HC111091: Kvinnors deltagande och rättigheter i Sveriges bistånd till Ukraina

Fråga 2024/25:1091 Kvinnors deltagande och rättigheter i Sveriges bistånd till Ukraina

av Olle Thorell (S)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Sverige kraftigt ökat sitt bilaterala bistånd till landet. Enligt Kvinna till Kvinnas rapport Sveriges jämställdhetsbistånd – en lägesbild var Ukraina år 2024 det största mottagarlandet av svenskt bistånd, med över 3,2 miljarder kronor. Trots detta saknar nästan hela biståndet ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

Enligt rapporten hade endast 6 procent av det svenska biståndet till Ukraina år 2024 något jämställdhetssyfte (antingen som del- eller huvudsyfte). Endast 1 procent av biståndet hade jämställdhet som huvudsyfte. Det innebär att hela 94 procent av biståndet till Ukraina saknade jämställdhetsintegrering. Det är en dramatisk nedgång jämfört med åren 2022–2023, då andelen med jämställdhetssyfte låg på cirka 60 procent.

Detta sker trots att Ukraina är det enda land som nämns i Sveriges nationella handlingsplan för Kvinnor, Fred och Säkerhet 2024–2028, där det uttryckligen sägs att kvinnors deltagande i återuppbyggnaden ska vara en prioritet. Handlingsplanen, som antogs av regeringen i december 2023, understryker vikten av att jämställdhetsperspektiv integreras i hela det svenska utvecklingssamarbetet, särskilt i konfliktdrabbade länder och postkonfliktländer.

Jag anser att det är ett stort problem att svenska biståndsmedel i ett så omfattande och strategiskt viktigt sammanhang som stödet till Ukraina saknar ett genomarbetat jämställdhetsperspektiv. Kvinnor är inte bara offer i krig, de är också nyckelaktörer i fredsbyggande och återuppbyggnad. Ett bistånd utan jämställdhetsfokus riskerar att förstärka ojämställda strukturer och utestänga hälften av befolkningen från inflytande.

Det är därför angeläget att biståndsministern redovisar hur regeringen arbetar för att säkerställa att jämställdhet integreras i det svenska biståndet till Ukraina, i enlighet med de mål som fastställts i regeringens egna handlingsplaner och reformdokument.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

 

Hur säkerställer statsrådet, inom ramen för sin tjänsteutövning, att det svenska biståndet till Ukraina lever upp till regeringens målsättningar om att främja kvinnors deltagande i krishantering och återuppbyggnad?