HC11657: Skogsägares rätt till kompensation vid artskydd

Fråga 2024/25:657 Skogsägares rätt till kompensation vid artskydd

av Linnéa Wickman (S)

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

Det svenska artskyddet regleras i artskyddsförordningen som implementerar fridlysningsbestämmelser som grundar sig på både EU-direktiv, internationella överenskommelser och svenska fridlysningsregler. Alla vilda fåglar samt vissa utpekade växter och djurarter är fridlysta genom artskyddsförordningen. Det innebär att det är förbjudet att på olika sätt skada eller störa dem.

Det är i grunden bra att arter skyddas. För många av landets skogsägare innebär de gällande reglerna dock problem. Staten skyddar skog och förbjuder därmed avverkning av denna på grund av att där förekommer en djurart eller växt som omfattas av skyddet. Däremot finns det i dag inga bestämmelser som säkerställer kompensation till skogsägaren.

Om staten av annan anledning skulle expropriera skog eller förbjuda markägaren att hantera den på det sätt denne finner gott skulle det krävas kompensation, men så är alltså inte fallet när artskyddsförordningen tillämpas. Den bristande kompensationen beror inte enbart på att det saknas resurser, utan som lagen är utformad finns heller inget lagstöd för att betala ut stöd. En dom i Högsta domstolen från 2023 innebär att markägare i normala fall inte bedöms ha rätt till ersättning av staten i det fall inskränkningen av markanvändningen sker på grund av artskyddsförordningen.

Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari:

 

Avser statsrådet att se över den svenska lagstiftningen kring artskyddsförordningen och miljöbalken i syfte att säkra skogsägares rätt till kompensation?