HD01JuU39: En särskild straffbestämmelse för psykiskt våld

Justitieutskottets betänkande 2025/26:JuU39

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i brottsbalken.

Genom de föreslagna lagändringarna införs ett nytt brott benämnt psykiskt våld. Regleringen innebär att det blir straffbart att vid upprepade tillfällen utsätta en annan person för kränkningar i form av beskyllning, nedsättande uttalande, förödmjukande beteende, otillbörligt hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Regleringen innebär även att det ska bli straffbart att utsätta någon för otillbörlig övervakning som är varaktig, om gärningen varit ägnad att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år.

Lagändringarna innebär vidare dels att brottet psykiskt våld ska kunna ingå som ett led i barnfridsbrott, grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse och hedersförtryck, dels att brottet förolämpning ska kunna ingå som ett led i grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse och hedersförtryck. 

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns fyra reservationer (S, V, C, MP). I en av reservationerna (S, V, C, MP) föreslås att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om omvändelseförsök.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Bakgrund

Regeringens lagförslag

Ekonomiskt våld

Omvändelseförsök

Utbildning och uppföljning

Reservationer

1. Ekonomiskt våld, punkt 2 (S, MP)

2. Omvändelseförsök, punkt 3 (S, V, C, MP)

3. Utbildning och uppföljning, punkt 4 (S)

4. Utbildning och uppföljning, punkt 4 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:138 En särskild straff-bestämmelse för psykiskt våld. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagför-slag återges i bilaga 2.

Två motioner med totalt fyra yrkanden har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas även 13 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

 

 

Utskottets överväganden

Bakgrund

Gällande rätt

Det finns inte någon enhetlig definition av psykiskt våld, och begreppet kan därför ha flera innebörder. Därtill kan ett stort antal handlingar falla in under begreppet psykiskt våld. Även vad som betecknas som våld har varierat över tid. Begreppet våld används i flera straffbestämmelser i brottsbalken däremot förekommer inte begreppet psykiskt våld. I lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) används begreppet psykisk misshandel, som ett exempel på när vård ska beslutas på grund av en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

I artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), som sedan 2020 gäller som svensk lag, slås fast att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) publicerar s.k. allmänna kommentarer om hur olika artiklar och teman i barnkonventionen ska tolkas. Enligt kommentar nummer 13, omfattar psykiskt våld bl.a. psykisk misshandel. 

Pågående arbete

Regeringen har gett flera myndighetsuppdrag som syftar till att förbättra kunskapsläget och förebygga våld i ungas parrelationer, bl.a. till Brottsoffermyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Statens skolverk och Socialstyrelsen. Vidare har regeringen gett Jämställdhetsmyndigheten och länsstyrelserna i uppdrag att, tillsammans med ett flertal andra myndigheter, öka kunskapen om de digitala dimensionerna av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har också gett sju myndigheter i uppdrag att sprida och utveckla information om ekonomiskt våld, däribland Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten och Konsumentverket.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har i uppdrag att ta fram ny kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive omvändelseförsök. Regeringen har vidare gett Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga hbtqi-personers utsatthet och risk för utsatthet för våld i nära relationer, göra en analys av behovet av insatser och föreslå insatser riktade till såväl målgruppen som berörda. Regeringen har också tillfört medel till Uppsala universitet (Nationellt centrum för kvinnofrid) för att, i samarbete med Jämställdhetsmyndigheten, utveckla kunskapsproduktion och webbstöd om våld mot hbtqi-personer. Syftet är att öka kunskapen och därigenom upptäckten av hbtqi-personers våldsutsatthet.

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att psykiskt våld är ett allvarligt samhällsproblem som inte sällan förekommer som en del av mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Psykiskt våld förekommer inte minst i ungas parrelationer och våldet har ofta digitala dimensioner. De negativa effekterna för den som utsätts för psykiskt våld är påtagliga på såväl kort som lång sikt. Av denna anledning bedömer regeringen att det behövs ett starkt straffrättsligt skydd mot psykiskt våld och konstaterar att den centrala frågan är vilka beteenden som kan anses vara sådana att de bör vara kriminaliserade samt i vilken mån dessa faller utanför den nuvarande kriminaliseringen.

Mot denna bakgrund lämnar regeringen följande förslag. 

En ny särskild straffbestämmelse för psykiskt våld

Regeringen föreslår en ny straffbestämmelse som tar sikte på psykiskt våld där straffansvaret omfattar den som vid upprepade tillfällen utsätter en annan person för kränkningar i form av beskyllning, nedsättande uttalande, förödmjukande beteende, otillbörligt hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffbestämmelsen omfattar även den som utsätter en annan person för otillbörlig övervakning som är varaktig, om gärningen varit ägnad att allvarligt skada personens självkänsla. Det nya brottet ska enligt förslaget införas i 4 kap. brottsbalken och straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år.

Regeringen föreslår också att psykiskt våld ska läggas till i brotts-katalogerna för barnfridsbrott och olaga förföljelse. Förolämpning ska enligt förslaget läggas till i brottskatalogen för olaga förföljelse. Brottskatalogerna för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning samt hedersförtryck ändras enligt förslaget på så sätt att hänvisning görs till hela 5 kap. brottsbalken.

Den nya straffbestämmelsens utformning

Det bör vara fråga om upprepade kränkningar

Regeringen framhåller att det väsentliga vid en kriminalisering av psykiskt våld är att fånga in de kränkande handlingsmönster som används för att kontrollera eller bryta ned en person och som i dag faller utanför det straffbara området. Straffansvaret för psykiskt våld bör enligt regeringen därför konstrueras på ett sätt som tar sikte på detta mönster och som innebär att ansvar endast blir aktuellt om det är fråga om kränkningar som tillsammans når upp till en viss allvarlighetsgrad. Eftersom enstaka tillfällen av allvarligare kränkningar ofta innebär att rekvisiten i något annat straffstadgande är uppfyllt, t.ex. olaga hot eller olaga tvång, är det enligt regeringen också vid just upprepat lindrigare psykiskt våld som behovet av ytterligare kriminalisering gör sig starkast gällande. Med begreppet ”upprepat” avser regeringen inte ett krav på att det ska vara fråga om kränkningar av samma slag, utan kränkningarna kan vara av olika natur så länge som de omfattas av den föreslagna straffbestämmelsens övriga rekvisit.

Kränkningar som bör omfattas av kriminaliseringen

I propositionen anger regeringen att för att uppfylla legalitetsprincipens krav på tydlighet och förutsägbarhet i förhållande till när straffansvar inträder bör straffbestämmelsen utformas på ett sådant sätt att rekvisiten utgår från de typfall av kränkningar genom vilka det psykiska våldet utövas. En tydlig utformning av handlingsrekvisiten bedöms också motverka risken för att straffbestämmelsen missbrukas i exempelvis vårdnadstvister eller som ett sätt att uttrycka missriktad frustration.

Regeringen föreslår att kränkningar i form av beskyllningar, nedsättande uttalanden och förödmjukande beteenden ska omfattas av kriminaliseringen. Dessa ingår i dag som rekvisit i straffbestämmelsen om förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken. För att dömas för förolämpning krävs, till skillnad från vad som regleras i den nu föreslagna straffbestämmelsen, att varje enskild gärning ska vara ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Syftet med den föreslagna straffbestämmelsen är att den ska omfatta handlings-mönster som består av upprepade lindriga kränkningar. Regeringen anger vidare att det inte bör krävas att agerandet ska vara riktat direkt till eller mot den utsatte för att rekvisiten om beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende ska vara uppfyllda. Även ageranden som består i att förmedla något förolämpande, eller att göra något förolämpande inför andra, ska enligt förslaget omfattas, såvida detta kommer till den utsattes kännedom. Regeringen konstaterar att även om kriminaliseringen av psykiskt våld främst är avsedd att täcka in sådana ageranden som i dag riskerar att falla utanför det straffbara området kan straffbestämmelsen om psykiskt våld till viss del överlappa andra straffbestämmelser, bl.a. förolämpning.

Regeringen föreslår vidare att hot ska omfattas av kriminaliseringen.  Regeringen anser att det finns anledning att låta begreppet hot utgöra ett eget rekvisit i straffbestämmelsen om psykiskt våld eftersom det finns hot som inte utgör hot om brottslig gärning eller som av andra skäl inte når upp till kraven för att utgöra olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken. Det kan exempelvis enligt regeringen vara fråga om hot om en brottslig gärning som inte är allvarlig nog att framkalla allvarlig rädsla för den hotades eller någon annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, eller ett hot om att göra något som för den hotade framstår som mycket otrevligt men som inte är brottsligt. Det bör enligt regeringen krävas att hotet framstått eller varit ägnat att framstå som allvarligt menat. Hotet behöver enligt regeringen inte riktas direkt till den hotade utan kan lämnas till tredje man, men det krävs då att hotet kommer till den hotades kännedom och att detta täcks av gärningspersonens uppsåt.

Även tvång föreslår regeringen ska omfattas av kriminaliseringen, där tvånget leder till resultatet att den tvungne gör, tål eller underlåter något. Genom begreppet tvång tydliggörs enligt regeringen att uppmaningarna eller förbuden måste vara förenade med någon form av hot eller bestraffning. Det ställs dock inga krav på att tvånget ska utövas genom kvalificerade former av fysiska bestraffningar, hot, hot om åtal, anmälan om brott eller lämnande av menligt meddelande. Tvång kan enligt regeringen även utgöras av krav förenade med uttryckliga eller underförstådda hot som inte når upp till kraven för olaga tvång. Kraven kan bl.a. gälla klädsel, utseende, umgänge, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck (såsom omvändelseförsök). Det kan också enligt regeringen vara fråga om krav på att vara kvar i en relation eller i ett äktenskap eller på att den utsatte ska belåna sig för att finansiera gärningspersonens leverne. 

Regeringen föreslår vidare att övervakning ska omfattas av kriminali-seringen, och konstaterar att övervakning kan utföras i olika former. Det kan t.ex. utföras med hjälp av olika tekniska lösningar såsom gps-sändare eller mobilappar, men det kan också vara fråga om att kräva att högtalartelefonen ska vara på vid alla samtal eller att skaffa sig tillgång till lösenord till sociala medier eller bankkonton för att kunna övervaka förehavandena på dessa. Övervakning kan vidare, konstaterar regeringen, utföras i form av fysisk övervakning, exempelvis genom att följa efter någon eller att uppehålla sig vid offrets bostad eller arbetsplats.  Genom dessa beteenden utövar gärnings-personen en omfattande kontroll över den utsattes fysiska, sociala, digitala och ekonomiska förehavanden. Regeringen konstaterar att övervakning i viss mån kan vara straffbar i form av ofredande, men var gränsen för straffansvar går är enligt regeringen inte helt tydligt, och regeringen anser därför att ovannämna former av övervakning bör omfattas av straffbestämmelsen om psykiskt våld. Regeringen konstaterar vidare att övervakning även innefattar övervakning av ekonomiska förehavanden, som exempelvis aktivitet på bankkonton, användningen av olika betalningslösningar samt hanteringen av löne- eller bidragsutbetalningar. Enligt regeringen krävs det att den utsatte är medveten om övervakningen, men det räcker att den utsatte blir medveten om övervakningen först vid en senare tidpunkt. Det bör enligt regeringen inte krävas att övervakningen leder till en viss effekt i form av att den utsatte anpassar sitt handlande utifrån de syften som kan utgöra skäl för övervakningen. Vidare anser regeringen att det vid övervakning som är varaktig inte ska uppställas något krav på upprepning.

Hoten, tvånget och övervakningen ska vara otillbörliga.

Regeringen föreslår att det ska krävas att hoten, tvånget och övervakningen är otillbörliga. Regeringen anger att det är av vikt att en straffbestämmelse som är uppbyggd utifrån handlingar som var och en för sig inte är straffbara, men som tillsammans utgör ett brott, avgränsas för att säkerställa att endast de verkligt straffvärda fallen omfattas. Ett sätt att göra detta på är enligt regeringen att uppställa krav på att det ska vara fråga om hot, tvång eller övervakning som är otillbörligt. Att något är otillbörligt innebär att det är oacceptabelt med hänsyn till rådande sociala eller etiska normer. Det är alltså fråga om en normativ bedömning. Rekvisitet som omfattar otillbörlighet bedöms således inte bara avgränsa straffansvaret till verkligt straffvärda fall utan även främja förutsebarheten. Vid prövningen av om en handling varit otillbörlig bör enligt regeringen en helhetsbedömning av situationen göras, där såväl handlingens innehåll och konsekvenser som parternas relation är av vikt. Även syftet med åtgärderna, i den mån detta går att bevisa, kan enligt regeringen ha betydelse för bedömningen av vad som är otillbörligt. Regeringen understryker att en kränkning är att anse som otillbörlig om den är oacceptabel med hänsyn till rådande sociala och etiska normer, och anger att detta kan förändras över tid. 

Kränkningen ska vara ägnad att allvarligt skada självkänslan

För att det ska vara fråga om en straffbar kränkning ska det enligt regeringen i praktiken handla om situationer som kan leda till psykiskt lidande eller andra allvarliga konsekvenser för den enskilde. Det psykiska lidandet kan komma till uttryck hos den enskilde genom känslor som t.ex. rädsla, obehag och otrygghet. Regeringen föreslår att straffbestämmelsen ska konstrueras som ett s.k. abstrakt farebrott, i likhet med hur ett flertal brott i fjärde kapitlet brottsbalken är utformade. En sådan utformning innebär att det inte behöver bevisas att gärningen har orsakat en specifik effekt i det enskilda fallet. Rekvisitet tar sikte på att det ska vara fråga om kränkningar som ingår i ett mönster som sammantaget leder till att den kränkta personen bryts ned.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026 och gör bedömningen att det inte behövs några särskilda övergångsbestämmelser.

Konsekvenser av förslagen

I propositionen görs bedömningen att förslaget om ett särskilt brott för psykiskt våld kommer att leda till vissa kostnadsökningar för rättsväsendets myndigheter, och det konstateras att medel tillförts i budgetpropositionen för 2026 för att hantera de ökade kostnaderna. Regeringen gör också bedömning-en att övriga kostnader till följd av förslagen i propositionen är marginella och därför kan hanteras inom de berörda myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. 

Regeringen konstaterar vidare att förslagen, inte minst mot bakgrund av deras avsedda normbildande effekt, kan medföra ett behov av informations- och utbildningsinsatser även utanför rättsväsendets område. Regeringen bedömer dock att eventuella kostnader för detta inte medför något behov av att medel tillförs för utbildningsinsatser.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3586 yrkande 55 av Teresa Carvalho m.fl. (S) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att kriminalisera psykiskt våld.

Ardalan Shekarabi m.fl. (S) föreslår i kommittémotion 2025/26:3591 yrkande 19 i denna del ett tillkännagivande till regeringen om att kriminalisera psykiskt våld.

Helena Vilhelmsson m.fl. (C) begär i kommittémotion 2025/26:2834 yrkande 19 ett tillkännagivande till regeringen om att säkerställa att kontrolle-rande beteende och psykiskt våld kriminaliseras.

I motion 2025/26:891 av Magnus Manhammar (S) föreslås ett tillkänna-givande till regeringen om att kriminalisera psykisk misshandel.

Morgan Johansson (S) föreslår i motion 2025/26:2518 ett tillkännagivande till regeringen om en särskild reglering som kriminaliserar psykisk misshan-del.

I motion 2025/26:166 av Angelica Lundberg (SD) föreslås ett tillkänna-givande till regeringen om att införa en ny brottsrubricering om psykisk misshandel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar likt regeringen att psykiskt våld är ett allvarligt och ut-brett problem i samhället som inte sällan förekommer som en del av våld i nära relationer. Den befintliga strafflagstiftningen fångar inte alltid upp det särskilt straffvärda upprepade och systematiska handlingsmönster som psykiskt våld ofta innebär. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld behöver stärkas. Genom lagförslaget kan de kränkande handlingsmönster som utförs för att kontrollera eller bryta ned en person och som i dag faller utanför det straffbara området fångas in. Det handlar om upprepat lindrigare psykiskt våld som tillsammans når upp till en viss allvarlighetsgrad.

Det har inte väckts någon motion som går emot att lagförslaget antas. Lagförslaget bör därför antas av de skäl som anförs i propositionen. Utskottet bedömer att motionsyrkandena från allmänna motionstiden får anses tillgodo-sedda genom propositionen. Dessa motionsyrkanden bör därför avslås.

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden som innehåller för-slag om tillkännagivanden som berör delar av propositionen.

Propositionen

Regeringen anger att vissa former av ekonomiskt våld kan omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen om psykiskt våld. Övervakning av ekonomiska förehavanden på bankkonton kan t.ex. omfattas av rekvisitet om otillbörlig övervakning. Andra ageranden skulle enligt regeringen kunna falla in under rekvisitet om tvång, t.ex. om gärningspersonen hindrar den utsatte att söka eller delta i arbete eller tvingar eller manipulerar den utsatte att ansöka eller överta lån. Den föreslagna straffbestämmelsen bedöms därför enligt regeringen leda till ett förstärkt skydd mot ekonomiskt våld.

I likhet med vad som gäller för begreppet psykiskt våld finns det ingen enhetlig definition av begreppet ekonomiskt våld. För att angripa ekonomiskt våld ur ett straffrättsligt perspektiv krävs det att de beteenden som sådant våld främst kan komma till uttryck genom identifieras. För att dessa beteenden ska kunna omfattas av en kriminalisering krävs därutöver att de går att precisera, är tillräckligt klandervärda och i huvudsak faller utanför det i dag straffbara området. Det är av denna anledning som rekvisiten i straffbestämmelsen om psykiskt våld föreslås ta sikte på gärningspersonens beteenden, i stället för att utgå från samlingsbegrepp eller en viss kontext. Regeringen bedömer därför att det varken är lämpligt eller möjligt att införa ett rekvisit som utgår från begreppet ekonomisk kontroll. En annan fråga, anger regeringen, är däremot om det finns skäl att införa ytterligare handlingsrekvisit i den föreslagna bestämmelsen, som tar sikte på konkreta former av klandervärda beteenden som har med ekonomiska förehavanden att göra. Regeringen konstaterar att vissa sådana beteenden som inte omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen för psykiskt våld till stor del är kriminaliserade redan i dag, t.ex. genom förmögenhetsbrotten och förfalsknings- och sanningsbrotten (8 och 9 kap. samt 14 och 15 kap. brottsbalken). Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det, åtminstone i nuläget, inte finns skäl att låta fler sådana beteenden som ekonomiskt våld kan bestå av omfattas av straffbestämmelsen om psykiskt våld. Eftersom det är fråga om en nykriminalisering kan det emellertid enligt regeringen finnas anledning att följa utvecklingen för att säkerställa att det straffrättsliga skyddet även på sikt har en ändamålsenlig utformning.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) begärs ett till-kännagivande till regeringen om att kriminalisera ekonomiskt våld (yrkande 56).

Ardalan Shekarabi m.fl. (S) föreslår i kommittémotion 2025/26:3591 yrkande 19 i denna del ett tillkännagivande till regeringen om att kriminalisera ekonomiskt våld.

I kommittémotion 2025/26:3933 yrkande 1 begär Teresa Carvalho m.fl. (S) ett tillkännagivande till regeringen om att ekonomiskt våld bör kriminaliseras och att en utredning bör tillsättas med uppdrag att lämna förslag på ett sådant straffrättsligt ansvar.

I motion 2025/26:1576 av Jonathan Svensson (S) begärs ett tillkänna-givande till regeringen om att kriminalisera det ekonomiska våldet och ge det en egen brottsrubricering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar likt regeringen att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet ekonomiskt våld, och av det skälet anser utskottet att det varken är lämpligt eller möjligt att införa ett rekvisit som utgår från begreppet ekonomiskt våld. Nästa fråga blir då om det finns skäl att införa ytterligare handlingsrekvisit i den föreslagna bestämmelsen, som avser konkreta former av klandervärda beteenden som har med ekonomiska förehavanden att göra. Regeringen konstaterar att vissa sådana beteenden som inte omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen för psykiskt våld till stor del är kriminaliserade redan i dag, t.ex. genom förmögenhets-, förfalsknings- och sanningsbrotten. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det, åtminstone i nuläget, inte finns skäl att låta fler sådana beteenden som ekonomiskt våld kan bestå av omfattas av straffbestämmelsen om psykiskt våld. Utskottet delar denna bedömning men konstaterar samtidigt likt regeringen att det kan finnas anledning att följa utvecklingen då det är fråga om en nykriminalisering. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Propositionen

Omvändelseförsök är ett samlingsbegrepp för ett brett spektrum av ageranden. I en rapport av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor definieras omvändelseförsök som påtryckningar och tvång som syftar till att få någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill. I betänkandet Förstärkt skydd för den personliga integriteten (SOU 2023:37) konstaterades att den nuvarande straffrättsliga regleringen, exempelvis straff-bestämmelserna om olaga tvång, misshandel, olaga hot eller ofredande, ger goda möjligheter att ingripa mot olika former av påverkan i omvändelsesyfte. I betänkandet framhölls vidare svårigheterna med att definiera sådana påverkansförsök som i dag faller utanför det straffbara området på ett tillräckligt tydligt sätt. Det ifrågasattes även att sådana försök som i dag faller utanför det straffbara området är tillräckligt allvarliga för att motivera en kriminalisering. Regeringen konstaterar att den föreslagna straffbestämmelsen om psykiskt våld innebär att det kriminaliserade området utökas till att omfatta i sig relativt lindriga kränkningar av vissa slag, om kränkningarna varit upprepade eller, i förhållande till otillbörlig övervakning, om kränkningen varit varaktig. Regeringens bedömning är att de kränkningar som omfattas av förslaget om psykiskt våld sammantaget kan vara så allvarliga att de når upp till gränsen för vad som utgör ett straffvärt beteende. Detta gäller även för omvändelseförsök i den mån sådana försök kommer till uttryck genom exempelvis upprepade nedsättande uttalanden, otillbörliga hot eller otillbörligt tvång. Gränsdragningen i fråga om vad som kommer att vara ett straffbart omvändelseförsök kommer också att vara beroende av vad som kan anses vara otillbörligt samt ägnat att allvarligt skada självkänslan. 

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med lagstiftning mot om-vändelseterapi och omvändelseförsök (yrkande 76). Ett motsvarande förslag läggs fram i kommittémotion 2025/26:3645 yrkande 135 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S).  

I kommittémotion 2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 56 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att förbjuda omvändelse-försök.

Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) begär i kommittémotion 2025/26:320 yrkande 16 ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med ett lagförslag som innebär att omvändelseförsök förbjuds och vill se ett starkare skydd för hbtqia-plus-personer[1].

I kommittémotion 2025/26:3528 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att införa ett explicit förbud mot omvändelseförsök.

Ulrika Westerlund m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2025/26:3943 yrkande 1 ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma med förslag om ett särskilt förbud mot omvändelseförsök av hbtqi-personer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar likt regeringen dels att den nuvarande straffrättsliga regleringen ger möjligheter att ingripa mot olika former av påverkan i omvändelsesyfte, dels att den föreslagna straffbestämmelsen innebär att det kriminaliserade området utökas, vilket även gäller för omvändelseförsök. Med hänsyn härtill anser utskottet att det i dagsläget inte finns skäl för någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Motionerna

Teresa Carvalho m.fl. (S) föreslår i kommittémotion 2025/26:3933 yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att relevanta myndigheter bör få i uppdrag att ta fram utbildningsmaterial till kommuner, regioner och rätts-väsendet och ge polismyndigheten i uppdrag att komplettera polisutbildningen med avsnitt om den nya straffbestämmelsen.

I kommittémotion 2025/26:3943 yrkande 2 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen noggrant måste följa hur lagstiftningen tillämpas och säkerställa att eventuella brister och oönskade konsekvenser åtgärdas och vill att reformen om psykiskt våld utvärderas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att bl.a. förbättra kunskapsläget för våld i unga parrelationer, för ekonomiskt våld och för unga hbtq personers utsatthet. Regeringen anger också i propositionen att förslagen, inte minst mot bakgrund av deras avsedda normbildande effekt, kan medföra ett behov av informations- och utbildningsinsatser. Mot denna bak-grund och då utskottet förutsätter att regeringen avser att följa tillämpningen och vid lämplig tidpunkt utvärdera konsekvenserna av den nya straffbestämmelsen avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

 

 

 

Reservationer

Ställningstagande

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har drivit på den nu aktuella lagstiftningen om en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld och tillsatte den utredning som ligger till grund för propositionen. Vi har därför tidigare i betänkandet ställt oss bakom lagförslaget. Det kan dock konstateras att vissa frågor om ekonomiskt våld riskerar att hamna utanför den nya straff-bestämmelsens tillämpningsområde. Regeringen har angett att det i dag saknas en enhetlig definition av begreppet ekonomiskt våld och att aktuella beteenden inom detta spektrum skulle behöva preciseras för att kunna kriminaliseras. Vi anser därför att ekonomiskt våld bör kriminaliseras och att en utredning bör tillsättas med uppdrag att lämna förslag på ett sådant straffrättsligt ansvar.

 

Ställningstagande

Vi har tidigare i betänkandet ställt oss bakom lagförslaget om en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld men anser att regeringen bör återkomma med ett lagförslag som innebär att omvändelseförsök förbjuds.

Omvändelseförsök kan definieras som påtryckningar och tvång som syftar till att få någon att förändra, permanent dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet eller uttrycka kön på det sätt personen själv vill.

Vi tar starkt avstånd från att det förekommer omvändelseförsök inom bl.a. vissa religiösa samfund, inom vissa familjer men också inom skolan, socialtjänsten och annan offentlig verksamhet i Sverige.

Regeringen anser att de kränkningar som omfattas av förslaget till en särskild straffbestämmelse för psykiskt våld även kan avse omvändelseförsök samt att befintliga straffbestämmelser som olaga tvång, misshandel och olaga hot redan i dag ger goda möjligheter att ingripa mot olika former av omvändelseförsök. Samtidigt är det tydligt att den föreslagna straffbestämmelsen främst tar sikte på upprepade kränkningar, hot eller otillbörligt tvång. Den avser inte heller alla situationer som kan utgöra omvändelseförsök, t.ex. när någon uttrycker en åsikt om hur en annan person bör ge uttryck för sin könsidentitet eller sexuella läggning.

Vi ser därför en uppenbar risk att regleringen inte blir tillräckligt träffsäker och att vissa former av omvändelseförsök faller utanför regleringen.

Precis som vid hedersrelaterad brottslighet finns ett värde i att lagstiftningen inte bara fångar de enskilda handlingarna utan också själva syftet med dem, bl.a. att förneka en person rätten till sitt sexuella och kroppsliga självbestämmande. Vi anser dessutom att ett särskilt omvändelsebrott skulle kunna få en viktig normerande effekt och tydligt markera hur allvarligt lagstiftaren ser på dessa handlingar samt bidra till ökad kännedom om att omvändelseförsök är oacceptabla och kränkande.

 

Ställningstagande

Flera remissinstanser har lyft fram behovet av utbildnings- och informations-insatser för att den nya lagstiftningen ska fungera och få avsedd effekt. Psykiskt våld kan vara svårt för samhällets aktörer att upptäcka och det krävs en särskild förståelse för hur kön, genus, makt och våld påverkar kvinnor och män på olika sätt i ett samhälle som inte är jämställt. Vi anser att det krävs kompetenshöjande insatser i hela rättskedjan. Utan sådan kunskap finns t.ex. risker för att förövare som utövar psykiskt våld kan komma att använda den nya lagstiftningen som ett verktyg mot sitt offer. Dessutom anser vi att det behövs kunskapshöjande insatser också i kommuner och regioner för att våldet ska kunna förebyggas, upptäckas och stoppas. Det är särskilt angeläget i fall som rör barn som utsätts för psykiskt våld och kontroll. Viktiga aktörer som lärare, socionomer och hälso- och sjukvårdspersonal behöver kunna inhämta stöd i dels hur lagstiftningen kan användas normbildande och förebyggande, dels hur indikatorer på psykiskt våld från en förövare eller utsatthet hos ett brottsoffer kan identifieras.

Vi anser sammanfattningsvis att regeringen ska ge relevanta myndigheter i uppdrag att ta fram utbildningsmaterial till kommuner och regioner och vidare ge Polismyndigheten i uppdrag att komplettera polisutbildningen med avsnitt om den nya straffbestämmelsen. Vi anser också att ett utbildningsmaterial för rättsväsendet bör tas fram i samverkan med relevanta aktörer.

 

Ställningstagande

Jag står, som framgår ovan, bakom förslaget att införa en särskild straff-bestämmelse för psykiskt våld, men jag anser att regeringen noggrant måste följa hur lagstiftningen tillämpas och säkerställa att eventuella brister och oönskade konsekvenser åtgärdas. Jag hade önskat, likt flera remissinstanser också efterfrågat, att regeringen i samband med beredningen av lagförslaget hade gjort fler förtydliganden av innebörden av lagen. Jag står också bakom den oro som lyfts av vissa remissinstanser om att den nya straffbestämmelsen psykiskt våld kan komma att missbrukas, t.ex. i samband med vårdnadstvister eller för att bortförklara förekomsten av fysiskt våld.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag