårig budgetram för perioden 2028–2034 som innebär omfattande ändringar i administrationen av ett antal unionsrättsliga fonder, däribland den gemen­samma jordbrukspolitiken. Sommaren 2025 presenterade kommissionen även tre förordningar med kompletterande regler för att styra den gemensamma jordbrukspolitiken mot övergripande politiska målsättningar. Ett nytt inslag är krav på åtgärder för att stärka beredskapen i livsmedelskedjan. Kommissionen och medlemsstaterna föreslås samarbeta för att ta itu med strukturella sårbar­heter i jordbrukets leveranskedja och bättre rusta jordbruks­sektorn för att hantera kriser. Kommissionen föreslår bl.a. att medlemsstaterna ska ta fram nationella beredskapsplaner för hantering av kriser på livsmedels­området.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4069 av Emma Nohrén m.fl. (MP) framhålls vikten av att regeringen skyndsamt kompletterar såväl det bredare arbetet med bered­skapsplanering som det specifika förslaget om beredskapslager med ut­gångs­punkten att livsmedelsberedskap och hållbarhetsomställning är samman­­länkade. Motionärerna anser att beredskaps­arbetet så långt som möjligt ska bedrivas i synergi med det bredare hållbarhets­arbetet. Regeringen bör förtyd­liga hur bered­skapsarbetet ska utgöra en integrerad del av arbetet med en håll­bar­ livsmedelskedja.

Kompletterande uppgifter

I utredningsbetänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid (SOU 2024:8) framhålls att vår tids utmaningar ställer höga krav på beslutsfattande och strategisk samordning. Inte minst gäller det hur Sverige ska navigera i det nya säker­­hetspolitiska landskapet och samtidigt beakta behovet av hållbar utveckling och ta tillvara den tekniska utvecklingens möjligheter. Livsmedels­bered­skapen förutsätter en robust inhemsk livsmedels­produktion och att handeln kan upprätthållas. För att uppnå det krävs det att företagen är konkurrens­kraftiga och att produktionen är långsiktigt hållbar, liksom att det finns tillgång till utländska marknader. Utredningens förslag om bl.a. ett mål för livsmedels­beredskap bereds vidare inom Regeringskansliet.

Inom EU har genom flera initiativ satt fokus på vikten av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem, bl.a. i från jord till bord-strategin (COM(2020) 381 final) som presenterades 2020. Strategin är en del av den europeiska gröna given och ett inslag i kommissionens agenda för att uppnå FN:s mål för en hållbar utveck­ling, Agenda 2030. Målet med strategin är att minska livs­medels­systemets miljö- och klimatpåverkan, stärka systemets motståndskraft samt trygga livsmedelsförsörjningen mot bakgrund av klimatförändringarna och för­lusten av biologisk mångfald. Strategin ska leda en global omställning till kon­kurrenskraftig hållbarhet från jord till bord samt utnyttja nya möjlig­heter. Strategin ska även säkerställa att en neutral eller positiv miljö­påverkan från livsmedelskedjan, en tryggad livsmedelsförsörjning och ekono­miskt överkomliga livsmedel.

Det övergripande målet för den nationella livsmedelsstrategin är en kon­kurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet (prop. 2016/17:104, bet. 2016/17:MJU23, rskr. 2016/17:338). I mars 2025 beslutade regeringen om Livsmedelsstrategin 2.0 som är inriktad på att skapa förut­sättningar för aktörer i livsmedelskedjan att stärka sin konkurrenskraft, bidra till ökad hållbarhet, främja svenskproducerade varor, öka den totala livs­medels­pro­duktionen och minska sårbarheten vid en eventuell kris. En av de viktigaste utgångspunkterna för strategin är att sätta konkurrenskraft, lönsam­het och ökad hållbar livsmedelsproduktion i centrum. Regeringen framhåller bl.a. att svenskt jordbruk ska fortsätta att arbeta med den gröna omställningen, och att stärkt produktivitet i det svenska jordbruket är avgör­ande för att kunna kombinera höga klimatambitioner med en ökad livs­medels­produktion.

I Klimatpolitiska rådets rapport från mars 2025 konstaterar rådet att jord­brukets klimatpåverkan är betydande. Utan ett klimatintegrerat angrepps­sätt riskerar livsmedelsstrategin att undergräva både klimatmål och jord­brukets långsiktiga konkurrenskraft. I rapporten lämnar rådet ett antal rekom­menda­tioner för regeringens politik på jordbruksområdet, bl.a. att ta fram en gemen­sam målbild och strategi för jordbrukets klimatomställning.

Under debatten om interpellation 2024/25:622 anförde landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) den 22 maj 2025 bl.a. följande:

Den nyligen presenterade livsmedelsstrategin 2.0 är en tillväxtstrategi för ökad svensk livsmedelsproduktion. I den beskriver regeringen vad som måste göras för att nå det mål om en ökad livsmedelsproduktion som riks­dagen beslutade om 2017. Strategin innebär ett mer fokuserat arbete för att stärka lönsamheten och konkurrenskraften och öka robustheten i livs­medelskedjan. Med det sagt vill jag vara tydlig med att livsmedels­strategin 2.0 ligger inom ramen för tidigare proposition och riksdagsbeslut.

