HC0326: Avtrappat ränteavdrag för lån utan säkerhet

Regeringens proposition 2024/25:26

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 3 oktober 2024

Ulf Kristersson

Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås begränsningar i rätten till avdrag för ränteutgifter i inkomstslaget kapital. Enligt förslaget ska ränta dras av bara på lån som uppfyller särskilda förutsättningar gällande värdering av ställda säkerheter och maximal belåningsgrad. Ränta ska dras av på lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, samt på lån som har lämnats av en pantbank. Ränta ska också dras av om lånet avser finansiering av ny-, till- eller ombyggnad av en byggnad och avsikten är att lånet när byggprojektet är färdigt ska omvandlas till ett lån med säkerhet i bostad.

Rätten till avdrag för ränteutgifter ska trappas av på två år. Det innebär att avdrag för beskattningsåret 2025 får göras med 50 procent av ränteutgifter på lån som inte omfattas av avdragsrätten.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.

1

9.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

9.3Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

3

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

4

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)0F1 dels att 42 kap. 27 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 42 kap. 27 § ska utgå,

dels att 42 kap. 1, 10 och 11 §§ och rubriken närmast före 42 kap. 10 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sju nya paragrafer, 42 kap. 6 a–6 g §§, och närmast före 42 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

42kap. 1 §1F2

Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapitalvinster ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta

dras av i hemlandet, om

1.hör hemma i en stat inom Prop. 2024/25:26 Europeiska ekonomiska samarbets-

området,

2.hör hemma i en stat som har

ingått ett skatteavtal med Sverige som innehåller en artikel om informationsutbyte, eller

3.har ett fast driftställe i en sådan stat som avses i 1 eller 2 och lånet hänför sig till det fasta driftstället.

6 g §

Belopp som behandlas som ränta enligt 7 eller 11 § eller 44 kap. 39 § ska dras av bara om det avser utgift för sådant lån som avses i 6 b– 6 f §§.

Belopp som behandlas som ränta enligt 8 § och tomträttsavgäld ska dras av.

10§

Att tomträttsavgäld behandlas

som ränteutgift framgår av 27 §.

Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§.

11 §

Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15–17 §§ av sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska dras av i inkomstslaget kapital.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.Lagen tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024.

3.Äldre bestämmelser gäller för andra ränteutgifter än sådana som avses

i42 kap. 6 b–6 g §§ och som betalas under 2025. För dessa andra ränteutgifter gäller dock att de ska dras av med 50 procent av det avdragsbelopp som följer av äldre bestämmelser.

9

18kap. 1 §

3 §3

Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tagit emot ränta. Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon. Enskild som bara har tagit emot

dröjsmålsränta behöver inte lämna kontrolluppgift.

5 §4

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta.

Om någon del av räntan har betalats i förskott, ska uppgift bara lämnas om den del av räntan som avser tiden till och med den 31 januari året efter beskattningsåret.

Om kontrolluppgiften avser en sådan ränteutgift som avses i 42 kap. 6 b–6 g §§ inkomstskattelagen (1999:1229), ska detta framgå av kontrolluppgiften.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2.Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret

2026.

4 Bakgrund och gällande rätt

4.1 Avdrag för ränteutgifter

göras för ränta på vissa penninglån (s.k. förbjudna lån, lån från eget Prop. 2024/25:26 aktiebolag). Detsamma gäller enligt 8 § samma kapitel för ränta på tull

samt vissa skatter och avgifter.

Ränteutgifter får dras av i sin helhet mot inkomster i inkomstslaget kapital. Om det uppkommer ett underskott i inkomstslaget får den skattskyldige en skattereduktion med 30 procent av underskottet upp till

100 000 kronor och med 21 procent av underskottet därutöver. Skattereduktionen räknas av från statlig och kommunal inkomstskatt på inkomst av tjänst och näringsverksamhet samt statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift.

Begränsat skattskyldiga fysiska personer (normalt utomlands bosatta) får som huvudregel inte dra av ränteutgifter som inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Eftersom begränsat skattskyldiga endast undantagsvis är skattskyldiga för inkomster i inkomstslaget kapital, se 3 kap. 18 § IL, är det få ränteutgifter som omfattas av avdragsrätten. I princip är det räntor på lån som är tagna för att finansiera ett fast driftställe i Sverige eller för att förvärva en fastighet. För en begränsat skattskyldig fysisk person som är skattskyldig för förvärvsinkomst eller inkomst från fast driftställe och som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) gäller särskilda regler.

4.2Krediter som lämnas mot säkerhet i bostad

Enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, förkortad LVB, gäller tillståndsplikt för verksamhet som går ut på att lämna, förmedla och ge råd om bostadskrediter. Tillståndsplikten gäller samtliga företag som inte redan har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse, dvs. kreditinstituten. Vid tillämpning av de sundhetskrav som gäller för instituten (6 kap. 4 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 4 kap. 1 § LVB) gäller det s.k. bolånetaket, som följer av Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2016:33) om begränsning av krediter mot säkerhet i form av pant i bostad. De allmänna råden om bolånetaket trädde i kraft den 1 oktober 2010 (FFFS 2010:2). Från och med den 1 januari 2017 omfattar bolånetaket – utöver kreditinstitut – också bostadskreditinstitut (FFFS 2016:33). Bolånetaket innebär en begränsning av bolånets storlek i förhållande till den säkerhet som lämnas i form av pant i en bostad. Enligt det allmänna rådet bör en kreditgivare som lämnar kredit mot säkerhet i form av pant i bostad begränsa krediten, så att belåningsgraden för bostaden inte överstiger

85 procent av bostadens marknadsvärde vid tidpunkten då krediten lämnas. Med bostad avses fastighet eller tomträtt avsedd för bostadsändamål för en eller två familjer, och bostadsrätt eller ägarlägenhet avsedd för bostadsändamål. För att säkerställa att bolånetaket efterföljs ska en marknadsvärdering av bostaden ske i samband med lånet. Bostadens marknadsvärde ska bedömas utan hänsyn till spekulativa och tillfälliga förhållanden, och fastställas genom en individuell värdering (FFFS 2016:33). Bestämmelser om värdering av säkerhet för bostadskrediter finns även i 4 kap. 12 § LVB. Enligt denna bestämmelse ska i förväg fastställda riktlinjer tillämpas vid värdering av en konsuments bostad

13

Prop. 2024/25:26 vilken ställs som säkerhet för en bostadskredit. Av riktlinjerna ska framgå vilka tillförlitliga standarder som ska användas vid värderingen. Vidare ska den person som utför värderingen vara tillräckligt oberoende i förhållande till kreditriskbedömningen samt ha den kunskap och kompetens som krävs för att fastställa ett tillförlitligt värde.

4.3Pantbanksverksamhet

Med pantbanksverksamhet avses enligt 1 § pantbankslagen (1995:1000) en näringsverksamhet med ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Pantbanksverksamhet får bara drivas efter tillstånd av länsstyrelsen, som även bedriver tillsyn av verksamheten (jfr 3 och 24 §§ pantbankslagen). Verksamheten fungerar i korthet så att en kund pantsätter ett föremål för ett kortfristigt lån. Pantlånekunden har inget personligt betalningsansvar för lånet, utan panten utgör pantbankens enda säkerhet (8 §). Pantlån är normalt kortfristiga med en maximal lånetid på ett år och om pantbankens fordran inte betalas när den förfaller till betalning så får pantbanken sälja panten (12 §). För det fall det blir ett överskott efter avräkning för kapital, ränta och avgifter tillfaller överskottet pantlånekunden (19 §).

4.4Kreditgivning i konsumentförhållanden

All yrkesmässig kreditgivning till konsumenter är tillståndspliktig. För att lämna eller förmedla krediter till konsumenter krävs tillstånd från Finansinspektionen enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Lagens tillämpningsområde omfattar dock inte verksamhet med konsumentkrediter som drivs med tillstånd enligt andra författningar, exempelvis lagen om bank- och finansieringsrörelse samt lagen om verksamhet med bostadskrediter (1 §). Även finansiella företag som har tillstånd enligt annan reglering, bland andra kreditinstitut, är också undantagna från tillståndsplikten enligt lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter. Detsamma gäller för sådana företag som inte är finansiella företag men som i sin verksamhet tillhandahåller vissa konsumentkrediter som ett underordnat led i affärsverksamheten (5 §). Med sistnämnda kategori avses sådana verksamheter som drivs utan tillstånd med stöd av 2 kap. 3 § 2–7 lagen om bank- och finansieringsrörelse. Därmed undantas konsumentkrediter som medges eller förmedlas inom handeln och som betraktas som anstånd med betalning, t.ex. kontokortskrediter och avbetalningsköp. Inte heller fakturakrediter omfattas av tillståndsplikten.

Lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter innehåller bl.a. krav på att de tillståndspliktiga företagen ska driva rörelsen på ett sätt som är sunt (12 §). Sundhetskravet innebär att företaget ska ha interna regler om kreditgivning. Vidare krävs att större ägare i företagen, liksom deras ledning, är lämpliga (6 och 7 §§). Genom att verksamheten är tillståndspliktig och står under Finansinspektionens tillsyn (16 §) kan

myndigheten kontrollera att företagen följer lagen och övriga författningar

14

som reglerar deras verksamhet. Om ett företag åsidosätter sina Prop. 2024/25:26 skyldigheter, har Finansinspektionen rätt att ingripa med sanktioner (20–

28 §§).

4.5Konsumentkreditlagen

Konsumentkreditlagen (2010:1846) är tillämplig på krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument (1 § första stycket). Lagen gäller också för krediter som lämnas eller erbjuds en konsument av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren. Konsumentverket utövar tillsyn över att lagen följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten.

Kreditprövning

För att bedöma låntagarens återbetalningsförmåga ska den näringsidkare som lämnar lånet göra en kreditprövning som grundar sig på tillräckliga uppgifter om låntagarens ekonomiska förhållanden. Krediten får beviljas bara om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande (12 §). Syftet med kreditprövningen är att motverka överskuldsättning hos konsumenter och att betona kreditgivarens ansvar för att skuldsättningen inte blir alltför omfattande i det enskilda fallet.

Kreditköp

Prop. 2024/25:26 situationen är när varan eller tjänsten anges i kreditavtalet. Det är inte tillräckligt att det av avtalet framgår att krediten ska användas för konsumtion eller "för bilköp" utan det krävs att köpet av en viss vara eller en viss tjänst kan identifieras genom kreditavtalet.

Återtagandeförbehåll

Vid ett kreditköp är det möjligt för säljaren av en vara att avtala med köparen om rätt att återta varan om köparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet. Återtagandeförbehållet ger säljaren ett sakrättsligt skydd, vilket innebär en bättre rätt till den sålda varan än tredje man. Som exempel är det sakrättsliga skyddet aktuellt ifall köparen försätts i konkurs innan köpeskillingen har betalats till fullo, eller om köparen säljer vidare varan utan att tillfråga säljaren. För att långivaren ska kunna åberopa ett återtagandeförbehåll krävs det att förbehållet är giltigt enligt avtalsrättsliga regler och principer. Ett återtagandeförbehåll är normalt skriftligt, även om ett sådant krav inte följer av lag. Den aktuella varan kan då identifieras i kreditköpsavtalet. Därutöver regleras säljarens möjlighet till återtagandeförbehåll i 38 och 39 §§ konsumentkreditlagen. Där framgår att ett förbehåll som ger kreditgivaren rätt att återta en vara endast kan göras gällande om förbehållet gjordes av säljaren i samband med köpet, samt att långivaren har rätt att få betalt i förtid. För att en långivare ska ha rätt att få betalt i förtid krävs det att det finns ett förbehåll om detta i kreditavtalet samt att konsumenten är i dröjsmål, att ställd kreditsäkerhet har försämrats avsevärt eller att det står klart att konsumenten inte kommer att betala sin skuld. Återtagandeförbehåll kan bara användas för vissa typer av varor som är lämpade att utgöra säkerhet för ett lån. Omständigheter av betydelse för denna bedömning är bl.a. varans värde, dess värdebeständighet och dess andrahandsvärde på marknaden (se prop. 1976/77:123 s. 129).

5Avdrag för ränteutgifter

5.1Rätten till avdrag bör begränsas

Regeringens bedömning: Ränteutgifter i inkomstslaget kapital bör få dras av bara om de är hänförliga till lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad.

Prop. 2024/25:26 flera faktorer, däribland god ekonomisk utveckling, ökade löner, stigande priser på konsumtionsvaror samt en större befolkning (Svenska konsumtionslån 2022 s. 6). Samtidigt som hushållens konsumtionslån har ökat har skulder hos inkassoföretagen och Kronofogdemyndigheten ökat ännu mer. För att motverka en allt större skuldsättning föreslås det i promemorian att avdragsrätten för ränta på vissa lån ska avskaffas.

Flera remissinstanser, däribland Finansbolagen, Svensk Inkasso, Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad, ifrågasätter om promemorians förslag uppnår sitt syfte. Finansbolagen påpekar att stora konsumentgrupper som har begränsade resurser och inte äger ett boende att belåna får kraftiga kostnadsökningar för lån. Vidare anser Finansbolagen, Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad att förslaget riskerar att försämra möjligheten för redan skuldsatta hushåll att betala av lånen när dessa blir dyrare och att förslaget därmed motverkar sitt syfte. Även Konjunkturinstitutet, som visserligen ser ett generellt behov av åtgärder för att motverka överskuldsättning och minska omfattningen av riskfyllda konsumtionslån, ställer sig, liksom Aktiespararna och Svensk Inkasso, tveksamt till om förslaget är tillräckligt effektivt eftersom det riskerar att leda till ökade betalningssvårigheter för vissa hushåll.

Enligt regeringen är det viktigt att motverka den pågående utvecklingen mot en mer riskfylld skuldsättning eftersom överskuldsättningen är, som LO påpekar, ett allvarligt problem. Som Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst (BUS) påtalar har det aldrig varit så enkelt att snabbt låna pengar och handla på kredit. Ökningen av konsumtionslånen, framför allt av blancolån med hög ränta, medför ökade risker för att låntagare ska få betalningsproblem. De som ansöker om skuldsanering har enligt Riksbanken allt oftare problem som hänför sig till olika former av konsumtionslån. Enligt Riksbanken utgör konsumtionslånen en relativt stor del av hushållens totala räntebetalningar även om de står för en förhållandevis liten del av hushållens totala lån. Precis som Finansinspektionen påpekar innebär högre skulder ökade risker för såväl den enskilde som för samhällsekonomin i stort. Att begränsa avdragsrätten för konsumtionslån skulle, som Finansinspektionen och Kronofogdemyndigheten påpekar, minska risken för att enskilda hushåll blir överskuldsatta eftersom det bör innebära att det blir dyrare att ta sådana lån. Det kan i sin tur, som Konsumentverket och UC anför, komma att påverka konsumenter att välja bort de dyrare lånen och därmed minska risken för överskuldsättning. Även Riksbanken anser att en begränsning kan minska låntagares mer riskfyllda skuldsättning och på sikt leda till att färre låntagare får betalningsproblem, vilket stärker både konsumentskyddet och den finansiella stabiliteten. Regeringen anser därför, till skillnad från bl.a. Finansbolagen, Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad samt Villaägarna, att en begränsning i avdragsrätten för ränta på konsumtionslån kan vara en effektiv åtgärd för att motverka en ökande överskuldsättning, vilket kan leda till att risken för att fler hushåll hamnar i betalningssvårigheter också minskar. För att uppnå syftet med förslaget anser regeringen att detta bör gälla generellt, för alla låntagare. Det är därför inte aktuellt att, som UC föreslår, undanta vissa grupper från förslaget.

18

Prop. 2024/25:26 konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning (SOU 2023:38) bör inväntas. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Som framhålls ovan är det viktigt att motverka den pågående utvecklingen mot en mer riskfylld skuldsättning. Det är enligt regeringens mening angeläget att överväga olika typer av åtgärder. Någon anledning att avvakta med förslagen i denna proposition finns alltså inte. Det som bl.a. Företagarna för fram om behovet att se över reglerna för kreditprövning faller utanför det här lagstiftningsärendet. Detsamma gäller de synpunkter som framförs av bl.a. LO om andra ändringar i reglerna för beskattningen av kapital.

Företagarna har anfört att förslaget borde ha föregåtts av en mer omfattande utredning än en departementspromemoria. Regeringen delar inte Företagarnas uppfattning. Remissförfarandet ger berörda myndigheter, organisationer och andra intressenter tillfälle att lämna synpunkter på ett lagförslag. Det beredningskrav för regeringsärenden som följer av 7 kap. 2 § regeringsformen är därmed uppfyllt.

Sammanfattningsvis anser regeringen mot bakgrund av den ovan beskrivna problematiken att reglerna om avdrag för utgiftsränta i inkomstslaget kapital bör ändras. I stället för en generell rätt för fysiska personer att dra av ränteutgifter bör rätten till avdrag begränsas till att gälla bara för ränteutgifter på lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad. Det bör även finnas möjlighet för Skatteverket att kontrollera den ställda säkerheten.

Avdragsrätten för ränta i inkomstslaget näringsverksamhet berörs inte av förslagen i denna proposition.

Prop. 2024/25:26 säkerhet som tas i syfte att täcka kontantinsatsen vid ett bostadsköp. Inte heller ränta på andra former av finansiering som är hänförlig till en bostad, men som inte lämnas mot säkerhet, ska dras av. I den kategorin faller exempelvis s.k. överbryggningslån som lämnas utan säkerhet under perioden mellan att en ny bostad förvärvas och en befintlig bostad säljs och lån utan säkerhet som tas för att förbättra fastigheten (t.ex. till solceller eller annan energieffektivisering). Några remissinstanser anser att avdragsrätten för den här typen av lån bör behållas. Bostadsrätterna anser att det kan förefalla ologiskt att överbryggningslösningar vid bostadsköp inte omfattas av möjligheten till ränteavdrag, men att ränteavdrag kan ske efter tillträdet. Både Bostadsrätterna och Konjunkturinstitutet påpekar att förslaget innebär att det blir dyrare för personer som lånar till kontantinsatsen och att det inte är givet att det är önskvärt att på detta vis göra det svårare för personer utanför bostadsmarknaden att ta sig in på denna. Några remissinstanser, bl.a. Finansbolagen, ansluter sig till denna synpunkt och påpekar att detta särskilt kommer att påverka förstagångsköpare. Även Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad framhåller att vissa krediter som är till för att förvärva eller bibehålla äganderätten till en bostad blir dyrare med förslaget, vilket t.ex. kan försvåra för förstagångsköpare att ta sig in på bostadsmarknaden. NSD anser att överbryggningslån inte kan sägas öka riskerna med hushållens skuldsättning utan snarare bidrar till att förbättra rörligheten på bostadsmarknaden.

Regeringen kan konstatera, vilket flera remissinstanser också framför, att det utöver bolån även finns andra typer av lån som har samband med förvärv eller innehav av en bostad och som normalt inte är ägnade att användas för konsumtion. Som framgår av avsnitt 5.1 finns dock skäl som talar för att rätten till avdrag för ränteutgifter ska förbehållas lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar avseende värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad. De åtgärder som nu föreslås syftar till att minska riskfylld skuldsättning så att färre låntagare får betalningsproblem. Det bör även gälla de som lånar till att köpa en bostad för första gången, så att de inte skuldsätter sig över nivån för bolånetaket med stöd av dyra och osäkra lån utan säkerheter. Lån med säkerhet bidrar även, som Finansinspektionen påpekar, till att minska hoten mot den finansiella stabiliteten i Sverige.

Sammanfattningsvis ska alltså räntan för övriga bostadsrelaterade lån, som inte har lämnats mot panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller är förenade med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet, inte dras av.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 b § IL.

Prop. 2024/25:26 instrument som lämnats som säkerhet inte längre motsvarar lånebeloppet. I detta avseende gör regeringen samma bedömning som promemorian. Ränta på lån med säkerhet i andra finansiella instrument än de som motsvarar investeringstillgångar på investeringssparkonto ska alltså inte dras av.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 c § IL.

5.4Ränta på lån som lämnas av en pantbank

Regeringens förslag: Ränteutgift ska dras av om utgiften är hänförlig till ett lån som har lämnats av en pantbank.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorians förslag omfattas inte ränta på lån från pantbanker av avdragsrätt.

Remissinstanserna: Svenska Pantbanksföreningen anser, med instämmande av Företagarna, att ränta på pantlån bör få dras av eftersom lån som lämnas av en pantbank med tillstånd enligt pantbankslagen (1995:1000) uppfyller de särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåning som uppställs i promemorian.

Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från ett sedvanligt banklån finns för pantlån inte något personligt betalningsansvar för pantlånekunden. Panten är alltså pantbankens enda säkerhet för lån som lämnas i verksamheten. Det innebär att de föremål som lämnas som säkerhet för pantlån, vanligen smycken, klockor, konst eller antikviteter, måste värderas mycket noggrant av pantbanken vid lånetillfället för att kreditförluster ska undvikas. Svenska Pantbanksföreningen har påpekat att pantbanksverksamhet därmed uppfyller de krav om värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad som uppställs i promemorian.

Regeringen delar bedömningen att de särskilda omständigheter som omger pantbankernas låneverksamhet är sådana att risken för kringgåenden av avdragsrätten framstår som låg. Det är dessutom fråga om tillståndspliktig verksamhet som står under tillsyn av länsstyrelsen. En pantbank kan inte heller bedriva annan verksamhet än pantbanksverksamhet, dvs. näringsverksamhet med ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Mot den bakgrunden anser regeringen att ränta på lån som lämnas av pantbanker med tillstånd enligt pantbankslagen ska dras av.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 d § IL.

28

Prop. 2024/25:26 skattskyldige som yrkar avdrag för utgiftsränta. Som ytterligare villkor för avdragsrätt bör därför gälla dels att luftfartyget finns registrerat hos Transportstyrelsen i luftfartygsregistret, dels att låntagaren eller en medlåntagare är registrerad som ägare i registret. Genom kopplingen till luftfartygsregistret säkerställs även att Skatteverket kan kontrollera om det finns inteckningar i det aktuella luftfartyget.

Fordon, skepp och luftfartyg registrerade i en annan stat inom EES

Ett krav på att ett fordon, ett skepp eller ett luftfartyg måste vara registrerat i Sverige skulle riskera att komma i konflikt med EU-rätten. Det bör därför vara tillräckligt att fordonet, skeppet eller luftfartyget har registrerats i en annan stat inom EES, i ett register som motsvarar Transportstyrelsens vägtrafikregister, fartygsregister eller luftfartygsregister.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 e § IL.

Prop. 2024/25:26 Vidare ska krävas att det utländska värdepappersbolaget står under betryggande tillsyn av en myndighet i den stat där det har sitt säte (jfr 4 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden).

Ränta på lån som lämnas av en pantbank

Enbart svenska aktiebolag och motsvarigheter inom EES kan bedriva pantbanksverksamhet i Sverige. En person som är skattskyldig i Sverige kan dock ingå ett avtal om pantlån med en utländsk pantbank. Av skäl som redogörs för ovan ska utländska långivare som hör hemma inom EES omfattas av förslaget. Vidare bör för avdragsrätt för ränteutgift på lån som lämnas av långivare som hör hemma utanför EES gälla att låntagarens hemviststat ska ha ingått ett skatteavtal med Sverige vilket innehåller en klausul om informationsutbyte. Även i de fall lånet är hänförligt till ett fast driftställe i en sådan stat ska räntan kunna dras av. Därutöver krävs att den utländska långivaren driver verksamhet som motsvarar sådan pantbanksverksamhet som avses i pantbankslagen (1995:1000), dvs. en näringsverksamhet med ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Vidare ska den utländska långivaren stå under betryggande tillsyn av en myndighet i den stat där den har sitt säte.

Ränta på lån med säkerhet i fordon, båt, skepp eller luftfartyg

Även när det gäller lån med säkerhet i fordon, båt, skepp eller luftfartyg bör det inte vara någon skillnad mellan lån som lämnas av svenska och utländska långivare. Eftersom den fria rörligheten för kapital gäller även mot tredjeland bedöms förslaget inte heller i denna del kunna begränsas till att enbart gälla länder inom EES. Ränteutgift på lån med fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet bör därför kunna dras av om långivaren hör hemma i en stat inom EES eller, om långivaren inte hör hemma inom EES, i en stat som har ingått ett skatteavtal med Sverige vilket innehåller en klausul om informationsutbyte. Även om lånet är hänförligt till ett fast driftställe i en sådan stat bör räntan kunna dras av.

För lån med fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet gäller att den utländska långivaren ska motsvara en näringsidkare. Av 2 kap. 2 § IL framgår att termer och uttryck som används i lagen också motsvarar utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Även utländska företeelser som motsvarar en svensk näringsidkare omfattas således av uttrycket ”näringsidkare”. Någon ytterligare reglering i inkomstskattelagen för att uppnå det krävs alltså inte.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 b § andra stycket, 6 c § andra stycket, 6 d § andra stycket och 6 f § IL.

36

Regeringens förslag: Ränteutgift på andra lån än lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet, eller lån som lämnats av en pantbank, ska inte dras av.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorians förslag omfattas inte ränta på lån med säkerhet i värdepapper, skepp eller luftfartyg, eller lån som har lämnats av en pantbank, av avdragsrätten.

Remissinstanserna: Företagarna anser att avskaffade ränteavdrag för lån utan säkerhet kan få påtagliga negativa effekter för företagare som har tagit upp sådana lån för att finansiera investeringar i sin näringsverksamhet. Finansbolagens Förening (Finansbolagen) anser att alla avbetalningsköp bör behandlas enhetligt vad gäller rätten att dra av utgiftsränta.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1 görs bedömningen att i stället för en generell rätt för fysiska personer att dra av ränteutgifter bör rätten till avdrag begränsas till att gälla bara ränteutgifter för lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad. Skatteverket bör även på ett enkelt sätt kunna kontrollera att säkerheten fortfarande är i låntagarens ägo. Enligt regeringens bedömning uppfyller lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp och luftfartyg som säkerhet samt lån som lämnas av en pantbank dessa krav, se avsnitten 5.2–5.5. Ränta på övriga typer av lån ska således inte dras av, även om säkerhet ställts för lånet. Det gäller exempelvis för avbetalningsköp och lån från fysiska personer.

Förslaget innebär också att räntor och avgifter som betalas t.ex. till myndigheter, och som i dag inte räknas upp i 9 kap. 7–9 §§ IL, inte längre kommer att få dras av. Som exempel på sådana räntor som inte längre får dras av kan nämnas ränta och dröjsmålsränta enligt 108 kap. 15–20 §§ socialförsäkringsbalken.

När det gäller lån mellan fysiska personer torde det vara ovanligt att sådana lån lämnas mot säkerhet, men det kan förekomma. En fysisk person skulle t.ex. kunna lämna ett lån till en annan fysisk person mot säkerhet i bostad eller fordon. I sådana fall finns det ingen särskild reglering som kan tillämpas för att säkerställa att säkerheten värderas på ett korrekt sätt och att lånebeloppet inte överstiger säkerhetens värde. Det är upp till parterna i låneavtalet att komma överens om villkoren för lånet, inklusive vilken eventuell säkerhet som ska ställas för lånet. När det nu föreslås att ränta ska dras av bara för lån som uppfyller vissa särskilda förutsättningar gällande värdering av säkerheter och maximal belåningsgrad ska därför ränta på lån som lämnas av fysiska personer inte dras av. Det gäller oavsett i vilket syfte den fysiska personen har tagit lånet.

Företagarna påpekar att förslaget kan medföra negativa effekter när en fysisk person tar ett blancolån för att finansiera sin näringsverksamhet. Som tidigare nämnts (se avsnitt 5.2) ska lån som tas av en enskild näringsidkare fördelas mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital beroende på hur kapitalet används. Om det lånade kapitalet används i näringsverksamheten ska ränteutgiften dras av i inkomstslaget

37

ett lån till bostad, fordon eller båt. Skatteverket anser också att det bör Prop. 2024/25:26 motiveras varför räntefonder enligt förslaget behandlas mer förmånligt än

vanliga obligationer.

Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad förordar att räntekompensation även fortsättningsvis ska kunna dras av som ränteutgift.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Som anges i avsnitt 4.1 finns det ett antal belopp som ska behandlas som ränta i inkomstslaget kapital. Bestämmelserna gäller för båda parter i en transaktion. Såväl inkomsten som utgiften ska således behandlas som ränta. I det följande avses dock, om inte annat anges, förhållandet för den som betalar räntan och som därmed har en utgift. Att utgifterna behandlas som ränta innebär i dag att de får dras av även om det saknas koppling till intäkternas förvärvande och bibehållande. Enligt bedömningen i avsnitt

5.1bör räntor bara få dras av i vissa särskilt angivna fall. Detsamma bör som utgångspunkt gälla för utgifter som behandlas som ränta.

Ersättning när lån återbetalas i förtid

Av 42 kap. 7 § IL följer att om en låntagare vid förtida inlösen av lån betalar ersättning till långivaren för utebliven ränta, ska denna ersättning behandlas som ränta. Det bör gälla även fortsättningsvis. Till skillnad från vad som gäller i dag bör dock sådan ersättning bara få dras av om det handlar om utgift för ett lån med sådan säkerhet som avses i de föreslagna 42 kap. 6 b–6 f §§ IL.

Räntekompensation

Enligt 42 kap. 8 § IL ska räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta. Det handlar alltså om situationer när det sker ett byte av långivare, dvs. när den som innehar en fordran överlåter den till någon annan. I andra stycket samma paragraf finns en specialregel som anger att första stycket också ska tillämpas vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en värdepappersfond eller en specialfond som bara innehåller svenska fordringsrätter. Bestämmelsen har införts på grund av att andelar i sådana fonder behandlas som skuldebrev och att räntekompensation därför kan vara en del av anskaffningsutgiften.

I promemorian föreslås att räntekompensation ska få dras av i samma utsträckning som den motsvarande räntebetalningen från låntagaren till långivaren, dvs. bara om räntan betalas på grund av ett lån med säkerhet i bl.a. bostad. När det gäller sådana räntefonder som avses i paragrafens andra stycke föreslås i promemorian att räntekompensationen ska få dras av genom att den läggs till anskaffningsutgiften. Skatteverket påpekar att förslaget försämrar förutsättningarna för handel med vanliga obligationer och att det bör motiveras varför räntefonder behandlas mer förmånligt. Även Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad har berört frågan om avdragsrätt för räntekompensation.

39

Prop. 2024/25:26 Regeringen delar remissinstansernas synpunkter och anser att bestämmelserna om räntekompensation bör vara likformiga och neutrala med avseende på likartade räntebärande tillgångar.

Räntekompensation syftar till att fördela räntan korrekt mellan två långivare och har en svag koppling till det ursprungliga lånet annat än genom räntenivån. Om räntekompensation som betalas mellan långivarna bara skulle få dras av i samma utsträckning som den motsvarande räntebetalningen från låntagaren till långivaren, dvs. i den utsträckning som utgiften avser ett lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet, skulle det föranleda dubbelbeskattning när avdrag inte medges. Räntekompensation som betalas vid förvärv av skuldebrev och andra fordringsrätter bör därför även fortsättningsvis behandlas som ränta som ska dras av. För att tydliggöra detta föreslås det framgå direkt av lagtexten.

Genom att räntekompensation nu föreslås behandlas annorlunda än vad som följer av promemorians förslag bedömer regeringen att de risker och inkonsekvenser som Skatteverket, Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad pekar på inte längre kvarstår.

Räntefördelningsbelopp

Räntefördelning får eller ska göras av enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag, 33 kap. 1 § första stycket IL. I det följande avsnittet används bara enskilda näringsidkare för att beskriva den gruppen. Däri ingår också handelsbolagsdelägare som är fysiska personer.

Av 42 kap. 9 § IL framgår att fördelningsbelopp som vid räntefördelning ska dras av i inkomstslaget näringsverksamhet ska tas upp i inkomstslaget kapital. På motsvarande sätt ska fördelningsbelopp som tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet också dras av i inkomstslaget kapital.

Bestämmelserna om positiv räntefördelning i enskild näringsverksamhet har införts för att likställa enskilda näringsidkare med ägare i fåmansföretag. Därigenom är det även för enskilda näringsidkare möjligt att ta ut en del av resultatet från verksamheten som kapitalbeskattad inkomst. Om näringsidkaren har ett positivt kapitalunderlag i verksamheten (skillnaden mellan tillgångar och skulder) får avdrag göras i inkomstslaget näringsverksamhet för en beräknad ränta. Motsvarande belopp ska tas upp i inkomstslaget kapital. Negativ räntefördelning har införts för att motverka att enskilda näringsidkare allokerar sina privata skulder till näringsverksamheten och drar av ränteutgifterna där. Om den enskilda näringsverksamheten är underkapitaliserad (dvs. har ett negativt kapitalunderlag för räntefördelning) ska ett belopp motsvarande räntan tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet och dras av i inkomstslaget kapital.

Det nu aktuella förslaget att slopa avdragsrätten i inkomstslaget kapital för vissa ränteutgifter ökar incitamenten att i stället hänföra sådana skulder till inkomstslaget näringsverksamhet för de som har den möjligheten. Bedömningen är dock att de motverkande regler som finns är tillräckliga för att hindra en sådan utveckling. Det saknas således skäl för att i dagsläget skärpa beskattningen av enskilda näringsidkare genom att slopa avdraget i inkomstslaget kapital vid negativ räntefördelning.

40

Prop. 2024/25:26 betalningar av en livsvarig livränta kan behandlas som en ränteutgift enligt 44 kap. 39 § medan det senare är att ses som en försträckning. Lagrådet förordar att lydelsen i 6 g § anpassas till vad nu sagts. Till skillnad från Lagrådet ser regeringen inte något behov av att justera den aktuella paragrafen eftersom den föreslagna lydelsen av 6 g § bedöms täcka in den situation som Lagrådet pekar på. Regeringen anser därför inte att det finns skäl att göra några justeringar av den aktuella paragrafen.

Ränteförmån

Av 42 kap. 11 § IL framgår att ett belopp som motsvarar värdet av en sådan ränteförmån som enligt 61 kap. 15–17 §§ IL ska tas upp i inkomstslaget tjänst också ska dras av i inkomstslaget kapital. Även avdragsrätten för ränteförmån bör knytas till förekomsten av ett sådant lån som medför att räntan får dras av. För att beloppet ska få dras av krävs att det lån som föranleder ränteförmånen är ett lån med säkerhet som anges i 42 kap. 6 b–6 f §§ IL.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 g §, samt att 42 kap. 27 § IL upphävs och att ändringar görs i 42 kap. 10 och 11 §§ IL.

5.9Räntor och avgifter som inte får dras av enligt 9 kap. inkomstskattelagen

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i inkomstskattelagen om räntor och avgifter som inte får dras och som gäller för samtliga inkomstslag bör inte ändras.

Promemorians bedömning överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att hänvisningen till 9 kap. IL i 42 kap. 1 § IL tas bort.

Remissinstanserna: Skatteverket lämnar vissa lagtekniska synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning: I 9 kap. 7 och 8 §§ IL anges vissa räntor och avgifter som inte får dras av. Bland annat gäller att avdrag inte ska göras för studiemedelsavgift, ränta på skuld som avser betalningsskyldighet för underhållsstöd, avgift på återbetalningsbelopp för bostadsbidrag, ränta på s.k. förbjudna lån samt för räntor och avgifter för skatter m.m. När huvudregeln i inkomstslaget kapital ändras så att bara ränta på lån som uppfyller vissa förutsättningar ska dras av, uppstår frågan om det är nödvändigt att i 9 kap. IL reglera att vissa räntor och avgifter inte får dras av. Bestämmelserna i 9 kap. IL är dock tillämpliga, utöver för inkomstslaget kapital, även för inkomstslagen näringsverksamhet och tjänst. Det föreslås därför inga ändringar av bestämmelserna om räntor och avgifter i 9 kap. 7 och 8 §§ IL.

För att undvika osäkerhet om huruvida avdragsförbuden i 9 kap. IL alltjämt gäller i inkomstslaget kapital anser Skatteverket att en hänvisning till detta kapitel bör behållas i 42 kap. 1 § IL. Regeringen instämmer med Skatteverket att hänvisningen till 9 kap. IL ska stå kvar.

42

Regeringens förslag: Begränsat skattskyldiga ska dra av ränteutgifter hänförliga till lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som lämnats av en pantbank, under förutsättning att det är fråga om utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

Begränsat skattskyldiga som har begärt att få sina tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige, ska dra av sådana ränteutgifter även om dessa inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster.

Ränteutgifter ska dras av bara till den del de inte har kunnat dras av i hemlandet. Vidare krävs att den skattskyldige är bosatt i en stat inom EES och att dennes överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Ränteutgifterna ska ha betalats under den tid som den skattskyldige varit bosatt inom EES.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Begränsat skattskyldiga är bara

undantagsvis skattskyldiga för sina kapitalinkomster. Den nuvarande generella avdragsrätten för ränteutgifter gäller därför inte för begränsat skattskyldiga, som bara ska dra av sådana ränteutgifter som är hänförliga till att förvärva eller bibehålla inkomster. När det nu föreslås att ränta som huvudregel inte ska dras av bör begränsat skattskyldiga, i likhet med vad som gäller för obegränsat skattskyldiga, ha rätt att dra av ränta på lån som är hänförliga till bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som har lämnats av en pantbank, om inkomsten till vilken räntan hör ska beskattas i Sverige. Begränsat skattskyldiga ska dock bara dra av sådana ränteutgifter som är nödvändiga för att förvärva eller bibehålla inkomster. Det innebär att ränta på lån för privat konsumtion inte ska dras av. Däremot ska ränta dras av för exempelvis ett lån som upptagits för att finansiera en privatbostad, under en period som bostaden varit uthyrd, om hyresinkomsten beskattas i Sverige.

Begränsat skattskyldiga som har begärt att få sina tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige, ska dra av ränteutgifter på lån hänförliga till bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som har lämnats av en pantbank, även om de inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster. Detta gäller bara till den del räntan inte har kunnat dras av i hemlandet. Den skattskyldige ska vara bosatt inom EES och ränta får bara dras av om den har betalats under den faktiska bosättningstiden. Det finns således inte någon rätt till avdrag för ränta som har betalats under inkomståret men under tid som personen varit bosatt utanför EES. Slutligen gäller att den skattskyldiges överskott av förvärvsinkomster i

43

Prop. 2024/25:26 Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande,

utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 42 kap. 6 a § andra stycket och ändring i 42 kap. 1 § IL.

6Justerad kontrolluppgiftsskyldighet

6.1Kontrolluppgift ska lämnas endast om vissa ränteutgifter

Regeringens förslag: Kontrolluppgift om ränteutgifter ska endast lämnas om ränteutgifter som ska dras av i inkomstslaget kapital enligt inkomstskattelagen.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Enligt promemorians förslag får endast ränteutgifter för lån med säkerhet i bostad, fordon eller båt dras av vilket medför att den justerade kontrolluppgiftsskyldigheten endast omfattar dessa ränteutgifter. Enligt promemorians förslag får räntekompensation dras av endast i vissa situationer och den justerade kontrolluppgiftsskyldigheten omfattar därför endast viss typ av räntekompensation.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna del. Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad föreslår att kontrolluppgiftsskyldigheten för räntekompensation knyts till ett värdepappersinstitut på samma sätt som i 21 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), dvs. sådana överlåtelser av värdepapper där upprättande av avräkningsnota krävs.

Skälen för regeringens förslag

Kontrolluppgift ska lämnas om ränteutgifter som ska dras av i inkomstslaget kapital

Kontrolluppgift ska enligt 18 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, lämnas för ränteutgifter. Kontrolluppgift ska bl.a. lämnas till ledning för bestämmande av underlag för att ta ut skatt, se 14 kap. 1 § SFL. När rätten att dra av ränteutgifter begränsas bör kontrolluppgiftsskyldigheten avseende ränteutgifter alltså justeras i motsvarande mån. Det föreslås därför att kontrolluppgift endast ska lämnas om sådana ränteutgifter som avses i de föreslagna bestämmelserna i 42 kap. 6 b–6 g och 8 §§ IL (se avsnitt 5).

Det innebär att kontrolluppgift ska lämnas för ränteutgift på lån som lämnas av kreditinstitut eller bostadskreditinstitut (dvs. kreditgivare med tillstånd enligt lagen [2016:1024] om verksamhet med bostadskrediter) om lånet har lämnats mot panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt, eller om det är förenat med motsvarande rätt i byggnad

44

Prop. 2024/25:26 Av den nu föreslagna utformningen av kontrolluppgiftsskyldigheten följer att kontrolluppgift om dröjsmålsränta inte längre ska lämnas. Undantaget i tredje stycket fyller därmed inte längre någon funktion och bör upphävas.

Inför den slutliga beskattningen informerar Skatteverket fysiska personer som kan antas vara deklarationsskyldiga bl.a. om de kontrolluppgifter som har kommit in till verket som underlag för beslut om slutlig skatt (31 kap. 4 § SFL). I de fall kontrolluppgift lämnats om ränteutgift kommer Skatteverket därför att underrätta berörda fysiska personer och dödsbon genom att uppgifterna anges i det fastställda formuläret för

inkomstdeklarationen (6 kap. 6 § skatteförfarandeförordningen [2011:1261]). Om en uppgift som den deklarationsskyldige har fått underrättelse om är korrekt, ska den deklarationsskyldige godkänna uppgiften. Om en uppgift är felaktig eller saknas, ska den deklarationsskyldige genom ändring eller tillägg lämna de uppgifter som behövs (31 kap. 5 § SFL). Det är alltid den skattskyldiges ansvar att lämnade eller godkända uppgifter i inkomstdeklarationen är korrekta. Det är vidare alltid den skattskyldige som har det slutliga ansvaret för uppgifterna i inkomstdeklarationen. Om det finns anledning att misstänka att något av villkoren för avdrag för ränteutgift inte är uppfyllda, ska den skattskyldige kontrollera detta. Är villkoren inte uppfyllda ska avdrag för ränteutgift inte begäras i deklarationen. När det gäller ränteutgifter på lån som finansierar förvärv av fordon, skepp eller luftfartyg krävs t.ex. att objektet är registrerat och att den som begär avdrag, eller en medlåntagare, är registrerad som ägare i registret för att ränteutgiften ska få dras av (se avsnitt 5.5). Är objektet inte registrerat är det alltså den skattskyldiges ansvar att rätta den inlämnade kontrolluppgiften och inte begära avdrag.

Lagförslag

Förslaget medför ändringar i 18 kap. 1 och 3 §§ SFL.

6.2Kontrolluppgift under avtrappningsperioden

Regeringens förslag: Under år 2025 ska kontrolluppgift lämnas om ränteutgifter. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta. Om kontrolluppgiften avser en ränteutgift som enligt inkomstskattelagen berättigar till fullt avdrag ska det framgå av kontrolluppgiften.

Från och med år 2026 ska i kontrolluppgiften återigen uppgift endast lämnas om mottagen ränta.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Enligt promemorians förslag får färre ränteutgifter dras av vilket innebär att det är färre kontrolluppgifter som ska särskiljas under avtrappningsperioden i promemorians förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna del.

46

Uppgift om typ av ränteutgift behövs under övergångsperioden

Möjligheten till avdrag för ränteutgifter som inte avser vissa typer av lån ska enligt förslaget trappas av under en tvåårsperiod. Under avtrappningsperioden kommer samtliga ränteutgifter fortsatt att få dras av, om än i olika omfattning. Den generella skyldigheten att lämna kontrolluppgift om ränteutgifter i 18 kap. 1 § SFL bör därför fortsatt gälla under avtrappningsperioden.

Under avtrappningsperioden kommer vissa ränteutgifter få dras av i sin helhet medan andra ränteutgifter endast kommer få dras av till viss del. För att Skatteverket ska få ett korrekt underlag under denna period behöver myndigheten därför, utöver uppgift om mottagen ränta, också få uppgift om vad för typ av ränteutgift kontrolluppgiften avser. De kontrolluppgiftsskyldiga kommer under denna period därför att behöva lämna ytterligare uppgifter utöver de uppgifter som lämnas i dag.

Ränteutgifter som berättigar till fullt avdrag ska särskiljas i kontrolluppgiften

Det kan ställas krav på att det för samtliga ränteutgifter också ska lämnas uppgift om vilken typ av lån ränteutgiften avser. En sådan lösning skulle innebära en ökad administration för samtliga uppgiftslämnare. När begränsningen av avdragsrätten för ränteutgifter är helt genomförd ska kontrolluppgift endast lämnas av de som tar emot räntor hänförliga till lån med vissa säkerheter samt vissa belopp som behandlas som ränta. Övriga aktörer som i dag är skyldiga att lämna kontrolluppgift om ränteutgifter kommer inte längre att omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten. Det framstår därför som lämpligt att utforma den kontrolluppgiftsskyldighet som ska gälla under avtrappningsperioden på så sätt att den administrativa bördan för de aktörer vars kontrolluppgiftsskyldighet kommer att upphöra minimeras så långt som möjligt. Ett sätt att uppnå detta är att låta kontrolluppgiftsskyldigheten så som den ser ut i dagsläget kvarstå för de ränteutgifter där avdragsrätten ska fasas ut och att de ränteutgifter som berättigar till fullt avdrag särskiljs i kontrolluppgifterna. Denna lösning innebär att Skatteverket, om inte annat anges, kan utgå från att kontrolluppgiften avser en ränteutgift som ingår i avtrappningen och alltså endast berättigar till ett delvist avdrag.

Bestämmelsen i 18 kap. 5 § SFL om kontrolluppgiftens innehåll bör under år 2025 därför kompletteras på så sätt att om kontrolluppgiften avser en ränteutgift som enligt inkomstskattelagen berättigar till fullt avdrag ska det framgå av kontrolluppgiften. Från och med år 2026 ska i kontrolluppgiften återigen uppgift endast lämnas om mottagen ränta.

Personuppgiftsbehandling

Kontrolluppgift i inkomstslaget kapital lämnas för identifierade fysiska personer. Varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person utgör en personuppgift, se artikel 4.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/697 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv

47

behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Grunden för och syftet med behandlingen kommer att vara fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning, genom förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen och förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen. Uppgiften att ränteutgiften avser lån med en viss säkerhet behandlas redan av uppgiftslämnarna inom ramen för deras verksamhet och kan inte i sig anses särskilt integritetskänslig. Uppgiften är nödvändig för att Skatteverket korrekt ska kunna hantera avdragen för ränteutgifter vid beskattningen och det finns stöd i myndighetens registerförfattningar för att hantera uppgiften. Mot denna bakgrund bedöms den under avtrappningsperioden utökade personuppgiftsbehandlingen vara proportionerlig och förenlig med såväl EU:s dataskyddsförordning som nationella kompletterande bestämmelser.

Lagförslag

Förslaget medför ändringar i 18 kap. 5 § SFL.

7Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i inkomstskattelagen ska träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024. Rätten till avdrag för ränteutgifter ska trappas av på två år. Det innebär att avdrag för beskattningsåret 2025 får göras med 50 procent av ränteutgifter på lån utan säkerhet i

48

Prop. 2024/25:26 bedömer regeringen, i motsats till bl.a. Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten och Riksbanken, att två år är en lämplig längd. De som har låneutrymme på sin bostad kan lägga om lån utan säkerhet till lån med säkerhet i bostaden, mot en viss kostnad om nya pantbrev måste tas ut. De som inte har en sådan möjlighet ges viss tid att t.ex. betala av lån som efter två år inte kommer att medföra avdragsrätt för räntorna. Regeringen delar heller inte vad bl.a. Aktiespararna, BUS och Konjunkturinstitutet anför om att förslaget bara ska gälla lån som lämnas efter ikraftträdandet eller ett visst datum eftersom det skulle riskera att driva upp antalet konsumtionslån utan säkerhet innan respektive tidpunkt.

Svensk Inkasso anser att problematiken med retroaktiv skattelagstiftning bör beaktas i sammanhanget, eftersom retroaktiva lagar strider mot principen att en skattebetalare bör kunna förutse konsekvenserna av sina handlingar. Förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen innebär att skatt inte får tas ut i vidare mån än som följer av föreskrifter som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Att ta upp lån är inte en beskattningsutlösande händelse, utan det är i detta fall den räntebetalning som före ikraftträdandet får dras av och efter ikraftträdandet inte får dras av. Det är därmed inte fråga om retroaktiv skattelagstiftning.

Sammanfattningsvis bör de föreslagna ändringarna i inkomstskattelagen träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2025. De ska tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024. För beskattningsåret 2025 ska ränteutgifter på sådana lån som inte är förenade med vissa säkerheter dras av med 50 procent. För beskattningsåret 2026 och kommande år ska dessa räntor inte alls dras av.

Under avtrappningsperioden ska kontrolluppgift lämnas om samtliga ränteutgifter men om kontrolluppgiften avser en ränteutgift som enligt inkomstskattelagen berättigar till fullt avdrag ska det framgå av kontrolluppgiften. Den föreslagna ändringen i 18 kap. 5 § SFL som ska gälla under avtrappningsperioden ska därför träda i kraft den 1 januari 2025 och upphöra att gälla den 31 december 2025. Denna lydelse ska alltså tillämpas på kontrolluppgifter som avser kalenderåret 2025. Kontrolluppgifter avseende kalenderåret 2025 ska ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2026 (24 kap. 1 § SFL). Övriga bestämmelser i skatteförfarandelagen ska träda i kraft när den begränsade avdragsrätten får fullt genomslag, dvs. den 1 januari 2026. Kontrolluppgifter för kalenderåret 2026 ska ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2027. Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad uppger, liksom UC, att det föreslagna ikraftträdandet ger för kort tid för att genomföra nödvändig systemutveckling m.m. Regeringen bedömer att tiden för att anpassa systemen hos Skatteverket och uppgiftslämnare är tillräcklig.

8 Konsekvensanalys

förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning Prop. 2024/25:26 (förordningen upphävdes den 6 maj 2024 och har ersatts med förordningen

[2024:183] om konsekvensutredningar).

De offentligfinansiella effekterna till följd av ändrade skatte- och avgiftsregler beräknas i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner. Beräkningarna utgår vanligtvis från att beteendet hos individer och företag inte ändras till följd av förändringarna i skattereglerna. Antagandet om oförändrat beteende ger en god uppskattning av åtgärdernas effekt på kort och medellång sikt. På längre sikt och för att bedöma andra effekter än de offentligfinansiella effekterna kan ett mer dynamiskt synsätt behöva användas, där skattebaser tillåts påverkas av regeländringen. Makroekonomiska effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler beaktas tillsammans med andra finanspolitiska åtgärder i regeringens prognoser. Beräkningarna görs i ikraftträdandeårets priser och volymer.

Regelrådet finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven om konsekvensutredning vid regelgivning. Det handlar bl.a. om att redovisningen av bakgrund och syfte med förslaget är bristfällig och därmed att beskrivningen av alternativa lösningar och effekter av om ingen reglering kommer till stånd brister i kvalitet, att de övervägda alternativen inte ger en tillräckligt bred och djup förståelse av förslaget och att de administrativa kostnaderna, som kan skilja sig åt mycket mellan olika företag, inte närmare förklaras och exemplifieras. Regelrådets uppfattning är att kostnadsbilden av förslaget är oklar och att mindre företag kan komma att påverkas särskilt hårt. Det kan heller inte uteslutas att påverkan på konkurrensförhållandena kan komma att bli större än vad som anges i konsekvensutredningen. Regeringen har kompletterat redovisningen i de delar som Regelrådet inte funnit tillräckliga.

8.1Syfte och alternativa lösningar

Den generella avdragsrätten för ränteutgifter för fysiska personer sänker hushållens kostnader för alla typer av lån, även för lån till konsumtion. Marknaden för konsumtionslån, både med och utan säkerhet, har vuxit snabbt de senaste åren. I kronor räknat består den största delen av lånen till konsumtion av s.k. blancolån, dvs. lån utan säkerhet. Finansinspektionen har konstaterat att ökningen kan bero på flera faktorer, däribland god ekonomisk utveckling, ökade löner, stigande priser på konsumtionsvaror samt en större befolkning (Svenska konsumtionslån 2022 s. 6). Samtidigt som hushållens konsumtionslån har ökat har skulder hos inkassoföretagen och Kronofogdemyndigheten ökat ännu mer.

Ökningen av konsumtionslånen, framför allt av blancolån med hög ränta, medför ökade risker för att låntagare ska få betalningsproblem. En högre nivå på skuldsättningen innebär ökade risker för såväl den enskilde som för samhällsekonomin i stort. Enligt regeringen är det viktigt att motverka den pågående utvecklingen mot en mer riskfylld skuldsättning eftersom överskuldsättning är ett allvarligt problem.

Förslaget innebär att avdrag inte längre får göras för ränteutgifter på lån som inte är förenade med vissa särskilt angivna säkerheter.

51

riskfyllda lån fortsatt nere med hjälp av offentliga medel, och risken för Prop. 2024/25:26 fortsatt privat skulduppbyggnad och i förlängningen betalningsproblem i hushållssektorn kvarstår.

Utöver vad som anges under avsnitt 7 om tidpunkt för ikraftträdande- och övergångsregler bedöms det inte behöva tas någon ytterligare särskild hänsyn vad gäller tidpunkten för förslagets ikraftträdande.

8.2Offentligfinansiella effekter

Uppgifter om hushållens lån i den officiella statistiken

Den officiella statistiken över hushållens skulder sammanställs varje månad av Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av Riksbanken, i den s.k. finansmarknadsstatistiken. I finansmarknadsstatistiken finns uppgifter om utlåning från drygt 150 svenska monetära finansinstitut, vilket i huvudsak omfattar banker, bostadsinstitut och finansbolag. Uppgifterna som ligger till grund för de offentligfinansiella beräkningarna gäller hushållens lånevolymer och räntenivåer i juni 2024.

I finansmarknadsstatistiken görs en uppdelning av hushållens lån i tre olika låntagarkategorier: företagarhushåll, hushållens icke-vinstdrivande organisationer och övriga hushåll. Företagarhushåll avser hushåll vars största inkomst härrör från rörelse med eller utan anställda. I denna promemoria antas endast övriga hushåll påverkas direkt av förslaget om avtrappat ränteavdrag och begreppet hushåll används därför synonymt med SCB:s definition av övriga hushåll.

Statistik över lånens ändamål samlas inte in av SCB. I stället används lånens säkerhet som en uppskattning av ändamålet. SCB definierar tre huvudgrupper av lån.

–Konsumtionskrediter avser i detta sammanhang alla finansinstituts utlåning till privatpersoner där lånet saknar säkerhet (blancokrediter) eller där säkerheten är övrig borgen (en beloppsmässigt liten post som inkluderar lån garanterade av andra än stat och kommun). I denna kategori ingår även lån utan säkerhet som användes för att finansiera bostadsköp, dvs. blancolån som har tagits för att finansiera lån över bolånetaket, eller som har tagits för att undvika amorteringskravet.

–Bostadslån omfattar finansinstituts utlåning mot säkerhet i småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter.

–Lån med övriga ändamål avser finansinstituts utlåning till hushåll mot annan säkerhet. I denna kategori ingår exempelvis lån med fordon, båtar och andra objekt som säkerhet. Även lån med finansiella instrument som säkerhet ingår i denna kategori.

Förslaget om ett avskaffat ränteavdrag för vissa lån kommer med denna indelning påverka kategori 1 konsumtionskrediter. Ränteutgifter för hushållens olika typer av lån redovisas inte i den officiella statistiken. För att beräkna de offentligfinansiella effekterna av förslaget används uppgifter om hushållens lånevolymer multiplicerat med genomsnittliga räntesatser för utestående lån. Eftersom lån från konsumentkreditinstitut

53

Prop. 2024/25:26 inte är inkluderade i finansmarknadsstatistiken, kompletteras beräkningsunderlaget med uppgifter om detta från Finansinspektionen.

Offentligfinansiella beräkningar

Förslaget om ett avtrappat ränteavdrag för lån utan säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som lämnas av en pantbank, beräknas leda till en förstärkning av de offentliga finanserna med 4,34 miljarder kronor år 2025. När förslaget är helt infasat 2026 beräknas det innebära en förstärkning med ytterligare 4,34 miljarder kronor, dvs. totalt 8,68 miljarder kronor. Beräkningen är justerad jämfört med det remitterade förslaget med anledning av att lån med säkerhet i värdepapper fortsatt har avdragsrätt för räntor. ESV anför att effektberäkningen måste ses som osäker och hade gärna sett en utförligare analys av intäktförstärkningens räntekänslighet. Regeringen håller med om att effektberäkningen är osäker. Underlaget för beräkningarna är delvis bristfälligt och uppskattningarna av de offentligfinansiella effekterna bygger på vissa förenklande antaganden, exempelvis gällande vilka underlag som omfattas av förslaget, vilka räntenivåer som gäller för de olika lånen och vilken möjlighet hushållen har att utnyttja avdraget. Att enbart göra en räntekänslighetsanalys tar inte hänsyn till hur konsumtionslånen utvecklas och kan ge en missvisande bild av räntans betydelse för den offentligfinansiella effekten.

Framskrivningen till 2025 har gjorts med hjälp av Riksbankens prognos för styrräntan och regeringens BNP-prognos.

Förslaget innebär att statens intäkter från kapitalskatt ökar och skattereduktioner för kapitalunderskott minskar. Med förslaget påverkas alla ränteutgifter som inte kan kopplas till lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller lån som lämnas av en pantbank. Den sammanlagda lånestocken för dessa lån uppskattas till ca 315 miljarder kronor. I detta belopp ingår förutom uppgifter om hushållens lån från SCB:s finansmarknadsstatistik, även uppgifter från Finansinspektionen om hushållens lån från konsumentkreditinstitut (på ca 6 miljarder kronor). Sammantaget beräknas lånestocken som påverkas av förslaget motsvara ca 7 procent av hushållens totala skulder. Som konstaterats ovan redovisas inte uppgifter om hushållens ränteutgifter i den officiella statistiken. Därför får uppskattningar göras med hjälp av genomsnittliga räntesatser för olika lånekategorier. Detta ger ränteutgifter på ca 30 miljarder kronor, vilket uppskattas motsvara ca 15 procent av hushållens totala ränteutgifter.

Tabell 1 Förslag om avtrappat ränteavdrag

Miljarder kronor, fasta priser och baser

Källa: SCB, Finansinspektionen och egna beräkningar.

54

Vid beaktande av beteendeförändringar blir den faktiska effekten på de Prop. 2024/25:26 offentliga finanserna sannolikt något lägre än den statiska beräkningen.

Detta beror på att förslaget kan förväntas minska efterfrågan på lån som inte omfattas av ränteavdrag och öka efterfrågan på lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller lån som lämnas av en pantbank. Det är dock inte möjligt att uppskatta hur stor en sådan effekt kan förväntas bli.

8.3Effekter för enskilda

Enligt gällande regler ska ränteutgifter dras av utan begränsning. Förslaget innebär att ränteutgifter på lån som inte är förenade med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller lämnas av en pantbank, inte längre ska dras av. Jämfört med gällande regelverk innebär förslaget därmed att vissa lån blir dyrare när den faktiska kostnaden för lånet blir högre.

Att trappa av eller helt slopa ränteavdraget leder till högre sammanlagda kostnader för vissa typer av lån, vilket kan förväntas minska efterfrågan på denna typ av lån. Det kan även innebära att färre lån utan säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som lämnas av en pantbank, beviljas eftersom det på marginalen blir färre individer som klarar kreditbedömningen för den högre lånekostnaden. Samtidigt kan efterfrågan på lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som lämnas av en pantbank, komma att öka något. Till viss del kan lån utan säkerhet ersättas av lån med säkerhet men på längre sikt är det troligt att den totala lånevolymen minskar, eller åtminstone växer långsammare, till följd av att färre lån utan säkerhet beviljas. Då kan både den privata skulduppbyggnaden för enskilda och risknivån i hushållssektorn minska. På kortare sikt kan förslaget emellertid innebära att fler låntagare får betalningsproblem med vissa befintliga lån utan säkerhet då kostnaden för dessa stiger. De låntagare som redan har betalningsproblem kan få det svårare att få ihop sin ekonomi när lånen blir dyrare. Till exempel påverkar förslaget räntor och dröjsmålsräntor på skulder till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Enligt uppgifter från Försäkringskassan för 2023 hade ca 66 600 personer ränteutgifter på skulder till Försäkringskassan på ca 57,3 miljoner kronor och ca 1 700 personer hade ränteutgifter på skulder till Pensionsmyndigheten på ca 2,4 miljoner kronor. Men eftersom det saknas detaljerad information om hur dessa och andra lån fördelar sig går det inte att avgöra och beskriva omfattningen av sådana effekter.

Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad anser att regeringen bör göra en noggrann samordnad konsekvensanalys för detta förslag och för ett höjt bolånetak till 90 procent. Detta lagstiftningsprojekt behandlar dock inte en eventuell höjning av bolånetaket och konsekvenser av en sådan åtgärd omfattas därför inte av denna konsekvensanalys.

Ekonomistyrningsverket, Finansbolagens förening, LO, Svensk Inkasso och UC hade gärna sett en hänvisning till empiri som visar att en ökad räntekostnad leder till minskad benägenhet att ingå riskfyllda lån. Internationell forskning visar att högre räntor minskar sannolikheten att

55

– Delbetalningar – krediter som upprättas vid köp av en specifik vara Prop. 2024/25:26 eller tjänst.

–Kortkrediter – utnyttjade belopp på beviljade kreditkortsutrymmen, s.k. limiter, som innebär en kostnad för kredittagaren.

–Kontokrediter – utnyttjade utrymmen på konton som konsumenten kan använda och som innebär en kostnad för kredittagaren.

–Fakturor – detta är den vanligaste typen av alla nya lån och utgör mer än 60 procent av alla nya konsumtionslån. Alla fakturor är emellertid inte att betrakta som lån, utan det är endast om fakturan blir kostnadsbärande (dvs. när fakturan inte betalas i tid och därför resulterar i dröjsmålsränta eller påminnelseavgifter) som fakturan jämställs med ett lån.

–Konverterade delbetalningar – delbetalningar som har sitt ursprung i en betalning, t.ex. en faktura.

Finansinspektionens undersökning inkluderar endast de lån som kategoriseras som konsumtionslån, och genomgången ovan ger därmed inte en heltäckande bild av de ränteutgifter som påverkas av ett avskaffat ränteavdrag. Förutom de lån som Finansinspektionen definierar som konsumtionslån kommer även andra typer av ränteutgifter, kopplade till exempelvis lån med olika typer av borgen som säkerhet, att påverkas av förslaget.

Utvecklingen av hushållens blancolån

Hushållens användning av större blancolån, dvs. lån över 250 000 kronor, ökade kraftigt mellan 2008 och 2018. Enligt Finansinspektionen hängde detta ihop med en stark konjunktur, låga räntor och kraftigt stigande bostadspriser. En förklaring till detta uppgavs vara bolånetaket som påverkar möjligheterna att belåna bostaden. Även amorteringskravet kan ha påverkat utvecklingen, eftersom en utökning av ett bolån påverkar det amorteringsgrundande lånebeloppet. För att undvika amorteringskravet kan vissa låntagare därför ha föredragit blancolån framför lån med säkerhet i bostad. Förutom som kontantinsats vid bostadsköp används stora blancolån ofta för att lösa in befintliga lån och krediter (Svenska konsumtionslån, 2022 s. 50).

Ekonomistyrningsverket efterfrågar analys om sambandet mellan blancolån och kontantinsats. Statistik över lånens ändamål samlas inte in av SCB men i en intervjuundersökning av Stockholms handelskammare 2021 så uppgav drygt tio procent av de låntagare som tagit blancolån att lånet primärt använts för att finansiera en kontantinsats till lägenhet. Det är därmed troligt att en del av hushållens blancolån har tagits i syfte att finansiera kontantinsatser men omfattningen är osäker.

Vad gäller lån som kategoriseras som högkostnadskrediter så infördes den 1 september 2018 nya bestämmelser i konsumentkreditlagen (2010:1846) med syfte att åstadkomma en mer ansvarsfull marknad för högkostnadskrediter. Bland annat infördes ett räntetak för högkostnadskrediter motsvarande referensräntan plus 40 procentenheter, samt ett kostnadstak som innebär att kostnaden för lånet inte får överstiga det

lånade beloppet (19 a och 19 b §§). Vidare infördes även krav på att

57

Exempel 2Prop. 2024/25:26

Ett par väljer att ta ett lån utan säkerhet för att delfinansiera kontantinsatsen vid sitt bostadsköp. Lånet uppgår till 500 000 kronor och ska betalas tillbaka på tio år. Räntan är 8 procent. Med nuvarande avdragsregler blir räntan efter avdrag 5,6 procent vilket motsvarar en årlig räntekostnad på 28 000 kronor innan någon avbetalning är gjord. Utan ränteavdrag ökar räntekostnaden med 12 000 kronor till 40 000 kronor.

Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag

Enskilda näringsidkare ska dela upp sin ekonomi mellan det som hör till verksamheten och det som är privat. Lån som hör till verksamheten ska bokföras där och ränteutgifterna på sådana lån ska dras av i inkomstslaget näringsverksamhet. För lån som är privata ska ränteutgifterna dras av i inkomstslaget kapital. Beroende på individens marginalskatt i inkomstslaget näringsverksamhet kan det i det enskilda fallet vara förmånligt att dra av ränteutgifter i näringsverksamheten i stället för i inkomstslaget kapital. För att understödja förbudet mot att ta upp privata lån i verksamheten finns det regler om negativ räntefördelning som också motverkar en alltför hög skuldsättning i enskild näringsverksamhet.

Förslaget begränsar avdrag för räntor i inkomstslaget kapital men inte i näringsverksamhet. Som nämns i avsnitt 5.8 kan förslaget därmed öka incitamenten för enskilda näringsidkare att flytta ränteutgifter från inkomstslaget kapital till inkomstslaget näringsverksamhet. Bedömningen är dock att de motverkande regler som finns är tillräckliga för att hindra en sådan utveckling. Förslaget bör således inte få några effekter för enskilda näringsidkares verksamhet.

Motsvarande incitament att flytta privata skulder kan även uppkomma för fysiska personer som är delägare i handels- eller kommanditbolag. Eftersom det i dessa fall är fråga om att flytta skulder från en individ till ett bolag, och inte bara mellan inkomstslagen, och med beaktande av att ett handelsbolag har mer än en delägare bör det normalt vara svårare för en handelsbolagsdelägare än för en enskild näringsidkare att flytta skulderna. Om delägarna är närstående eller av annan anledning samarbetar kring förfarandet kan risken öka. Av samma skäl som för enskilda näringsidkare bör dock de motverkande regler som finns vara tillräckliga för att hindra en sådan utveckling.

Prop. 2024/25:26 eftersom ränteuppgifter som inte får dras av inte längre behöver redovisas i kontrolluppgifter.

Beroende på hur företagens verksamhet är strukturerad, dvs. vilken typ, eller typer, av kreditgivning som bedrivs och hur de interna administrativa systemen är utformade, samt storleken på företagen, kan de administrativa kostnaderna skilja sig mycket åt mellan olika företag. Underlag saknas för att göra en tillförlitlig uppskattning av förändringen av företagens administrativa kostnader under avtrappningsperioden. Regeringen bedömer dock att en eventuell ökning av de administrativa kostnaderna inte blir högre än att de kan hanteras. Det gäller särskilt med beaktande av att de stora flertalet företag som berörs är sådana som redan i dag tar emot räntebetalningar från privatpersoner och lämnar kontrolluppgifter om detta.

Utöver dessa effekter på den administrativa bördan och de möjliga indirekta effekter som uppstår bedöms inte förslaget medföra några andra kostnader för företagen eller förändringar i deras verksamheter och inte heller direkt påverka företagen i andra avseenden.

8.5Konsumtionslånens fördelning mellan inkomstgrupper och mellan kvinnor och män

Detaljerad information om individers ränteutgifter för olika typer av lån är inte tillgänglig i den officiella statistiken. Jämställdhetsmyndigheten anser att förslagen i promemorian kan få negativa konsekvenser på den ekonomiska jämställdheten. I följande stycken redovisas hur vissa konsumtionslån är fördelade i befolkningen, efter inkomstgrupp samt fördelat på kvinnor och män. Redovisningen bygger på data från Finansinspektionens konsumtionslåneundersökning (KLU) som ligger till grund för rapporten Svenska konsumtionslån (2022). Undersökningen innefattar alla nya lån som tagits av individer under perioden 13–22 maj 2021, vilket ger ett stickprov på sammanlagt ca 340 000 individer. Drygt 60 procent av lånen avser fakturor och över 20 procent avser konverterade delbetalningar. I volym utgörs över 50 procent av lånen av blancolån. Bland konsumtionslån inkluderas blancolån, delbetalningar, fakturor, konverterade betalningar, kortkrediter och kontokrediter, i de fall ränta tas ut. Redovisningen har begränsats till nya lån, vilket exkluderar lån som tas för att samla befintliga krediter.

Konsumtionslånens fördelning mellan inkomstgrupper

Finansinspektionens rapport har alla observationer där den nominella Prop. 2024/25:26 räntan är noll sorterats bort.

Förekomsten av konsumtionslån var vanligare i den första och i de mellersta inkomstgrupperna, relativt de övriga grupperna. Bland dem som tog lån var den genomsnittliga storleken på lånen större ju högre inkomst låntagaren hade. Samtidigt var den genomsnittliga räntan lägre ju högre inkomsten var.

I de mellersta inkomstgrupperna var det relativt vanligt med blancolån, vilka har lägst genomsnittlig ränta av samtliga konsumtionslånetyper. I den första inkomstgruppen var det i stället relativt vanligt med fakturor och kontokrediter, vilka har bland de högsta räntorna. Den vanligaste lånetypen i de flesta inkomstgrupperna var konverterade delbetalningar, vilka också har hög ränta. Lånebeloppen i kategorin konverterade delbetalningar är dock små jämfört med blancolånebeloppen. Det innebär att den höga räntan får mindre genomslag på genomsnittsräntan i de högre inkomstgrupperna, då stora blancolån var vanligare i dessa grupper.

Figur 1: Antalet individer per inkomstgrupp som tagit konsumtionslån

Anm.: Antalet individer och genomsnittligt lånebelopp på den vänstra y-axeln. Den genomsnittliga räntan, viktad efter lånebeloppets storlek på den högra y-axeln.

Källa: Finansinspektionen (KLU 2022) och Statistiska centralbyrån (Mstar 2021).

Konsumtionslånens fördelning mellan kvinnor och män

I figur 2 redovisas antalet kvinnor och män, 18 år eller äldre, som tog konsumtionslån, den genomsnittliga storleken på lånen och den genomsnittliga räntan. Fler kvinnor än män tog konsumtionslån under undersökningsperioden. Lånebeloppen för kvinnor var i genomsnitt mindre och räntan något högre. För samtliga lånetyper, förutom blancolån, var fler låntagare kvinnor än män.

63

Prop. 2024/25:26 Figur 2: Antal kvinnor respektive män som tagit konsumtionslån under perioden 13–22 maj 2021, den genomsnittliga storleken på lånen och den genomsnittliga räntan

Anm.: Antalet individer och genomsnittligt lånebelopp på den vänstra y-axeln. Den genomsnittliga räntan, viktad efter lånebeloppets storlek på den högra y-axeln.

Källa: Finansinspektionen (KLU 2022).

8.6 Effekter för myndigheter, de allmänna

domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna

bara ska lämnas om räntor som får dras av innebär detta att myndigheterna Prop. 2024/25:26 i fråga inte längre kommer att vara skyldig att lämna kontrolluppgifter.

8.7Förslagets förenlighet med EU-rätten

Förslaget bedöms vara förenligt med det EU-rättsliga regelverket.

8.8Övriga effekter

På grund av att det saknas tillräckligt detaljerad statistik är det svårt att bedöma förslagets effekter på den ekonomiska jämställdheten. Det kan inte uteslutas att vissa negativa effekter kan uppkomma.

Förslaget förväntas inte ha några direkta effekter för kommuner och regioner eller några långsiktiga effekter på sysselsättningen. Förslaget bedöms inte få några effekter för miljön eller betydande effekter i övrigt.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

42 kap.

1 § Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapitalvinster ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. Kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter.

I paragrafen finns grundläggande regler om vad som ska tas upp och dras av i inkomstslaget kapital.

I andra stycket anges huvudregeln när det gäller avdrag i inkomstslaget kapital: utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. Ändringen innebär att ränteutgifter inte längre är utgifter som får dras av utan begränsning. Begränsningen av avdragsrätten för räntor framgår av 6 a–6 g §§.

De särskilda begränsningar som finns i nuvarande andra och tredje styckena angående begränsat skattskyldigas avdragsrätt för ränteutgifter förs över till 6 a §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.7.

Avdrag för ränteutgifter

6 a § Ränteutgifter ska dras av bara i den utsträckning som följer av 6 b–6 g och

Prop. 2024/25:26 Begränsat skattskyldiga ska dra av ränteutgifterna bara om dessa är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Begränsat skattskyldiga som avses i 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 3 ska dock även dra av ränteutgifter som inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster, om

–ränteutgifterna inte har kunnat dras av i hemlandet,

–den skattskyldige är bosatt i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

–den skattskyldiges överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster

iSverige, och

–ränteutgifterna har betalats under den tid som den skattskyldige varit bosatt i en stat inom EES.

I paragrafen, som är ny, finns inledande bestämmelser om avdrag för ränteutgifter i inkomstslaget kapital.

Av första stycket framgår att ränteutgifter ska dras av bara i den utsträckning som följer av 6 b–6 g och 8 §§. I 6 b § finns bestämmelser om avdrag för ränteutgifter avseende lån med bostad som säkerhet. I 6 c § finns bestämmelser om avdrag för ränteutgifter avseende lån med värdepapper som säkerhet. I 6 d § finns bestämmelser om lån som lämnats av en pantbank. I 6 e § finns bestämmelser om lån med fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet. I 6 f § anges de krav som uppställs på långivarens hemvist och i 6 g § finns bestämmelser om avdrag för andra utgifter som ska behandlas som ränta samt tomträttsavgäld. I 8 § finns bestämmelser om att räntekompensation ska behandlas som ränta.

Andra stycket innehåller bestämmelser om avdrag för ränteutgifter för begränsat skattskyldiga. Bestämmelserna, som i allt väsentligt förs över från 1 § andra och tredje styckena ändras redaktionellt och anpassas till den begränsning av avdragsrätten som följer av 6 b–6 g §§. För begränsat skattskyldiga gäller således som utgångspunkt samma begränsning som för obegränsat skattskyldiga, dvs. att en ränteutgift får dras av bara om den är hänförlig till ett lån med säkerhet i bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg, eller som har lämnats av en pantbank. Detsamma gäller belopp som behandlas som ränta enligt 7, 10 och 11 §§. Tomträttsavgäld och räntekompensation ska alltid dras av. För begränsat skattskyldiga gäller dock som ytterligare begränsning att ränteutgifterna ska vara utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Det innebär att utgiften ska ha samband med en inkomst som ska tas upp av begränsat skattskyldiga enligt reglerna om skattskyldighet i 3 kap.

I vissa fall får dock begränsat skattskyldiga dra av ränteutgifter med koppling till nämnda lån även om de inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Som förutsättning gäller då att ränteutgifterna inte har kunnat dras av i hemlandet, att den skattskyldige är bosatt i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har betalat ränteutgifterna under den tid bosättningen varat samt att den skattskyldiges överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.

Med att ränteutgifterna inte har ”kunnat dras av i hemlandet” avses en formell rätt till avdrag. Om det finns en laglig rätt till avdrag i hemstaten som av någon anledning valts bort så anses utgifterna ha kunnat dras av i den staten. Något avdrag ska då inte medges i Sverige. Bestämmelsen ger

66

således inte någon valfrihet för den som är begränsat skattskyldig att Prop. 2024/25:26 fördela ränteutgifterna fritt mellan hemlandet och Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.10.

6 b § Ränteutgifter för lån som lämnas av kreditinstitut eller kreditgivare med tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska dras av, om

1.lånet har lämnats mot panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt, eller om det är förenat med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till en fastighet, eller

2.lånet avser finansiering av ny-, till- eller ombyggnad av en byggnad och avsikten är att lånet ska omvandlas till ett sådant lån som avses i 1 när byggnationen är slutförd.

Första stycket tillämpas också på lån som lämnas av en utländsk långivare som

1.driver en verksamhet som motsvarar den verksamhet som avses i lagen om verksamhet med bostadskrediter, och

2.står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där den har sitt säte.

Prop. 2024/25:26 krav på att omvandling faktiskt har skett för att avdrag ska få göras för räntan på byggnadskreditivet. Om bygget blir försenat och kreditivet därför löper under längre tid än vad som ursprungligen avsågs får ränteutgifterna ändå dras av om övriga förutsättningar är uppfyllda. Ränta på byggnadskreditiv får även dras av det år då kreditivet har omvandlats till ett vanligt bolån. Det finns således inte heller något krav på att byggnadskreditivet löper över årsskiftet. Om ett byggnadskreditiv omvandlas till ett bolån den 1 april 2025 får den ränta som betalas för kreditivet under perioden 1 januari–31 mars dras av i deklarationen för beskattningsåret 2025, tillsammans med den ränta som betalas för bolånet för perioden 1 april–31 december 2025.

Byggnadskreditivet ska finansiera ny-, till- eller ombyggnad av en byggnad för att räntan ska kunna dras av. Med ny-, till- eller ombyggnad avses detsamma som i 19 kap., dvs. sådana åtgärder som i en näringsverksamhet ska läggas till anskaffningsvärdet och dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Reparation och underhåll (normala löpande åtgärder på byggnaden) är inte ny-, till- eller ombyggnad. Det innebär att om ett byggnadskreditiv avser att täcka utgifter inte bara för ny-, till- eller ombyggnad, utan även reparation och underhåll, ska avdrag inte göras för den del av ränteutgiften som avser det senare. Med byggnad avses alla former av byggnader. Det finns inget krav på att byggnadskreditivet ska användas till ett bostadshus för att avdrag ska få göras för räntan. Avdrag får göras även om kreditivet har finansierat t.ex. ett garage eller ett förråd på fastigheten.

Av andra stycket framgår att ränteutgifter för lån som lämnas av utländska motsvarigheter till svenska kreditgivare med tillstånd enligt lagen om verksamhet med bostadskrediter ska dras av om villkoren i första eller andra punkten i första stycket är uppfyllda. Detta gäller för utländska långivare som driver en verksamhet som motsvarar den verksamhet som avses i lagen om verksamhet med bostadskrediter (första punkten) och som står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där långivaren har sitt säte (andra punkten). Villkoren i punkterna är hämtade från 2 kap. 7 § 1 och 2 lagen om verksamhet med bostadskrediter och har samma innebörd som i den lagen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

6 c § Ränteutgifter för lån som lämnas av kreditinstitut eller värdepappersbolag ska dras av om lånet är förenat med säkerhet i

1.finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

2.finansiella instrument som handlas på en MTF-plattform inom EES, eller

3.andelar i en värdepappersfond eller en specialfond.

Första stycket tillämpas också på lån som lämnas av en utländsk långivare som driver värdepappersrörelse, och som

1.driver verksamhet som motsvarar den verksamhet som avses i 2 kap. 2 § första stycket 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

2.står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där den har sitt säte.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om avdrag för ränteutgifter på lån med värdepapper som säkerhet.

68

Ränteutgifter för lån som lämnas av kreditinstitut eller Prop. 2024/25:26 värdepappersbolag ska enligt första stycket dras av under vissa förutsättningar. Lånet ska ha lämnats av ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag. Vad som avses med kreditinstitut framgår av 2 kap.

4 a §. Ett värdepappersbolag är ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag. Ett värdepappersbolag kan bara lämna en viss typ av krediter, med stöd av sidotillstånd från Finansinspektionen. Av 2 kap.

2 § första stycket 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden framgår att Finansinspektionen kan ge tillstånd till ett värdepappersbolag att som ett led i rörelsen lämna kunder kredit för att kunden, genom värdepappersbolaget, ska kunna genomföra en transaktion i ett eller flera finansiella instrument. Av 6 f § framgår att långivaren måste vara hemmahörande inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i vissa andra länder.

För att ränta ska dras av ställs även som krav att lånet ska vara förenat med säkerhet i vissa finansiella tillgångar som motsvarar investeringstillgångar på investeringssparkonto. Punkterna 1–3 motsvarar kraven i 6 § lagen (2011:1268) om investeringssparkonto och har samma innebörd som i den lagen. I punkterna anges vilka finansiella instrument som kan utgöra säkerhet för ett lån som omfattas av avdragsrätt. Sådan säkerhet kan enligt första punkten utgöras av finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller en motsvarande marknad utanför EES. Av andra punkten framgår att som säkerhet gäller även finansiella instrument som handlas på en MTF-plattform inom EES. MTF-plattform definieras i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, i vilken det anges att termen avser vissa marknadsplatser inom EES. Finansiella instrument som handlas på en marknadsplats utanför EES och som kan anses motsvara en MTF-plattform omfattas däremot inte. Som säkerhet kan enligt tredje punkten även ställas andelar i en värdepappersfond eller en specialfond.

Av andra stycket framgår att ränteutgifter för lån som lämnas av utländska långivare som driver värdepappersrörelse ska dras av om villkoren i första eller andra punkten i första stycket är uppfyllda. Med värdepappersrörelse avses detsamma som i 1 kap. 4 c § lagen om värdepappersmarknaden, dvs. verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet. Enligt första punkten ska den utländska långivaren vidare driva en verksamhet som motsvarar den verksamhet som avses i 2 kap. 2 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden. För att ett lån ska omfattas av avdragsrätt ska det således ha lämnats för att kunden, genom värdepappersbolaget, ska kunna genomföra en transaktion i ett eller flera finansiella instrument. Av andra punkten följer ett krav på att den utländska långivaren ska stå under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där långivaren har sitt säte (jfr 4 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2024/25:26 1. driver verksamhet som motsvarar sådan pantbanksverksamhet som avses i 1 § pantbankslagen, och

2. står under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där den har sitt säte.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om avdrag för ränteutgifter på lån som lämnas av pantbanker.

Ränteutgifter på lån som lämnas av pantbanker ska dras av under vissa förutsättningar. Av första stycket framgår att lånet måste ha lämnats av en pantbank med tillstånd enligt pantbankslagen (1995:1000). En pantbank är ett svenskt aktiebolag eller utländsk motsvarighet vars verksamhet har till ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Tillstånd för sådan verksamhet lämnas av länsstyrelsen. Av 6 f § framgår att pantbanken måste vara hemmahörande inom EES eller i vissa andra länder.

Av andra stycket framgår att ränteutgifter för lån som lämnas av utländska långivare ska dras av om villkoren i första eller andra punkten är uppfyllda. Detta gäller enligt första punkten för en utländsk långivare som driver verksamhet som motsvarar sådan pantbanksverksamhet som avses i 1 § pantbankslagen. Av 1 § pantbankslagen framgår att med pantbanksverksamhet avses en näringsverksamhet med ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Av andra punkten följer ett krav på att den utländska långivaren ska stå under betryggande tillsyn av en myndighet i det land där den har sitt säte. Detta krav överensstämmer med vad som enligt 4 § pantbankslagen krävs för utländska långivare som bedriver verksamhet i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

6 e § Ränteutgifter för lån som finansierar förvärv av ett fordon, en båt, ett skepp eller ett luftfartyg ska dras av, om

1.säljaren och långivaren är näringsidkare,

2.lånet är förenat med säkerhet i fordonet, båten, skeppet eller luftfartyget, och

3.fordonet, båten, skeppet eller luftfartyget och låntagaren kan identifieras genom uppgifter i kreditavtalet.

I fråga om ett fordon, ett skepp eller ett luftfartyg gäller första stycket bara om fordonet, skeppet eller luftfartyget är registrerat på låntagaren eller en medlåntagare

– i vägtrafikregistret enligt 5 § lagen (2019:370) om fordons registrering och användning,

– i fartygsregistret enligt 2 kap. 1 § sjölagen (1994:1009),

– i luftfartygsregistret enligt 1 kap. 6 § luftfartslagen (2010:500), eller

– i ett motsvarande register i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om avdrag för ränteutgifter på lån med fordon, båtar, skepp eller luftfartyg som säkerhet.

Enligt första stycket ska ränteutgifter för lån som finansierar förvärv av ett fordon, en båt, ett skepp eller ett luftfartyg dras av under vissa förutsättningar.

För det första gäller att säljaren och långivaren ska vara näringsidkare (första punkten). Därmed avses att säljaren ska vara någon som bedriver näringsverksamhet. Försäljning mellan privatpersoner omfattas inte och

inte heller lån som lämnas mellan privatpersoner.

70

För det andra gäller att lånet ska vara förenat med säkerhet i den sålda Prop. 2024/25:26 varan (andra punkten). Det innebär att t.ex. ett fordon som förvärvas ska

utgöra säkerhet för lånet. Med säkerhet avses exempelvis ett giltigt villkor om återtagandeförbehåll.

För det tredje gäller att såväl den sålda varan som låntagaren ska kunna identifieras genom uppgifter i lånehandlingarna (tredje punkten). Normalt sker det genom att fordonets, båtens, skeppets eller luftfartygets registreringsnummer och låntagarens personnummer eller motsvarande anges, eller för det fall en båt inte är registrerad att båtens specifikationer anges. Av låneavtalet ska alltså sambandet mellan köparen, den förvärvade varan och låntagaren tydligt framgå. Låntagaren och köparen ska kunna identifieras som samma person.

Av andra stycket framgår att i det fall ränteutgiften avser ett lån som finansierar förvärvet av ett fordon, ett skepp eller ett luftfartyg krävs för avdragsrätt dessutom att det aktuella fortskaffningsmedlet är registrerat på låntagaren eller en medlåntagare i vägtrafikregistret, fartygsregistret, luftfartygsregistret eller i ett motsvarande register i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Flera låntagare kan vara personligt ansvariga för ett lån. I Transportstyrelsens register registreras dock bara en låntagare, den som har ingått köpeavtalet med säljaren. Som förutsättning för avdrag ska i dessa fall vara tillräckligt att en av låntagarna är registrerad som ägare i respektive register.

Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

6 f § Ränteutgifter för lån som avses i 6 b–6 e §§ ska dras av bara om långivaren

1.hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2.hör hemma i en stat som har ingått ett skatteavtal med Sverige som innehåller en artikel om informationsutbyte, eller

3.har ett fast driftställe i en sådan stat som avses i 1 eller 2 och lånet hänför sig till det fasta driftstället.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på långivaren som måste vara uppfyllda för att ränta ska få dras av enligt 6 b–6 e §§.

Ränteutgifter för lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet, eller som har lämnats av en pantbank, ska bara dras av om långivaren hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (första punkten) eller i en stat som har ingått ett skatteavtal med Sverige som innehåller en artikel om informationsutbyte (andra punkten).

Räntan ska också dras av om långivaren har ett fast driftställe i en sådan stat som avses i 1 eller 2 och lånet hänför sig till det fasta driftstället (tredje punkten). Att lånet ska hänföra sig till det fasta driftstället innebär att utlåningen måste ingå i det fasta driftställets affärsverksamhet. Vad som avses med fast driftställe anges i 2 kap. 29 §.

Om förutsättningarna i första punkten är uppfyllda blir andra och tredje punkten inte tillämpliga. Det innebär att förutsättningarna för avdrag för ränteutgift i denna paragraf är uppfyllda om långivaren hör hemma i en stat inom EES, men lånet lämnas från ett fast driftställe i en stat utanför EES som Sverige inte har ingått ett skatteavtal med.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

71

Prop. 2024/25:26

6 g § Belopp som behandlas som ränta enligt 7 eller 11 § eller 44 kap. 39 § ska dras av bara om det avser utgift för sådant lån som avses i 6 b–6 f §§.

Belopp som behandlas som ränta enligt 8 § och tomträttsavgäld ska dras av.

I paragrafen, som är ny, regleras avdrag för belopp som behandlas som ränta.

Bestämmelserna i första stycket gäller för ersättning för utebliven ränta vid förtida inlösen av lån (7 §), belopp som tas upp som ränteförmån i inkomstslaget tjänst (11 §) samt ränteutgift vid förvärv av tillgångar mot en livsvarig livränta (44 kap. 39 §). I dessa fall gäller att avdrag bara ska göras för utgiften om den är hänförligt till ett sådant lån som anges i 6 b– 6 f §§, dvs. ett lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet, eller som har lämnats av en pantbank. När det gäller ersättning för utebliven ränta ska det inlösta lånet vara ett sådant lån som avses i 6 b–6 f §§. När det gäller ränteförmån ska det lån som förmånen avser vara ett sådant lån. Vid förvärv av tillgångar mot livsvarig ränta innebär betalningsmodellen att köparen anses ha lånat från säljaren och att en del av ersättningen därför utgör ränta. För avdrag för räntan krävs att den förvärvade tillgången är en bostad, värdepapper, ett fordon, en båt, ett skepp eller ett luftfartyg och att säljaren har panträtt respektive annan säkerhetsrätt i tillgången. Det krävs även att säljaren är ett kreditinstitut eller en kreditgivare med tillstånd enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter (om tillgången är en bostad), ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag (om tillgången är ett eller flera värdepapper) eller en näringsidkare (om tillgången är ett fordon, en båt, ett skepp eller ett luftfartyg).

I andra stycket anges att belopp som behandlas som ränta enligt 8 § och tomträttsavgäld ska dras av. Av 8 § följer att räntekompensation som förvärvaren av en skuld betalar till säljaren ska behandlas som ränta. Sådan räntekompensation får alltid dras av. Bestämmelsen om tomträttsavgäld förs över från 27 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Livränta och liknande utbetalningar

10 § Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§.

I paragrafen finns en upplysning om att det i 44 kap. 35 och 37–39 §§ finns bestämmelser om i vilken utsträckning ersättning i form av livränta och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta.

Ändringen innebär att det nuvarande första stycket slopas och det nuvarande andra stycket blir paragrafens första stycke. Att tomträttsavgäld är en sådan utgift som ska dras av som ränta framgår nu av 6 g §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

11 § Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15–17 §§ av sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital.

72

Paragrafen innehåller en bestämmelse om hur värdet enligt 61 kap. 15– Prop. 2024/25:26 17 §§ av en sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska

behandlas i inkomstslaget kapital.

Enligt paragrafen ska ett belopp som motsvarar värdet behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital.

Genom att beloppet ska behandlas som ränteutgift ska avdrag bara göras om ränteförmånen avser sådana lån som anges i 6 b–6 f §§. Detta framgår av 6 g §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.Lagen tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024.

3.Äldre bestämmelser gäller för andra ränteutgifter än sådana som avses i 42 kap. 6 b–6 g §§ och som betalas under 2025. För dessa andra ränteutgifter gäller dock att de ska dras av med 50 procent av det avdragsbelopp som följer av äldre bestämmelser.

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2025.

I andra punkten anges att lagen ska tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024. Med hänsyn till att kontantprincipen gäller i inkomstslaget kapital, se 41 kap. 9 §, innebär det att förslaget tillämpas första gången för beskattningsåret 2025.

Av tredje punkten framgår dock att äldre bestämmelser ska tillämpas för vissa ränteutgifter som betalas under 2025. Det gäller sådana ränteutgifter som inte avses i 42 kap. 6 b–6 g §§, dvs. ränteutgifter som inte avser lån med bostad, värdepapper, fordon, båt, skepp eller luftfartyg som säkerhet eller som har lämnats av en pantbank. För dessa ränteutgifter gäller dock att de ska dras av med bara 50 procent av det belopp som enligt de äldre bestämmelserna ska dras av.

9.2 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

18 kap.

5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta.

Prop. 2024/25:26 verksamhet med bostadskrediter ska dras av om lånet är förenat med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet eller om lånet är ett byggnadskreditiv.

Enligt 42 kap. 6 c § IL ska ränteutgifter för vissa lån som lämnas av kreditinstitut eller värdepappersbolag dras av. Detta gäller om lånet har lämnats mot säkerhet i finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad (eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES), finansiella instrument som handlas på en MTF-plattform inom EES, eller andelar i en värdepappersfond eller en specialfond.

Av 42 kap. 6 d § IL följer att ränteutgifter ska dras av för lån som lämnas av pantbank med tillstånd enligt pantbankslagen (1995:1000).

I 42 kap. 6 e § IL anges att ränteutgift på lån som finansierar förvärv av fordon, båt, skepp eller luftfartyg och är förenat med säkerhet i objektet ska dras av. Det krävs att objektet och låntagaren är identifierade i kreditavtalet samt att säljaren och långivaren är näringsidkare. Med skepp avses ett fartyg vars skrov har en största längd som överstiger 24 meter, andra fartyg kallas båt (se 1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009]).

Enligt 42 kap. 7 § IL ska ersättning när lån återbetalas i förtid behandlas som ränta i beskattningshänseende. Av 42 kap. 11 § IL följer att ett belopp som motsvarar värdet av sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital. Enligt 42 kap. 6 g § första stycket IL ska sådana belopp dras av om de avser en utgift för sådana lån som avses i 42 kap. 6 b–6 f §§ IL.

Tomträttsavgäld ska enligt 42 kap. 6 g § andra stycket IL dras av. Enligt 42 kap. 8 § IL ska räntekompensation behandlas som ränta och

en sådan ränteutgift ska dras av.

Om kontrolluppgiften avser någon av dessa typer av ränteutgifter ska detta alltså anges i kontrolluppgiften. För övriga typer av ränteutgifter ska endast uppgift om mottagen ränta lämnas i kontrolluppgiften.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

9.3Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

18 kap

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådana ränteutgifter som avses i 42 kap. 6 b– 6 g och 8 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

I paragrafen regleras kontrolluppgiftsskyldighet avseende ränteutgifter. Ändringen i paragrafen är en följd av att rätten till avdrag för

ränteutgifter begränsas i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Kontrolluppgift ska lämnas om sådana ränteutgifter som avses i 42 kap. 6 b–6 g och 8 §§ IL.

Det innebär att kontrolluppgift ska lämnas om ränteutgift på lån som lämnas av kreditinstitut eller bostadskreditinstitut om lånet är förenat med

panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller

74

som är förenat med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet Prop. 2024/25:26 eller om lånet är ett byggnadskreditiv (jfr 42 kap. 6 b § IL).

Kontrolluppgift ska vidare lämnas om ränteutgifter för vissa lån som lämnas av kreditinstitut eller värdepappersbolag. Förutsättning för att ränta på denna typ av lån ska få dras av är att lånet har lämnats mot säkerhet i finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad (eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES), finansiella instrument som handlas på en MTF- plattform inom EES, eller andelar i en värdepappersfond eller en specialfond (jfr 42 kap. 6 c § IL).

Även om ränteutgifter för lån som lämnas av pantbank med tillstånd enligt pantbankslagen (1995:1000) ska det lämnas kontrolluppgift (jfr 42 kap. 6 d § IL).

Kontrolluppgift ska också lämnas om ränteutgifter på lån som finansierar förvärv från en näringsidkare av fordon, båt, skepp eller luftfartyg, om lånet lämnas av en näringsidkare och är förenat med säkerhet i varan. Varan och låntagaren ska vara identifierade i kreditavtalet (jfr 42 kap. 6 e § IL). Med skepp avses ett fartyg vars skrov har en största längd som överstiger 24 meter, andra fartyg kallas båt (se 1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009]).

Enligt 42 kap. 7 § IL ska ersättning när lån återbetalas i förtid behandlas som ränta i beskattningshänseende. Av 42 kap. 11 § IL följer att ett belopp som motsvarar värdet av sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska behandlas som en ränteutgift i inkomstslaget kapital. Enligt 42 kap. 6 g § första stycket IL ska sådana belopp dras av om de avser en utgift för sådana lån som avses i 42 kap. 6 b–6 f §§ IL. Beloppen är i sådana fall att anses som ränteutgift för vilken kontrolluppgift ska lämnas. Tomträttsavgäld ska enligt 42 kap. 6 g § andra stycket IL dras av. Även tomträttsavgäld ska det därmed lämnas kontrolluppgift om med stöd av denna bestämmelse.

Räntekompensation behandlas som ränta och en sådan ränteutgift ska dras av (42 kap. 8 § IL). Kontrolluppgift om räntekompensation ska därmed lämnas med stöd av denna bestämmelse.

I 18 kap. 5 § samt i 5 kap. skatteförfarandeförordningen (2011:1261) anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgiften.

Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tagit emot ränta. Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon.

I paragrafen regleras vem som ska lämna kontrolluppgift.

Ändringen innebär att paragrafens tredje stycke tas bort som en följd av att kontrolluppgift endast ska lämnas för vissa särskilt angivna ränteutgifter.

Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta.

Om någon del av räntan har betalats i förskott, ska uppgift bara lämnas om den del av räntan som avser tiden till och med den 31 januari året efter beskattningsåret.

75

Prop. 2024/25:26 I paragrafen regleras vilken information som ska lämnas i kontrolluppgift om ränteutgift.

Ändringen innebär att paragrafens tredje stycke tas bort som en följd av att kontrolluppgift endast ska lämnas för vissa särskilt angivna ränteutgifter.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

76

11 §

Ett belopp som motsvarar värdet enligt 61 kap. 15–17 §§ av sådan ränteförmån som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska dras av i inkomstslaget kapital.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.Lagen tillämpas på ränteutgifter som betalas efter den 31 december 2024.

3.Äldre bestämmelser gäller för andra ränteutgifter än sådana som avses

i42 kap. 6 b–6 e §§ och som betalas under 2025. För dessa andra

82

Prop. 2024/25:26

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 2024

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Carlson, Rosencrantz, Dousa

Föredragande: statsrådet Svantesson

Regeringen beslutar proposition Avtrappat ränteavdrag för lån utan säkerhet

87