HC0365: Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen

Regeringens proposition 2024/25:65

Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen Prop. 2024/25:65

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 november 2024

Elisabeth Svantesson

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Brottsutvecklingen i Sverige är exceptionell och läget är allvarligt. För att trycka tillbaka brottsligheten krävs att myndigheter och andra aktörer kan lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Dagens sekretessreglering är dock utformad på ett sätt som hindrar ett sådant uppgiftslämnande.

Regeringen föreslår därför att det ska införas en ny lag som ger ett antal statliga myndigheter samt kommuner, regioner och skolor en skyldighet att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter till Polismyndig- heten och övriga brottsbekämpande myndigheter. Regeringen föreslår också ändringar i bl.a. offentlighets- och sekretesslagen som innebär en utökad möjlighet för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till brottsbekämpningen.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025.

1

12.1Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet och

12.2.2Ekonomiska och andra konsekvenser för

12.2.3Ekonomiska och andra konsekvenser för

12.2.4Särskilt om ekonomiska konsekvenser för

12.3Konsekvenser för Sveriges internationella åtaganden

13.1Förslaget till lag om skyldighet att lämna uppgifter

13.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1024) om

13.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella

13.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om

13.5Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

13.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

13.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

13.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om

13.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om

13.10Förslaget till lag om ändring i offentlighets-

13.11Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

13.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om

5

6

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patient- säkerhetslagen (2010:659).

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkrings- rörelselagen (2010:2043).

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag.

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

19.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

20.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering.

21.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:200) om ändring i lagen (2021:109) om ändring i lagen

Prop. 2024/25:65 (2018:545) om ändring i lagen (2017:1148) om ändring i lagen (2014:797) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

22.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:201) om ändring i lagen (2021:110) om ändring i lagen

(2019:543) om ändring i lagen (2018:1799) om ändring i lagen

(2018:546) om ändring i lagen (2017:1149) om ändring i lagen

(2014:798) om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

23.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).

24.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar.

8

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras brottsbekämpande verk- samhet.

2 § Med brottsbekämpande myndigheter avses i denna lag Ekobrotts- myndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

3 § Med brottsbekämpande verksamhet avses i denna lag sådan verk- samhet som en brottsbekämpande myndighet bedriver för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott.

Uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter

4 § En myndighet ska på begäran lämna en fysisk persons kontakt- uppgifter till en brottsbekämpande myndighet, om uppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Med kontaktuppgift avses

1.bostadsadress,

2.telefonnummer eller e-postadress,

3.arbetsplats,

4.ombud eller företrädare,

5.användarnamn eller ip-adress, och

6.en uppgift som är jämförbar med någon av uppgifterna i 1–5. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller även för yrkesmässigt bedriven

enskild verksamhet på socialtjänstens område, enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården och för verksamhet som omfattas av 7 §. Skyldigheten gäller inte Försvarets radioanstalt.

En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

9

En uppgift som avses i första stycket ska också lämnas utan föregående Prop. 2024/25:65 begäran av en rektor inom skolväsendet till Polismyndigheten, om rektorn

bedömer att uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten. En uppgift ska inte lämnas om övervägande skäl talar mot att uppgiften lämnas ut.

Skyldigheten att lämna uppgifter gäller även en rektor vid en inter- nationell skola som avses i 24 kap. skollagen (2010:800). För öppen fritidsverksamhet som avses i 25 kap. skollagen och för fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller skyldigheten för den personal som huvudmannen utser.

Undantag för vissa uppgifter

8 § Uppgiftsskyldigheterna enligt 5–7 §§ gäller inte uppgifter som omfattas av

1.sekretess enligt någon av bestämmelserna i 24 kap. 8 §, 25 kap. 1–8 §§ eller 15 §, 26 kap. 1–6 §§ eller 40 kap. 2 eller 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), eller

2.tystnadsplikt enligt någon av bestämmelserna i 6 kap. 12–14 §§ eller 16 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

11

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument1

dels att nuvarande 8 kap. 2 a § ska betecknas 8 kap. 2 b §, dels att 8 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §, av följande lydelse.

8 kap.

2 a §

En svensk värdepapperscentral och ett kontoförande institut ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verk- samhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

En svensk värdepapperscentral eller ett kontoförande institut eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utom- stående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur upp- gifter enligt första stycket ska lämnas.

Prop. 2024/25:65

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tids- begränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utrednings- ordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

5kap. 10 §

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i

–2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

–19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

–3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings- fonder,

–6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

–1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–1 kap. 6 § lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP- produkt),

–1 kap. 4 § lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar, och

–1 kap. 5 § lagen (2024:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

15

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 dels att 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 2 kap. 19 a §, av följande lydelse.

2 kap.

19 a §

Ett fondbolag och ett förvarings- institut ska på begäran av Polis- myndigheten, Skatteverket, Säker- hetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållan- den till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndig- hetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fäng- else i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett fondbolag eller ett förvar- ingsinstitut eller den som är verk- sam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 1 kap. 4 § eller 7 kap. 1 §,

2.hur ett förvaltningsbolag eller fondföretag ska tillhandahålla Prop. 2024/25:65 information om de uppgifter som avses i 1 kap. 6 c § första stycket och 8 §

första stycket,

3.på vilket språk ett förvaltningsbolag eller fondföretag ska tillhanda-

hålla funktionerna i 1 kap. 6 c § första stycket och 8 § första stycket,

4.på vilket språk ett fondföretag ska tillhandahålla information enligt

1kap. 9 § första stycket 1 och 2 och 9 a § första stycket,

5.hur ett fondföretag ska offentliggöra avsikten att upphöra med marknadsföringen av andelar i företaget enligt 1 kap. 9 § första stycket 2,

6.hur medel för distanskommunikation får användas när ett fondföretag som har upphört med marknadsföring i Sverige av andelar i företaget ska tillhandahålla kvarvarande andelsägare här i landet information enligt

1kap. 9 a § första stycket,

7.vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

8.vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8–10 §§,

9.på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

10.hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § fjärde stycket,

11.vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap.

17§ första stycket 1 och 2 och tredje stycket, 17 c och 17 f §§,

12.vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som

14.vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

15.villkor som en andelsklass får vara förenad med enligt 4 kap. 10 § andra stycket 2 och under vilka förutsättningar en andelsklass får vara förenad med ett visst villkor,

16.utformningen och tillämpningen av metoder för justerat fondandels- värde enligt 4 kap. 10 b § och vilka krav som ska uppfyllas när ett justerat fondandelsvärde beräknas och används,

17. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt

4 kap. 20 §,

18.på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas,

19.hur volatiliteten i skillnaden mellan fondens avkastning och jämförelseindexets avkastning enligt 4 kap. 26 § ska beräknas,

20.hur informationen enligt 4 kap. 28 § ska presenteras,

21.kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värdepappers- fond får placeras i enligt 5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

22.vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap.

1§ tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

23.det system för riskhantering ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

24.kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §,

25.beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§,

26.på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

Prop. 2024/25:65 28. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvalt- ning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

29.vilka åtgärder ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

30.vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

31.på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas,

32.vilka upplysningar fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

33.sådana avgifter som avses i 10 kap. 11 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

20

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansie- ringsrörelse

dels att 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 10 b §, av följande lydelse.

1 kap.

10 b §

Ett kreditinstitut ska på begäran av

Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett kreditinstitut eller den som är verksam i den verksamheten får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

16kap. 1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster,

21

Prop. 2024/25:65 3. de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kreditinstitut enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 5 och 14 kap. 2 § andra stycket 1,

4.vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5–7 §§,

5.vilka åtgärder ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, amortering, sundhet, att inte bidra till finansiella obalanser på kreditmarknaden samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1, 2 och 2 b–5 §§,

6.erkännande av utländska krav enligt 6 kap. 3 d §,

7.innehållet i en återhämtningsplan enligt 6 a kap. 1 § och en koncern- återhämtningsplan enligt 6 a kap. 2 §, när planerna ska upprättas och hur ofta de ska uppdateras,

8.innehållet i en ansökan om godkännande av avtal gällande koncern- internt finansiellt stöd enligt 6 b kap. 3 § första stycket,

9.vad det beslut som styrelsen i det stödgivande företaget fattar enligt 6 b kap. 8 § ska innehålla,

10.innehållet i en anmälan om givande av koncerninternt finansiellt stöd enligt 6 b kap. 11 §,

11.offentliggörandet av information enligt 6 b kap. 16 §,

12.vilka åtgärder ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på kreditprövning, dokumentation och beslutsunderlag som avses i 8 kap. 1– 4 §§ i fråga om

– krediter till andra än konsumenter, och

– sådana krediter till konsumenter som är bostadskrediter,

13.tillhandahållande av tjänster till en jävskrets som avses i 8 kap. 5 och

6 §§,

14.kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,

15.vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kredit- marknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §,

16.vilka upplysningar ett kreditinstitut och sådana utländska kredit- institut som inrättat filial i Sverige ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet,

17.vilka kreditinstitut som ska upprätta register som avses i 13 kap. 8 a §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid kreditinstitutet ska ge in registren för olika typer av avtal, och

18.sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättel- ser som avses i 13 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

22

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 6 kap. 7 a §, av följande lydelse.

6 kap.

7 a §

Ett försäkringsföretag, ett tjänste- pensionsföretag och ett blandat finan- siellt holdingföretag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjs- mål och i elektronisk form.

Ett försäkringsföretag, ett tjänste- pensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utom- stående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

23

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden

dels att 1 kap. 17 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 11 b §, av följande lydelse.

1 kap.

11 b §

Ett värdepappersbolag, en börs och en central motpart ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjs- mål och i elektronisk form.

Ett värdepappersbolag, en börs eller en central motpart eller den som är verksam i någon av de verk- samheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten en- ligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

25

10 kap. 18 a och 23 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 26 kap. 9 e §, av följande lydelse.

En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas

1.det på grund av särskilda polisen, om det på grund av

1.ett begånget brott enligt någon av 4–10 §§ terroristbrottslagen (2022:666), eller

2.ett begånget försök eller en begången förberedelse eller stämpling till terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

33

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) 1 dels att 19 kap. 104 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 19 kap. 45 a §, av följande lydelse.

19kap.

45 a §

Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 45 § ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verk- samhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i första stycket eller den som är verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten en- ligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

104 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska beräknas enligt 16–22 §§,

2.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska beräknas när kraven är likvärdiga enligt 30 §,

1Senaste lydelse av rubriken närmast före 19 kap. 46 § 2015:700.

Prop. 2024/25:65 3. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 33 §,

4.innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 35 § andra stycket,

5.vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 37 och 49 §§,

6.företagstyrningssystem inom en grupp enligt 42 §,

7.innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 43 §,

9.hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapital- kravet ska beräknas enligt 71 § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

38

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 § ska utgå,

dels att 5 kap. 27 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 13 a §, och närmast före

3 kap. 13 a § en ny rubrik av följande lydelse.

3kap. Uppgiftsskyldighet 13 a §

Institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare ska på begä- ran av Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen eller Tull- verket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verk- samhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett institut för elektroniska pengar eller en registrerad ut- givare eller den som är verksam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten en- ligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

39

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 15 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 8 kap. 24 a §, av följande lydelse.

8 kap.

24 a §

En AIF-förvaltare och ett för- varingsinstitut ska på begäran av

Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas för- hållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

En AIF-förvaltare eller ett för- varingsinstitut eller den som är verk- sam i någon av de verksamheterna får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

41

a)ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag enligt 3 kap. 5 §, eller

b)ett värdepappersinriktat holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 3 a kap. 2 §,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall

a)kreditinstitut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen, och

b)värdepappersbolag ska offentliggöra sådan information som anges i artikel 46 i värdepappersbolagsförordningen,

3. vilken information moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,

4. när kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 inte ska anses täcka en risk och hur nivån på ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. för att täcka en sådan risk ska fastställas,

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap.

2 § av om ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag ska uppfylla ett

särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av företaget, och

6. hur uppgifter enligt 6 kap. 11 § ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensions- företag

dels att rubriken närmast före 16 kap. 37 § ska utgå, dels att 16 kap. 41 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 16 kap. 36 a §, och närmast före 16 kap. 36 a § en ny rubrik av följande lydelse.

16kap. Uppgiftsskyldighet 36 a §

Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 § ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verk- samhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Ett företag som omfattas av uppgiftsskyldigheten i första stycket eller den som är verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utom- stående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

47

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) Prop. 2024/25:65 med kompletterande bestämmelser till EU:s

förordning om gräsrotsfinansiering

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §, av följande lydelse.

1 kap.

6 a §

En leverantör av gräsrotsfinansie- ringstjänster ska på begäran av

Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjs- mål och i elektronisk form.

En leverantör av gräsrotsfinan- sieringstjänster eller den som är verksam i en sådan verksamhet får inte obehörigen röja för kunden eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur upp- gifter enligt första stycket ska lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

49

5.3.2, 5.3.3, 5.4.1, 5.5.5, 6.9, 8.1, 11 och författningskommentaren. Prop. 2024/25:65 Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter och förslag. I förhållande

till lagrådsremissens lagförslag föreslås ett något senare ikraftträdande. Regeringen föreslår även följdändringar i 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 16 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 13 kap. 1 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder med anledning av förslagen i En ny EU-reglering om marknader för kryptotillgångar (prop. 2024/25:43) och Digital operativ motståndskraft för finanssektorn (prop. 2024/25:44). Dessa ändringar är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de förslagen. I förhållande till lagrådsremissen görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Samhällsutvecklingen kräver utökade möjligheter att lämna information

4.1Nuvarande möjligheter att lämna information

4.1.1Huvudregeln i sekretesslagstiftningen och grundläggande fri- och rättigheter

Grundprincipen i svensk rätt är att offentlighetsprincipen enligt tryck- frihetsförordningen, förkortad TF, gäller i den offentligrättsliga, statliga och kommunala organisationen (se 2 kap. 1, 4 och 5 §§ TF). Offentlighets- principen innebär en rätt för allmänheten att få insyn i statens och kommuners verksamhet, bl.a. genom rätten att ta del av uppgifter som finns i allmänna handlingar hos myndigheter.

I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, finns bestämmelser om sekretess som begränsar rätten att ta del av allmänna handlingar och som reglerar tystnadsplikt i det allmännas verksamhet. Med sekretess avses ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). En sekretessbelagd uppgift får som utgångspunkt inte lämnas från en myndighet till en annan, eller mellan olika verksam- hetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (8 kap. 1 och 2 §§ OSL). Huvudregeln i sekretesslagstiftningen kan alltså sägas vara att en sekretessbelagd uppgift inte får lämnas ut. Skälet till att sekretess till skydd för enskilda gäller även mellan myndigheter handlar främst om hänsyn till den enskildes integritet. När uppgifter lämnas mellan olika aktörer och på så sätt blir tillgängliga för fler personer innebär det en risk för intrång i den personliga integriteten.

I svensk rätt finns ingen definition av begreppet integritet. En kränkning av den personliga integriteten kan beskrivas som ett intrång i en fredad sfär som den enskilde bör vara tillförsäkrad och där ett oönskat intrång, såväl psykiskt som fysiskt, bör kunna avvisas (se prop. 2005/06:173 s. 15).

59

Prop. 2024/25:65 Regler till skydd mot kränkningar av den personliga integriteten finns, förutom i offentlighets- och sekretesslagen, även i författningar som reglerar personuppgiftsbehandling. Det grundläggande skyddet finns dock i regeringsformen, förkortad RF, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna.

I regeringsformens kapitel om statsskickets grunder anges som en målsättning för det allmännas verksamhet att det allmänna ska värna den enskildes privat- och familjeliv (1 kap. 2 § fjärde stycket RF). I kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter anges vidare att var och en gentemot det allmänna har rätt till skydd mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF).

Detta skydd av bl.a. den personliga integriteten, får endast begränsas genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 20 och 21 §§ RF). En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och får inte gå så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Inte heller får en begränsning göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Artikel 8 i Europakonventionen föreskriver också ett skydd för rätten till respekt för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Artikeln innebär bl.a. att var och en har rätt att göra anspråk på att staten vidtar effektiva åtgärder för att skydda hans eller hennes privat- och familjeliv, frihet och säkerhet. Ett likartat skydd mot integritetsintrång följer av artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Artikel 8 i Europakonventionen ger inte bara upphov till en förpliktelse för det allmänna att avhålla sig från omotiverade inskränkningar i enskildas rättigheter, utan även en skyldighet att se till att enskilda tillförsäkras skydd för sina rättigheter gentemot andra enskilda. Det innebär t.ex. att staten i vissa fall kan vara skyldig att införa straffrättslig reglering för att skydda enskilda mot intrång i deras rättigheter från andra enskilda. Det innebär även att staten i sådana fall behöver säkerställa att brott kan utredas effektivt.

Barns fri- och rättigheter skyddas även genom FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Exempelvis följer det av artikel 16 att barn inte får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv och av artikel 40 följer bl.a. att ett barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott har rätt att behandlas på ett sätt som bl.a. främjar barnets känsla av värdighet och värde och har rätt att få sitt privatliv till fullo respekterat under alla stadier i förfarandet. Vidare ska staten enligt artikel 19 vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av våld. Barnkonventionen gäller som lag i Sverige (prop. 2017/18:186).

60

Myndigheter förutsätts samverka med varandra på olika sätt. Av 8 § förvaltningslagen (2017:900) följer att varje myndighet ska lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för det egna verksamhetsområdet. Syftet med bestämmelsen är att samverkan mellan myndigheter ska leda till att förvaltningen generellt ska bli så enhetlig och effektiv som möjligt (prop. 2016/17:180 s. 70 och 293). En myndighet under regeringen ska också, enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515), verka för att genom samarbete med t.ex. andra myndigheter ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet. Även i olika special- regleringar finns allmänna bestämmelser som tar sikte på att myndigheter inom skilda verksamhetsområden ska samverka med varandra, se t.ex. 6 § polislagen (1984:387). Att myndigheter ska samverka med varandra följer också av 6 kap. 5 § OSL. Av den bestämmelsen framgår att en myndighet är skyldig att på begäran från en annan lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.

4.1.3Sekretessbrytande bestämmelser

För att underlätta samarbetet mellan myndigheter, och för att upprätthålla kraven på förvaltningens och rättskipningens effektivitet och rättssäkerhet, är det ofta nödvändigt att myndigheter kan få tillgång till sekretess- reglerade uppgifter. Av den anledningen finns det bestämmelser som i olika situationer bryter sekretess. I 10 kap. OSL finns en mängd sekretess- brytande bestämmelser. Enligt 10 kap. 2 § OSL hindrar inte sekretess att en myndighet lämnar ut uppgifter om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Bestäm- melsen ska tillämpas restriktivt (se prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494).

I 10 kap. 27 § OSL finns den s.k. generalklausulen som innebär att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulen tillkom för att göra det möjligt för myndigheter att utväxla uppgifter i situationer där intresset av att uppgifterna lämnas ut bör ha företräde framför det intresse som sekretessen avser skydda (prop. 1979/80:2 Del A s. 326 och 327). Syftet med generalklausulen är att den ska utgöra en ventil för det fall ett utbyte av uppgifter uppenbart behöver ske och situationen inte har kunnat förutses i lagstiftningen. Ett rutinmässigt uppgiftsutbyte av sekretess- reglerade uppgifter ska dock som utgångspunkt vara särskilt författnings- reglerat. Viss sekretess har ansetts vara särskilt viktig att upprätthålla och har därför undantagits från generalklausulens tillämpningsområde. Det gäller t.ex. socialtjänstsekretess och hälso- och sjukvårdssekretess.

Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Med uppgiftsskyldighet avses att det i annan lag eller av förordning följer att uppgift ska lämnas (prop. 1979/80:2 del A s. 322). Sekretessbrytande uppgiftsskyldigheter grundar sig på överväganden om vilket sekretesskydd uppgiften har hos den utlämnande myndigheten och

61

Prop. 2024/25:65 om den mottagande myndighetens behov generellt sett kan anses väga tyngre än det intresse som sekretessen skyddar. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet mellan myndigheter är alltså ett sätt för lagstiftaren att särskilt reglera ett ofta förekommande informationsutbyte och att säkerställa att en viss myndighet får de uppgifter som den behöver. För utlämnandet är det inte nödvändigt att bestämmelsen om uppgifts- skyldighet har utformats utifrån att uppgifterna är sekretessbelagda. Såväl offentliga som sekretessbelagda uppgifter kan därför omfattas av en uppgiftsskyldighet. Det finns flera exempel på uppgiftsskyldigheter som bryter sekretess mellan myndigheter med stöd av 10 kap. 28 § OSL. Ett exempel är lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet som gäller vid särskilt beslutad samverkan för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär och bedrivs i organiserad form eller systematiskt av en grupp individer. Lagen innebär en skyldighet att inom ramen för en sådan samverkan lämna uppgift till en annan myndighet om det behövs för den mottagande myndighetens deltagande i samverkan.

I 10 kap. OSL finns också andra sekretessbrytande bestämmelser som tar sikte på särskilda situationer och som bryter viss sekretess. I 10 kap. 18 a–18 c §§ OSL regleras möjligheterna att lämna uppgifter i brottsförebyggande syfte från socialtjänsten och hälso- och sjukvården till Polismyndigheten och i vissa fall Säkerhetspolisen. Enligt 10 kap. 24 § OSL har myndigheter en generell möjlighet att vid misstanke om brott lämna uppgifter till myndigheter som har till uppgift att ingripa mot brott. Det krävs dock att fängelse är föreskrivet för brottet och att det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

Det finns alltså vissa möjligheter att i olika situationer lämna ut uppgifter trots att de omfattas av sekretess. Regelverket är dock komplext och tillämpligheten av de olika bestämmelserna är beroende av vilken sekretess som gäller, vilken typ av brottslighet som avses och den misstänktes ålder. Ett utlämnande kan alltså behöva föregås av komplicerade bedömningar.

De brottsbekämpande myndigheterna har framfört önskemål om ett Prop. 2024/25:65 förenklat regelverk som i större utsträckning än i dag bygger på uppgifts-

eller anmälningsskyldigheter utan föregående begäran med lägre uppställda krav för utlämnande. Bestämmelser som kräver att de brotts- bekämpande myndigheterna måste ha kännedom om vilken information som de kan begära ut från en annan myndighet hindrar enligt myndigheterna ett effektivt informationsflöde och i förlängningen den brottsbekämpande verksamheten. Brottsbekämpningen behöver enligt kart- läggningen fler uppgifter för att kunna förebygga brott men även uppgifter om begångna brott och särskilt fler uppgifter om förberedelse, försök eller stämpling till vissa brott mot unga.

Närmare beskrivningar av vilka synpunkter som de brottsbekämpande myndigheterna och de utlämnande aktörerna har framfört under utredningens kartläggning redovisas i respektive delavsnitt nedan.

4.2.3Brottsbekämpningens tillgång till information måste förbättras

Det offentliga Sverige är uppdelat i en mängd olika enheter, på nationell, regional och lokal nivå, alla med sin verksamhet och sitt ansvarsområde. Uppdelningen skapar goda förutsättningar för att den offentliga verksamheten ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och med närhet till medborgarna. Samtidigt måste samtliga enheter tillsammans verka som en välfungerande helhet.

Brottslighet finns i många olika skepnader och i alla delar av vårt samhälle. Kriminella är ofta inte begränsade till en viss verksamhet och som individer interagerar de med det allmänna på många olika sätt och med många olika aktörer. Att förebygga och bekämpa brott är en uppgift för de brottsbekämpande myndigheterna, dvs. Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Deras förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt och framgångsrikt sätt är dock helt beroende av bistånd från övriga delar av staten, liksom av övriga delar av samhället i form av regioner, kommuner, näringslivet och enskilda. Ett av de viktigaste bidragen är information, om begångna brott, om misstänkta brottsupplägg och om individer med koppling till kriminalitet.

Vikten av att förbättra möjligheterna till informationsutbyte lyfts fram

Prop. 2024/25:65 till polisen. I och med detta bedömer regeringen att tillkännagivandena får anses tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Förslagen i denna proposition om ett utökat informationsflöde till de brottsbekämpande myndigheterna, där många av samhällets aktörer ges en skyldighet eller i vissa fall förbättrade möjligheter att dela information till nytta för brottsbekämpningen, är mycket angelägna. Det är ett stort och nödvändigt steg som nu tas. Utredningen lämnade ett gediget betänkande för drygt ett år sedan och beredningen av det har pågått sedan dess. Lagrådet menar att beredningen av förslagen inte uppfyller de krav som måste ställas och anser bl.a. att remisstiden varit för kort även om den bristen inte är av sådan karaktär att det finns anledning att motsätta sig förslaget i sin helhet. Regeringen konstaterar att det beredningskrav som gäller för regeringsärenden enligt 7 kap. 2 § regeringsformen inte innebär att beredningen behöver vara lika i alla fall. I vissa fall kan beredningen behöva avvika från gängse rutiner (jfr konstitutionsutskottets betänkanden 2009/10:KU10 s. 76 och 77 och 2023/24:KU20 s. 117). Med hänsyn till det allvarliga läge Sverige befinner sig i är det regeringens bedömning att det varit befogat med en förkortad remisstid i detta fall. Regeringen anser inte att remisstiden har varit så kort att remissinstanserna har fått svårt att sätta sig in i och analysera förslaget. Enligt regeringen ger berednings- underlaget goda förutsättningar att bedöma förslagens lämplighet, proportionalitet och konsekvenser.

5En ny lag för ett ökat uppgiftslämnande till brottsbekämpningen

5.1En ny lag med uppgiftsskyldigheter

Regeringens förslag: Det ska införas en ny lag med skyldighet för statliga myndigheter, kommuner, regioner och skolor att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna (Ekobrotts- myndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten) som behövs i deras arbete med att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet samt för att utreda eller lagföra brott.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland Arbets-

förmedlingen, Arbetsgivarverket, Bolagsverket, E-hälsomyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Fagersta kommun, Försäkringskassan, Inspek- tionen för vård och omsorg, Landsorganisationen i Sverige, Lycksele kommun, flera länsstyrelser, Migrationsverket, Region Dalarna, Statens institutionsstyrelse, Sundsvalls kommun, Tillväxtverket och Tullverket, ställer sig positiva till förslaget. Åklagarmyndigheten anser att en uppgiftsskyldighet har väsentligt bättre möjligheter att åstadkomma den önskade förändringen än sekretessbrytande bestämmelser. Brottsoffer-

68

myndigheten anser att förslaget är angeläget och kan bidra till en ordning Prop. 2024/25:65 som innebär att fler brottsoffer får möjlighet till upprättelse.

Flera remissinstanser, däribland Polismyndigheten, Statens skolverk (Skolverket) och Sveriges Kommuner och Regioner, anser att det hade varit önskvärt med ett förslag om ömsesidigt uppgiftslämnande och inte bara en utökad möjlighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.

Ett antal remissinstanser motsätter sig förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) pekar på att lagen kommer att medföra en betydande förändring av myndigheternas uppdrag och ifrågasätter om en så genomgripande och långtgående förändring verkligen är önskvärd. Institutet för mänskliga rättigheter anser att det inte går att skatta de integritetsrisker som den föreslagna lagen innebär och förordar att ett arbete med att öka informationsflödet i stället sker med stöd av befintlig lagstiftning. Kammarrätten i Göteborg anser för sin del att oklarheterna beträffande nyttan av förslaget och konsekvenserna av ingreppen i enskildas personliga integritet är sådana att en proportionalitetsavvägning inte kan göras. Kammarrätten anser vidare att systematiken med en ny lag som ska tillämpas parallellt med offentlighets- och sekretesslagen riskerar att leda till tillämpningssvårigheter. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget går alltför långt i förhållande till de syften som ska uppfyllas och att det inte är klarlagt att samhällets intressen står i rimlig proportion till de omfattande inskränkningar i den enskildes rätt som förslaget innebär.

Rädda Barnen och Stockholms kommun saknar en tydlig barn- konsekvensanalys.

Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv anser att det bör övervägas att göra lagstiftningen tidsbegränsad.

Skälen för regeringens förslag

Uppgifter som behövs för att förebygga och bekämpa brott ska som utgångspunkt lämnas ut

Som redogörs för ovan har brottsligheten i Sverige under de senaste åren utvecklats och blivit alltmer samhällshotande. Brottslighetens karaktär och metoder har blivit mer komplexa. I det allvarliga läge som Sverige befinner sig krävs det kraftfulla åtgärder för att uppnå en mer effektiv brottsbekämpning.

Ett framgångsrikt brottsbekämpande arbete förutsätter en väl fungerande samverkan mellan relevanta myndigheter och andra aktörer. En sådan samverkan förutsätter i sin tur att det finns ett regelverk som gör det möjligt att utbyta information på ett effektivt och rättssäkert sätt. Begränsningar i möjligheterna att dela information mellan myndigheter på grund av sekretess har under minst 40 års tid återkommande lyfts fram som ett hinder i det lokala brottsförebyggande arbetet (se bl.a. Brottsföre- byggande rådets rapport 2021:2).

Utredningen föreslår att utgångspunkten ska vara att uppgifter som behövs i brottsbekämpningen, och som finns hos vissa myndigheter och andra aktörer, ska lämnas till de brottsbekämpande myndigheterna, oavsett om uppgifterna skulle kunna omfattas av sekretess. Syftet med denna tydliga utgångspunkt är att ge de brottsbekämpande myndigheterna bättre

69

Prop. 2024/25:65 förutsättningar att, i enlighet med deras författningsreglerade uppdrag, förebygga och bekämpa brottslighet.

De brottsbekämpande myndigheter som det i detta sammanhang handlar om är Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatte- verket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Begreppet brottsbekämpande verksamhet bör användas som ett samlingsbegrepp för all verksamhet som en brottsbekämpande myndighet bedriver för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda eller lagföra brott.

De brottsbekämpande myndigheterna har till utredningen framfört att de, för att kunna utföra sina uppdrag, har behov av olika typer av uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som skyddas av olika slags sekretess. Det kan röra sig om uppgifter på individnivå, t.ex. kontaktuppgifter, eller uppgifter på en mer övergripande nivå som är av betydelse för att skapa lägesbilder eller förståelse för nya brottsupplägg. Det kan också handla om uppgifter som finns i underlag till beslut eller förelägganden, uppgifter om en enskilds umgänge och släkt eller uppgifter om oro kring en enskild som misstänks vara på väg in i kriminalitet. Det kan också handla om finansiella uppgifter.

Sekretess mellan myndigheter till skydd för enskilda syftar i första hand till att värna den enskildes personliga integritet, och en utgångspunkt är att uppgifter som omfattas av sekretess inte ska vidarebefordras utanför den verksamhet i vilken de hämtats in. När sekretessgenombrott övervägs måste det göras en bedömning av vilken grad av intrång i den personliga integriteten sekretessgenombrottet innebär. I den bedömningen är faktorer som är särskilt viktiga att beakta bl.a. om utbytet av information sker mellan myndigheter eller om även enskilda deltar, arten av uppgifter, för vilka ändamål som uppgifterna behandlas, mängden av uppgifter, hur uppgifterna används, hur uppgifterna sprids och möjligheten att lagra uppgifterna. Hänsyn måste också tas till hur ett sekretessgenombrott skulle påverka förtroendet för berörda myndigheter.

Utredningens förslag gäller endast i förhållande till sådana uppgifter som myndigheterna och aktörerna redan har tillgång till. Den omfattar vidare i vissa avseenden uppgifter som myndigheterna redan med stöd av dagens sekretessreglering har möjlighet att lämna ut till de brotts- bekämpande myndigheterna (se t.ex. 10 kap. 24 § OSL). Förenklade möjligheter att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess skulle bidra till ökad förutsebarhet vid uppgiftslämnandet. Samtidigt innebär förslaget också att uppgifter om enskilda blir tillgängliga för fler personer och dessutom för personer som arbetar vid brottsbekämpande myndigheter. Det finns därmed en risk för att utredningens förslag skulle innebära ett försämrat skydd för den personliga integriteten.

Det kan inte uteslutas att det finns en risk för att förtroendet för de myndigheter som blir skyldiga att lämna ut uppgifter minskar och detta skulle kunna medföra andra konsekvenser, t.ex. en minskad benägenhet att vända sig till dessa myndigheter. Risken för ett minskat förtroende bör dock inte överdrivas. Utökade möjligheter att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna kan även leda till förbättrade möjlig- heter för myndigheter att samverka vilket i sin tur kan leda till ett ökat förtroende för staten.

70

Prop. 2024/25:65 rättsakt. De uppgiftsskyldigheter som nu föreslås bryter således inte sekretess för sådana uppgifter.