Att vi nu har vässat och konkretiserat strategin ytterligare genom bl.a. nya fokusområden och nya åtgärder innebär inte att regeringen, som Malin Larsson hävdar, släpper frågor om hur miljö- och klimatmålen ska nås. Tvärtom har regeringen höga ambitioner inom samtliga hållbarhets­perspektiv – ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet – i hela kedjan.

Det pågår ett omfattande arbete för att få på plats de nödvändiga förut­sättningarna för att det långsiktiga 2045-målet ska kunna nås. För att utsläppsminskningarna ska bli verklighet krävs bl.a. att elen finns där den behövs, att tillståndsprocesser kortas, att arbetskraften har den nödvändiga kompetensen och en växande bioekonomi. Jag välkomnar att Klimat­politiska rådet lyfter fram regeringens aktiva arbete i dessa frågor.

Malin Larsson menar att livsmedelsstrategin 2.0 saknar styrmedel eller förslag till åtgärder för att minska utsläppen av både växthusgaser och luftföroreningar. Livsmedelsstrategin 2.0 är mer än en produkt; det är också en process för att långsiktigt stärka den svenska livsmedels­pro­duk­tionen. […] Diskussionerna tenderar att kretsa kring valet mellan ökad produktion och hållbar produktion. Det handlar inte om att välja det ena eller det andra, utan en hållbar livsmedels­produktion är en förutsättning för ökad produktion och ökad lönsamhet samt för att trygga livs­medelsförsörjningen på sikt.

Det geopolitiska läget och de senaste årens kriser har satt fokus på vikten av en robust livs­medelsförsörjning. Regeringens utgångspunkt är att företagare inom jord­bruket behöver ha bättre förutsättningar att öka sin produktion genom stärkt konkurrenskraft och lönsamhet. Konkurrenskraft och lönsamhet är grundläggande för att jordbruket ska kunna investera i klimatomställ­ningen och för att möta de miljö- och klimatutmaningar som finns. Det gäller inte minst anpassningar till ett förändrat klimat.

Regeringen beslutade i juni 2024 att en särskild utredare ska stödja regeringens arbete med att stärka svensk försörjningsberedskap och stödja näringslivets beredskapsplanering genom att bl.a. bidra till utvecklad samverkan mellan statliga aktörer och näringslivet. Syftet är att öka takten i stärkandet av Sveriges civila försvar. I november 2025 över­lämnade utredaren ett förslag till natio­nell strategi för försörjnings­bered­skap. Rapporten bereds inom Reger­ings­kansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har behandlat frågor om livsmedelsberedskap och kopplingen till en hållbar livsmedelsproduktion tidigare under mandatperioden. I betänkande 2023/24:MJU9 Livsmedelspolitik framhöll utskottet bl.a. följande:

Utskottet vill inledningsvis framhålla den inriktning för totalförsvaret som riksdagen har beslutat om: En tryggad livsmedelsförsörjning tar sin ut­gångspunkt i en fungerande inhemsk jordbruks- och livsmedelspro­duktion samtidigt som flödet av varor i livsmedelskedjan behöver kunna fortsätta utan avbrott. Livsmedelssektorns kritiska beroenden av insats­varor och andra sektorers verksamheter och tjänster behöver också vara säkrade vid ansträngda förhållanden. Utskottet konstaterar att en om­fattande åter­upp­byggnad av det civila försvaret i enlighet med total­försvarsbeslutet har påbörjats. Utskottet noterar det mycket aktiva utredningsarbete som pågår inom Regeringskansliet och kommittéväsendet, inte minst utredningen om en utvecklad inriktning för livsmedelsberedskapen, som helt nyligen har redovisats.

Utskottet vill därutöver framhålla regeringens arbete med att uppdatera livsmedelsstrategin i ljuset av de nya utmaningar som livsmedelskedjan står inför. Utskottet ser mycket positivt på att vikten av livsmedels­bered­skap och en robust och anpassningsbar livsmedelskedja i förhållande till omvärlden står i fokus för detta arbete.

I samband med riksdagens behandling av totalförsvarspropositionen tog försvars­utskottet ställning till motionsförslag om samexistensen mellan olika samhällsintressen, bl.a. miljö- och klimatåtaganden, i arbetet med att stärka totalförsvaret. Försvars­utskottet anförde bl.a. följande (bet. 2024/25:FöU2):

Utskottet konstaterar, i likhet med miljö- och jordbruksutskottet, att Försvarsmaktens ökade verksamhet kan medföra vissa risker för miljön. Den militära verksamheten har också inverkan på djurliv och människors hälsa. Utskottet noterar samtidigt att verksamheten begränsas av omfatt­ningen i befintliga miljötillståndsbeslut samt tillsynsbeslut för miljöfarlig verksamhet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att dessa risker är acceptabla i förhållande till Försvarsmaktens behov av att öva för att uppnå de mål för det militära försvaret som riksdagen beslutar om. Utskottet vill i samman­hanget framhålla vikten av att totalförsvaret fortsätter att arbeta med att minska verksamhetens miljö- och klimatpåverkan.

