HC111254: Nedläggningshotade kvinnoorganisationer i krisområden

Fråga 2024/25:1254 Nedläggningshotade kvinnoorganisationer i krisområden

av Lotta Johnsson Fornarve (V)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Könsdiskriminering är en stor orsak till fattigdom. Kvinnor, som oftast har det verkliga försörjningsansvaret för familjen, saknar många gånger de mest basala rättigheterna.

Störst risk löper de kvinnor och flickor som befinner sig i konflikt och kris. I rapporten At a breaking point: The impact of foreign aid cuts on women’s organizations in humanitarian crises worldwide från april 2025 varnar UN Women för att hälften av de organisationer som stöttar kvinnor och flickor i konfliktområden riskerar att stänga ned inom sex månader. Av 411 kvinnorättsorganisationer har 90 procent redan drabbats av nedskärningar. Tre fjärdedelar har tvingats avskeda personal, och över hälften har tvingats avbryta sin verksamhet, till exempel program för överlevare av könsbaserat våld.

Det globala biståndet är under attack. OECD visar en minskning av det internationella biståndet på drygt 7 procent för 2024. Prognosen framåt visar på ytterligare nedskärningar på 9–17 procent. Det är den största minskningen någonsin. Trumpadministrationens haveri med USAID får långtgående konsekvenser. Men också länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland har gjort eller aviserat drastiska nedskärningar under 2025. Även Sverige har genomgått ett paradigmskifte och frångått det etablerade enprocentsmålet i biståndet.

I år är det 25 år sedan FN:s säkerhetsråd enhälligt antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Samtidigt drabbas fler människor än någonsin av humanitära kriser. Kvinnor och flickor är de som påverkas hårdast.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

 

Är statsrådet beredd att agera för ett ökat bistånd från Sverige och internationellt till de kvinnoorganisationer som verkar i krisområden och som nu riskerar nedläggning eller drastiska nedskärningar?