HC03208: Ett mer heltäckande straffansvar vid angrepp på företagshemligheter

Regeringens proposition 2024/25:208

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 4 september 2025

Ulf Kristersson

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Skyddet för företagens och forskningsinstitutionernas företagshemligheter behöver stärkas. I propositionen föreslår regeringen ett mer heltäckande straffansvar vid angrepp på företagshemligheter. Förslaget bidrar till bättre förutsättningar för företagande, teknisk utveckling och ökad konkurrenskraft. Vidare syftar förslaget till att möta det hot som industrispionage utgör mot den svenska industrin och det svenska samhället.

Propositionens förslag är att det ska vara straffbart även för den som har lovlig tillgång till en företagshemlighet, t.ex. genom sin anställning, att olovligen utnyttja eller röja företagshemligheten. Kriminaliseringen gäller tekniska företagshemligheter, dvs. de företagshemligheter som är viktigast för den tekniska utvecklingen, innovation och industrin.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

1

Regeringens förslag:

1.1Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:558) om företagshemligheter.

1.2Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

1.3Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

1.4Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:562) om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

1.5Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

1.6Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

1.7Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder.

4

enligt denna paragraf om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

27 a §

Det ska inte dömas till ansvar enligt 26, 26 a, 26 b eller 27 § om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

7

27 kap.

18 a §1

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas om någon är skäligen misstänkt för brott som avses i andra stycket och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt denna paragraf får användas vid en förundersökning om

1.ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.grovt dataintrång enligt 4 kap. 9 c § andra stycket brottsbalken,

3.grovt sexuellt övergrepp, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, sexuellt ofredande mot barn eller grovt sexuellt ofredande mot barn enligt 6 kap. 2 § tredje stycket, 5 §, 6 §, 8 §, 9 § eller 10 § första eller tredje stycket brottsbalken,

4.kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte enligt 6 kap. 10 a § brottsbalken, om det kan antas att brottet inte leder till endast böter,

5.grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken, om gärningen har begåtts med hjälp av elektronisk kommunikation,

6.utpressning enligt 9 kap. 4 § första stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

7.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

8.mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 §, 3 § första eller andra stycket, 5 a § eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

9.mened enligt 15 kap. 1 § första stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

10.grovt barnpornografibrott eller barnpornografibrott som inte är ringa enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken,

11.övergrepp i rättssak eller skyddande av brottsling enligt 17 kap. 10 § första eller fjärde stycket eller 11 § första eller andra stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

12.grovt skyddande av brottsling enligt 17 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken,

13.brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken,

14.spioneri, utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelse-

Prop. 2024/25:208 rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet eller resa för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666), eller

7.försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses i 1–6, om en sådan gärning är belagd med straff.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) Prop. 2024/25:208 om åtgärder för att förhindra vissa särskilt

allvarliga brott

Härigenom föreskrivs att 1 och 1 b §§ lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott ska ha följande lydelse.

1 §1

Ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken, hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a § rättegångsbalken, husrannsakan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken, undersökning på annat ställe enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken, genomsökning på distans enligt 28 kap. 10 a § rättegångsbalken eller postkontroll enligt 2 § får beviljas om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar

1.sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

2.mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

3.uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,

4.högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 6 a, 6 b eller 8 § eller 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken,

6.terroristbrott, deltagande i en terroristorganisation, grovt brott, samröre med terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott i stället för lydelsen enligt lagen (2024:562) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

1 §

Ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken, hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a § rättegångsbalken eller postkontroll enligt 2 § får beviljas om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar

1.sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

2.mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

3.uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,

4.högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 6 a, 6 b eller 8 § eller 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken,

6.terroristbrott, deltagande i en terroristorganisation, grovt brott, samröre med en terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, enligt 4 §, 4 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 8 § tredje stycket eller 9 § tredje stycket terroristbrottslagen (2022:666), eller

16

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet ska ha följande lydelse.

2 §1

Uppgifter får hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar

1.brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två

år,

2.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

3.kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 5 a § första eller andra stycket eller 5 b § första stycket brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

4.brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken,

5.spioneri, utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6 a eller 8 §, 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken,

7.samröre med en terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 8 § tredje stycket eller 9 § tredje stycket terroristbrottslagen (2022:666),

8.grov misshandel eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 6 § eller 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan jour-

Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 2 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område ska ha följande lydelse.

6 a kap.

2 §1

En jämförelse får göras vid en förundersökning om

1.ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

3.mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 §, 3 § första eller andra stycket, 5 a § eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

4.olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

5.spioneri, utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6 a, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken,

7.deltagande i en terroristorganisation, samröre med en terroristorganisation, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet eller resa för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666),

8.försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses 1–7, om en sådan gärning är belagd med straff, eller

9.ett annat brott om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år.

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder ska ha följande lydelse.

14 §

Om det gäller sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18. kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifter som avses i 13 §, ska en underrättelse enligt 12 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller.

Om det på grund av sekretess eller på grund av att ärendet inte avslutats, inte har kunnat lämnas någon underrättelse enligt 12 § inom ett år och sex månader från det att tvångsmedelsanvändningen avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller.

En underrättelse enligt 12 § ska inte lämnas, om uppgifterna med stöd av 10 § har tagits in i en förundersökning som angår

1.brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

2.brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

3.brott som avses i 18 kap. 1, 3, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 6 b, 7, 8, 9, 10, 10 a, 10 b, 12 eller 13 § brottsbalken,

4.brott som avses i 3 eller 4 kap. brottsbalken, om brottet är av det slag som anges i 18 kap. 2 § eller 19 kap. 11 § samma balk,

6.brott som avses i 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666), eller

7.försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–6 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff.

En underrättelse enligt 12 § ska inte heller lämnas om den person som underrättelsen avser har avlidit eller om den juridiska person som underrättelsen avser har upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

22

I departementspromemorian Bättre skydd för tekniska företagshemligheter (Ds 2020:26) lämnas bl.a. förslag på ett utvidgat straffansvar för angrepp på företagshemligheter. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2020/04525).

Som ett led i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet har ett utkast till lagrådsremiss tagits fram. Utkastets lagförslag finns i bilaga 4. Utkastet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2020/04525).

I denna proposition behandlas förslagen i promemorian och förslagen i utkastet till lagrådsremiss.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 juni 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag som stämmer överens med lagförslagen i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

4Det straffrättsliga skyddet för företagshemligheter behöver stärkas

4.1Ett mer heltäckande straffansvar

Regeringens förslag: Det ska bli straffbart att olovligen utnyttja eller röja en företagshemlighet även i de fall personen har lovlig tillgång till företagshemligheten. Straffansvaret ska omfatta tekniska företagshemligheter, med vilket avses information som är ägnad att användas i produktionen av en vara, utförandet av en tjänst eller utvecklingen av en vara eller tjänst.

Straffansvaret ska gälla den som har tillgång till företagshemligheten till följd av anställning eller därmed jämförligt deltagande i en näringsidkares rörelse eller en forskningsinstitutions verksamhet. Straffansvar ska även gälla för den som har fått del av företagshemligheten i samband med en affärsförbindelse med en näringsidkare eller en forskningsinstitution.

Innehavaren av en företagshemlighet ska kunna föra talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder i ett brottmål om ansvar för olovligt utnyttjande eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens men innebär en annan lagteknisk lösning där de tekniska företagshemligheter som avses i straffbestämmelserna inte preciseras närmare i lagtexten.

23

Prop. 2024/25:208 Promemorians förslag innebär även en annan lagteknisk lösning i fråga om hur den personkrets som träffas av straffansvaret anges.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Säkerhetspolisen, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Åklagarmyndigheten, Arbetsgivarverket, Ekobrottsmyndigheten, Kungl. Tekniska högskolan, Arbetsdomstolen och Konkurrensverket, tillstyrker förslaget eller har inget att invända emot det.

Ett antal remissinstanser tillstyrker förslaget men anser att uttrycket teknisk natur inte är tydligt och bör preciseras. Bland dessa finns Sveriges advokatsamfund, FICPI Sweden, Företagarna, Lunds universitet och Sveriges patentbyråers förening.

Stockholms universitet, Patent- och registreringsverket, Läkemedelsindustriföreningen, Svenskt Näringsliv och Svenska föreningen för immaterialrätt tillstyrker förslaget men förordar att alla typer av företagshemligheter bör omfattas av kriminaliseringen.

Svea hovrätt avstyrker förslaget mot bakgrund av att avgränsningen till företagshemligheter av teknisk natur inte bedöms ändamålsenlig.

Akademikerförbundet SSR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges ingenjörer avstyrker förslaget. De anför att det riskerar att leda till inlåsningseffekter på arbetsmarknaden och anser att om kriminalisering ska ske bör den endast omfatta olovligt röjande av företagshemligheter. Även Journalistförbundet menar att förslaget får negativa effekter på anställdas vilja att lyfta fram problem på arbetsplatsen.

Några remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet, Svenskt Näringsliv, Svenska industrins IP förening och TCO, anser att definitionen av den personkrets som kan träffas av straffansvar är oklar och behöver tydliggöras.

Svea hovrätt påtalar att det kan vara svårt att identifiera vilka personer som kan åläggas straffrättsligt ansvar i affärsförhållanden och att kriminaliseringen därför riskerar att leda till ett relativt långtgående straffrättsligt ansvar för en vid krets av personer. Svea hovrätt ifrågasätter också varför inte styrelseledamöter och revisorer omfattas av den personkrets som kan träffas av straffansvar utifrån att även sådana bolagsfunktionärer kan anses delta i en rörelse eller en verksamhet.

Företagarna anser att även oavlönade praktikanter bör omfattas av den personkrets som kan träffas av straffansvaret.

Sveriges advokatsamfund anser att det bör framgå av straffbestämmelsen att företagshemligheten ska ha mottagits i förtroende för att bättre överensstämma med vad som gäller för skadeståndsansvar i samband med affärsförbindelser när det gäller företagshemligheter.

Utkastets förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet används ordet framställningen i stället för utvecklingen. Utkastets förslag innebär även en annan lagteknisk lösning i fråga om hur den personkrets som träffas av straffansvaret anges.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna vidhåller sina tidigare framförda synpunkter eller har inga invändningar mot förslagen. Ett antal remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, Patent- och registreringsverket, Sveriges advokatsamfund, Svea hovrätt, Sveriges patentbyråers förening och Svenska föreningen för immaterialrätt, menar att definitionen av tekniska företagshemligheter fortsatt är otydlig och kan leda till gränsdragningssvårigheter mot andra företagshemligheter.

24

Prop. 2024/25:208 samheter. Straffansvaret för företagsspioneri enligt lagen om företagshemligheter omfattar nämligen endast den som olovligen anskaffar företagshemligheten. Motsatsvis innebär det att den som har lovlig tillgång till företagshemligheten, t.ex. som en del av ett arbetsmaterial, inte kan drabbas av sådant straffansvar. Visserligen kan andra straffbestämmelser komma i fråga, t.ex. trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § brottsbalken, men de är inte utformade på ett sådant sätt att de ger ett ändamålsenligt skydd för just företagshemligheter. Skadliga angrepp från anställda eller liknande som innebär att den företagshemliga informationen hamnar i orätta händer kan alltså falla utanför det allmänt utformade straffansvaret i annan lag, företrädesvis i brottsbalken. Denna brist bör åtgärdas.

Olovligt utnyttjande och olovligt röjande av en företagshemlighet är som utgångspunkt skadliga gärningar

För personer som inte har lovlig tillgång till företagshemligheter kan det vara straffbart att bereda sig tillgång till eller anskaffa en företagshemlighet (26 och 27 §§ lagen om företagshemligheter). Utifrån lagens systematik är ett olovligt utnyttjande eller ett olovligt röjande av en företagshemlighet de möjliga obehöriga angrepp på en företagshemlighet som den som har lovlig tillgång till den kan göra sig skyldig till. Som utgångspunkt medför sådana angrepp ett skadeståndsansvar enligt lagen, 6 och 7 §§.

Med utnyttjande av en företagshemlighet avses att någon i egen verksamhet praktiskt tillämpar den information som utgör företagshemligheten. Det ska vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande (proposition En ny lag om företagshemligheter, prop. 2017/18:200 s. 37). Utnyttjande av företagshemlighet är närmare definierat i 3 § tredje stycket på så sätt att det även avser att någon tillverkar varor vars formgivning, egenskaper, funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt av en angripen företagshemlighet och att detsamma gäller då någon bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem på marknaden eller importerar, exporterar eller lagrar sådana varor för dessa ändamål.

Med röjande av en företagshemlighet avses att angriparen avslöjar hemligheten för någon annan. Det saknar i princip betydelse om röjandet sker mot ersättning eller inte (prop. 2017/18:200 s. 37).

Den skada som kan uppkomma till följd av ett olovligt utnyttjande eller ett olovligt röjande av en företagshemlighet kan vara mycket kännbar. Det kan avse illojal konkurrens, att ett möjligt patent går om intet och ytterst uteblivna intäkter. Redan en ökad risk för angrepp av detta slag kan inverka menligt på företagsklimatet. I fråga om röjande finns det dessutom säkerhetsaspekter kopplade till främmande makt.

Utnyttjande och röjande är angrepp som kan sägas handla om situationer då någon olovligen använder information som rätteligen är förbehållen någon annan. Det är fråga om ett illojalt beteende, ett brott mot ett förtroende eller tystnadslöfte.

Akademikerförbundet SSR, TCO och Sveriges ingenjörer anser att den kriminaliserade gärningen bör avgränsas till endast röjande. TCO förespråkar dessutom att den straffbara gärningen avgränsas ytterligare genom att det ska krävas att röjandet sker genom användande av ett hjälpmedel, t.ex. en handling eller en teknisk förebild. En sådan snäv avgränsning bedöms

emellertid inte lämplig. Ett olovligt utnyttjande innebär att företagshemlig-

26

heten hamnar utom innehavarens kontroll och medför vidare en påtaglig risk Prop. 2024/25:208 för skada, både vid hanteringen av företagshemligheten och vid en vidare-

spridning av densamma genom tillgängliggörande av produkter eller tjänster. Ett exempel på detta är att varor som innehåller företagshemligheten görs tillgängliga för s.k. reverse engineering, en baklängeskonstruktion, där man analyserar eller plockar isär en befintlig produkt för att komma underfund med hur den är konstruerad. Själva utnyttjandet är vidare en gärning som typiskt sett kan medföra ekonomisk skada för innehavaren. Med en avgränsning till röjande med användning av hjälpmedel, såsom TCO förespråkar, skulle straffansvar dessutom kunna kringgås genom att frigöra sig från hjälpmedel och i stället memorera den företagshemliga informationen. En sådan risk för kringgående är inte önskvärd. Att avgränsa den straffbara gärningen till endast röjande eller röjande med användning av hjälpmedel skulle följaktligen utesluta straffansvar för flera klart klandervärda missbruk som typiskt sett medför en påtaglig risk för skada för innehavaren.

Både utnyttjande och röjande av en företagshemlighet av den som har lovlig tillgång till hemligheten kan innefatta så pass skadliga gärningar att de som utgångspunkt bör kunna komma i fråga för straffansvar.

Straffansvaret ska ta sikte på tekniska företagshemligheter

Företagshemligheter definieras i 2 § lagen om företagshemligheter som information om affärs- och driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet, som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget. För att informationen ska omfattas av lagens skydd krävs att innehavaren, dvs. den som lagligen kontrollerar företagshemligheten, har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen. Därutöver förutsätts att ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.

Inom ramen för lagens definition av företagshemligheter kategoriseras företagshemlig information vanligen som kommersiell eller teknisk. Med kommersiella företagshemligheter avses information som tar sikte på ett företags eller en forskningsinstitutions affärsmässiga förhållanden, t.ex. kundlistor och affärsplaner. Tekniska företagshemligheter avser i stället information om själva produktionen i ett företag eller vid en forskningsinstitution, t.ex. framställningsprocesser och ritningar. Som en tredje kategori av företagshemligheter talas ibland om administrativa företagshemligheter. Det kan typiskt sett handla om löneuppgifter, verksamhetsrutiner eller mötesprotokoll, som någon gång kan uppfylla kraven på en företagshemlighet.

Även om angrepp på alla typer av företagshemligheter typiskt sett är förenade med risk för skada för innehavaren, framstår bristen i det straffrättsliga skyddet som särskilt allvarlig för företag och forskningsinstitutioner som ägnar sig åt – i vid bemärkelse – teknisk produktion av varor eller tjänster. Flera remissinstanser, bl.a. Kungl. Tekniska högskolan, Företagarna och Tillväxtverket, påtalar att företag och forskningsinstitutioner som ägnar sig åt innovationer och forskning behöver bättre förutsättningar att kunna skydda sina företagshemligheter. Inriktningen på en kriminalisering bör därför vara att träffa sådana angrepp som typiskt sett medför stor skada –

27

Prop. 2024/25:208 eller risk för sådan – för företag och forskningsinstitutioner, och som även

därför viktigt att företagshemligheterna som kan ligga till grund för en upp- Prop. 2024/25:208 finning effektivt kan skyddas, bl.a. med straffrättsliga sanktioner, som

kompletterar och kopplar ihop med det immaterialrättsliga skyddet.

Ett ytterligare exempel på hur skyddet för företagshemligheter och immaterialrätten samverkar är att en del företag ser skyddet för företagshemligheter som ett alternativ till att söka patent, något som kan motiveras med att skyddet potentiellt kan innebära ett längre gällande skydd än patentets tjugo år. För innovativa företag kan användandet av olika sorters skydd vara noga genomtänkt, med en förväntan på ett likartat och väl avvägt sanktionssystem i sin helhet.

Det finns alltså flera skäl för att ett skärpt straffrättsligt skydd är särskilt viktigt för tekniska företagshemligheter.

Även de kommersiella företagshemligheterna kan i många fall motsvara stora värden. För ett litet företag kan exempelvis kundlistan vara den väsentliga tillgången. Ett antal remissinstanser anser att även kommersiella företagshemligheter ska omfattas av en kriminalisering. Bland dessa finns Svenskt Näringsliv, Stockholms universitet, Patent- och registreringsverket och Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF). Även Svea hovrätt förordar, om än av andra skäl, en lagteknisk lösning som innefattar alla företagshemligheter och menar att det skulle vara mer ändamålsenligt att i stället dra gränsen för det kriminaliserade området vid grova brott.

De kommersiella företagshemligheterna är visserligen ofta en viktig och värdefull tillgång för företag. Men även om angrepp på sådana hemligheter kan orsaka skada för innehavaren, framstår hotbilden mot den typen av företagshemligheter som inte lika allvarlig. Typiskt sett torde angreppen vara mindre kvalificerade. Detsamma gäller för administrativa företagshemligheter. Det kan vidare antas att angrepp som på ett eller annat sätt involverar främmande makt är begränsade till tekniska företagshemligheter. I fråga om kommersiella företagshemligheter handlar det dessutom sällan om sådan information som är av särskild betydelse för företagens möjlighet till innovationer och teknikutveckling. Det är alltså fråga om en situation i vilken allmänintresset är mindre uttalat i jämförelse med angrepp på tekniska företagshemligheter. Att dra gränsen för det kriminaliserade området vid grova brott kan inte heller anses tillfredsställande. Vid en sådan avgränsning av det straffbara området är risken påtaglig att klart straffvärda gärningar alltjämt skulle vara straffria. Det förstärkta skydd för svenskt företagande och svensk innovation som en kriminalisering avser att ge skulle då i flera avseenden utebli.

När det kommer till angrepp från personer inom den egna verksamheten är skälen för en kriminalisering av angrepp på kommersiella företagshemligheter alltså inte lika starka som i fråga om angrepp på tekniska företagshemligheter. Med hänsyn till de andra sanktioner som står till buds bedöms det inte finnas skäl att nu kriminalisera angrepp på kommersiella företagshemligheter från personer med lovlig tillgång till informationen.

Denna slutsats ligger väl i linje med uttalandena i förarbetena till 2018 års lag om företagshemligheter. Regeringen framhöll då att en straffsanktion endast bör komma i fråga i de fall då det inte råder någon tvekan om att arbetsrättsrättliga åtgärder och skadeståndsskyldighet inte är tillräckligt avskräckande eller ingripande, varför ett straffansvar bör avgränsas till mer kvalificerade fall. Som exempel på ett mindre allvarligt fall nämndes en

29

Prop. 2024/25:208 tidigare anställds utnyttjande av den tidigare arbetsgivarens kundlista för att försöka ta över kundbasen (prop. 2017/18:200 s. 125 och 126).

Kriminaliseringen bör alltså ta sikte på tekniska företagshemligheter som avser innovationer och produktionsmetoder för en vara eller en tjänst.

I promemorian föreslås att avgränsningen i lagtext uttrycks så att kriminaliseringen avser angrepp på ”företagshemligheter av teknisk natur”. I likhet med flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Helsingborgs tingsrätt, FICPI Sweden, Lunds universitet, Företagarna och Sveriges patentbyråers förening anser regeringen att uttrycket ”företagshemligheter av teknisk natur” inte är tillräckligt tydligt och att de företagshemligheter som avses behöver preciseras närmare. Med beaktande av den straffrättsliga legalitetsprincipen bör avgränsningen av de företagshemligheter som straffbestämmelserna ska omfatta uttryckas mer bestämt. De immaterialrättsliga intresseorganisationerna AIPPI, FICPI Sweden och Sveriges patentbyråers förening förordar att avgränsningen utformas i närmare överensstämmelse med uttrycket ”teknisk karaktär” som används i det patenträttsliga systemet. Det uttrycket bedöms dock vara behäftat med samma otydlighet som uttrycket ”teknisk natur” och ter sig därför också problematiskt ur legalitetshänseende. Eftersom skydd av företagshemligheter kompletterar den immaterialrättsliga lagstiftningen skulle en sådan avgränsning dessutom kunna leda till att det straffrättsliga skyddet för företagshemligheter tolkas och utvecklas i ljuset av praxis på patenträttens område på ett sätt som inte är önskvärt och som urholkar det komplement som skyddet av företagshemligheter utgör i det immaterialrättsliga systemet.

De företagshemligheter som i promemorians förslag avses rymmas i ”företagshemligheter av teknisk natur” är sådana tekniska företagshemligheter som avser information som är ägnad att användas i produktionen eller framställningen av en vara eller utförandet av en tjänst. Regeringen anser att avgränsningen bör uttryckas i enlighet med detta och att en sådan företagshemlighet ska benämnas teknisk företagshemlighet. För att på ett tydligare sätt klargöra att även information som är ägnad att användas i utvecklingen av en vara eller av en tjänst omfattas av avgränsningen bör, vilket Stockholms tingsrätt är inne på, det ordet användas, och inte ”framställningen”. En sådan avgränsning anger tydligare vilken typ av information som omfattas av det utökade straffrättsliga skyddet. En sådan ordning bedöms bli mer rättssäker. Något krav på att informationen i fråga ska vara av någon särskild kvalitet eller vara särskilt värdefull för att omfattas av avgränsningen bör inte uppställas.

Att det i vissa fall, som bl.a. Svenskt Näringsliv, Patent- och registreringsverket och Stockholms universitet påtalar, kan vara svårt att särskilja tekniska och kommersiella företagshemligheter innebär inte något starkt skäl emot en sådan avgränsning som nu föreslås. Avgörande för gränsdragningen av den nya kriminaliseringen blir om det är information som är ägnad att användas i produktionen av en vara, utförandet av en tjänst eller utvecklingen av en vara eller tjänst.

Straffansvar ska gälla för anställda och andra som deltar i en näringsidkares rörelse under anställningsliknande förhållanden

Anställda och andra medarbetare behöver många gånger få del av arbets-

givarens företagshemligheter för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Detta

30

Prop. 2024/25:208 Näringsidkaren är för samtliga av dessa typer av arbetstagare – anställda eller sådana som är knutna till företaget på därmed jämförlig grund – beroende av att de inte olovligen angriper företagshemligheter som de anförtros.

I promemorian föreslås att straffansvaret ska avse den som får del av företagshemligheten genom att delta i en näringsidkares rörelse till följd av anställning eller uppdrag eller på annan liknade grund. Ett antal remissinstanser, bl.a. Företagarna, Svea hovrätt och TCO, anser att definitionen av personkretsen är otydlig, särskilt vad avser den personkategori som omfattas av den föreslagna avgränsningen ”på annan liknande grund” och att detta kan leda till oförutsebarhet i tillämpningen.

Att som Lunds universitet förespråkar mer uttömmande i bestämmelsen ange de personer som kan omfattas av straffansvar bedöms emellertid inte lämpligt. Mot bakgrund av att de personer som i dag kan komma i kontakt med företag för att utföra arbete i större utsträckning än förr inte endast är anställda, utan även bl.a. bemanningsanställda och konsulter, är det enligt regeringen inte ändamålsenligt att i lagtext i detalj definiera den berörda personkretsen. Om så skulle ske riskerar bestämmelsen att inte omfatta personer, som i takt med en föränderlig arbetsmarknad, med fog bör omfattas av kriminaliseringen. Däremot anser även regeringen att den avsedda personkretsen lagtekniskt kan fångas in på ett tydligare sätt än i förslagen i promemorian och utkastet. Avgränsningen av personkretsen bör avse den som har fått del av företagshemligheten till följd av anställning eller därmed jämförligt deltagande i näringsidkarens rörelse. En sådan avgränsning av personkretsen bedöms vara väl anpassad till dagens förhållanden hos företag och därmed också ändamålsenlig.

Det kan i sammanhanget påminnas om att en av förutsättningarna för att information ska anses vara en företagshemlighet är att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hålla informationen hemlig. Den enskilde måste vidare ha uppsåt i förhållande till att det är fråga om hemlig information för att straffansvar ska kunna komma i fråga. Den utvidgning av straffansvaret som föreslås får därför betydelse när innehavaren av företagshemligheten har vidtagit åtgärder för att dels hålla informationen hemlig, dels sett till att de som deltar i verksamheten förstår att informationen är hemlig. Kravet på innehavaren att vidta informationsåtgärder torde vara högre ställt i förhållande till personer som inte har arbetstagares lojalitetsplikt eller som inte har kännedom om innehavarens verksamhet, t.ex. inhyrd personal, praktikanter och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program.

Sammanfattningsvis anser regeringen att den utökade kriminaliseringen bör gälla den som fått del av företagshemligheten till följd av anställning eller därmed jämförligt deltagande i en näringsidkares rörelse.

Straffansvar ska även gälla för anställda och andra jämförbara deltagare i en forskningsinstitutions verksamhet

Även vid universitet och högskolor samt hos andra forskningsutförare kan det finnas värdefulla företagshemligheter. Internationella forskningssamarbeten är i många fall avgörande för spetsforskning och innovation men kan också innebära vissa risker. I en alltmer osäker och polariserad värld finns geopolitiska utmaningar där öppenhet och samarbete riskerar att utnyttjas av främmande makt på ett otillbörligt sätt. För att inte riskera att bromsa veten-

skapliga genombrott och framsteg behöver de skyddsåtgärder som vidtas

32

Prop. 2024/25:208 industrispionage också då detta bedrivs i förhållande till information som företagen frivilligt delar i samband med affärsförbindelser.

Det bör framhållas att regelverket blir mer lättillämpat när det utökade straffansvaret även omfattar fall då en affärspart olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet. Det kan nämligen i vissa fall vara tveksamt om en uppdragstagare kan sägas delta i näringsidkarens verksamhet under omständigheter som liknar dem som förekommer i ett anställningsförhållande och på den grunden skulle omfattas av det utökade straffansvaret. Normalt sett kommer detta dock att sakna praktisk betydelse eftersom det i många fall bör stå helt klart att uppdragstagaren har ingått en affärsförbindelse med innehavaren och att straffansvar därför föreligger på den grunden. Av detta följer också att en sådan lösning ger bättre förutsättningar för att snarlika fall behandlas på samma sätt.

Personkretsen bör därför enligt regeringen innefatta den som olovligen utnyttjar eller röjer en teknisk företagshemlighet hos en näringsidkare eller en forskningsinstitution som han eller hon har fått del av i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren eller forskningsinstitutionen. En sådan omfattning av personkretsen i straffrättsligt hänseende motsvarar i stort också vad som gäller i fråga om skadeståndsansvar (jfr 6 § lagen om företagshemligheter). Till skillnad från vid skadeståndsansvaret är det emellertid den person som olovligen utnyttjar eller röjer företagshemligheten som åläggs straffansvar och inte, som kan vara fallet vid skadeståndsansvar, företaget som ingått affärsförbindelsen med innehavaren. Svea hovrätt menar att det kan vara svårt att identifiera den person som kan åläggas straffansvar i dessa fall. Eventuella svårigheter att ringa in den person som rent faktiskt olovligt utnyttjat eller röjt företagshemligheten ska inte överdrivas. Inte heller utgör det skäl mot att bestämma den berörda personkretsen i enlighet med vad som nu föreslås. Typiskt sett bör det inte råda någon oklarhet i fråga om att en person som har tydlig koppling till en affärspart och som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet omfattas av straffansvar.

Något uttryckligt krav på att mottagaren har fått del av företagshemligheten i förtroende, så som Advokatsamfundet förespråkar, bör inte uppställas. För att straffansvar ska komma i fråga förutsätts att utnyttjandet eller röjandet sker olovligen. I det ligger att den företagshemliga informationen mottagits under sådana former att det står klart att informationen inte får utnyttjas eller röjas. Ett uttryckligt krav på att den företagshemliga informationen har lämnats ut i förtroende till mottagaren bedöms därför som obehövligt.

Straffansvaret bör inte gälla för styrelseledamöter eller revisorer i juridiska personer

Styrelseledamöter och revisorer i t.ex. ett aktiebolag kan inom ramen för sina respektive uppdrag komma att ta del av företagshemligheter. Dessa funktionärers skadeståndsansvar regleras inte i lagen om företagshemligheter (10 § andra stycket och prop. 2017/18:200 s. 70, 71 och 159). Att de undantagits har sin förklaring i att det i fråga om skadeståndsansvar för styrelseledamöter – från bolagsrättsliga utgångspunkter – ansetts som en enkel och ändamålsenlig ordning att skadeståndsansvaret regleras inom de associationsrättsliga regelverken. Det har även uttalats att det finns goda skäl för att i

fråga om skadeståndsansvar inte göra skillnad på styrelseledamöterna och

34

den valda revisorn i det aktuella bolaget (bet. 1988/89:LU30 s. 30, 31 och Prop. 2024/25:208 39, bet. 1989/90:LU37 s. 33 och 43 samt prop. 2017/18:200 s. 70). Det sam-

band som finns mellan skadeståndsansvaret för styrelseledamöter och revisorer kan också illustreras av att revisorers skadeståndsansvar enligt 29 kap.

2§ aktiebolagslagen (2005:551) knyter direkt an till skadeståndsansvaret för styrelseledamöter i 29 kap. 1 § aktiebolagslagen.

En styrelseledamot eller revisor som vid fullgörandet av uppdraget angriper bolagets företagshemligheter kan dock bli föremål för andra skyddsåtgärder enligt lagen om företagshemligheter, t.ex. ett beslut om vitesförbud. Ett skadeståndsansvar kan uppkomma också för den som i ett senare led angriper den företagshemlighet som tidigare har angripits av en styrelseledamot eller revisor (prop. 2017/18:200 s. 71).

Revisorn har vidare tystnadsplikt enligt 26 § revisorslagen (2001:883). Om en revisor åsidosätter sina skyldigheter som revisor eller uppsåtligen gör orätt i sin revisionsverksamhet eller på annat sätt handlar oredligt, kan disciplinära åtgärder vidtas av Revisorsinspektionen. Det kan då bli fråga om bl.a. varning, indragen auktorisation eller sanktionsavgift (32–35 §§ revisorslagen).

Även i fråga om straffansvar finns ett antal bestämmelser som kan aktualiseras för styrelseledamöter och revisorer. Sådana finns bl.a. i aktiebolagslagen och lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Dessa tar visserligen inte sikte på olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemligheter, eller andra närliggande gärningar, utan på brott mot det s.k. spridningsförbudet och andra liknande brott. Vid olovligt utnyttjande eller olovligt röjande av en teknisk företagshemlighet, som en styrelseledamot eller revisor har haft lovlig tillgång till, kan i stället ansvar för trolöshet mot huvudman enligt

10kap. 5 § brottsbalken kunna aktualiseras. En sådan förtroendeställning som förutsätts för ansvar enligt paragrafen intar typiskt sett bl.a. styrelseledamöter och revisorer i aktiebolag. För dessa finns därmed redan ett straffansvar för det fall de missbrukar sin förtroendeställning genom att utnyttja eller röja företagshemligheter och därigenom skadar huvudmannen.

Mot bakgrund av de olika möjligheter till rättsliga sanktioner som redan i dag finns vad gäller styrelseledamöter och revisorer när dessa angriper företagshemligheter som de fått del av vid fullgörandet av sitt uppdrag bedöms det inte finnas behov av ett utökat straffansvar för styrelseledamöter eller revisorer. Av systematiska skäl finns det också ett värde i att inte frångå den valda ordningen för att reglera dessa aktörers ansvar. Sammantaget bedömer därför regeringen att det i dagsläget inte har framkommit tillräckliga skäl för att låta styrelseledamöter och revisorer omfattas av straffansvaret.

Brottsbeteckning och uppsåtskrav

Det utvidgade straffansvaret omfattar olovliga angrepp på tekniska företagshemligheter. Närmast till hands ligger att benämna brotten olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet respektive olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Sådana brottsbeteckningar beskriver på ett tydligt sätt, vilket Lunds universitet förordar, den straffbara gärningen och bör därför användas.

I fråga om subjektiv täckning kan olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet inte anses vara

35

Prop. 2024/25:208 så allvarliga gärningar att även oaktsamhet ska bestraffas. Kriminaliseringen ska därför endast avse uppsåtliga gärningar.

Talan om vitesförbud i ett brottmål

Innehavaren av en företagshemlighet har enligt 22 § första stycket lagen om företagshemligheter möjlighet att föra talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder i syfte att hindra framtida angrepp på företagshemligheten. En talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder handläggs som tvistemål. Det är emellertid möjligt för innehavaren att föra talan om dessa frågor även i ett brottmål om ansvar för företagsspioneri och olovlig befattning med företagshemlighet (22 § andra stycket). Samma möjlighet för innehavaren att föra talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder bör finnas i ett brottmål om ansvar för olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

4.2Ringa fall ska inte utgöra brott

Regeringens förslag: Ringa fall av olovligt utnyttjande och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet ska inte utgöra brott. Vid bedömningen av om gärningen är ringa ska, när det är fråga om anställningsförhållande eller därmed jämförligt deltagande, särskilt beaktas om gärningen är mindre allvarlig på grund av att den har begåtts efter att deltagandet i en näringsidkares rörelse eller forskningsinstitutions verksamhet har upphört.

Promemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att straffansvar då deltagandet i verksamheten eller rörelsen upphört ska regleras särskilt och att det för straffbarhet ska krävas att det föreligger synnerliga skäl.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända emot det.

Åklagarmyndigheten invänder mot användningen av uttrycket synnerliga skäl i ett straffbud och påtalar att det kan leda till att straffbestämmelsens tillämpningsområde blir snävare än vad som avsetts. Liknande synpunkter framförs av Säkerhets- och försvarsföretagen.

Svenskt Näringsliv anser att skillnaden i fråga om ansvar mellan personer som deltar i en verksamhet eller rörelse jämfört med dem vars deltagande har upphört blir för stor.

Akademikerförbundet SSR framhåller att det föreligger en risk för inlåsningseffekter på arbetsmarknaden trots krav på synnerliga skäl efter anställningens upphörande.

Utkastets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna vidhåller sina tidi-

gare framförda synpunkter eller har inga invändningar mot förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Lunds universitet, Åklagarmyndigheten och

Stockholms universitet, anser att det tydligare bör framgå att den omständighet som särskilt ska beaktas inte hänför sig till när gärningen har begåtts efter att en affärsförbindelse har upphört.

36

Prop. 2024/25:208 skäl undviks. Samtidigt innebär det att klart straffvärda fall av olovligt utnyttjande eller röjande som sker efter att deltagandet i rörelsen eller verksamheten upphört alltjämt kan föranleda straffansvar.

Sammanfattningsvis bör ringa fall av olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet inte vara straffbara. Vid bedömningen av om en gärning är ringa ska särskilt beaktas om gärningen har begåtts efter att en anställning eller ett med anställning jämförligt deltagande i rörelsen eller verksamheten har upphört. En sådan avgränsning av det kriminaliserade området bedöms upprätthålla en rimlig balans mellan arbetstagarnas behov av att fritt kunna byta arbetsgivare och behovet hos innehavarna av företagshemligheter av att skydda dessa.

Beträffande affärsförbindelser gör sig inte motsvarande intressen av rörligheten på arbetsmarknaden gällande. Det bedöms därför inte motiverat att låta avslutade affärsförbindelser utgöra en särskild omständighet att beakta vid bedömningen av om gärningen är att anse som ringa eller inte. Som bl.a. Åklagarmyndigheten och Stockholms universitet påtalar finns det anledning att i bestämmelsen ytterligare förtydliga att undantaget inte gäller vid affärsförbindelser.

4.3Straffskalor och kvalifikationsgrunder för grovt brott

Regeringens förslag: Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt, ska straffet vara fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande

värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända emot det.

Utkastets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Straffskalan för olovligt utnyttjande och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet

De två nya straffbestämmelserna har påtagliga likheter med varandra och med företagsspioneri. Samtliga avser ursprungliga angrepp på företagshemligheter och de kan även i fråga om gärningarnas allvar sägas vara likartade. Straffskalan för de nya brotten bör därför vara densamma som för företagsspioneri och det bör även införas en särskild straffskala för de allvarligaste fallen.

Straffskalan för olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet bör alltså vara böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt, bör straffskalan vara densamma

38

som vid företagsspioneri, grovt brott, dvs. fängelse i lägst sex månader och Prop. 2024/25:208 högst sex år.

Kvalifikationsgrunder för grovt brott

I fråga om företagsspioneri ska det vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada (26 §). Därvid ska hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, bl.a. kan förfaringssättet och de värden som har utsatts för angreppet beaktas (proposition om skydd för företagshemligheter, prop. 1987/88:155 s. 39). Det är naturligt att samma omständigheter särskilt ska beaktas även vid bedömningar av om ett olovligt utnyttjande eller ett olovligt röjande av teknisk företagshemlighet utgör grova brott.

Prop. 2024/25:208 gärning att ett straffansvar bör kunna aktualiseras under de förutsättningar som anges i 23 kap. brottsbalken. Brottsligheten föregås ofta av planering och förberedande åtgärder, något som gör att det är särskilt angeläget att möjliggöra ett tidigt ingripande. Det är också av yttersta vikt att det finns möjlighet att avbryta ett pågående förlopp innan skada uppstår och att det även under sådana omständigheter finns möjlighet att lagföra försök och förberedelse. De nya brotten bör alltså enligt regeringens bedömning, i likhet med företagsspioneri, vara straffbara också på försöks- och förberedelsestadiet.

utan det krävs en ytterligare gärning, såsom ett röjande, för att det ska röra Prop. 2024/25:208 sig om anskaffande enligt 27 §. Mot denna bakgrund saknas det därför skäl

att låta straffansvar för olovlig befattning med företagshemlighet vid ett föregående olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet omfattas av kriminaliseringen.

5Ett utvidgat skadeståndsansvar för den som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet

Regeringens förslag: Den som gör sig skyldig till olovligt utnyttjande eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten på något annat sätt utnyttjas eller röjs.

Promemorians förslag stämmer huvudsakligen överens med regeringens. I promemorian föreslås en delvis annan lydelse av skadeståndsbestämmelsen.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Bland dessa finns Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen, Svenskt Näringsliv, Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund.

Utkastets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: I lagen om företagshemligheter finns flera bestämmelser om skadestånd, t.ex. vid angrepp i samband med en affärsförbindelse (6 §) och för angrepp mot en arbetsgivares företagshemlighet (7 §). Skadeståndsansvaret omfattar då endast den skada som uppkommit genom förfarandet (se dock 10 § som föreskriver ett mer omfattande ansvar vid anskaffande av företagshemlighet).

Skadeståndsansvaret på grund av brott (5 §) är mer omfattande än vid andra skadliga gärningar. Det omfattar inte bara den skada som gärningsmannen orsakat genom det brottsliga förfarandet utan också den skada som uppstått till följd av hans eller hennes eller någon annans utnyttjande eller röjande av företagshemligheten (prop. 1987/88:155 s. 41, 42 och 58). Vid brott enligt lagen om företagshemligheter kan gärningsmannen alltså bli skadeståndsansvarig inte bara för skada orsakad av sin egen brottsliga gärning, utan även för skada som uppkommer exempelvis till följd av att någon annan i ett senare led utnyttjar den företagshemlighet som tillgängliggjorts genom brott.

Det finns i fråga om skadestånd skäl att likställa de nya brottstyperna med övriga brottstyper – företagsspioneri och olovlig befattning med företagshemlighet. En sådan ordning förstärker det preventiva inslaget i regelverket och förbättrar möjligheten för innehavaren av företagshemligheten att få full kompensation för sin skada.

41

Prop. 2024/25:208 Skadeståndsskyldighet på grund av brott enligt lagen bör därför gälla också för skadegörande gärningar som omfattas av de nya straffbestämmelserna.

Genom att det införs ett skadeståndsansvar för den som begår brottet olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet blir överlappningen mellan skadeståndsansvaret enligt 5 § och annat skadeståndsansvar enligt lagen något större. En anställd som olovligen utnyttjar eller röjer arbetsgivarens företagshemligheter kan alltså bli skadeståndsskyldig enligt både 5 och 7 §§. Motsvarande gäller enligt 6 § för en affärspart som olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon har tagit emot i förtroende. Skadeståndsansvaret på grund av brott är emellertid mer vidsträckt än annat skadeståndsansvar enligt lagen, eftersom det omfattar även skada som uppstår på grund av att företagshemligheten på något annat sätt utnyttjas eller röjs. Den överlappning som i och för sig finns bedöms med hänsyn till detta inte orsaka några tillämpningsproblem.

6Särskilda frågor om brottsbekämpning vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet

Regeringens förslag: Hemliga tvångsmedel ska få användas vid en förundersökning om statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Vid en förundersökning om statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet ska undantaget från skyldigheten att underrätta den som har varit föremål för ett hemligt tvångsmedel gälla.

Preventiva tvångsmedel ska få användas i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

Biometrisk jämförelse ska få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Både förslagen i promemorian och regeringens förslag innebär att möjligheterna till användning av hemliga och preventiva tvångsmedel vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet ska vara desamma som vid statsstyrt företagsspioneri. Förslagen i promemorian utgår från den tvångsmedelsreglering som gällde då, och innehåller därför inte förslag om att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter även ska få användas för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Promemorian innehåller inte heller förslag om att hemlig rumsavlyssning, hemlig dataavläsning som gäller rumsavlyssningsuppgifter, husrannsakan, undersökning på annat ställe eller genomsökning på distans ska få användas för att förhindra statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Det finns i promemorian inte något förslag om

42

rättelseskyldigheten bör gälla vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk Prop. 2024/25:208 företagshemlighet. Skälen för att undanta statsstyrt olovligt röjande av tek-

nisk företagshemlighet får nämligen anses vara lika starka som i fråga om statsstyrt företagsspioneri. Som en följd av detta gäller inte heller underrättelseskyldigheten vid hemlig dataavläsning enligt 28 § lagen om hemlig dataavläsning. Därtill följer att Stockholms tingsrätt är alternativt forum vid prövning av tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel (27 kap. 34 § rättegångsbalken).

De skäl som motiverar att hemliga tvångsmedel ska kunna användas i förhållande till statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet gör sig inte gällande i förhållande till olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet. Detta särskilt som det kan antas att olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet sällan begås på uppdrag av eller understöds av främmande makt eller av någon som agerar för främmande makts räkning. Något praktiskt behov av hemlig tvångsmedelsanvändning finns därför inte i förhållande till detta brott.

Preventiva tvångsmedel ska få användas vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet

Möjligheten att använda preventiva tvångsmedel när det gäller statsstyrt företagsspioneri har motiverats bl.a. av att det rör sig om allvarlig och svårutredd brottslighet, som därmed är svår att upptäcka och förhindra, och som kan orsaka samhällsskada (propositionen Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott, prop. 2013/14:237 s. 88, 89, 114 och 115, propositionen Datalagring vid brottsbekämpning – anpassningar till EU-rätten, prop. 2018/19:86 s. 89 samt prop. 2023/24:117 s. 116, 117, 129 och 130). De skäl som gör sig gällande i fråga om möjligheten att använda hemliga tvångsmedel vid en förundersökning om statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet gör sig gällande även för användning av preventiva tvångsmedel (se vidare i avsnittet ovan). Det finns alltså ett påtagligt behov av att kunna använda preventiva tvångsmedel enligt preventivlagen, inhämtningslagen och lagen om hemlig dataavläsning för att förebygga, förhindra och upptäcka statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Sådana åtgärder kan också förväntas vara effektiva.

Genom att lägga till statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet i brottskatalogerna för de preventiva tvångsmedlen enligt preventivlagen, inhämtningslagen och lagen om hemlig dataavläsning utökas tillämpningsområdet för tvångsmedlen. Fler personer än i dag kan förväntas bli föremål för preventiva tvångsmedel, vilket också innebär en ökad risk för att sådana tvångsmedel används mot personer som visar sig inte vara delaktiga i brott. Därtill kommer risken för att tredje man kan drabbas av tvångsmedelsanvändningen. Förslagen innebär sammantaget en ökad risk för intrång i den personliga integriteten.

När det gäller statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet är det fråga om allvarlig brottslighet av kvalificerat slag som är särskilt svårutredd och mycket angelägen att förebygga, förhindra och upptäcka, vilket motiverar att preventiva tvångsmedel ska få användas på motsvarande sätt som för statsstyrt företagsspioneri. Regleringen om preventiva tvångsmedel omges av ett väl utbyggt system med rättssäkerhetsgarantier som syftar till

att begränsa integritetsintrånget för enskilda och att möjliggöra en effektiv

47

Prop. 2024/25:208 tillsyn. Sammantaget gör regeringen bedömningen att förslagen innebär en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

Av samma skäl som i förhållande till hemliga tvångsmedel (se avsnittet ovan) saknas det skäl för att det ska införas en möjlighet att använda preventiva tvångsmedel vid olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet.

Biometrisk jämförelse ska få göras mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier vid statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet

Det finns, som framgår ovan, alltså ett starkt intresse av att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till effektiva och verkningsfulla verktyg för att utreda statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Utöver hemliga tvångsmedel kan det finnas andra verktyg som bör få användas i det syftet. Den 1 juli 2025 infördes en möjlighet att få göra biometriska jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck av misstänkta gärningsmän mot Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier vid förundersökning om viss allvarlig brottslighet (propositionen Biometri i brottsbekämpningen, prop. 2024/25:37). Metoden innebär att en ansiktsbild eller ett fingeravtryck som kan antas härröra från en misstänkt men okänd gärningsman får jämföras med ansiktsbilder och fingeravtryck i Migrationsverkets register. Eftersom jämförelsen görs mot register som innehåller uppgifter även om personer som inte är misstänkta för brott får metoden endast användas vid allvarlig brottslighet och med särskild restriktivitet. Förutom brott med högt straffvärde är det framför allt samhällsfarliga brott som kan leda till att en jämförelse görs, alltså sådana brott som Säkerhetspolisen ansvarar för att utreda och som direkt eller indirekt hotar vitala samhällsintressen. Utmärkande för dessa brott är dessutom att de typiskt sett är mycket svårutredda (prop. 2024/25:37 s. 136). Ett av de brott som kan föranleda en jämförelse är statsstyrt företagsspioneri.

Som framgår ovan bedöms statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet vara jämförbart med statsstyrt företagsspioneri i flera avseenden. Framför allt utgör även statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet allvarlig och potentiellt samhällsfarlig brottslighet. Det rör sig dessutom typiskt sett om svårutredd brottslighet. Behovet och den förväntade nyttan av att använda biometriska jämförelser mot Migrationsverkets register överväger det integritetsintrång som användandet kan innebära. Integritetsskyddsmyndigheten ifrågasätter behovet av att kunna göra biometrisk jämförelse eftersom identiteten hos den som gör sig skyldig till statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet typiskt sett borde vara känd. En förutsättning för att biometriska jämförelser ska få göras är att det finns särskild anledning att anta att det är gärningsmannen som har avsatt fingeravtrycken eller förekommer på ansiktsbilden, och att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen (6 a kap. 3 § lagen [2018:1693)] om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område). Kravet på synnerlig vikt innebär som utgångspunkt att det för beslutsfattaren ska framgå i det enskilda fallet att det inte finns andra utredningsåtgärder som kan föra utredningen framåt och som innebär ett mindre integritetsintrång (prop. 2024/25:37 s. 140). Om den misstänkte kan identifieras med hjälp av mindre

ingripande utredningsåtgärder bör kravet alltså i regel inte vara uppfyllt. Det

48

kan däremot finnas ett behov av åtgärden när det trots sådana utrednings- Prop. 2024/25:208 åtgärder inte skulle vara möjligt att identifiera en misstänkt. Dessutom är

statsstyrt företagsspioneri och statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet likartade brott både vad gäller allvar och i fråga om att brotten typiskt sett är svårutredda. Liksom vid tvångsmedelsanvändningen i övrigt finns det därför skäl att även avseende biometrisk jämförelse likställa de båda brottstyperna.

Automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier bör därför enligt regeringen kunna användas vid förundersökning om statsstyrt olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

7Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026.

Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag och bedömning stämmer i huvudsak överens med regeringens. Förslaget i promemorian innebär ett tidigare datum för ikraftträdande.

Remissinstanserna har inga synpunkter.

Utkastets förslag och bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: En lämplig tidpunkt för ikraftträdande bedöms vara den 1 januari 2026.

Vad gäller förslagen om kriminalisering av olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet respektive olovligt röjande av teknisk företagshemlighet följer det av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken, som anses generellt tillämplig inom straffrätten, att nya bestämmelser inte får tillämpas på ett sådant sätt att de ges retroaktiv verkan till den tilltalades nackdel.

När det gäller skadestånd följer det av allmänna skadeståndsrättsliga principer att nya bestämmelser om skadestånd endast tillämpas på skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet (prop. 2017/18:200 s. 127, prop. 1987/88:155 s. 33 och propositionen med förslag till skadeståndslag m.m., prop. 1972:5 s. 593).

Mot denna bakgrund behövs det inte några övergångsbestämmelser.

49

Regeringens bedömning: De föreslagna lagändringarna ger bättre möjligheter att ingripa mot att tekniska företagshemligheter sprids och används illojalt.

Förslagen har ingen effekt på den administrativa bördan för företagen och förutses inte leda till ökade kostnader för företagen.

Ändringarna inskränker inte arbetstagarnas möjligheter att påtala och slå larm om oegentligheter i arbetsgivarens verksamhet. Rörligheten på arbetsmarknaden bedöms inte påverkas märkbart.

De kostnadsökningar för berörda myndigheter inom rättsväsendet samt för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som förslagen kan medföra bedöms inte vara större än att de kan hanteras inom berörda myndigheters befintliga ekonomiska ramar.

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna uttalar sig inte särskilt om bedömningen. Som fram-

går av avsnitt 4.1 framför emellertid bl.a. Akademikerförbundet SSR och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) synpunkter som även har betydelse för förslagens konsekvenser.

Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för företagen

I Sverige finns det ca 1,2 miljoner företag. Förslagen har sannolikt störst betydelse för de företag som bedriver innovationsverksamhet. Förslagen innebär huvudsakligen att det kriminaliserade området för angrepp på tekniska företagshemligheter utvidgas. Genom de föreslagna ändringarna förbättras möjligheterna att ingripa mot att sådana företagshemligheter sprids och används illojalt.

Det kan antas att de nya straffbestämmelserna bidrar till att olovligt utnyttjande och olovligt röjande av tekniska företagshemligheter minskar. Möjligheterna att ingripa mot gärningarna kommer också vara goda genom bl.a. möjligheterna till användning av hemliga och preventiva tvångsmedel. Företag som innehar sådana företagshemligheter som avser information som är ägnad att användas i produktionen av en vara, utförandet av en tjänst eller utvecklingen av en vara eller tjänst får därmed ett bättre skydd för sina investeringar. Detta torde leda till bättre förutsättningar för investeringar i teknisk utveckling, även om några beloppsmässiga uppskattningar knappast går att göra. Det stärker också innovationskraften och den internationella konkurrensförmågan, liksom marknadens sunda funktion. Det gynnar i sin tur handeln av varor och tjänster. Sammantaget bidrar det till ett gynnsamt ekonomiskt klimat och kan antas bidra till fler arbetstillfällen.

Förslagen har ingen effekt på den administrativa bördan för företagen och förutses inte leda till ökade kostnader för företagen.

50

Prop. 2024/25:208 medföra en endast marginell ökning av arbetsbelastningen för polis, åklagare, de allmänna domstolarna och kriminalvård liksom för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Det kan bli fråga om att förordna offentlig försvarare och offentligt ombud i något fler fall.

Sammantaget bedöms genomförandet av den föreslagna kriminaliseringen inte medföra annat än marginellt ökade kostnader för berörda myndigheter. Dessa kostnader ryms inom ramen för befintliga anslag. Eventuella kostnadsökningar för rättsliga biträden bedöms vara marginella.

Övriga konsekvenser

Förslagen påverkar inte jämställdheten mellan kvinnor och män och har inte några andra nämnvärda konsekvenser. Förslagen är förenliga med EU- rätten.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:558) om företagshemligheter

Skadeståndsansvar

5 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 26, 26 a eller 27 § ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten på något annat sätt utnyttjas eller röjs.

I paragrafen regleras skadeståndsansvar för den som har begått brott enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Paragrafen ändras på så sätt att den som begår brott enligt de nya straffbestämmelserna i 26 a § är skadeståndsskyldig på samma sätt som gäller vid annan brottslighet enligt lagen.

Skadeståndsansvaret enligt paragrafen omfattar inte endast skada som uppkommer genom brottet utan också skada som uppkommer på grund av efterföljande utnyttjande eller röjande som utförs av en annan person (se prop. 2017/18:200 s. 151 och 152). Genom tillägget ”på något annat sätt” anpassas paragrafen språkligt till att det kriminaliserade området efter införandet av de nya straffbestämmelserna också omfattar utnyttjande och röjande av en teknisk företagshemlighet.

Frågor om talan i domstol

22 § En talan enligt 12–15, 17 och 18 §§ förs av innehavaren av företagshemligheten.

En talan enligt 12–15, 17 och 18 §§ får föras även i samband med åtal för brott som avses i 26, 26 a och 27 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som får föra talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder samt om möjligheten att föra en sådan talan i samband med åtal för brott enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

52

Ändringen i andra stycket innebär att det är möjligt för innehavaren av Prop. 2024/25:208 företagshemligheten att föra talan om vitesförbud och andra skyddsåtgärder

även i samband med åtal för brott enligt de nya straffbestämmelserna i 26 a §.

Straff

26 § Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Paragrafen reglerar straffansvar för företagsspioneri.

Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen om grovt brott flyttas från första stycket till ett nytt andra stycke.

Bestämmelserna i hittillsvarande andra och tredje styckena flyttas till de två nya paragraferna 26 b § respektive 27 a §.

26 a § Den som uppsåtligen och olovligen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet

1.som avser information som är ägnad att användas i produktionen av en vara, utförandet av en tjänst eller utvecklingen av en vara eller tjänst (teknisk företagshemlighet), och

2.som han eller hon har fått del av till följd av anställning eller därmed jämförligt deltagande i en näringsidkares rörelse eller en forskningsinstitutions verksamhet, eller i samband med en affärsförbindelse med en näringsidkare eller en forskningsinstitution,

ska dömas för olovligt utnyttjande eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Vid bedömningen av om gärningen är ringa ska det särskilt beaktas om gärningen är mindre allvarlig på grund av att den har begåtts efter att en anställning eller ett sådant därmed jämförligt deltagande i en näringsidkares rörelse eller en forskningsinstitutions verksamhet som avses i första stycket 2 har upphört.

Paragrafen, som är ny, reglerar straffansvar för olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1–4.3.

Prop. 2024/25:208 hemliga informationen under sådana förhållanden att det finns krav på att informationen inte utnyttjas eller röjs. Frågan om gärningen varit olovlig tar alltså närmast sikte på i vilken utsträckning gärningsmannen mot innehavarens vilja har brutit igenom den spärr som hemlighållandet är avsett att utgöra (prop. 2017/18:200 s. 121).

Innebörden av uttrycken utnyttjande och röjande är desamma som annars i lagen. Att en gärning utgör ett utnyttjande eller röjande förutsätter att det sker utan innehavarens samtycke, jfr 3 §. Med utnyttjande avses att angriparen i egen verksamhet praktiskt tillämpar den information som utgör företagshemligheten. Det ska vara fråga om ett kommersiellt utnyttjande, men det krävs inte att verksamheten går med vinst (prop. 2017/18:200 s. 144). Med röjande avses att angriparen avslöjar hemligheten för någon annan. Det saknar i princip betydelse om röjandet sker mot ersättning eller inte (prop. 2017/18:200 s. 144).

Vad som avses med företagshemlighet regleras i 2 §. Det krävs t.ex. att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla informationen för att den ska vara skyddad. I annat fall är informationen inte skyddad som en företagshemlighet. Det innebär att innehavaren kan behöva göra klart för mottagaren vad han eller hon får och inte får göra med informationen.

Enligt punkt 1 är det endast angrepp på en teknisk företagshemlighet som omfattas av straffansvaret. Med en sådan hemlighet avses en företagshemlighet som avser information som är ägnad att användas i produktionen av en vara, utförandet av en tjänst eller utvecklingen av en vara eller tjänst. För att det ska vara fråga om en sådan företagshemlighet ska det finnas en faktisk eller potentiell användning av informationen i produktionen av en vara eller i utförandet av en tjänst som produceras eller utvecklas i företaget eller vid forskningsinstitutionen. Det kan också vara fråga om att den kan användas vid framtida produktion eller utförande. Det är tillräckligt att informationen används eller kan användas i något led av utvecklingen, produktionen eller utförandet av en vara eller tjänst. Företagshemligheten kan, men behöver inte, innefattas i den framställda produkten eller den utförda tjänsten. Det är den möjliga tillämpningen av företagshemligheten i produktionen som utgör avgränsningen mot sådana företagshemligheter som inte omfattas av det straffbara området. En teknisk företagshemlighet kan exempelvis vara ritningar, recept, källkoder, datorprogram, algoritmer, AI, forskningsresultat eller forskningsunderlag, tekniska förebilder eller andra modeller samt annan teknisk information om uppfinningar, produkter eller tjänster. Även framställningsprocesser, analysmetoder, maskinella anordningar eller andra hjälpmedel omfattas typiskt sett av paragrafen. Det kan också handla om sammanställningar av information, exempelvis data som används vid utveckling av smarta produkter såsom självkörande bilar. En förutsättning är dock att den sammanställda informationen uppfyller kraven för företagshemlighet i 2 §. Det krävs inte att företagshemligheten är dokumenterad i någon form, även om detta vanligtvis är fallet.

Informationen behöver inte vara avancerad eller värdefull för att omfattas av bestämmelsen men det krävs att ett röjande av informationen ska vara ägnat att innebära skada i konkurrenshänseende för innehavaren (2 § första stycket 4). Det som är avgörande är om informationen är ägnad att användas i hela eller delar av produktionen av en vara eller utförandet av en tjänst. Så kan också vara fallet i försteg i utvecklingen av dessa. Huruvida någon vara

54

Prop. 2024/25:208 38). En företagshemlighet kan exempelvis finnas dokumenterad i handlingar som en anställd av en händelse ser på arbetsplatsen eller som en anställd har fått tillgång till genom behörighet till ett IT-system eller som kommer på tal i en diskussion mellan kollegor som någon råkar överhöra.

Till gruppen personer som anses delta i en näringsidkares rörelse eller forskningsinstitutions verksamhet på ett sätt som är jämförligt med en anställds hör exempelvis uppdragstagare, bemanningsanställda och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Vid en prövning av om uppdragstagare och andra funktionärer uppfyller kravet på ett med anställning jämförligt deltagande i rörelsen eller verksamheten får det göras en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Det avgörande är om personen utför arbete för näringsidkarens eller forskningsinstitutionens räkning under omständigheter som liknar dem som förekommer i ett anställningsförhållande. Särskilt tydligt är så fallet när den arbetspresterande parten har en sådan nära anknytning till företaget eller forskningsinstitutionen att han eller hon är inordnad i organisationen på samma sätt som om ett anställningsförhållande hade förelegat. En omständighet som talar för att kravet på att ett med anställning jämförligt deltagande är uppfyllt är att den som utför arbetet är underkastad näringsidkarens arbetsledning och kontroll. Ytterligare omständigheter som talar för att kravet är uppfyllt är att det arbete som utförs hör till arbetsgivarens kärnverksamhet och att arbetsförhållandet har viss varaktighet. Kravet på deltagande är ofta uppfyllt för fristående konsulter som utför arbete inom det centrala verksamhetsområdet. Det kan också vara uppfyllt för anställda hos ett konsultföretag som näringsidkaren eller forskningsinstitutionen anlitar. Även delägare som arbetar i företaget får anses delta i rörelsen eller verksamheten på det sätt som avses här. Detsamma gäller för lärlingar, studerande m.fl. som inom ramen för sin utbildning praktiserar på en arbetsplats under förutsättning att de där sysselsätts på ett liknande sätt som en anställd och att deltagandet inte är helt kortvarigt.

Exempel på personer som inte kan sägas delta i rörelsen eller verksamheten på ett sätt som är jämförligt med anställning är hantverkare som anlitas tillfälligt för att utföra installationer eller reparationer samt självständiga formgivare eller arkitekter som konsulteras för ett enskilt bestämt projekt. Andra exempel är IT-konsulter, organisationskonsulter och juridiska ombud som anlitas för enstaka kortvariga uppdrag som saknar samband med kärnverksamheten.

Företagshemligheter som styrelseledamöter och revisorer i t.ex. aktiebolag får kännedom om inom ramen för sina respektive uppdrag och som innehas av bolaget i fråga kan inte anses ha kommit dem till del genom deltagande i rörelsen eller verksamheten under omständigheter som är jämförliga dem som förekommer i ett anställningsförhållande. Deras eventuella utnyttjande eller röjande av huvudmannens företagshemligheter omfattas därmed inte av straffansvar enligt paragrafen.

Personkretsen omfattar även personer som har fått del av en företagshemlighet i samband med en affärsförbindelse med en näringsidkare eller en forskningsinstitution. Uttrycket affärsförbindelse finns även i 6 § och har samma innebörd här. Det måste inte finnas något bindande avtal mellan parterna för att det ska vara fråga om en affärsförbindelse. Redan under ett förhandlingsskede kan mottagaren ha fått del av företagshemligheten på

56

sådant sätt att det finns ett förtroendeförhållande parterna emellan (prop. Prop. 2024/25:208 2017/18:200 s. 152).

Det typiska är att det rör sig om kommersiella förhållanden med en näringsidkare som motpart. Med affärsförbindelse avses även när en forskningsinstitution har en förbindelse med någon utomstående som innebär att företagshemligheter utväxlas under krav på diskretion i fråga om hemligheterna. Företagshemligheter kan ingå i ett affärsmässigt utbyte, även om forskningsinstitutionen i och för sig skulle vara icke-kommersiell (prop. 2017/18:200 s. 61 och 153).

Gemensamt för de sammanhang där en anställd eller en därmed jämförlig deltagare eller en affärspart har fått del av företagshemligheten är att det är en näringsidkare eller en forskningsinstitution som är innehavaren av företagshemligheten. Näringsidkare och forskningsinstitution ska förstås på samma sätt som i lagen i övrigt (se bl.a. 2 §).

Brottsrubriceringarna är olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet respektive olovligt röjande av teknisk företagshemlighet.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

Av principen om att grundlag har företräde framför vanlig lag följer att paragrafen inte ska tillämpas om den kommer i konflikt med reglerna om meddelarfrihet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken (se 27 a §).

Enligt 28 § första stycket gäller att den som har brutit mot en tystnadsplikt som följer av lagen inte får dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap.

3 § brottsbalken på grund av den överträdelsen. Den som har brutit mot ett vitesförbud enligt lagen får inte dömas till straff för en gärning som omfattas av förbudet (se 28 § andra stycket).

Andra stycket

I andra stycket finns bestämmelser om grovt brott. Straffskalan för grovt brott är fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Frågan om brottet är grovt får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det – liksom vid grovt företagsspioneri – särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Exempel på när gärningen kan ha varit av särskilt farlig art är om gärningsmannen utnyttjat ett särskilt förtroende eller att brottet har koppling till främmande makt. Det kan också handla om att någon i stor omfattning eller under en längre period levererat hemlig information till en utomstående. Så kan även vara fallet när gärningen har ingått som ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller annars präglats av särskild förslagenhet.

En annan omständighet som kan tala för att det är ett grovt brott är om företagshemligheten representerar ett betydande värde.

Vid bedömningen av om gärningen inneburit synnerligen kännbar skada ska beaktas inte endast vilket värde företagshemligheten kan sägas representera, utan också hur kännbar skadan är för innehavaren av företagshemligheten. Röjandet av en företagshemlighet kan t.ex. innebära synnerligen kännbar skada om den är en mycket viktig tillgång för företaget. Ett

exempel är att ett företag lagt ned stora resurser på en produktionsmetod

57

anse som ringa. Så är exempelvis i allmänhet fallet om en anställd berättar Prop. 2024/25:208 om sitt arbete för en nära anhörig och samtidigt i allmänna ordalag röjer en företagshemlighet. Det kan också vara av betydelse vilken ställning gär-

ningsmannen har i rörelsen eller verksamheten. Om gärningsmannen har självständiga befogenheter, finns det ofta större anledning att se allvarligt på gärningen. En viktig faktor vid bedömningen är vidare i vilken utsträckning det har uppkommit någon skada. Informationens art och dess värde för verksamheten eller rörelsen kan vara sådan att skadan är mycket begränsad. I fråga om ett röjande av en företagshemlighet till en främmande makt bör det vara uteslutet att bedöma gärningen som ringa.

26 b § För försök eller förberedelse till företagsspioneri eller olovligt utnyttjande eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

I paragrafen, som är ny, föreskrivs straffansvar för försök och förberedelse till företagsspioneri, olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

Prop. 2024/25:208 På samma sätt som då företagsspioneri utgör förbrott krävs det inte att förbrottet bedöms som olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Förbrottet kan vara ett annat brott enligt brottsbalken så länge själva gärningen är sådan som avses i bestämmelsen om olovligt röjande av teknisk företagshemlighet (prop. 2017/18:200 s. 178 om motsvarande fråga när företagsspioneri är förbrott).

Exempelvis kan straffansvar för olovlig befattning med företagshemlighet aktualiseras när en person mottar företagshemligheten från någon som, genom att dela med sig av informationen, gör sig skyldig till en gärning som är att anse som olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Ansvar kan också aktualiseras om någon i ett tidigare led har gjort sig skyldig till en gärning som är att anse som olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Det kan t.ex. handla om att en person har röjt företagshemligheten enligt 26 a § till en person som sedan – utan att göra sig skyldig till brott – röjer hemligheten till någon annan. Den sista personen i kedjan kan då dömas för olovlig befattning med företagshemlighet. Det förutsätter att personen har vetskap om att företagshemligheten tidigare har varit föremål för en gärning som utgör ett straffbart olovligt röjande.

Ansvar förutsätter att det tidigare röjandet inte är fritt från ansvar på grund av att gärningen är ringa.

Bestämmelsen i hittillsvarande andra stycket flyttas till den nya paragrafen 26 b §.

27 a § Det ska inte dömas till ansvar enligt 26, 26 a, 26 b eller 27 § om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Paragrafen, som är ny, behandlar förhållandet mellan straffbestämmelser i lagen om företagshemligheter och brottsbalken.

Det ska inte dömas till ansvar enligt lagen om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken. Paragrafen motsvarar i förhållande till företagsspioneri hittillsvarande 26 § tredje stycket och i förhållande till olovlig befattning med företagshemlighet hittillsvarande 27 § andra stycket. Även i förhållande till de nya brotten olovligt utnyttjande av teknisk företagshemlighet och olovligt röjande av teknisk företagshemlighet samt försök och förberedelse till brotten gäller att det inte ska dömas till ansvar enligt lagen om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Prop. 2024/25:208 Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt denna paragraf får endast avse ett telefonnummer eller en annan adress eller en viss elektronisk kommunikationsutrustning som

1.under den tid som tillståndet avser innehas eller har innehafts av den misstänkte eller annars kan antas ha använts eller komma att användas av den misstänkte, eller

2.det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om användning av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation när någon är skäligen misstänkt för brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Paragrafen ändras på så sätt att brottet olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter läggs till i andra stycket 17. En förutsättning för att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska få användas när misstanken gäller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet är att det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med vad som enligt hittillsvarande ordning gäller vid förundersökning om företagsspioneri.

Ändringen innebär också – på grund av hänvisningar i 19 a § andra stycket, 19 b § andra stycket, 19 c § första stycket, 20 b § första stycket och 20 c § andra stycket till förevarande paragraf – att tvångsmedlen hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning får användas vid en förundersökning om olovligt röjande av teknisk företagshemlighet samt för att lokalisera någon som är anhållen eller häktad för sådant brott. Ändringen innebär också, genom hänvisning i 18 b §, att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för olovligt röjande av teknisk företagshemlighet. Vidare innebär ändringen att hemlig övervakning av elektronisk kommunikation med stöd av 3 § lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder får användas för att lokalisera en person som är dömd till fängelse, rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård. Ändringen innebär även att hemlig dataavläsning enligt 4 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning kan aktualiseras.

20 d § Med hemlig rumsavlyssning avses avlyssning eller upptagning som

1.görs i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel som är avsett att återge ljud,

och

2.avser tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträden eller andra sammankomster som allmänheten inte har tillträde till.

Hemlig rumsavlyssning får användas vid en förundersökning om

1.ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år,

2.spioneri, utlandsspioneri eller grovt utlandsspioneri enligt 19 kap. 5, 6 a eller 6 b § brottsbalken,

3.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter,

4.försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses i 1–3, om en sådan gärning är belagd med straff,

62

5. ett annat brott, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra Prop. 2024/25:208 år, eller

6. flera brott, om

a)en och samma person är skäligen misstänkt för samtliga brott,

b)det kan antas att den samlade brottslighetens straffvärde överstiger fängelse i fyra år,

c)det kan antas att vart och ett av brotten har utgjort ett led i en brottslighet som har utövats i organiserad form eller systematiskt, och

d)det för vart och ett av brotten inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader eller det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, om en sådan gärning är belagd med straff.

Paragrafen innehåller en definition av tvångsmedlet hemlig rumsavlyssning och anger när tvångsmedlet får användas under en förundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Paragrafen ändras på så sätt att brottet olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter läggs till i andra stycket 3. En förutsättning för att användning av tvångsmedlet ska kunna komma i fråga är att det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning och att det kan antas att brottet inte leder till endast böter. Det överensstämmer med det som gällt enligt hittillsvarande ordning vid förundersökning om företagsspioneri.

Ändringen innebär även att hemlig dataavläsning enligt 6 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning kan aktualiseras.

Underrättelse till enskild

33 § Om det gäller sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifter som avses i 32 §, ska en underrättelse enligt 31 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller.

Om det på grund av sekretess eller risk för men för utredningen inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år och sex månader från det att tvångsmedelsanvändningen avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller och om det kan ske utan men för utredningen.

En underrättelse enligt 31 § ska inte lämnas, om förundersökningen angår

1.brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

2.brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

3.brott som avses i 18 kap. 1, 3, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 6 b, 7, 8, 9, 10, 10 a, 10 b, 12 eller 13 § brottsbalken,

4.brott som avses i 3 eller 4 kap. brottsbalken, om brottet är av det slag som anges i 18 kap. 2 § eller 19 kap. 11 § samma balk,

5.brott som avses i 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,

6.brott som avses i 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666),

eller

7.försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–6 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff.

En underrättelse enligt 31 § ska inte heller lämnas om den person som underrättelsen avser har avlidit eller om den juridiska person som underrättelsen avser har

Prop. 2024/25:208 Paragrafen anger de situationer då en underrättelse till enskild enligt 31 § ska skjutas upp på grund av sekretess eller risk för men för utredningen. Den innehåller även bestämmelser om i vilka fall en underrättelse inte ska lämnas alls. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Tredje stycket 5 ändras på så sätt att en underrättelse inte ska lämnas om förundersökningen angår brottet olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med det som enligt hittillsvarande ordning gäller när förundersökningen angår företagsspioneri.

Behörig domstol för prövning av vissa frågor om hemliga tvångsmedel

34 § Frågor om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller kvarhållande av försändelse enligt 9 § eller 9 a § andra stycket får vid en förundersökning om följande brott, utöver av domstol som föreskrivs i 19 kap., prövas av Stockholms tingsrätt:

1.sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

2.mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

3.uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,

4.högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 6 a, 6 b, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken,

5.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,

6.terroristbrott, deltagande i en terroristorganisation, samröre med en terroristorganisation, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet eller resa för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666), eller

7.försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses i 1–6, om en sådan gärning är belagd med straff.

1 § Ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken, hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a § rättegångsbalken, husrannsakan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken, undersökning på annat ställe enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken, genomsökning på distans enligt 28 kap. 10 a § rättegångsbalken eller postkontroll enligt 2 § får beviljas om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar

1.sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

2.mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

3.uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken,

4.högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 6 a, 6 b eller 8 § eller 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken,

5.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning,

6.terroristbrott, deltagande i en terroristorganisation, grovt brott, samröre med en terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, enligt 4 §, 4 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 8 § tredje stycket eller 9 § tredje stycket terroristbrottslagen (2022:666), eller

7.mord, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, människorov eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 1 eller 6 § eller 4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Ett tillstånd enligt första stycket får också beviljas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som avses i första stycket och det kan befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja denna verksamhet.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att ett tillstånd till vissa tvångsmedel enligt lagen får beviljas. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Första stycket 5 ändras på så sätt att beslut om tvångsmedel enligt paragrafen kan fattas även då det finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som

kommer att agera för en främmande makts räkning. Det överensstämmer

65

Prop. 2024/25:208 med det som enligt hittillsvarande ordning gäller vid påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar företagsspioneri.

Ändringen innebär även att hemlig dataavläsning enligt 7 § första stycket lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning kan aktualiseras.

1 b § Ett tillstånd till hemlig rumsavlyssning enligt 27 kap. 20 d § första stycket rättegångsbalken får beviljas om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar

1.grov mordbrand eller grov allmänfarlig ödeläggelse enligt 13 kap. 2 § eller 3 § tredje stycket brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

2.uppror eller väpnat hot mot laglig ordning enligt 18 kap. 1 eller 3 § brottsbalken,

3.högförräderi, spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri eller grovt utlandsspioneri enligt 19 kap. 1, 5, 6, 6 a eller 6 b § brottsbalken,

4.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter,

5.terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666), eller

6.mord, synnerligen grov misshandel eller människorov enligt 3 kap. 1 § eller 6 § andra stycket eller 4 kap. 1 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Ett tillstånd enligt första stycket får också beviljas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som avses i första stycket och det kan befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja denna verksamhet.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för hemlig rumsavlyssning. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Första stycket 4 ändras på så sätt att beslut om tvångsmedel enligt paragrafen kan fattas även då det finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med det som enligt hittillsvarande ordning gäller vid påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar företagsspioneri.

Ändringen innebär även att hemlig dataavläsning enligt 7 § andra stycket lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning kan aktualiseras.

66

kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

2 § Uppgifter får hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar

1.brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

3.kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 5 a § första eller andra stycket eller 5 b § första stycket brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

4.brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken,

5.spioneri, utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller grov olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6 a eller 8 §, 10 § andra stycket, 10 a § andra stycket eller 10 b § andra stycket brottsbalken,

6.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten utövas på uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning,

7.samröre med en terroristorganisation, grovt brott, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, eller utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, grovt brott, enligt 5 § tredje stycket, 6 § tredje stycket, 7 § tredje stycket, 8 § tredje stycket eller 9 § tredje stycket terroristbrottslagen (2022:666),

8.grov misshandel eller olaga frihetsberövande enligt 3 kap. 6 § eller 4 kap. 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Uppgifter får bara hämtas in om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men

iövrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktar sig mot eller för något annat motstående intresse.

I paragrafen anges vilka brott som ska innefattas av en brottslig verksamhet för att den ska aktualisera en tillämpning av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Första stycket 6 ändras på så sätt att uppgifter enligt 1 § får hämtas in då åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten utövas på uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med det som enligt hittillsvarande ordning gäller för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar företagsspioneri.

Ändringen innebär även att hemlig dataavläsning enligt 10 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning kan aktualiseras.

67

6 a kap. Behandling av uppgifter i vissa register som inte förs med stöd av denna lag

2 § En jämförelse får göras vid en förundersökning om

1.ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

3.mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 §, 3 § första eller andra stycket, 5 a § eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

4.olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

5.spioneri, utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige, mot främmande makt eller mot person enligt 19 kap. 5, 6 a, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken,

6.företagsspioneri eller olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,

7.deltagande i en terroristorganisation, samröre med en terroristorganisation, finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, offentlig uppmaning till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, rekrytering till terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, utbildning för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet eller resa för terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet enligt 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666),

8.försök, förberedelse eller stämpling till ett brott som avses 1–7, om en sådan gärning är belagd med straff, eller

9.ett annat brott om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två

år.

Paragrafen anger tillsammans med 3 § vilka brott som kan aktualisera en jämförelse enligt 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Punkt 6 ändras på så sätt att en automatiserad ansikts- och fingeravtrycksjämförelse ska få göras även vid förundersökning om olovligt röjande av teknisk företagshemlighet, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med det som gäller när förundersökningen angår statsstyrt företagsspioneri.

9.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder

14 § Om det gäller sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18. kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifter som avses i 13 §, ska en underrättelse enligt 12 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller.

68

Om det på grund av sekretess eller på grund av att ärendet inte avslutats, inte har Prop. 2024/25:208 kunnat lämnas någon underrättelse enligt 12 § inom ett år och sex månader från det

att tvångsmedelsanvändningen avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller.

En underrättelse enligt 12 § ska inte lämnas, om uppgifterna med stöd av 10 § har tagits in i en förundersökning som angår

1.brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

2.brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken,

3.brott som avses i 18 kap. 1, 3, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 6 b, 7, 8, 9, 10, 10 a, 10 b, 12 eller 13 § brottsbalken,

4.brott som avses i 3 eller 4 kap. brottsbalken, om brottet är av det slag som anges

i18 kap. 2 § eller 19 kap. 11 § samma balk,

5.brott som avses i 26 eller 26 a § lagen (2018:558) om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,

6.brott som avses i 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § terroristbrottslagen (2022:666),

eller

7.försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–6 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff.

En underrättelse enligt 12 § ska inte heller lämnas om den person som underrättelsen avser har avlidit eller om den juridiska person som underrättelsen avser har upphört.

Paragrafen anger de situationer då en underrättelse till enskild enligt 12 § kan skjutas upp på grund av sekretess. Den innehåller även bestämmelser om när en underrättelse enligt 12 § i vissa fall inte ska lämnas alls. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Tredje stycket 5 ändras på så sätt att en underrättelse inte ska lämnas om förundersökningen angår brottet olovligt röjande av teknisk företagshemlighet enligt 26 a § lagen om företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning. Det överensstämmer med det som enligt hittillsvarande ordning gäller när förundersökningen angår företagsspioneri.

69

stycket, och röjandet inte är fritt från ansvar enligt fjärde stycket i samma paragraf.

27 a§

Det ska inte dömas till ansvar enligt 26, 26 a, 26 b eller 27 § om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

73

27kap.

18 a §1

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas om någon är skäligen misstänkt för brott som avses i andra stycket och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen.

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation enligt denna paragraf får användas vid en förundersökning om

1.ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

2.grovt dataintrång enligt 4 kap. 9 c § andra stycket brottsbalken,

3.grovt sexuellt övergrepp, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, sexuellt ofredande mot barn eller grovt sexuellt ofredande mot barn enligt 6 kap. 2 § tredje stycket, 5 §, 6 §, 8 §, 9 § eller 10 § första eller tredje stycket brottsbalken,

4.kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte enligt 6 kap. 10 a § brottsbalken, om det kan antas att brottet inte leder till endast böter,

5.grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken, om gärningen har begåtts med hjälp av elektronisk kommunikation,

6.utpressning enligt 9 kap. 4 § första stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

7.sabotage enligt 13 kap. 4 § brottsbalken,

8.mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 §, 3 § första eller andra stycket, 5 a § eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel,

9.mened enligt 15 kap. 1 § första stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

10.grovt barnpornografibrott eller barnpornografibrott som inte är ringa enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken,

11.övergrepp i rättssak eller skyddande av brottsling enligt 17 kap. 10 § första eller fjärde stycket eller 11 § första eller andra stycket brottsbalken, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i tre månader,

12.grovt skyddande av brottsling enligt 17 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken,

13.brott mot medborgerlig frihet enligt 18 kap. 5 § brottsbalken,

14.spioneri, utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelse-

Prop. 2024/25:208

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

92