HD01JuU11: Straffrättsliga frågor

Justitieutskottets betänkande 2025/26:JuU11

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om straff­rättsliga frågor, bl.a. med hänvisning till pågående arbete.

Motionsyrkandena handlar bl.a. om brott mot person och annans förmögen­het, åtgärder mot vissa typer av brott samt påföljder och särskild rättsverkan av brott.

I betänkandet finns 18 reservationer (S, V, C, MP). I en av reservationerna (S, V, C, MP) föreslås att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om barn­porno­grafibrott. I en annan reservation (S, V, C, MP) föreslås att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om strikt ansvar i förhållande till barnets ålder.

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Brott mot liv och hälsa samt frihet och frid m.m.

Utskottets ställningstagande

Sexualbrott

Utskottets ställningstagande

Brott mot annans förmögenhet

Utskottets ställningstagande

Brott mot allmän ordning

Utskottets ställningstagande

Åtgärder mot vissa typer av brott

Utskottets ställningstagande

Specialstraffrätt

Utskottets ställningstagande

Påföljder och särskild rättsverkan av brott

Utskottets ställningstagande

Motioner som bereds förenklat

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Strypvåld, punkt 1 (MP)

2. Olaga förföljelse, punkt 2 (S)

3. Manipulerat pornografiskt material, punkt 4 (S)

4. Köp av sexuell handling, punkt 5 (S, MP)

5. Köp av sexuell handling, punkt 5 (V)

6. En uppföljning av kriminaliseringen av sexköp på distans, punkt 6 (S, MP)

7. Strikt ansvar i förhållande till barnets ålder, punkt 7 (S, V, C, MP)

8. Upprepade ringa stölder, punkt 8 (C)

9. Bokföringsbrott, punkt 9 (V, MP)

10. Involverande av en underårig i brottslighet, punkt 11 (S, V, MP)

11. Barnpornografibrott, punkt 12 (S, V, C, MP)

12. Hindrande av skogsavverkning, punkt 13 (C)

13. Djurrelaterade brott, punkt 14 (S, MP)

14. Åtgärder mot organiserad brottslighet, punkt 15 (S)

15. Narkotikabrott, punkt 16 (S)

16. Tillträdesförbud, punkt 19 (S)

17. Påföljder, punkt 20 (C, MP)

18. Företagsbot, punkt 21 (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 122 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26 om olika straffrättsliga frågor. Motionsyrkandena rör bl.a. frågor om brott mot person och annans förmögenhet, åtgärder mot vissa typer av brott samt påföljder och särskild rättsverkan av brott. Av dessa behandlas ca 80 i förenklad ordning eftersom de tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden.

Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

 

Utskottets överväganden

Motionerna

Strypvåld

I motion 2025/26:2668 yrkande 1 föreslår Helene Odenjung (L) att strypvåld ska införas som en särskild brottsrubricering.

I yrkande 2 i samma motion begärs ett tillkännagivande om att det ska tydliggöras att samtycke till strypsex saknar ansvarsbefriande verkan om effekten är fysiska men, såsom medvetslöshet, förlust av kroppskontroll eller hjärnskador.

Olaga förföljelse

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 104 begärs en översyn av bestämmelserna om olaga förföljelse för att säkerställa att de har lett till de straffskärpningar som avsetts.

Olaga integritetsintrång

I motion 2025/26:114 av Angelica Lundberg (SD) föreslås att det straffbara området för olaga integritetsintrång ska utvidgas. Enligt motionären bör det utvidgas till att även omfatta situationer där känsliga uppgifter sprids till enstaka personer i misskrediterande syfte.

Manipulerat pornografiskt material

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 86 föreslås att det tillsätts en utredning för att kriminalisera deepfake-pornografi. Ett liknande förslag finns i motion 2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkande 10.

Bakgrund

Brott mot person regleras i 3–7 kap. brottsbalken. I 3 och 4 kap. finns straff­bestämmelser om brott mot liv och hälsa respektive brott mot frihet och frid.

I 3 kap. 5 § brottsbalken anges att den som tillfogar en annan person kropps­skada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Högsta domstolen har i ett avgörande behandlat frågan om en gärning som består i ett struptag som orsakat andnöd ska anses utgöra misshandel (Andnöden B 4130-24). Domstolen anförde att strypvåld är förenat med stora risker och ofta leder till skador, ibland av allvarligt slag. Även i de fall då några skador inte uppkommer och då själva struptaget inte heller gör ont på halsen är andnöd till följd av strypvåld typiskt sett förenat med ett betydande kroppsligt obehag. Sådan andnöd får därför regelmässigt anses utgöra ett fysiskt lidande som medför att rekvisitet smärta i misshandelsbestämmelsen är uppfyllt. Enligt domstolen måste saken emellertid bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Om det har varit fråga om ett sådant mindre kroppsligt obehag som inte utgör smärta aktualiseras inte ansvar för misshandel. I sådana fall kan det i stället röra sig om något annat brott, främst ofredande. Med hänsyn till det betydande obehag som andnöd typiskt sett innebär är utrymmet litet för att bedöma en gärning som har föranlett andnöd som ringa misshandel.

I 24 kap. brottsbalken finns det bestämmelser om ansvarsfrihetsgrunder, dvs. som inskränker det straffbara området i förhållande till vad som framgår av brottsbeskrivningarna. I 24 kap. 7 § anges att en gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig. När det gäller misshandel är utgångs­punkten att gärningar som i avsaknad av samtycke skulle vara att bedöma som ringa misshandelsbrott är att anse som försvarliga och därmed tillåtna, men att allvarligare misshandel än så är oförsvarlig (jfr t.ex. SOU 1988:7 s. 122 f. och prop. 1993/94:130 s. 42 f.). Detta är emellertid inte annat än en tumregel, som i första rummet tar sikte på tillfogande av kroppsskada. Också gärningar som är att bedöma som misshandel av normalgraden kan följaktligen, beroende på omständigheterna, vara tillåtna med stöd av bestämmelsen om samtycke (NJA 2018 s. 591).

För olaga förföljelse döms den som förföljer en person genom att begå eller på annat sätt medverka till vissa i bestämmelsen angivna brottsliga gärningar, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet (4 kap. 4 b § brottsbalken). Bestämmelsen som infördes 2011 har ändrats och utvidgats ett antal gånger, senast den 2 juli 2025, då bl.a. brotten våld, hot och angrepp mot tjänsteman och försök till ett sådant brott, liksom brottet förolämpning mot tjänsteman lades till i uppräkningen av de brott som kan utgöra olaga förföljelse (prop. 2024/25:141, bet. 2024/25:JuU29, rskr. 2024/25:208). Straffskalan är fängelse i högst fyra år och har varit densamma sedan brottet infördes.

Den 1 januari 2018 infördes ett nytt gradindelat brott, olaga integritets­intrång respektive grovt olaga integritetsintrång, i 4 kap. 6 c och d §§ brotts­balken. Regleringen straffbelägger intrång i någon annans privatliv genom spridning av vissa slags bilder eller andra uppgifter, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Med spridning avses att uppgifterna görs tillgängliga för fler än ett fåtal personer. Det krävs däremot inte att dessa faktiskt tagit del av uppgifterna (prop. 2016/17:222 s. 95). Undantag från straffansvar gäller om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig. Straffet för olaga integritetsintrång är böter eller fängelse i högst två år och för grovt olaga integritetsintrång fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

I 5 kap. brottsbalken finns straffbestämmelser om ärekränkning, bl.a. förtal och förolämpning. För förtal döms den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att ut­sätta denne för andras missaktning (5 kap. 1 §). Om den som lämnat uppgiften var skyldig att uttala sig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken, ska det dock inte dömas till ansvar om personen kan visa att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. Om ett brott som avses i 1 § är grovt ska gärningspersonen dömas för grovt förtal. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada (5 kap. 2 §).

Pågående arbete m.m.

Uppdrag till Rättsmedicinalverket att förstärka kunskapen om strypvåld

I mars 2024 gav regeringen Rättsmedicinalverket i uppdrag att kartlägga och sammanställa befintlig kunskap om strypvåld, inklusive när detta förekommer i ett sexuellt sammanhang, för att bättre kunna värdera riskerna. Rätts­medicinalverket ska vidare förbättra myndighetens interna kunskapsupp­byggnad kring strypvåld och sprida denna kunskap till rättsväsendets myndigheter (Ju2024/00606). I uppdraget anges att ett förstärkt kunskapsläge när det gäller strypning, och därigenom ett mer robust underlag för att bedöma denna våldsform, förväntas bidra till höjd kvalitet i förundersökningar och i förlängningen bidra till rättsväsendets myndigheters arbete med att förebygga och förhindra våld i nära relationer och dödligt partnervåld.

Uppdraget slutredovisades i september 2025. Inom ramen för uppdraget har Rättsmedicinalverket genomfört tre olika aktiviteter: en kunskapsöversikt om skador och risker vid strypvåld, en kartläggning av skador vid strypvåld i svenska obduktions- och rättsintygsärenden samt en konferens om strypvåld för rättsväsendets myndigheter. Av redovisningen framgår att Rättsmedicinal­verkets samverkan med Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kommer att fortgå i syfte att säkerställa att myndighetens kunskaper tas till vara inom rättsväsendet.

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Syftet med uppdraget är att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga och rättvisa. Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen. Förslagen från utredningen innebär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brotts­balken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straffskalorna ska motsvara brottslighetens allvar. När det gäller straffskalan för olaga förföljelse är utredningens bedömning att den kan lämnas oförändrad. Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Förslagen i lagrådsremissen innebär bl.a. att närmare 50 straffskalor skärps. När det gäller straffskalorna för brotten mot liv och hälsa samt mot frihet och frid (3 kap. respektive 4 kap. brottsbalken) föreslår regeringen bl.a. att maximistraffet höjs för grov misshandel, framkallande av fara för annan, grovt olaga integritets­intrång och att minimistraffet höjs för vållande till annans död, grovt brott samt att straffskalan skärps för synnerligen grov misshandel. Lagändringarna före­slås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens propositionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026.

Utredningen om genomförande av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer

I mars 2022 presenterade EU-kommissionen ett förslag till ett EU-direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, COM(2022) 105 final. Syftet med direktivet är att fastställa en heltäckande ram för att effektivt bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer inom EU. Med utgångs­punkt i kommissionens förslag har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024 om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer som trädde i kraft den 13 juni 2024. Medlemsstaterna ska ha genomfört det nya direktivet senast tre år efter dess ikraftträdande. I kapitel 2 i direktivet regleras bl.a. delning av intimt eller manipulerat material utan samtycke (artikel 5).

Regeringen beslutade den 27 februari 2025 att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som krävs för att i svensk rätt genomföra EU-direktivet (dir. 2025:21). I direktiven till utredningen konstaterar reger­ingen att EU-direktivet är omfattande och detaljrikt och att svensk rätt i stora delar redan är förenlig med direktivet. Utredaren ska bl.a.

•       analysera EU-direktivet

•       bedöma om det krävs åtgärder för att genomföra direktivet, och i så fall vilka

•       lämna nödvändiga författningsförslag.

Den 13 november 2025 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 2025:100). Av tilläggsdirektiven framgår att utredaren även ska analysera och ta ställning till om det bör införas ett nytt brott, grov olaga förföljelse, och lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget ska redovisas senast den 27 maj 2026. I tilläggsdirektiven anges bl.a. följande (s. 2 f.):

Förslagen från utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, redovisades i juni i år (En straffreform, SOU 2025:66). När det gäller straffbestämmelsen om olaga förföljelse är utredningens bedömning att straffskalan i sig är väl avvägd och kan lämnas oförändrad. Utredningen föreslår dock andra ändringar som har betydelse för hur straffen för brott ska bestämmas. Det föreslås förändringar av de allmänna bestämmelserna om hur straffvärdet ska bedömas som bl.a. syftar till en mer nyanserad straffmätning och att hela straffskalan i större utsträckning ska användas. Utredningen föreslår också att en särskild regel för straffvärdebedöm­ningen av flerfaldig brottslighet ska införas. Den regeln är avsedd att leda till ett ökat genomslag för tillkommande brott. Brott som har inneburit ett angrepp mot någons liv, hälsa eller trygghet till person ska som utgångs­punkt ges fullt genomslag. Utredningen lämnar också ett alternativt förslag som innebär att det isolerade straffvärdet för de tre allvarligaste brotten läggs samman (kumuleras). Förslagen från Straffreformutredningen betyder att straffen för brott som exempelvis olaga förföljelse kan förväntas bli betydligt längre än i dag.

[…]

Det finns emellertid opublicerad praxis som visar att allvarliga fall av olaga förföljelse ansetts ha ett straffvärde som inte överstiger sex månaders fängelse. Enligt regeringen kan det inte anses motsvara brottets allvar, särskilt med beaktande av de följder som sådana slags handlingar kan leda till för den som är förföljd. Det bör därför övervägas om det ska införas ett särskilt grovt brott med en straffskala som återspeglar gärningens allvar. Vid bedömningen av om ett brott är grovt kan i vart fall de enskilda gär­ningarnas allvar och intensitet beaktas, liksom den samlade brottslighetens omfattning. Vid ett införande av ett grovt brott för olaga förföljelse kan det finnas skäl att överväga om ytterligare gärningar ska omfattas av straff­ansvaret för olaga förföljelse.

Interpellationsdebatt

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) anförde den 15 mars 2024 i en interpellationsdebatt om AI-genererad hämndpornografi bl.a. följande (ip. 2023/24:585):

Fru talman! Mathias Tegnér har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra att kränkningar skapade av ny teknik kriminaliseras.

Jag vill först slå fast att förebyggande och bekämpande av hot och kränkningar som sker via internet är en prioriterad fråga för regeringen. Det är viktigt att se till att det straffrättsliga skyddet är effektivt och ända­målsenligt.

Skyddet mot hot och andra integritetskränkningar har stärkts över tid till följd av samhällsutvecklingen. Som Mathias Tegnér påpekar infördes den 1 januari 2018 brottet olaga integritetsintrång. Den som gör intrång i någons privatliv genom att sprida till exempel bilder eller filmer på någons sexualliv döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år. Att det som sprids är ändrat, omstuvat eller på annat sätt manipulerat utesluter inte att det innefattar en uppgift vars spridande kan innebära ett intrång i privatlivet.

Beroende på omständigheterna kan spridning av sexuellt material också bedömas som förtal. Detta kan vara fallet även om bilderna är manipulerade eller falska. Olika förfaranden med pornografiska bilder av barn kan vara straffbara som barnpornografibrott. Alla tänkbara bildformer omfattas, även till exempel tecknade bilder eller bilder framställda med datateknik. Det krävs alltså inte att ett barn har varit modell för bilden eller att den föreställer ett visst barn.

Även utanför brottsbalken har det införts olika straffbestämmelser till skydd för den personliga integriteten. I lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor finns en straffrättsligt sanktionerad skyldighet för tillhanda­hållaren av tjänsten att ta bort eller hindra vidare spridning av meddelanden vars innehåll uppenbart är sådant som avses i bland annat bestämmelserna om olaga integritetsintrång och barnpornografibrott.

Jag vill också lyfta fram att det inom EU pågår ett intensivt arbete mot hot, våld och andra kränkningar av den personliga integriteten. Under det svenska ordförandeskapet enades rådet om en allmän riktlinje som gäller ett förslag till direktiv om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I direktivet finns bland annat en straffbestäm­melse som i stort motsvarar den svenska regleringen om olaga integritets­intrång. Bestämmelsen innebär att det ska vara kriminaliserat i alla EU:s medlemsstater att utan samtycke sprida bilder som har manipulerats, till exempel med hjälp av artificiell intelligens, och där det ser ut som att en person ägnar sig åt sexuella handlingar. Detta omfattar även så kallade deepfakes, där materialet på ett tydligt sätt liknar en verklig person och felaktigt skulle kunna uppfattas som autentiskt. Direktivet väntas bli slutligt antaget i april.

De befintliga straffbestämmelserna i svensk lagstiftning ger i många avseenden ett ändamålsenligt skydd mot oönskade beteenden som innebär hot och allvarliga kränkningar. Man kan dock inte utesluta att den tekniska utvecklingen för med sig att det återigen kan finnas skäl att se över det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller spridning av kränkande material skapat av ny teknik.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om att utvidga bestämmelsen om olaga förföljelse har tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i betänkande 2021/22:JuU8. Utskottet ansåg inte att riksdagen borde ta något initiativ med anledning av motioner om att ytterligare utöka brottskatalogen för olaga förföljelse och avstyrkte motionsyrkandena. I samma betänkande avstyrkte utskottet motioner om att höja minimistraffet med hänsyn till att den nuvarande straffskalan ger utrymme för en nyanserad straffvärdebedömning. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2021/22:39).

En motion om kriminalisering av användning av s.k. deepfake-pornografi behandlades av utskottet i betänkande 2023/24:JuU20. Utskottet noterade då att frågan om kriminalisering av att utan samtycke sprida intimt material som har manipulerats, t.ex. med hjälp av artificiell intelligens (AI), hade uppmärk­sammats inom EU. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl för riksdagen att ta något initiativ och avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2023/24:105). Utskottet har därefter behandlat ett liknande förslag förenklat i betänkande 2024/25:JuU10.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser allvarligt på strypvåld, inklusive när det förekommer i sexuella sammanhang. Det är därför positivt att Rättsmedicinalverket har haft i uppdrag att förstärka kunskapen om strypvåld och bl.a. sprida denna kunskap till rättsväsendets myndigheter. Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa utvecklingen på området på lämpligt sätt och vidta åtgärder vid behov. Enligt utskottet finns det inte anledning att vidta någon åtgärd med anledning av förslagen i motion 2025/26:2668 (L) yrkandena 1 och 2. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Som redovisats ovan har Straffreformutredningen nyligen sett över straff­skalorna i bl.a. brottsbalken. Utskottet konstaterar att en särskild utredare därefter har fått i uppdrag att analysera och ta ställning till om det ska införas ett nytt brott, grov olaga förföljelse. Utskottet noterar att det i kommitté­direktiven anges att det vid ett införande av ett grovt brott kan finnas skäl att överväga om ytterligare gärningar ska omfattas av straffansvaret för olaga förföljelse. Enligt utskottet bör detta arbete inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 104 om en översyn av bestämmelsen om olaga förföljelse.

Utskottet ser inte heller skäl för ett sådant tillkännagivande som efterfrågas i motion 2025/26:114 (SD) om att utvidga det straffbara området för olaga integritetsintrång. Även det motionsyrkandet bör därför avslås.

Som framgår ovan regleras delning av intimt eller manipulerat material utan samtycke i direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Utskottet, som konstaterar att en utredning har fått i uppdrag att överväga vilka åtgärder som krävs för att i svensk rätt genomföra direktivet, finner inte skäl att nu ta något initiativ med anledning av motionerna 2025/26:2747 (S) yrkande 10 och 2025/26:3586 (S) yrkande 86. Motions­yrkandena avstyrks därför.

Motionerna

Köp av sexuell handling

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 82 begärs ett tillkännagivande om att sexköp bör bli ett s.k. artbrott. Liknande förslag finns i motionerna 2025/26:1256 av Denis Begic (S) och 2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkande 15.

I partimotion 2025/26:2782 yrkande 13 föreslår Nooshi Dadgostar m.fl. (V) ett tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av tillämpningen av sexköpslagstiftningen. Enligt motionärerna bör syftet med en sådan översyn vara att se över om ytterligare förändringar krävs för att straffen skärps i enlighet med avsikten bakom den straffskärpning som genomfördes 2022.

En uppföljning av kriminaliseringen av sexköp på distans

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 81.1 begärs ett tillkännagivande om att de nya bestämmelserna om kriminalisering av sexköp på distans bör följas upp.

Strikt ansvar i förhållande till barnets ålder

I partimotion 2025/26:2782 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 11 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär ett strikt ansvar när det gäller barns ålder vid sexualbrott. Förslag om att ställa högre krav på gärningsmannen när det gäller målsä­gandens ålder finns även i motionerna 2025/26:1135 av Martina Johansson (C) yrkande 2, 2025/26:1399 av Ann-Sofie Lifvenhage (M), 2025/26:1543 av Alireza Akhondi (C) yrkande 2 och 2025/26:2763 av Niels Paarup-Petersen och Helena Vilhelmsson (båda C) yrkande 2.

I 2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkande 13 begärs ett tillkänna­givande om att stärka barns straffrättsliga skydd mot sexuella kränkningar vid oaktsamhet hos gärningspersonen i fråga om barnets ålder.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 11 § första stycket brottsbalken döms den som, i annat fall än som avses förut i 6 kap., förmår en person att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling i huvudsakligt syfte att delta i eller förevisas handlingen, för köp av sexuell handling till fängelse i högst ett år. Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Den 1 augusti 2022 trädde lagändringar i kraft som bl.a. innebar att minimistraffet höjdes från böter till fängelse (prop. 2021/22:231). När det gäller frågan om artbrott uttalade regeringen följande (s. 62 f.):

Jämställdhetsmyndigheten och Unizon anser att det bör övervägas om brottet ska utgöra ett s.k. artbrott. Regeringen konstaterar att förekomsten av sexköp visserligen utgör ett allvarligt problem och att det är fråga om brottslighet som det ter sig särskilt angeläget att motverka. Enligt regeringen finns det emellertid inte tillräckliga skäl att nu uttala att det med hänsyn till brottslighetens art bör finnas en presumtion för att välja fängelse som påföljd.

Den 1 juli 2025 trädde lagändringar i kraft som innebär att brottsbeteckningen köp av sexuell tjänst ändrades till köp av sexuell handling och att det straffbara området för det brottet och för koppleri utvidgades till att även omfatta handlingar som utförs på distans, dvs. utan fysisk kontakt (prop. 2024/25:124).

Gemensamt för straffbestämmelserna i 6 kap. brottsbalken om sexualbrott mot barn är att en förutsättning för att de ska vara tillämpliga är att målsägan­den är under en viss ålder. I 6 kap. 13 § brottsbalken regleras ett undantag från kravet på gärningsmannens uppsåt när det gäller den ålder som ett barn som är offer för sexualbrott har uppnått. Den 1 juli 2018 trädde lagändringar i kraft i bestämmelsen som innebär att ansvaret gäller även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att barnet inte uppnått en viss ålder (prop. 2017/18:177). Gärningsmannens ansvar ska avgöras utifrån en allmän oaktsamhetsbedömning utan krav på oaktsamhet av mer kvalificerat slag. I propositionen anges bl.a. följande i fråga om strikt ansvar (s. 57):

Ett strikt ansvar, dvs. ett ansvar även utan att det föreligger vare sig uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till barnets ålder, vilket förespråkas av flera remissinstanser, kan däremot inte komma i fråga, då detta skulle innebära ett kraftigt avsteg från den straffrättsliga skuldprincipen. Regeringen anser vidare att ett införande av en uttryckligen lagreglerad kontrollskyldighet rörande barnets ålder skulle vara alltför långtgående.

Pågående arbete m.m.

Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre

Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre har bl.a. haft i uppdrag att utvärdera hur straff­ansvaret för oaktsamhet avseende ålder vid sexuella kränkningar fungerar (dir. 2022:7). I kommittédirektiven angavs bl.a. följande (s. 8):

Regeringen är angelägen om att den genomförda lagändringen får den effekt som är avsedd. Ett syfte med den nya lagstiftningen var att komma bort från problemet att alltför stor vikt vid oaktsamhetsbedömningen lagts vid barnets kroppsutveckling. En sänkt gräns för oaktsamhet bör också ha gjort det svårare för gärningsmän att skylla på att de inte kände till barnets ålder. Det har nu gått en tid sedan lagändringen trädde i kraft och reger­ingen ser anledning att utvärdera om lagändringen har fått avsedd effekt. En utvärdering kan beröra aspekter som hur lagstiftningen är utformad men också hur bestämmelsen faktiskt tillämpas. Utredningen kan identifi­era eventuella problem och resonera kring möjliga vägar framåt.

I november 2023 överlämnade utredningen betänkandet Ett starkare straff­rättsligt skydd – mot sexuella kränkningar, bedrägerier i vissa fall och brott med hatmotiv avseende kön (SOU 2023:80) till regeringen. Enligt utredningen visar utvärderingen sammantaget att domstolarnas tillämpning av 6 kap. 13 § brottsbalken sedan lagändringen har förändrats på ett sätt som har stärkt barns straffrättsliga skydd mot sexuella kränkningar vid oaktsamhet hos gärnings­personen i fråga om barnets ålder. Utfallen är mer enhetliga och domstolarna utgår inte längre från att det krävs någon kvalificerad form av oaktsamhet. Domstolarna lägger också mindre vikt vid barnets kroppsutveckling och gör en mera allsidig oaktsamhetsbedömning än tidigare. Utredningens bedömning är att den nämnda lagändringen har fått avsedd effekt och att regleringen i 6 kap. 13 § är ändamålsenlig.

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen. Förslagen från utredningen innebär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straffskalorna ska motsvara brottslighetens allvar. Utredningen föreslår vidare att nuvarande regler för påföljdsvalet ersätts av ett system med villkorligt fängelse och att samtliga icke frihetsberövande alternativ till fängelse inordnas under det villkorliga fängelsestraffet, med följden att villkorlig dom och skyddstillsyn helt utmönstras. Utredningen föreslår att villkorligt fängelse som huvudregel ska förenas med dagsböter, samhällstjänst eller övervakning som tilläggssanktion. Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens propositionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026. Regeringen har även aviserat att överlämna en proposition om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem i juni 2026.

Svar på en skriftlig fråga

I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:546) om Onlyfans-lagen anförde justitieminister Gunnar Strömmer (M) den 4 mars 2026 bl.a. följande:

Sanna Backeskog har frågat mig om jag avser ta några initiativ för att täppa till eventuella kryphål i den s.k. Onlyfans-lagen eller om resurser måste prioriteras tydligare för att få avsedd effekt.

Den 1 juli 2025 trädde lagändringar i kraft som innebär att det straff­bara området för köp av sexuell tjänst och koppleri utvidgats till att också omfatta sexuella handlingar som utförs utan fysisk kontakt – exempelvis via internet – och vars huvudsakliga syfte är att gärningspersonen ska delta i handlingen eller att handlingen ska visas för gärningspersonen. Utanför det straffbara området faller att någon tar del av pornografi utan att påverka dess innehåll, exempelvis genom att köpa en film som är förinspelad eller betala för att följa ett konto där det löpande läggs ut pornografiskt innehåll. Lagändringarna innebär alltså inte ett generellt förbud mot produktion eller köp av pornografi, och det var inte heller avsikten.

Köp av sexuella handlingar innebär som regel en exploatering av personer som redan befinner sig i en utsatt situation, samtidigt som brotts­ligheten kan vara svår att upptäcka och utreda.

Regeringen har mot denna bakgrund vidtagit ett flertal åtgärder för att stärka arbetet mot sexuell exploatering. Regeringen gav i juni förra året Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att förstärka arbetet mot människohandel och människoexploatering, bl.a. genom att förbättra sina arbetsmetoder i syfte att öka utredningsförmågan och antalet lag­föringar. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 oktober i år.

Regeringen har även, i Polismyndighetens regleringsbrev för 2026, fört in ett återrapporteringskrav om myndighetens förmåga att förebygga, för­hindra, utreda och lagföra brott vad gäller bland annat mäns våld mot kvinnor och köp av sexuell handling. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) stärker regeringen också finansieringen till den kom­mande handlingsplanen mot prostitution och människohandel, som just nu bereds inom Regeringskansliet.

Så sent som för ett par veckor sedan beslutade regeringen också om ett uppdrag till Polismyndigheten om att prioritera och intensifiera arbetet mot sexualbrott i digitala miljöer, i syfte att bl.a. bekämpa den omfattande sexuella exploatering som sker online. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2027.

Tidigare riksdagsbehandling

I betänkande 2022/23:JuU11 avstyrkte utskottet bl.a. motionsyrkanden om strikt ansvar i förhållande till barnets ålder. Utskottet hänvisade till att Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre skulle utvärdera hur straffansvaret för oaktsamhet i fråga om ålder vid sexuella kränkningar fungerar. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att det saknades anledning att ta initiativ med anledning av förslagen. Riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2022/23:75). Liknande yrkanden har därefter behandlats förenklat i betänkandena 2023/24:JuU20 och 2024/25:JuU10.

I betänkande 2022/23:JuU11 avstyrkte utskottet även ett yrkande om att straffskalan för köp av sexuell tjänst ska ändras i syfte att normalpåföljden för brottet ska vara fängelse. Utskottet anförde bl.a. att det mot bakgrund av de senaste årens omfattande förändringar av sexualbrottslagstiftningen och med beaktande av vad Lagrådet anfört saknades anledning att nu ta initiativ till ytterligare straffskärpningar. Riksdagen följde utskottets förslag. Liknande motions­yrkanden har behandlats förenklat av utskottet i betänkandena 2023/24:JuU20 och 2024/25:JuU10.

I samband med behandlingen av regeringens proposition 2024/25:124 Skärpt syn på sexuella kränkningar, bedrägerier mot äldre och brott med kön som hatbrottsmotiv avstyrkte utskottet motionsyrkanden om uppföljning och utvärdering av hela eller delar av den föreslagna lagstiftningen (bet. 2024/25:JuU30). Utskottet uttalade att det visserligen är viktigt att följa tillämpningen av de nya bestämmelserna så att de får avsedd effekt men såg inte något behov av några sådana tillkännagivanden om uppföljning eller utvärdering m.m. som föreslogs. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2024/25:209).

Utskottets ställningstagande

När det gäller köp av sexuell handling konstaterar utskottet att såväl straff­bestämmelsens lydelse som brottsbeteckning har ändrats det senaste året. Vidare har frågan om att göra brottet till ett s.k. artbrott övervägts i 2022 års lagstiftningsärende. Som framgår ovan har även Straffreformutredningen nyligen genomfört en bred översyn av straffskalorna i bl.a. brottsbalken. Utskottet är inte berett att nu föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som anförs i motionerna 2025/26:1256 (S), 2025/26:2747 (S) yrkande 15, 2025/26:2782 (V) yrkande 13 och 2025/26:3586 (S) yrkande 82. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Utskottet ser inte heller anledning att ta initiativ med anledning av förslaget i motion 2025/26:3586 (S) yrkande 81.1 om att de nya bestämmelserna om kriminalisering av sexköp på distans bör följas upp. Även detta motions­yrkande avstyrks.

Som redovisats ovan har en utredning nyligen utvärderat hur straffansvaret för oaktsamhet när det gäller ålder vid sexuella kränkningar fungerar. Utskottet ser inte skäl för någon åtgärd med anledning av förslagen i motionerna 2025/26:1135 (C) yrkande 2, 2025/26:1399 (M), 2025/26:1543 (C) yrkande 2, 2025/26:2747 (S) yrkande 13, 2025/26:2763 (C) yrkande 2 och 2025/26:2782 (V) yrkande 11. Motionsyrkandena avstyrks.

Motionerna

Upprepade ringa stölder

I kommittémotion 2025/26:3581 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att ringa stöld, s.k. snatteri, som utförs vanemässigt ska anses som stöld.

Bokföringsbrott

I kommittémotion 2025/26:3361 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 anförs att människor som utnyttjas i prostitution inte ska straffas för t.ex. bokföringsbrott på grund av detta.

Klotter och graffiti

Jan Ericson (M) anför i motion 2025/26:1766 att kraftfullare åtgärder mot klotter och graffiti ska övervägas.

Bakgrund

I 8–12 kap. brottsbalken regleras brott mot annans förmögenhet.

Enligt 8 kap. 1 § brottsbalken döms den som olovligen tar vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år. Är brottet, med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet, att anse som ringa ska det enligt 8 kap. 2 § brottsbalken bedömas som ringa stöld. Straffskalan för ringa stöld är böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa stöld hade tidigare brottsbenäm­ningen snatteri. Frågan om ett stöldbrott är att anse som ringa ska bedömas utifrån samtliga omständigheter vid brottet. När det gäller butikstillgrepp är dock enligt rättspraxis värdet av det stulna i allmänhet avgörande för rubriceringen (se bl.a. NJA 2019 s. 951).

Den 1 mars 2021 trädde lagändringar i kraft som bl.a. innebär att det infördes en ny kvalifikationsgrund i straffbestämmelserna om grov stöld och grovt häleri (prop. 2020/21:52). Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt. För att brottsligheten ska anses ha utövats systematiskt ska det vara fråga om brott som upprepats på ett likartat sätt, men därutöver krävs något ytterligare moment. Det kan exempelvis handla om att brotten följt en brottsplan, föregåtts av noggranna förberedelser eller utförts på ett förslaget sätt eller att gärningsmannen använt sig av särskild utrustning. Kraven i detta avseende bör inte sättas alltför högt. Frågan om brottet är grovt ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet (prop. 2020/21:52 s. 112 f. och 115). När det gäller ringa stöld angav regeringen bl.a. följande (s. 89):

I promemorian övervägs frågan om att införa systematik som ett icke- kvalificerande rekvisit i straffbestämmelsen om ringa stöld. Enligt prome­morian är det emellertid inte lämpligt att införa ett sådant rekvisit. Som skäl anges att det finns en risk att det leder till vissa tillämpningssvårig­heter. Hovrätten över Skåne och Blekinge instämmer i promemorians bedömning och anför att systematiken redan kan beaktas inom ramen för rekvisitet övriga omständigheter vid brottet i straffbestämmelsen om ringa stöld. Ångermanlands tingsrätt anser däremot att ett sådant rekvisit bör införas.

Är en stöld med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständig­heter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa stöld (8 kap. 2 § brottsbalken). Vid bedömningen av om en stöld är ringa ska alltså samtliga omständigheter vid brottet beaktas. Som Hovrätten över Skåne och Blekinge anför kan således systematiska inslag redan i dag beaktas på så sätt att det medför att en gärning bedöms som stöld i stället för ringa stöld, trots att värdet av det tillgripna är lågt. I likhet med promemorian bedömer regeringen vidare att det kan finnas nackdelar med att införa ett icke-kvalificerande rekvisit i straffbestämmelsen. För att kunna ta ställning till om bestämmelsen om ringa stöld ändå bör ändras, liksom frågor av lagtek­nisk natur, krävs ytterligare beredningsunderlag. Frågan bereds vidare inom Regeringskansliet.

När en tilltalad har begått flera brott framgår det av 29 kap. 1 § brottsbalken att domstolen ska göra en bedömning av den samlade brottslighetens straff­värde. Domstolen ska sedan enligt huvudregeln i 30 kap. 3 § brottsbalken döma den tilltalade till en gemensam påföljd för brotten. Straffvärdebedöm­ningen för flera brott brukar göras med hjälp av den s.k. asperations­principen. När asperationsprincipen tillämpas tar man sin utgångspunkt i det svåraste av de brott som ska bedömas. Till straffvärdet för detta brott läggs en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. En allmän kontroll görs också av att ett på så sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell.

För bokföringsbrott döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido­sätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, under förutsättning att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen (se 11 kap. 5 § brottsbalken). Bestämmelser om vem som är bokföringsskyldig finns i 2 kap. bokföringslagen.

Skadegörelsebrottet, som behandlas i 12 kap. brottsbalken, har indelats i tre svårhetsgrader. Den som förstör eller skadar egendom till men för någon annans rätt till den döms för skadegörelse till fängelse i högst två år (12 kap. 1 §). Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms för ringa skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader (12 kap. 2 §). Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art (12 kap. 3 §). Genom en lagändring 2017 ändrades bl.a. straffskalan för grov skadegörelse från fängelse i högst fyra år till fängelse i lägst sex månader och högst sex år samtidigt som den uppräkning av omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska anses som grovt ändrades. Straffskalan för brott av normalgraden skärptes också på så vis att bl.a. maximistraffet höjdes till fängelse i högst två år (prop. 2016/17:131, bet. 2016/17:JuU13, rskr. 2016/17:272).

Pågående arbete m.m.

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet, bl.a. med avseende på fler­faldig brottslighet (dir. 2023:115). Syftet med uppdraget är att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga och rättvisa. Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffre­form (SOU 2025:66) till regeringen. Förslagen från utredningen innebär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straffskalorna ska motsvara brottslighetens allvar. Utredningen har också föreslagit att det ska införas en särskild regel för straff­värdebedömningen av flerfaldig brottslighet som är avsedd att leda till ett ökat genomslag för tillkommande brott. Vidare lämnar utredningen ett alternativt förslag som innebär att det isolerade straffvärdet för de tre allvarligaste brotten läggs samman (kumuleras). Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Förslagen i lagrådsremissen innebär bl.a. följande:

•       Närmare 50 straffskalor skärps.

•       Det införs en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet som innebär att det högsta maximistraffet får överskridas med det dubbla.

•       Livstids fängelse ska kunna dömas ut som gemensamt straff för vissa allvarliga fall av upprepade vålds- och sexualbrott.

•       En ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott som har ett samband med kriminella nätverk införs. När bestämmelsen är tillämplig ska straffvärdet som utgångspunkt höjas till det dubbla.

När det gäller tillgreppsbrotten (8 kap.) och skadegörelsebrotten (12 kap.) föreslår regeringen att minimistraffet för grov stöld och grov skadegörelse höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens propositionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026. När det gäller skärpt straffmätning vid flerfaldig brottslighet anges bl.a. följande i lagrådsremissen (s. 55):

I budgetpropositionen för 2026 har regeringen aviserat att den under mandatperioden avser att, som ett andra steg, gå vidare även med övriga delar av betänkandet. Det handlar bl.a. om en avskaffad presumtion mot fängelse, slopade s.k. billighetsskäl samt skärpt straffmätning vid enkel och flerfaldig brottslighet.

Vissa åtgärder för att förebygga och bekämpa utnyttjande i prostitution och människohandel

Åtgärdsprogram för 2024–2026

I juni 2024 presenterade regeringen ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för perioden 2024–2026. Åtgärdsprogrammet innehåller totalt 132 åtgärder och sex tydliga målsätt­ningar som enligt regeringen möjliggör ett brett, effektivt och långsiktigt arbete.

Budgetpropositionen för 2026

I budgetpropositionen för 2026 konstaterar regeringen att det fortsatt är högt prioriterat att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och männi­skohandel (prop. 2025/26:1). Regeringen föreslår att 14 miljoner kronor per år i tre år skjuts till för en handlingsplan mot prostitution och människohandel. Satsningen, som har ett särskilt fokus på barn och unga, syftar till att förebygga och bekämpa utnyttjande i prostitution och människohandel för alla ändamål samt att stärka stöd och skydd för utsatta personer.

Uppdrag att förbereda för stöd till utsatta för prostitution och närliggande målgrupper

Regeringen gav i juni 2025 Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, läns­styrelserna och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) i uppdrag att förbereda för regionalt och nationellt stöd i syfte att kommuner och regioner ska kunna erbjuda exitprogram för personer som har utsatts för prostitution, människohandel för sexuella ändamål eller övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi och program för barn som har utsatts för människohandel för sexuella ändamål eller andra former av sexuell exploatering, inklusive i form av att skildras i bilder eller filmer som sprids (A2025/00637).

Uppdrag till Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten

Regeringen beslutade i juni 2025 att ge Polismyndigheten och Åklagar­myndigheten i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering. Uppdraget ska delredovisas senast den 1 april 2026 och slutredovisas den 1 oktober 2026 (Ju2025/01324).

Polismyndighetens regleringsbrev för 2026

I Polismyndighetens regleringsbrev för budgetåret 2026 anges att myndig­heten i återrapporteringen av resultatet av arbetet med brottsbekämpningen särskilt ska redovisa hur förmågan att förebygga, förhindra, utreda och lagföra brott har utvecklats vad gäller bl.a. mäns våld mot kvinnor inklusive köp av sexuell handling.

Interpellationsdebatt

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) anförde den 17 december 2025 i en interpellationsdebatt om brott mot småföretagare bl.a. följande (ip. 2025/26:175):

Fru talman! Ulrika Liljeberg har frågat mig om jag anser att Polismyndig­heten arbetar i enlighet med regeringens uppdrag när det gäller de så kallade mängdbrott som drabbar småföretagare. Om jag inte anser det undrar Ulrika Liljeberg om jag avser att vidta åtgärder för att lösa småföretagens problem med mängdbrott.

Jag vill börja med att tacka Ulrika Liljeberg för att hon lyfter en viktig fråga. Vi vet att brottslighet som drabbar företagare kan få, och alltför ofta får, väldigt stora negativa konsekvenser både för företagarna själva och för samhället i stort. Det rör förstås ekonomi och ekonomiska värden, men det handlar också om tilltron till rättsväsendet och tilliten i samhället i stort.

Konkret handlar det ofta om stölder och bedrägerier, men också om olika former av hot och utpressning. Arbetet med att förebygga och förhindra sådan brottslighet måste bli mer offensivt; det håller jag helt med om. Om brotten ändå äger rum måste de också i högre grad än i dag klaras upp för att ge brottsoffret upprättelse.

Konkurrenskraftiga svenska företag är förstås avgörande för Sveriges ekonomi och för vår gemensamma välfärd. Dessa företag bidrar till inno­vation och skapar arbetstillfällen, och de är en förutsättning för vårt väl­stånd. Det betyder att brott som drabbar företag och företagare inte bara drabbar näringslivet utan i förlängningen hela samhället.

Dessa så kallade mängdbrott, alltså stölder, bedrägerier och skadegö­relse, orsakar stora ekonomiska förluster, skapar otrygghet och riskerar att underminera tilltron till rättsväsendet. Dessutom är de numera inte sällan på olika sätt kopplade till den organiserade brottsligheten.

[…]

Regeringen arbetar för sin del även målmedvetet för att ge de brotts­bekämpande myndigheterna ännu bättre och ännu effektivare verktyg. Den 1 september i år infördes brottet utförselhäleri. Det betyder konkret att det blir en kriminalisering av att föra ut stöldgods från Sverige. Det är ganska hårresande att det inte var kriminaliserat tidigare, men glädjande nog är det så nu.

Tullverket har för sin del fått utökade befogenheter att kroppsvisitera och söka igenom olika transportmedel i gränsnära områden både vid inresa till och utresa från Sverige. Lagen (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden har gett polisen bättre möjligheter att göra inre utlänningskontroller och ingripa mot exempelvis smuggling eller utförsel av stöldgods i gränsnära områden. Till det kommer att både polisen och tullen har fått bättre möjligheter att bedriva kamerabevakning i dessa områden, bland annat med teknik för automatisk igenkänning av registre­ringsnummer.

Regeringen har även initierat en översyn av den lagstiftning om tillträdesförbud till bland annat butiker som infördes 2021. Med utgångs­punkt i synpunkter från Svensk Handel och andra aktörer i branschen tillsattes i september i år en utredning i syfte att se över hur regelverket kring tillträdesförbud ytterligare kan skärpas. Utredaren ska presentera sina förslag i juli 2026.

Utöver detta har regeringen tagit emot förslag från en utredning som haft i uppdrag att se över straffskalorna och påföljdssystemet. Utredningen har bland annat föreslagit ändringar av reglerna om straffmätning av fler­faldig brottslighet. Poängen med det är att varje enskilt brott ska få större betydelse för det straff som döms ut. Detta vet vi är en fråga som har lyfts av många småföretagare. Man kanske är ett brottsoffer bland många, men just det brott man blivit utsatt för blir inte utrett och lagfört – och så får man ingen upprättelse. Till det kommer förslag på andra förändringar, till exempel skärpning av minimistraffen för grov stöld och grovt bedrägeri.

Regeringen följer utvecklingen noga. Vi har nära dialog med olika aktörer som antingen själva påverkas av problematiken eller företräder andra som påverkas av den. Vi överväger löpande behovet av ytterligare åtgärder för att motverka att företag utsätts för brott liksom åtgärder som är ägnade att bidra till ökad trygghet och konkurrens på lika villkor för svenska företag.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan pågår det ett arbete kring reglerna om straffmätning av flerfaldig brottslighet. Utskottet noterar vidare att när det gäller frågan om ett stöldbrott är att anse som ringa kan, redan enligt gällande regler även om värdet av det tillgripna skulle vara förhållandevis lågt, andra omständigheter vid brottet göra att brottet inte anses som ringa, utan som stöld av normal­graden. Enligt utskottet finns det inte skäl att ta något initiativ med anledning av förslaget i motion 2025/26:3581 (C) yrkande 2 om att ringa stöld som utförs vanemässigt ska anses som stöld. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Som framgår ovan är det en högt prioriterad fråga för regeringen att förebygga och bekämpa prostitution. Utskottet konstaterar vidare att det bedrivs ett omfattande arbete på detta område. Enligt utskottet saknas det anledning för riksdagen att ta något sådant initiativ som efterfrågas i motion 2025/26:3361 (MP) yrkande 3. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

Utskottet konstaterar att en utredning har sett över straffskalorna i bl.a. brottsbalken och att regeringen har beslutat om en lagrådsremiss som inne­håller förslag om höjt minimistraff för grov skadegörelse. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av vad som anförs i motion 2025/26:1766 (M) om kraftfullare åtgärder mot klotter och graffiti. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Motionerna

Involverande av en underårig i brottslighet

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att utvärdera och se över möjligheten att ytterligare skärpa straffen för rekrytering av barn till gängkriminalitet. Enligt motionärerna finns det behov av att följa upp om bestämmelsen om involverande av en underårig i brottslighet fungerar som avsett, särskilt vad gäller just rekrytering av unga till gängkriminalitet, och se över ifall den kan skärpas ytterligare.

I motion 2025/26:2840 av Markus Wiechel och Björn Söder (båda SD) yrkande 2 anges att minimistraffet för att involvera minderåriga i kriminalitet bör vara fängelse.

Barnpornografibrott

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 87 begärs ett tillkännagivande om en översyn av pubertetsutvecklingsrekvisitet i barnpornografibrottet. Likalydande förslag finns i motionerna 2025/26:1441 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) och 2025/26:2747 av Annika Strandhäll (S) yrkande 9. Förslag om att avskaffa pubertetsutvecklingsrekvisitet i barnporno­grafibrottet finns i motionerna 2025/26:344 av Nima Gholam Ali Pour (SD), 2025/26:1135 av Martina Johansson (C) yrkande 1, 2025/26:1543 av Alireza Akhondi (C) yrkande 1 och 2025/26:2763 av Niels Paarup-Petersen och Helena Vilhelmsson (båda C) yrkande 1.

Bakgrund

Den 1 juli 2023 infördes involverande av en underårig i brottslighet som ett nytt brott i 16 kap. 5 a § brottsbalken (prop. 2022/23:53, bet. 2022/23:JuU8, rskr. 2022/23:179). Enligt straffbestämmelsen döms den som för brott eller brottslig verksamhet anlitar, betalar, instruerar eller överlämnar egendom till någon som inte har fyllt 18 år och därigenom, eller på annat liknande sätt, involverar honom eller henne i brottet eller den brottsliga verksamheten, för involverande av en underårig i brottslighet till fängelse i högst fyra år. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt 18 år. Om involverandet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder eller utveckling mellan den som har begått gärningen och den andra personen eller annars är uppenbart mindre allvarligt, ska det inte dömas till ansvar.

Barnpornografibrott regleras i 16 kap. 10 a § brottsbalken, som lyder:

Den som

1. skildrar barn i pornografisk bild,

2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,

3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,

4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller

5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till

döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.

Är ett brott som avses i första stycket ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år. Är pubertetsutvecklingen fullbordad, ska ansvar för gärning enligt första stycket 2–5 dömas ut bara om det av bilden och omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under arton år.

Till ansvar för gärning som avses i första stycket 1 ska dömas även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den som skildras är under arton år.

Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där eller i andra stycket.

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt.

För att stärka det straffrättsliga skyddet för barn trädde lagändringar i kraft den 1 maj 2020 i bestämmelsen ovan. Minimistraffet för grovt barnpornografibrott höjdes då från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Vidare infördes ett nytt fjärde stycke i bestämmelsen, som innebär att den som skildrar ett barn i pornografisk bild kan straffas för barnpornografibrott även om han eller hon inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den som skildras är under 18 år. I propositionen uttalade regeringen att ett strikt ansvar, dvs. ett ansvar utan att det föreligger vare sig uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till att den som skildras var under 18 år, däremot inte kan komma i fråga, eftersom detta skulle innebära ett kraftigt avsteg från den straffrättsliga skuldprincipen. Vidare delade regeringen promemorians bedömning att det – med hänsyn till bestämmelsen i 16 kap. 10 a § tredje stycket brottsbalken som reglerar att ansvar för t.ex. spridning eller innehav förutsätter, om den avbildade personen är fullt pubertetsutvecklad, att det av bilden och omstän­digheterna kring den framgår att det rör sig om en person under 18 år – inte bör göras någon förändring avseende andra former av barnpornografibrott än skildring. Inte heller i övrigt bör oaktsamhetsansvaret utvidgas i förhållande till vad som gäller i dag (prop. 2019/20:69 s. 19 f.).

Pågående arbete

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Utredaren ska bl.a. genomföra en översyn av straffskalorna för de enskilda brotten och före­slå ändringar av de yttre begränsningarna för straffskalorna. Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen. Förslagen från utredningen inne­bär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straffskalorna ska motsvara brottslighetens allvar. Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Förslagen i lagrådsremissen innebär bl.a. att närmare 50 straffskalor skärps. När det gäller involverande av en underårig i brottslighet föreslår regeringen att maximi­straffet ska höjas från fängelse i fyra år till fängelse i sex år. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens propositionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026.

Översyn av straffen för att involvera barn i brottslighet

I ett pressmeddelande den 13 januari 2026 om nya verktyg för att bekämpa rekryteringen av barn till organiserad brottslighet anför regeringen bl.a. följande:

Utöver att fler och yngre barn rekryteras av gängen är det numera vanligt att åldersskillnaden mellan den som rekryterar och den som rekryteras är liten. I dag finns en undantagsregel som gör att dessa fall inte alltid är straffbara som involverande av en underårig i brottslighet.

Regeringskansliet bereder för närvarande förslag som kan innebära ett tredubblat maxstraff för brottet involverande av en underårig i brottslighet, från fyra till tolv år. För att säkerställa att straffen motsvarar brottets allvar i alla fall där någon rekryterar ett barn till gängen har Justitiedepartementet inlett ett parallellt arbete med att se över straffbestämmelsen för involve­rande av en underårig i brottslighet.

Ändringsdirektivet om bekämpande av sexuell exploatering av barn m.m.

Europeiska unionen antog 2011 ett direktiv (2011/93/EU) om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF. Direktivet innehåller minimiregler om brottsrekvisit och påföljder när det gäller sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografibrott. Det innehåller också bestämmelser som syftar till att stärka åtgärderna för att förebygga sådana brott och förbättra skyddet för brottsoffer.

Den 6 februari 2024 presenterade kommissionen ett förslag om en ändring av direktivet i syfte att säkerställa att sexuella övergrepp och utnyttjanden av barn på internet är kriminaliserat och för att bättre förebygga och bekämpa sådana brott.

I ändringsdirektivet föreslås bl.a. att begreppet ”barnpornografi” ska ersättas med ”material med sexuella övergrepp mot barn”. Det föreslås också att definitionen ska utvidgas i två avseenden. För det första ska reproduktioner och framställningar av barn som medverkar i en handling med uttrycklig sexuell innebörd eller sådana bilder av ett barns könsorgan för i första hand sexuella syften läggas till. Denna ändring syftar till att göra bestämmelsen teknikneutral. För det andra ska manualer som syftar till att vägleda eller ge instruktioner till hur olika former av sexuella övergrepp, sexuell exploatering och kontaktsökande med barn för sexuella ändamål kan begås inkluderas i definitionen. Den utvidgade definitionen av begreppet material med sexuella övergrepp mot barn medför att det straffbara området för brott som har samband med sådant material vidgas. Ärendet är för närvarande föremål för trepartssamtal.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att minimistraffet för att involvera minderåriga i kriminalitet bör vara fängelse (2024/25:JuU10). Utskottet anförde att regeringen hade beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och att detta arbete inte borde föregripas. Motionsyrkandet avstyrktes och riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2024/25:107).

Våren 2022 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att se över definitionen av barn i bestämmelsen om barnpornografibrott (bet. 2021/22:JuU23 s. 42 f.). Utskottet noterade då att frågan om bestämd ålders­gräns för barnpornografibrott, oavsett typ av befattning, hade varit föremål för lagstiftarens överväganden vid flera tillfällen. Mot bakgrund av de bedöm­ningar som då gjorts fann utskottet inte anledning att ställa sig bakom ett sådant förslag och avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2021/22:245). Våren 2023 behandlade utskottet liknande förslag om pubertetsutvecklingsrekvisitet i barnpornografibrottet som de som nu behandlas (bet. 2022/23:JuU11). Utskottet konstaterade då bl.a. att straffbe­stämmelsens lydelse ändrades för knappt tre år sedan och att det inte fanns anledning för riksdagen att ta något sådant initiativ. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena och riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2022/23:75). Liknande yrkanden har därefter behandlats förenklat i betänkandena 2023/24:JuU20 och 2024/25:JuU10.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har regeringen beslutat om en lagrådsremiss där det föreslås att maximistraffet för involverande av en underårig i brottslighet ska höjas från fängelse i fyra år till fängelse i sex år. Utskottet konstaterar vidare att det även pågår ett arbete med att se över den aktuella straffbestämmelsen. Mot denna bakgrund ser utskottet ingen anledning för riksdagen att ta några sådana initiativ som efterfrågas i motion 2025/26:2840 (SD) yrkande 2 och 2025/26:3586 (S) yrkande 18. Motionsyrkandena avstyrks därför.

När det gäller barnpornografibrottet trädde lagändringar i kraft den 1 maj 2020 i syfte att stärka det straffrättsliga skyddet för barn. Ändringarna innebär bl.a. att det infördes ett undantag från det allmänna kravet på uppsåt i fråga om barnets ålder vid skildring. Utskottet noterar vidare att det för närvarande pågår ett arbete inom EU som bl.a. rör definitionen av barnpornografibrott. Utskottet ser inte anledning att nu ta initiativ med anledning av förslagen om att se över eller avskaffa pubertetsutvecklingsrekvisitet i barnpornografi­brottet. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:344 (SD), 2025/26:1135 (C) yrkande 1, 2025/26:1441 (S), 2025/26:1543 (C) yrkande 1, 2025/26:2747 (S) yrkande 9, 2025/26:2763 (C) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 87.

Motionerna

Hindrande av skogsavverkning

I motion 2025/26:993 föreslår Helena Lindahl och Anne-Li Sjölund (båda C) ett tillkännagivande till regeringen om att se över straffskalan för enskilda som stoppar legalt beslutade avverkningar i skogen. Ett liknande förslag framställs i kommittémotion 2025/26:2833 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 4.

Djurrelaterade brott

I kommittémotion 2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 44 begärs ett tillkännagivande om att göra en översyn av straffskalorna för djurplågeri och brott som begås med hundar som brottsverktyg inom ramen för organiserad brottslighet.

Åtgärder mot organiserad brottslighet

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 17 föreslås ett tillkännagivande om att utreda en ny ordning med begränsnings­åtgärder för gängkriminella. Enligt motionärerna bör en utredning tillsättas för att t.ex. se över möjligheterna att låta åklagare besluta om kontaktförbud med andra gängkriminella och begränsningar i att resa utomlands, starta företag eller överföra pengar.

Bakgrund

Att hindra skogsavverkning kan beroende på omständigheterna aktualisera olika straffbestämmelser, t.ex. egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot ordningsmakten. Enligt 8 kap. 8 § brottsbalken döms den, som i annat fall än som anges i kapitlet, olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper något, för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något. Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I de fallen en person, trots uppmaning från polisen, vägrar att flytta på sig kan han eller hon göra sig skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten (16 kap. 3 § brottsbalken). Enligt denna bestämmelse kan en deltagare i en folksamling som stör allmän ordning och som underlåter att efterkomma en för ordningens upprätthållande meddelad befallning dömas för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

Djurplågeri regleras i 16 kap. 13 § brottsbalken och har en straffskala på böter eller fängelse i högst två år. Den 1 juli 2022 infördes ett nytt andra stycke i bestämmelsen med en särskild brottsbeteckning och straffskala – fängelse i lägst sex månader och högst fyra år – för grovt djurplågeri. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har inneburit allvarligt lidande för djuret eller djuren, har omfattat ett större antal djur, eller annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Kvalifikationsgrunden att gärningen har varit av särskilt farlig art ger utrymme att beakta försvårande omständigheter som t.ex. är hänförliga till det sammanhang i vilket gärningen företagits. Djurplågeri kan t.ex. anses vara av särskilt farlig art om gärningen utförs som ett led i brottslig verksamhet som är välplanerad eller sker systematiskt. Organiserad illegal införsel och därefter försäljning av djur, på sätt som orsakar djuren lidande, är exempel på brottslighet av aktuellt slag (prop. 2021/22:18 s. 112).

I 9 kap. djurskyddslagen (2018:1192) finns det bestämmelser om djur­förbud.

Pågående arbete m.m.

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Utredaren ska bl.a. genomföra en översyn av straffskalorna för de enskilda brotten och före­slå ändringar av de yttre begränsningarna för straffskalorna. Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen.

Förslagen från utredningen innebär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straff­skalorna ska motsvara brottslighetens allvar. Utöver ett femtiotal ändringar i straffskalor föreslår utredningen att det införs en särskild regel för straffvärde­bedömningen av flerfaldig brottslighet som är avsedd att leda till ett ökat genomslag för tillkommande brott. I betänkandet föreslås också att ett system med s.k. villkorligt fängelse ska införas. Villkorligt fängelse föreslås kunna förenas med tilläggssanktioner i form av bl.a. övervakning och Kriminal­vården föreslås ges möjlighet att besluta om särskilda föreskrifter, inbegripet vistelseföreskrifter, inom ramen för sådan övervakning. Förslagen i betänkan­det har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Förslagen i lagrådsremissen innebär bl.a. följande:

•       Närmare 50 straffskalor skärps.

•       Det införs en ny reglering av den gemensamma straffskalan vid flerfaldig brottslighet som innebär att det högsta maximistraffet får överskridas med det dubbla.

•       En ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott som har ett samband med kriminella nätverk införs. När bestämmelsen är tillämplig ska straffvärdet som utgångspunkt höjas till det dubbla.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens propositionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026. Regeringen har även aviserat att den ska överlämna propositionen Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem i juni 2026.

Utredningen om påföljder, återfall och verkställighet

I juli 2024 överlämnades betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd – Vissa reformer av straff- och straffverkställighetslagstiftningen (SOU 2024:48) till regeringen. I betänkandet behandlas frågor om vistelseföreskrif­ter och vistelseförbud inom påföljdssystemet. Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 12 mars 2026 beslutade regeringen om proposition 2025/26:181 Ett förstärkt samhällsskydd och tydligare reaktioner vid återfall i brott. Reger­ingen föreslår bl.a. att den som är dömd till skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven ska meddelas begränsningar av rörelsefriheten (vistelseföreskrift) om den dömde är involverad i eller har koppling till en grupp som utövar allvarlig brottslighet och riskerar att begå eller på annat sätt medverka till allvarlig brottslighet på en viss plats eller inom ett visst område. Lagändringarna före­slås träda i kraft den 2 juli 2026.

Utredningen om straffansvar för deltagande i kriminella sammanslutningar

Den 13 mars 2025 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå ett särskilt straffansvar för deltagande i en kriminell samman­slutning (dir. 2025:28). Utredaren ska bl.a. överväga och, oavsett ställnings­tagande i sak, lämna förslag som innebär att det införs ett särskilt straffansvar för deltagande i, och samröre med, en kriminell sammanslutning, och lämna nödvändiga författningsförslag. Den 13 februari 2026 överlämnades betänkandet Straffansvar för deltagande i och samröre med kriminella sam­manslutningar (SOU 2026:13) till regeringen. Utredningen föreslår bl.a. att två nya brott införs: deltagande i en kriminell sammanslutning och samröre med en kriminell sammanslutning. Betänkandet har remitterats och remisstiden går ut den 18 maj 2026.

Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet

I regeringens skrivelse från våren 2024, Motståndskraft och handlingskraft – en nationell strategi mot organiserad brottslighet (skr. 2023/24:67), redogör regeringen för sin strategi mot organiserad brottslighet. Strategin formulerar problembilder, anger inriktningar för åtgärder och redogör för det viktigaste arbetet som pågår och planeras framöver. Behoven är breda och spänner över olika politikområden. Fem mål ska vara vägledande i arbetet: stoppa kriminella karriärer, minska tillgången på illegala vapen och explosiva varor, slå sönder den kriminella ekonomin, bygga robusthet mot otillåten och otill­börlig påverkan samt säkerställa tillförlitliga identiteter och en effektiv informationsförsörjning. Regeringen har aviserat att den ska överlämna en skrivelse om en uppföljning av den nationella strategin mot organiserad brotts­lighet i maj 2026.

Interpellationsdebatt och svar på en skriftlig fråga

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) anförde den 17 oktober 2025 i en interpellationsdebatt om en svensk maffialag bl.a. följande (ip. 2025/26:32):

Regeringens strategi för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige handlar lite förenklat om tre saker: att slå hårt mot det grova våldet, att strypa den kriminella ekonomin och att bryta rekryteringen av barn och unga till gängen.

Konkret handlar det om att göra sådant som varit framgångsrikt i andra jämförbara länder som har bekämpat maffia och liknande kriminella nät­verk och att utforma nya verktyg och nya gänglagar på ett sådant sätt att de fungerar i praktiken och kan få kraftfull effekt i vår svenska rättsord­ning.

Vi har under de här åren kraftigt utökat resurserna till rättsväsendet: Anslagen under åren 2023–2028 beräknas öka från totalt 60 till 108 miljarder kronor – en ökning med 57 procent.

Vi har gett brottsbekämpningen nya verktyg såsom preventiva tvångs­medel, preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner, anonyma vittnen, utökad kamerabevakning och bättre möjligheter att använda biometri.

Vi har med inspiration från bland annat Italiens kamp mot maffian infört nya kraftiga möjligheter att förverka kriminellas tillgångar utan att gå via lagföring.

Vi genomför stora reformer av det brottsförebyggande arbetet.

Från och med den 1 oktober kan polisen använda hemliga tvångsmedel preventivt mot de kriminella nätverken och även mot barn under 15 år, allt i syfte att komma åt de gängtoppar som styr och ställer i bakgrunden.

Vi har rivit sekretesshinder och infört en ny socialtjänstlag, som är förebyggande till sin karaktär. Vi bereder nu förslag om nya ingripande verktyg för socialtjänsten, som det så kallade mellantvånget och använd­ning av elektronisk övervakning, alltså fotboja, för att övervaka barn i riskzonen.

[…]

Nu utvidgar vi de så kallade osjälvständiga brottsformerna i syfte att komma åt fler som på olika sätt bidrar till gängens brottslighet. Denna lagrådsremiss beslutades om i går.

Vi arbetar också med utredningsförslag som innebär att gängkriminella ska kunna få dubbla straff. Vi arbetar även för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng – något som äntligen blir möjligt eftersom vi har fått majoritet för en kommande grundlagsändring. Utredningen som ser över en sådan kriminalisering ska bland annat göra jämförelser med andra länders regleringar, till exempel den amerikanska så kallade RICO-lagstiftningen.

Utöver detta vill jag lyfta fram den aktuella skärpningen av näringsför­buden, så att den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, oavsett om personen bedrev eller hade anknytning till närings­verksamhet vid brottstillfället, ska kunna meddelas näringsförbud.

Regeringen har även aviserat att vi avser att pröva en särlagstiftning mot gängkriminella, och vi kommer att återkomma till den närmare inne­börden av detta.

Sammantaget har regeringen alltså redan fått på plats och förbereder en lång rad lagstiftningsförslag som är specifikt utformade för att komma åt de kriminella nätverken. Jag hoppas på brett stöd för alla de reformer som regeringen nu och framöver lägger på riksdagens bord.

I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2024/25:1113) om aktivism inom skogsbruk på avverkningsplatser anförde justitieminister Gunnar Strömmer (M) den 7 maj 2025 bl.a. följande:

Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att se över sabotagelagstiftningen eller på annat sätt göra det möjligt att döma personer som saboterar för en av landets viktigaste exportnäringar till strängare straff.

Regeringen ser allvarligt på sådan aktivism som är brottslig och som orsakar ekonomisk skada eller skapar otrygghet för landets företagare. Det är viktigt att den typen av brottslighet kan hanteras effektivt av rättsväsen­det. Att hindra laglig skogsavverkning kan allt efter omständigheterna aktualisera olika brottsrubriceringar, och det är viktigt att den typen av brott får kännbara konsekvenser.

Regeringen har tillsatt Straffreformutredningen, som bland annat har fått i uppdrag att göra en bred översyn av straffskalorna för att dessa på ett bättre sätt ska återspegla brottens allvar. Jag ser fram emot att ta emot utredningens förslag senare i vår.

För att motverka och hantera brottsligheten och skydda företagare som drabbas är det även viktigt med en ökad polisnärvaro. Regeringen har tillfört Polismyndigheten medel för att växa. Regeringens mål är att polis­tätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i EU. Rikspolischefen har även fått ett tydligt förändringsuppdrag att förstärka arbetet med en lokalt synlig och trygghetsskapande polis, förbättra resultaten i utredningsverk­samheten så att fler brott kan klaras upp samt säkerställa en effektiv användning av polisens växande resurser.

Sammanfattningsvis tar jag och regeringen problemet med brottslig aktivism på allvar. Regeringen har också vidtagit åtgärder som ger och kommer ge företagare och andra ett bättre skydd mot brottslighet i alla dess former, inklusive brottslig aktivism.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens proposition 2021/22:18 Brott mot djur – skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem behandlade miljö- och jordbruksutskottet ett motionsyrkande om att minimistraffet för grovt djurplågeri skulle vara fängelse i lägst ett år. Miljö- och jordbruksutskottet delade regeringens uppfattning att ett så högt minimistraff innebär en alltför ingripande och oproportionerlig straffskärpning för de gärningar som bedöms som grova brott. Miljö- och jordbruksutskottet, som ansåg att straffskalan som föreslogs i propositionen var väl avvägd, tillstyrkte propositionen och avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde miljö- och jordbruksutskottets förslag (rskr. 2021/22:147).

Våren 2023 avstyrkte justitieutskottet ett motionsyrkande om att bl.a. minimistraffet för grovt djurplågeri skulle vara fängelse i lägst ett år. Utskottet som ansåg att straffskalan för grovt djurplågeri är väl avvägd, avstyrkte motionsyrkandet (2022/23:JuU11 s. 44). Riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2022/23:75).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som bl.a. konstaterar att Straffreformutredningen nyligen har genomfört en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning, är inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av förslagen i motionerna 2025/26:993 (C) och 2025/26:2833 (C) yrkande 4. Av samma anledning finner utskottet inte heller skäl att ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:3733 (S) yrkande 44. Motionsyrkandena avstyrks därför.

När det gäller motion 2025/26:3586 (S) yrkande 17 konstaterar utskottet att det pågår ett omfattande arbete för att på olika sätt bekämpa den organiserade brottsligheten. Utskottet noterar bl.a. att Utredningen om straffansvar för del­tagande i kriminella sammanslutningar nyligen har överlämnat sitt betänkande till regeringen. Vidare har regeringen aviserat en proposition om bl.a. dubbla straff för brott i kriminella nätverk. Mot bakgrund av det arbete som pågår finner utskottet inte skäl att ta något initiativ med anledning av det aktuella motionsyrkandet, som därför avstyrks.

Motionerna

Narkotikabrott

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 22 efterfrågas strängare straff för den som köper narkotika av barn.

Gravfridslagen

I motion 2025/26:3773 av Jan Riise (MP) yrkande 3 begärs ett tillkänna­givande om att det tidsbegränsade undantaget från den s.k. gravfridslagen bör permanentas och att fortsatta utredningsinitiativ bör möjliggöras.

Elektroniska anslagstavlor

I motion 2025/26:2297 av Markus Selin (S) yrkande 1 föreslås ett tillkänna­givande om att se över lagen om elektroniska anslagstavlor vad gäller kravet på ”skälig uppsikt” samt möjligheterna att sätta en tidsfrist på 24 timmar för att ta bort olagligt innehåll.

I yrkande 2 i samma motion anförs att möjligheten att införa sanktions­avgifter vid upprepade överträdelser mot lagen om elektroniska anslagstavlor bör ses över.

Tillträdesförbud

I kommittémotion 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 32 föreslås att lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek ska utvidgas till att även omfatta gallerior och att lagens begränsning till personer över 15 år bör avskaffas.

I motion 2025/26:2366 av Oskar Svärd och Ann-Sofie Lifvenhage (båda M) yrkande 1 anför motionärerna att den tillsatta utredningen om tillträdesför­bud särskilt bör fokusera på att öka antalet beviljade tillträdesförbud och förbättra tillämpningen av befintlig lagstiftning.

Förslag om en översyn av lagstiftningen om tillträdesförbud framställs även i motionerna 2025/26:1090 av Peder Björk m.fl. (S) och 2025/26:584 av Erik Hellsborn (SD).

Bakgrund

Bestämmelser om olovlig befattning med narkotika finns i narkotikastraff­lagen (1968:64). Narkotikabrott av normalgraden regleras i 1 §, som har följande lydelse:

Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, eller

5. innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika

döms för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.

Om en gärning som avses i första stycket innebär att gärningsmannen säljer narkotika eller annars befattar sig med narkotika som är avsedd att säljas, döms i stället till fängelse i lägst sex månader och högst tre år.

För narkotikabrott döms även den som olovligen bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel. Straffet är i ett sådant fall fängelse i lägst sex månader och högst tre år.

Bestämmelser om straff för olovlig införsel och utförsel av narkotika och olovlig befattning i vissa fall med narkotika finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Om ett brott som avses i 1 § första stycket med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, döms för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader (2 § narkotika­strafflagen). Straffskalan för grovt narkotikabrott är fängelse i lägst två och högst sju år samt för synnerligen grovt narkotikabrott fängelse i lägst sex och högst tio år (3 § narkotikastrafflagen).

Bestämmelsen i 1 § narkotikastrafflagen ändrades senast den 1 juli 2023 då det bl.a. infördes en särskild straffskala för narkotikabrott av normalgraden som tar sikte på försäljning av narkotika (prop. 2022/23:53, bet. 2022/23:JuU8, rskr. 2022/23:179). Straffskalan är fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Den särskilda straffskalan är tillämplig för narkotikabrott av normalgraden som innebär att gärningsmannen säljer narkotika eller annars befattar sig med narkotika som är avsedd att säljas, eller bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel.

Den 1 juli 1995 trädde lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia (gravfridslagen) i kraft. Lagen innehåller ett straffsanktionerat förbud mot dykning och annan undervattensverksamhet i vraket och ett anslutande område i Östersjön (2 §). Från förbudet undantas verksamhet som avser att utreda förlisningen, att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön från vraket, om verksam­heten bedrivs av en myndighet i Estland, Finland eller Sverige eller på uppdrag av en sådan myndighet. Undantaget från det straffsanktionerade förbudet för att utreda förlisningen infördes den 1 juli 2021 och tillkom efter att Statens haverikommission i december 2020 lämnade in en framställan till regeringen med en begäran som i huvudsak syftar till att utöka myndighetens möjligheter att utföra undervattensverksamhet i undersökande syfte vid vraket efter passa­gerarfartyget Estonia (prop. 2020/21:165). Den som uppsåtligen bryter mot förbudet döms till böter eller fängelse i högst två år (3 §). För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lagen innehåller vidare bestämmelser om svensk domsrätt (5 §).

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) är tillämplig på elektroniska anslagstavlor. Med en elektronisk anslagstavla avses en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden i form av text, bild, ljud eller information i övrigt (1 §). Enligt lagen krävs det att den som tillhanda­håller en elektronisk anslagstavla ska ge viss information till användarna (3 §). Den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ska, för att kunna fullgöra sin skyldighet enligt 5 §, ha sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten (4 §). Skyldigheten att ha uppsikt över tjänsten gäller inte för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla som är en förmedlingstjänst enligt Europaparla­mentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster. För sådana tillhandahållare gäller skyldigheten att ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av det när det kommit till tillhandahållarens kännedom att meddelandet finns på tjänsten. Motsvarande gäller för den som av tillhanda­hållaren fått i uppdrag att sköta tjänsten. (Se 4 a §.)

Enligt 5 § första stycket 1 BBS-lagen ska den som tillhandahåller tjänsten ta bort eller på annat sätt förhindra vidare spridning av ett meddelande som en användare sänt in till en elektronisk anslagstavla om meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i vissa angivna bestämmelser. Motsvarande skyldighet gäller för den som på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten (5 § tredje stycket).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § döms till böter (6 §). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar (7 § första stycket). Enligt 7 § andra stycket BBS-lagen tillämpas inte bestämmel­sen i första stycket om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken, lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller terroristbrottslagen (2022:666).

Enligt lagen (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek får en person förbjudas att få tillträde till och vistas i en butik, en badanläggning eller ett bibliotek, där det bedrivs verksamhet som riktar sig till allmänheten (tillträdesförbud). Ett tillträdesförbud får inte avse en person som är under 15 år (1 §). En person kan få tillträdesförbud om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott i butiken, badanläggningen eller biblioteket eller allvarligt trakassera någon som befinner sig där. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk ska det särskilt beaktas om personen tidigare har begått brott på eller i anslutning till platsen. Brott som personen har begått före 15 års ålder får inte beaktas (2 §). Ett tillträdesförbud ska gälla för en viss tid och högst ett år, men får under vissa förutsättningar förlängas med högst ett år i taget (3 §). Den som bryter mot ett tillträdesförbud döms för överträdelse av tillträdesförbud till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska personen dock inte dömas till ansvar (22 §).

Pågående arbete m.m.

Straffreformutredningen

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Syftet med uppdraget är att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga och rättvisa. Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen. Förslagen från utredningen innebär bl.a. att en bred översyn av straffskalorna i brotts­balken och annan lagstiftning genomförs i syfte att straffskalorna ska motsvara brottslighetens allvar. Utredningens bedömning är att det inte finns anledning att föreslå ändringar av straffskalorna i narkotikastrafflagen för att straff­skalorna ska kunna anses motsvara allvaret i de straffbelagda gärningarna. Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss.

Den 15 januari 2026 beslutade regeringen om lagrådsremissen Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor. Förslagen i lagrådsremissen innebär bl.a. följande:

•       Närmare 50 straffskalor skärps.

•       En ny straffskärpningsbestämmelse som tar sikte på alla brott som har ett samband med kriminella nätverk införs. När bestämmelsen är tillämplig ska straffvärdet som utgångspunkt höjas till det dubbla.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026. Av regeringens pro­positionsförteckning framgår att regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen under våren 2026.

Utredningen om en starkare nödvärnsrätt och ett effektivare tillträdesförbud

Regeringen beslutade den 11 september 2025 att ge en särskild utredare i upp­drag att bl.a. lämna förslag som innebär bättre möjligheter att förhindra brottslighet och ordningsstörningar i butiker (dir. 2025:82). I uppdraget ingår bl.a. att

•       göra en genomgång av tillämpningen av lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek

•       ta ställning till om möjligheterna att besluta om straffsanktionerade tillträ­desförbud bör utökas genom ändringar i straffansvaret för olaga intrång eller i lagen om tillträdesförbud och, oavsett ställningstagande, lämna författningsförslag som innebär utökade sådana möjligheter på båda sätten

•       ta ställning till om förbudstiden och tidsgränsen för förlängning av tillträdesförbud enligt lagen om tillträdesförbud bör utökas

•       ta ställning till om det bör finnas en möjlighet för åklagare eller Polis­myndigheten att fatta interimistiska beslut om tillträdesförbud

•       ta ställning till om straffskalan för överträdelse av tillträdesförbud bör skärpas

•       vid behov lämna förslag på andra ändringar i lagen om tillträdesförbud i syfte att skapa en mer effektiv och ändamålsenlig reglering

•       lämna nödvändiga författningsförslag.

I kommittédirektiven anges bl.a. (s. 7) att ett alternativ som kan övervägas är om tillträdesförbud bör kunna avse ett barn som är under 15 år. Uppdraget i den del som avser tillträdesförbud ska redovisas senast den 10 juli 2026.

Svar på en skriftlig fråga

I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:313) om Estonias förlisning anförde ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) den 15 december 2025 bl.a. följande:

Jan Riise har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anled­ning av den utredning som presenterades om M/S Estonia den 10 december 2025.

Den 2 oktober 2020 beslutade den estniska säkerhetsutredningsmyn­digheten (Estonian Safety Investigation Board) att inleda en preliminär bedömning av de uppgifter som framkommit i den dokumentär som sändes den 28 september 2020 (Estonia – fyndet som förändrar allt) som bl.a. visade tidigare inte kända hål i M/S Estonias skrov. Statens haverikom­mission (SHK) och Olycksutredningscentralen i Finland beslutade att bistå den estniska myndigheten i arbetet.

De tre myndigheterna har sedan 2020 bedrivit ett gemensamt utredningsarbete. Den 16 december 2025 kommer de att presentera en ge­mensam slutrapport av den preliminära bedömningen. Jag kommer att ta del av rapporten och kommer noggrant analysera innehållet och de slutsatser som redovisas.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2024 behandlade utskottet ett likalydande motionsyrkande om strängare straff för den som köper narkotika av barn som det som nu behandlas (bet. 2023/24:JuU20 s. 32). Utskottet anförde då att regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. se över straffskalorna. Utskottet ville inte föregripa resultatet av denna utredning och avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2023/24:105). Likalydande motionsyrkanden har även behandlats och avstyrkts av utskottet i betänkande 2024/25:JuU24. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2024/25:167).

I betänkande 2021/22:JuU23 behandlade utskottet ett motionsyrkande om att ta bort möjligheten att täcka över passagerarfartyget Estonia. Utskottet, som konstaterade att gravfridslagen nyligen hade varit föremål för en översyn, ansåg inte att det fanns skäl för riksdagen att ta något initiativ och avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2021/22:245).

Utskottet har tidigare behandlat motioner om tillträdesförbud, bl.a. i betänkande 2022/23:JuU11. Utskottet anförde bl.a. följande (s. 70):

Enligt utskottet är lagstiftningen om tillträdesförbud en viktig del i att för­stärka skyddet mot brottslighet, trakasserier och andra störningar som kan drabba butiker, och det är centralt att lagstiftningen är ändamålsenligt utformad. Som framgår ovan har justitieministern anfört att han följer ut­vecklingen och att regeringen vid behov är beredd att se över lagstiftningen för att stärka skyddet för butiksägare ytterligare, men att lagstiftningen samtidigt är relativt ny och det behöver gå viss tid innan den kan utvärderas på ett meningsfullt sätt. Utskottet instämmer i denna uppfattning. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottet inte anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar.

Utskottet avstyrkte motionerna och riksdagen följde utskottets förslag (prot. 2022/23:75). Liknande yrkanden har därefter behandlats förenklat i betänkandena 2023/24:JuU20 och 2024/25:JuU10.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan ändrades straffbestämmelsen om narkotikabrott av normalgraden den 1 juli 2023 då det bl.a. infördes en särskild straffskala som tar sikte på försäljning av narkotika. Vidare har en utredning nyligen gjort en bred översyn av straffskalorna i brottsbalken och annan lagstiftning. Utskottet anser att det saknas anledning att nu ta initiativ till ytterligare straffskärpningar och avstyrker därför motion 2025/26:3586 (S) yrkande 22.

Utskottet konstaterar att det i juli 2021 infördes ett nytt undantag i gravfridslagen från det straffsanktionerade förbudet mot dykning och annan undervattensverksamhet vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. Undan­taget som omfattar sådan verksamhet som avser att utreda fartygets förlisning är inte tidsbegränsat. Utskottet anser att det saknas anledning för riksdagen att nu ta initiativ till ytterligare lagändringar i fråga om gravfridslagen och avstyrker därför motion 2025/26:3773 (MP) yrkande 3.

Utskottet är vidare inte berett att ta något initiativ till en översyn av BBS-lagen. Utskottet avstyrker därför även motion 2025/26:2297 (S) yrkandena 1 och 2.

Som framgår ovan har Utredningen om en starkare nödvärnsrätt och ett effektivare tillträdesförbud bl.a. fått i uppdrag att lämna förslag som innebär bättre möjligheter att förhindra brottslighet och ordningsstörningar i butiker. I uppdraget ingår bl.a. att göra en genomgång av tillämpningen av lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek. Utskottet noterar att det i kommittédirektiven anges att ett alternativ som kan övervägas är om tillträdesförbud bör kunna avse ett barn som är under 15 år. Enligt utskottet bör utredningens arbete inte föregripas. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2025/26:584 (SD), 2025/26:1090 (S), 2025/26:2366 (M) yrkande 1 och 2025/26:3586 (S) yrkande 32.

Motionerna

Påföljder

I kommittémotion 2025/26:3179 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) yrkande 51 begärs ett tillkännagivande om att utreda s.k. smartare påföljder för missbrukare. Motionärerna anger att alternativ som behandling, samtal med socialtjänst eller samhällstjänst bör kunna komplettera eller ersätta straff.

Företagsbot

I kommittémotion 2025/26:177 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V) yrkande 7 anförs att Sverige bör införa ett liknande system som i Stor­britannien med tillgångsbaserade böter. Enligt motionärerna är ett problem med dagens böter att banker och andra stora företag har så mycket pengar att böterna inte är avskräckande och att en lösning på detta kan vara att införa tillgångsbaserade böter.

Bakgrund

I den tredje avdelningen i brottsbalken, i 25–36 kap. finns bestämmelser om påföljder. Till brottspåföljderna räknas, förutom straffen böter och fängelse, även villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård (1 kap. 3 § brottsbalken). Vissa påföljder kan också förenas med föreskrifter av olika slag, såsom att den dömde ska utföra samhällstjänst eller genomgå någon form av behandling.

Företagsboten är konstruerad som en särskild rättsverkan av brott, dvs. en författningsreglerad följd av ett brott som varken är en brottspåföljd eller en skyldighet att betala skadestånd (se 1 kap. 8 § brottsbalken). I brottsbalken finns bestämmelser om företagsbot i 36 kap. Företagsbot kan åläggas ett företag, dvs. enskilda näringsidkare eller juridiska personer, om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter. Vidare krävs det att brottet har begåtts i utövningen av näringsverksamhet, sådan offentlig verksamhet som kan jämställas med näringsverksamhet, eller annan verksamhet som ett företag bedriver, om brottet har varit ägnat att leda till en ekonomisk fördel för företaget. För att företaget ska kunna åläggas företagsbot krävs också att företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet, eller brottet har begåtts av en person med ledande ställning i företaget, grundad på befogenhet att företräda företaget eller att fatta beslut på dess vägnar, eller en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten (36 kap. 23 § brottsbalken).

Den 1 januari 2020 trädde lagändringar i kraft som bl.a. innebär att företagets finansiella ställning ska beaktas vid bestämmandet av företags­botens storlek när det är fråga om ett större företag och brottsligheten är särskilt klandervärd. För dessa fall höjdes maximibeloppet för företagsboten från 10 miljoner kronor till 500 miljoner kronor. Ett av syftena med den nya lagstiftningen är att säkerställa att det är möjligt att döma ut böter som är kännbara även för företag med mycket god betalningsförmåga (prop. 2018/19:164, bet. 2019/20:JuU10, rskr. 2019/20:45).

Pågående arbete

Den 20 juli 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över straffskalorna och reformera påföljdssystemet (dir. 2023:115). Utredningen, som tog namnet Straffreformutredningen, överlämnade i juni 2025 betänkandet En straffreform (SOU 2025:66) till regeringen. Utredningen före­slår bl.a. att

•       nuvarande regler för påföljdvalet ersätts av ett system med villkorligt fängelse och att samtliga icke frihetsberövande alternativ till fängelse inordnas under det villkorliga fängelsestraffet, med följden att villkorlig dom och skyddstillsyn helt utmönstras

•       villkorligt fängelse som huvudregel ska förenas med dagsböter, samhälls­tjänst eller övervakning som tilläggssanktion

•       s.k. kontraktsvård och överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) ska utgå ur påföljdssystemet, och vård- och behandlingsbehovet hos de målgrupperna får i stället tillgodoses av Kriminalvården inom ramen för verkställigheten

•       brottsbalkens kapitel om påföljderna struktureras om

•       intensivövervakning med elektronisk kontroll bör även fortsättningsvis vara en verkställighetsform av fängelsestraff.

Förslagen i betänkandet har varit ute på remiss. Enligt propositionsförteck­ningen för våren 2026 avser regeringen att överlämna en proposition om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem i juni 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2019 behandlade utskottet ett likalydande motionsyrkande om tillgångsbaserade böter för näringsidkare som det som nu behandlas (bet. 2018/19:JuU11). Utskottet, som ansåg att beredningen av förslagen i betänkandet En översyn av lagstiftningen om företagsbot (SOU 2016:82) och beredningen av betänkandet Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet (SOU 2018:91) inte borde föregripas, fann inte anledning att göra något tillkännagivande i frågan och avstyrkte motions­yrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2018/19:181). Liknande yrkanden behandlades även förenklat i betänkandena 2020/21:JuU24 och 2021/22:JuU23.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan har Straffreformutredningen, som haft i uppdrag att reformera påföljdssystemet, lämnat sitt betänkande till regeringen. Regeringen har aviserat att en proposition om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem ska lämnas till riksdagen i juni 2026. Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas och avstyrker därför motion 2025/26:3179 (C) yrkande 51.

Utskottet konstaterar vidare att genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2020 ska ett företags finansiella ställning beaktas vid bestämmandet av företagsbotens storlek när det är fråga om ett större företag och brottslig­heten är särskilt klandervärd. Utskottet finner inte skäl att ta något initiativ med anledning av förslaget i motion 2025/26:177 (V) yrkande 7, som därför avstyrks.

 

 

Utskottets ställningstagande

De motionsyrkanden som finns upptagna i bilaga 2 rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, se betänkandena 2022/23:JuU8, 2022/23:JuU10, 2022/23:JuU11, 2023/24:JuU20, 2024/25:JuU10, 2024/25:JuU22 och 2024/25:JuU30. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. Tidigare ståndpunkter framgår av de nämnda betänkandena.

 

Reservationer

Ställningstagande

Jag ser en mycket oroande utveckling där våld i sexuella sammanhang norma­­liseras. En stor enkätundersökning om ungas sexuella och reproduktiva hälsa från Folkhälsomyndigheten visar att 24 procent av tjejerna har utsatts för vaginal, anal eller oral penetration mot sin vilja och att 19 procent har utsatts för fysiskt våld under sex. En studie från USA visar att andelen kvinnor som blivit utsatta för strypning i samband med sex har ökat från 8 procent 2003 till 54 procent 2021. Strypning är dessutom en vanlig dödsorsak vid partnervåld mot kvinnor. Trots detta saknas en tydlig brottsrubricering för strypvåld i svensk lagstiftning. Enligt svensk lag kan en person inte samtycka till att bli misshandlad, men om våldet sker i en sexuell kontext väljer vårt rättsväsende alltför ofta att blunda. Enligt min mening kan vi inte acceptera domslut med mycket låga fängelsestraff för män som dödar kvinnor i en sexuell situation. Vårt rättsväsende måste också ha en enhetlig rättstillämpning även när det gäller svåra frågor som strypsex.

Storbritannien har löst detta genom att kriminalisera strypvåld och den utsatta personen kan inte lämna ett giltigt samtycke till strypningen om effekten är kroppsskada, sjukdom, smärta eller medvetslöshet. Den brittiska lagstiftningen borde tjäna som förebild för en ny svensk lagstiftning.

 

Ställningstagande

Den 1 oktober 2011 infördes brottet olaga förföljelse i brottsbalken för att åstadkomma en höjd straffnivå för brottslighet som innefattar upprepade kränkningar av målsägandens integritet men där vart och ett av brotten är förhållandevis lindrigt. Vi anser att det nu är dags för en översyn av bestäm­melserna. Detta för att säkerställa att avsikten med straffskärpningen har uppnåtts.

 

Ställningstagande

Inom pornografiområdet går den tekniska utvecklingen snabbt, vilket utmanar den nuvarande lagstiftningen. Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning som ges i uppdrag att kriminalisera s.k. deepfake-pornografi. Regeringen bör vidta åtgärder som tillgodoser det vi nu har anfört.

 

Ställningstagande

Straffet för köp av sexuell handling behöver skärpas ytterligare. Den straff­skärpning som genomfördes 2022 och som syftade till att ta bort böter ur straffskalan har visat sig få begränsad betydelse eftersom utdömda straff alltjämt oftast stannar vid villkorlig dom i kombination med böter. För att säkerställa att personer som döms för sexköp också döms till fängelse anser vi att brottet ska göras till ett s.k. artbrott.

 

Ställningstagande

Den 1 augusti 2022 höjdes minimistraffet för köp av sexuell handling från böter till fängelse. Efter skärpningen har dock påföljden i flera domar blivit villkorlig dom i kombination med 40 dagsböter, vilket anses motsvara en månads fängelsestraff. Att domstolarna dömer till villkorlig dom i kombi­nation med böter i stället för fängelse kan bero dels på att de aktuella sexköparna är tidigare ostraffade, dels på att maximistraffet för sexköp ”bara” är ett års fängelse och att sexköp inte är ett s.k. artbrott. Eftersom intentionen med lagändringen var att skärpa straffet för sexköp anser jag att tillämpningen av sexköpslagen bör ses över. Syftet bör vara att se över om någon förändring krävs för att lagändringen ska leda till avsett resultat. Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn av tillämpningen av sexköpslagstiftningen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Det är viktigt att sexköpslagstiftningen utvecklas. I juli 2025 ändrades brottet köp av sexuell tjänst till köp av sexuell handling samtidigt som det straffbara området för brottet utvidgades till att även omfatta handlingar på distans, dvs. utan fysisk kontakt. Det var en i grunden naturlig utvidgning i takt med att hela vårt samhälle blir mer digitalt. För att säkerställa att lagändringen får avsedd effekt anser vi att de nya bestämmelserna bör följas upp.

 

Ställningstagande

Bestämmelsen i 6 kap. 13 § brottsbalken ändrades 2018 eftersom barns kroppsutveckling blivit central för domstolarnas bedömningar, vilket ledde till en oenhetlig rättstillämpning och ett bristfälligt skydd. Dock undantas fortfa­rande barn som ser ut att klart ha passerat åldersgränsen från skyddet, vilket slår hårt, särskilt mot flickor. Det är inte rimligt att ha en lagstiftning som baseras på vad man tror om en persons ålder utan det krävs ett fullständigt avsteg från kroppsutveckling som en relevant omständighet. Det är orimligt att barn fråntas ett godtagbart skydd för sin sexuella integritet på grund av sin kroppsliga mognadsutveckling.

I betänkandet SOU 2023:80 görs bedömningen att domstolarnas tillämp­ning av 6 kap. 13 § brottsbalken har förändrats på det sätt som avsågs med lagändringen. De beskrivna förändringarna har enligt utredningen stärkt barns straffrättsliga skydd mot sexuella kränkningar vid oaktsamhet hos gärnings­personen i fråga om barnets ålder. Barnombudsmannen (BO) skriver bl.a. i sitt remissvar att rättspraxis dock fortfarande innebär ett mer begränsat skydd för fullt pubertetsutvecklade barn och barn under 15 år som ser äldre ut än andra i samma ålder. Barnrätten gör inte skillnad mellan barn på grund av pubertetsutveckling. Barnrättskommittén har tidigare kritiserat Sverige för att det straffrättsliga skyddet är svagare för pubertetsutvecklade barn.

Det är positivt att utvecklingen kring domstolens oaktsamhetsbedömningar går åt rätt håll, men vi instämmer i BO:s synpunkter. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag som innebär ett strikt ansvar när det gäller barns ålder vid sexualbrott.

 

Ställningstagande

Ringa stöld, det som tidigare hette snatteri, är ett stort problem för handeln. Praxis är numera att tillgrepp av egendom med ett värde upp till 1 500 kronor regelmässigt bedöms som ringa stöld oavsett hur många tillgrepp som sker under denna beloppsgräns. Detta utnyttjas både av enskilda personer och av organiserad brottslighet. För att komma åt de som vanemässigt tillgriper egendom som bedöms som ringa stöld bör dessa gärningar, sedda i sitt sammanhang, i stället bedömas som stöld av normalgraden. Det skulle ge rätts­väsendet fler verktyg för att förhindra fortsatt brottslighet och även bättre överensstämma med det allmänna rättsmedvetandet.

 

Ställningstagande

Många av de kvinnor som utnyttjas i prostitution är personer som kommit till Sverige från andra länder, ibland mot sin vilja eller med förhoppningar om en annan försörjning som sedan visat sig inte existera. Det är viktigt att dessa personer inte är rädda för att söka hjälp och medverka till att de som begår olika brott kopplat till utnyttjandet av människor döms. Kvinnor och andra som utnyttjas i prostitution ska alltid betraktas som brottsoffer. Regeringen bör därför vidta åtgärder så att människor som utnyttjas i prostitution inte straffas för t.ex. bokföringsbrott på grund av detta.

 

Ställningstagande

Den 1 juli 2023 infördes en ny straffbestämmelse för den som involverar någon under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Bestämmelsen innebär att den som anlitar, betalar, instruerar eller överlämnar egendom till någon som inte har fyllt 18 år och därigenom, eller på annat liknande sätt, involverar den unge i brott eller brottslig verksamhet, kan dömas till fängelse i högst fyra år. Det innebär en viktig markering från samhällets sida mot det hänsynslösa beteende det innebär att rekrytera unga till kriminalitet. En viktig del i den nya bestämmelsens utformning är att den inte ställer upp något absolut krav på att involveringen av den unge ska kunna knytas till ett specifikt brott. Tanken är därmed att bevisning ska kunna föras ur ett bredare perspektiv och att straffan­svar ska gälla för fler situationer. Samtidigt har denna utformning kritiserats för att den riskerar bli svår att tillämpa. Vi ser därför att det finns behov av att följa upp att bestämmelsen verkligen fungerar som avsett, särskilt vad gäller just rekrytering av unga till gängkriminalitet. I ljuset av att polisen ständigt får bättre kunskap och information om vilka som är aktiva inom den gängkriminella miljön finns det skäl att se över ifall bestämmelsen kan skärpas ytterligare.

 

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning för att se över det s.k. pubertetsrekvisitet i barnpornografibrottet. Regeringen bör vidta åtgärder som tillgodoser det vi nu har anfört.

 

Ställningstagande

Det är inte helt ovanligt att aktivister hindrar skogsavverkningar genom att ta sig in på områden som maskinföraren har säkerhetsansvar för. Detta skapar ett obehag för föraren, som riskerar att bli personligt ansvarig vid en olycka, och det leder dessutom till att arbetet tvingas avbrytas. När detta sker systematiskt och utstuderat utgör det ett ingrepp i andras ägande samtidigt som personerna sätter sig över ansvarig myndighet. I den mån polisen har resurser bedöms brottet ofta som egenmäktigt förfarande, dvs. ett hindrande för skogsägaren och entreprenörerna att nyttja egendomen. Det är ett tillgreppsbrott som placeras lågt i straffskalan. Jag anser att straffvärdet borde vara högre eftersom sabotaget får så stora konsekvenser för svensk basindustri, markägare, anlitade lokala småföretagare m.m. Att brottet ska jämställas med snatteri är inte rimligt och regeringen bör därför se över straffvärdet för denna förseelse.

 

Ställningstagande

Vi anser att det ska vara kännbara straff för hundägare som genom illegal uppfödning utsätter djur för lidande eller använder hundar som vapen i brottslig verksamhet. Regeringen bör därför göra en översyn av straffskalorna för djurplågeri och brott som begås med hundar som brottsverktyg inom ramen för organiserad brottslighet.

 

Ställningstagande

Myndigheternas verktygslåda mot de gängkriminella behöver förstärkas. Vi anser att det bör tillsättas en utredning för att se över möjligheterna att införa en bredare uppsättning begränsningsåtgärder som riktar sig mot aktiva gängkriminella. Utredningen bör t.ex. se över möjligheterna att låta åklagare besluta om kontaktförbud med andra gängkriminella och begränsningar i att resa utomlands, starta företag eller överföra pengar.

 

Ställningstagande

Gängens rekrytering av barn och unga sker ofta som ett led i narkotikahandeln, där minderåriga ofta rekryterar andra minderåriga i en kontinuerlig nyrekryte­ring för distribution och försäljning av narkotika. Vi vill att den som köper narkotika av ett barn ska straffas särskilt och riskera fängelse. Därigenom blir det svårare för gängen att använda sig av barn för sådan narkotikaförsäljning. Regeringen bör vidta åtgärder för att tillgodose det vi nu har anfört.

 

Ställningstagande

I mars 2021 trädde den nya lagen om tillträdesförbud till butik i kraft, vilken i juli 2022 utvidgades till att även omfatta badanläggningar och bibliotek. Mot bakgrund av de senaste årens hänsynslösa och riskfyllda skjutningar bland vanligt folk inne på gallerior och köpcentrum anser vi att lagstiftningen bör utvidgas till att även omfatta dessa platser. Enligt vår mening bör också lagens begränsning till personer över 15 år avskaffas. Vi noterar att en utredning har fått i uppdrag att bl.a. lämna förslag som innebär bättre möjligheter att förhindra brottslighet och ordningsstörningar i butiker. Eftersom det är angeläget att detta arbete också leder fram till sådana ändringar som vi efterfrågar bör riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen i frågan.

 

Ställningstagande

Sveriges narkotikapolitik bygger i huvudsak på förbud och kriminalisering, vilket har haft en viktig funktion i att förebygga användning och möjliggöra tidig upptäckt. Den svenska narkotikapolitiken är samtidigt förlegad och behöver moderniseras. Vi vill ha en mer human narkotikapolitik som är mer effektiv och rättvis. För att rädda liv och minska skadorna av narkotikabruk ska fokus flyttas från bestraffning till vård och varje åtgärd ska vila på kunskap och beprövad erfarenhet. Dagens påföljdssystem – där böter och belastnings­register är standard – är inte alltid rätt verktyg. För personer med beroendeproblematik eller som befinner sig i överdossituationer är böter sällan en lösning. Det är vård, stöd och tidig insats som gör skillnad. Det finns helt enkelt ett behov av smartare påföljder. Att samhället reagerar är viktigt, men reaktionen måste vara meningsfull. Därför bör alternativ som behandling, samtal med socialtjänst eller samhällstjänst kunna komplettera eller ersätta straff. Vi anser därför att regeringen bör utreda hur smartare påföljder för missbrukare kan bidra till en mer effektiv och human narkotikapolitik.

 

Ställningstagande

Internationellt förs en debatt om bankernas roll i aggressiv skatteplanering. Banker, revisionsbyråer, skattejurister och skattekonsulter tjänar stora pengar på att tillhandahålla rådgivning och tjänster som leder till såväl skatteflykt som aggressiv skatteplanering. I princip alla finansiella tillgångar är placerade hos banker eller andra finansiella intermediärer. Ett problem med dagens böter är att banker och andra stora företag har så mycket pengar att böterna inte är avskräckande. En lösning på detta kan vara att införa tillgångsbaserade böter. Storbritannien införde 2017 bestämmelser om tillgångsbaserade böter för de mest allvarliga fallen av skatteflykt i utlandet. Böterna börjar från vad som är lägst av 10 procent av värdet på tillgångarna och 10 gånger de uteblivna skatteintäkterna. Sverige bör införa ett liknande system som i Storbritannien med tillgångsbaserade böter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet