HD01CU26: En ny konsumentkreditlag

Civilutskottets betänkande 2025/26:CU26

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny konsumentkreditlag och övriga lagändringar med en mindre rättelse i förslaget till ändring i lagen om elektronisk kommunikation. Den nya konsumentkreditlagen syftar till att stärka konsumentskyddet och anpassa det efter de senaste årens utveckling. Den nya lagen reglerar många olika aspekter av kreditgivning till konsumenter. Det handlar bl.a. om information, ångerrätt, marknadsföring och ränte- och kostnadstak. För att motverka överskuldsättning skärps reglerna för kreditprövning. Vidare införs ett nytt tillståndskrav som innebär att fler näringsidkare som lämnar eller förmedlar krediter bl.a. ska stå under tillsyn och efterleva krav på tillräcklig kunskap och kompetens.

Genom förslagen genomförs ett EU-direktiv om konsumentkrediter.

Den nya konsumentkreditlagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 20 november 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Det nya konsumentkreditdirektivet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Lagstiftningens framtida utformning

Uppföljning av den nya lagstiftningen

Reservationer

1. Ränteskillnadsersättning, punkt 2 (C)

2. Ytterligare ändringar i kreditupplysningslagen, punkt 3 (C, MP)

3. Uppföljning av den nya lagstiftningen, punkt 4 (C, MP)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:223 En ny konsument­kreditlag. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen behandlas också en hemställan från Finansinspektionen om ändring av reglerna om marknadsföring av betaltjänster online som gavs in till Justitiedepartementet i december 2024 (Ju2024/02659). Regeringen avser inte att gå vidare med förslagen i hemställan.

En motion med tre yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionen finns i bilaga 1.

Utskottet hade den 26 oktober 2021 överläggning med företrädare för regeringen om förslaget till direktiv om konsumentkrediter.

Svenska Bankföreningen har lämnat in en skrivelse i ärendet.

I ärendet har vidare UC AB, Creditsafe Sverige AB, Dun & Bradstreet Sverige, Syna AB och Valitive Credit AB lämnat in en gemensam skrivelse.

Det nya konsumentkreditdirektivet

Europaparlamentet och rådet antog den 18 oktober 2023 direktiv (EU) 2023/2225 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG (2023 års direktiv). Direktivet reglerar frågor om avtal mellan kreditgivare och konsument och upphäver konsument­kreditdirektivet från 2008 (2008 års direktiv). Syftet med direktivet är att säkerställa en hög nivå av konsumentskydd samt underlätta framväxten av en väl fungerande inre marknad för konsumentkrediter i EU. Det nya konsumentkreditdirektivet reglerar i stor utsträckning samma områden som 2008 års direktiv. Det rör sig bl.a. om informationskrav till konsumenten, krav på marknadsföring, konsumentens ångerrätt, skyldigheten att genomföra en kreditprövning och konsumentens rätt att betala krediten i förtid. En stor del av bestämmelserna har dock ändrats och ytterligare krav ställs på kreditgivare. Exempelvis har informationskraven utökats och det ställs strängare krav på kreditprövningen jämfört med 2008 års direktiv. Direktivets tillämpnings­område har dessutom breddats och flera av de undantag som möjliggjordes i 2008 års direktiv har tagits bort. Bland annat omfattas nu räntefria krediter som lämnas i handeln av en annan aktör än säljaren, dvs. krediter av typen köp-nu-betala-senare, av direktivet.

I 2023 års direktiv regleras även vissa aspekter av kreditgivarens verksamhet. Det ställs exempelvis krav på registrering, tillstånd och tillsyn över kreditgivare som även ska efterleva krav på kunskap- och kompetens hos sin personal.

Det nya konsumentkreditdirektivet är ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställs genom direktivet, såvida inte annat anges. I de delar direktivet är fullharmoniserat finns ändå utrymme för medlemsstaterna att anpassa såväl terminologi och systematik som valda lagtekniska lösningar. Bestämmelserna i direktivet är i likhet med 2008 års direktiv tvingande till konsumentens förmån.

Utskottets överväganden

Propositionen

Regeringen anför att genomförandet av det nya konsumentkreditdirektivet utgör en viktig del av regeringens arbete för ett högt och balanserat konsu­mentskydd vid kreditgivning. Samtidigt som konsumenter får tillgång till en sund och väl fungerande kreditmarknad med ett högt konsumentskydd, gynnar det näringsidkarna att det harmoniserade området på konsumentkreditområdet utökas och att det skapas enhetliga regler på den inre marknaden.

Regeringen föreslår att det nya konsumentkreditdirektivet i huvudsak ska genomföras genom en ny konsumentkreditlag som ersätter 2010 års konsumentkreditlag, och – när det gäller direktivets näringsrättsliga regler – genom ändringar i lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter. Regeringen föreslår även att den sistnämnda lagen ska byta namn till lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter (se nedan).

En ny konsumentkreditlag

Förslaget innebär bl.a. följande.

Den nya konsumentkreditlagens tillämpningsområde

Den nya konsumentkreditlagen ska omfatta i princip alla slags krediter som näringsidkare lämnar eller erbjuder konsumenter. Lagen ska även omfatta avtal om nyttjanderätt till lös sak, om konsumenten har en möjlighet att förvärva saken.

Vissa kredittyper ska även i den nya lagen undantas från ett antal av lagens regler. Det gäller bostadskrediter, särskilda fakturakrediter och värdepappers­krediter.

Grundläggande bestämmelser

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i konsumentkreditlagen är till nackdel för konsumenten ska vara utan verkan mot konsumenten.

Näringsidkaren ska vara skyldig att iaktta god kreditgivningssed i förhållande till konsumenten och ska då omsorgsfullt ta tillvara konsumentens intressen. Näringsidkaren ska också vara skyldig att lämna konsumenten de förklaringar som konsumenten behöver för att avgöra om krediten och kompletterande tjänster passar hans eller hennes behov och ekonomiska situation.

Information, förklaringar och dokumentation som ska lämnas enligt lagen ska vara kostnadsfri för konsumenten.

Allmän information om krediter

Näringsidkare ska tillhandahålla allmän information om krediter som erbjuds konsumenter. Informationen ska innehålla uppgifter om bl.a. kreditavtalets löptid, kreditkostnaden och vilka räntor som erbjuds samt en beskrivning av ångerrätten. Informationen ska ges på ett klart och begripligt sätt i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten och som konsumenten får välja. Om informationen till­handahålls i näringsidkarens lokaler ska den åtminstone finnas tillgänglig i en handling. Särskilda regler ska gälla för bostadskrediter.

Marknadsföring

Bestämmelser i 2010 års lag om måttfullhet och om en särskild upplysning vid marknadsföring av krediter ska föras över till den nya konsumentkreditlagen. Detsamma gäller med vissa justeringar bestämmelserna om den information som ska lämnas vid marknadsföring.

I den nya lagen ska det vidare anges att vissa marknadsföringsåtgärder ska vara förbjudna. Det gäller marknadsföring av krediter som innehåller formuleringar som hos en konsument kan skapa oriktiga förväntningar på krediters tillgänglighet, kreditkostnader eller det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten. Detsamma ska gälla i fråga om marknadsföring som anger att skulder och betalningsförsummelser har liten eller ingen betydelse för kreditprövningen eller antyder att krediter ersätter besparingar, leder till förbättrade ekonomiska förutsättningar eller ökad levnadsstandard. Marknads­föring som är i strid med detta ska anses som otillbörlig mot konsumenter.

I den nya lagen ska det även införas en bestämmelse om information vid erbjudanden som har personanpassats på grundval av automatiserad behandling av personuppgifter. Om ett erbjudande om en kredit helt grundar sig på automatiserad behandling ska konsumenten upplysas om detta.

För marknadsföring av bostadskrediter ska gälla särskilda krav.

Förhandsinformation

Innan ett kreditavtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten förhands­information i ett särskilt formulär. Formuläret ska lämnas till konsumenten i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten och som konsumenten får välja. Skyldigheten att lämna förhandsinformation ska inte gälla för säljare av varor och tjänsteleverantörer som vid sidan om sin huvudsakliga verksamhet förmedlar krediter.

Förhandsinformationen ska lämnas i rimlig tid innan kreditavtalet ingås. Om den lämnas senare än en dag innan avtalet ingås och det föreligger ångerrätt ska näringsidkaren vara skyldig att inom sju dagar efter ingåendet på nytt informera om konsumentens rätt att ångra avtalet.

Särskilda regler om förhandsinformation ska gälla vid telefonförsäljning.

Information vid rådgivning

Den nya konsumentkreditlagen ska innehålla bestämmelser om information vid rådgivning som i huvudsak motsvarar det som enligt 2010 års lag tillämpas för bostadskrediter. Bestämmelserna ska gälla för alla krediter som omfattas av lagen och anpassas till 2023 års direktiv.

Det ska även införas en skyldighet för näringsidkaren att vid rådgivning varna konsumenten om en kredit med hänsyn till dennes ekonomiska situation kan innebära en särskild risk för konsumenten. Kravet ska även gälla vid rådgivning om bostadskrediter.

Påföljder om information inte ges

En näringsidkare som åsidosätter sin informationsskyldighet ska kunna åläggas sanktioner enligt marknadsföringslagen (2008:486). Sådana överträdelser ska kunna leda till utdömande av marknadsstörningsavgift.

Kravet på kreditprövning

Näringsidkarens skyldighet att göra en kreditprövning innan ett kreditavtal ingås ska skärpas. Av den nya konsumentkreditlagen ska det framgå att kreditprövningen ska vara grundlig och göras i konsumentens intresse. En kredit ska få beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Om krediten innebär ett solidariskt betalningsansvar för mer än en konsument ska kreditprövningen göras utifrån konsumenternas gemensamma ekonomiska förutsättningar. En väsentlig ökning av krediten ska föregås av en ny kreditprövning. 

Kreditprövningen ska grundas på uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Uppgifterna ska alltid avse konsumentens inkomster, utgifter och skulder. Därutöver ska kreditprövningen grundas på konsumentens andra finansiella och ekonomiska åtaganden om det är nödvändigt och proportionerligt i förhållande till vilken slags kredit det rör sig om, kredit­avtalets löptid och belopp samt riskerna med krediten för konsumenten. Kreditgivaren ska vara skyldig att på ett lämpligt sätt kontrollera uppgifterna.

Kreditförmedlare ska vara skyldiga att vidareförmedla information som är av betydelse för kreditprövningen.

Reglerna om kreditprövningskrav ska även gälla för bostadskrediter. För bostadskrediter föreslås därutöver även särskilda bestämmelser.

Kreditgivarens informationsskyldighet vid kreditprövning

Kreditgivaren ska vara skyldig att på konsumentens begäran och genom mänsklig medverkan granska beslutet om kreditprövning. Kreditgivaren ska även bl.a. förklara vilken betydelse automatiserad behandling av person­uppgifter haft för ställningstagandet till kreditansökan och informera om riskerna med automatiserad behandling.

När en kredit inte beviljas ska kreditgivaren snarast underrätta konsumenten om orsakerna till det och när det finns anledning informera om vart konsumenten kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor.

För en enhetlig reglering ska reglerna om kreditgivarens informations­skyldighet vid kreditprövning gälla även bostadskrediter.

Regler om kreditavtalet

En konsument ska vara bunden av ett kreditavtal eller ett avtal om en kompletterande tjänst till kreditavtalet endast om konsumenten uttryckligen samtyckt till att ingå avtalet. Regeln ska även gälla för bostadskrediter.

Flera av de nu gällande bestämmelserna om kreditavtalet ska föras över oförändrade till den nya lagen. Det gäller bl.a. bestämmelserna om konsumentens rättigheter vid överlåtelse av fordran, konsumentens rätt att framställa invändningar vid kreditköp och krav på kontantinsats.

Reglerna om räntetak och kostnadstak m.m.

Reglerna om räntetak, kostnadstak och tak för uppläggningsavgifter i 2010 års lag ska föras över till den nya konsumentkreditlagen. Detsamma gäller det särskilda taket för uppläggningsavgifter och bestämmelserna som begränsar kreditgivares möjligheter att ta ut avgifter för krediten.

Dokumentation, underrättelser och ändringar av avtalsvillkor m.m.

Bestämmelserna i 2010 års lag om dokumentation av kreditavtalet och ändringar av det ska med vissa justeringar föras över till den nya lagen. Detsamma gäller bestämmelserna om ändring av ränta samt underrättelse och information vid avtalsändringar och ränteändringar.

För kontokrediter ska det införas ett krav på att kreditgivare minst en gång i månaden ska tillhandahålla konsumenten ett kontoutdrag. Det ska även införas krav på att information om avtalsändringar och kontoutdrag ska lämnas i en handling eller i den form som angetts i kreditavtalet.

Bestämmelserna i 2010 års lag om konsumentens rätt till en betalningsplan ska föras över oförändrade till den nya lagen.

Konsumentens ångerrätt

Bestämmelserna i 2010 års lag om konsumentens ångerrätt och följderna av att ångerrätten utövas ska, med vissa ändringar och tillägg, föras över till den nya konsumentkreditlagen.

Om det vid ett kreditköp har avtalats om öppet köp för en vara och den tidsfrist som gäller enligt avtalet överstiger 14 dagar ska ångerfristen för kreditavtalet förlängas i motsvarande mån.

Ångerfristen ska aldrig börja löpa senare än ett år efter kreditavtalets ingående. Detta ska dock bara gälla om konsumenten fått föreskriven information om sin ångerrätt.

Om konsumenten lämnar eller sänder sitt meddelande om att han eller hon frånträder kreditavtalet i rätt tid och på det sätt som anges i dokumentationen av kreditavtalet ska meddelandet få åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

Betalning av krediten i förtid och vissa frågor om uppsägning och kontokrediter

Reglerna i 2010 års lag om att konsumenten alltid har rätt att betala krediten i förtid, respektive kreditgivarens rätt att få betalning i förtid, ska föras över till den nya konsumentkreditlagen. Reglerna om beräkningen av fordran i dessa fall ska dock ändras så att det görs en reducering som omfattar samtliga kreditkostnader. De avgifter och andra kostnader som konsumenten ska betala med anledning av krediten ska sättas ned i förhållande till avtalets återstående löptid. Reglerna om reducering av fordran ska även gälla för bostadskrediter.

Den nya lagen ska även innehålla regler om ränteskillnadsersättning. Bestämmelserna om ränteskillnadsersättning i 2010 års lag ska föras över oförändrade till den nya lagen.

Om kreditgivaren vill säga upp en kontokredit med avtalad löptid eller ändra avtalsvillkoren för en sådan kredit på så sätt att kreditutrymmet minskar ska konsumenten underrättas minst 30 dagar innan uppsägningen eller ändringen av villkoren får verkan.

När en kreditgivare säger upp eller minskar kreditutrymmet för en kontokredit ska konsumenten erbjudas en möjlighet att återbetala det förfallna beloppet genom tolv lika stora månadsbetalningar.

Nuvarande regler om uppsägning av kreditavtal med obestämd löptid ska med vissa anpassningar föras över till den nya lagen.

Betalningsdröjsmål och anståndsåtgärder

Om en konsument är i dröjsmål med betalning enligt kreditavtalet ska kreditgivaren, när det är lämpligt, erbjuda alternativ till verkställighets­åtgärder. Ett sådant erbjudande ska innefatta en ändring av kreditavtalet. Vid bedömningen av om ett erbjudande är lämpligt ska kreditgivaren vara skyldig att beakta konsumentens personliga omständigheter och återbetalnings­förmåga. De nya reglerna om anståndsåtgärder ska även gälla bostadskrediter.

Skuldrådgivning

Kreditgivare ska ha rutiner och riktlinjer för att tidigt upptäcka konsumenter som har ekonomiska svårigheter att fullgöra kreditavtalet. Kreditgivaren ska i sådana fall vara skyldig att informera konsumenten om vart han eller hon kan vända sig för att få stöd i budget- och skuldfrågor. Reglerna ska även omfatta bostadskrediter.

Kreditupplysningsverksamhet

Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i kreditupplysningslagen (1973:1173) om att den som bedriver kreditupplysningsverksamhet ska informera en fysisk person som inte är näringsidkare om att en uppgift om kreditmissbruk eller betalningsförsummelse i anledning av ett kreditavtal har registrerats inom 30 dagar från att registreringen sker.

Regeringen bedömer att svensk rätt uppfyller direktivets övriga krav på databaser för kreditupplysningsändamål.

En ny näringsrättslig reglering för konsumentkrediter

Regeringen föreslår vidare en ny näringsrättslig reglering för konsument­krediter. Förslaget innebär bl.a. följande.

Tillämpningsområde

Lagen om verksamhet med bostadskrediter ska byta namn till lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. Lagens tillämpningsområde ska utvidgas till sådan verksamhet med kreditgivning, kreditförmedling och rådgivning som omfattas av den föreslagna konsument­kreditlagens tillämpningsområde och som bedrivs av näringsidkare. Vissa regler ska dock även i fortsättningen gälla specifikt för bostadskrediter.

Näringsidkare som lämnar värdepapperskrediter och vissa fakturakrediter ska inte omfattas av lagen.

Tillståndsplikt

För att driva verksamhet med andra krediter än bostadskrediter ska det införas krav på tillstånd av Finansinspektionen. Tillståndsplikten ska omfatta kredit­givare och kreditförmedlare som inte huvudsakligen ägnar sig åt kreditgivning eller kreditförmedling. Tillstånd ska få ges endast till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening. Det ska även krävas tillstånd för svenska företag som vill etablera filial utomlands och för utländska företag.

Tillståndskravet ska inte gälla för aktörer som redan har tillstånd enligt andra regelverk. Det gäller kreditinstitut, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar och bostadskreditinstitut. Tillstånd ska inte heller behövas för viss verksamhet som bedrivs av mindre företag.

Finansinspektionen ska föra register över de som har tillstånd att driva verksamhet med kreditgivning och kreditförmedling av andra konsument­krediter än bostadskrediter.

Förutsättningar för tillstånd

För att få tillstånd ska det ställas krav på ett företags bolagsordning eller stadgar och att verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med lagstiftningen. Det ska även ställas krav på att de ledande personerna inom företaget bedöms som lämpliga, utom för verksamhet som är begränsad till kreditförmedling.

Hederlighetskrav

De övergripande krav som gäller för kreditgivare och kreditförmedlare av bostadskrediter på att handla hederligt, rättvist, transparent och professionellt ska utvidgas till att omfatta verksamhet med de krediter som föreslås omfattas av lagens tillämpningsområde. Detsamma gäller kravet på att verksamheten ska grunda sig på information om konsumentens förhållanden och särskilda krav samt rimliga antaganden om de risker för konsumenten som kan uppstå under kreditavtalets löptid.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter på området även för verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter.

Kunskap och kompetens

Kraven på kunskap och kompetens för kreditgivare och kreditförmedlare av bostadskrediter ska utvidgas till att omfatta verksamhet med de krediter som föreslås omfattas av lagens tillämpningsområde. För att anpassas till 2023 års direktiv ska det göras ett tillägg om att personalen även ska ha tillräcklig kunskap om konsumenters rättigheter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter på området även för verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter.

Ersättningssystem

Bestämmelserna om ersättningssystem för kreditgivare och kreditförmedlare av bostadskrediter ska utvidgas till att omfatta verksamhet med de krediter som föreslås omfattas av lagens tillämpningsområde.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter på området även för verksamhet med andra konsumentkrediter än bostadskrediter.

Rådgivning

Reglerna om vem som får tillhandahålla rådgivning om bostadskrediter och om rådgivningens standard i lagen om verksamhet med bostadskrediter ska utvidgas till att omfatta verksamhet med de krediter som föreslås omfattas av lagens tillämpningsområde. Detsamma gäller undantaget från rådgivnings­förbudet för andra än kreditgivare och kreditförmedlare när det handlar om rådgivning vid enstaka tillfällen.

Tillsyn

Konsumentverket och Finansinspektionen ska på sina områden utöva tillsyn över att den nya konsumentkreditlagen följs.

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över de företag som bedriver verksamhet med konsumentkrediter enligt det tillståndskrav som föreslås i lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter. För de företag som omfattas av den lagen men som undantas från kravet på tillstånd ska Konsumentverket utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs enligt lagens krav på bl.a. kunskap och kompetens, rådgivning och ersättnings­system.

De nuvarande bestämmelserna om Konsumentverkets verktyg för tillsyn och ingripande ska föras över till den nya konsumentkreditlagen. Bestäm­melserna ska gälla även vid myndighetens tillsyn över lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter.

Marknadsföringslagens sanktionsbestämmelser ska tillämpas vid över­trädelser av reglerna om näringsidkarens förklaringsskyldighet.

Regeringen bedömer att svensk rätt redan uppfyller direktivets krav när det gäller Finansinspektionens verktyg för tillsyn av verksamhet med konsument­krediter.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya konsumentkreditlagen och ändringarna i annan lagstiftning föreslås träda i kraft den 20 november 2026.

Den upphävda konsumentkreditlagen ska fortfarande gälla för kreditavtal som har ingåtts och för marknadsföring som skett före ikraftträdandet. Vissa bestämmelser i den nya lagen ska dock tillämpas på kreditavtal med obestämd löptid som har ingåtts före ikraftträdandet.

I fråga om lagen om verksamhet med bostadskrediter ska en kreditgivare eller en kreditförmedlare som vid ikraftträdandet driver och har rätt att driva verksamhet med kreditgivning eller kreditförmedling av andra konsument­krediter än bostadskrediter få driva verksamheten utan tillstånd enligt den lagen fram till den 20 november 2027 eller, om ansökan om tillstånd kommit in till Finansinspektionen inom denna tid, till dess att ansökan har prövats slutligt.

Sanktionsavgifter ska endast få tas ut för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

Utskottets ställningstagande

Under de senaste åren har det skett en omfattande utveckling på konsument­kreditmarknaden. I takt med digitaliseringen har nya kreditprodukter utvecklats. Kreditköp sker ofta online och konsumenter exponeras för möjligheten att ta en kredit i såväl traditionella medieflöden och reklam som i marknadsföring online och i smarta telefoner och applikationer. Samtidigt har överskuldsättningen ökat. I propositionen föreslår regeringen bl.a. en ny konsumentkreditlag som syftar till att stärka konsumentskyddet och anpassa det efter de senaste årens utveckling. Utskottet välkomnar regeringens förslag.

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Lagförslagen bör därför, med en mindre rättelse i förslaget till ändring i lagen om elektronisk kommunikation, antas av de skäl som anförs i propositionen. Rättelsen föreslås för att anpassa lagtexten till den lydelse som beslutats i ett annat ärende (se prop. 2025/26:132, bet. 2025/26:JuU30, rskr. 2025/26:241).

Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden med förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslagen.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4088 yrkande 1 föreslår Alireza Akhondi m.fl. (C) ett tillkännagivande till regeringen om att se över bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnadsersättning vid byte av bank. Motionärerna anser att konsumentkreditlagen på ett tydligare sätt bör lägga grunden för en starkare konkurrens på kreditmarknaden som kommer konsumenterna till nytta. Motionärerna anser vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i kreditupplysningslagen när det gäller rättelse och gallring av uppgifter. Ett tillkännagivande föreslås i enlighet med detta (yrkande 2).

Nuvarande regler om ränteskillnadsersättning

En konsument har enligt 2010 års konsumentkreditlag alltid rätt att betala en skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden (32 §). Om en konsument vill lösa ett bundet lån i förtid, innan bindningstiden har gått ut, har banken rätt till s.k. ränteskillnadsersättning. Ersättningen fungerar som en garanti för kreditgivaren för den förlust som uppstår i och med att låntagaren inte betalar ränta fram till den avtalade villkorsändringsdagen.

Den 1 juli 2025 infördes en ny modell i 36 § konsumentkreditlagen för beräkning av ränteskillnadsersättning vid förtidsbetalning av bundna bostads­lån (prop. 2024/25:97, bet. 2024/25:CU17, rskr. 2024/25:191). Enligt den nya schablonregeln ska räntan på krediten inte längre beaktas vid beräkningen av ränteskillnadsersättningen. Ränteskillnadsersättningen får i stället högst uppgå till skillnaden mellan en viss jämförelseränta när räntebindningstiden inleds och motsvarande jämförelseränta vid tidpunkten för förtidsbetalningen. Som jämförelseränta ska marknadsräntan för avtal om byte av räntebetalningar (s.k. swapränta) användas. Syftet med lagändringen är framför allt att minimera risken för omotiverade skillnader mellan olika låntagare som förtidsbetalar sitt bundna bostadslån och att göra det enklare för låntagarna att planera sin ekonomi och konkurrensutsätta sina bostadslån.

Ränteskillnadsersättningen för en annan kredit än en bostadskredit får högst motsvara en procent av det förtidsbetalade beloppet eller, om det vid tidpunkten för förtidsbetalningen är kortare tid än ett år kvar av kreditavtalets löptid, en halv procent av det förtidsbetalade beloppet. Ersättningen får dock inte vara större än det belopp som konsumenten skulle ha betalat i ränta under den återstående löptiden enligt kreditavtalet.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna om ränteskillnads­ersättning i 2010 års konsumentkreditlag ska föras över oförändrade till den nya lagen.

När det gäller behovet av ändringar i kreditupplysningslagen med anledning av 2023 års direktiv anför regeringen bl.a. följande (s. 156):

Enligt direktivet ska medlemsstaterna när det gäller kreditavtal säkerställa att det finns klagomålsförfaranden för att underlätta för konsumenter att ifrågasätta innehållet i databaser, inklusive information som kan erhållas av tredje parter genom de databaserna (artikel 19.8). Kredit­upplysningslagen innehåller bestämmelser om rättelse, komplettering och radering av uppgifter som behandlas i kreditupplysningsverksamhet (12 §). Om det finns anledning att misstänka att en uppgift som behandlas i kreditupplysningsverksamhet under den senaste tolvmånadersperioden är oriktig eller missvisande, är den som bedriver verksamhet skyldig att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Om det visar sig att uppgiften är felaktig, ska den rättas, raderas eller kompletteras. Om en oriktig eller missvisande uppgift tagits in i en kreditupplysning som lämnats ut ska rättelse eller komplettering så snart det kan ske tillställas den som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Bestämmelsen förutsätter att den som uppgiften avser kan göra en framställning till kreditupplysningsföretaget gällande fråga om rättelse eller liknande åtgärd (se 12 § sjätte stycket). Enligt regeringens mening tillgodoser bestämmelsen direktivets krav på klagomålsförfaranden. Några ytterligare åtgärder för att genomföra artikel 19.8 behövs därför inte.

– – –

Enligt direktivet ska databasleverantörer ha rutiner för att säkerställa att informationen i deras databaser är aktuell och korrekt samt att konsumenterna informeras om att en registrering av en utestående kreditfordran skett inom 30 dagar efter registreringen och om sina rättigheter i enlighet med dataskyddsförordningen (artikel 19.7).

Enligt kreditupplysningslagen ska kreditupplysningsverksamhet bedrivas så att den inte leder till att oriktiga eller missvisande uppgifter lämnas ut (5 §). Kreditupplysningsföretag har en skyldighet att gallra uppgifter om en fysisk person när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen (8 §). Genom dessa bestämmelser, liksom bestämmelserna om rättelse, komplettering och radering av uppgifter (12 §) lever svensk rätt upp till kravet på att databasleverantörer ska ha rutiner för att säkerställa att informationen i deras databaser är korrekt.

Tidigare behandling

Ett motionsyrkande om att se över bankernas möjligheter att ta ut ränte­skillnadsersättning vid byte av bank behandlades av civilutskottet i samband med lagstiftningsärendet våren 2025. Utskottet behandlade även ett motsvarande motionsyrkande våren 2026 i betänkande 2025/26:CU17. Utskottet var våren 2025 inte berett att föreslå något sådant undantag från betalningsskyldigheten som föreslogs i motionsyrkandet. Utskottet stod våren 2026 fast vid detta ställningstagande. Motionsyrkandena avstyrktes och riksdagen följde utskottets förslag.

Finansutskottet behandlade våren 2026 motionsyrkanden om att stärka rätten att begära rättelse i kreditupplysningsregister och om en översyn av kredit­upplysningslagen i betänkande 2025/26:FiU22. Utskottet anförde att när det gäller frågan om vilka uppgifter som får lämnas i kreditupplysningar bygger regleringen på en avvägning mellan intresset av en väl fungerande kreditmarknad och skyddet för den enskildes integritet. Motionsyrkandena avstyrktes och riksdagen följde finansutskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motionsyrkandet om att se över bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnadsersättning vid byte av bank har utskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag till en ny konsumentkreditlag som bl.a. innebär att bestämmelserna om ränteskillnadsersättning i 2010 års konsumentkreditlag förs över oförändrade till den nya lagen. Ett motionsyrkande om att se över bankernas möjligheter att ta ut ränte­skillnadsersättning vid byte av bank behandlades även av utskottet våren 2025 i samband med lagstiftningsärendet om ny modell för beräkning av ränteskillnadsersättning vid förtidsbetalning av bundna bostadslån och våren 2026 i betänkande 2025/26:CU17. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena och riksdagen följde utskottets förslag. Utskottet ser inte skäl till att göra någon annan bedömning när det gäller det aktuella motionsyrkandet. Motion 2025/26:4088 yrkande 1 bör avslås.

När det sedan gäller motionsyrkandet om ytterligare ändringar i kredit­upplysningslagen innehåller lagen bestämmelser om rättelse, komplettering och radering av uppgifter som behandlas i kreditupplysningsverksamhet. Om det finns anledning att misstänka att en uppgift som behandlas i kreditupplysnings­verksamhet under den senaste tolvmånadersperioden är oriktig eller missvisande, är den som bedriver verksamheten skyldig att utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet. Om det visar sig att uppgiften är felaktig, ska den rättas, kompletteras eller raderas. Kreditupplysningsföretag har vidare en skyldighet att gallra uppgifter om en fysisk person när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt regeringens bedömning uppfyller bestämmelserna direktivets krav på klagomålsförfaranden och att databasleverantörer ska ha rutiner för att säkerställa att informationen i deras databaser är korrekt. Vidare har finansutskottet nyligen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om att stärka rätten att begära rättelse i kredit­upplysningsregister och om en översyn av kreditupplysningslagen. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl för något tillkännagivande till regeringen om ytterligare ändringar i kreditupplysningslagen. Även motion 2025/26:4088 yrkande 2 bör därför avslås.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4088 yrkande 3 föreslår Alireza Akhondi m.fl. (C) ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att följa upp den nya lagstiftningen och genomförandet av direktivet.

2023 års konsumentkreditdirektiv

Enligt artikel 46.1 i 2023 års direktiv ska kommissionen senast den 20 november 2029 och därefter vart fjärde år göra en utvärdering av direktivet. Utvärderingen ska bl.a. omfatta en bedömning av genomförandet av sanktionsbestämmelserna i artikel 44.1 och 44.2, särskilt av effektiviteten och den avskräckande effekten hos de sanktioner som ålagts enligt artikeln. I ingressen till direktivet (skäl 93) anges bl.a. att det är nödvändigt att se över hur effektivt direktivet fungerar, tillsammans med framstegen med att upprätta en inre marknad med hög konsumentskyddsnivå för kreditavtal. Vid utvärderingen av direktivet bör kommissionen analysera de ekonomiska trenderna i unionen och situationen på den berörda marknaden, såsom framväxten av nya former av finansiella tjänster, digitala trender samt volymer och trender för gränsöverskridande tillhandahållande av krediter. Den bör också undersöka hur effektivt direktivet är, inbegripet de kostnader och fördelar det medför för företag och konsumenter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ställt sig bakom regeringens förslag i propositionen. Genom förslagen genomförs 2023 års EU-direktiv om konsumentkrediter. Utskottet utgår från att regeringen på ett lämpligt sätt följer upp och utvärderar den nya lagstiftningen och därefter återkommer med förslag om det bedöms vara motiverat. Vidare ska kommissionen enligt direktivet senast den 20 november 2029 och därefter vart fjärde år göra en utvärdering av direktivet. I ingressen till direktivet anges bl.a. att kommissionen vid utvärderingen av direktivet bör analysera de ekonomiska trenderna i unionen och situationen på den berörda marknaden, såsom framväxten av nya former av finansiella tjänster, digitala trender samt volymer och trender för gränsöverskridande tillhandahållande av krediter. Kommissionen bör också undersöka hur effektivt direktivet är, inbegripet de kostnader och fördelar det medför för företag och konsumenter. Därmed ser utskottet inte behov av något tillkännagivande med anledning av motionsyrkandet, som därför bör avslås.

Reservationer

Ställningstagande

I propositionen föreslår regeringen att nu gällande regler om ränteskillnads­ersättning förs över oförändrade till den nya konsumentkreditlagen. För konsumenterna är det viktigt att det finns en sund konkurrens på bankmarknaden och att det är möjligt att byta bank utan överdrivet krångel. Den tekniska utvecklingen har medfört att det i praktiskt hänseende är enklare än tidigare att byta bank. Däremot har inte lagstiftningen fullt ut anpassats till detta. Lagen bör på ett tydligare sätt lägga grunden för en starkare konkurrens på kreditmarknaden som kommer konsumenterna till nytta. Jag anser därför att det finns skäl att se över bankernas möjligheter att ta ut ränteskillnads­ersättning vid byte av bank.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi anser att det är olyckligt att regeringen i propositionen inte har föreslagit några ändringar i kreditupplysningslagen när det gäller konsumentens rätt att begära rättelse. Betalningsanmärkningar kan få långtgående konsekvenser även om skälen till att de uppstått varierar kraftigt. Inaktuella uppgifter eller anmärkningar som undanröjts bör därför inte kvarstå på ett sätt som är orimligt i förhållande till konsumentens situation. Enligt vår mening bör regeringen därför återkomma till riksdagen med förslag till ytterligare ändringar i kreditupplysningslagen när det gäller de aktuella frågorna.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det är viktigt att ha en sammanhållen och tydlig lagstiftning när det gäller krediter. Vi tycker att det är positivt att ambitionen är att den nya lagstiftningen ska vara mer sammanhållen och i takt med tiden än den tidigare. De senaste decennierna har teknikutvecklingen varit snabb och de senaste åren har den accelererat. Regeringens proposition tar delvis hänsyn till detta, vilket vi välkomnar. Det är dock svårt att överblicka i vilken utsträckning den nya konsumentkreditlagen fullt ut är anpassad till de förutsättningar som råder på kreditmarknaden i dag och kan föreligga de kommande åren. Vi anser därför att det finns ett stort behov av en uppföljning av lagstiftningen. Därefter bör regeringen ta fram förslag till de lagändringar som behövs. Uppföljningen bör också omfatta genomförandet av direktivet. Det är viktigt att granska hur direktivet påverkar såväl den svenska kreditmarknaden som kreditmarknaden inom EU för att på så sätt möjliggöra att den svenska lagstiftningen utformas på ett ändamålsenligt sätt. Det är regeringens uppgift att se till att en sådan uppföljning kommer till stånd.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Särskilt yttrande

Förslaget till ny konsumentkreditlag innebär ett stärkt konsumentskydd med bl.a. skärpta krav på kreditprövningen och en modernisering av regelverket i linje med EU:s nya direktiv. Vi välkomnar förslaget och har ställt oss bakom förslagen i propositionen.

Samtidigt vill vi socialdemokrater för egen del lyfta behovet av att stärka kreditprövningen ytterligare för att förbättra möjligheten för kreditgivare att få en samlad helhetsbild av varje konsuments skuldsituation. I det sammanhanget är tillgången till ett skuld- och kreditregister av central betydelse. Som framgår av propositionen har regeringen dock bedömt att det inte är möjligt att hantera frågan om inrättande av ett skuld- och kreditregister inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Vi vill också understryka att ett stärkt regelverk förutsätter en fungerande tillsyn. Utan tillräckliga resurser och tydliga mandat till berörda myndigheter finns det en risk att lagstiftningen inte får avsedd effekt.

Vi kommer att noga följa utvecklingen när det gäller dessa frågor och ta nödvändiga initiativ i andra sammanhang.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag