HD01CU16: Associationsrätt

Civilutskottets betänkande 2025/26:CU16

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bl.a. med hänvisning till pågående arbete och utskottets tidigare ställningstaganden. Motionsyrkandena handlar bl.a. om bokföringslagen, stiftelselagen, krav på aktie­kapital, näringsförbud och företags rapportering om hållbarhet och mångfald.

I betänkandet finns sju reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

22 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Bokföringslagen

Stiftelselagen

Krav på aktiekapital

Avveckling av aktiebolag

Revisionsplikt

Bolagsverkets brottsförebyggande roll

Näringsförbud

Företags rapportering om hållbarhet och mångfald

Företagsform som förenar vinst med samhällsnytta

Ett enhetligt regelsystem för alla bolagsformer

Reservationer

1. Stiftelselagen, punkt 2 (V)

2. Krav på aktiekapital, punkt 3 (S)

3. Revisionsplikt, punkt 5 (S)

4. Bolagsverkets brottsförebyggande roll, punkt 6 (S)

5. Näringsförbud, punkt 7 (S)

6. Näringsförbud, punkt 7 (C)

7. Företags rapportering om hållbarhet och mångfald, punkt 8 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet 22 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26 i olika associationsrättsliga frågor. Motionsyrkandena handlar bl.a. om bokföringslagen, stiftelselagen, krav på aktiekapital, närings­förbud och företags rapportering om hållbarhet och mång­fald. Förslag­en finns i bilagan.

Utskottets överväganden

Motionen

I motion 2025/26:419 av Niels Paarup-Petersen (C) begärs ett tillkänna­givande om att en lagändring bör komma till stånd i syfte att förenkla och modernisera bokföringslagen enligt ett förslag i SOU 2021:60. Motionären anför bl.a. att förslaget innebär väsentliga lättnader för ett stort antal bokförings­skyldiga som i dagsläget tvingas spara pappersoriginal.

Avskaffat krav på att bevara räkenskapsinformation i original

Den 1 juli 2024 trädde lagändringar i kraft som avskaffade kravet på att ursprungligt räkenskapsmaterial ska bevaras under en viss tid. Det innebär att räkenskapsmaterial som kommer in till eller upprättas av ett företag i pappersform numera inte behöver bevaras om det digitaliseras. Det slopade kravet på att bevara räkenskapsmaterial medför betydande ekonomiska och tidsmässiga besparingar för många företag, framför allt eftersom de slipper hantera stora mängder papper under lång tid. Lagändringarna grundades på de förslag som Utredningen om enklare regelverk för mikro­företagande och en modernare bokföringslag hade redovisat i sitt betänkande SOU 2021:60. (Se prop. 2023/24:78, bet. 2023/24:21, rskr. 2023/24:193.)

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om en modernisering av bokförings­lagen för att förenkla hanteringen av kvitton m.m. vid flera tillfällen, senast våren 2025 i betänkande 2024/25:CU11. Utskottet hänvisade då till att det tidigare kravet på att ursprungligt räkenskapsmaterial ska bevaras under en viss tid togs bort den 1 juli 2024 och att detta innebär att räkenskapsmaterial som kommer in till eller upprättas av ett företag i pappers­form numera inte behöver bevaras om det digitaliseras. Utskottet såg därför inte skäl till någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid den uppfattning som det tidigare redovisat och avstyrker därmed motionsyrkandet.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:177 av Ilona Szatmári Waldau m.fl. (V) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att registrering bör vara ett villkor för att få skapa en stiftelse. Motionärerna framhåller att transparensen kring stiftelser måste öka och att alla personer och tillgångar som är kopplade till en stiftelse bör registreras hos vederbörliga myndigheter.

Kjell-Arne Ottosson (KD) begär i motion 2025/26:3194 ett tillkänna­givande om att det bör införas ett förenklat och rättssäkert förfarande för att ombilda stiftelser till aktiebolag. Motionären framhåller att det finns kommunala bostadsbestånd som drivs som stiftelser och att syftet med förslaget är att bl.a. underlätta en modernisering av kommunalt bostadsägande samt stärka förvaltningen av bostäder.

I motion 2025/26:3658 av Magnus Berntsson (KD) begärs ett tillkänna­givande om att se över och vid behov modernisera stiftelselagen (1994:1220) för att underlätta för små stiftelser så att de inte tyngs av oproportionerlig administration och att det skapas rättssäkra möjligheter att omformulera ändamålsbestämmelser när de blivit obsoleta.

Bakgrund

En stiftelse är en juridisk person, men till skillnad från ett aktiebolag och en ekonomisk förening har den varken ägare eller medlemmar. En stiftelse har en självständig förmögenhet som bildas genom att egendom avskiljs för att varaktigt förvaltas för ett bestämt ändamål enligt ett förordnande av en eller flera stiftare, se 1 kap. 2 § stiftelselagen. En stiftelse förvaltas antingen genom egen förvaltning eller genom anknuten förvaltning. Stiftaren får bestämma vilken förvaltningsform stiftelsen ska ha. Vid egen förvaltning har stiftelsen en styrelse som består av en eller flera fysiska personer, medan anknuten förvaltning innebär att en annan juridisk person förvaltar stiftelsen (2 kap. 2 § stiftelselagen). Vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter ska före­skrifterna i stiftelseförordnandet följas, om inte föreskrifterna strider mot stiftelselagen (2 kap. 1 § stiftelselagen). Under vissa förutsättningar får föreskrifterna i stiftelseförordnandet ändras eller upphävas, s.k. permutation.

Som huvudregel får inte stiftelsen ändra föreskrifterna utan tillstånd av Kammarkollegiet eller tillsynsmyndigheten (6 kap. 1–3 §§ stiftelselagen). Styrelsen eller förvaltaren kan alltså begära tillstånd att ändra ändamåls­bestämmelser i stiftelseförordnandet från Kammarkollegiet enligt 6 kap. 1 § stiftelselagen. En förutsättning för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet ska få ändras, upphävas eller i särskilda fall åsidosättas är att föreskriften på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttig eller uppenbart strider mot stiftarens avsikter.

Om stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren kan styrelsen eller förvaltaren ansöka om tillstånd att förbruka stiftelsens tillgångar och på så vis avveckla stiftelsen (6 kap. 3 och 5 §§ stiftelselagen). För att få avveckla stiftelsen krävs även att stiftelsen bildades för mer än 20 år sedan, att stiftelsen saknar skulder och att tillgångarna har understigit ett visst belopp under de senaste tre räkenskapsåren.

I 7 kap. stiftelselagen finns bestämmelser om likvidation och upplösning. Stiftelselagen innehåller dock inte några bestämmelser om ombildning av stiftelser till exempelvis aktiebolag.

En stiftelse ska enligt stiftelselagen vara registrerad. Registrerings­myndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som regeringen har bestämt är tillsynsmyndighet i länet. Ett stiftelseregister ska föras hos registrerings­myndigheten för registreringar enligt stiftelselagen. En stiftelses styrelse eller förvaltare ska anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen bildades, och anmälan ska innehålla uppgifter om bl.a. stiftelsens postadress och telefon samt vissa uppgifter om styrelseledamöterna eller förvaltaren. Anmälan för registrering i stiftelse­registret ska göras genast bl.a. när en föreskrift i stiftelseförordnandet har ändrats eller upphävts enligt bestämmelserna i 6 kap. och när stiftelsen är upplöst. (Se 10 kap. 1–3 §§ stiftelselagen.)

Pågående arbete

Kammarkollegiet och länsstyrelserna har i skrivelser till Justitiedepartementet bl.a. lyft fram frågan om en förenkling av regleringen av ändringar i stiftelse­förordnandet, se ärendena Ju2019/02292 och Ju2019/02726. Ärendena bereds i dessa delar inom Regeringskansliet.

Tidigare behandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet ett motsvarande motions­yrkande om att modernisera stiftelselagen. Utskottet hänvisade till att frågan om en förenkling av regleringen av ändringar i stiftelseförordnanden bereds inom Regeringskansliet och att resultatet av det arbetet inte bör föregripas av riksdagen (bet. 2024/25:CU11).

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att frågan om en förenkling av regleringen av ändringar i stiftelseförordnanden fortfarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet står fast vid att resultatet av detta arbete inte bör föregripas av riksdagen. Motion 2025/26:3658 (KD) avstyrks därför.

När det gäller förslagen i motionerna 2025/26:177 (V) yrkande 9 och 2025/26:3194 (KD) är utskottet inte berett att ta initiativ till lagändringar av det slag som föreslås i motionerna. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3648 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt ska återkomma med ett förslag om att höja kravet på minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Motionärerna framhåller bl.a. att flera åtgärder måste vidtas för att motverka den ekonomiska brottslighet som begås genom företag och att Utredningen om bolaget som brottsverktyg konstaterat i sitt betänkande (SOU 2023:34) att de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga. Förslag om att öka kravet på minsta tillåtna aktiekapital finns även i kommittémotionerna 2025/26:3553 av Niklas Karlsson m.fl. (S) yrkande 17 i denna del, 2025/26:3559 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 8 i denna del och 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 45.

Gällande rätt

Regelverket för aktiebolag finns i aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Ett grundläggande drag hos aktiebolag är att aktieägarna inte ansvarar personligen för bolagets skulder. För att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar finns det regler som ska garantera att bolaget alltid har tillgångar som minst motsvarar bolagets skyldigheter. En sådan grund­läggande regel är kravet på att det ska finnas ett aktiekapital. I aktie­bolagslagen finns bestämmelser som innebär att bolagets styrelse och aktieägare är skyldiga att agera på ett visst sätt vid tecken på kapitalbrist i bolaget, i första hand när det finns anledning att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om bolaget inte förmår läka kapitalbristen är bolaget skyldigt att gå i likvidation (se 25 kap. 13–20 §§ ABL).

Den 1 januari 2020 sänktes det lägsta tillåtna aktiekapitalet i privata aktie­bolag från 50 000 kronor till 25 000 kronor (prop. 2019/20:21, bet. 2019/20:CU5, rskr. 2019/20:78). Lagändringen syftade till att göra aktie­bolagsformen mer tillgänglig för den som driver eller vill starta ett företag samt att främja företagande, särskilt inom tjänstesektorn, där många företag har ett lägre kapitalbehov än i andra sektorer.

I lagstiftningsärendet underströk ett stort antal remissinstanser behovet av en översyn av framför allt reglerna om tvångslikvidation och personligt ansvar vid kapitalbrist. Regeringen konstaterade i den delen att sänkningen av kapitalkravet för ett bolag som väljer att ha lägsta tillåtna aktiekapital innebär att marginalen till det att halva aktiekapitalet är förbrukat minskas med 12 500 kronor. Det betyder att reglerna om tvångslikvidation kan aktualiseras ännu snabbare än tidigare, med de kostnader och besvär som det medför för bolaget. Därför uttalade regeringen att det fanns anledning att i ett annat sammanhang överväga behovet av att se över det aktuella regelverket (prop. 2019/20:21 s. 14).

Pågående arbete

Utredningen om bolaget som brottsverktyg har bl.a. haft i uppdrag att analy­sera för- och nackdelar med reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag och föreslå de författningsändringar som behövs (dir. 2021:115). Utredningen hade inte i uppdrag att utreda om beloppet för minsta tillåtna aktiekapital bör höjas. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag (SOU 2023:34). I betänkandet föreslår utredningen bl.a. att reglerna om tvångslikvidation vid kritisk kapitalbrist i aktiebolag utmönstras och ersätts med nya bestämmelser. Enligt förslaget ska styrelsen, om bolagets eget kapital eller likviditet inte motsvarar vad verksamhetens art, omfattning och risker kräver, genast behandla saken och kalla till bolagsstämma så snart som möjligt för att redogöra för bolagets ekonomiska ställning och vilka åtgärder som ska vidtas. Förslaget bereds inom Regeringskansliet.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat motionsyrkanden om en höjning av minsta tillåtna aktiekapital vid flera tillfällen, senast våren 2025 i betänkande 2024/25:CU11. Utskottet avstyrkte då motionsyrkandena med hänvisning till att Utredningen om bolaget som brottsverktygs förslag i fråga om tvångslikvidation av aktie­bolag på grund av kapitalbrist bereddes inom Regeringskansliet och att riks­dagen inte borde föregripa resultatet av den pågående beredningen.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Utredningen om bolaget som brottsverktygs förslag i fråga om tvångslikvidation av aktie­bolag på grund av kapitalbrist fortfarande bereds inom Regeringskansliet. Utskottet står fast vid att resultatet av detta arbete inte bör föregripas av riksdagen och avstyrker därmed motions­yrkandena.

Motionen

I motion 2025/26:732 av Lili André (KD) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheterna att införa ett snabbspår för avveckling av aktiebolag när det gäller små och vilande företag i de fall där borgenärs­intresset inte riskeras. Enligt motionären kan processen för att avveckla ett aktiebolag, som i normalfallet sker genom likvidation, i dag vara lång och kostsam.

Bakgrund

Ett aktiebolag kan avvecklas genom likvidation, konkurs, fusion och delning. Likvidation regleras i 25 kap. ABL och innebär att ett aktiebolag löses upp efter det att skulderna betalats och ett eventuellt överskott fördelats mellan aktieägarna. Bolagsstämman kan besluta om frivillig likvidation. I vissa fall kan Bolagsverket eller tingsrätten besluta om likvidation, s.k. tvångs­likvidation. Bolagsverket eller tingsrätten utser en eller flera likvidatorer som ersätter styrelsen och en eventuell verkställande direktör. Likvidatorn ska genomföra likvidationen, dvs. avveckla aktiebolaget. Aktiebolaget är upplöst när likvidatorn har lagt fram sin slutredovisning på en bolagsstämma. Kostnaden för en likvidation ska betalas av aktiebolaget. Kostnaden kan bl.a. vara beroende på aktiebolagets storlek och hur omfattande likvidationen har varit. Likvidatorn har rätt till ersättning för sitt uppdrag från aktiebolaget.

Konkurs, som också regleras i 25 kap. ABL, innebär att ett aktiebolag avvecklas genom att samtliga tillgångar, i den utsträckning det går, används för att betala företagets skulder.

Fusion innebär att ett eller flera överlåtande aktiebolags samtliga tillgångar och skulder tas över av ett övertagande företag vid den slutliga registreringen. Samtidigt upplöses det överlåtande bolaget utan likvidation. Bestämmelser om fusion finns i 23 kap. ABL.

Delning innebär att aktiebolagets tillgångar och skulder, helt eller delvis, tas över av ett eller flera andra aktiebolag. Bestämmelser om delning finns i 24 kap. ABL.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser inte behov av ett snabbspår för avveckling av vissa aktiebolag och är därför inte berett att ta initiativ till en sådan utredning. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3648 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt ska återkomma med förslag om att återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag. Motionärerna framhåller bl.a. att en återinförd revisionsplikt skulle bidra till ökad ordning och reda i vid mening i näringslivet, vara gynnsamt för skötsamma bolag och bidra till att motverka att företag används för brottslig verksamhet. Motions­yrkanden om att återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag finns även i kommittémotionerna 2025/26:3553 av Niklas Karlsson m.fl. (S) yrkande 17 i denna del, 2025/26:3559 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 8 i denna del, 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 46 och 2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 80.

Bakgrund

Tidigare var alla aktiebolag skyldiga att ha en revisor, men sedan den 1 november 2010 får små privata aktiebolag välja om bolaget ska ha en revisor eller inte. Krav på revision inträder först om bolaget två år i rad överskrider fler än ett av gränsvärdena på tre anställda, 1 500 000 kronor i balansomslut­ning och 3 000 000 kronor i nettoomsättning. Reformen om frivillig revision syftade till att minska bolagens administrativa börda och kostnader för revision. Ett annat skäl var att reformen, tillsammans med andra regel­förenklande åtgärder, skulle stärka bolagens konkurrenskraft och bidra till fler företag som växer och anställer fler (prop. 2009/10:204).

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade bl.a. i uppdrag att redovisa de för- och nackdelar som finns med de nuvarande undantagen från revisionsplikten för små aktiebolag respektive en återinförd revisionsplikt för sådana bolag samt att föreslå de författningsändringar som skulle krävas om revisionsplikten skulle återinföras. Utredningen anförde följande (SOU 2023:24 s. 20):

Utredningen har inte gjort något ställningstagande i frågan om revisions­plikten bör återinföras eller inte. Det har som sagt inte heller ingått i uppdraget. Däremot har utredningen belyst fördelar och nackdelar med olika sätt att utforma regelverket vid en eventuellt återinförd revisionsplikt. Eftersom en fullständig återgång till det som gällde före 2010 års reform skulle innebära ökade kostnader och ett revisorsbehov som skulle vara svårt att möta, har utredningen övervägt ett antal olika alternativ på en mer begränsad förändring. Bland annat har utredningen övervägt justerade gränsvärden för att få välja bort revisor, att införa revisionsplikt endast för aktiebolag i vissa branscher, att ställa upp ytterligare villkor än i dag för att få välja bort revisor, att återinföra endast förvaltningsrevision eller ge möjlighet att välja mellan revisor och att anlita en auktoriserad redovisningskonsult. Vid en samlad bedömning har utredningen emellertid funnit att inget av de redovisade alternativen i tillräcklig grad skulle tillgodose det brottsförebyggande syfte som varit centralt i utredningens uppdrag.

Utredningen förordar därför att det – vid ett eventuellt återinförande – sker en återgång till den ordning som gällde före 2010 års reform, dvs. att alla aktiebolag ska vara skyldiga att ha minst en kvalificerad revisor. Även för handelsbolag med en eller flera juridiska personer som delägare samt utländska filialer bör i så fall en återgång ske. Utredningen lämnar förslag på de författningsändringar som skulle krävas vid ett sådant fullständigt återinförande av revisionsplikten.

Hösten 2024 gjorde regeringen i lagstiftningsärendet Bolag och brott bedöm­ningen att det för närvarande inte fanns tillräckliga skäl att återinföra revisionsplikten för små aktiebolag (se prop. 2024/25:8 s. 75).

Instruktion för Bolagsverket

Den 1 april 2024 ändrades instruktionen för Bolagsverket, vilket ger större möjligheter för Bolagsverket att arbeta brottsförebyggande (se 5 a § förord­ningen [2007:1110] med instruktion för Bolagsverket).

Tidigare behandling

Hösten 2024 behandlade utskottet motionsyrkanden om att återinföra revisionsplikt för fler aktiebolag i samband med lagstiftningsärendet Bolag och brott (prop. 2024/25:8, bet. 2024/25:CU3). Utskottet avstyrkte motions­yrkandena och delade regeringens bedömning att det för närvarande inte fanns tillräckliga skäl att återinföra revisionsplikten för små aktiebolag.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att åter­införa revisionsplikten för små aktiebolag. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3648 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att Bolagsverket ska tillföras extra resurser för de uppgifter och handlingsmöjligheter som verket fått genom de antagna lagändringarna i proposition 2024/25:8 Bolag och brott.

Niklas Karlsson m.fl. (S) begär i kommittémotion 2025/26:3553 yrkande 17 i denna del ett tillkännagivande om att utöka kontrollerna av styrelse­ledamöter.

I kommittémotion 2025/26:3559 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 8 i denna del begärs ett tillkännagivande om att se över om det kan ställas högre krav på personlig inställelse.

Bakgrund

Genom en förordningsändring i Bolagsverkets instruktion fick verket den 1 april 2024 ett tydligare uppdrag att kontrollera att uppgifterna i verkets register är korrekta och att motverka att felaktiga uppgifter registreras (se 5 a § förordningen [2007:1110] med instruktion för Bolagsverket). Bolagsverkets möjligheter till kontrollåtgärder och samverkan med andra myndigheter förtydligades också. Ändringen var ett steg i arbetet med att bekämpa den brottslighet som begås inom ramen för företagsverksamhet.

Vidare har Bolagsverkets kontrollerande roll skärpts genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2025 (prop. 2024/25:8, bet. 2024/25:CU3, rskr. 2024/25:37). Lagändringarna ger Bolagsverket möjlighet att kräva personlig inställelse av den som anmäler en företrädare till verkets register, liksom av den som anmälan avser. Det är också möjligt att begära personlig inställelse vid kontroll av misstänkt oriktiga uppgifter i registren. Bolagsverket har även fått bättre förutsättningar att stryka oriktiga uppgifter från registren. Åtgär­derna är ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag.

I januari 2025 publicerade Bolagsverket på sin webbplats 24 åtgärder för att förhindra bedrägerier och stärka kampen mot ekonomisk brottslighet. Bland de åtgärder som verket kommer att genomföra anges bl.a. att begära personlig inställelse vid misstanke om oriktiga uppgifter i registren.

Tidigare behandling

I samband med lagstiftningsärendet om bolag och brott behandlade utskottet ett motsvarande motionsyrkande om extra resurser till Bolagsverket för de merkostnader som förslagen innebar för verket (prop. 2024/25:8, bet. 2024/25:CU3). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med följande ställnings­tagande:

Utskottet konstaterar att regeringen bedömer att de kostnader som förslag­en om en möjlighet att kräva personlig inställelse och strykning av felaktiga uppgifter i registren medför för Bolagsverket kan hanteras inom de befintliga ekonomiska ramarna. Detsamma gäller de eventuella merkostnader som höjningen av förseningsavgifterna för aktiebolag skulle kunna medföra för Bolagsverket. Vidare bedömer regeringen att Bolags­verkets ökade resursbehov för att hantera ekonomiska föreningars årsredovisningar med råge kommer att täckas av förseningsavgifterna.

Mot den bakgrunden är inte utskottet berett att ställa sig bakom förslaget om ett tillkännagivande om att Bolagsverket ska tillföras extra resurser. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att utöka Bolagsverkets befogenheter och ställa högre krav på personlig inställel­se med hänvisning till följande ställningstagande (bet. 2024/25:CU11):

Bolagsverket har genom lag- och förordningsändringar nyligen fått en utökad brottsförebyggande roll. Myndigheten har bl.a. fått möjlighet att begära personlig inställelse vid t.ex. misstänkt oriktiga uppgifter. Motions­yrkandena får därmed anses vara tillgodosedda och avstyrks därför.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser fortfarande att förslaget om att ställa högre krav på personlig inställelse i motion 2025/26:3559 (S) yrkande 8 i denna del är tillgodosett genom de författningsändringar som nyligen har trätt i kraft. Med anledning av de nyligen genomförda lagändringarna ser utskottet inte heller skäl att föreslå utökade kontroller av styrelseledamöter på det sätt som föreslås i motion 2025/26:3553 (S) yrkande 17 i denna del. Dessa motionsyrkanden avstyrks därför.

När det gäller förslaget i motion 2025/26:3648 (S) yrkande 4 om att Bolagsverket ska tillföras extra resurser med anledning av genomförda lagändringar står utskottet fast vid sitt tidigare ställningstagande och är inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida. Även detta motions­yrkande avstyrks därför.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3648 av Joakim Järrebring m.fl. (S) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det bör göras en översyn av hur fler brott ska kunna leda till näringsförbud. Motionärerna framhåller att regeringen bör vidta åtgärder för att försvåra för gängkriminella som i dagsläget använder företag som ett verktyg för att begå brott. Liknande förslag om att se över om fler brott ska leda till näringsförbud finns även i kommittémotionerna 2025/26:3559 Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 8 i denna del, 2025/26:3586 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 47 och 2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 81.

I kommittémotion 2025/26:2831 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 43 begärs ett tillkännagivande om att verka för ett EU-gemensamt register över personer med näringsförbud inom unionen för att motverka organiserad brottslighet.

Bakgrund

Bestämmelser om näringsförbud finns i lagen (2014:836) om näringsförbud. Ett beslut om näringsförbud innebär att en näringsidkare under en viss tid meddelas begränsningar i rätten att bedriva eller ta del i näringsverksamhet. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2026 utvidgades möjligheterna att meddela näringsförbud på grund av brott, och den tid som näringsförbud ska kunna meddelas för förlängdes från högst tio till högst femton år (prop. 2024/25:20, bet. 2025/26:CU4, rskr. 2025/26:50).

En ansökan om näringsförbud görs av allmän åklagare, eller i vissa fall av Kronofogdemyndigheten eller Konkurrensverket, och ansökan prövas av allmän domstol (14–18 §§).

Ett näringsförbud ska meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet och då gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. Näringsförbud ska också meddelas den som har gjort sig skyldig till brott som utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt (4 §). Näringsförbud ska vidare meddelas den som har agerat grovt otillbörligt mot borgenärer eller på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att en näringsverksamhet har försatts i konkurs (5 §). Vidare ska näringsförbud meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i en näringsverksamhet genom vissa skatteundandraganden (6 §). Slutligen ska förbud meddelas den som har grovt åsidosatt sina skyldigheter i en näringsverksamhet där vissa konkurrensregler överträtts (7 §). Ytterligare en förutsättning för att näringsförbud ska få meddelas är att förbudet är påkallat från allmän synpunkt (4–7 §§).

Sedan den 1 januari 2024 får domstolen, vid sin bedömning av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt, också ta hänsyn till förbud mot att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. I bedömningen får domstolen nu också ta hänsyn till åsidosättanden av skyldigheter i näringsverksamhet som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet som har bedrivits i en annan stat (prop. 2022/23:143, bet. 2023/24:CU8, rskr. 2023/24:37).

Frågesvar

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) anförde den 28 maj 2025 i ett frågesvar om ett gemensamt EU-register för näringsförbud för att motverka organiserad brottslighet följande:

Företag ska skapa jobb och tillväxt, inte användas av kriminella inom den organiserade eller systematiska brottsligheten. Regeringen presenterade i mars i år en lagrådsremiss som innebär kraftfullare regler för att stoppa denna utveckling. Enligt förslaget ska personer som har gjort sig skyldiga till organiserad eller systematisk brottslighet kunna förbjudas att bedriva näringsverksamhet. Näringsförbud ska kunna meddelas även om personen inte hade anknytning till någon näringsverksamhet vid brottstillfället. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Enligt lagen (2014:836) om näringsförbud ska den som faktiskt utövat ledningen över en näringsverksamhet och som grovt åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamheten på grund av brott, i samband med konkurs eller genom skatteundandragande, meddelas näringsförbud. En förutsättning för att meddela näringsförbud är att förbudet är påkallat från allmän synpunkt.

Den 1 januari 2024 infördes nya bestämmelser i lagen om närings­förbud som innebär att domstolen, vid bedömningen av om närings­förbud är påkallat från allmän synpunkt, får ta hänsyn till förbud att bedriva eller ta del i näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat. Domstolen får också ta hänsyn till åsidosättanden som näringsidkaren har gjort sig skyldig till i näringsverksamhet i en annan stat.

Samtidigt infördes bestämmelser i förordningen (2014:936) om närings­­förbud som innebär att Bolagsverket, på begäran av en registrerings­myndighet i en annan medlemsstat inom EES, ska lämna uppgift om vad som finns registrerat i näringsförbudsregistret om en viss person. Enligt förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket får verket begära motsvarande uppgifter från en annan stat inom EES. Uppgifterna ska lämnas genom det EU-gemensamma systemet för sammankoppling av register (BRIS).

Bestämmelserna infördes som ett led i genomförandet av EU-direktiv 2019/1151 av den 20 juni 2019 om användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt, det så kallade digitaliseringsdirektivet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna bland annat ha regler som föreskriver en möjlighet att ta hänsyn till regler i en annan medlemsstat om diskvalifi­cering av styrelseledamöter.

Regeringen beslutade förra året även om ytterligare ändringar i Bolagsverkets instruktion. Sedan den 1 april 2024 ska Bolagsverket minimera riskerna för att verkets rutiner utnyttjas för ekonomisk brottslig­het genom kontrollåtgärder och samverkan med andra myndigheter. Bolagsverket ska därtill aktivt verka för att uppgifterna i verkets register är korrekta och överensstämmer med verkliga förhållanden.

Av digitaliseringsdirektivet framgår att EU-kommissionen ska göra en utvärdering och avge en rapport om sina slutsatser senast den 1 augusti 2026. Regeringen kommer att avvakta kommissionens utvärdering och därefter analysera om ytterligare åtgärder behövs.

Tidigare behandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att utvidga möjligheterna att meddela näringsförbud med hänvisning till att en utredare nyligen hade lämnat förslag om hur lagen om näringsförbud skulle kunna utvidgas med syftet att stärka det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet och förhindra att kriminella personer utnyttjar bolag som brottsverktyg och att det pågående arbetet inte borde föregripas.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Genom de lagändringar som gjorts under senare år, framför allt de ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2026 och som bl.a. utvidgade möjligheterna att meddela näringsförbud på grund av brott, har viktiga steg tagits för att stärka det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet samt förhindra att kriminella personer utnyttjar bolag som brottsverktyg. Utskottet anser att det finns skäl att avvakta utfallet av dessa ändringar innan det kan bli aktuellt med en översyn av hur fler brott ska kunna leda till näringsförbud i enlighet med vad som föreslås i motionerna 2025/26:3648 (S) yrkande 3, 2025/26:3559 (S) yrkande 8 i denna del, 2025/26:3586 (S) yrkande 47 och 2025/26:3590 (S) yrkande 81. Dessa motionsyrkanden avstyrks därmed.

Som energi- och näringsministern anfört i det redovisade frågesvaret ska Bolags­verket enligt nyligen genomförda författnings­ändringar på begäran av en registrerings­myndighet i en annan medlemsstat inom EES lämna uppgifter om vad som finns registrerat i näringsförbuds­registret om en viss person, samtidigt som verket får begära motsvarande uppgifter från en annan stat inom EES. Ändringar har vidare gjorts i Bolagsverkets instruktion för att stärka det brottsförebyggande arbetet och öka kontrollen av registeruppgifter. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av förslaget om ett EU-gemensamt register för näringsförbud. Även motion 2025/26:2831 (C) yrkande 43 avstyrks därför.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 93 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att små och medelstora företag bör få stöd när det gäller hållbarhetsredovisning och liknande redovisning. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att verka för ett EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimat­omställning så att hela värdekedjor och alla företag och sektorer, inklusive finanssektorn, omfattas (yrkande 202).

Bakgrund

Årsredovisningslagen

Bestämmelser om hållbarhetsrapportering finns bl.a. i årsredovisningslagen (se 6 kap.). Syftet med hållbarhetsrapportering är att ge finansmarknaderna tillförlitlig och jämförbar information från företagen om miljö, samhällsansvar och styrning. Rapporten ska bidra till hållbara investeringar. Dessutom ska den underlätta hanteringen av finansiella risker som följer av klimatförändringar och brister i sociala förhållanden.

Gränsvärdena för vilka företag som omfattas av skyldigheten att upprätta en hållbarhetsrapport framgår av 6 kap. 10–11 a §§ årsredovisningslagen. En hållbarhetsrapport ska innehålla de upplysningar som behövs för förståelsen av företagets eller koncernens utveckling, ställning och resultat och konse­kvenserna av verksamheten (6 kap. 12 § årsredovisningslagen). Upplysning­arna ska behandla åtminstone frågor om miljö, sociala för­hållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Hållbarhets­rapporten ska ange företagets affärsmodell, företagets policy i hållbarhets­frågorna, resultatet av policyn, de väsentliga risker som rör dessa frågor och hur företaget hanterar riskerna. Om företaget saknar en policy i en eller flera av frågorna ska skälen för detta tydligt anges. Hållbarhets­rapporten ska lämnas i företagets förvaltningsberättelse eller i en handling skild från årsredovisningen. När det gäller granskningen av hållbarhets­rapporteringen ska revisorn enbart uttala sig om huruvida en hållbarhets­rapport har upprättats eller inte.

Ett börsnoterat företag ska ta in en bolagsstyrningsrapport i sin förvalt­ningsberättelse. Rapporten ska bl.a. innehålla en beskrivning av den mång­faldsplan som tillämpas av företaget i förhållande till dess styrelse. Företaget får bestämma vilka aspekter av mångfald det rapporterar om (se 6 kap. 6 § årsredovisningslagen).

Nya regler om hållbarhetsrapportering sedan den 1 juli 2024

Den 1 juli 2024 trädde nya regler om företagens hållbarhetsrapportering i kraft (prop. 2023/24:124, bet. 2023/24:CU23, rskr. 2023/24:212). Lagändringarna genomförde EU-direktiv[1] om företagens hållbarhetsrapportering och innebär att det ställs högre krav på företagens informationslämning t.ex. när det gäller den s.k. värdekedjan och utsläpp av växthusgaser. De nya reglerna innebär också att ett stort börsnoterat företag får informera om sin mångfaldspolicy i hållbarhetsrapporten i stället för i bolagsstyrningsrapporten. Om företaget gör det ska bolagsstyrningsrapporten hänvisa till företagets hållbarhetsrapport (prop. 2023/24:124 s. 149). Kravet på att lämna en hållbarhetsrapport utvidgades vidare till att omfatta fler företag än tidigare, bl.a. små och medelstora företag som är börsnoterade.

Kravet på att lämna en hållbarhetsrapport för stora företag begränsades samtidigt till att enbart gälla aktiebolag och handelsbolag där samtliga direkta eller indirekta delägare är aktiebolag. Ekonomiska föreningar, ideella föreningar och stiftelser som inte bedriver finansiell verksamhet ska inte längre vara skyldiga att upprätta en hållbarhetsrapport, oavsett om de uppfyller gränsvärdena som definierar stora företag eller inte. För stora företag som är kreditinstitut eller försäkringsföretag gäller rapporteringskravet oavsett juridisk form. Små och medelstora kreditinstitut och försäkringsföretag omfattas endast om de är börsnoterade.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024, men bestämmelserna skulle börja tillämpas vid olika tidpunkter för olika typer av företag. För stora börsnoterade företag med över 500 anställda, samt koncerner som uppfyller motsvarande villkor, skulle lagändringarna börja tillämpas på räkenskapsår som inleds närmast efter den 30 juni 2024. För övriga företag skulle bestämmelserna börja tillämpas vid en senare tidpunkt enligt en viss angiven upptrappning för olika kategorier av företag. För bl.a. små och medelstora företag innebar det att bestämmelserna skulle börja tillämpas första gången för räkenskapsår som inleds närmast efter utgången av 2025.

Därtill finns det flera övergångsbestämmelser, bl.a. att små och medelstora företag kan undantas från rapporteringsskyldigheten under vissa förutsätt­ningar under en övergångsperiod på två år efter att de har blivit skyldiga att tillämpa lagen. Små och medelstora företag får för de räkenskapsår som inleds före 2028 undantas från rapporteringsskyldigheten, om företaget i förvalt­ningsberättelsen anger varför hållbarhetsinformationen inte har lämnats. Företag får, om nödvändiga uppgifter om företagets hela värdekedja inte finns tillgängliga, i högst tre år efter att de har blivit skyldiga att tillämpa lagen i stället redogöra i hållbarhetsrapporten för bl.a. de ansträngningar som har gjorts för att ordna fram den nödvändiga informationen (prop. 2023/24:124 s. 197–198).

Ett uppskjutet krav på att hållbarhetsrapportera för vissa företag

Den 31 december 2025 trädde lagändringar om ett uppskjutet krav på att hållbarhetsrapportera för vissa företag i kraft (prop. 2025/26:21, bet. 2025/26:CU8, rskr. 2025/26:59). Lagändringarna innebär skyldigheten att hållbarhetsrapportera enligt de nya reglerna för företagens hållbarhets­rapportering skjuts upp med två år för vissa företag. Ändringarna genomförde EU:s ändringsdirektiv om när företag ska börja hållbarhetsrapportera och innebär att stora företag och moderföretag i stora koncerner som inte har fler än 500 anställda eller som har fler än 500 anställda men inte är börsnoterade ska tillämpa kravet på hållbarhetsrapportering första gången för det räken­skapsår som inleds närmast efter utgången av 2026. Små och medelstora börsnoterade företag ska vidare tillämpa kravet på hållbarhetsrapportering första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter utgången av 2027. Detsamma gäller för små och icke-komplexa institut samt captivebolag.

Tidigare behandling

Våren 2025 behandlade utskottet motsvarande förslag om företags håll­barhetsredovisning m.m. Motionsyrkandena avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte fann skäl att föreslå något initiativ från riksdagens sida om att stödja små och medelstora företag när det gäller hållbarhetsredovisning m.m. eller om att verka för ett EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning (bet. 2024/25:CU11).

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid sin ovan redovisade uppfattning och avstyrker motions­yrkandena.

Motionen

I motion 2025/26:2730 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör låta utreda ett införande av en ny bolagsform i Sverige som liknar vad som i USA kallas för ”benefit corporations”. Det är en företagsform med dubbla syften som innebär att både ägarna och samhället tjänar på verksamheten. Enligt motionärerna kan en sådan företagsform vara en garanti för att ett företag styrs av etiska värderingar och att hållbarhet upprätthålls i alla led samtidigt som det skapar lönsamhet.

Bakgrund

De huvudsakliga associationsformerna för att bedriva verksamhet utan personligt ansvar i svensk lagstiftning är aktiebolag och ekonomiska föreningar. Ett aktiebolag har som regel till syfte att skapa vinst åt aktieägarna, men det finns en möjlighet att föreskriva i bolagsordningen att bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst åt aktieägarna (3 kap. 3 § ABL). Det finns också en möjlighet att begränsa vinstuttaget i bolagsordningen.

En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekono­miska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att använda föreningens tjänster eller på ett annat liknande sätt. En ekonomisk förening ska ange grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas i stadgarna (3 kap. 1 § lagen [2018:672] om ekonomiska föreningar).

Aktiebolagsformen och föreningsformen ger således ett visst utrymme för att driva verksamhet i andra syften än att generera vinst åt företagets ägare eller medlemmar. Regelverken är emellertid i första hand tänkta för en verksamhet som är avsedd att generera vinst till företagets delägare eller medlemmar eller åtminstone utformade så att ett eventuellt överskott ska komma delägarna eller medlemmarna till del. Det var bl.a. mot denna bakgrund som en ny företagsform infördes i 32 kap. ABL 2006, aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (prop. 2004/05:178, bet. 2005/06:LU4, rskr. 2005/06:32). Denna företagsform är särskilt anpassad för en verksamhet som inte drivs i syfte att ge vinst till ägare eller medlemmar och som i så hög utsträckning som möjligt säkerställer att vinsten huvudsakligen stannar kvar i företaget. Regleringen tillåter endast en begränsad vinst­utdelning. Företagsformen utformades med tanke på verksamheter som tidigare drivits i offentlig regi, t.ex. företag som etableras i privat regi inom hälso- och sjukvårdssektorn. I propositionen anförde regeringen att företags­formen kan ses som ett alternativ för konsumenter som efterfrågar producenter med en mer ideell prägel och att allmänhetens förtroende för ett företag kan öka om verksamheten styrs av andra intressen än att skapa vinst åt aktieägarna.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om en ny företagsform som förenar vinst med samhällsnytta, senast våren 2025 i betänkande 2024/25:CU11. Utskottet hänvisade då till ett tidigare ställnings­tagande med följande lydelse:

Som utskottet tidigare anfört är det redan i dag möjligt att bedriva verksamhet som beaktar andra intressen än vinstintresset inom ramen för de associationsformer som finns i svensk lagstiftning. Detta kan ske inom ramen för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening genom att vinst­utdelningen begränsas i bolagsordningen eller i stadgarna. Dessutom finns det en möjlighet att bedriva verksamhet genom aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Utskottet vidhåller därför att det saknas anledning för riksdagen att göra ett tillkännagivande om en ny företags­form, och motionsyrkandena avstyrks därmed.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid sin ovan redovisade uppfattning och avstyrker motions­yrkandet.

Motionen

I motion 2025/26:2399 av Markus Wiechel (SD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att det bör införas ett enhetligt regelsystem för alla bolagsformer. Motionären anser att dagens uppdelning av bolagsrätten i separata lagar för olika bolagsformer skapar onödig komplexitet för företagare och att ett enhetligt regelsystem för alla bolagsformer skulle bl.a. leda till förenkling och enhetlighet samt ökad flexibilitet och ekonomisk effektivitet. Motionären föreslår också ett tillkännagivande om att regeringen bör säker­ställa att bolag kompenseras för eventuella förluster under den period då ett enhetligt regelsystem för alla bolagsformer genomförs (yrkande 2).

Bakgrund[2]

Associationsrätt är en del av civilrätten som rör associationer, dvs. samman­slutningar av juridiska och/eller fysiska personer samt enkla bolag. Till de vanligaste associationsformerna hör aktiebolag, handelsbolag, kommandit­bolag och ekonomiska föreningar (även ideella föreningar).

Den mest okvalificerade formen av bolag är enkla bolag. En sammans­lutning som utgör ett bolag, är ett enkelt bolag om den saknar de kvali­fikationer som gör den till någon annan form av bolag, t.ex. handelsbolag, kommanditbolag eller aktiebolag. Enkla bolag är inte juridiska personer. Gränsdragningen mellan enkla bolag och handelsbolag är beroende av om bolaget registrerats som handelsbolag eller inte. Ett handelsbolag föreligger om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i handelsregistret (se 1 kap. 1 § första stycket lagen [1980:1102] om handelsbolag och enkla bolag, förkortad HBL).

Ett kommanditbolag är enligt HBL:s terminologi en form av handels­bolag. Bestämmelserna om handelsbolag i 2 kap. HBL gäller även för kommandit­bolag, i den mån inte annat föreskrivs i lagen (se 3 kap. 1 § HBL). Bestäm­melserna för handelsbolag och kommanditbolag skiljer sig åt när det gäller bl.a. ansvaret för bolagets förpliktelser.

Aktiebolaget är ingående lagreglerat i ABL och har en utbyggd orga­nisation med bolagsstämma, styrelse och, i många fall, revisorer, samt ibland även en verkställande direktör. Aktiebolaget används mer än någon annan företagsform.

En annan associationsform är ekonomiska föreningar, som regleras i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, förkortad EFL. En ekonomisk förening måste ha kooperativ karaktär, dvs. den ska ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leveran­törer, med egen arbetsinsats, genom att använda föreningens tjänster, eller på något annat liknande sätt (se 1 kap. 4 § första stycket EFL).

För att en förening ska vara en ideell förening fordras antingen att den har ett ideellt ändamål eller inte bedriver näringsverksamhet. Är ändamålet ideellt, blir föreningen ideell även om den bedriver näringsverksamhet för att främja ändamålet. Det finns ingen särskild civilrättslig lagstiftning som reglerar ideella föreningar

Utskottets ställningstagande

Det associationsrättsliga regelverket innefattar flera olika företagsformer (bolagsformer) där olika regler gäller i fråga om t.ex. personligt ansvar, kapitalinsats och beskattning. Den som vill bilda en sammanslutning kan därmed välja en associationsform som bedöms lämplig utifrån syftet med sammanslutningen. Enligt utskottet är denna ordning ändamålsenlig. Utskottet ser därför inte skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionsyrkandena, som avstyrks.

Reservationer

Ställningstagande

Organisationen Tax Justice Network har identifierat att stiftelser används flitigt för skatteundandragande och penningtvätt. Det finns många olika typer av stiftelser som fungerar på olika sätt. Ett sätt att förstå stiftelser är att tänka på upplägget som ett ”löfte” att ge bort något till någon i framtiden, genom att någon annan förvaltar tillgången under tiden. Konsekvensen blir att ingen på papperet äger tillgången fullt ut. I praktiken hamnar tillgången i ett slags ägarlöst limbo där den är svåråtkomlig för borgenärer, förmånstagare och skatte­myndigheter. Den ursprungliga ägaren kan hävda att denna har gett bort tillgången till stiftelsen. Stiftelsens företrädare kan i sin tur hävda att de bara förvaltar tillgången å förmånstagarens vägnar, medan förmånstagaren kan hävda att denna inte äger tillgången utan att det sker först när den överlåts från stiftelsen.

Transparensen kring stiftelserna måste öka. Alla personer och tillgångar som är kopplade till stiftelsen bör registreras hos berörda myndigheter. Jag anser att registrering bör vara ett villkor för att få skapa en stiftelse. Det är en uppgift för regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att åstadkomma detta. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den ekonomiska brottslighet som begås genom företag är samhällsskadlig och systemhotande. Betydande skatteintäkter går förlorade för det offentliga, och enskilda drabbas av stora ekonomiska förluster. Skötsamma näringsidkare riskerar dessutom att slås ut av konkurrenter som inte följer reglerna. Ekonomiska vinster som genereras genom bolag som brottsverktyg finansierar också annan grov brottslighet. För att vända utvecklingen behöver en mängd olika åtgärder vidtas.

Mot denna bakgrund gav den socialdemokratiska regeringen i december 2021 en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som syftar till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter. Utredningen om bolaget som brottsverktyg överlämnade i juni 2023 betänkandet Bolag och brott – några åtgärder mot oseriösa företag (SOU 2023:34), som har lett till vissa lagändringar. I utredningens uppdrag ingick inte den sedan länge debatterade frågan om minsta tillåtna aktiekapital, men däremot att bl.a. analysera reglerna om tvångs­likvidation vid kapitalbrist i aktiebolag som del av borgenärsskydds­systemet. Utredningen konstaterade att de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att dessa regler inte längre är ändamålsenliga.

Mot bakgrund av det gedigna kunskapsunderlag som utredningsbetän­kandet ger i fråga om aktiekapitalets storlek, anser vi att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om att höja minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade i uppdrag att redovisa för- och nackdelar med att återinföra revisionsplikten för mindre aktiebolag. I betänkande SOU 2023:34 lämnades inget skarpt förslag om återinförd revisionsplikt eftersom detta låg utanför utredningens direktiv. Utredaren lämnade ändå förslag till de författningsändringar som skulle krävas om revisions­plikten återinfördes.

Regeringen gjorde i lagstiftningsärendet Bolag och brott bedömningen att det för närvarande inte fanns tillräckliga skäl att återinföra revisionsplikten för små aktiebolag (prop. 2024/25:8). Vi anser att regeringen borde ha tagit större intryck av många remissinstanser, bl.a. Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten, som alla förespråkade återinförd revisionsplikt. Som skäl för detta anfördes att det skulle bidra till ökad ordning och reda i vid mening i näringslivet, vara gynnsamt för skötsamma bolag och bidra till att motverka att företag används för brottslig verksamhet. Aktuella remissinstanser framhöll också att en rad omständigheter av stor betydelse har ändrats sedan dess att revisionsplikten för små aktiebolag togs bort: förändrad revisorsroll, att företag ofta förekommer i den typ av brottslighet som sker i organiserad form och att det blivit allt lättare att starta aktiebolag genom sänkt krav på aktiekapital.

Av utredningen framgår samtidigt att det är ogörligt att snabbt återinföra revisions­plikt för samtliga aktiebolag eftersom antalet revisorer inte skulle räcka till i närtid.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringen skyndsamt ska återkomma med förslag om att återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag. Detta bör riks­dagen ställa sig bakom och tillkänna ge för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi välkomnar de genomförda lagändringarna som förstärker Bolagsverkets möjligheter att begära personlig inställelse och att stryka felaktiga uppgifter i verkets register (prop. 2024/25:8, bet. 2024/25:CU3). Vi delar regeringens bedömning att dessa förstärkningar kommer att leda till högre register­kvalitet, ha en brottsförebyggande effekt och underlätta de brottsbekämpande myndig­heternas arbete med att utreda brott och lagföra gärningspersoner. Vi delar dock inte regeringens ­bedömning att ovanstående förändringar kan hanteras inom Bolags­verkets befintliga ekonomiska ramar. Tvärtemot menar vi, i likhet med Bolagsverket, att verket behöver få extra resurser för dessa tillkommande uppgifter och handlings­möjligheter.

Vi anser också att kontrollerna av styrelseledamöterna behöver utökas ytterligare.

Det är en uppgift för regeringen att vidta nödvändiga åtgärder.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi välkomnar de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2026, som bl.a. utvidgade möjligheterna att meddela näringsförbud på grund av brott. Det är dock viktigt att ytterligare växla upp insatserna kring bekämpandet av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt. Denna brottslighet undergräver välfärdsstaten och hotar seriösa aktörer. Dessa brottstyper är även nära knutna till annan kriminalitet, såsom arbets­livskriminalitet inom den organiserade brottsligheten. Det behövs därför åt­gärder som gör det svårare för gäng­kriminella att använda företag som ett verktyg för att begå brott.

Mot denna bakgrund anser vi att det behövs en bredare översyn av hur fler brott i praktiken ska kunna leda till näringsförbud, inte minst när det gäller organi­serad arbetslivs­kriminalitet inklusive arbetsmiljöbrott. Det är en uppgift för regeringen att se till att en sådan översyn kommer till stånd. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Företag utsätts både direkt och indirekt för brott. Dessutom används företag som brottsverktyg. I Sverige uppskattar Polis­myndigheten brottsvinsterna från den kriminella ekonomin till mellan 100 och 150 miljarder kronor per år. Statistiska centralbyrån uppskattar att den totala vinsten från narkotikamark­naden uppgår till ca 2,3 miljarder årligen. Det betyder att enorma summor kommer från företagsrelaterade brottsvinster.

Som ett led i att bekämpa denna brottslighet måste näringsförbud användas i större utsträckning, genom att fler typer av brott omfattas och över längre tid. Företagare måste också kunna vara trygga med att ett bolag som säljs för avveckling inte kan säljas vidare. Under 2025 har det rapporterats i medier om att svenskar med näringsförbud fortsätter driva företag i Sverige genom att bosätta sig utomland. Jag anser därför att regeringen ska verka för ett EU-gemensamt register över personer med näringsförbud inom unionen i syfte att motverka organiserad brottslighet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Industrins klimatomställning i Sverige är till nytta såväl för klimatet som för svensk konkurrenskraft och Sveriges ekonomi, och den bidrar till samhällsutveckling i hela landet. Genom en snabb omställ­ning av svensk industri bidrar vi starkt till världens förutsättningar att nå Paris­avtalet.

Jag menar att staten ska inta en aktiv roll och skapa de samhällsförutsätt­ningar som gör klimatomställningen möjlig. En viktig del i detta är företagens hållbarhetsredovisning och liknande redovisning och uppföljning. Små och medelstora företag behöver stödjas i arbetet med dessa redovisningar. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ för att ge företagen ett sådant stöd.

Utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion som uppstår i andra länder behöver minskas. Det kan ske genom minskad konsumtion av den typen av varor, genom konsumtion av motsvarande vara med lägre utsläpp eller genom minskade utsläpp från produktionen av dessa varor i andra länder. Genom sitt medlemskap i EU har Sverige ett stort inflytande över politik som kan stimulera klimatomställning i och utanför EU genom globala värde­kedjor. Ansvaret för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthus­gaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Därför är det helt centralt att Sverige använder sin röst i EU till att verka för ett EU­-regelverk som förstärker företagens hållbarhetsredovisning och klimatomställning. Hållbarhetsredovisningen ska omfatta hela värdekedjor och alla företag och sektorer inklusive finanssektorn. Det är en uppgift för regeringen att verka inom EU i enlighet med det jag har framfört.

Vad jag nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag