HD01CU34: Ändamålsenliga utmätningsregler och utökad distansutmätning

Civilutskottets betänkande 2025/26:CU34

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utsöknings­balken. Lagändringarna syftar till att högre försäljnings­pris för utmätt egen­dom ska kunna uppnås, att fler skulder ska bli betalda snabbare och att för­troendet för utsökningssystemet ska öka.

Lagändringarna innebär bl.a. att reglerna om biträde vid utmätning på distans utvidgas till fler brottsbekämpande myndigheter och att fast egen­dom och bostadsrätter i så stor utsträckning som möjligt ska behandlas lika vid utmätning. Vidare regleras Kronofogdemyndighetens skyldig­het att beakta bl.a. proportionali­tets­principen och principen om barnets bästa i utsöknings­balken.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation (S, MP).

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:224 Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning.

Ett yrkande i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Reservation

Regeringens lagförslag (S, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:224 Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om proposi­tionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

En motion med ett yrkande har väckts med anledning av propositionen. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Propositionen

Ändamålsenliga utmätningsregler och utvidgad distansutmätning

I propositionen föreslår regeringen flera åtgärder för att effektivisera och modernisera utsökningsförfarandet. Förslagen lämnas i syfte att uppnå ett högre försäljningspris för utmätt egendom, att fler skulder ska bli betalda snabbare och att öka förtroendet för utsökningssystemet.

Utmätning på distans är enligt regeringen ett effektivt verktyg för att hitta och säkerställa utmätningsbar egendom. Regeringen föreslår därför att reglerna om biträde vid utmätning på distans utvidgas till fler brottsbekämp­ande myndigheter. På så sätt stärks Kronofogdemyndighetens möjligheter att på ett snabbt och effektivt sätt säkra tillgångar, vilket innebär att fler borge­närer kan få betalt för sina fordringar. Det är också ett led i arbetet med att motverka och förebygga organiserad brottslighet och kan bidra till att säkra brottsoffers möjlighet till skadestånd.

I propositionen föreslås det vidare att fast egendom och bostadsrätter i så stor utsträckning som möjligt ska behandlas lika vid utmätning. Även fast egendom föreslås kunna säljas på ett modernt sätt, exempelvis genom e‑auktion. Av samma skäl föreslås det att bostadsrätter ska kunna säljas under hand av t.ex. fastighetsmäklare. Förslagen i dessa delar förväntas leda till ett effektivare förfarande och högre försäljningspris.

Regeringen anför att utsökningsförfarandet är ingripande för gäldenärer och deras familjer och att det är viktigt att regelverket är enkelt att tillämpa och tydligt för alla berörda. Regeringen föreslår därför att Kronofogdemyndig­hetens skyldighet att beakta proportionalitetsprincipen och principen om barnets bästa ska framgå direkt av utsökningsbalken.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Närmare om proportioneringsprincipen

Lön får tas i anspråk genom utmätning till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll och för att fullgöra vissa andra betalningsskyldigheter. Detta förbehållsbelopp bestäms med ledning av ett s.k. normalbelopp. Normalbeloppet är avsett att täcka alla vanliga levnads­kostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet. När förbehållsbeloppet ska bestämmas kan det finnas skäl att göra även andra tillägg till och avdrag från normalbeloppet (7 kap. 4 och 5 §§ utsökningsbalken).

Vid löneutmätning tillämpar Kronofogdemyndigheten en s.k. propor­tioneringsprincip. Den innebär att i de fall en gäldenär har en make eller sambo som han eller hon bor tillsammans med, bestäms gäldenärens förbehållsbelopp efter beaktande av makens eller sambons ekonomiska förmåga att bidra till betal­ningen av familjens gemensamma kostnader, inklusive boendekostnaden. Kostnaderna fördelas så att respektive make eller sambo ansvarar för den del av kostnaderna som motsvarar hans eller hennes inkomst i förhållande till de sammanlagda inkomsterna (proportionering). Proportioneringsprincipen har tillämpats vid löneutmätning under en längre tid, men den framgår inte uttryckligen av utsökningsbalken. När gäldenärens make eller sambo har högre inkomst än gäldenären blir förbehållsbeloppet lägre, medan det motsatta blir fallet om maken eller sambon har lägre inkomst. En tillämpning av propor­tioneringsprincipen kan alltså leda till antingen ett höjt eller ett sänkt för­behållsbelopp.

Regeringen föreslår i propositionen att proportioneringsprincipen ska lagfästas i utsökningsbalken, dvs. om gäldenären i ett löneutmätningsärende lever tillsammans med en make eller sambo som har en inkomst, ska den inkomsten beaktas vid beräkningen av gäldenärens förbehållsbelopp.

Regeringen bedömer att proportioneringsprincipen är sakligt motiverad för både makar och sambor och att det saknas skäl att frångå den ordning som gällt under många år. Regeringen anför bl.a. följande (s. 94 f.):

För makar kan proportioneringsprincipen motiveras av deras underhålls­skyldighet. Det är visserligen en grundläggande princip i svensk familje­rätt att var och en av makarna i ett äktenskap råder över sin egendom och ansvarar för sina egna skulder (se 1 kap. 3 § äktenskapsbalken). En make kan alltså inte bli skyldig att betala den andra makens skulder enbart på grund av att de är gifta. Emellertid ska makar efter var och ens förmåga bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. Om det som den ena maken ska bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betal­ningar som den maken annars utför för familjens underhåll, ska den andra maken skjuta till de pengar som behövs (6 kap. 1 och 2 §§). Det finns ingen motsvarande skyldighet för sambor. Om en sambo saknar tillräckliga ekonomiska resurser är det dock vanligt att den andra sambon bidrar med pengar för att båda deras personliga behov ska tillgodoses.

Lagrådet är kritiskt mot att proportioneringsprincipen omfattar sambor och anför att det innebär att en sambo som har högre lön än gäldenären indirekt tvingas att betala gäldenärens skulder. En liknande invändning framförs av Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare. Lagrådet menar att förslaget strider mot den allmänna förmögenhetsrättsliga principen att endast gäldenären, eller någon som har åtagit sig att betala gäldenärens skuld, kan bli betalningsansvarig för skulden. Enligt Lagrådet strider förslaget också mot sambolagens (2003:376) utgångspunkt att sambor förmögenhetsrättsligt ska betraktas som självständiga och obero­ende av varandra. Lagrådet anser att ett alternativ som innebär att var och en av samborna ansvarar för hälften av de gemensamma kostnaderna skulle kunna vara acceptabelt.

Regeringen delar inte Lagrådets synsätt på vad en proportionering av de gemensamma kostnaderna mellan gäldenären och den som han eller hon lever tillsammans med innebär. En sådan proportionering mellan gälde­nären och hans eller hennes sambo innebär inte att sambon indirekt tvingas att betala gäldenärens skulder. I stället är det ett utslag av att gäldenärens förmåga att betala sina skulder påverkas av att han eller hon lever tillsammans med någon annan. Om gemensamma kostnader fördelas mellan två sambor innebär det att gäldenären får ett lägre förbehållsbelopp än om denne inte var sambo, oavsett om samborna står för hälften var eller en proportionerlig del av kostnaderna utifrån inkomst. Även en utformning av regeln i enlighet med Lagrådets alternativa förslag skulle därmed innebära att det förhållandet att gäldenären har en sambo leder till att ett högre belopp kan tas i anspråk vid löneutmätningen, än om han eller hon inte har det.

Det är i allmänhet mer ekonomiskt fördelaktigt att vara två som delar på boende- och hushållskostnader än att själv ansvara för dessa. För att ta tillräcklig hänsyn till borgenärernas intresse vid en löneutmätning bör det enligt regeringens mening beaktas att en gäldenär har lägre levnads­kostnader om han eller hon lever tillsammans med någon annan. Frågan är alltså hur gäldenärens lägre kostnader, och därmed högre betalnings­förmåga, ska beaktas. Det förhållandet har tillmätts betydelse i andra delar av regleringen av löneutmätning på så sätt att en gäldenär som har en sambo får ett lägre normalbelopp, beräknat per person, än en ensamstående (se 7 kap. 5 § utsökningsbalken). Även vid socialtjänstens prövning av rätten till ekonomiskt bistånd räknas normalt makars eller sambors inkomster som gemensamma. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2013:1) bör socialnämnden endast undantags­vis ge ekonomiskt bistånd om den som har inkomst inte bidrar till familjens försörjning.

Ur ett förmögenhetsrättsligt perspektiv är sambor i vissa avseenden oberoende av varandra, men i andra har de gemensamma tillgångar och en tydligt sammanflätad ekonomi. Exempelvis ska samboegendom delas mellan sambor om samboförhållandet upphör. Parterna i samboför­hållandet får avtala om att samboegendomen ska innefatta ytterligare egendom eller att egendom ska undantas. En sambo kan även, från sin andel i samboegendom, få ansvara för en skuld som hans eller hennes sambo har, även om skulden inte har något samband med sambo­egendomen (se 13 § sambolagen). Sambor är alltså inte helt oberoende och självständiga i förhållande till varandras skulder.

Det finns också anledning att utgå från att personer som väljer att leva ihop normalt sett har ett intresse av att leva i en ekonomisk gemenskap och bidra till den gemensamma försörjningen. För gifta personer följer en sådan ekonomisk gemenskap redan av den underhållsplikt som finns mellan makar. Även för sambor är det naturligt att valet att leva och bo tillsammans får konsekvenser för såväl levnadssätt som ekonomi. Proportioneringsprincipen avser primärt kostnader som i huvudsak är gemensamma, bl.a. för boende, mat och barn. Eftersom sambor i allmänhet står för den typen av kostnader tillsammans vore det främmande att betrakta dem som självständiga från varandra när sådana kostnader ska beaktas. Ett liknande synsätt hade lagstiftaren redan när utsökningsbalken infördes (se prop. 1980/81:8 s. 1210).

Enligt regeringens mening finns det även ett starkt intresse av att vid löneutmätning tillämpa generella principer, bl.a. vid bestämmandet av för­behållsbeloppet. Det leder till förutsebarhet och att gäldenärer behandlas lika i så stor utsträckning som möjligt. Det finns också starka skäl som talar för att sambor och makar bör behandlas lika, inte minst med hänsyn till att förhållandena i de flesta fall är så likartade. Om proportionerings­principen i stället utformas så att förbehållsbeloppet beräknas olika för sambor och makar, skulle det innebära att det vore mer förmånligt att vara i ett samboförhållande än i ett äktenskap.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4008 föreslår Joakim Järrebring m.fl. (S) att riksdagen ska avslå propositionen i den del som handlar om att lagfästa proportioneringsprincipen för sambor (7 kap. 4 § utsökningsbalken). Motio­närerna framhåller att de i huvudsak stöder de förslag som lämnas i proposi­tionen. De delar dock den kritik som framförts av flera remissinstanser och Lagrådet mot att proportioneringsprincipen ska omfatta sambor, bl.a. eftersom utgångspunkten enligt sambolagen är att sambor förmögenhetsrätts­ligt ska betraktas som självständiga och oberoende av varandra.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att utsökningsförfarandet behöver effektiviseras och moderniseras.

När det gäller proportioneringsprincipen konstaterar utskottet att denna princip redan tillämpas av Kronofogdemyndigheten vid löneutmätning. I de fall en gäldenär har en make eller sambo som han eller hon bor tillsammans med, bestäms alltså gäldenärens förbehållsbelopp efter beaktande av makens eller sambons ekonomiska förmåga att bidra till betal­ningen av familjens gemen­samma kostnader. Utskottet delar regeringens bedömning att proportio­nerings­principen bör framgå uttryckligen av utsökningsbalken, att den är sakligt motiverad för både makar och sambor och att det saknas skäl att frångå den ordning som gällt under många år. Det innebär att utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionsyrkandet.

I propositionen finns också flera andra förslag i syfte att högre försäljnings­pris för utmätt egendom ska kunna uppnås, att fler skulder ska bli betalda snabbare och att förtroendet för utsökningssystemet ska öka. Av de skäl som anförs i propositionen ställer sig utskottet bakom samtliga lagförslag.

Reservation

Ställningstagande

Det finns goda skäl att effektivisera och modernisera utsökningsförfarandet. Vi ställer oss därför i huvudsak bakom regeringens förslag i propositionen. När det gäller förslaget om att lagfästa proportioneringsprincipen för sambor instämmer vi dock i den kritik som framförts av Lagrådet och flera remiss­instanser.

Lagrådet är i sitt yttrande tydligt med att förslaget strider mot sambolagens utgångspunkt om att sambor ska betraktas som självständiga och oberoende av varandra. Lagrådet framhåller att förslaget strider mot den allmänna förmögenhetsrättsliga principen att endast gälde­nären, eller någon som har åtagit sig att betala gäldenärens skuld, kan bli betalningsansvarig för skulden och att det innebär att en sambo som har högre lön än gäldenären indirekt tvingas att betala gäldenärens skulder.

Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare framför liknande kritik.

Mot den bakgrunden har vi svårt att förstå hur regeringen kan föreslå att proportionerings­principen ska lagfästas även för sambor. Vi föreslår därför att riksdagen avslår propositionen i den delen. I alla övriga delar ställer vi oss bakom regeringens lagförslag.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag