HC11953: Demokratisk tillbakagång i Turkiet

Fråga 2024/25:953 Demokratisk tillbakagång i Turkiet

av Markus Wiechel (SD)

till Statsrådet Paulina Brandberg (L)

 

Den demokratiska utvecklingen i Turkiet har sedan Recep Tayyip Erdoğan blev president 2014 successivt monterats ned. Erdoğan har medvetet tagit kontroll över eller till och med stängt ned regimkritiska medier. Genom att genomföra en grundlagsändring 2017 samt ytterligare diverse lagändringar och dekret efter omvalet 2018 har den turkiske ledaren kunnat omforma statsapparaten för att tillskansa sig mer makt. I princip har han gjort att parlamentarismen har ersatts med ett presidentstyre, och hans egen starka sunnimuslimska tro har kommit att spela en allt större roll i den turkiska politiken.

Istanbulborgmästaren tillika oppositionspolitikern Ekrem İmamoğlu från Republikanska folkpartiet (CHP) har vuxit fram som en potentiell motkandidat till Erdoğan i det kommande presidentvalet.

Den 18 mars ogiltigförklarade Istanbuls universitet İmamoğlus examen med hänvisning till oegentligheter, vilket hindrar honom från att kandidera till presidentposten. Dagen efter, den 19 mars, greps han av turkisk polis efter anklagelser om påstådd korruption samt för anklagelser om att ha bistått terrorgruppen Kurdistans arbetarparti (PKK). Agerandet påminner om vad vi tidigare har sett mot opositionella i Turkiet och visar att İmamoğlu ses som ett rejält hot mot Erdoğan.

CHP har till följd av dessa regimsanktionerade attacker uppmanat till rikstäckande protester, vilket också har hörsammats av miljontals människor. Demonstranterna har mötts av vattenkanoner, tårgas och våld från de turkiska poliserna. Därtill har gryningsräder genomförts mot journalister som skildrat demonstrationerna eller på annat sätt varit besvärande för den turkiska regimen.

İmamoğlu har nu tydligt stärkt sina kort och blivit en samlande kraft för oppositionen. Om han tillåts kandidera, vilket är högst oklart, kan det bli så att han tvingas driva kampanjen från fängelsecellen. Således är situationen i landet mycket allvarlig, vilket således också påverkar Sverige, som har en förhållandevis stor diaspora med rötter i Turkiet.

Statsrådet Paulina Brandberg önskas mot bakgrund av detta svara på följande fråga:

 

På vilket sätt avser stasrådet att i egenskap av demokratiminister visa sitt stöd till demokraterna i Turkiet och till den regimkritiska diasporan i Sverige?