HC11332: Långsiktig och hållbar finansiering av svensk film

Fråga 2024/25:332 Långsiktig och hållbar finansiering av svensk film

av Lars Mejern Larsson (S)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

 

Svenska Filminstitutets ekonomiska problem har förvärrats under de senaste åren, och den senaste varselrundan illustrerar behovet av akuta åtgärder. Med oförändrade statliga anslag sedan 2017 och samtidigt ökade kostnader för hyror och inflation har det blivit nödvändigt att skära ned i verksamheten. Trots att Filminstitutet har försökt få till mer statligt stöd har detta inte lyckats, och nu står den svenska filmbranschen inför en osäker framtid. Den pågående utredningen om filmpolitiken kommer förhoppningsvis att bidra med långsiktiga lösningar, men en ökad förståelse för de omedelbara behoven är också avgörande. Här kan vi med fördel titta på våra grannländer för att finna hållbara lösningar.

I Danmark har man framgångsrikt stärkt sin filmindustri genom ett bredare och långsiktigt finansieringsstöd från olika aktörer. Utöver ett statligt stöd som är mer än tre gånger större än det svenska får det Danska Filminstitutet ett årligt tillskott via ett så kallat kulturbidrag, som under 2023 förväntas uppgå till cirka 158 miljoner svenska kronor. Detta bidrag kommer från flera aktörer, inklusive streamingtjänster, i enlighet med EU. Enligt EU:s AVMS-direktiv från 2018 kan medlemsstaterna kräva att streamingtjänster bidrar ekonomiskt till produktionen av europeiska verk. I Danmark innebär det att de bidrar med minst 2 procent av sina nettointäkter till den inhemska filmindustrin.

Om streamingtjänsterna inte producerar danska produktioner motsvarande en viss procentsats ökar bidraget till 5 procent. Stöd till produktion av audiovisuella verk (produktionsincitament) – spelfilm, dokumentärfilm och serier – infördes 2022/23, med en produktionsrabatt på 25 procent. Tillväxtverket hanterar stödet, som uppgår till 100 miljoner kronor per år. Regeringens budgetproposition för 2025–2027 har dock aviserat en minskning om 14,5 miljoner kronor av det anslag som stödet till produktion av audiovisuella verk ligger under, vilket kan betyda att medlen kan komma att minska. Ansökningsprocessen har fått kritik, bland annat för att ansökningarna stängts snabbt samt för tekniska problem. Stödet är underfinansierat och ansökningsförfarandet ohållbart. Socialdemokraterna anser att stödet bör ses över och ansökningsprocessen förbättras. EU:s direktiv om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster tillåter medlemsstater att införa någon form av avgift på streamingtjänster. Det är vanligt att den finansiella skyldigheten kan uppfyllas antingen med bidrag till någon form av nationell mediefond eller i form av direktinvesteringar i nationella verk. Avgifterna baseras ofta på en procentandel av omsättningen som medietjänsten har i landet.

I Sverige har diskussionen om en liknande lösning fastnat i retoriken kring en så kallad Netflixskatt, vilket har hindrat politiker från att se de potentiella fördelarna med en audiovisuell avgift. Vi socialdemokrater vill se en utredning med förslag på att införa en audiovisuell avgift som kan tillföras svensk filmproduktion. Utöver detta borde Sverige också överväga att sänka momsen på biobiljetter – en fråga som vi socialdemokrater vill se utredd. Med sina 25 procent har Sverige en av de högsta momssatserna i EU, medan länder som Frankrike har så låg som 5,5 procent. En sänkt biografmoms skulle kunna gynna både biografer och publiken samt ge svensk film en bättre möjlighet att växa och konkurrera på den internationella marknaden.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:

 

Vad tänker ministern vidta för åtgärder för att säkerställa en långsiktig och hållbar finansiering av svensk film?