HC111045: Lantbrukets kompetensförsörjning

Fråga 2024/25:1045 Lantbrukets kompetensförsörjning

av Stina Larsson (C)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

 

Sverige står inför betydande utmaningar när det gäller att säkerställa en hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Livsmedelsstrategin 2.0 som nyligen presenterades av statsrådet har potential att stärka den svenska livsmedelsproduktionen och öka självförsörjningsgraden – frågor som är avgörande både för lantbrukets framtid och uppbyggnaden av det svenska totalförsvaret. För att ett livskraftigt lantbruk ska bli verklighet är det dock avgörande att företagen har tillgång till den kompetens och arbetskraft som krävs för att driva och utveckla näringen.

En av de största utmaningarna för lantbruket i dag är bristen på arbetskraft. I Livsmedelsstrategin 2.0 belyser regeringen detta genom att uppdra till Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, att bredda sin rekrytering och göra sina utbildningar mer attraktiva. Även om bristen på exempelvis agronomer också är påtaglig missar regeringen helt att presentera lösningar på hur vi ska säkra kompetensförsörjningen bland de lantbruksyrken som inte kräver en universitetsutbildning. Det handlar om allt från lantbruksmaskinförare till plantörer, yrken som i dag bemannas av personer som utbildats vid något av landets naturbruksgymnasier eller yrkeshögskolor. Trots att dessa yrkesutbildningar utgör grunden i lantbrukets kompetensförsörjning nämns de inte alls i regeringens strategi.

Många företag inom de gröna näringarna är också beroende av utländsk arbetskraft för att kunna upprätthålla sin verksamhet, inte minst under planterings- och skördesäsongerna. Inte heller detta bemöter regeringen i strategin.

Utan personer som plöjer åkern, vårdar djuren eller skördar grödorna finns heller inga förutsättningar att också öka produktionen. Huruvida Livsmedelsstrategin 2.0 blir framgångsrik eller ej kommer med andra ord att bli beroende av hur regeringen adresserar kompetensförsörjningsproblematiken.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren:

 

På vilket sätt avser ministern och regeringen att hantera kompetensbristen inom lantbruket för att säkerställa att de åtgärder och myndighetsuppdrag som presenterats i Livsmedelsstrategin 2.0 blir verklighet?