Utskottet ser positivt på det arbete som pågår på flera nivåer med att underlätta samexistensen mellan totalförsvarsintresset och andra intressen, samt att Försvarsmakten aktivt strävar efter dialog i dessa frågor. Utskottet vill framhålla vikten av att detta arbete fortsätter och att metoderna utvecklas vidare.

Den militära upprustningen är samtidigt en komplex uppgift som kommer att aktualisera fler avvägningar i förhållande till andra samhälls­intressen. Utskottet instämmer med regeringen i att det svåra omvärlds­läget och de behov som gör upprustningen nödvändig medför att verk­samhet av vikt för totalförsvaret ska tillmätas stor betydelse när sådana avväg­ningar görs. Det följer även av 3 kap. 10 § första stycket miljöbalken att totalförsvaret och försvarsintresset ska ges företräde i avvägningen mellan oförenliga riksintressen. […] Utskottet understryker därför att nödvändiga avvägningar måste göras där miljömål och totalförsvarets krav på tillväxt och fredsbevarande verksamhet ibland ställs mot varandra. […] Med det som anförts ovan ser utskottet inte skäl att vidta några åtgärder och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att riksdagen i samband med totalförsvarsbeslutet i december 2024 tog ställning till motionsförslag om samexistensen mellan olika sam­hälls­intressen, bl.a. miljö- och klimatåtaganden, i arbetet med att stärka landets totalförsvar. Försvarsutskottet framhöll att det svåra omvärldsläget och de behov som gör upprustningen nödvändig medför att verksamhet av vikt för totalförsvaret ska tillmätas stor betydelse när sådana avvägningar görs. Det följer även av 3 kap. 10 § första stycket miljöbalken att totalförsvaret och för­svars­intresset ska ges företräde i avvägningen mellan oförenliga riks­intressen. Försvarsutskottet underströk därför att nödvändiga avvägningar måste göras där miljömål och totalförsvarets krav på tillväxt och freds­bevar­ande verksam­het ibland ställs mot varandra.

Utskottet noterar vidare att regeringens arbete med Livsmedelsstrategin 2.0 är inriktat på att skapa förut­sättningar för aktörer i livsmedelskedjan att stärka sin konkurrenskraft och bidra till ökad hållbarhet. Med hänvisning till reger­ingens arbete i denna del, och till riksdagens tidigare redovisade inställ­ning till liknande motionsförslag, anser utskottet att motion 2025/26:4069 (MP) kan lämnas utan vidare åtgärd. Motionen avstyrks.

 

 

 

Reservation

Ställningstagande

Vi välkomnar förslaget om en ny lag om beredskapslagring av varor i livs­medelskedjan men vi anser att det är viktigt att förslaget kompletteras i två avseenden.

För det första är det centralt att det kostsamma arbetet med att inrätta bered­skapslager inte tränger undan andra nödvändiga satsningar för att lång­siktigt bygga upp resiliensen och lönsamheten och för att klara livsmedelskedjans håll­­bar­­hets­omställ­ning. Lönsamma jordbruks- och livsmedels­företag är grunden för beredskapsarbetet i livsmedelskedjan och kräver både fortsatta invester­ingar och ett brett arbete med styrmedel och incitament. Det statliga åtagandet behöver öka för att klara av dessa utmaningar.

För det andra behöver beredskapsarbetet så långt som möjligt bedrivas i synergi med det bredare hållbarhetsarbetet. Vi saknar ett resonemang från regeringen om hur både det bredare beredskapsarbetet och det specifika för­slaget om beredskapslager i livsmedelskedjan ska utgöra en integrerad del av arbetet med hållbarhets­omställningen i livsmedelskedjan. En avsaknad av detta perspektiv kan leda till nya målkonflikter och ineffektivitet.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringen skyndsamt bör komplettera både det bredare arbetet med beredskapsplanering och lagförslaget om bered­skaps­lager utifrån utgångspunkten att livsmedelsberedskap och hållbar­hets­omställning ska behandlas som sammanlänkade policyområden.

Särskilt yttrande

Regeringens proposition bygger på det utredningsarbete som vi tog initiativ till under förra mandatperioden, och vi välkomnar att en lag om beredskaps­lager i livs­medelskedjan nu kommer på plats. Vi ser också positivt på att regeringen har valt en bredare ansats än den ursprungliga utredningen och låter lagringen omfatta hela livsmedelskedjan. Det skapar möjligheter att inkludera även mer förädlade livsmedel och varor som kan ha betydelse för försvars­viljan. Vi har därför valt att inte väcka någon följdmotion med anledning av propositionen.

Mot bakgrund av vad som framkommit från flera remissinstanser anser vi samtidigt att det hade varit värdefullt att i det här skedet även tydliggöra hur lagringen ska byggas upp och med vilken prioriteringsordning. En sådan prioritering kan bidra till att säkerställa att de mest kritiska behoven tillgodoses först, samtidigt som förutsättningarna för en mer omfattande lagring kan utvecklas över tid. Vi kommer att noga följa utvecklingen när det gäller dessa frågor och ta nödvändiga initiativ i andra sammanhang.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag