HC10156: Situationen för sill och strömming i Östersjön

Interpellation 2024/25:156 Situationen för sill och strömming i Östersjön

av Malin Larsson (S)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

 

Trots den akuta situationen för sill och strömming i Östersjön har EU:s ministerråd nu beslutat om kraftigt ökade fiskekvoter för 2025. Efter förhandlingarna i ministerrådet höjs kvoterna för det industriella trålfisket i egentliga Östersjön med 108 procent. Sverige lyckades inte få med sig övriga länder på någon förändring alls. Kvoten som nu är satt är en fördubbling av fisket i centrala Östersjön, trots att Sverige hade som mål att driva på för en sänkning.

I Bottenhavet och Bottenviken höjs kvoterna med 21 procent. Kvoterna höjs trots att de senaste årens fiskekvoter i Bottenhavet och Bottenviken inte ens har fiskats upp eftersom det inte finns någon strömming att fiska. Detta i sig är ett mycket starkt tecken på att bestånden håller på att kollapsa.

Nu höjs fiskekvoterna samtidigt som vi alla tagit del av både forskares och kustfiskares varningssignaler om situationen för sillen, strömmingen och hela Östersjön. Strömmingen/sillen i Östersjön utgör födobas i ekosystemet och är därför en art som är föda för alltifrån marina däggdjur till fåglar och andra fiskar. Försvinner strömmingen kan vi stå inför en av de största miljökatastroferna i Östersjöns historia.

Inför förra årets förhandlingar poängterade Ices att enligt EU:s flerårsplan var tillståndet för sill- och strömmingsbestånden så pass dåligt att fisket borde stängas helt. Kommissionens förslag till nollkvoter på fiske av sill/strömming byggde på Ices analyser och framför allt på deras tydliga varningar. Utifrån detta föreslog vi socialdemokrater då en återhämtningspaus för det storskaliga fisket.

Även nu till denna förhandling föreslog vi att regeringen skulle skärpa sin ståndpunkt och vara tydlig med att det behövs en återhämtningspaus för att våra fiskbestånd ska kunna återhämta sig. Vi föreslog även att regeringen skulle jobba för detta i hela Östersjön, det vill säga även i Bottenviken och Bottenhavet, eftersom regeringen endast lyfte centrala Östersjön i sin ståndpunkt.

Med sin kompetens och erfarenhet har också både våra svenska forskare och kustfiskare varnat för de enorma problem som de industriella trålarna orsakar våra hav, vår fisk och våra kustfiskare. Och ändå tillåts de nu fortsätta fiska genom det beslut som statsrådet röstade ja till.

Flera av våra svenska fiskeorganisationer har lyft fram och presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för Östersjön. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om att tidsbestämda stängningar med mera.

Det finns flera bra förslag, och om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder denna utveckling och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Vi måste fortsätta arbeta för starka fiskebestånd, levande vatten och levande kustsamhällen.

Utifrån detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:

 

1. Hur tänker ministern agera framöver gentemot EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de åtgärder som krävs för ett friskt hav och långsiktigt hållbara fiskekvoter?
2. Vilka av de åtgärder som Sverige självt styr över tänker ministern arbeta med för att vända utvecklingen för strömmingen i Bottenviken, Bottenhavet och centrala Östersjön?