HD01JuU10: En ny vapenlag

Justitieutskottets betänkande 2025/26:JuU10

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny vapenlag och till ändringar i ett tjugotal andra lagar med anledning av den nya vapen­lagstiftningen.

Den nya reglering som utskottet tillstyrker innebär bl.a. att

•       kraven för innehav av skjutvapen förtydligas

•       regellättnader införs, som t.ex. flexiblare förvaringsregler och EU:s förenk­lade införselförfarande för sportskyttar och jägare

•       femårstillstånden för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott slopas och ersätts med ett tillsynsförfarande

•       ett förbud införs mot att nya tillstånd meddelas för vissa typer av halv­automatiska gevär för jakt och avlivning av fällfångade djur

•       det görs en tydligare uppdelning av de straffrättsliga bestämmelserna i vapenlagen mellan brott som typiskt sett begås av illegala vapen­innehavare och andra kriminaliserade överträdelser mot vapenlagen.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:141 En ny vapenlag.

Åtta yrkanden i följdmotioner.

 

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

En ny vapenlag

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Förbudet mot innehav av vissa halvautomatiska vapen vid jakt, punkt 1 (C)

2. Övergångsregler för vissa tillståndskrav, punkt 2 (S, V, MP)

3. Femårstillstånden, punkt 4 (S, V, MP)

4. Det nya tillsynsförfarandet, punkt 5 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:141 En ny vapenlag. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lag-förslag finns i bilaga 2.

Tre motioner med åtta yrkanden har väckts med anledning av proposi­tionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Riksdagen har tidigare gjort ett stort antal tillkännagivanden till regeringen om vapenfrågor. I betänkandet behandlar utskottet även regeringens redovis­ning av åtgärder med anledning av tillkännagivanden som regeringen anser är slutbehandlade i och med förslagen i propositionen eller de andra åtgärder som redovisas där.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Vapeninnehavarna

I januari 2024 fanns det drygt 660 000 registrerade vapen­innehavare i Sverige som tillsammans innehade drygt 2 miljoner skjut­vapen, föremål som jämställs med skjutvapen och tillståndspliktiga vapen­­delar. Merparten av innehavarna är enskilda personer. Övriga inne­havare utgörs av ca 850 skytteorganisationer, 130 museihuvudmän och 25 auktori­serade bevakningsföretag.

Drygt 80 procent av alla registrerade skjutvapen och föremål som jämställs med skjutvapen innehas för jakt, och knappt 10 procent är vapen för mål­skjut­ning. Övriga ändamål, såsom minne, udda ändamål, samling och prydnad, är betydligt mindre vanliga. De flesta tillståndsgivna vapen är någon form av gevär eller annat tvåhandsvapen. Antalet enhandsvapen uppgår till ca 130 000 (ca 6 procent) och antalet helautomatiska vapen är ca 1 000 (0,05 procent). Även staten innehar skjutvapen. De största statliga innehavarna är Försvars­makten och Polismyndigheten.

Vapenregleringen

Den nuvarande vapenlagen (1996:67) innehåller föreskrifter om framför allt enskilda personers och organisationers befattning med skjutvapen och vissa föremål som jämställs med skjut­vapen samt med ammunition, vissa vapen­magasin och ljuddämpare. Vapenlagen kompletteras av vapenförordningen (1996:70) och även av föreskrifter och allmänna råd som utfärdats av Polismyndigheten. Det finns även vissa bestämmelser om vapen i lagen (1992:1300) om krigsmateriel med tillhörande förordning och om ammunition i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor med tillhörande förordning.

Med skjutvapen förstås i vapenlagen vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel (1 kap. 2 §). Vad som sägs om skjutvapen gäller enligt 1 kap. 3 § också

a)     anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen

b)    obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen

c)    start- och signalvapen som laddas med patroner

d)    armborst

e)    tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar

f)     slutstycken, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor och mantlar till skjutvapen, eller armborststommar med avfyrningsanordningar

g)    anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta och

h)    anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan ammunition än de är avsedda för.

Under f) anges vissa vapendelar. Det rör sig här om s.k. vitala vapendelar, dvs. sådana vapendelar som är nödvändiga för ett vapens funktion. Typiskt sett utgör en stomme basen för ett enhandsvapen, medan en låda utgör basen för ett gevär.

Enligt 2 kap. 1 § vapenlagen krävs det tillstånd för att inneha skjutvapen, ammunition, ljuddämpare eller vapenmagasin, driva handel med skjutvapen, yrkesmässigt förmedla skjutvapen eller ammunition eller ta emot skjutvapen för reparation eller översyn. Det krävs även tillstånd för att föra in skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare till Sverige.

Riksdagens tillkännagivanden om vapenfrågor

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att fler vapenbrott ska anses som grova (bet. 2017/18:JuU8 punkt 3, rskr. 2017/18:65). Enligt tillkännagivandet bör regeringen återkomma med ett förslag om att fler vapenbrott ska anses som grova och att en följd av detta blir att även kvali­fikationsgrunderna för synnerligen grovt vapenbrott ska ses över.

Riksdagen har vidare vid fem tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en översyn av vapenlagstiftningen (bet. 2018/19:JuU29 punkt 9, rskr. 2018/19:298, bet. 2019/20:JuU33 punkt 8, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU5 punkt 2, rskr. 2020/21:31, bet. 2020/21:JuU30 punkt 7, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 2, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid fyra tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om tidsbegränsade licenser (bet. 2018/19:JuU29 punkt 15, rskr. 2018/19:298, bet. 2019/20:JuU33 punkt 12, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU11 punkt 4, rskr. 2020/21:167 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 5, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid tre tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en utökad vapengarderob (bet. 2018/19:JuU29 punkt 20, rskr. 2018/19:298, bet. 2020/21:JuU30 punkt 13, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 9, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid två tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en ny tillståndsmyndighet för vapenlicensärenden (bet. 2019/20:JuU33 punkt 5, rskr. 2019/20:304 och bet. 2020/21:JuU30 punkt 5, rskr. 2020/21:398). Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en ny tillståndsmyndighet för vapenärenden (bet. 2021/22:JuU28 punkt 3, rskr. 2021/22:275).

Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om kortare handläggningstider i vapenlicensärenden (bet. 2019/20:JuU33 punkt 6, rskr. 2019/20:304). Riksdagen har även vid två tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om handläggning av vapenlicens­ärenden (bet. 2020/21:JuU30 punkt 6, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 4, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid tre tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om synnerliga skäl i vapenlagen (bet. 2019/20:JuU33 punkt 13, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU30 punkt 8, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 6, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid tre tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om licenshantering vid vapenbyte (bet. 2019/20:JuU33 punkt 14, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU30 punkt 9, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 7, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har även vid två tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om krav för vapenlicens (bet. 2020/21:JuU30 punkt 10, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 8, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har vid två tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om europeiskt skjutvapenpass (bet. 2020/21:JuU30 punkt 16, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 10, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har även vid två tillfällen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om handel med vapen (bet. 2020/21:JuU30 punkt 17, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 11, rskr. 2021/22:275).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att den som gör sig av med ett vapen bör ha rätt att behålla tillhörande ljuddämpare (bet. 2021/22:JuU11 punkt 2, rskr. 2021/22:148).

Slutligen har riksdagen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om regelverket för vapensamlare (bet. 2021/22:JuU28 punkt 17, rskr. 2021/22:275).

Propositionen

I propositionen lämnar regeringen förslag till en ny vapenlag och följd­ändringar i ett tjugotal lagar, bl.a. rättegångsbalken och offentlighets- och sekretess­lagen (2009:400). Förslaget syftar till att skapa en tydligare och mer användarvänlig vapenreglering som inte i onödan försvårar för legala vapen­innehavare. ­Regeringens förslag och bedömningar innebär bl.a. följan­de.

Grundläggande förutsättningar för innehav

Regeringen föreslår att merparten av vapenlagens inledande bestämmelser om tillämpningsområde och allmänna förutsättningar för tillstånd ska föras över till den nya lagen och förtydligas. Tårgasvapen och andra gasvapen ska uttryckligen jämställas med skjutvapen i den nya lagen. De olika tillstånds­typerna ska ges egna benämningar och tillståndsbestämmelserna ska delas upp i fler kapitel. Även merparten av vapenlagens bestämmelser om innehavs­tillstånd föreslår regeringen ska flyttas över till den nya lagen utan ändringar eller med enbart redaktionella ändringar eller förtydliganden. Samman­slutningar för jakt- eller målskytte ska i den nya lagen betecknas samman­slutningar för målskytte. Vapenförordningens bestämmelser om rätt att i vissa fall använda ett skjutvapen för ett annat ändamål än det tillståndet avser samt bestämmelser om tillstånd att inneha ammunition, ljuddämpare och vapen­magasin föreslår regeringen ska flyttas till den nya lagen. (För en beskrivning av regleringen som rör de grundläggande förutsättningarna för innehav se s. 83 f. i propositionen.)

Enskilda personers innehav

Grundläggande förutsättningar för innehavstillstånd

Tydligare krav på lämplighet

Det framgår inte uttryckligen av vapenlagen att tillstånd till innehav av skjut­vapen förutsätter att sökanden är lämplig att inneha ett sådant vapen som ansökan avser. Inte heller anges det vilka omständigheter som har betydelse vid lämplighetsbedömningen. Regeringen anser att det är angeläget att sådana omständig­­heter tydligt framgår av vapenlagen och föreslår att de grund­läggande kraven för tillstånd ska framgå av den nya lagen. Det bör därför i den nya lagen regleras dels att en lämplighetsprövning ska göras, dels vilka omständigheter som ska beaktas vid en sådan bedömning. Regeringen föreslår att det ska framgå att ålder, kunskap, färdigheter, laglydnad och övriga omständigheter ska beaktas vid lämplighetsprövningen när en enskild person ansöker om tillstånd att inneha ett skjutvapen. På detta sätt kodifieras nuvarande praxis av de omständigheter som beaktas vid lämp­lighets­prövningen.

Mer detaljerade bestämmelser om vilka krav som ska vara uppfyllda för att få beviljas tillstånd att inneha skjutvapen föreslår regeringen liksom enligt nuvarande ordning ska regleras på lägre författningsnivå. Regeringen anför att den i en kommande ny vapen­förordning avser att införa ytterligare lättnader för legala vapeninnehavare, bl.a. i fråga om den s.k. vapen- och vapendels­garderoben.

Godtagbara ändamål för innehavstillstånd

Regeringen föreslår att de godtagbara ändamålen för innehav av ett skjutvapen för skjutning ska tydliggöras och framgå av lag. Tillstånd ska få beviljas en enskild person som har behov av vapnet för jakt, målskytte, skydd, avlivning av fällfångade djur eller ett annat ändamål som avser skjutning (udda skjut­ningsändamål). Udda skjutningsändamål kan exempelvis vara räddnings­tjänstens punktering av gasbehållare vid eldsvåda, tester eller utveckling av vissa produkter såsom skottsäkra västar, avlivning av tamboskap på ett lantbruk eller slakteri eller övning i samband med utbildning för jägarexamen.

Innehavstillstånd för vapensamlare

En enskild person får enligt gällande bestämmelser meddelas tillstånd att inneha skjutvapen för andra ändamål än skjutning bl.a. om vapnet har samlar­värde för sökanden (2 kap. 4 § vapenlagen). Innehav av skjutvapen som har tillverkats före 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner kräver dock inte tillstånd.

Regeringen föreslår att en enskild person ska få beviljas tillstånd att inneha ett skjutvapen för samling endast om vapnet ska ingå i en samling som har ett godkänt samlingsområde. Det ska framgå av lagen att ett samlingsområde ska få godkännas endast om samlingen har en tydlig inriktning och avgränsning. Regeringen anser att det i samband med att en samling godkänns ska vara möjligt att få ett särskilt beslut i fråga om godkännande av samlingsområdet. Ett sådant godkännande bör vara bindande för senare prövningar avseende en ansökan om innehav av skjutvapen för samling. Ett godkännande grundar inte någon rätt att inneha skjutvapen, utan avser endast frågan om samlingen har en godtagbar inriktning och avgränsning. Ett godkänt samlingsområde ska på sökandens begäran få ändras i samband med att ett tillstånd att inneha skjut­vapen för samling beviljas. Vidare föreslår regeringen att fler än ett samlings­område ska få godkännas om det finns särskilda skäl.

Helautomatiska vapen och enhandsvapen

Tillstånd till innehav

Regeringen föreslår att en enskild person ska få beviljas tillstånd till innehav av ett enhandsvapen för ändamålen jakt, målskytte, avlivning av fällfångade djur och andra ändamål än skjutning endast om det finns särskilda skäl. Enligt dagens reglering krävs det synnerliga skäl. (För en beskrivning av dagens regler om innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen se s. 106 f. i propositionen.) Regeringen motiverar denna förändring med att dagens krav i praktiken inte är högre ställda än att de får anses motsvara ett krav på särskilda skäl. Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl ska särskilt beaktas

1. det ändamål tillståndet ska avse
2. personens ålder och kunskaper och
3. det behov personen har av vapnet eller det samlarvärde, prydnadsvärde eller särskilda affektionsvärde föremålet har för personen.

Om ett skjutvapen ska innehas för skjutning ska även personens färdigheter och vapnets lämplighet för ändamålet särskilt beaktas. När det gäller tillstånd till innehav av ett enhandsvapen för ändamålen skydd och udda skjutnings­ändamål föreslår regeringen att det även fortsättningsvis ska krävas synnerliga skäl. Vad som gäller för enhandsvapen föreslår regeringen även ska gälla för en stomme som är avsedd för vapnet.

Regeringen föreslår vidare att en enskild person ska få beviljas tillstånd att inneha ett helautomatiskt vapen och en låda som är avsedd för det vapnet, om det finns synnerliga skäl och innehavet är av betydelse för totalförsvaret eller ett annat angeläget allmänt intresse. Det ska dock inte vara möjligt att få till­stånd för innehav av ett helautomatiskt enhandsvapen. Regeringen anser i likhet med utredningen att de sistnämnda vapnen saknar ett godtagbart civilt användnings­område.

Femårstillstånden slopas

Enligt 2 kap. 6 a § vapenlagen ska i dag tillstånd för en enskild att inneha hel­­automatiska vapen eller enhandsvapen för flerskott tidsbegränsas till att gälla i högst fem år om inte särskilda skäl talar emot en sådan tidsbegränsning. Med skjutvapen för flerskott avses enligt förarbetena ett vapen som kan avfyra mer än en skott utan omladdning (se prop. 1999/2000:27 s. 93). Den som innehar ett skjutvapen med stöd av ett tidsbegränsat tillstånd behöver vart femte år ansöka om förnyat tillstånd.

Regeringen föreslår att den nuvarande ordningen med tidsbegränsade innehavstillstånd för helautomatiska skjutvapen och enhandsvapen för fler­skott ska avskaffas och ersättas med ett tillsynsförfarande. Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a. att tidsbegränsningen medför administrativt betungande uppgifter för legala vapeninnehavare när tillstånden ska förlängas. Vapeninnehavare behöver bl.a. komma ihåg tidsfristen, göra en ansökan om omprövning och se till att Polismyndigheten har underlag för sin prövning, i normalfallet ett föreningsintyg. Vidare tas en ansökningsavgift ut vid ansökan om att förnya tillståndet. Den som av någon anledning missar att i tid ansöka om att förnya tillståndet (minst fyra veckor innan tillståndet går ut) riskerar att dömas för vapenbrott om han eller hon har kvar vapnet efter att tillståndet löpt ut.

Regeringen redogör vidare för kraven för att få nytt tillstånd. Bedömningen görs utifrån samma förutsättningar som om personen aldrig tidigare haft till­stånd att inneha vapnet. Aktivitetskraven för målskytte är dock i praktiken hårdare vid ansökan om förnyat tillstånd. Då tillämpas nämligen utöver det generella aktivitetskravet, som avser aktivitet de senaste sex månaderna, ett krav på att sökanden kan visa att han eller hon har tränat eller tävlat med det vapen som ansökan avser minst fyra gånger per år de senaste två åren (se 5 kap. RPSFS 2009:13, FAP 551-3). Regeringen framhåller vidare att femårs­tillstånden innebär vissa särskilda olägenheter för sportskyttar eftersom aktivi­tetskraven för målskytte innebär att sportskyttar måste planera sitt tävlande i förhållande till när tillstånden löper ut.

Regeringen anför att de olägenheter som femårstillstånden medför för legala vapeninnehavare måste vägas mot de skäl som talar för att behålla dem. Huvudregeln om tidsbegränsade tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott har framför allt moti­verats av att vapnen, med hänsyn till sin särskilda farlighet, inte bör kunna innehas om det inte finns ett reellt behov av dem. Femårstillstånden infördes framför allt för att skapa en garanti för att särskilt farliga vapen inte innehas av personer som inte längre har behov av dem. Samtidigt, konstaterar regeringen, har den stränga synen på innehav av de nu aktuella vapnen inte kommit till uttryck genom högre ställda krav på personlig lämplighet i fråga om laglydnad. I tillståndsärendena görs samma prövning och samma kontroller oavsett vilken typ av vapen en tillståndsansökan avser. Vidare framhåller regeringen att det beträffande alla vapeninnehavare görs löpande avstämningar av vapenregistren mot miss­tankeregistret och belast­ningsregistret. När de skäl som talar för att avskaffa tids­begränsade innehavstillstånd vägs mot de skäl som talar emot anser regeringen att de tidsbegränsade innehavstillstånden för helautomatiska vapen och enhands­vapen bör avskaffas.

Regelbundna kontroller genom ett tillsynsförfarande införs

Regeringen konstaterar att vapenlagstiftningen behöver förhålla sig till kraven i EU:s vapendirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/555 om kontroll av förvärv och innehav av vapen). Enligt direktivet ska tillstånd till s.k. kategori A-vapen omprövas regelbundet med intervall som inte över­stiger fem år. I kategorin ingår bl.a. helautomatiska skjutvapen, hel­automatiska skjutvapen som har omvandlats till halv­automatiska skjutvapen och vissa halvautomatiska skjutvapen. Det innebär att det även fortsättningsvis behöver göras regelbundna kontroller av personer med tillstånd att inneha sådana vapen för skjutning. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det nuvarande systemet ska ersättas med ett förfarande som är mindre betungande för vapeninnehavarna men som ändå innebär att en ändamålsenlig omprövning görs med jämna mellanrum.

Regeringen föreslår att det nya systemet ska utformas så att Polis­myndigheten, med den frekvens som följer av vapendirektivet, ska förelägga de enskilda personer som för skjutning innehar helautomatiska vapen eller en­hands­vapen för flerskott att lämna in underlag om det fortsatta behovet. Skyldigheten för den enskilde att vart femte år förnya sitt tillstånd försvinner och det blir i stället Polismyndigheten som ska vidta en åtgärd. Eftersom tillstånd till innehav av dessa vapen kommer att gälla tills vidare riskerar den enskilde inte att dömas för vapenbrott för att han eller hon har glömt att förnya sitt tillstånd i tid.

För att tillståndshavarnas skyldighet att se till att nödvändiga underlag lämnas in ska följas anser regeringen att skyldigheten behöver vara förknippad med en effektiv sanktion. Regeringen föreslår därför att det ska utgöra skäl fatt åter­kalla vapentillståndet om den som förelagts att lämna in det underlag som Polismyndigheten efterfrågar underlåter att göra det.

Regeringen föreslår vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om vad det underlag som ska lämnas in ska omfatta och hur ofta Polismyndigheten bör kontrollera behovet. Regeringen anser att det är lämpligt att dessa bestäm­melser anknyter till, men inte är strängare än, de krav på omprövning som framgår av vapen­direktivet. Genom den generella skyldigheten att lämna in underlag och hotet om upptäckt vid brister i underlaget anser regeringen att det skapas en tillräckligt god garant för att endast den som har ett behov av att inneha ett helautomatiskt vapen eller ett enhandsvapen för flerskott kommer att få inneha ett sådant vapen. Regeringen anser att innehållet i ett föreningsintyg som regel bör godtas som underlag vid bedömningen av om sökanden uppfyller kravet på aktivt medlemskap och om det föreligger ett behov av vapen.

Regeringen anser att det inte finns skäl att tillämpa det nya tillsyns­förfarandet när ett skjutvapen innehas för andra ändamål än skjutning.

Halvautomatiska vapen

Vissa halvautomatiska gevär ska inte få innehas för jakt och avlivning av fällfångade djur

Regeringen föreslår att tillstånd att inneha ett skjutvapen för jakt eller avlivning av fällfångade djur inte ska få avse vissa halvautomatiska gevär, som är kompatibla med stora militära vapenmagasin, eller lådor som är avsedda för sådana gevär. Gevär av typen AR-15 och AR-10 är exempel på halv­auto­matiska vapen som är kompatibla med militära högkapacitetsmagasin.

Frågan om hur vapenregleringen bör utformas i fråga om detta slags skjut­vapen fick särskild aktualitet på grund av ändringar i Naturvårdsverkets före­skrifter om vilka vapen som får användas för jakt. Enligt Natur­vårdsverkets tidigare föreskrifter var det inte tillåtet att vid jakt använda halvautomatiska vapen av militär typ, som ursprungligen konstruerats och tillverkats för annat än jaktliga ändamål och som till konstruktion och utseende inte avsåg att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt (se 11 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt, NFS 2002:18, jfr NFS 2023:7). Förbudet motiverades snarare av princi­piella och brottsförebyggande skäl än jaktliga. Den 1 augusti 2023 ersattes föreskrifterna med Naturvårdsverkets föreskrifter om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt (NFS 2023:8). Dessa föreskrifter har utformats med en strävan att renodla dem till att omfatta enbart jaktliga hänsyn. Polis­myndigheten har, efter att Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter, bedömt att vapnen är lämpliga för ändamålet jakt. Därmed har Polismyndigheten kunnat bevilja enskilda tillstånd till innehav av vissa halvautomatiska gevär, såsom AR-15, för jakt om förutsättningarna i övrigt har bedömts vara uppfyllda.

Som skäl för förslaget att förbjuda denna typ av vapen för jakt anför regeringen bl.a. att det är av stor vikt att motverka att våldsbejakande personer får tillgång till vissa typer av skjutvapen, inte minst i ljuset av den allvarliga skol­skjutningen i Örebro i februari 2025 när många personer sköts till döds. Även om ett vapens farlighet beror på situationen när det används menar reger­ingen att det finns vissa typer av skjutvapen som det är särskilt angeläget att de inte kommer i olämpliga personers händer. Gevär av typen AR-15 i originalutförande är ett halvautomatiskt gevär som ser ut som en sådan automat­karbin som används inom det militära. Även om utseendet i sig inte gör ett skjutvapen farligare än andra vapen kan det enligt regeringen befaras att ett mer militärt utseende gör att vapnet uppfattas som mer skrämmande och mer attraktivt för framför allt kriminella som är måna om sitt anseende och våldskapital. Det är enkelt att i AR-15 sätta in stora löstagbara magasin som primärt är avsedda för militär användning. När vapnet försetts med större magasin ökar dess högre praktiska eldhastighet och elduthållighet, och det blir vid missbruk farligare än vapen som saknar dessa egenskaper. Internationellt har AR-15 använts vid masskjutningar och terrordåd. Regeringen anför att vapen som AR-15 och AR-10 visserligen kan ha jaktliga fördelar, bl.a. på grund av att de lätt kan anpassas till jägarens individuella behov. Det kan därför finnas ett legitimt intresse för en seriös jägare av att inneha ett sådant vapen. Detta intresse måste enligt regeringen dock vägas mot samhällets intresse av att begränsa den typen av vapen. Ju fler sådana vapen som finns och ju lättare de är att skaffa på laglig väg, desto större är risken för att de kommer i fel händer. Om vapen av denna typ är tillåtna för jaktändamål kan vem som helst som tar jägarexamen och inte stoppas i Polismyndighetens lämplighetsprövning skaffa sig vapen av AR-15-typ. Regeringens bedömning är därför att riskerna med halvautomatiska vapen liknande AR-15 som är kompatibla med stora militära vapen­magasin samman­taget är omotiverat stora när de vägs mot de jaktliga för­delarna av sådana vapen. Det är enligt regeringen dessutom fullt möjligt att bedriva alla i Sverige förekommande former av jakt med andra typer av skjutvapen. Vid en intresse­avvägning väger enligt regeringen samhällets intresse av att man begränsar innehavet av den nu aktuella typen av vapen klart tyngre än det jaktliga intresset av att sådana vapen ska få innehas för jaktändamål.

I propositionen redogör regeringen för vilka hänsyn som har tagits vid utformningen av bestämmelsen, så att den inte ska träffa bredare än nöd­vändigt (s. 129 f.). Regeringen anför att syftet är att återställa ordningen till det som gällde vid tillståndsgivningen innan Naturvårdsverket ändrade sina föreskrifter i augusti 2023. Det finns dock vissa halvautomatiska gevär som inte godkändes för jakt före augusti 2023 som inte kommer att träffas av den föreslagna bestämmelsen. Det gäller exempelvis skjutvapen av typen AR-9, som det därmed kommer att kunna beviljas tillstånd för.

Frivillig inlösen av vissa halvautomatiska vapen och tillbehör till dessa

Regeringen anser att det i syfte att begränsa tillgången till ovannämnda vapen bör finnas en möjlighet till frivillig inlösen. Regeringen föreslår därför att den som inom två år från lagens ikraftträdande lämnar in ett sådant halv­automatiskt vapen som omfattas av förbudet till Polismyndigheten ska få ersättning för vapnet av staten. Ersätt­ningen ska även omfatta vissa tillstånds­pliktiga tillbehör till vapnet om de lämnas in samtidigt som vapnet.

Vid inlösen enligt vapenlagen gäller normalt att ersättning ska betalas med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet. Regeringen anför att marknads­värdet för den nu aktuella egendomen emellertid kan förväntas sjunka till följd av att efterfrågan på de aktuella vapnen kan minska när nya tillstånd för inne­hav för jakt eller avlivning av fällfångade djur inte längre kommer att med­delas. Regeringen anser därför att en ersättningsmodell som bygger på marknads­värdet inte är tillräckligt generös och föreslår därför att ersättning ska betalas med ett belopp som mot­svarar egendomens marknads­värde vid förvärvs­tillfället, vilket i regel motsvarar inköpspriset.

Organisationers innehav

Den 1 januari 2024 hade i runda tal 850 skyttesammanslutningar tillstånd att inneha 8 600 skjutvapen, 130 museihuvudmän tillstånd att inneha 3 500 skjutvapen och 25 auktoriserade bevakningsföretag tillstånd att inneha 1 400 skjutvapen. Regeringen föreslår att de krav som ställs i vapenlagen för att dessa organisationer ska få beviljas tillstånd att inneha skjutvapen i huvudsak ska gälla även i den nya lagen. I vissa delar föreslås förtydliganden. Exempel­vis föreslår regeringen att det tydligare ska framgå att det enda tillåtna ända­målet för vilket skyttesammanslutningar får inneha skjutvapen är den skytte­verk­samhet som bedrivs av sammanslutningen samt att det ska finnas ett behov av det skjutvapen som en ansökan avser. På samma sätt som när det gäller enskilda personer föreslår regeringen att det inte längre ska krävas synnerliga skäl för att en sammanslutning för målskytte, en museihuvudman eller ett auktoriserat bevakningsföretag ska få beviljas tillstånd att inneha ett hel­automatiskt vapen eller ett enhands­vapen. När det gäller museihuvudmän och auktoriserade bevakningsföretag föreslås bl.a. att det ska införas krav på en godkänd vapenföreståndare inom organisationen. Vapen­föreståndare ska godkännas av Polismyndigheten.

Förvaring

Regeringen föreslår mer flexibla förvaringsregler, bl.a. i fråga om platsen för förvaring och förvaring hos någon annan. En följd av detta kan bli att vapen oftare kommer att förvaras på en annan plats än i innehavarens bostad, där innehavaren inte har omedelbar kontroll över föremålen. Regeringen föreslår att den nya lagen anpassas till detta. Utgångspunkten ska vara att innehavaren är ansvarig för att ta hand om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare och förvara föremålen eller hålla dem under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörigen kommer åt dem.

Förvaring i eller i anslutning till bostaden föreslås även fortsättningsvis vara huvudregeln när det gäller enskilda personers vapenförvaring. Om en lika säker förvaring anordnas i någon annan bostad eller lokal som personen har tillgång till ska det emellertid vara möjligt att förvara egendomen där. Vid bedömningen av om förvaringen är lika säker ska det beaktas vilka möjligheter som finns att övervaka den plats där egendomen förvaras. För sådan förvaring ska det krävas att den anmäls till Polis­myndigheten.

Regeringen föreslår vidare att skjutvapen, ammunition och ljuddämpare ska kunna förvaras hos någon annan. Den möjligheten ska finnas om inne­havaren inte själv kan ta hand om föremålen, om det framstår som mer lämpligt än att innehavaren själv förvarar egendomen eller om det annars finns särskilda skäl. Det ska endast få lämnas tillstånd till sådan förvaring om förvararen med hänsyn till laglydnad och övriga omständigheter är lämplig.

Införsel med stöd av det europeiska skjutvapenpasset

I Sverige gäller krav på införseltillstånd för att skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare tillfälligt ska få föras in i landet. Även sådana föremål som jämställs med skjutvapen omfattas av tillståndskravet (jfr 2 kap. 1 § första stycket d och 1 kap. 3 § vapenlagen). Syftet med kravet på införseltillstånd är att ha kontroll över vilka vapen, vilken ammunition och vilka ljuddämpare som förs in i landet. Införselregleringen ersätter inte det grundläggande kravet på innehavstillstånd utan är tänkt att kontrollera mer tillfälliga besök. Polis­myndigheten prövar frågor om införseltillstånd.

Sverige har hittills valt att inte genomföra det förenklade förfarande för införsel av skjutvapen som är möjligt att ha i enlighet med artikel 17.2 i vapendirektivet. Där föreskrivs att jägare, målskyttar och återskapare av historiska händelser ska få inneha ett eller flera skjutvapen under en resa genom två eller flera medlemsstater i syfte att utöva sin verksamhet förutsatt att de har ett europeiskt skjut­vapenpass där skjutvapnen finns införda. Det krävs också att de kan styrka skälen för resan. Det kan ske genom att vapen­innehavaren visar upp en inbjudan till, eller annat bevis på, sin jakt­verksamhet, målskytteverksamhet eller verksamhet som rör återskapande av historiska händelser i den medlemsstat som är destinationsland.

Regeringen föreslår att detta förenklade införselförfarande ska införas i den nya vapenlagen för verksamheterna jakt och målskytte. Syftet med att förenkla förfarandet är att t.ex. underlätta för skytterörelsen att anordna internationella tävlingar i Sverige och göra det enklare för jägare från andra europeiska länder att utöva jakt i Sverige, vilket i sin tur kan antas medföra en ökad jaktturism. Återskapande av historiska händelser förekommer i dag endast i mindre utsträck­ning i Sverige och regeringen anser bl.a. därför att det inte finns skäl att införa det förenklade införseltillståndet för denna verksam­het.

Straff- och processrättsliga frågor

De straffrättsliga bestämmelserna i vapenlagen omfattar olika typer av över­trädelser. Den som döms för brott enligt 9 kap. vapenlagen döms antingen för vapenbrott (av viss svårighetsgrad) eller för brott mot vapenlagen. Vapen­brotten behandlar situationer då den som inte har rätt att inneha skjutvapen får ett sådant vapen i sin besittning. Kriminaliseringen syftar ytterst till att före­bygga den skada vapen kan orsaka (se prop. 2013/14:226 s. 34 och prop. 2017/18:26 s. 12, jfr också prop. 2023/24:33 s. 19). I vapenlagen regleras även brott som enbart kan begås av legala vapeninnehavare, exempelvis använd­ning av skjutvapnet för annat ändamål än det som innehavaren är berättigad till.

Det finns enligt regeringens mening starka skäl för att så långt som möjligt åstadkomma en tydlig åtskillnad mellan överträdelser av mindre allvarligt slag som typiskt sett begås av legala vapeninnehavare och andra allvarligare brott mot vapenlagen. Regeringen föreslår därför att brottsbeteckningen brott mot vapenlagen ska utgå och att det ska föras in ett antal nya brotts­beteckningar i vapenlagen, enligt följande:

•       Brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 1 b § ska betecknas vapen­märkningsbrott.

•       Brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 2 § första stycket a ska betecknas missbruk av rätt att inneha skjutvapen.

•       Brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 2 § första stycket d och e ska betecknas olovlig befattning med ammunition respektive olovlig befattning med vapentillbehör.

•       Brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 2 § första stycket f ska betecknas olovlig vapenhandel respektive olovlig vapenförmedling och olovlig förmedling av ammunition.

•       Övriga brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 2 § och brott som avses i hittillsvarande 9 kap. 3 § ska betecknas överträdelse av vapenlagen.

Regeringen gör bedömningen att de nya beteckningarna tydligt preciserar vilka överträdelser som har kriminaliserats, samtidigt som de inte i onödan stigmatiserar den som begått gärningen.

Regeringen föreslår även att bestämmelsen om ringa vapenbrott ska för­tydligas på så sätt att begreppet ringa ska ersättas av begreppet mindre allvarligt. Det ändrade uttryckssättet är emellertid inte avsett att innebära någon ändring i sak. Förslaget innebär också att det i lagen förtydligas att de omständig­heter som ska beaktas vid bedömningen av om ett vapenbrott är mindre allvarligt är dels risken för att vapnet skulle komma till brottslig eller annan skadlig användning, dels övriga omständigheter. I författnings­kommen­taren anges som exempel på ett brott som kan vara mindre allvarligt bl.a. den situationen att ett vapenbrott har begåtts av en person som har rätt att inneha vapnet. I ett sådant fall kan det, anför regeringen, ofta antas att risken för att vapnet skulle komma till brottslig eller annan skadlig användning är låg. Det framhålls samtidigt att det förhållandet att brottet begåtts av en person som har rätt att inneha vapnet eller har haft sådan rätt kort tid före brottet inte alltid innebär att brottet ska bedömas som mindre allvarligt. Genom införandet av begreppet övriga omständigheter i bestämmelsen tydliggörs att det alltid måste göras en helhets­bedömning. Någon ändring är inte avsedd i fråga om vilka andra omständigheter som kan leda till att ett vapenbrott anses som mindre allvarligt. Tidigare förarbeten och praxis som avser ringa brott är alltså alltjämt relevanta.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att den nya vapenlagen och övriga lagändringar ska träda i kraft den 1 juni 2026. Vid samma tidpunkt ska 1996 års vapenlag upphöra att gälla.

Regeringen föreslår ett antal övergångsbestämmelser. Exempelvis ska den som enligt äldre bestämmelser har tillstånd eller rätt utan tillstånd eller är godkänd eller auktoriserad anses ha motsvarande tillstånd, rätt, godkännande eller auktorisation enligt den nya vapenlagen. Vidare föreslår regeringen att vissa bestämmelser om förutsättningarna för innehavstillstånd ska tillämpas endast på tillstånd som meddelas efter ikraftträdandet.

När det gäller redan meddelade tillstånd att inneha sådana halvautomatiska skjutvapen som inte längre ska vara tillåtna för jakt m.m. anför regeringen att det visserligen är angeläget att tillgången till dessa typer av vapen begränsas men att det skulle vara en mycket ingripande åtgärd, med betydande negativa konsekvenser för laglydiga jägare, att lösa in de aktuella vapnen med tvång. Regeringen anser inte att det är nödvändigt att gå så långt. Den som har ett gällande tillstånd till innehav av det aktuella vapnet för ändamålen jakt och avlivning av fällfångade djur ska även fortsättningsvis få inneha vapnet. Eftersom inga nya tillstånd beviljas för innehav av dessa vapentyper för ändamålen jakt och avlivning av fällfångade djur, i förening med regeringens förslag om en generös möjlighet till frivillig inlösen av vapnen, anser regeringen att syftet att begränsa tillgången till dessa vapentyper kan uppnås på andra sätt. Regeringen föreslår därför att det ska följa av övergångs­bestämmelserna att redan meddelade tillstånd att inneha ett halvautomatiskt vapen, t.ex. av typen AR-15, för jakt eller avlivning av fällfångade djur inte ska upphöra att gälla.

Riksdagens tillkännagivanden

När det gäller tillkännagivandet om att fler vapenbrott ska anses som grova (bet. 2017/18:JuU8 punkt 3, rskr. 2017/18:65) har tillkännagivandet tidigare redovisats som slutbehandlat (prop. 2019/20:200 En strängare syn på hantering av vapen och explosiva varor). Riksdagen delade dock inte regeringens uppfattning (bet. 2020/21:KU21, rskr. 2020/21:371). Vapen­utredningen har därefter sett över frågan om ändrade kvali­fikations­grunder och gjort bedömningen att kvali­fika­tionsgrunderna för grovt vapen­brott inte behöver ändras. Utredningen lämnade därför inget sådant förslag. Regeringen instämmer i utredningens bedömning och anser att det inte finns anledning att vidta de lagstiftnings­åtgärder som följer av tillkänna­givandet. Regeringen anser att tillkänna­givandet är slutbehandlat.

Genom uppdraget till den underliggande utredningen samt förslagen i proposi­tionen och det som aviseras i propositionen om kommande förord­nings­ändringar för att utöka den s.k. vapengarderoben anser regeringen att riks­dagens fem tillkännagivanden om en översyn av vapenlagstiftningen (bet. 2018/19:JuU29 punkt 9, rskr. 2018/19:298, bet. 2019/20:JuU33 punkt 8, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU5 punkt 2, rskr. 2020/21:31, bet. 2020/21:JuU30 punkt 7, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 2, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom förslagen och bedömningarna i propositionen som innebär att reglerna för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen förenklas och de tidsbegränsade innehavstillstånden för dessa vapen avskaffas anser reger­ingen att riksdagens fyra tillkännagivanden om tidsbegränsade licenser (bet. 2018/19:JuU29 punkt 15, rskr. 2018/19:298, bet. 2019/20:JuU33 punkt 12, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU11 punkt 4, rskr. 2020/21:167 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 5, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom uppdraget till den underliggande utredningen och det som aviseras i proposi­tionen om kommande förord­nings­ändringar för att utöka den s.k. vapengarderoben anser regeringen att riks­dagens tre tillkännagivanden om en utökad vapengarderob (bet. 2018/19:JuU29 punkt 20, rskr. 2018/19:298, bet. 2020/21:JuU30 punkt 13, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 9, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

När det gäller de två tillkännagivandena om en ny tillståndsmyndighet för vapenlicensärenden (bet. 2019/20:JuU33 punkt 5, rskr. 2019/20:304 och bet. 2020/21:JuU30 punkt 5, rskr. 2020/21:398) och tillkännagivandet om en ny tillståndsmyndighet för vapenärenden (bet. 2021/22:JuU28 punkt 3, rskr. 2021/22:275) gör regeringen bedömningen att det mot bakgrund av förslagen i proposi­tionen och de senaste årens arbete för att förbättra handläggningen inte i detta lagstiftningsärende finns skäl att tillmötesgå tillkännagivandena. Regeringen anser att de tre tillkännagivandena är slutbehandlade.

När det gäller dels tillkännagivandet om kortare handläggningstider i vapenlicensärenden (bet. 2019/20:JuU33 punkt 6, rskr. 2019/20:304), dels de två tillkännagivandena om handläggning av vapenlicensärenden (bet. 2020/21:JuU30 punkt 6, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 4, rskr. 2021/22:275) gör regeringen bedömningen att tillkännagivandena genom de åtgärder som regeringen har vidtagit och de förslag som lämnas i proposi­tionen är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom förslagen i propositionen som bl.a. innebär att kravet på synnerliga skäl för innehav av enhandsvapen ska ersättas med ett krav på särskilda skäl i vissa fall anser regeringen att riksdagens tre tillkännagivanden om synnerliga skäl i vapenlagen (bet. 2019/20:JuU33 punkt 13, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU30 punkt 8, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 6, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Av kommittédirektiven Genomförande av ändringarna i EU:s vapen­direktiv och en översyn av vapenlagstiftningen (dir. 2022:40) framgår att utredningen bl.a. kunde överväga om processen vid vapenbyte kan förenklas. Utredningen övervägde frågan men lämnade inte något sådant förslag. Mot denna bakgrund anser regeringen att det i nuläget inte finns tillräcklig anledning att vidta de lagstiftningsåtgärder som följer av riksdagens tre tillkännagivanden om licenshantering vid vapenbyte (bet. 2019/20:JuU33 punkt 14, rskr. 2019/20:304, bet. 2020/21:JuU30 punkt 9, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 7, rskr. 2021/22:275) och att tillkänna­givandena därmed är slutbehandlade.

Genom förslagen i propositionen som bl.a. innebär att de godtagbara ändamålen för innehav av skjutvapen för skjutning ska tydliggöras och framgå av lag och att ett tillstånd att inneha ett skjutvapen inte längre ska upphöra att gälla vid byte eller ändring av en vapendel som inte omfattas av tillståndsplikt anser regeringen att riksdagens två tillkännagivanden om krav för vapenlicens (bet. 2020/21:JuU30 punkt 10, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 8, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom förslagen i propositionen som innebär att enskilda personer som har ett giltigt europeiskt skjutvapenpass utan införseltillstånd ska få medföra jakt- eller tävlingsskjutvapen som är införda i passet vid vistelse i Sverige, för tillfällig användning vid jakt eller tävling i landet, anser regeringen att riksdagens två tillkännagivanden om europeiskt skjutvapenpass (bet. 2020/21:JuU30 punkt 16, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 10, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom uppdraget till den underliggande utredningen, förslaget i propositionen om ett särskilt bemyndigande som handlar om yrkesmässighets­kravet och med konstaterande om att begreppet yrkesmässighet samt vad som ska gälla i fråga om kunskap och laglydnad för att få vapen­handlartillstånd bör definieras på lägre författningsnivå än lag anser regeringen att riks­dagens två tillkännagivanden om handel med vapen (bet. 2020/21:JuU30 punkt 17, rskr. 2020/21:398 och bet. 2021/22:JuU28 punkt 11, rskr. 2021/22:275) är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Genom förslaget i propositionen som innebär att den som överlåter ett skjutvapen ska ha rätt att behålla en ljuddämpare som passar till vapnet under en viss tid anser regeringen att tillkännagivandet om att den som gör sig av med ett vapen bör ha rätt att behålla tillhörande ljuddämpare (bet. 2021/22:JuU11 punkt 2, rskr. 2021/22:148) är tillgodosett och därmed slut­behandlat.

När det slutligen gäller tillkännagivandet om regelverket för vapensamlare (bet. 2021/22:JuU28 punkt 17, rskr. 2021/22:275) anser regeringen att det är tillgodosett genom förslaget i propositionen om att i den nya vapenlagen ta in ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om generella villkor för vapensamlares förvaring av tillståndspliktiga skjutvapen. Tillkännagivandet anses därmed slut­behandlat.

Motionerna

Förbudet mot innehav av vissa halvautomatiska vapen vid jakt

I kommittémotion 2025/26:3921 föreslår Ulrika Liljeberg m.fl. (C) att riksdagen ska avslå regeringens förslag i dels den del som innebär ett förbud mot att inneha vissa halvautomatiska vapen för jakt, dels den del som innebär en möjlighet till inlösen av dessa vapen (yrkande 1). Motionärerna föreslår även ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med eventuella följd­ändringar samt att i övrigt vidta de åtgärder som krävs för att dessa vapen ska vara tillåtna för jakt (yrkande 2).

Övergångsregler för vissa tillståndskrav

I kommittémotion 2025/26:3919 föreslår Teresa Carvalho m.fl. (S) att riksdagen ska ändra regeringens förslag till övergångsbestämmelser i vapenlagen på det sättet att förbudet mot att inneha vissa halv­automatiska vapen för jakt även ska gälla för tillstånd som redan beviljats (yrkande 1). Motionärerna föreslår även ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med följdändringar som innebär att en enskild person som tidigare beviljats ett sådant tillstånd måste lämna in vapnet mot ersättning (yrkande 2).

Motsvarande två yrkanden framställs även i kommittémotion 2025/26:3923 av Emma Nohrén m.fl. (MP).

Femårstillstånden

I kommittémotion 2025/26:3919 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att återinföra femårstillstånden för helautomatiska skjutvapen och enhandsvapen för flerskott. Motionärerna anser att ordningen med tidsbegränsade tillstånd har utvecklats på goda grunder med hänsyn till vapnens farlighet och samhällets intresse av att så långt som möjligt kontrollera att de som innehar dessa vapen också har behov av dem.

Det nya tillsynsförfarandet

I kommittémotion 2025/26:3921 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med förslag till lagändringar som innebär förtydliganden av det nya tillsynsförfarandet för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag om en ny vapenlag syftar till att skapa en tydligare och mer användarvänlig vapenreglering. Utskottet instämmer i behovet av en sådan förändring av vapenlagstiftningen. Som framgår ovan har riksdagen också, på utskottets förslag, riktat ett stort antal tillkänna­givanden i vapen­frågor till regeringen, bl.a. om en översyn av vapen­lagstiftningen. Utskottet ser därför positivt på att regeringen nu har överlämnat den aktuella proposi­tionen.

Mot regeringens lagförslag har det väckts en motion om avslag på proposi­tionen i de delar som rör förbudet mot att inneha vissa halvautomatiska vapen för jakt och avlivning av fällfångade djur samt möjlig­heten till inlösen av sådana vapen. Förbudet träffar bl.a. gevär av typen AR-15 och AR-10. Motionärerna föreslår även ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med eventuella följd­ändringar samt att i övrigt vidta de åtgärder som krävs för att vapen av denna typ ska vara tillåtna för jakt.

När det gäller invänd­ningarna mot lagförslaget i dessa delar konstaterar utskottet inledningsvis att det är av stor vikt att motverka att våldsbejakande personer får tillgång till vissa typer av skjutvapen, inte minst i ljuset av den allvarliga skol­skjutningen i Örebro i februari 2025. Som regeringen anför kan vapen som AR-15 och AR-10 visserligen ha jaktliga fördelar, bl.a. efter­som de på ett enkelt sätt kan anpassas till jägarens individuella behov. Det kan därför finnas ett legitimt intresse för en seriös jägare av att inneha ett sådant vapen. Detta intresse måste dock vägas mot samhällets intresse av att begränsa innehav av denna typ av vapen. Utskottet anser i likhet med regeringen att riskerna med halv­automatiska vapen av detta slag samman­taget är omotiverat stora när de vägs mot de jaktliga för­delarna av sådana vapen. Som regeringen framhåller är det dessutom fullt möjligt att bedriva alla i Sverige före­kommande former av jakt med andra typer av skjutvapen. Utskottet instämmer vidare i regeringens bedöm­ning att det i syfte att begränsa tillgången till dessa vapen bör finnas en möjlighet till inlösen av redan införskaffade vapen. Som regeringen föreslår bör ersättning betalas med ett belopp som mot­svarar egendomens marknads­värde vid förvärvs­tillfället.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för avslag i de delar som begärs i motion 2025/26:3921 (C) yrkande 1. Därmed finns det inte heller skäl att rikta ett sådant tillkännagivande till regeringen som begärs i samma motion yrkande 2. Utskottet ställer sig därmed bakom lagförslaget i dessa delar och avstyrker motionsyrkandena.

Mot regeringens lagförslag har det även väckts två motioner om ändring i förslaget om en ny vapenlag i den del som rör övergångsregleringen av förbudet mot att inneha vissa halvautomatiska vapen för jakt och avlivning av fällfångade djur. När det gäller redan med­delade tillstånd att inneha dessa skjutvapen för jakt anför regeringen att det visserligen är angeläget att tillgången till denna typ av vapen begränsas men att det skulle vara en mycket ingripande åtgärd, med betydande negativa konsekvenser för laglydiga jägare, att lösa in de aktuella vapnen med tvång. Regeringen anser inte att det är nödvändigt att gå så långt. Den som har ett gällande tillstånd till innehav av det aktuella vapnet för ändamålen jakt och avlivning av fällfångade djur ska därför enligt förslaget även fortsättningsvis få inneha vapnet. Utskottet gör samma bedömning som regeringen i denna fråga. Utifrån det förhållandet att inga nya tillstånd beviljas för innehav av dessa vapentyper för ändamålen jakt och avlivning av fällfångade djur och förbudet dessutom kombineras med en generös möjlighet till frivillig inlösen av vapnen anser utskottet att förslaget innebär en tillräcklig begränsning av tillgången till dessa vapen.

Mot den bakgrunden anser utskottet att det inte finns skäl att ändra regeringens förslag till övergångsbestämmelser i den del som begärs i motio­nerna 2025/26:3919 (S) yrkande 1 och 2025/26:3923 (MP) yrkande 1. Därmed finns det inte heller skäl att rikta ett sådant tillkännagivande till regeringen som begärs i dessa respektive motioner yrkande 2. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag i denna del och avstyrker motionsyrkandena.

När det sedan gäller övriga lagförslag har det inte väckts någon motion som går emot att dessa antas. Utskottet anser därför att också dessa lagförslag bör antas av de skäl som anförs i propositionen.

Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen har redovisat riksdagens tillkännagivanden i propositionen.

När det sedan gäller motion 2025/26:3919 (S) yrkande 3 om att återinföra femårstillstånden för helautomatiska skjutvapen och enhandsvapen för fler­skott vill utskottet anföra följande. Regeringen har som skäl för att ersätta de tidsbegränsade innehavstillstånden med ett tillsynsförfarande bl.a. anfört att tidsbegränsningen medför såväl administrativt betungande uppgifter som kost­na­der för legala vapeninnehavare. Den som av någon anledning missar att i tid ansöka om förnyelse av tillståndet riskerar därtill att dömas för vapenbrott om han eller hon har kvar vapnet efter att tillståndet löpt ut. Regeringen gör bedömningen att skälen som talar emot tids­begränsade innehavs­tillstånd väger tyngre än de skäl som talar för. Utskottet har inte någon annan uppfattning i frågan och ser därför inte skäl att ta ett initiativ till att ändra regleringen med anledning av motions­yrkandet i fråga, som därför avstyrks.

När det slutligen gäller motion 2025/26:3921 (C) yrkande 3 och begäran om att regeringen ska återkomma med förslag till lag­ändringar som innebär förtydliganden av det nya tillsynsförfarandet konsta­terar utskottet att det även fortsättningsvis behöver göras regelbundna kontroller av personer med tillstånd att inneha hel­automa­tiska vapen och enhandsvapen för flerskott för skjutning. Enligt EU:s vapendirektiv ska tillstånd till vapen av detta slag omprövas regelbundet med intervall som inte över­stiger fem år. I den nya vapenlagen bemyndigas regeringen eller den myndig­het som regeringen bestäm­mer att meddela föreskrifter om vad det underlag ska omfatta som tillståndshavaren efter ett föreläggande ska lämna in till Polis­myndigheten. Utskottet gör bedömningen att närmare föreskrifter om förfarandet lämpli­gen kan utfärdas på lägre författningsnivå än lag och att det därför inte finns anledning att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna begär. Därmed avstyrks motions­yrkandet.

 

 

Reservationer

Ställningstagande

Jag instämmer i det som regeringen anför i propositionen om att det behövs en modern och ändamålsenlig vapenlagstiftning. Det finns emellertid delar av förslaget till ny vapenlag som saknar just ändamålsenlighet. Legala vapen används, som regeringen själv konstaterar i pro­positionen, i väldigt låg utsträck­ning för brottslighet. Ändå väljer regeringen att föreslå begräns­ningar för vapenägare på så sätt att tillstånd att inneha ett skjutvapen för jakt eller avlivning av fäll­fångade djur inte längre ska få avse vissa halvautomatiska gevär som är kompatibla med stora vapenmagasin. Man förbinder sig även att ta kostnaderna för inlösen av vapen, medel som enligt min mening hade kunnat göra betydligt större nytta om de i stället använts för att motverka illegala vapen.

Detta förslag är varken proportionerligt eller ändamålsenligt. Det slår mot laglydiga jägare utan att på ett meningsfullt sätt komma åt den grova vapen­­brottsligheten. Det finns inga belägg för att en sådan åtgärd skulle ha någon effekt på det dödliga skjutvapenvåldet, som nästan uteslutande utförs med illegalt införda vapen. Argumentationen att dessa vapen skulle vara särskilt farliga för att de kan modifieras till helautomatiska ställer jag mig tveksam till. En sådan modifiering är redan i dag olaglig och inget som legala vapenägare ägnar sig åt. Förslaget riskerar att straffa en hel grupp laglydiga medborgare för en hypotetisk och redan kriminaliserad handling. Alla skjutvapen är till sin natur mycket farliga. Det viktiga är att se till att de inte innehas av personer som är olämpliga vapenägare, inte att införa godtyckliga förbud.

Vidare är den föreslagna lagtexten problematisk ur ett rättssäkerhets­perspektiv. Begrepp som ”militär typ” och ”militärt magasin” är otydliga och riskerar att leda till tolkningsproblem både för enskilda och för tillämpande myndigheter. Regeringen medger själv att gränsdragningen är komplicerad och att vissa vapen av militär karaktär, som AR-9, inte kommer att omfattas av förbudet. Detta visar på en godtycklig och illa genomtänkt avgränsning. Det är därtill inkonsekvent att föreslå ett förbud med hänvisning till vapnets farlighet och läckageteorin samt vara beredd att lägga miljontals kronor på att lösa in dem men samtidigt låta de redan tillståndsgivna vapnen finnas kvar. Det saknar logik. Förslaget är en onödig, ineffektiv och rättsosäker inskränk­ning som drabbar landets jägare.

Sammanfattningsvis bör riksdagen dels avslå regeringens förslag till vapen­lag i de delar det avser förbudet mot att inneha vissa halv­automatiska vapen för jakt m.m. och möjligheten att lösa in vapnen och få ersättning motsvarande inköpspriset, dels rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med eventuella följd­ändringar samt i övrigt vidta de åtgärder som krävs för att dessa vapen ska vara tillåtna för jakt.

 

Ställningstagande

I och med förändringen av Naturvårdsverkets föreskrifter i augusti 2023 ändrades polisens tillämpning och ett stort antal enskilda ansökte om, och beviljades, tillstånd för jakt med vapen som tidigare varit förbjudna. Det gäller bl.a. det omtalade vapnet AR-15. Det är ett halvauto­matiskt gevär med löstagbart magasin som i sitt originalutförande ser ut som en militär automat­karbin. Dess utformning och egenskaper har gjort det populärt bland krimi­nella och andra våldsbejakande personer. Internationellt har AR-15 använts vid flera masskjut­ningar och terrordåd. Det är enkelt att i AR-15 sätta in stora löstagbara magasin, med många kulor, som primärt är avsedda för militär användning. När vapnet försetts med större magasin ökar dess eldhastighet och elduthållighet. Vapnet är därutöver till sin konstruktion sådant att det är enkelt att byta ut även andra delar, vilket innebär att inne­havaren kan modifiera vapnet och göra det ännu farligare. I dag är det enkelt att få tag på färdiga delar för sådan omvandling, och utvecklingen av 3D-skrivare har ytterligare förenklat denna typ av modifiering.

Efter skolskjutningen på Risbergska i Örebro uttalade företrädare för Tidö­partierna att man avsåg att presentera förslag om att förbjuda innehav av denna typ av halvautomatiska vapen för jakt. I juni 2025 meddelade regeringen att detta förbud, i enlighet med vapenutredningens förslag, skulle komma att omfatta även tidigare beviljade tillstånd. Samtliga ägare av de aktuella vapnen skulle därmed bli tvungna att lösa in dessa mot ersättning. Vapenutredningen hade uppskattat att detta skulle beröra omkring 3 500 jägare.

Regeringen har nu backat och föreslår i propositionen att förbudet mot innehav av dessa halvautomatiska gevär för jakt och avlivning av fällfångade djur endast ska gälla framåt. För tidigare beviljade tillstånd erbjuds en frivillig möjlighet till inlösen.

Vi står bakom att ett förbud införs mot dessa halvautomatiska vapen och att de som löser in sina vapen ersätts fullt ut. Vi vill dock gå längre än regeringen och även förbjuda samt lösa in de halvautomatiska vapen av typen AR-15 och liknande som redan finns i omlopp i och med att tillstånd tidigare beviljats för jakt. Det finns inga prestandaskäl att tillåta AR‑vapen och ingen anledning att vara i skogen med vapen som för tankarna till krig och skolskjutningar. Det är stor skillnad om man på hund­promenaden eller svampturen möter en jägare med brutet vapen eller slutstycket i hölstret, jämfört med om man ser någon med ett vapen som för tankarna till skolskjutningar. Det ger inte jägarkåren gott rykte och det riskerar att i stället spä på motsättningarna kring jakt.

Sammanfattningsvis bör riksdagen dels anta punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna med en ändring som innebär att förbudet mot att inneha vissa halv­automatiska vapen för jakt m.m. även ska gälla för tillstånd som redan beviljats, dels rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med följdändringar som innebär att en enskild person som tidigare beviljats ett sådant tillstånd måste lämna in vapnet mot ersättning.

 

Ställningstagande

Vi har tidigare i betänkandet ställt oss bakom regeringens lagförslag om vissa förändringar i reglerna när det gäller tillstånd till innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott och att särskilda tillsynsregler ska gälla för dessa skjutvapen. I grunden är vi dock skeptiska till att ordningen med tidsbegränsade tillstånd, de s.k. femårtillstånden, upphör. Polismyndigheten har framfört att denna ordning har ut­vecklats på goda grunder med hänsyn till vapnens farlighet och samhällets intresse av att så långt som möjligt kontrol­lera att de som innehar dessa vapen också har behov av dem. Polisen har också i sitt remissvar understrukit att den skärpta tillsyn som nu ska ersätta femårstillstånden kommer att medföra betydande olägenheter för både allmänheten och myndigheten.

Vi anser att den nya ordningen som innebär att polisen genom föreläggan­den ska kontrollera om vapeninne­havaren fortfarande har behov av sina vapen är mindre ändamålsenlig än femårstillstånden. Utifrån de helautomatiska vapnens och enhandsvapnen för flerskotts särskilda farlighet är det motiverat med tids­begränsade tillstånd. Därför anser vi att riksdagen bör tillkännage för regeringen att ord­ningen med femårstillstånd för helautomatiska skjutvapen och enhands­vapen för flerskott ska återinföras.

 

Ställningstagande

Ett av de mest välkomna förslagen i propositionen är avskaffandet av de s.k. femårs­tillstånden för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott. Detta minskar den administrativa bördan för Sveriges legala vapenägare, vilket jag ser positivt på.

Regeringen föreslår att ordningen med femårstillstånd ska ersättas med ett nytt tillsynsförfarande där Polismyndigheten vid behov kan förelägga en tillstånds­havare att lämna in underlag som styrker ett fortsatt behov av vapnet. Principen är god, men utformningen i propositionen är alltför vag och skapar en ny form av oförutsebarhet. Det framgår nämligen inte vilka kriterier som ska vara avgörande för när Polismyndigheten kan utfärda ett sådant före­läggande. Det framgår inte heller vad underlaget konkret ska bestå av eller inom vilka tidsramar processen ska hanteras. Detta riskerar att leda till en godtycklig och ineffektiv tillämpning. Det är anmärkningsvärt att Polis­myndigheten i sitt remissvar framförde att en skärpt tillsyn skulle kunna medföra betydande olägenheter för både allmänheten och myndigheten.

För att det nya systemet ska bli den förenkling som avses, och inte bara en ny form av administrativt krångel, måste regelverket vara tydligt och förutsebart. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förtydli­gat förslag som närmare specificerar följande:

•       kriterier för föreläggande, dvs. vilka omständigheter som kan leda till att Polismyndigheten inleder en behovsprövning

•       krav på underlag, dvs. vad som utgör ett godtagbart underlag för att visa fortsatt behov för olika ändamål såsom målskytte och jakt

•       process och tidsfrister, där tidsramarna för handläggningen och möjligheten till överklagande tydliggörs.

Jag anser att ett sådant förtydligande är nödvändigt för att säkerställa rätts­säkerheten och förutsäg­barheten för enskilda vapenägare.

 

 

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag