HC111273: Röntgens roll och andra bedömningsgrunder vid åldersuppskrivning av asylsökande

Fråga 2024/25:1273 Röntgens roll och andra bedömningsgrunder vid åldersuppskrivning av asylsökande

av Johan Büser (S)

till Statsrådet Johan Forssell (M)

 

Många ensamkommande unga som sökte asyl i Sverige under och efter 2015 gjorde det utan tillgång till ID-handlingar eller andra dokument som kunde styrka deras ålder. I dessa fall tvingades Migrationsverket fatta beslut utifrån andra bedömningsgrunder, ibland genom medicinska metoder såsom röntgen, men ibland också helt utan utredning – baserat på handläggares intryck och omständigheterna i övrigt.

Röntgenmetoden, som främst omfattar undersökning av visdomständer och skelett i handen, har ifrågasatts för sin osäkerhet och kan enligt medicinsk expertis ge ett spann på upp till två års felmarginal. Samtidigt har det i flera fall förekommit att personer blivit uppskrivna i ålder med enbart ett års skillnad från den ålder de själva uppgett – något som senare fått stora konsekvenser, till exempel vid prövning av ansökan om svenskt medborgarskap.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Johan Forssell:

 

Hur ser statsrådet på röntgens roll vid åldersbedömningar av asylsökande, och vilken vikt bör den ges vid senare bedömningar, exempelvis i medborgarskapsärenden, och anser statsrådet att det finns det anledning att i efterhand se över hur ärenden där ålder skrivits upp utan medicinsk utredning bedömts, särskilt när det gäller unga som nu bott länge i Sverige och i övrigt uppfyller kriterierna för medborgarskap?