HC11131: EU:s vattendirektiv

Fråga 2024/25:131 EU:s vattendirektiv

av Eric Palmqvist (SD)

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

EU:s vattendirektiv har funnits sedan 2000 och har viktiga syften: att skydda och förbättra akvatiska ekosystem och att främja en hållbar vattenanvändning. Det är fullt rimligt då rent vatten är att betrakta som en livsavgörande resurs. Målsättningen med direktivet är att vattenförekomsterna i EU ska uppnå så kallad god status, vilket är ett samlingsbegrepp som i sin tur är uppdelat i olika delmål. För att god status ska anses råda krävs att många parametrar uppfylls. Flera av dessa utgörs av miljökvalitetsnormer som anger en högsta tillåten halt av olika ämnen i de berörda vattnen. Om någon av parametrarna inte klarar gränsvärdet ska statusen inte bedömas som god, även om överskridandet är mycket litet och inte utgör någon risk för vare sig människor eller djur. I många fall är normerna satta för ämnen, exempelvis metaller, som är naturligt förekommande i varierande grad.

Syftet med direktivet är vällovligt men risken för uteblivna industrisatsningar och nedläggning av befintliga verksamheter är överhängande om inte rimliga undantagsmöjligheter införs. Om vattendirektivet tillämpas utan möjlighet till undantag kommer exempelvis ambitionerna i CRMA (European Criticial Raw Materials Act) bli svåra att uppfylla.

Förutsättningarna vad gäller tillgång till rent vatten skiljer sig åt inom EU varför det nationella självbestämmandet måste kunna beaktas i högre grad.

Sverigedemokraterna menar därför att det är av vikt att den svenska regeringen verkar för en ordning där respektive medlemsstats tillståndsmyndigheter, efter noggrann prövning och efter att ha vägt olika motstående intressen mot varandra, ska ges möjlighet att komma fram till att en viss verksamhet är så angelägen ur samhällssynpunkt att den bör ges tillstånd även om någon miljökvalitetsnorm överskrids, under förutsättning att överskridandet inte kan anses utgöra någon risk för vare sig människor eller djur.

Givet att Sveriges nya EU-kommissionär Jessika Roswall i september fick ansvar för frågor som rör bland annat miljö och vattenresiliens torde Sverige nu ha ökade förutsättningar att verka för nationella undantag enligt ovan.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari följande:

 

Avser statsrådet att verka för att nationella prövningar och undantag ska göras möjliga i enlighet med resonemanget ovan, och delar statsrådet frågeställarens uppfattning om att förutsättningarna att få ett sådant undantag till stånd ökats då en svensk EU-kommissionär har ansvar för miljö- och vattenfrågorna?