HC10646: Situationen för barnen i Gaza

Interpellation 2024/25:646 Situationen för barnen i Gaza

av Jamal El-Haj (-)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

 

Snart är det sommarlov – en tid som barn i stora delar av världen förknippar med glädje, ledighet, sol och trygghet. Men för barnen i Gaza finns inget sommarlov. De har inte ens haft en fungerande skolgång på nästan två år. I stället för att lära sig läsa och skriva har många av dem lärt sig hur bomber låter. Vissa har till och med glömt hur man skriver sitt eget namn.

Sedan krigets början har omkring 20 000 barn dödats, enligt internationella hjälporganisationer. Dubbelt så många har skadats, och hundratusentals är traumatiserade för livet. Dessa siffror är inte bara statistik – de representerar förstörda liv, sönderslitna familjer och en generation som tvingats uppleva det värsta mänskligheten kan erbjuda.

Samtidigt som det internationella samfundet deklarerar sitt stöd för humanitära principer tillåts en brutal militär att urskillningslöst bomba bostadsområden, skolor, sjukhus och flyktingläger. Dessa attacker, som enligt internationell rätt utgör klara krigsbrott, möts med passivitet. Och vad gör den svenska regeringen – med utrikesministern i spetsen? Gång på gång upprepas mantrat att Israel ”har rätt att försvara sig”. Det uttalandet ekar inte bara tomt – det flyttar också fokus från det pågående systematiska folkmordet till en förenklad och vilseledande konfliktbeskrivning. Det ger dessutom ett farligt signalvärde: att det internationella samfundet, inklusive Sverige, inte tänker agera – oavsett hur många civila liv som släcks. I frånvaron av tydlig kritik växer straffriheten, och med den försvinner varje incitament att avbryta övergreppen.

Det är inte självförsvar när tusentals barn dödas. Det är inte självförsvar när en hel befolkning systematiskt fråntas tillgång till vatten, el, medicin och sjukvård. Och det är definitivt inte självförsvar att svälta människor till underkastelse.

Det är kollektiv bestraffning – och det är ett krigsbrott. Att svenska politiker, i synnerhet från regeringspartierna, fortsätter att relativisera dessa övergrepp är inget annat än ett moraliskt och politiskt haveri. När mänskliga rättigheter urholkas till tomma fraser och när principer blir selektiva riskerar vi att undergräva jälva grunden för folkrätten.

Vad förväntar sig regeringen att dessa barn ska bli? Hur ska de kunna leva ett ”normalt” liv efter att ha sett sina föräldrar, syskon och vänner slaktas framför deras ögon? När barndomen försvinner i rasmassorna, vad blir då kvar?

Det internationella samfundets passivitet är ett svek – men Sveriges tystnad är ett val. Regeringen kan inte längre gömma sig bakom diplomatiska floskler. Vi behöver tydliga krav på permanent vapenvila, oberoende utredningar av misstänkta krigsbrott och ett erkännande av det palestinska folkets rätt till liv, trygghet och frihet.

Det är uppenbart att allvarliga folkrättsbrott pågår i Gaza. Sverige har ett ansvar – både juridiskt och moraliskt – att agera för att motverka detta.

Som medlem i FN och EU, och med en lång tradition av att försvara mänskliga rättigheter, har Sverige både möjligheten och skyldigheten att agera. Att blunda för dessa övergrepp undergräver inte bara vår trovärdighet som försvarare av internationell rätt – det gör oss också medansvariga. 

Med anledning av detta vill jag fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

 

1. Avser ministern och regeringen att tydligt och utan förbehåll fördöma dödandet av barn och civila i Gaza?
2. Avser ministern och regeringen att inom FN och EU verka för att Israels premiärminister och tidigare försvarsminister, som är föremål för arresteringsorder utfärdade av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza, ska lagföras?
3. Avser ministern och regeringen att stoppa all export av vapen och krigsmateriel till aktörer som bryter mot internationell rätt, inklusive Israel?
4. Avser ministern och regeringen att vidta kraftfulla åtgärder för att permanent stoppa kriget och stärka det humanitära stödet till civilbefolkningen i Gaza?