HC10584: Våldsutsatta kvinnors möjlighet att behålla sin bostad

Interpellation 2024/25:584 Våldsutsatta kvinnors möjlighet att behålla sin bostad

av Laila Naraghi (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

 

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Den som utsätts för våld och andra övergrepp befinner sig i en utsatt situation som kan göra det svårt att ta över den gemensamma bostaden eller ta sig in på en ansträngd bostadsmarknad. Sådana svårigheter kan i förlängningen hindra den våldsutsatta personen från att lämna sin partner.

En person som har varit utsatt för brott i en nära relation kan med hänsyn till svårigheterna att ordna en ny bostad ha ett extra starkt behov av att vid en separation få behålla den lägenhet som varit parets gemensamma. Behovet kan ha sitt ursprung i den ekonomiskt utsatta situation personen befinner sig i. Önskemålet att få bo kvar kan också vara betingat av hänsyn till den våldsutsatta personens barn, som har behov av kontinuitet i hemförhållandena.

Personer som har levt i en relation präglad av våld och andra övergrepp är ofta även ekonomiskt utsatta. Den som är utsatt för våld kan exempelvis vara ekonomiskt beroende av den som utövar våld mot henne eller honom och sakna egna tillgångar. Våld och andra övergrepp kan medföra att den utsatta personen drabbas av fysisk eller psykisk ohälsa med sjukskrivning eller arbetslöshet som följd. Konsekvenserna av våldet kan därmed påverka personens möjlighet att återfå en ordnad ekonomisk tillvaro under lång tid efter relationen.

Ovanstående textstycken är hämtade från regeringens proposition 2023/24:112 Åtgärder för tryggare bostadsområden.

Förra året fattade riksdagen beslut om att underlätta för våldsutsatta kvinnor att kunna få bo kvar i sin bostad och att det är våldsutövaren som är den som ska flytta. Det var vi socialdemokrater som i regeringsställning tillsatte den utredning som ligger till grund för lagändringen, nämligen den av justitieminister Morgan Johansson (S) tillsatta utredningen Stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. I civilutskottet har vi socialdemokrater följt upp detta både i motioner och frågor till regeringen. Vi välkomnar att regeringen hörsammat detta och fortsatt det arbete vi startade. Det är bra att det finns en bred partipolitisk enighet om principen att det är den våldsutsatta kvinnan som ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande mannen som ska flytta – inte tvärtom.

Ovan nämnda lagändring gäller enbart kvinnor som bor i hyresrätt, då denna lagstiftning handlar om den hyresrättsliga regleringen. När nu detta är i hamn – och vi har åstadkommit en bred parlamentarisk och samhällelig samsyn om principen att den våldsutsatta kvinnan ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande mannen som ska flytta – gäller det att gå vidare med nästa steg, för självklart bör denna princip gälla alla våldsutsatta kvinnor och alla våldsutövande män – oavsett boendeform.

Vi socialdemokrater menar att en översyn bör göras kring hur en person som har varit utsatt för brott i en nära relation, och som med hänsyn till svårigheterna att ordna en ny bostad kan ha ett extra starkt behov av att vid en separation få behålla det boende som varit parets gemensamma, ska kunna göra det oavsett boendeform. Översynen bör göras generellt men i nästa steg fokusera på hur motsvarande förändringar som gjorts kring den hyresrättsliga regleringen också kan göras i bostadsrättslagen som – liksom den hyresrättsliga regleringen – har bestämmelser om när en bostad kan anses vara förverkad. 

Förra året ställde jag en interpellation till bostadsministern om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta inom sina ansvarsområden för att en person som har varit utsatt för brott i en nära relation, och som med hänsyn till svårigheterna att ordna en ny bostad kan ha ett extra starkt behov av att vid en separation få behålla det boende som varit parets gemensamma, ska kunna göra det oavsett boendeform. Interpellationen överlämnades till justitieministern.

Justitieministern hade redan före debatten i svar på skriftlig fråga 2023 svarat mig:

"Laila Naraghi har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att möjliggöra för våldsutsatta kvinnor att bo kvar i hemmet och för att se till att det är förövaren som måste flytta på sig. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med full kraft. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen och det inbegriper åtgärder för att hjälpa de kvinnor och barn som exponeras för våld. Här är möjligheten att bo kvar i en gemensam bostad en viktig del." Därefter skrev han ett stycke om utredningens förslag om förändrad hyresrättslig reglering.

”Det är inte rimligt att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem.” Det är justitieministerns egna ord i svar 2022/23:483. Det är bra ord, men de kan ju inte enbart gälla våldsutsatta kvinnor i hyresrätt.

Justitieministern har inte varit den enda i regeringen som har talat i allmänna ordalag om bostaden och hemmet och om våldsutsatta kvinnors möjlighet att vara kvar där, utan det har också jämställdhetsministern gjort. När hon talade om detta på en presskonferens tidigare under mandatperioden sa hon att vi måste ha ett regelverk som dels gör det möjligt att stoppa att hemmet används som en brottsplats, dels stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden för egen del.

Regeringsmedlemmarna har alltså talat om bostaden.

När jag och andra har lyssnat på regeringens stora ord och sett deras stolta miner – med rätta, då det är viktiga reformer – utgick vi ifrån att regeringens ambitioner och målsättningar gäller alla våldsutsatta kvinnor och att ytterligare ett steg kommer att tas, rimligtvis för bostadsrätter, så att våldsutövande män också kan vräkas från dem med hjälp av lagen och brottsoffret få bo kvar i hemmet.

Vi är i riksdagen – till synes – överens om att det är den våldsutsatta kvinnan som ska kunna bo kvar och att det är förövaren som ska flytta. Om detta stämmer åligger det nu regeringen att tillsätta en utredning om detta för att stärka våldsutsatta kvinnors rätt och möjlighet att bo kvar i bostaden. Vår regering tog de första stegen, och de är nu genomförda. Nu är det dags att ta nästa steg.

I interpellationsdebatten förra året sa Gunnar Strömmer bland annat:

”När det gäller bostadsrätter håller jag med Laila Naraghi om att det finns likheter mellan det hyresrättsliga skyddet och skyddet för bostadsrätter. Jag är fullt medveten om att det är två olika bostadsformer.

Laila Naraghi nämnde reglerna om förverkande och att de regelverk som gäller för bostadsrätter liknar regelverken för hyresrätter. Sedan finns det väsentliga skillnader som man också måste ta med i beräkningen när det gäller äganderättsfrågor, belåningsfrågor, tvångsförsäljningsfrågor kopplade till Kronofogdemyndigheten och så vidare. Det är inte ett argument för att inte se närmare på frågorna, men det är ändå omständigheter som ska vara med eftersom det gör att frågan skiljer sig från det hyresrättsliga, kanske också vad gäller enkelheten att hitta lösningar.

Med detta sagt är jag beredd att fortsätta att diskutera dessa frågor. Precis som Laila Naraghi har jag som utgångspunkt att vi ska göra allt vi kan för att värna våldsutsatta kvinnor och för den delen också andra personer som är våldsutsatta i nära relationer. Bostaden är en helt central fråga i den ekvationen.

Jag är glad för att vi har genomfört hyresrättsliga förändringar och att vi är på gång när det gäller bodelningar. Vi ska givetvis fortsätta diskussionen också när det gäller andra boendeformer, framför allt bostadsrätter, där det finns likheter med det hyresrättsliga. Jag är fullt medveten om skillnaderna.”

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

 

1. Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta, utifrån tidigare utsagor, för att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner inte ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem, oavsett boendeform?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att motsvarande lagändringar i den hyresrättsliga regleringen ska kunna göras i den bostadsrättsliga regleringen?