HC111260: Instruktion för ambassader i fientliga kontexter

Fråga 2024/25:1260 Instruktion för ambassader i fientliga kontexter

av Ulrika Westerlund (MP)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

Nyligen besökte jag Washington DC under World Pride. World Pride är en titel som olika städers prideorganisationer kan ansöka till organisationen Interpride om att få inneha ett visst år. Första gången som World Pride arrangerades var år 2000 i Rom. Redan nu står det klart vilka städer som ska vara värdar för World Pride 2026 (Amsterdam) och 2028 (Kapstaden) – och beslutet om att Washington DC:s organisation Capital Pride skulle stå värdar i år fattades alltså långt innan Trump valdes till president för andra gången. 

Under World Pride arrangeras alltid en så kallad Human Rights Conference, med föreläsningar och panelsamtal om aktuella hbtqi-politiska frågor. I år var det mycket fokus på den skada som Trumps administration redan orsakat hbtqi-communityt både i USA och globalt, bland annat vad gäller neddragning av anslag til hivprevention och genom försök att via presidentordrar närmast utradera transpersoners existens. 

Mot bakgrund av allt detta blev jag mycket förvånad när jag fick kännedom om att Sveriges ambassad i DC under kvällen före paraden, den 6 juni, hade bjudit in det republikanska partiets ”hbtqi-organisation”, Log Cabin Republicans. Jag gick själv dit för att få en uppfattning om evenemanget. Företrädare för Log Cabin höll tal och framförde bland annat rena lögner som att Trump arbetar för alla hbtqi-personer. Detta passerade okommenterat, och de svenska representanterna som talade fokuserade på våra båda länders goda relationer och att alla är välkomna att fira pride i Stockholm. 

Att Sveriges ambassad stod värdar för detta evenemang spreds ganska snabbt i hbtqi-kretsar i USA, och jag fick frågor från ett flertal aktivister som jag känner sedan tidigare och som representerar stora hbtqi-organisationer i USA. De uppfattar evenemanget som ett svek från ett land som de utgick ifrån skulle stå på deras sida. 

Jag var själv mycket frågande till vad ambassaden tänkte att de hade uppnått med evenemanget. Kanske förbättrades relationerna till den nuvarande administrationen något, men å andra sidan riskerades Sveriges rykte som ett pållitligt land när det gäller hbtqi-personers rättigheter. Det kanske kan verka som om Log Cabin Republicans står upp för alla hbtqi-personer, men i praktiken är detta inte fallet. Det kan ibland vara svårt att navigera i kontexter där organisationer kan framstå som att de företräder en grupp men i praktiken inte gör det. Det finns också gott om exempel på organisationer som utger sig för att vara civilsamhällesorganisationer men som egentligen ligger nära regeringen. För att kunna navigera i olika kontexter krävs uppdaterad kunskap. 

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: 

 

Finns det någon instruktion, eller planeras det för någon instruktion, för ambassader när det gäller till exempel vilka typer av organisationer som det är lämpligt att bjuda in eller vilken typ av kunskap som behöver inhämtas för att säkerställa att en viss grupp är lämplig – särskilt i fientliga eller utmanande kontexter?