HD01KU39: Ökad insyn i politiska processer

Konstitutionsutskottets betänkande 2025/26:KU39

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut och en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Vidare ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till ändringar i lagen om insyn i finansiering av partier (insynslagen).

Ändringarna i insynslagen innebär att ett förbud införs för partier och andra som omfattas av lagen att ta emot anonyma och utländska bidrag oavsett belopp, att partiernas redovisningsskyldighet utökas och att granskningen av att regelverket efterlevs skärps. Den nya lagen om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut innebär att s.k. påverkansaktörer (lobbyister) ska registrera sig hos Kammarkollegiet och redovisa uppgifter om sin kommunikation med vissa politiska beslutsfattare. Kammarkollegiet ska vara tillsynsmyndighet och ska bl.a. få besluta om de förelägganden som behövs för tillsynen. Den nya lagen om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål innebär att en enskild medlem i en organisation på arbetsmarknaden som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att avge en förklaring om att dennes medlemsavgift inte får användas för sådana bidrag. Förklaringar ska vara bindande för organisationen som också ska informera sina medlemmar om rätten att avge en förklaring.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns en reservation (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:258 Ökad insyn i politiska processer.

Två yrkanden i följdmotioner.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Ökad insyn i politiska processer

Utskottets ställningstagande

Reservation

Ökad insyn i politiska processer (S, V, C, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:258 Ökad insyn i politiska processer och två yrkanden i två följdmotioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Under beredningen av ärendet har utskottet noterat att i propositionen redovisas den nuvarande lydelsen av 32 § insynslagen felaktigt genom att vara uppdelad i två stycken.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen lagändringar för att i ännu högre grad än i dag tillgodose allmänhetens intresse av insyn i politiska processer.

Regeringen föreslår bl.a. att ett förbud införs för partier och andra som omfattas av insynslagen att ta emot anonyma och utländska bidrag oavsett belopp, att partiernas redovisningsskyldighet utökas och att granskningen av att regelverket efterlevs skärps.

Vidare föreslår regeringen en ny lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut. Den innebär att s.k. påverkansaktörer (lobbyister) ska registrera sig hos Kammarkollegiet och redovisa uppgifter om sin kommunikation med vissa politiska beslutsfattare. Kammarkollegiet ska vara tillsynsmyndighet och ska bl.a. få besluta de förelägganden som behövs för tillsynen.

Regeringen föreslår även en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Den nya lagen innebär att en enskild medlem i en organisation på arbetsmarknaden som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att avge en förklaring om att dennes medlemsavgift inte får användas för sådana bidrag. Förklaringar ska vara bindande för organisationen som också ska informera sina medlemmar om rätten att avge en förklaring.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Utskottets överväganden

Ökad insyn i politiska processer

 

Propositionen

Bakgrund och gällande rätt

Sedan 2014 finns det lagstiftning om insyn i partiers finansiering. Frågorna om insyn i kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister respektive insyn och frivillighet för medlem vid bidrag till partier från organisationer på arbetsmarknaden har tidigare varit föremål för utredning som inte resulterat i någon lagstiftning.

Den nu gällande lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier (insynslagen) trädde i kraft den 1 april 2018. Den ersatte lagen (2014:105) om insyn i finansiering av partier.

I insynslagen finns bestämmelser om skyldighet för partier, ledamöter och ersättare att årligen till Kammarkollegiet redovisa hur de har finansierat sin verksamhet (intäktsredovisning) och om förbud mot att ta emot anonyma bidrag som överstiger en viss beloppsgräns. Partier och sidoorganisationer till partier är skyldiga att i särskild ordning redovisa hur de har använt mottaget offentligt stöd för sin verksamhet.

Syftet med lagen är att trygga allmänhetens insyn i hur partier, ledamöter i beslutande politiska församlingar och ersättare för sådana ledamöter finansierar sin verksamhet.

Allmänna bestämmelser om bokföring, redovisning och revision omfattar härutöver partier som är ideella föreningar och verksamhet som partier bedriver i form av t.ex. bolag och stiftelser.

I Sverige finns inget förbud för politiska partier att ta emot bidrag från utlandet. Det är dock enligt 19 kap. 12 § brottsbalken ett brott – tagande av utländskt understöd – att av en främmande makt eller motsvarande ta emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för Sveriges statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för Sveriges säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om.

I Sverige finns det ingen reglering om insyn i vilka kontakter som politiska beslutsfattare har med lobbyister. Det finns inte heller några krav på arbetsmarknadsorganisationer att redovisa offentligt eller för sina medlemmar vilka eventuella bidrag som de har lämnat till politiska partier. Det finns inte heller några krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden lämnar bidrag till partier eller valkandidater.

Ändringar i insynslagen

Det ska vara förbjudet att ta emot anonyma bidrag oavsett belopp

Regeringen föreslår att beloppsgränsen i insynslagen för förbudet mot att ta emot anonyma bidrag för partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater tas bort.

En viktig utgångspunkt för regeringen är att allmänheten har ett berättigat intresse av att få information om vilka finansiella intressen som har kopplingar till partier och kandidater. En annan viktig utgångspunkt är att förbudet mot anonyma bidrag i möjligaste mån ska utformas så att det inte går att kringgå. Vidare anför regeringen att om beloppsgränsen för anonyma bidrag slopas kommer möjligheterna att kringgå förbudet att minska.

Det ska inte vara tillåtet för partier och kandidater att ta emot utländska bidrag

Regeringen föreslår att det införs ett förbud för partier och deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater för partier att ta emot utländska bidrag. Förbudet ska inte omfatta mindre bidrag som är avsedda att täcka utgifter i samband med internationellt partipolitiskt samarbete och bidrag från Europeiska unionens institutioner. Ett otillåtet bidrag från en utländsk givare ska betalas tillbaka till givaren. Om detta inte är möjligt, ska det betalas in till Kammarkollegiet.

Ett utländskt bidrag ska avse bidrag från en fysisk person som inte är svensk medborgare eller folkbokförd i Sverige eller från en juridisk person som inte är svensk.

Regeringen anför i propositionen att utländsk påverkan på nationella beslutsprocesser har uppmärksammats tidigare, inte minst av instanser med fokus på demokrati, fria och rättvisa val och mänskliga rättigheter. En mycket stor andel av världens länder har också något slag av reglering om förbud eller begränsningar för partier att ta emot utländska bidrag. Regeringen anser att det framstår som principiellt viktigt att införa bestämmelser som gör bidrag från utländska källor otillåtna. Politiska partier och politiska rörelser ska vara självständiga i förhållande till utländska aktörer. Påverkan genom bidrag till svenska partier skulle på sikt kunna, om inte undergräva, så åtminstone utsätta den parlamentariska demokratin för allvarliga påfrestningar.  

Redovisningsskyldigheten ska utökas till att omfatta kostnader, tillgångar och skulder

Regeringen föreslår att redovisningsskyldigheten enligt insynslagen ska utökas till att förutom intäkter även omfatta uppgifter om kostnader, tillgångar och skulder. En redovisning för en ledamot eller en ersättare för en ledamot ska dock inte behöva innehålla uppgifter om tillgångar.

I propositionen anförs att det enligt insynslagen av ett partis intäktsredovisning ska framgå vilka medel som har kommit in till verksamheten och varifrån medlen kommer. När insynslagen tillkom ansåg regeringen att de allmänna reglerna om bokförings- och redovisnings­skyldighet alltjämt var tillräckliga för att åstadkomma insyn i partiernas utgifter, tillgångar och skulder (prop. 2017/18:55 s. 105).

Vidare anförs att flera internationella organ har rekommenderat Sverige att utvidga partiernas och kandidaternas redovisningsskyldighet till att även omfatta utgifter, tillgångar och skulder.

Det anförs också att en redovisning av endast intäkter ger en begränsad bild av hur partier och kandidater finansierar sin verksamhet. Den totala summan av intäkter som de har under ett räkenskapsår är inte nödvändigtvis den summa de har att röra sig med i sin politiska verksamhet. Vissa intäkter är förknippade med kostnader, t.ex. kan det vara så med hyresintäkter. I vissa fall avser intäkter återbetalning på grund av tidigare utgifter, t.ex. ersättning från en annan förening på grund av en sambeställning.

Regeringen anför att en redovisning som inkluderar utgifter, tillgångar och skulder skulle ge en mer komplett bild av vilka medel som partier och kandidater använder i sin politiska verksamhet och hur de finansierar denna verksamhet.

För att säkerställa allmänhetens insyn i partiers, ledamöters och valkandidaters finansiering samt i vilka intressen som har deltagit och kunnat påverka politiska beslutsprocesser är det viktigt att tillräcklig information om detta görs tillgänglig för allmänheten. Samtidigt är det enligt regeringen viktigt att regelverket inte medför onödig administration och inte uppfattas på ett sätt som gör att politiskt engagemang framstår som mindre lockande. Uppgifterna om kostnader, tillgångar och skulder bör därför ställas upp och specificeras med hänsyn till såväl intresset av insyn och överskådlighet som intresset av att lägga en så liten administrativ börda som möjligt på de redovisningsskyldiga.

Regeringen anser att uppgifter om kostnader, tillgångar och skulder bör redovisas på samma sätt och i samma formulär, dvs. samma elektroniska verktyg, som intäkter. För Kammarkollegiet är detta minst betungande och det ger bäst förutsättningar för att snabbt göra uppgifterna tillgängliga för allmänheten. För att minimera den administrativa bördan för de redovisningsskyldiga bör redovisningsskyldigheten utformas på ett liknande sätt som den uppställning som partiföreningarna ändå gör i sina bokslut.

Regeringen föreslår också att en redovisning för en ideell förening inom ett parti eller ett partis sidoorganisation ska innehålla uppgifter om storleken av finansiella intäkter. I propositionen anförs att intäkter bl.a. kan utgå från föreningens finansiella tillgångar. Sådana intäkter kan ha en relativt stor betydelse för partiers ekonomi. Enligt propositionen är det viktigt att synliggöra sådana intäkter för förståelsen av hur partier finansierar sin verksamhet. Eftersom finansiella poster ska finnas med i resultaträkningen i föreningarnas årsredovisning eller årsbokslut, finns uppgifterna som regel lätt tillgängliga för partierna. Ett införande av en sådan redovisningskategori i insynslagen skulle således inte innebära att partierna åläggs någon större administrativ börda.

Det ska förtydligas att vissa bidrag inte behöver redovisas

Regeringen föreslår att det förtydligas att ett bidrag i form av en tjänst, som har lämnats någon utan dess uttryckliga eller underförstådda samtycke, inte behöver redovisas.

I propositionen anförs att även varor och tjänster är bidrag, om de tas emot helt eller delvis utan någon motprestation. Det händer att bidrag i form av tjänster ges utan att mottagaren tillfrågas eller har möjlighet att motsätta sig tjänsten. I sådana situationer kan det ibland vara omöjligt eller innebära långtgående arbetsinsatser i form av efterforskningar för att ett parti eller en ledamot ska kunna redovisa bidraget.  

Det ska förtydligas vem som ska anses vara bidragsgivare

Regeringen föreslår att det ska införas en definition i insynslagen om att en bidragsgivare ska vara den som har lämnat ett bidrag i syfte att det ska komma ett parti eller sidoorganisation till ett parti, en ledamot, en ersättare för ledamot eller en valkandidat tillhanda, eller med vetskap om att så kommer att ske, oavsett om bidraget har förmedlats av annan. Ett bidrag som har förmedlats av annan än givaren ska anses lämnat när det har kommit den ideella föreningen, ledamoten, ersättaren för ledamot eller valkandidaten till handa.

I propositionen anförs att en av regeringens utgångspunkter är att regelverket ska ge god insyn och vara verkningsfullt. Det bör säkerställa allmänhetens insyn i vilka finansiella intressen som har kopplingar till partier, ledamöter och valkandidater. Reglerna bör i möjligaste mån utformas så att de inte går att kringgå och det bör finnas möjlighet att ingripa mot den som inte lever upp till reglerna. Samtidigt bör systemet inte vara onödigt krångligt eller betungande.

Att registrera den som endast har förmedlat ett bidrag som bidragsgivare kan inte anses vara i enlighet med insynslagens intentioner. Regeringen anser att det bör vara den egentliga givaren och inte den som endast förmedlar vidare ett bidrag som ska registreras som bidragsgivare, om mottagaren känner till vem som är den egentliga givaren.

Redovisningsskyldiga ska ha ansvar för att förhindra kringgående och utökat krav på granskning av redovisningen

Regeringen föreslår att en ideell förening inom ett parti eller ett partis sidoorganisation eller en ledamot, en ersättare för ledamot eller en valkandidat ska vara skyldig att utreda bidragsgivarens identitet, vilket slags bidrag som har lämnats, bidragets storlek och under vilket räkenskaps- eller kalenderår som bidraget lämnades. Skyldigheten gäller om det finns anledning att misstänka att

–      en bidragsgivare har lämnat bidrag under det räkenskapsår eller kalenderår som intäktsredovisningen avser som sammanlagt överstiger 0,5 prisbasbelopp, genom att delta i insamling av kontanter eller att lämna flera bidrag som inte överstiger 0,005 prisbasbelopp eller på annat sätt eller

–      de uppgifter som föreningen, ledamoten, ersättaren för ledamot eller valkandidaten har om en bidragsgivares identitet inte är korrekta eller inte är tillräckliga.

Skyldigheten ska också gälla när bidrag har lämnats till bolag eller annan verksamhet, som partiet har ett bestämmande inflytande över eller stiftelse som är knuten till partiet.

 Om en utredning inte genomförs eller om det inte med tillräcklig säkerhet går att ta reda på angivna uppgifter, ska bidraget anses vara ett anonymt bidrag.

Regeringen föreslår också att ideella föreningar inom partier och sidoorganisationer till partier som, enligt stadgarna eller lag, inte är skyldiga att anlita en revisor ska vara skyldiga att utse en särskild granskare att granska deras redovisning.

Tillsyn och sanktioner

Regeringen föreslår att en avgift ska tas ut av en redovisningsskyldig som har utelämnat en kostnad, tillgång eller skuld i redovisningen. Avgiften ska motsvara den felaktiga eller icke redovisade kostnaden, tillgången eller skulden, dock högst 100 000 kronor. En avgift ska också tas ut av en ideell förening eller fysisk person som tagit emot ett anonymt eller utländskt bidrag i strid med förbudet. Avgiften ska tas ut med ett belopp som är dubbelt så stort som det anonyma eller utländska bidraget.

Regeringen bedömer att Kammarkollegiet bör fortsätta vara tillsynsmyndighet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De föreslagna ändringarna i insynslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2027. Förslagen som rör en redovisnings innehåll samt granskning och yttrande av revisor eller särskild granskare ska tillämpas för första gången på redovisningar som avser kalenderåret 2028 eller det räkenskapsår som inleds närmast efter utgången av juni 2027.

Insyn i kontakter mellan politiska beslutsfattare och påverkansaktörer

En ny lag om insyn i kommunikation införs

Regeringen föreslår att det införs en ny lag som möjliggör insyn i kommunikation med politiska beslutsfattare.

I propositionen anförs att en enkätundersökning som 2023 års insynskommitté (kommittén) lät genomföra visade att politiska beslutsfattare och deras medarbetare har täta kontakter med aktörer som vill påverka politiska beslut. En reglering med krav på transparens för lobbyisters kontakter med politiska beslutsfattare skulle enligt regeringen komplettera det befintliga regelverket som syftar till att motverka ekonomisk skada för staten, otillbörlig fördel för någon enskild eller att allmänhetens förtroende för staten skadas. Sådana regler bör enligt regeringen utformas så att de förhindrar korruption i den vidare meningen, dvs. olika former av otillbörlig påverkan och intressekonflikter.

Vidare anförs i propositionen att offentlighetsprincipen ger möjlighet till insyn i riksdagens, regeringens och andra beslutande församlingars arbete. Principen anses utgöra en garanti för såväl rättssäkerheten som effektiviteten i förvaltningen och folkstyret. Den är ägnad att främja allmänhetens förtroende för myndigheterna och ger redan i dag goda möjligheter för allmänheten till insyn i offentlig verksamhet i Sverige. En viktig fråga är därmed enligt regeringen i vilken utsträckning offentlighetsprincipen säkerställer insyn i lobbyisters kontakter med politiska beslutsfattare.

Enligt regeringens bedömning kan det vara svårt för allmänheten att få insyn i politisk påverkanskommunikation genom att ta del av allmänna handlingar eftersom det många gånger inte är känt att kontakter med påverkansaktörer har förekommit. Allmänheten kan ha en otillräcklig bild av de kontakter som sker. Det kan dessutom vara en resurskrävande uppgift att exempelvis löpande begära ut e-postloggar, som gallras ofta, och jämföra dessa mot e-post som lämnas ut. En annan omständighet som begränsar möjligheterna till insyn i kontakter med politiska beslutsfattare är att dessa i regel även är representanter för sitt parti. Sådana handlingar som de tar emot i egenskap av partiföreträdare blir inte allmänna.  Det kan även finnas andra skäl till att handlingar som rör kontakter med påverkansaktörer inte anses allmänna och därmed inte omfattas av handlingsoffentligheten.

Övervägande skäl talar för att en ny reglering om insyn bör införas. Att inte införa någon reglering på området skulle avvika från Sveriges långa tradition av att verka för transparens och att medborgarna ska ha insyn i hur beslut fattas. Detta gäller inte minst när utvecklingen under de senaste decennierna har gått mot att externa aktörers kontakter med politiska beslutsfattare har ökat och blivit allt viktigare för beslutsfattandet. En ökad transparens bör enligt regeringen sammantaget bidra till att upprätthålla och stärka tilltron till det politiska systemet i dess helhet. Sverige bör därför ansluta sig till den utveckling som internationella organ förordar och allt fler länder följer, genom att införa en reglering med krav på transparens i fråga om kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister.

Insynen ska avse påverkanskommunikation

Regleringen om insyn ska avse påverkanskommunikation. Med påverkanskommunikation ska avses att ha kontakt med en politisk beslutsfattare eller medarbetare till en politisk beslutsfattare, i syfte att påverka beredning eller beslut i ett ärende, för att främja ett visst intresse eller utfall. Med påverkanskommunikation ska även avses att ge råd eller stöd till någon som har kontakt av nämnt slag.

Aktörer som bedriver påverkanskommunikation ska vara skyldiga att anmäla sig för registrering och redovisa påverkanskommunikationen.

Förslaget innebär att påverkanskommunikation i form av kontakter med statsråd och riksdagsledamöter ska medföra en skyldighet att anmäla sig för registrering och redovisa uppgifter. Även kontakter med politiska och opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet och Riksdagsförvaltningen samt med särskilda utredare, ordförande eller annan ledamot i kommitté som har tillkallats av regeringen och har ett utredningsuppdrag samt sekreterare i utredningen eller kommittén ska omfattas av regleringen.

Vilka påverkansaktörer ska omfattas av anmälningsskyldigheten?

En juridisk person eller en enskild näringsidkare som bedriver påverkanskommunikation ska vara skyldig att anmäla sig för registrering och redovisa uppgifter. En enskild näringsidkare som har annat än omvärldsrelationer och kommunikation som huvudsaklig verksamhet ska undantas från skyldigheten. Anmälningsskyldigheten ska även gälla den som bedriver påverkanskommunikation på uppdrag av annan, om klienten är anmälningsskyldig. Från anmälningsskyldigheten ska dessa aktörer undantas:

–      myndighet eller offentligt styrt organ, som inte är ett offentligt företag, som endast bedriver påverkanskommunikation som avser kontakter inom ramen för dess uppdrag enligt författning, regeringsuppdrag eller motsvarande styrning

–      annan stat, Europeiska unionen eller mellanstatlig organisation när påverkanskommunikationen bedrivs inom ramen för internationellt samarbete eller sedvanliga diplomatiska relationer

–      politiskt parti som har mandat i riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet, eller annars får offentligt partistöd, eller sidoorganisation till ett sådant parti.

Vilka typer av kontakter ska undantas från anmälningsskyldigheten?

En juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver påverkanskommunikation ska undantas från skyldigheten att anmäla sig för registrering om den påverkanskommunikation som bedrivs avser

–      sedvanliga kontakter inom ramen för myndighetsärenden

–      deltagande i arbetsgrupp, utredning eller liknande, som har tillsatts av regeringen, Regeringskansliet, riksdagens utskott eller riksdagsstyrelsen och där deltagandet dokumenteras med möjlighet för allmänheten att ta del av dokumentationen

–      sådan juridisk rådgivning som omfattas av advokats eller advokats biträdes tystnadsplikt enligt lag

–      kontakter vars röjande kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet eller enskilds säkerhet till liv eller hälsa.

Vilka uppgifter ska redovisas?

En aktör som är anmälningsskyldig enligt regleringen ska lämna uppgifter om sin verksamhet och sin påverkanskommunikation, inklusive vilka resurser som aktören har använt för kommunikationen. I samband med att aktören anmäler sig för registrering, ska den lämna uppgifter om

–      namn, organisationsnummer eller, om sådant inte finns, personnummer

–      kontaktuppgifter

–      verksamhetsområde och en beskrivning av verksamheten

–      datum då aktören började bedriva påverkanskommunikation.

Den anmälningsskyldige aktören ska återkommande lämna en redovisning om påverkanskommunikation som den har bedrivit, inklusive ämnen för kommunikationen.

Redovisningen ska även innehålla uppgifter om de politiska beslutsfattare eller medarbetare som kontakter har skett med, huvudsakliga sätt att hålla kontakt och kontakternas ungefärliga omfattning. Om påverkanskommunikationen har skett för annans räkning, eller har bestått i att ge råd eller stöd till annan som bedriver sådan kommunikation, ska detta anges i redovisningen. Den andra aktörens namn och organisations- eller personnummer ska då anges.

Om den registrerade inte har bedrivit någon påverkanskommunikation under den period som redovisningen gäller, ska detta anges i redovisningen.

Aktören ska vara skyldig att lämna uppgifter om de personer som har deltagit i påverkanskommunikation samt antal årsarbetskrafter och kostnader för dessa. Även kostnader för inköpta tjänster och övriga kostnader i samband med påverkanskommunikationen ska redovisas. Om påverkans-kommunikation har skett på uppdrag av annan ska omsättningen för verksamheten anges.

När och hur ska uppgifter lämnas in till Kammarkollegiet?

En anmälan för registrering ska lämnas in till Kammarkollegiet senast 30 dagar efter den dag då den anmälningsskyldige började bedriva påverkanskommunikation.

Om den registrerades situation förändras när det gäller de uppgifter som ska lämnas ska den registrerade utan dröjsmål meddela Kammarkollegiet det.

Om den registrerade inte längre omfattas av kravet att lämna uppgifter får denne anmäla det till Kammarkollegiet. Myndigheten ska då avregistrera den registrerade, efter att denne har lämnat redovisning för innevarande kalenderår.

Den registrerade ska lämna redovisning om sin påverkanskommunikation. Redovisningen ska lämnas in till Kammarkollegiet senast den 1 juni för perioden januari−april, senast den 1 oktober för perioden maj−augusti och senast den 1 februari för perioden september−december.

Den registrerade ska lämna uppgifter om resurser som denne har använt för påverkanskommunikation endast i den redovisning som lämnas in till Kammarkollegiet senast den 1 februari. De uppgifterna ska avse hela det föregående kalenderåret.

En anmälan eller en redovisning ska ges in elektroniskt till Kammarkollegiet. Myndigheten får i enskilda fall medge undantag från detta.

Anmälan eller redovisningen ska skrivas under av den enskilde näringsidkaren eller av behörig företrädare för den juridiska person som är anmälningsskyldig.

När anmälan eller redovisningen lämnas in elektroniskt ska den undertecknas med en avancerad elektronisk underskrift.

Administration, tillsyn och sanktioner

Kammarkollegiet ska ta emot anmälningar för registrering och redovisningar om påverkanskommunikation och göra uppgifterna i dem tillgängliga för allmänheten på myndighetens webbplats.

Om uppgifter som kommit in eller andra omständigheter ger särskild anledning till det, ska Kammarkollegiet utreda om

–      någon som är skyldig att anmäla sig för registrering, anmäla ändring av uppgifter i anmälan för registrering eller lämna redovisning om påverkanskommunikation inte har gjort det i föreskriven tid

–      uppgifter i en anmälan om registrering, i en anmälan om ändring av uppgifter eller i en anmälan om att den registrerade inte längre omfattas av skyldigheten att anmäla sig för registrering är bristfälliga eller felaktiga

–      uppgifter i en redovisning om påverkanskommunikation är bristfälliga eller felaktiga.

Kammarkollegiet ska få besluta de förelägganden som behövs för tillsynen och för att de som bedriver påverkanskommunikation ska fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Ett beslut om föreläggande ska i regel kunna förenas med vite.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut föreslås träda i kraft den 1 juli 2027. De som bedriver påverkanskommunikation när lagen träder i kraft ska få lämna in anmälan för registrering till Kammarkollegiet inom 60 dagar från dagen för ikraftträdandet och inte behöva ange datum när de började bedriva påverkanskommunikation i anmälan.

Frivillighet för medlemmar vid partibidrag från arbetsmarknadsorganisationer

En ny lag om insyn och frivillighet införs

Regeringen föreslår att det ska införas en ny lag om insyn och frivillighet för enskilda medlemmar när bidrag lämnas av organisationer på arbetsmarknaden till partier, sidoorganisationer till partier, ledamöter, ersättare för ledamöter eller valkandidater. Syftet med den föreslagna lagen är att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna i en organisation på arbetsmarknaden är frivilliga för den enskilde medlemmen.

I propositionen anförs att det är ett grundläggande inslag i en demokrati att enskilda, antingen var för sig eller tillsammans med andra, försöker påverka opinionen i en viss riktning. Att på olika sätt stödja ett politiskt parti är ett naturligt sätt att delta i sådan opinionsbildning. Allmänheten har dock ett berättigat intresse av insyn i hur partier, ledamöter och ersättare samt valkandidater finansierar sin verksamhet. För att undvika intressekonflikter och för att säkerställa öppenhet i fråga om bidrag är det av största vikt att regleringen om insyn i finansiering av politiska partier är effektiv och ändamålsenlig.

Regeringen framhåller att det i Danmark sedan 1990 finns en lagstiftning som bl.a. innebär en skyldighet för organisationer på arbetsmarknaden att se till att bidrag till politiska partier från medlemsavgifter är frivilliga för den enskilde medlemmen. Lagstiftningen är begränsad till bidrag som utgår som en andel av de individuella medlemsavgifterna.

Vidare anförs i propositionen att det förekommer att organisationer på arbetsmarknaden och andra organisationer vars huvudsyfte inte är att verka partipolitiskt ger ekonomiskt stöd till partier. Det finns i svensk rätt inte några regler som ger enskilda medlemmar möjlighet att med rättslig verkan gentemot en förening förklara vad medlemsavgiften får eller inte får användas till. Sådana frågor avgörs i stället av föreningens stadgar och genom majoritetsbeslut i den ordning som stadgarna och allmänna föreningsrättsliga regler föreskriver. Att införa en reglering om frivillighet skulle innebära en principiell nyhet i svensk rätt.

Det anförs också att en författningsreglering om frivillighet för medlemmar i arbetsmarknadsorganisationer vid bidrag för partipolitiska ändamål måste vara förenlig med fri-och rättighetsskyddet i 2 kap. regeringsformen samt Sveriges internationella åtaganden. En sådan reglering behöver vidare utformas i förenlighet med det dataskyddsrättsliga regelverket. Regeringen anser också att det är angeläget att en reglering om frivillighet utformas så att organisationerna på arbetsmarknaden inte åläggs en betungande administrativ och ekonomisk börda som inte kan motiveras i förhållande till intresset av att införa en sådan reglering.

I propositionen anförs vidare att tidigare utredningar har uppmärksammat att organisationerna på arbetsmarknaden är demokratiskt uppbyggda och att en enskild medlem kan påverka och göra sin röst hörd genom att lämna förslag till sin lokala organisation eller till förbundets kongress eller genom att ställa upp som ombud vid förbundets kongress. Om tillräckligt många av medlemmarna i en organisation anser att organisationen inte ska lämna bidrag till ett visst parti, kan det leda till att det i behörig ordning fattas beslut om att sådana bidrag inte ska lämnas. Det finns också flera exempel på att fackförbund har upphört att lämna partibidrag (prop. 2017/18:55 s. 108 och SOU 2016:74 s. 380 och 381).

Regeringen anför att det vid bedömningen av om det bör införas en reglering om frivillighet måste läggas vikt vid den enskildes politiska självbestämmanderätt och den särställning som arbetsmarknadens organisationer har i det svenska samhället. I många fall kan det för den enskilde medlemmen framstå som ett mindre fördelaktigt alternativ att stå utanför organisationen. Till exempel anses ett medlemskap i en arbetstagarorganisation ha praktisk och ekonomisk betydelse för en arbetstagare. Möjligheten till insyn i hur medlemsavgiften används kommer i sådana situationer inte ensamt att lösa den intressekonflikt som kan uppstå för en enskild medlem. Tvärtom kan medlemmen känna sig nödgad att acceptera att en viss del av avgiften ges som bidrag för partipolitiska ändamål trots att denne inte vill att så ska ske. Regeringen anser att detta starkt kan ifrågasättas utifrån den enskildes rätt till politiskt självbestämmande.

Endast penningbidrag som utgår som en andel av medlemsavgiften ska omfattas

Regeringen föreslår att rätten till frivillighet ska gälla i förhållande till bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en del av medlemsavgiften. Med bidrag ska avses en prestation i form av pengar som ges helt eller delvis utan någon motprestation. Ett bidrag ska anses ha partipolitiskt ändamål om det ges till en mottagare som är redovisningsskyldig eller valkandidat enligt insynslagen.

De organisationer som ska omfattas av regleringen

Regleringen om frivillighet ska gälla i en organisation på förbundsnivå som utgör en sådan sammanslutning av arbetstagare eller arbetsgivare som avses i medbestämmandelagen.

En enskild medlem ska ha rätt att avge en viljeförklaring

En enskild medlem i en arbetsmarknadsorganisation som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att när som helst avge en förklaring om att dennes medlemsavgift inte får användas för sådana bidrag. En förklaring ska gälla tills vidare och ska när som helst kunna återkallas.

Förklaringar och återkallelse av förklaringar ska ställas till och behandlas av en revisor som organisationen har utsett.

Organisationens och revisorns skyldigheter ska framgå av lagen

Det ska i lagen föreskrivas att en organisation på arbetsmarknaden som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska vara skyldig att ge en auktoriserad revisor eller ett registrerat revisionsbolag i uppdrag att ta emot och behandla förklaringar och återkallelser. Ett registrerat revisionsbolag som åtar sig ett sådant uppdrag ska utse en auktoriserad revisor verksam i bolaget att vara huvudansvarig.

Organisationen ska vara skyldig att kontinuerligt informera sina medlemmar om rätten att avge en förklaring eller återkallelse. Organisationen ska sätta ned bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna proportionellt i förhållande till antalet medlemmar som har avgett en förklaring.

Om ett meddelande som innehåller en förklaring eller återkallelse har ställts till organisationen ska meddelandet vidarebefordras till revisorn snarast möjligt och, om det är möjligt, utan att mottagaren tar del av uppgifter om avsändarens identitet.

En revisor som har fått i uppdrag att ta emot och behandla förklaringar och återkallelser ska årligen samt på begäran lämna uppgift till organisationen om hur många medlemmar som har avgett en förklaring.

En revisor som ges i uppdrag att ta emot och behandla förklaringar och återkallelser ska få föra ett register över vilka medlemmar som har avgett en förklaring för ändamålet att kunna lämna upplysningar till organisationen om hur många medlemmar som har avgett en förklaring. En medlem som återkallar sin förklaring eller som upphör att vara medlem i organisationen ska snarast möjligt avregistreras. Uppgifter om att en medlem tidigare har varit registrerad ska därefter inte få behandlas.

En revisor ska få behandla personnummer samt personuppgifter som avslöjar politiska åsikter eller medlemskap i fackförening om det är nödvändigt för att revisorn ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt regleringen om frivillighet eller om det är nödvändigt med anledning av att en annan revisor ska överta uppdraget eller att uppdraget upphör på annan grund.

Revisorn ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som behövs med anledning av uppdraget.

Tystnadsplikt

Tystnadsplikt ska gälla för den som vid hantering enligt regleringen om frivillighet tar del av uppgifter som kan avslöja identiteten på den som är medlem i en arbetstagarorganisation eller som har avgett en förklaring eller återkallelse. Den som röjer eller olovligen utnyttjar sådana uppgifter kan dömas för brott mot tystnadsplikt.

Regleringens syfte, grundläggande fri- och rättigheter samt beredningen

Av propositionen framgår att 2023 års insynskommitté ansåg att det är osäkert om regleringen är förenlig med Europakonventionens regler om föreningsfrihet. Även flera remissinstanser anser att förslaget kan ifrågasättas utifrån grundlagarna och Europakonventionen.

Lagrådet anser att den föreslagna regleringen inte är ägnad att tillgodose syftena bakom förslaget. Under alla förhållanden måste det enligt Lagrådet ifrågasättas om nyttan med regleringen står i proportion till det besvär och de kostnader som en lojal tillämpning av regleringen skulle medföra för organisationerna. Mot denna bakgrund anser Lagrådet att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Vidare framgår av propositionen att den föreslagna regleringen enligt Lagrådet innebär att lagstiftaren försvårar för en organisation – en förening –att använda organisationens medel för opinionsmässiga ändamål. Lagrådet anser att det är uppenbart att förslaget innebär en inskränkning i föreningsfriheten i Europakonventionens bemärkelse. Lagrådet anser vidare att det är osäkert om förslaget är förenligt med Europakonventionen men att det dock inte framstår som så klart oförenligt med konventionen att det ger Lagrådet anledning att avstyrka förslaget på den grunden. Lagrådet anser att den föreslagna regleringen inte, i formell mening, kan anses strida mot regeringsformen.

 Regeringen anför i propositionen att skyddet för föreningsfriheten gäller gentemot det allmänna, inte i förhållande till enskilda. Regler eller förbud som är av rent civilrättslig karaktär begränsar alltså inte föreningsfriheten enligt regeringsformen (prop. 1975/76:209 s. 113 och 140). Ett exempel på en civilrättslig regel skulle t.ex. kunna vara en regel om att ett beslut av en förening att medlemmarna ska anslutas till ett politiskt parti ska förklaras ogiltigt av domstol efter klander av någon medlem. En regel om att ett sådant beslut innebär en straffbar inskränkning av medlemmarnas politiska frihet är däremot en offentligrättslig regel. Även föreskrifter om att en viss verksamhet står under tillsyn av en myndighet är offentligrättsliga.

Vidare anför regeringen att en reglering om frivillighet inte kan anses utgöra en begränsning av föreningsfriheten enligt regeringsformen så länge den inte ges offentligrättsliga inslag, t.ex. ett bötesbelagt förbud mot att lämna bidrag för partipolitiska ändamål. Regeringens bedömning är att regleringen med den föreslagna utformningen utgör en rent civilrättslig reglering. Den bedöms därför inte utgöra en begränsning av föreningsfriheten enligt regeringsformen.

När det gäller Europakonventionen anför regeringen att syftet med den nu föreslagna regleringen är att säkerställa att en enskild eller arbetsgivare som är medlem i en organisation på arbetsmarknaden inte mot sin vilja ska behöva acceptera att organisationen lämnar bidrag till partier och kandidater som utgår som en andel av dennes medlemsavgift. Den föreslagna regleringen innebär inte att friheten att bilda en arbetsmarknadsorganisation begränsas eller att de förbund som berörs hindras från att ge bidrag till ett eller flera politiska partier. Regeringen delar inte Lagrådets bedömning att förslagen innebär att organisationerna påförs villkor som försvårar genomförandet av beslut om att ge sådana bidrag, i vart fall inte på sådant sätt att det medför några reella begränsningar av arbetsmarknadsorganisationers rätt att verka för gemensamma ändamål. Det bör dock framhållas att syftet med den föreslagna regleringen är att tillgodose ett angeläget samhälleligt behov. De olägenheter som regleringen kan ge upphov till för organisationerna, främst i form av viss ökad administration och vissa ökade kostnader, står i proportion till det syfte som regleringen ska tillgodose. Sammantaget bedömer regeringen att regleringen är förenlig med Europakonventionen.

Vidare framgår av propositionen att Lagrådet lämnat kritiska synpunkter på beredningen av förslaget, men anser att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen får anses uppfyllt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål föreslås träda i kraft den 1 juli 2027. Regeringen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4151 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkas avslag på regeringens förslag till en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål.

Motionärerna anför att det är tveksamt om det är förenligt med regeringsformen och internationella konventioners skydd för föreningsfriheten att införa ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt.

I motionen framhålls att det inte är statens sak att underkänna den representativa demokratiska ordningen i vilken föreningar fattar beslut. Det är en väl fungerande ordning som utgör en grundläggande del i den föreningsfrihet vi har i landet och som i det längsta bör värnas. En reglering som pekar ut att vissa delar av en föreningsverksamhet ska omfattas av andra regler än övriga riskerar att öppna en dörr som kan ge långtgående konsekvenser och är på inget sätt proportionerlig till det problem som regeringen vill lösa.

Motionärerna noterar att 2023 års insynskommitté kom fram till att förslaget inte borde genomföras, och kommittén redovisade det därför endast som en del av sina överväganden. Även tidigare utredningar har dragit samma slutsats. Motionärerna noterar vidare att Lagrådet anser att underlaget för lagförslaget framstår som bräckligt.

Malin Björk m.fl. (C) yrkar i kommittémotion 2025/26:4184 avslag på regeringens förslag till en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål.

Motionärerna anför att det är tveksamt om regeringens förslag om en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål uppnår det angivna syftet, nämligen att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna ska vara frivilliga för medlemmarna. Vidare anser motionärerna att skyddet för föreningsfriheten väger tyngre än de inskränkningar som förslaget medför, och som dessutom är mer långtgående än nödvändigt.

Vidare anför motionärerna att endast ett mindre antal remissinstanser yttrat sig över förslaget om en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknads­organisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Det är enligt motionärerna inte förvånande, eftersom regeringen inte särskilt uppmanade remiss­instanserna att yttra sig i denna fråga och kommittén inte fann skäl för att införa en sådan lag. Motionärerna finner det anmärkningsvärt att beredningen av en sådant här lagförslag skötts på detta undermåliga sätt och instämmer i vad Lagrådet konstaterat om att underlaget för lagförslaget är bräckligt.

Motionärerna anför vidare att de föreslagna reglerna inte är förenade med några sanktioner och det kommer att vara enkelt för den organisation som så önskar att kringgå regleringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det krävs lagändringar för att i ännu högre grad än i dag tillgodose allmänhetens intresse av insyn i politiska processer.

När det gäller insynslagen är det som regeringen framhåller en viktig utgångspunkt att allmänheten har ett berättigat intresse av att få information om vilka finansiella intressen som har kopplingar till partier och kandidater. Vidare är det angeläget att förbudet mot anonyma bidrag i möjligaste mån ska utformas så att det inte går att kringgå, och det är även principiellt viktigt att införa ett förbud mot utländska bidrag. Utskottet anser att lagförslaget om ändringar i insynslagen är väl avvägt och ställer sig bakom förslaget.  

Utskottet delar även regeringens bedömning att det finns skäl att införa en reglering med krav på transparens för lobbyisters kontakter med politiska beslutsfattare. Syftet är att möjliggöra insyn i kommunikationen med politiska beslutsfattare. Utskottet ställer sig därför även bakom förslaget om en ny lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut och de överväganden som redovisas i propositionen.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning att övervägande skäl talar för en reglering om insyn och frivillighet för enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden lämnar bidrag för partipolitiska ändamål. Som framhålls i propositionen måste vikt läggas vid den enskildes politiska självbestämmanderätt och den särställning som arbetsmarknadens organisationer har i samhället. Det finns i svensk rätt inte några regler som ger enskilda medlemmar möjlighet att med rättslig verkan gentemot en förening förklara vad medlemsavgiften får eller inte får användas till. Sådana frågor avgörs i stället av föreningens stadgar och genom majoritetsbeslut i den ordning som stadgarna och allmänna föreningsrättsliga regler föreskriver. Som anges i propositionen innebär införandet av en reglering om frivillighet en principiell nyhet i svensk rätt. Under framtagandet av regleringen och vid beredningen av densamma har det övervägts och ifrågasatts om regleringen tillgodoser syftena bakom förslaget. Det har även ifrågasatts om förslaget är proportionerligt och om det är förenligt med skyddet för föreningsfriheten.

Utskottet ställer sig bakom regeringens överväganden, och delar bedömningen att den föreslagna regleringen är förenlig med fri- och rättighetsskyddet i regeringsformen, Europakonventionen och internationella regler om föreningsfrihet.

Regeringens beredning vid framtagandet av propositionen i denna del har vidare ifrågasatts. Enligt utskottet finns det dock inte skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder. Utskottet anser alltså att underlaget är tillräckligt för att fatta beslut.

Sammantaget anser utskottet att riksdagen bör anta lagförslagen i propositionen, med en mindre redaktionell ändring i insynslagen, och avslå motionsyrkandena.

 

 

 

Reservation

Ställningstagande

I frågan om att införa ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt är det vår uppfattning att det är tveksamt om detta är förenligt med regeringsformen och internationella konventioners skydd för föreningsfriheten. 

2023 års insynskommitté bedömde att det inte bör införas några särskilda krav på att ge möjlighet till samtycke från enskilda medlemmar när det gäller bidrag från organisationer på arbetsmarknaden till partier eller kandidater. Det finns i dag en mycket god transparens kring de bidrag som fackförbunden skänker till politiska partier. Uppgifter om de bidrag som lämnas finns att tillgå i de rapporter som partierna lämnar till Kammarkollegiet.

Vi vill framhålla att det inte är statens sak att underkänna den representativa demokratiska ordningen i vilken föreningar fattar beslut. Det är en väl fungerande ordning som utgör en grundläggande del i den föreningsfrihet vi har i landet och som i det längsta bör värnas. En reglering som pekar ut att vissa delar av en föreningsverksamhet ska omfattas av andra regler än övriga riskerar att öppna en dörr som kan ge långtgående konsekvenser och är på inget sätt proportionerlig till det problem som regeringen vill lösa.

Vi anser att skyddet för föreningsfriheten väger tyngre än de inskränkningar som förslaget medför, och som dessutom är mer långtgående än nödvändigt.

Det kan vidare ifrågasättas om den föreslagna lagen uppnår det angivna syftet, nämligen att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna ska vara frivilliga för medlemmarna. Även Lagrådet ifrågasätter om regleringen tillgodoser syftena med förslaget och om det är proportionerligt och anser mot denna bakgrund att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Den nya lagen uppges syfta till att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna ska vara frivilliga för medlemmarna. De nya reglerna är dock inte förenade med några sanktioner, och det kommer att vara enkelt för den organisation som så önskar att kringgå regleringen. Ett annat syfte med lagen uppges vara att en medlem i en arbetsmarknadsorganisation ska kunna uttrycka att denne motsätter sig att organisationen lämnar penningbidrag till ett politiskt parti. Men enligt lagförslaget ska medlemmens förklaring inte lämnas till organisationen utan till en revisor, som inte ska vidarebefordra andra uppgifter till organisationen än uppgift om det antal förklaringar som har lämnats. En medlems missnöje med ett beslut om bidrag kommer därför inte att nå fram till organisationen annat än som en anonymiserad uppgift om antalet förklaringar som har lämnats.

När det gäller beredningen av förslaget noterar vi att endast ett mindre antal remissinstanser yttrat sig över förslaget. Av Lagrådets yttrande framgår att förslaget i kommitténs betänkande inte togs upp under rubriken författningsförslag. Vi delar Lagrådets bedömning att det hade varit önskvärt att regeringen särskilt hade uppmanat remissinstanserna att yttra sig även i denna fråga.

Vi anser mot denna bakgrund att riksdagen bör avslå förslaget till lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag