HD01CU29: Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon

Civilutskottets betänkande 2025/26:CU29

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. jordabalken och bostadsrättslagen. Lagändringarna bygger på ett EU-direktiv och innebär i huvudsak att den som bor i hyresrätt eller bostadsrätt har rätt att på egen bekostnad begära installation av en laddningspunkt på den boendes bilparker­ingsplats i vissa fall. Syftet med förslagen är att fler ska få möjlighet att ladda sitt elfordon i närheten av hemmet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 29 maj 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns fyra reservationer (C, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Lagstiftningens framtida utformning

Reservationer

1. Kostnaderna för installationen, punkt 2 (C)

2. Kostnaderna för installationen, punkt 2 (MP)

3. Lagstiftningens framtida utformning i övrigt, punkt 3 (C)

4. Lagstiftningens framtida utformning i övrigt, punkt 3 (MP)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:148 Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Två motioner med totalt sex yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda (EPBD) trädde i kraft den 28 maj 2024. Direktivet innehåller krav på nya och befintliga byggnader och ska bidra till uppfyllandet av EU:s energi- och klimatmål.

I skäl 49 till direktivet anges bl.a. att elfordon väntas spela en avgörande roll för att minska koldioxidutsläppen, och att laddning i anslutning till bygg­nader är särskilt viktigt eftersom det är där elfordon parkeras regelbundet och under lång tid.

Direktivets artikel 14 innehåller regler om infrastruktur för hållbar mobili­tet. I artikel 14.8 anges att medlemsstaterna ska undanröja hinder för installa­tion av laddningspunkter i bostadsbyggnader med parkerings­platser. Bestäm­mel­sen behandlar särskilt kravet på att få tillstånd från hyres­värden eller andra delägare för en privat laddningspunkt för eget bruk. Enligt bestämmelsen får vidare en begäran från hyres­gäster eller delägare om att få installera laddinfra­struktur på en parkeringsplats endast nekas om det finns allvarliga och berättigade skäl till det.

Propositionen

Allmänt

Genom förslagen i propositionen ska artikel 14.8 första stycket andra och tredje meningarna i direktivet genomföras. Förslagen innebär att en hyresgäst eller bostadsrätts­havare på egen bekostnad ska kunna begära installation av en laddningspunkt för laddning av elfordon på den boendes bilparkerings­plats, om parkerings­platsen ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det. Regeringen föreslår därför ändringar i 8 kap. jordabalken, 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och bostads­rättslagen (1991:614).

Tillämpliga regler för upplåtelser av parkeringsplatser

Nyttjanderätt till en bostadslägenhet och till en parkeringsplats kan följa av samma avtal. Upplåtelsen av parkeringsplatsen omfattas då av samma lag som upplåtelsen av bostadslägenheten, dvs. hyreslagen eller bostadsrättslagen. Det krävs dock att parkeringsplatsen ligger i anslutning till föreningens hus när det gäller upplåtelser enligt bostadsrättslagen.

Bostadslägenheten och parkeringsplatsen kan också vara upplåtna genom separata avtal. Om parkeringsplatsen i ett sådant fall ligger inomhus, i ett garage, är det fråga om en upplåtelse av lokal med antingen hyresrätt eller bostadsrätt. I de fall parkeringsplatsen ligger utomhus är det fråga om ett s.k. lägenhetsarrende, vilket är en upplåtelse av jord enligt 8 kap. 1 § jordabalken.

Parkeringsplatser som omfattas av förslagen

Rätten att begära installation av en laddningspunkt ska omfatta bilparkerings­platser som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset. Att den ska ligga i närheten av huset betyder att den ska ligga bredvid det hus där boendet finns eller annars i dess närområde. Det ska alltså finnas ett geografiskt samband mellan parkeringsplatsen och bostadslägenheten. De behöver däremot inte ligga på samma fastighet. Regeringen framhåller att syftet med att tillgängliggöra hemmaladdning av elfordon är lika angeläget oavsett om parkeringsplatsen finns inomhus i ett garage i samma hus som bostadslägenheten eller i ett annat hus eller utomhus.

Upplåtelser i andra hand ska inte omfattas av reglerna.

Fördelning av ansvar och kostnader

Det är jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen som ska ansvara för installationen av laddnings­punkten. Regeringen framhåller att utbyggnad­en av effektiva helhetslösningar där elbilsladdning samordnas med annan elförbrukande utrustning i fastigheten försvåras om varje boende ska installera en egen laddningspunkt, och därtill kan det bli en svår ansvars­fördelning om den boendes installation orsakar en sakskada på fastighetens elanläggning. Enligt regeringen underlättar den föreslagna lösningen för fastighets­ägaren att ta ett samlat grepp om fastighetens elinfra­struktur och den främjar också långsiktiga och hållbara lösningar. Upplåtaren av parkerings­platsen ska även utföra de åtgärder som krävs för underhållet av laddnings­punkten i de fall ansvaret för det inte vilar på den boende enligt lag eller avtal.

Regeringen anför att kost­naderna för laddningspunkten inte bör belasta de övriga boende, hyres­värden eller bostadsrättsföreningen. Därför ska den boende som begär att få en laddningspunkt installerad stå för samtliga kostnader som installa­tionen medför, t.ex. kostnader för installation och förberedande arbete, el, underhåll av laddnings­punkten och administration. Regeringen anger följande om kostnaderna för elförbrukningen på s. 25:

Ersättning för elektricitet som hyresgästen eller bostadsrättshavaren ska betala till hyresvärden eller bostadsrättsföreningen kan vara en del av ersättningen för nyttjandet av parkeringsplatsen, dvs. hyra eller årsavgift. Om en kostnad för elektrisk ström kan påföras en hyresgäst eller bostadsrättshavare efter individuell mätning, ska dock den del av hyran eller årsavgiften som hänför sig till den kostnaden, ta sin utgångspunkt i den uppmätta förbrukningen (19 § första och fjärde styckena hyreslagen och 7 kap. 14 § första och andra styckena bostadsrättslagen). Det före­kommer också att hyresgästen eller bostadsrättshavaren har ett elabonne­mang med elleverantören och betalar direkt till elleverantören. I det fallet föreligger ingen betalningsskyldighet för hyresgästen eller bostadsrätts­havaren gentemot hyresvärden eller bostadsrättsföreningen.

Rätt att vägra installation och tvister m.m.

Jordägaren, hyresvärden respektive bostadsrätts­föreningen får vägra att installera en laddningspunkt om det finns befogad anledning för det. Enligt regeringen kan det t.ex. röra sig om fall där det redan finns laddningspunkter på andra bilparkeringsplatser som används kollektivt och som kan erbjudas den boende. Andra exempel är om installationen skulle medföra omotiverade kostnader, kräva nya kabeldragningar eller uppgrad­eringar av fastighetens elinfrastruktur, eller om det är fråga om kortvariga upplåtelseformer. 

Om jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen vägrar att instal­lera laddningspunkten kan den boende begära att hyres- eller arrendenämnden prövar frågan.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen bör anta lagförslagen av de skäl som anförs i propositionen.

 

Utskottet övergår nu till att behandla förslag på tillkännagivanden till reger­ingen om lagstiftningens framtida utformning.

Motionerna

Kostnaderna för installationen

Alireza Akhondi m.fl. (C) begär i kommittémotion 2025/26:3957 yrkande 1 ett tillkännagivande om att den boende ska kunna stå för driften av och avbetalningar för installationen i skälig utsträckning. Motionärerna anser att den boende med regeringens förslag tar på sig en ekonomisk risk eftersom det inte är säkert vem av den boende och fastighetsägaren som faktiskt äger laddningspunkten. Kostnaden borde inte behöva betalas av den boende som en engångssumma utan ska kunna fördelas över tid.

Amanda Palmstierna m.fl. (MP) begär i kommittémotion 2025/26:3954 yrkande 1 ett tillkännagivande om att fastighetsägaren ska stå för de kostnader som ladd­infra­strukturen medför. Motionärerna ser en risk att fastighets­ägare som idag ansvarar för laddinfrastruktur framöver kan förhålla sig mer avvaktande och vänta in förfrågningar från boende och låta dem ta kostnaden. De framhåller också att regeringens förslag inte är effektivt, eftersom det är fastighetsägarna som kan åstadkomma kostnadseffektiva och ändamålsenliga lösningar samt ansöka om pengar från Klimatklivet för investeringen.

Lagstiftningens framtida utformning i övrigt

Alireza Akhondi m.fl. (C) föreslår i kommittémotion 2025/26:3957 yrkande 2 ett tillkännagivande om att en bostadsrättsförening ska hantera en begäran om installation av laddningspunkt inom en viss tidsfrist och att skälen för att kunna neka en begäran ska förtydligas. Motionärerna framhåller att det kan bli problematiskt för den boende om ärendet drar ut på tiden. I yrkande 3 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att laddning av fler fordonstyper än bilar ska omfattas av den nya regleringen. I motionen framhålls att elektrifieringen av transport­sektorn omfattar mer än bara personbilar.

Amanda Palmstierna m.fl. (MP) föreslår i kommittémotion 2025/26:3954 yrkande 2 ett tillkännagivande om att en fastighetsägare bara ska vara skyldig att installera laddningspunkter med låg effekt. Motionärerna framhåller att ladd­infra­struktur med låg effekt inte ställer lika höga krav på elen i en fastighet och att det till största delen kommer att bli fråga om laddning på natten för de parkeringsplatser som berörs av den nya regleringen. I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande om att även parkeringsplatser som är gemensamhetsanläggningar ska omfattas av bestämmelserna. Motionärerna påpekar att alla bostadsrätts­föreningar annars inte omfattas av de nya reglerna.

Propositionen

I promemorian Rätt att installera laddpunkt hemma föreslås att jordägaren, hyresvärden eller bostads­rätts­föreningen ska svara på en boendes begäran om att få installera en laddningspunkt inom en viss tid. Regeringen konstaterar att direktivet dock inte uppställer något sådant krav och att det inte heller i övrigt har framkommit att det finns behov av en sådan bestämmelse.

Enligt regeringens förslag får vidare en begäras nekas om det finns en befogad anledning. Regeringen anser att det är av betydelse med en nyanserad och flexibel tillämpning av de aktuella bestämmelserna och föreslår därför inte att det ska anges i lag när en begäran ska kunna nekas, utan hänvisar till exempel i författningskommentaren.

Även om rätten att få en laddningspunkt installerad ska vara kopplad till den boendes bilparkeringsplats utesluter reglerna enligt regeringen inte att andra elfordon än personbilar kan ha möjlighet till laddning, t.ex. en lätt lastbil.

När det gäller tekniska krav på installationen anför regeringen följande på s. 24:

I promemorian föreslås att installationen ska stödja smarta laddnings­funktioner [...]. Smart laddning är enligt direktivet en laddningsfunktion där intensiteten på den elektricitet som överförs till batteriet justeras dynamiskt, baserat på information som tas emot genom elektronisk kommunikation (se artikel 2.37). Direktivet uppställer dock inte några krav på att en laddningspunkt som installeras med stöd av artikel 14.8 ska stödja smarta laddningsfunktioner. Som Boverket framhåller är det inte nödvändigt att ha med kravet på smart laddning i den nu aktuella lagstiftningen. Lagstiftningen bör dessutom så långt som möjligt vara teknikneutral.

I promemorian Rätt att installera laddpunkt hemma föreslås att de aktuella bestämmelserna i direktivet också ska genomföras för vissa fastig­hetsägare som är medlemmar i en samfällighetsförening och som har en parkeringsplats ordnad gemensamt med andra fastigheter inom ramen för en gemensamhet­sanläggning. Regeringen konstaterar att rätten till sådana parker­ings­­platser är samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen, och att det innebär att ingen av de deltagande fastigheterna har rätt till en viss del av gemensamhets­anläggningen. Regeringen föreslår därför inte några bestäm­melser om den typen av parkerings­platser med hänvisning till att det i de fallen inte rör sig om sådana privata laddningspunkter för eget bruk som avses i direktivet. Regeringen avser dock att återkomma i frågan om installation av laddnings­punkter för samfällighetsföreningar inom ramen för hanteringen av betänkan­det Mot en effektiv elektrifiering av transportsystemet (SOU 2024:97).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ställt sig bakom regeringens lagförslag och anser att regeringens bedömning av hur kostnaderna för en installation ska fördelas mellan den boende och fastighetsägaren är väl avvägd. Utskottet ser därmed inte skäl för något tillkännagivande om kostnaderna för installationerna, och riksdagen bör således avslå motionerna 2025/26:3957 (C) yrkande 1 och 2025/26:3954 (MP) yrkande 1.

Utskottet instämmer också i regeringens bedömning i fråga om hur en begäran om installation ska hanteras och vilka tekniska krav som ska gälla för installationen. Det framgår dessutom av propositionen att regeringen avser att återkomma när det gäller installation av laddningspunkter för samfällighets­föreningar. Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:3957 (C) yrkandena 2 och 3 och 2025/26:3954 (MP) yrkandena 2 och 3.

Reservationer

Ställningstagande

Det är i grunden positivt att boende i hyres- och bostadsrätter får rätt att begära installation av en laddningspunkt. Enligt regeringens förslag läggs dock hela den ekonomiska risken för installationen på den boende, trots att det finns oklarheter i fråga om det är den boende eller fastighetsägaren som äger laddningspunkten. Osäkerheten gäller inte minst om den boende dessutom sak­nar besittningsskydd till nyttjanderätten. Denna osäkerhet riskerar att avhålla många, särskilt de med små ekonomiska marginaler, från att utnyttja den nya rätten.

Fastighetsägaren har sannolikt i många fall bättre förutsättningar än den boende att initialt genomföra investeringen och att förhandla fram ett bra pris för installationen. Även om det är rimligt att den boende som begär laddnings­punkten ska stå för drift och avbetalningar bör det vara fastighets­ägaren som genomför investeringen i praktiskt hänseende. Enligt förslaget i den promemoria som ligger till grund för propositionen skulle kostnaden fördelas över tid i stället för att betalas som en engångssumma. Detta skulle med stor sannolikhet sänka trösklarna för fler att köpa en elbil. Regeringen hänvisar till att det inte finns några lagliga hinder mot att hantera kostnaderna genom t.ex. hyreshöjningar, men det finns skäl att anta att det i praktiken kommer att uppstå svårigheter med ett sådant upplägg.

Jag anser därför att den boende bör ha rätt att betala kostnaderna för drift och installation i skälig utsträckning fördelat över tid. Regeringen bör se över detta och återkomma med ett förslag som ligger mer i linje med promemorians förslag och det jag anfört.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag ser positivt på att laddinfrastruktur görs tillgänglig för fler människor. Jag ser dock en tydlig risk i att fastighetsägare som i dag ansvarar för laddinfra­struktur framöver kan förhålla sig mer avvaktande och i stället vänta in förfrågningar från boende och låta dem stå för kostnaderna. Det mest effektiva är att fastighetsägaren anlägger laddinfrastruktur vid ett och samma tillfälle och då även förbereder för ytterligare platser. Fastighetsägaren kan även planera lång­siktigt och med ett helhetsperspektiv. Det ska också poängteras att den bostadsrättsförening eller hyresvärd som bygger laddinfrastruktur gör en lång­siktig investering genom en värdehöjande åtgärd och kan dessutom ansöka om pengar från Klimatklivet för investeringen. Att anlägga laddplatser punktvis utifrån enskilda boendes önskemål är varken kostnadseffektivt eller ändamålsenligt.

Mot denna bakgrund anser jag att laddinfrastrukturen ska bekostas av fastighetsägarna och inte av enskilda boende. Att låta den boende stå för kostnaden riskerar att slå ut hushållens drivkraft. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det saknas tidsfrister för bostadsrättsföreningars hantering av en boendes begäran om installation. Det borde införas, även om direktivet inte ställer några sådana krav. Processen riskerar annars att dra ut på tiden eller helt ignoreras av en passiv styrelse utan att den boende har några verktyg för att driva processen framåt. Jag anser att en tidsram på tre månader vore rimlig. Under den tiden bör man hinna utreda förutsättningarna för en installation utan att processen förhalas oskäligt. Om den boende nekas installation med moti­veringen att det redan finns planer på att installera laddinfrastruktur bör det införas krav på att den installationen realiseras inom tolv månader. Jag anser också att det behöver förtydligas vilka skäl som ska vara godtagbara för att neka en installation. Det är regeringens uppgift att ta fram ett lagförslag som tillgodoser det anförda.

Regeringens förslag är främst inriktat på personbilar. Elektrifieringen av transportsektorn omfattar dock ett bredare spektrum av fordon än så. Lättare elfordon som elmopeder, A-traktorer och mikrobilar blir allt vanligare och är viktiga komplement för kortare resor. Även fordon som används för den boendes yrkesutövning behöver kunna laddas vid hemmet för att förenkla för t.ex. hantverkare. Även om regeringens förslag inte utesluter att andra elfor­don, såsom lätta lastbilar, omfattas så skulle regelverket behöva förtydligas för att skapa en teknikneutral och framtidssäker lagstiftning som stöder hela bredden av elektrifierade transporter. Det är regeringens uppgift att ta fram ett sådant lagförslag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det finns många möjligheter att hantera den belastning på elsystemet som installation av laddinfrastruktur kan medföra. Laddinfrastruktur med låg effekt ställer t.ex. inte lika höga krav på elen i en byggnad. Vidare kommer de parkeringsplatser som berörs av de nya reglerna till största delen att användas för laddning på natten. Om laddinfrastruktur byggs punktvis så kommer de som anlägger sin laddningspunkt sent att få stå för de eventuella kostnader som uppstår när effektfrågan inte har hanterats samlat. Därför anser jag att en fastighetsägare enbart ska vara skyldig att installera laddinfrastruktur för normalladdning, där laddningen oftast sker på natten när elpriserna är lägre och det finns gott om tillgänglig el.

Jag anser vidare att även parkeringsplatser som är gemensam­hets­an­lägg­ningar ska omfattas av de nya bestämmelserna, så att alla bostadsrätts­för­ening­ar omfattas. Förslaget i SOU 2024:9 att en samfällighetsförening själv, utan krav på en ny förrättning, ska kunna besluta att installera laddinfrastruktur bör genomföras.

Det är en uppgift för regeringen att ta fram lagförslag som tillgodoser det jag anfört.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Särskilt yttrande

Elektrifieringen behöver bli mer tillgänglig och nå fler. Vi välkomnar därför ambitionen att öka möjligheterna till hemmaladdning av elfordon, och vi är alltså i grunden positiva till förslagen i propositionen. Vi har därför valt att inte väcka någon följdmotion.

Även om förslagen i propositionen är ett steg i rätt riktning har vi vissa farhågor kring hur regeringens förslag kommer att falla ut i praktiken. Framför allt ser vi vissa risker med att lägga kostnadsansvaret på den enskilda boende. Det handlar dels om att dessa installationer kan medföra kostnader som van­liga hushåll inte kan hantera, dels om att det kan innebära en risk för en ökad ojämlikhet i omställningen. I värsta fall kan reformen i praktiken bli tandlös och bidra till ökad ojämlikhet.

Av dessa skäl kommer vi att noga följa vilka effekter reformen får och hur regeringen tar arbetet med frågan vidare. Vi återkommer med förslag i andra sammanhang om det finns skäl för det.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag