HC10610: Ansvarig myndighet för uppföljning av minoritetspolitik

Interpellation 2024/25:610 Ansvarig myndighet för uppföljning av minoritetspolitik

av Mirja Räihä (S)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

 

Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen) innehåller bestämmelser om skydd för nationella minoriteter i Sverige. En central del av lagen handlar om skyldigheten till samråd med de nationella minoriteterna. Här är en sammanfattning:

Skyldighet till samråd enligt minoritetslagen:

Enligt 5 § minoritetslagen har förvaltningsmyndigheter (till exempel kommuner och statliga myndigheter) en skyldighet att samråda med representanter för de nationella minoriteterna när frågor rör dem. Det innebär att:

• Myndigheter ska ge minoriteter möjlighet att påverka i frågor som särskilt berör dem.
• Samrådet ska vara reellt och inte symboliskt, alltså ske i god tid och med en verklig chans att påverka beslut.
• Samrådet kan ske med enskilda individer eller organisationer som företräder minoritetsgrupperna.

Regeringen gav den 20 juni 2024 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) i uppdrag att analysera förutsättningarna och konsekvenserna av att i myndigheten inordna de uppgifter som Länsstyrelsen i Stockholms län i dag har inom minoritetspolitiken. Analysen omfattar det ansvar som Länsstyrelsen i dag har för uppföljning, samordning och fördelning av bidrag till de nationella minoriteterna. Sametinget kommer fortsatt att vara ansvarig myndighet för uppföljning av minoritetspolitiken när det gäller samer och samiska och berörs således inte av uppdraget.

22 organisationer kallades till samråd angående att byta uppföljande myndighet från Länsstyrelsen i Stockholm till MUCF. Samtliga organisationer var emot förslaget. Skälet var att de anser att regeringen diskuterar organisationsfrågor samtidigt som det inte finns någon minoritetspolitisk plan eller målsättningar. Det fattas, enligt organisationerna, handlingsplaner och analyser om det som har hänt eller utvecklats under de 25 år som lagen har funnits. Som representanten från Sverigefinska arkivet konstaterade: regeringen ställer fel frågor, och i fel ordning.

MUCF:s analys kan sammanfattas enligt följande: myndigheten saknar den nödvändiga kompetensen men uttrycker ett intresse för uppdraget. För representanterna för de nationella minoriteterna är detta långt ifrån tillräckligt. Den samlade upplevelsen efter samrådet var att regeringen redan hade fattat sitt beslut, trots det tydliga motståndet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:

 

1. Vad är anledningen till ett byte av uppföljande myndighet?
2. Tänker ministern fullfölja planen trots det som anförs ovan om motståndet från de nationella minoriteterna?