HC111325: Sveriges solidariska röst

Fråga 2024/25:1325 Sveriges solidariska röst

av Anna Wallentheim (S)

till Statsminister Ulf Kristersson (M)

 

FN‑experter har tydligt varnat för att det pågår ett folkmord i Gaza, där metoder såsom svält som krigsvapen och systematisk förstörelse av civil infrastruktur leder till kvalificerad folkrättsbrottslighet.

Åtminstone 114 personer, varav 82 barn, har svultit ihjäl bara i juli, och totalt över 100 personer har dödats vid matutdelningstillfällen. FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA), Läkare Utan Gränser (MSF) och andra rapporterar att en fjärdedel av Gazas civilbefolkning nu befinner sig i svältliknande tillstånd.

Samtidigt har minst 50 500 personer, inklusive en stor andel barn och kvinnor, dödats i konflikten, med uppskattningar som sträcker sig upp till 80 000–84 000 döda personer till början av 2025. Majoriteten av dem är civila. Flera bedömare menar att övergrepp såsom svält, massmord och kollektiv bestraffning uppfyller kriterierna för folkmord. 

Regeringens alltför tysta position bidrar till en internationell tystnad i en tid då moralisk kris råder.

Statsministern bär det yttersta ansvaret för hur Sveriges regering agerar. Det är därför rimligt att förvänta sig att Ulf Kristersson nu instruerar utrikesministern att med kraft kräva att Israel omedelbart öppnar gränsövergångar för humanitär hjälp, att blockaden upphör och att Sverige tydligt står upp för folkrätten i internationella forum, ger biståndsministern i uppdrag att omedelbart öka det svenska biståndet till Gaza, särskilt till FN:s livsmedelsprogram och andra aktörer som når barn och civila i akut nöd, och uppmanar socialministern att tillsammans med regionerna skapa förutsättningar för att ta emot svårt skadade patienter – i synnerhet barn – från Gaza, så som flera andra europeiska länder redan har gjort.

Sverige har historiskt varit en humanitär röst i världen. Det är dags att den rösten hörs igen – inte bara i ord utan i handling.

Min fråga till statsminister Ulf Kristersson är därför:

 

När kommer statsministern att ta ansvar för att Sverige faktiskt agerar så att Sveriges solidariska röst åter kommer att höras?