HC0320: Anonyma vittnen

Prop. 2024/25:20

2

Innehållsförteckning

2.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

5.2De närmare förutsättningarna för att få höra ett

5.3Vem ska kunna ansöka om att ett vittne ska höras

5.4Åklagaren men inte försvararen ska ha kännedom

6.1De närmare förutsättningarna för att tillåta ett

7.1Det bör införas en ny sekretessbestämmelse för att

7.4Undantag från skyldigheten att tillhandahålla en

11.3Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

Prop. 2024/25:20

6

Sammanträde

6 § En ansökan om att ett vittne ska höras anonymt ska så snart som möjligt prövas av rätten vid ett sammanträde. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När den misstänkte eller tilltalade har ansökt ska i stället åklagaren och försvararen närvara, liksom den misstänkte eller tilltalade om dennes närvaro är nödvändig för utredningen.

Har tingsrättens beslut överklagats, ska hovrätten hålla ett sammanträde, om det inte är obehövligt. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När överklagandet avser en ansökan av den misstänkte eller tilltalade gäller första stycket tredje meningen om närvaro vid sammanträdet.

7 § Den som ansöker om att ett vittne ska höras anonymt ska vid sammanträdet redogöra för

1.vittnets identitet,

2.om och i så fall hur vittnet är närstående till en misstänkt eller tilltalad,

3.om vittnet står i något förhållande till en part eller till saken eller om det finns andra omständigheter som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse,

4.vilket brott som vittnet ska höras om,

5.skälen för ansökan och de omständigheter i övrigt som kan vara av betydelse för rättens prövning, samt

6.vilka skyddsåtgärder enligt 9 § som behöver vidtas.

Beslut

8 § I ett beslut att tillåta att ett vittne hörs anonymt ska det anges vilket brott förhöret ska avse.

9 § När rätten beslutar att tillåta att ett vittne hörs anonymt ska den, om det bedöms nödvändigt för att skydda vittnets anonymitet, besluta att

1.vittnet ska få delta i förhandling i domstol genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring,

2.förhandlingen under ett förhör med vittnet ska hållas inom stängda dörrar, eller

3.vittnets röst ska få förvrängas eller vittnets utseende döljas genom något fysiskt eller tekniskt hjälpmedel.

Sekretess

10 § Till skydd för enskild i ärenden enligt denna lag gäller vad som är föreskrivet om sekretess i 35 kap. 12 a § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Verkställighet

11 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte rätten beslutar något annat.

Om ett beslut att tillåta att ett vittne hörs anonymt överklagas, får överinstansen bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Prop. 2024/25:20

7

Prop. 2024/25:20

8

2.2Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 4 kap. 13 §, 5 kap. 1 §, 36 kap. 6 och 10 §§ och 38 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 36 kap. 5 b och 6 a §§, av följande lydelse.

4kap. 13 §1

Domare är jävig att handlägga mål:

1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller

nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta

1Senaste lydelse 1993:348.

eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6.om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7.om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8.vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;

9.om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

10.om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

vänta synnerlig nytta eller skada, Prop. 2024/25:20 står i förhållande, som avses i 4,

6.om han eller hon är parts motpart, dock inte om parten sökt sak med honom eller henne för att göra honom eller henne jävig,

7.om han eller hon i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning med saken,

8.vid huvudförhandling i brottmål om han eller hon före huvudförhandlingen har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen,

9.om han eller hon i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig,

10.vid huvudförhandling i brottmål om han eller hon fått kännedom om identiteten på ett vittne som lämnar eller har lämnat uppgifter anonymt med stöd av ett beslut enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål, eller

11.om det annars finns någon särskild omständighet, som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet.

Prop. 2024/25:20

10

Förhör med den som är under femton år eller lider av en psykisk störning får hållas inom stängda dörrar.

Är det annars för särskilt fall föreskrivet att förhandling får hållas inom stängda dörrar, ska det gälla.

36 kap.

5 b §

Den som till följd av 18 kap. 1 § eller 35 kap. 1 eller 12 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inte får lämna uppgift som direkt eller indirekt röjer

identiteten på eller kontaktuppgifterna till ett vittne som lämnar eller har lämnat uppgifter anonymt med stöd av ett beslut enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål, får inte höras som vittne om uppgiften.

6 §3

Ett vittne får vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående, som avses i 3 §, har förövat brottslig eller vanärande handling.

Ett vittne får även vägra att yttra sig om yrkeshemlighet. Han eller hon får också vägra att lämna uppgift om en enskilds personliga förhållanden som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Vad som sägs i andra stycket gäller inte, om det finns synnerlig anledning att vittnet hörs om yrkeshemligheten eller uppgiften.

3Senaste lydelse 2009:401.

Ett vittne som hörs anonymt enligt 6 a § får vägra att yttra sig om en omständighet som skulle kunna röja hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter.

6 a §

Ett förhör med ett vittne som lämnar uppgifter anonymt i ett brottmål får tillåtas som bevis i rättegången endast om

1. en domstol har beslutat att vittnet får höras anonymt enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål,

2. förhöret gäller det brott som beslutet avser, och

3. det är lämpligt.

Rätten får besluta om ytterligare skyddsåtgärder enligt 9 § lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål. Rätten får också besluta att ändra tidigare beslut om skyddsåtgärder.

Trots första stycket 2 får ett förhör med ett vittne som lämnat uppgifter anonymt i lägre rätt läggas fram eller tas upp i högre rätt om förhöret gäller samma gärning som vittnet hördes om i lägre rätt.

10 §4

Innan vittnesmålet avläggs, ska rätten höra vittnet om hans eller hennes fullständiga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten ska också försöka klargöra om vittnet står i något förhållande till en part eller till saken eller om det finns andra omständigheter som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse.

Om vittnet på sådant sätt som avses i 3 § är närstående till en part ska rätten informera vittnet om att han eller hon inte är skyldig att avlägga vittnesmål.

Om det namn som vittnet uppger ingår i en kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter, ska vittnet upplysa rätten om detta. Detsamma gäller om namnet ingår i en skyddsidentitet som har beslutats i en annan stat och som motsvarar en sådan skyddsidentitet som avses i lagen om kvalificerade skyddsidentiteter.

4Senaste lydelse 2022:791.

Prop. 2024/25:20

11

Prop. 2024/25:20

12

Första stycket gäller inte om ett vittne ska höras anonymt enligt 6 a §.

38kap. 8 §5

Om en allmän handling kan antas ha betydelse som bevis, får rätten besluta att handlingen ska tillhandahållas.

Första stycket gäller inte

1.handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, om inte den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar har gett sitt tillstånd,

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket inte får höras därom, eller

3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

5Senaste lydelse 2009:401.

Prop. 2024/25:20

14

Att den tystnadsplikt som uppkommer genom ett sådant förbehåll som anges i tredje stycket inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen följer av 13 kap. 5 § andra stycket.

Första och andra stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 35 kap. 12 a §.

35kap. 7 §3

Sekretessen enligt 1 § första stycket upphör att gälla hos de myndigheter och i de verksamheter som anges där, om uppgiften lämnas till domstol

2.uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet, eller

3.uppgiften finns i en handling som har kommit från en annan myndighet där uppgiften är sekretessreglerad.

12 a §

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskild som lämnar eller har lämnat uppgifter anonymt med stöd av ett beslut enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften avser

1. namn eller personnummer,

2. bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysningar om var den enskilde bor stadigvarande eller tillfälligt,

3. telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med den enskilde, eller

4. andra personliga förhållanden.

Sekretess hos domstol gäller också för uppgift om en enskild som är eller har varit föremål för en ansökan om anonymitet, om uppgiften ingår i ett ärende enligt lagen (2025:000) om anonyma

3Senaste lydelse 2017:178.

sådant system kommer att vara ett effektivt verktyg för att bryta tystnadskulturen. Som framgår av utredningen finns system med anonyma vittnen bland annat i Norge, Danmark och Finland och som påpekas av Lagrådet har anonyma vittnen använts i dessa länder endast i mycket begränsad utsträckning. Samhällsutvecklingen i Sverige skiljer sig dock i hög grad från den i våra nordiska grannländer. I Sverige har den organiserade brottsligheten gripit tag om samhället på ett helt annat och djupgående sätt. De strukturer och den tystnadskultur som omgärdar den här brottsligheten måste brytas. Det krävs flera åtgärder för att bryta dessa mönster och ett system med anonyma vittnen kan inte ensamt lösa problemet men däremot vara ett viktigt steg i det arbetet.

Som Lagrådet framhåller finns det i svensk rätt redan bestämmelser om s.k. kvalificerade skyddsidentiteter som möjliggör för bl.a. poliser att vittna i domstol under en fingerad identitet. Den omständigheten tillgodoser dock inte det behov som finns av att nu införa en möjlighet för även andra vittnen att under särskilda förutsättningar få lämna sina uppgifter anonymt under en förundersökning och i domstol.

Några remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Sveriges Domareförbund, befarar att förslaget riskerar att verka kontraproduktivt genom att det kommer att leda till orealistiska förväntningar på möjligheten att få vittna anonymt, vilket i förlängningen kan skada tilltron till rättsväsendet. Även Lagrådet framför att det inte går att bortse från risken för att förslaget kommer att påverka människors vilja att vittna på vanligt sätt. För att motverka den risken har regeringen, i samband med beslutet om lagrådsremiss, gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att ta fram ett informations- och utbildningsmaterial i syfte att få fler att vittna, informera om systemet med anonyma vittnen och förbättra den allmänna kunskapen hos vittnen, brottsoffer och andra om hur brottmålsprocessen fungerar.

Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med bl.a. Brottsofferjouren Sverige, Tullverket och Åklagarmyndigheten, men till skillnad från Lagrådet, att en ordning med anonyma vittnen bedöms kunna medföra positiva effekter för möjligheten att bryta tystnadskulturen, bekämpa den grova organiserade brottsligheten, utreda brott och lagföra de personer som har begått dessa brott. Förslaget kan därmed i förlängningen värna tryggheten i samhället och öka enskildas tilltro till rättsväsendet. Användningen av anonyma vittnen ställer emellertid höga krav på att regelverket omges av effektiva rättssäkerhetsgarantier för att garantera en rättssäker prövning som är förenlig med regeringsformen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Regleringen om anonyma vittnen är förenlig med regeringsformen och Europakonventionen

Som flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, påpekar innebär ett införande av anonyma vittnen en principiellt stor ändring i den svenska rättsordningen och utformningen av regleringen måste vara effektiv och proportionerlig.

Svea hovrätt efterfrågar en fördjupad analys av den föreslagna regleringens förenlighet med regeringsformen. Av 2 kap. 11 § andra

Prop. 2024/25:20

19

utformning av regleringen som föreslås i denna proposition bedömer regeringen att den är förenlig med en misstänkts eller tilltalads grundläggande rätt till en rättvis rättegång, inbegripet ett effektivt försvar. Som framgår av det följande föreslås möjligheten att vittna anonymt finnas både under förundersökningen och i domstol men vara begränsad till allvarliga brott. För att ett vittne ska få höras anonymt ska det bl.a. finnas en påtaglig risk för att vittnet eller dess närstående utsätts för allvarlig brottslighet om han eller hon vittnar i målet. Både åklagare och misstänkta eller tilltalade kommer ha möjlighet att åberopa ett anonymt vittne. Regleringen föreslås även innehålla flera rättssäkerhetsgarantier: rätten som dömer i målet ska inte ha kännedom om vittnets identitet, ett offentligt ombud ska förordnas för det fall åklagaren ansöker om att ett vittne ska höras anonymt och domstolens beslut ska vara möjligt att överklaga. Utöver detta ska ett vittne få höras anonymt endast om det i det enskilda fallet bedöms proportionerligt och lämpligt, vilket uttryckligen föreslås framgå av regleringen. Åtgärden ska också vara nödvändig, vilket utvecklas i avsnitt 5.2.

Ett centralt moment i rättssäkerhetsgarantin för den misstänkte eller tilltalade är också att domstolens fria bevisvärdering av ett anonymt vittnesmål kommer att göras med utgångspunkt i att uppgifterna lämnas anonymt. Den tilltalades kunskap om ett vittnes identitet och möjligheten att, utifrån den kunskapen, kunna ställa kritiska frågor till vittnet, är en grundläggande förutsättning för att domstolen fullt ut ska kunna bedöma bevisvärdet av de uppgifter som vittnet lämnar. Det kan exempelvis vara så att vittnet och den tilltalade ligger i konflikt med varandra, att den tilltalade är skyldig vittnet pengar eller att vittnet har en relation till målsäganden. Sådana faktorer hade, om de varit kända för parterna självfallet kunnat lyftas för att ifrågasätta vittnets trovärdighet. Bristen på denna kunskap kommer, som Lagrådet framhåller, att påverka bevisvärdet av uppgifterna på så sätt att domstolen får bedöma trovärdigheten med en större försiktighet än för ett vittne som inte hörs anonymt. Som utredningen framhåller kan det ibland även vara ofrånkomligt att ett förhör med ett vittne som fått tillstånd att höras anonymt också kommer att utgöra underlag för rättens bedömning gentemot andra eventuella gärningsmän i samma brottmål. I en sådan situation måste rätten värdera bevisningen med ännu större försiktighet.

Omständigheten att ett vittnes identitet är okänd för den tilltalade kommer alltså ofrånkomligen att påverka bevisvärdet av vittnets uppgifter. Ytterst kommer därför domstolarnas fria bevisvärdering att utgöra en central rättssäkerhetsgaranti för ett system med anonyma vittnen.

Sammanfattningsvis anser regeringen att förslaget till ett system med anonyma vittnen har utformats med nödvändiga kompensatoriska skydd för den enskildes rätt till ett effektivt försvar och att regleringen i detta avseende är proportionerlig. I likhet med Lagrådet bedömer regeringen därför att förslaget är förenligt med såväl regeringsformen som

Europakonventionen. Regeringen återkommer nedan till remissinstansernas och Lagrådets synpunkter när det gäller den närmare utformningen av det föreslagna systemet.

Prop. 2024/25:20

21

22

Regeringens förslag: I en ny lag om anonyma vittnen ska det införas en möjlighet för vittnen att höras anonymt under en förundersökning och i brottmål i domstol.

På förfaranden enligt lagen ska reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol i brottmål och om överklagande av beslut i sådana mål tillämpas om inte något annat anges i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår dock inte någon bestämmelse om tillämplig förfarandelag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen. Åklagarmyndigheten är positiv till att möjligheten att höra ett vittne anonymt omfattar både förundersökningen och domstolsprocessen. Göta hovrätt för fram möjligheten att under förundersökningen begränsa regleringen till brottsutredningar där utredningen kommit så långt att det finns en identifierad misstänkt. Svea hovrätt instämmer i utredningens bedömning att reglerna om anonyma vittnen bör tas in i en egen lag. Hovrätten anför vidare att lagen bör förses med en bestämmelse som pekar ut rättegångsbalken som tillämplig förfarandelag. Några remissinstanser, bl.a. Centrum för rättvisa, Domstolsverket och Sveriges advokatsamfund, anser att den föreslagna lagen bör tidsbegränsas eller att det i vart fall bör övervägas att införa en sådan tidsbegränsning medan Institutet för mänskliga rättigheter efterlyser att lagen och dess tillämpning utvärderas regelbundet. Centrum för rättvisa framhåller också att uttrycket brottmål riskerar att ge intryck av att lagen blir tillämplig först efter att åtal väckts.

Skälen för regeringens förslag: Beroende på när under rättsprocessen ett förhör med ett anonymt vittne sker kan det delvis ha olika syften. Möjligheten att höra ett vittne anonymt under förundersökningen kan som Åklagarmyndigheten framhåller exempelvis vara av avgörande betydelse för att driva brottsutredningen framåt. Samtidigt behöver ett vittne som hörts anonymt under en förundersökning också kunna åberopas som vittne vid en kommande rättegång. I likhet med vad utredningen föreslår, och som samtliga remissinstanser tillstyrker eller inte har något att invända mot, bör möjligheten att höra ett vittne anonymt därför finnas både under förundersökningen och i domstol. Vikten av att kunna höra ett vittne tidigt under utredningen talar emot att, som Göta hovrätt för fram, begränsa möjligheten att vittna anonymt till brottsutredningar där utredningen kommit så långt att det finns en identifierad misstänkt. Någon sådan begränsning bör därför inte införas.

Möjligheten att höras anonymt föreslås av utredningen endast gälla vittnen. Gränsen mellan ett vittne och en målsägande kan dock ibland vara svår att dra. En person kan under utredningen också ändra status från vittne till målsägande eller misstänkt. Dessa omständigheter talar för att även andra bevispersoner än vittnen bör omfattas av möjligheten att höras anonymt. En part kan dock aldrig höras anonymt. En målsägande som för

en skadeståndstalan eller biträder åtalet, och därmed är att betrakta som part i målet, skulle därför aldrig kunna vara anonym. Eftersom en målsägande kan ändra ställning till part sent under processen skulle en målsägande inte kunna garanteras anonymitet under hela rättsprocessen. En målsägande borde i många fall även vara känd för den misstänkte. Regeringen delar därför utredningens bedömning att målsäganden inte bör omfattas av möjligheten att höras anonymt. Om ett vittne som i början av en utredning får höras anonymt senare under processen blir att betrakta som en målsägande faller alltså anonymiteten. Detsamma gäller om det anonyma vittnet blir att betrakta som en misstänkt och slutligen åtalad för det brott som han eller hon ursprungligen var vittne till.

En särskild fråga är om ett system med anonyma vittnen bör regleras tillsammans med rättegångsbalkens bestämmelser i 36 kap. om vittnen eller om det i stället bör införas en ny lag om anonyma vittnen. Som utredningen framhåller är det angeläget att systemet med anonyma vittnen är reglerat på ett sådant sätt att regelverket kan tillämpas effektivt. Systemet bör därför, i likhet med vad utredningen föreslår och bl.a. Svea hovrätt instämmer i, regleras sammanhållet i en egen lag. Eftersom möjligheten att vittna anonymt kommer att vara begränsad till brottmål bör lagen benämnas lagen om anonyma vittnen i brottmål. Brottmål omfattar straffprocessuella förfaranden både under förundersökningen och efter att åtal väckts och är ett vedertaget begrepp i rättegångsbalken för sådana förfaranden (se bl.a. 5 kap. 1 § och 27 kap. 28 a § rättegångsbalken). Benämningen riskerar därför inte, som Centrum för rättvisa befarar, ge det felaktiga intrycket av att lagen blir tillämplig först efter att åtal väckts.

I likhet med utredningen gör regeringen vidare bedömningen att ärenden enligt den nya lagen bör hanteras enligt reglerna i rättegångsbalken. Rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol i brottmål bör alltså i tillämpliga delar gälla för förfarandet om inget annat anges i den nya lagen. Detta innebär bl.a. att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning, om behörig domstol och om överklagande av beslut i brottmål ska tillämpas. Regeringen delar Svea hovrätts uppfattning att en bestämmelse om tillämplig förfarandelag lämpligen bör tas in i den nya lagen.

Lagrådet konstaterar att regleringen kring handläggningen av s.k. RB- ärenden, dvs. ärenden som handläggs enligt rättegångsbalkens regler, inte alltid är särskilt tydlig och efterlyser en närmare redogörelse för vad den föreslagna bestämmelsen om tillämplig förfarandelag innebär i nu aktuellt fall. Vidare anser Lagrådet att frågan om rättens sammansättning, behörig domstol och om prövningstillstånd i hovrätt bör beröras i den fortsatta beredningen.

Tingsrätten ska bestå av en lagfaren domare om inte annat är föreskrivet (1 kap. 3 § rättegångsbalken). Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av frågor som hör till rättegången kan tingsrätten ha den sammansättning som gäller för huvudförhandling, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet (1 kap. 3 c § rättegångsbalken). Det innebär att tingsrätten vid avgörande av mål utan huvudförhandling i brottmål kan bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän (1 kap. 3 b § rättegångsbalken). I hovrätten är rätten i brottmål domför med tre lagfarna domare vid handläggning som inte sker

Prop. 2024/25:20

23

–åtgärden i övrigt är lämplig, och

–skälen för åtgärden uppväger de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår inte att det uttryckligen ska framgå av bestämmelsen att andra åtgärder ska vara otillräckliga eller väsentligt svårare att genomföra för att ett vittne ska få höras anonymt. Utredningen föreslår också en delvis annorlunda språklig och redaktionell utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Göta hovrätt, Sveriges Domareförbund och Örebro tingsrätt anser att avgränsningen till brott med två års fängelse i straffskalan som minimistraff eller straffvärde är för lågt satt och ifrågasätter om en sådan avgränsning verkligen är förenlig med Europarätten och grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Göta hovrätt föreslår i stället avgränsningen till brott med fyra år som minimistraff i straffskalan eller straffvärde. Svenska Journalistförbundet anför att reformen innebär ett avsteg från offentlighetsprincipen och att lagens tillämpningsområde är för stort. Västmanlands tingsrätt framhåller att det är uppenbart att personer som ingår i kriminella nätverk inte kommer att kunna vittna anonymt eftersom deras identiteter redan är kända eller enkla att lista ut. Flera remissinstanser, bl.a. Skatteverket och Stockholms tingsrätt, framför att domstolen i en brottsutredning kommer att ställas inför svåra förhandsbedömningar, exempelvis genom att tidigt i utredningen behöva bedöma brottets straffvärde eller rubricering. Centrum för rättvisa framför att kraven på proportionalitet och lämplighet bör förtydligas så att det i lagen uttryckligen anges att rätten vid prövningen av en ansökan särskilt ska beakta relationen mellan den misstänkte eller tilltalade och vittnet och om det anonyma vittnesmålet är den enda och avgörande bevisningen. Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Uppsala universitet (juridiska fakulteten), anför att det bör införas, eller i vart fall övervägas, att som ytterligare rekvisit föreskriva att åtgärden ska vara nödvändig för att anonymitet ska kunna beviljas ett vittne.

Skälen för regeringens förslag

Förutsättningarna för att höra ett vittne anonymt ska vara desamma under förundersökningen och i domstol

Utredningen bedömer att det kan finnas ett behov av att kunna höra vittnen anonymt under förundersökningen i större utsträckning än vad som, med hänsyn till den tilltalades rätt till ett effektivt försvar, bör vara möjligt i domstol. Som utredningen framhåller skulle en reglering som ger större möjlighet att höras anonymt under förundersökningen än i domstol emellertid medföra att vissa vittnen, som hörts anonymt under förundersökningen, inte skulle kunna höras anonymt i domstol. Med en sådan lösning skulle ett vittne som hörs anonymt under förundersökningen alltså inte kunna garanteras att anonymiteten består i en efterföljande rättsprocess. Detta skulle i sin tur med stor sannolikhet minska viljan hos vittnen att lämna uppgifter anonymt under förundersökningen. Det centrala vid ett system med anonyma vittnen är att anonymiteten kan

Prop. 2024/25:20

25

nödvändigtvis finnas någon identifierad misstänkt för att det ska finnas en tillräckligt påtaglig hotbild.

En ytterligare förutsättning för att ett vittne ska få vara anonym bör vara att hotet mot vittnet ska avse allvarlig brottslighet riktad mot vittnet eller dess närstående. Med allvarlig brottslighet kan exempelvis avses brott som har ett minimistraff på fängelse i minst två år eller ett eller flera brott vars straffvärde i det enskilda fallet kan bedömas uppgå till åtminstone två år. Även andra omständigheter kan tillmätas betydelse vid bedömningen av om brottsligheten är allvarlig, t.ex. att brottsligheten visserligen bedöms ha ett straffvärde som understiger två års fängelse men har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverks brottslighet (jfr propositionen En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring, prop. 2021/22:186 s. 111).

Bedömningen av om någon är närstående till vittnet får göras i det enskilda fallet med utgångspunkt i hur nära relationen är eller har varit (se propositionen Med förslag till sekretesslag m.m., prop. 1979/80:2 Del A, s. 168). Eftersom syftet med att höra ett vittne anonymt är att skydda vittnet, eller vittnets närstående, och inte deras egendom, bör brottsligheten avse brott mot person dvs. brott mot liv, hälsa, frihet eller frid.

Brottet som vittnet ska höras om ska ha ett minimistraff om två års fängelse eller ett straffvärde som överstiger två år

Ett system med anonyma vittnen syftar framför allt till att bryta tystnadskulturen och öka lagföringen av allvarlig brottslighet. För att ett vittne ska få höras anonymt bör det därför krävas att det brott vittnet ska höras om är ett brott av visst allvar. Det är samtidigt viktigt att tillämpningsområdet för systemet inte blir alltför snävt. Möjligheten att vittna anonymt bör omfatta de brott där det klart framgår att behovet och den förväntade effekten av att höra vittnen anonymt väger tyngre än de nackdelar ett anonymt vittnesförhör kan innebära för den tilltalades eller misstänktes rätt till ett effektivt försvar.

Utredningen föreslår att tillämpningsområdet bör begränsas till brott med ett visst minimistraff. En sådan avgränsning säkerställer att endast brott av visst allvar omfattas av reformen. För att anonyma vittnen ska kunna användas vid en utredning om brott som i det enskilda fallet har ett mycket högt straffvärde, men som har en vid straffskala med ett lågt straffminimum, föreslår utredningen också att rätten ska kunna beakta straffvärdet för det brott som misstanken eller åtalet avser. Omständigheter som inverkar höjande eller sänkande på straffvärdet bör beaktas i den utsträckning som de är kända (se 29 kap. 1–3 §§ brottsbalken).

När det gäller frågan om vilket minimistraff eller straffvärde som utgör en lämplig avgränsning föreslår utredningen ett minimistraff om två år eller straffvärde som överstiger två år. Göta hovrätt, Sveriges Domareförbund och Örebro tingsrätt anser att avgränsningen till två år är för lågt satt och ifrågasätter om en sådan avgränsning verkligen är förenlig med Europarätten och grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Liknande synpunkter framförs av Svenska Journalistförbundet som bedömer att lagens tillämpningsområde är för stort.

Det ska i sammanhanget framhållas att det i svensk rätt eller EU-rätten inte finns någon generell definition av grov brottslighet. Regeringen har

Prop. 2024/25:20

27

Om den tilltalade på något sätt har en nära relation till vittnet kan ett beslut om anonymitet inte förväntas ge något beaktansvärt skydd. Ett sådant förhållande kan exempelvis tala för att det inte är lämpligt att höra vittnet anonymt. Bedömningen får göras utifrån den information som rätten har om vittnet och det förväntade innehållet i den kommande vittnesberättelsen.

Centrum för rättvisa anser att det i lagtexten bör anges att rätten ska beakta om det anonyma vittnesmålet är den enda och avgörande bevisningen. Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den ger utrymme för nyanserade bedömningar utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det är tillräckligt att den omständigheten som Centrum för rättvisa för fram beaktas inom ramen för lämplighetsbedömningen och den proportionalitetsavvägning som alltid ska göras.

Skälen för åtgärden ska uppväga de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar

Slutligen bör ett vittne endast få höras anonymt om skälen för åtgärden uppväger de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar. En avvägning bör alltså ske mellan å ena sidan intresset av anonymitet och å andra sidan en misstänkts eller tilltalads rätt till ett effektivt försvar. En sådan bedömning förutsätter att hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Rätten bör i bedömningen väga in hur viktigt det kan antas vara för den misstänkte eller tilltalade att få veta vittnets identitet och hur betydelsefullt vittnesmålet kan bedömas vara.

Det centrala i bedömningen är alltså hur viktigt det är för den misstänkte eller tilltalade att veta vittnets identitet för att kunna försvara sig. Om det t.ex. är fråga om ett tillfällighetsvittne, så är det troligtvis oftast inte särskilt betydelsefullt för den misstänkte eller tilltalade att få veta vittnets identitet. Om vittnet och den misstänkte eller tilltalade däremot känner varandra, kan vittnet ha särskilda motiv för att lämna osanna uppgifter. Det kan i en sådan situation vara svårt för den tilltalade att ställa sådana frågor att vittnets trovärdighet sätts i fråga. Om uppgifter från ett sådant vittne dessutom är betydelsefulla och det inte finns någon annan tungt vägande bevisning för den tilltalades skuld, kan proportionalitetsbedömningen i en sådan situation tala emot att vittnet ska få höras anonymt.

Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den ger utrymme för en nyanserad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. En lagreglering som mer i detalj anger vilka intressen som särskilt ska beaktas riskerar att bli alltför trubbig och skulle exempelvis kunna leda till att viktiga omständigheter inte beaktas i bedömningen. Till skillnad från Centrum för rättvisa anser regeringen därför att det inte bör anges uttryckligen i lagtexten att rätten vid proportionalitetsbedömningen särskilt ska beakta vilken relation gärningsmannen och vittnet har till varandra.

Om frågan om huruvida ett vittne ska få höras anonymt uppkommer tidigt i en utredning, kan det vara svårt att veta vilken betydelse vittnesmålet kommer att få och vilken annan bevisning som kan komma att åberopas vid en kommande huvudförhandling. Som utredningen

Prop. 2024/25:20

31

32

5.3Vem ska kunna ansöka om att ett vittne ska höras anonymt?

Regeringens förslag: En åklagare, den misstänkte eller den tilltalade ska kunna ansöka om att ett vittne ska höras anonymt.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har

inga invändningar mot förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att det är positivt att även misstänkta och tilltalade ska ha möjlighet att åberopa anonyma vittnen.

Skälen för regeringens förslag: Ett av syftena med ett system med anonyma vittnen är att stärka skyddet för vittnen som riskerar att utsättas för hot och repressalier om de medverkar i en rättsprocess. Inom ramen för den organiserade brottsligheten är det vanligt att flera personer är misstänkta för delaktighet i utförandet av ett brott. Det kan i sådana situationer finnas behov av att hemlighålla ett vittnes identitet för en medåtalad, exempelvis om vittnet berättar om omständigheter som är fördelaktiga för en av de tilltalade men uppgifterna samtidigt är till nackdel för en medåtalad. Även vittnesuppgifter som ger stöd för en misstänkts eller tilltalads uppgifter kan alltså ge väsentlig information om ett brott och vara av intresse i en rättsprocess. Sådana vittnen kan också, på motsvarande sätt som åklagarens vittnen, vara ovilliga att delta i en rättsprocess t.ex. för att de känner rädsla. Mot den bakgrunden delar regeringen utredningens bedömning att både en åklagare och den misstänkte eller tilltalade ska ha möjlighet att ansöka om att ett vittne ska höras anonymt.

En målsägande kan bli part i en rättegång antingen genom att framställa ett skadeståndsanspråk som handläggs tillsammans med brottmålet, genom att biträda åtalet eller genom att föra en ansvarstalan på egen hand. Som utredningen framhåller anmäler en målsägande som vill biträda åtalet detta ofta sent i processen, inte sällan först vid huvudförhandlingen. Om målsäganden önskar åberopa ett anonymt vittne först efter att åtal har väckts skulle det kunna medföra stora praktiska bekymmer, framför allt i mål med frihetsberövade som måste handläggas skyndsamt. Åklagaren skulle i sådana situationer troligen behöva komplettera förundersökningen och huvudförhandlingen behöva skjutas upp, vilket skulle innebära längre häktestider för den tilltalade. Om det finns förutsättningar för att höra ett av målsägandens vittnen anonymt, stöder det vittnesmålet i allmänhet också det åtal som åklagaren driver. Som utredningen bedömer, och som ingen remissinstans invänder mot, är det därför inte nödvändigt att målsäganden har en självständig rätt att ansöka om att ett vittne ska höras anonymt. En målsägande får i stället vända sig till åklagaren för det fall

Skälen för regeringens förslag

Offentliga ombud bör delta i ärenden om anonyma vittnen

Som framhålls i avsnitt 4 väcker ett system med anonyma vittnen flera frågor ur rättssäkerhetssynpunkt och det är angeläget att systemet innefattar tydliga rättssäkerhetsgarantier.

I ärenden där en åklagare ansökt om att få höra ett vittne anonymt kommer den misstänkte eller tilltalade inte att betraktas som part i ärendet. Någon möjlighet för denne att överklaga tingsrättens beslut finns därför inte. I ärenden om hemliga tvångsmedel, där en liknande situation uppstår för den enskilde, ska ett offentligt ombud utses för att bevaka enskildas intressen i ärendet i domstolen. Denna ordning, som innebär en slags kontradiktorisk process, har ansetts skapa förutsättningar för en allsidig belysning av saken och en reell möjlighet att få en tillståndsfråga prövad i högre rätt genom att det offentliga ombudet har överklaganderätt (se prop. 2002/03:74 s. 23). När systemet med offentliga ombud i ärenden om hemliga tvångsmedel utvärderades ansåg regeringen att det fungerade på ett tillfredsställande sätt och fyllde en viktig funktion som rättssäkerhetsgaranti (se propositionen Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott, prop. 2013/14:237 s. 120).

Som utredningen anför finns det starka skäl för att införa en motpart till åklagaren i ärenden där en åklagare ansökt om att ett vittne ska höras anonymt. Enskildas rättsskydd förstärks om det i processen tillkommer en person som särskilt har till uppgift att lyfta fram viktiga rättssäkerhetsaspekter i ärendet. Införandet av offentliga ombud skulle också innebära att det skapas en reell möjlighet att få ett beslut om anonymitet prövat av högre rätt i dessa fall. I likhet med utredningen och ett antal remissinstanser, men till skillnad från JO och Sveriges advokatsamfund, anser regeringen därför att det finns ett tydligt behov av att införa ett system med offentliga ombud i ärenden om anonyma vittnen där en åklagare är sökande. Om en misstänkt eller tilltalad har ansökt om att ett vittne ska höras anonymt, finns inte samma behov av att ett offentligt ombud utses. I dessa situationer är den misstänkte eller tilltalade att anse som part i ärendet och han eller hon, och dennes försvarare, har själva möjlighet att närvara vid prövningen av ansökan och få ett beslut överklagat. Något ombud bör alltså inte utses i de fall en misstänkt eller tilltalad har ansökt om att ett vittne ska höras anonymt.

Lagrådet framhåller att det offentliga ombudets roll är avgörande för att prövningen av ansökan ska kunna få någon form av kontradiktoriskt inslag. Enligt Lagrådet bör det i det offentliga ombudets uppdrag ingå att bevaka misstänkta och eventuella framtida misstänktas intressen liksom eventuella medtilltalades intressen. För att det offentliga ombudet ska kunna fylla en meningsfull funktion måste ombudet enligt Lagrådet även inta en tydlig roll som åklagarens motpart, vilket bör komma till uttryck i lagtexten.

Det offentliga ombudets uppgift bör vara att bevaka aktuella rättssäkerhetsfrågor i ärendet. Ett offentligt ombud enligt den nya lagen kommer alltså delvis att ha andra intressen att bevaka än ett offentligt ombud enligt rättegångsbalken (jfr 27 kap. 26 § rättegångsbalken). JO och Sveriges advokatsamfund har efterfrågat en närmare redogörelse för vad detta innebär. Att det offentliga ombudet ska bevaka rättssäkerhetsfrågor

Prop. 2024/25:20

35

36

Regeringens förslag: En ansökan om att ett vittne ska höras anonymt ska så snart som möjligt prövas av rätten vid ett sammanträde.

Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När den misstänkte eller tilltalade har ansökt ska i stället åklagaren och försvararen närvara, liksom den misstänkte eller tilltalade om dennes närvaro är nödvändig för utredningen.

Har tingsrättens beslut överklagats, ska hovrätten hålla ett sammanträde, om det inte är obehövligt. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När överklagandet avser en ansökan av den misstänkte eller tilltalade ska denne närvara om det är nödvändigt för utredningen.

Den som ansöker om att ett vittne ska höras anonymt ska vid sammanträdet redogöra för vittnets identitet, om och i så fall hur vittnet är närstående till den misstänkte eller tilltalade, om vittnet står i något

förhållande till en part eller till saken eller om det finns omständigheter som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse, vilket brott som vittnet ska höras om, skälen för ansökan och de omständigheter i övrigt som kan vara av betydelse för rättens prövning samt vilka skyddsåtgärder som behöver vidtas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår inte att den misstänkte eller tilltalade endast ska närvara vid rättens sammanträde om det är nödvändigt för utredningen. Utredningen föreslår inte någon särskild bestämmelse om att hovrätten ska hålla ett sammanträde om det inte är obehövligt. Utredningen föreslår inte heller att det av lagtexten uttryckligen ska framgå att den som ansöker om att få höra ett vittne anonymt ska redogöra för om vittnet står i något förhållande till en part eller till saken eller om det finns omständigheter som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse. Utredningen föreslår också en delvis annorlunda språklig och redaktionell utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Domstolsverket och Västmanlands tingsrätt framför att det inte kommer att finnas någon möjlighet för den misstänkte att bemöta åklagarens påståenden om att han eller hon är dömd för brott eller har ett visst våldskapital eller ingår i en kriminell gruppering. Även Sveriges advokatsamfund framhåller att försvararen inte kommer att få möjlighet att bemöta åklagarens påståenden. Stockholms tingsrätt framför att det bör vara tillräckligt att den misstänktes eller tilltalades försvarare närvarar vid sammanträdet. Enligt tingsrätten bör det även klargöras om den tilltalades och försvararens utevaro innebär hinder mot domstolens prövning av ansökan och om sammanträdet i så fall behöver ställas in och sättas ut på nytt.

Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om vittnets identitet och skälen till att vittnet vill höras anonymt är synnerligen känsliga uppgifter. Med hänsyn till den känsliga informationen delar regeringen utredningens bedömning att förfarandet bör vara muntligt. Skälen för muntlig handläggning i tingsrätten gör sig också gällande vid handläggningen i hovrätten. Som framgår i avsnitt 5.1 ska rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol i brottmål och om överklagande av beslut som utgångspunkt vara tillämpliga i ärenden om anonyma vittnen i de fall inte något annat föreskrivs i lagen om anonyma vittnen i brottmål. Av rättegångsbalkens bestämmelser följer att handläggningen i hovrätten som huvudregel är skriftlig. Det finns dock möjlighet till muntlig handläggning om det är nödvändigt för utredningen i målet (52 kap. 11 § rättegångsbalken). Lagrådet framhåller att skälen för att undvika skriftlig handläggning i hovrätten är lika stora som i tingsrätten och att det direkt i lagen om anonyma vittnen i brottmål därför bör införas en bestämmelse om sammanträde som tar sikte på handläggningen efter ett överklagande. Regeringen delar Lagrådets bedömning. I lagen om anonyma vittnen i brottmål bör det därför införas en bestämmelse om att hovrätten i ärenden om anonyma vittnen ska hålla ett sammanträde, om det inte är obehövligt. Hovrätten får i varje enskilt fall avgöra om det, med beaktande av omständigheterna i ärendet, är obehövligt att hålla sammanträde. Med hänsyn till att rätten och parterna som utgångspunkt bör vara försiktiga

Prop. 2024/25:20

37

Domstolsverket som också framhåller att ett vittnes deltagande på plats i domstol innebär en säkerhetsrisk. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser regeringen att domstolarna bör vara generösa med att tillåta ett anonymt vittne att delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Regeringens förslag tillåter detta men ger också rätten möjlighet att anpassa skyddsåtgärderna efter vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Även med beaktande av vad bl.a. Domstolsverket anför finns det därför skäl att inte begränsa vittnets inställelsesätt till att endast omfatta inställelse på distans eller att, som Göta hovrätt föreslår, alltid höra vittnet genom att en upptagning av förhöret läggs fram i domstolen. Utgångspunkten bör i stället vara att rätten i varje enskilt fall får avgöra vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga för att skydda vittnets identitet.

Eftersom ett anonymt vittne inte ska höras om sitt namn och dessutom får vägra att yttra sig om uppgifter som kan röja hans eller hennes identitet eller kontaktuppgifter kommer några sekretesskyddade uppgifter som utgångspunkt inte att lämnas under vittnesförhöret. Om det bedöms nödvändigt bör vittnet även, som utredningen föreslår, kunna dölja sitt utseende och förvränga sin röst med hjälp av fysiska eller tekniska hjälpmedel. Dessa åtgärder bör, tillsammans med möjligheten att närvara genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, skapa ett både flexibelt och heltäckande skydd för vittnets anonymitet. Som utgångspunkt bör det därför inte vara nödvändigt att hålla vittnesförhöret inom stängda dörrar. Det kan dock finnas situationer där det, trots vidtagna skyddsåtgärder, finns risk för att en åhörare kan identifiera vittnet. I likhet med vad utredningen föreslår bör därför även möjligheten att besluta om stängda dörrar finnas (se närmare om detta i avsnitt 7.3).

Utredningen föreslår att rätten, om det bedöms nödvändigt för att skydda vittnets anonymitet, även ska kunna besluta att en part eller åhörare inte ska få närvara i rättssalen under förhöret. Som Lagrådet framhåller är det vid prövningen av en ansökan om att få höra ett vittne anonymt inte känt vilka åhörare som eventuellt dyker upp vid en kommande huvudförhandling. Det är i detta skede av utredningen inte heller alltid känt vilka som kommer att vara parter i målet. Som Lagrådet påpekar kommer rätten vid en kommande huvudförhandling ha möjlighet att utvisa en part eller åhörare ur rättssalen enligt 36 kap. 18 § rättegångsbalken om förutsättningarna i den paragrafen är uppfyllda. Någon särskild bestämmelse om detta behövs därför inte i lagen om anonyma vittnen i brottmål.

Som utredningen föreslår bör rätten redan i samband med prövningen av ansökan ta ställning till vilka skyddsåtgärder som, mot bakgrund av den information som rätten har tillgång till, bedöms nödvändiga för att skydda vittnets identitet. Genom att rätten tar ställning till detta redan i samband med prövningen av ansökan är det möjligt att anpassa dokumentationen av förhör under förundersökningen och eventuell bevisupptagning före huvudförhandling till de skyddsåtgärder som ska gälla vid förhöret. Härigenom kan bevisning säkras så tidigt som möjligt under utredningens gång. Regeringen delar Lagrådets bedömning att det, till skillnad från vad utredningen föreslår, inte är nödvändigt med en särskild upplysning i lagtexten om att rättens beslut även ska innehålla uppgift om vilka skyddsåtgärder som ska kunna vidtas vid förhöret. Att så är fallet framgår redan av befintliga bestämmelser om vad en domstols beslut ska innehålla

Prop. 2024/25:20

41

Prop. 2024/25:20

44

Ett förhör med ett vittne som lämnat uppgifter anonymt i lägre rätt ska få läggas fram eller tas upp i högre rätt om förhöret gäller samma gärning som vittnet hördes om i lägre rätt.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att ett förhör med ett vittne som lämnat sina uppgifter anonymt i en rättegång i lägre rätt ska få läggas fram eller tas upp i en överrättsprocess om förhöret gäller samma gärning som vittnet hördes om i lägre rätt. Utredningen föreslår inte heller att rätten ska få besluta att ändra tidigare beslut om skyddsåtgärder. Utredningen föreslår också en delvis annorlunda språklig och redaktionell utformning av bestämmelsen.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Domstolsverket, JK, Stockholms tingsrätt och Sveriges Domareförbund, anför att utredningens förslag inskränker den grundläggande principen om fri bevisföring och begränsar åklagarens möjlighet att åberopa avgörande bevisning, vilket i förlängningen skulle kunna leda till att tilltalade frikänns, samt att detta bör belysas ytterligare i den fortsatta processen. Även Svea hovrätt anför att förslagets förhållande mellan den fria bevisföringen och den allmänna vittnesplikten måste analyseras närmare och att det bör övervägas att i rättegångsbalken förtydliga att ett förhör med ett vittne som enligt rättens beslut får höras anonymt också måste hållas anonymt. Liknande synpunkter framförs av Malmö tingsrätt. Göta hovrätt avstyrker att bevisning som tillåtits i tingsrätten inte ska tillåtas i hovrätten på grund av att rubricering eller straffvärde blivit ett annat än vad åklagaren åtalat för.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att en grundförutsättning för att ett vittne ska få lämna sina uppgifter anonymt vid en huvudförhandling bör vara att domstolen har meddelat ett beslut om anonymitet enligt lagen om anonyma vittnen i brottmål. Finns det inte något sådant beslut kan vittnet inte höras anonymt. Det finns i en sådan situation däremot inga hinder mot att parterna åberopar ett förhör med vittnet utan skydd av anonymitet.

En andra förutsättning för att ett vittne ska få lämna sina uppgifter anonymt är enligt utredningens förslag att vittnet ska höras om det brott som beslutet avser. Det avgörande är alltså att det brott som åklagaren väcker åtal för är det brott som tingsrätten har beslutat att vittnet ska höras om anonymt. Det kan exempelvis hända att det under förundersökningen framkommer att den gärning som vittnet hörts om anonymt ska rubriceras annorlunda, t.ex. för att brottet inte är så allvarligt som man inledningsvis bedömde. Om åtalet därför avser samma gärning men med ändrad rubricering är det inte fråga om samma brott enligt bestämmelsen. Förutsättningarna för att tillåta det anonyma vittnesmålet som bevis vid huvudförhandlingen är då inte uppfyllda. Om det brott åtalet avser fortfarande är av sådant allvar att det uppfyller kraven i 1 § lagen om anonyma vittnen i brottmål har den som åberopat förhöret emellertid möjlighet att på nytt ansöka om att vittnet ska höras under anonymitet.

Som flera remissinstanser anför, bl.a. Domstolsverket och JK, innebär utredningens förslag en begränsning av principen om fri bevisföring. Med hänsyn till behovet av att endast tillåta anonyma vittnesmål vid brott av visst allvar och vikten av att anonyma vittnen inte ska kunna användas för att utreda andra brott, där förutsättningarna för anonymitet inte är

uppfyllda, delar regeringen dock utredningens bedömning att en utgångspunkt för att ett vittne ska få lämna sina uppgifter anonymt vid en huvudförhandling bör vara att domstolen har meddelat ett beslut om anonymitet enligt lagen om anonyma vittnen i brottmål och att vittnet ska höras om det brott som beslutet avser.

Utredningens förslag innebär vidare att om tingsrätten dömer för ett lindrigare brott än det för vilket anonymitet har beviljats och åklagaren, i samband med att domen överklagas av någon part, inte överklagar även beträffande rubriceringen eller väljer att inte överklaga alls, saknas förutsättningar för att tillåta vittnesförhöret som bevis i högre rätt. Som bl.a. Göta hovrätt och JK framhåller medför detta att hovrätten, och i förekommande fall Högsta domstolen, inte får samma underlag för sin bedömning som tingsrätten eller hovrätten. Om det anonyma vittnesförhöret var en nödvändig förutsättning för en fällande dom, kan det dessutom leda till att den tilltalade frias. Den tilltalade kan också, under andra förhållanden, riskera att hamna i ett sämre läge i högre rätt om möjligheten att höra det anonyma vittnet faller bort, vilket skulle kunna komma i konflikt med rätten till en rättvis rättegång enligt regeringsformen och Europakonventionen.

Mot den bakgrunden bedömer regeringen, till skillnad från utredningen men i likhet med bl.a. JK, att övervägande skäl talar för att högre rätt som utgångspunkt alltid ska ha tillgång till samma bevisning som lägre rätt. Trots att målet i högre rätt rör ett annat brott bör alltså ett förhör med ett vittne som lämnat sina uppgifter anonymt i lägre rätt få läggas fram eller tas upp även där, om förhöret avser samma gärning. Utredningens förslag bör därför kompletteras med en sådan bestämmelse.

I likhet med vad utredningen föreslår bör ytterligare en förutsättning för att ett vittne ska få lämna sina uppgifter anonymt i rättegången vara att det är lämpligt att höra vittnet anonymt. Vid lämplighetsbedömningen ska rätten beakta såväl rätten till en rättvis rättegång enligt regeringsformen som Europadomstolens praxis angående tillåtligheten av anonyma vittnen och dess förenlighet med artikel 6 i Europakonventionen. Rätten ska dock inte göra någon omprövning av det tidigare beslutet att tillåta att ett vittne hörs anonymt. Den prövning som ska göras är i stället huruvida bevisningen, utifrån de förutsättningar som finns vid huvudförhandlingen, ska tillåtas eller inte. Det kan exempelvis vara så att vittnet tidigt i en utredning lämnat sina uppgifter anonymt men att det under utredningen visar sig att vittnet är den enda bevisningen i målet, eller att det kommit fram uppgifter som talar för att vittnet känner den tilltalade eller har motiv för att lämna oriktiga uppgifter. I sådana situationer måste domstolen avgöra om det fortfarande är lämpligt att tillåta vittnesförhöret. Om sådana omständigheter har framkommit under förundersökningen, framstår det emellertid som högst osannolikt att åklagaren ändå skulle åberopa förhör med vittnet vid huvudförhandlingen.

Grundläggande för ett system med anonyma vittnen är att ett vittne som beviljats anonymitet får behålla anonymiteten genom hela rättsprocessen. Utgångspunkten måste därför vara, som utredningen föreslår, att en part som åberopat ett anonymt vittne, efter ett beslut från rätten att vittnet inte får höras anonymt i rättegången, inte får lägga fram förhör med vittnet som bevis i brottmålet. Med anledning av vad flera remissinstanser anför, bl.a. Svea hovrätt, finns det anledning att förtydliga att förslaget alltså innebär

Prop. 2024/25:20

45

46

Utredningen föreslår att domstolen, utan möjlighet att ompröva tidigare beslut om skyddsåtgärder, ska kunna besluta om ytterligare skyddsåtgärder enligt 9 § lagen om anonyma vittnen i brottmål. Lagrådet anför att det tidigt i en förundersökning kan vara mycket svårt för rätten att bedöma hur en kommande huvudförhandling kommer att gestalta sig och att det finns en klar risk för att domstolen vid den inledande prövningen felbedömer behovet av skyddsåtgärder och beslutar om skyddsåtgärder som sedan visar sig vara onödiga eller inte längre fyller något syfte. Enligt Lagrådets mening måste det därför finnas utrymme för domstolen att ompröva ett tidigare beslut om skyddsåtgärder.

Grundläggande för ett system med anonyma vittnen är att ett vittne som beviljas anonymitet kan känna sig trygg med att anonymiteten består genom hela rättsprocessen. Genom att tidigt i en utredning kunna försäkra vittnet om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att skydda hans eller hennes identitet kan vittnet få en uppfattning om hur den kommande rättsprocessen kommer att fortlöpa och kan känna sig trygg med att olika åtgärder kommer att vidtas för att hans eller hennes anonymitet ska bestå genom hela rättsprocessen. Samtidigt är det som Lagrådet framhåller av stor vikt att den misstänktes eller tilltalades möjligheter att ifrågasätta vittnets trovärdighet, och rättens möjligheter att göra en trovärdighetsbedömning, inte begränsas i större utsträckning än nödvändigt. I de fall tidigare beslutade skyddsåtgärder inte längre är nödvändiga för att skydda vittnets identitet bör det därför, i likhet med vad Lagrådet föreslår, finnas en möjlighet för rätten att ompröva tidigare beslutade skyddsåtgärder. En sådan bestämmelse bör därför införas i enlighet med Lagrådets förslag.

6.2Rätten ska inte ha kännedom om vittnets identitet

Regeringens förslag: En domare ska vara jävig att handlägga ett mål vid en huvudförhandling i brottmål om han eller hon fått kännedom om identiteten på ett vittne som lämnar eller har lämnat uppgifter anonymt med stöd av ett beslut enligt lagen om anonyma vittnen i brottmål.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att det ska införas en jävsbestämmelse som föreskriver att en domare som fått kännedom om vittnets identitet ska vara jävig att avgöra målet.

Remissinstanserna: Malmö tingsrätt framhåller att en lösning där rätten inte har kännedom om vittnets identitet visserligen kommer att

innebära utmaningar för rätten som ska avgöra målet, men framhåller samtidigt att det inte är lämpligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv att rätten har mer kännedom om vittnet än den tilltalade. Flera remissinstanser, bl.a. Domstolsverket, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Västmanlands tingsrätt och Örebro tingsrätt, har starka invändningar mot att rätten vid målets slutliga prövning inte ska ha kännedom om vittnets identitet och anför att en sådan ordning innebär flera problem. Med en sådan ordning anses rättens ordförande bl.a. ha svårt att säkerställa att otillåtna frågor inte ställs till vittnet. Rätten anses inte heller kunna ta ställning till om vittnet på grund av sin relation till den tilltalade eller misstänkte inte är skyldig att avlägga vittnesmål. Även bedömningen av huruvida det är lämpligt att vittnet hörs anonymt och vilka skyddsåtgärder som krävs för att skydda vittnets identitet framstår enligt dessa remissinstanser som mycket svår att göra utan kännedom om vittnets identitet. Svea hovrätt ifrågasätter vidare om ett förhör med ett anonymt vittne vars identitet är okänd för rätten kommer att kunna tillmätas något bevisvärde alls. Örebro tingsrätt konstaterar att det i andra länder förekommer lösningar där rätten har kännedom om vittnets identitet, och i likhet med Uppsala universitet anser tingsrätten att en sådan lösning vore önskvärd även i Sverige. Domstolsverket, Stockholms tingsrätt och Västmanlands tingsrätt ifrågasätter hur sanktionsbestämmelserna om vite, häktning och hämtning av ett vittne som inte inställer sig till förhör är avsedda att tillämpas när vittnet är anonymt. Remissinstanserna anser att utredningen inte i tillräcklig grad berör dessa frågor. Stockholms tingsrätt efterlyser även en redogörelse för hur kallelse av sådana vittnen bör ske. Centrum för rättvisa och Västmanlands tingsrätt bedömer att en ordning som innebär att rätten inte ska få ha kännedom om vittnets identitet uttryckligen bör framgå i lag. Domstolsverket anser att det närmare bör övervägas om jävsbestämmelserna kan utgöra ett rättsligt stöd för att den domare som avgör målet inte får ha kännedom om vittnets identitet. Svea hovrätt instämmer i utredningens bedömning att jävsbestämmelserna inte ger ett sådant stöd medan Stockholm tingsrätt framhåller att frågan om jäv bör analyseras ytterligare.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att den domare som ska avgöra ett brottmål där ett vittne lämnar sina uppgifter anonymt som utgångspunkt inte ska känna till vittnets identitet. En sådan ordning innebär att domaren inte har ett informationsövertag över den tilltalade och kan ses som en garanti för att de anonymt lämnade uppgifterna inte får en större tyngd än vad vittnesförhöret förtjänar. En sådan ordning kommer med nödvändighet att innebära att ett större ansvar läggs på åklagaren i vissa avseenden.

I 1 kap. 9 § regeringsformen föreskrivs att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Bestämmelsen ger uttryck för objektivitetsprincipen. För de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet finns objektivitetsprincipen även preciserad i 23 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken. Där anges det att vid förundersökning om brott ska inte bara omständigheter som talar mot den misstänkte utan även sådant som är gynnsamt för honom eller henne beaktas, liksom att bevis som är till förmån för den misstänkte ska tas till

Prop. 2024/25:20

47

Det är i svensk rättsordning en viktig och etablerad princip att en domare inte får använda uppgifter som den tilltalade inte känner till och konfronteras med vid avgörandet av ett ärende. Principen att rätten inte ska ha ett informationsövertag över den tilltalade är viktig att värna och utgör en grundsten i den tilltalades rätt till ett effektivt försvar. För det fall en domare vid avgörandet av målet skulle ha kännedom om vittnets identitet skulle avgörandet riskera att delvis grunda sig på omständigheter som inte alla parter känt till eller har kunnat kommentera vid rättegången. Rätten skulle inte fullt ut kunna redovisa sina bedömningar och det skulle vara svårt för den enskilde att avgöra vad som legat till grund för domstolens avgörande. En sådan dom skulle därför också vara svår för den tilltalade att bemöta och vid ett överklagande skulle överrätten inte heller kunna kontrollera domens riktighet i alla delar.

Mot den bakgrunden delar regeringen utredningens bedömning att fördelarna med en ordning där inte heller rätten har kännedom om ett anonymt vittnes identitet ur ett rättssäkerhetsperspektiv överväger de nackdelar en sådan ordning kan innebära. Regeringen delar inte Svea hovrätts farhåga att ett förhör med ett anonymt vittne vars identitet är okänd för rätten inte kommer att kunna tillmätas något bevisvärde. Skälet till detta är att bevisvärdet av ett anonymt vittnes utsaga kommer, så som alltid är fallet, att variera beroende på vad vittnet ska höras om, vad uppgifterna ska styrka och innehållet i vittnets berättelse.

Som utredningen och Svea hovrätt framhåller hindrar inte reglerna om domarjäv i 4 kap. 13 § rättegångsbalken i sin hittillsvarande utformning en domare som fått kännedom om ett anonymt vittnes identitet från att delta i målets slutliga avgörande. För att säkerställa den viktiga rättssäkerhetsgaranti det innebär att rätten som avgör ett mål där ett vittne hörs anonymt inte har kännedom om vittnets identitet bör, i likhet med vad Centrum för rättvisa och Västmanlands tingsrätt framför, detta uttryckligen regleras i lag. Detta görs lämpligen genom ett tillägg i bestämmelsen om domarjäv. Den föreslagna jävsregeln bör utformas som Lagrådet föreslår.

Några remissinstanser, bl.a. Domstolsverket och Västmanlands tingsrätt, ifrågasätter hur bestämmelserna i 36 kap. rättegångsbalken om vite, häktning och hämtning av ett vittne ska tillämpas för anonyma vittnen. Stockholms tingsrätt efterlyser vägledning kring hur kallelse av sådana vittnen ska ske, allt mot bakgrund av att rätten inte ska ha någon kännedom om vittnets identitet. Som remissinstanserna anför berör utredningen inte dessa frågor närmare och några lagändringar i dessa avseenden föreslås inte. Bestämmelserna i 36 kap. rättegångsbalken om kallelse, vite, häktning och hämtning av vittnen kommer alltså att vara tillämpliga även i mål där vittnen ska höras anonymt. Bestämmelserna ger rätten möjlighet att i varje enskilt fall bedöma om det är möjligt och lämpligt att t.ex. döma ut vite eller besluta om hämtning av ett anonymt vittne. Regeringen ser därför inte något behov av att införa särregler för anonyma vittnen i dessa avseenden. Hur bestämmelserna ska tillämpas i det enskilda fallet får sedan bli en fråga för rättstillämpningen.

Prop. 2024/25:20

49

Prop. 2024/25:20

50

6.3Anonyma vittnen ska avlägga vittnesed

Regeringens bedömning: Anonyma vittnen bör som utgångspunkt avlägga vittnesed. Det behövs inga lagändringar för att möjliggöra detta.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inga

invändningar eller yttrar sig inte särskilt i frågan. Örebro tingsrätt framför att redan den omständigheten att ett vittne avlägger ed eller inte kommer att avslöja om det finns en relation mellan vittnet och den tilltalade. Om det anonyma vittnet ska avlägga ed måste det därför äga rum utom huvudförhandlingen eller utan att parterna är närvarande i rättssalen. JO framhåller att det kan vara svårt för rätten att utan kännedom om vittnets identitet avgöra om vittnet ska avlägga ed eller inte. Liknande synpunkter framförs av Göta hovrätt som påpekar att det framstår som ovisst hur vittnets anonymitet förhåller sig till 36 kap. 13 § andra stycket rättegångsbalken om att ed inte får avläggas av någon närstående till den tilltalade. Enligt hovrätten framstår det över huvud taget som olämpligt att anonyma vittnen ska avlägga ed. Stockholms universitet (juridiska fakulteten) anför att en förutsättning för att ett vittne ska få höras anonymt bör vara att vittnet är skyldigt att avlägga ed enligt 36 kap. 13 § rättegångsbalken eller att anonyma vittnen undantas från skyldigheten att avlägga ed. Svea hovrätt ifrågasätter om vittneseden kan tillämpas på det sätt utredningen gör gällande. Flera remissinstanser, bl.a. Domstolsverket, JK, JO, Sveriges advokatsamfund och Västmanlands tingsrätt, framhåller att frågan om hur ett anonymt vittnes identitet ska hanteras i en förundersökning och rättsprocess om mened, där vittnet är misstänkt eller tilltalad, bör uppmärksammas i den fortsatta beredningen.

Skälen för regeringens bedömning: Ett vittne ska som huvudregel avlägga ed innan han eller hon hörs vid en huvudförhandling (36 kap. 11 § rättegångsbalken). Ed ska dock inte avläggas av den som är närstående till den tilltalade (36 kap. 3 och 13 §§ rättegångsbalken). Som utredningen föreslår, och en majoritet av remissinstanserna inte invänder mot, bör huvudregeln vara att även ett anonymt vittne ska avlägga vittnesed innan han eller hon hörs vid huvudförhandlingen.

Några remissinstanser, bl.a. Göta hovrätt och JO, framhåller att det för rätten kan vara svårt att utan kännedom om vittnets identitet avgöra om vittnet ska avlägga ed eller inte. Som framgår i avsnitt 5.6 ska det, redan vid prövningen av en ansökan om anonymitet, klargöras om, och i så fall hur, ett vittne är närstående till den tilltalade. Som utgångspunkt kommer ett vittne inte att beviljas anonymitet om vittnet är närstående till den tilltalade. Om detta sker i en undantagssituation och relationen medför att det finns hinder för vittnet att avlägga ed vid en framtida huvudförhandling bör en sådan uppgift kunna vidareförmedlas till rätten som ska avgöra målet slutligt utan att vittnets identitet röjs.

Som framgår i avsnitt 6.2 innebär regleringen också att ett stort ansvar vilar på åklagaren och, i förekommande fall, den tilltalade och dennes försvarare att se till att rätten får den information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna ta ställning till hur vittnesförhöret bör genomföras. I det ansvaret ligger att redogöra för relevanta omständigheter som

Skälen för regeringens förslag

Det behöver införas en ny sekretessbestämmelse

En ansökan om att höra ett vittne anonymt och domstolens beslut i frågan kommer att innehålla uppgifter, såsom uppgifter om vittnets identitet och kontaktuppgifter samt skäl till att vittnet bör höras anonymt, som om de blev offentliga skulle kunna medföra en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet. För att ett anonymt vittne ska kunna få det åsyftade skyddet av anonymitet är det naturligtvis nödvändigt att vittnets identitet och kontaktuppgifter inte blir offentliga så länge ett offentliggörande skulle riskera att skada vittnet. Det måste mot den bakgrunden övervägas i vad mån uppgifter som hänför sig till anonyma vittnen kan skyddas av sekretess genom befintlig reglering och i vilken mån det behöver införas nya sekretessbestämmelser till skydd för ett anonymt vittnes identitet.

Utgångspunkten i 2 kap. tryckfrihetsförordningen är att en handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Om en handling är att anse som allmän, ska den på begäran tillhandahållas den som önskar ta del av den. I den mån uppgifter i ett ärende om anonyma vittnen begärs ut ska de alltså lämnas ut om inte en eller flera sekretessbestämmelser hindrar utlämnandet.

Det kan till en början konstateras att det redan i dag finns vissa möjligheter att sekretessbelägga uppgifter om ett anonymt vittne under förundersökningen. Det gäller bland annat sekretess för uppgift om en

enskilds personliga och ekonomiska förhållanden under förundersökningen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men (35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Sekretess gäller även för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs (18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). När det gäller möjligheten att sekretessbelägga uppgift i en anmälan eller utsaga från enskild, i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, krävs starkare skäl för sekretess. Det ska då kunna antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs (35 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen).

I domstol gäller en stark presumtion för offentlighet. Uppgifter som varit sekretessbelagda under förundersökningen blir därför som huvudregel offentliga när de lämnas över till domstol i samband med att åtal väcks (35 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen). Förhandlingsoffentligheten ska säkerställa allmänhetens möjlighet till insyn i domstolarnas verksamhet och är avsedd att fungera som en garanti för att viktiga rättsstatliga principer följs, såsom allas likhet inför lagen och presumtionen att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Presumtionen hos domstolarna är alltså, till skillnad från vad som gäller hos polis- och åklagarmyndigheterna, att namn, personuppgifter och kontaktuppgifter till enskilda är offentliga. Det innebär också att de bestämmelser som i någon mån möjliggör sekretess för anonyma vittnen under förundersökningen i domstol har ett rakt skaderekvisit, dvs. att bedömningen av om sekretess

Prop. 2024/25:20

55

56

I likhet med utredningen och bl.a. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten bedömer regeringen att det befintliga sekretesskyddet inte är tillräckligt för att garantera att ett anonymt vittnes identitet inte röjs. För att säkerställa skyddet för anonyma vittnens identitet behöver det därför införas en ny bestämmelse om sekretess för ett anonymt vittnes identitets- och kontaktuppgifter i domstol. Sekretessen bör för det första gälla för uppgifter som förekommer i ett ärende enligt lagen om anonyma vittnen i brottmål. Sekretessbestämmelsen behöver också skydda identitets- och kontaktuppgifterna för det anonyma vittnet i brottmålet. Slutligen behöver sekretessen även ge ett skydd för det anonyma vittnets identitets- och kontaktuppgifter hos Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten efter att åtal har väckts.

Utformning och placering av sekretessbestämmelsen

När en sekretessbestämmelse utformas är utgångspunkten att en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar inte ska gå utöver vad som är motiverat med hänsyn till de intressen som skyddas av sekretessen. Vidare ska utformningen vara så specifik som möjligt när det gäller såväl sekretessens föremål som dess räckvidd.

I fråga om vilka uppgifter som ska omfattas av sekretess delar regeringen utredningens bedömning av hur bestämmelsen bör avgränsas. Sekretessen bör omfatta vittnets namn och personnummer. Sekretessen bör också omfatta en bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysningar om var vittnet bor stadigvarande eller tillfälligt. Förutom bostadsadresser kan det vara adresser till platser där vittnet tillfälligt uppehåller sig, såsom sommarstugor eller hotell. Det kan också vara fråga om en adress till vittnets närstående. Även andra uppgifter om platser än adresser kan behöva omfattas, t.ex. vilken ort eller stadsdel som vittnet bor eller befinner sig i. Vidare bör uppgifter om telefonnummer, e- postadresser och andra jämförbara uppgifter som kan användas för att komma i kontakt med vittnet omfattas. Sekretessen bör också omfatta vittnets andra personliga förhållanden. Detta innebär att regleringen kan komma att omfatta vitt skilda slag av information som är knuten till den enskildes person, t.ex. uppgifter om familjeförhållanden, hälsa och vandel. Även fotografisk bild och ekonomiska uppgifter samt uppgifter som inte är direkt knutna till den enskildes privata sfär, så som uppgift om anställning, omfattas av uttrycket. Vid prövningen av uttryckets närmare innebörd får vägledning hämtas från vad som enligt normalt språkbruk kan läggas i dess betydelse (jfr propositionen om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet, prop. 1975/76:160 s. 109 och

propositionen med förslag till sekretesslag m.m., prop. 1979/80:2 Del A s. 84). Sammanfattningsvis innebär det att skyddet som utgångspunkt gäller samtliga uppgifter hos domstolen som gör det möjligt att identifiera vittnet.

Eftersom utgångspunkten är att sekretess ska gälla för uppgifterna föreslår utredningen att bestämmelsen utformas med ett s.k. omvänt

skaderekvisit. Det innebär att uppgifterna bara får lämnas ut om det står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde lider men. En sådan inskränkning av offentlighetsprincipen måste ha starka skäl för sig.

Offentlighetsprincipen innebär att rätten att ta del av uppgifter i allmänna handlingar bara får begränsas om det krävs med hänsyn till vissa särskilt angivna skäl, bl.a. skyddet för enskildas personliga förhållanden (2 kap. 2 § första stycket 4 tryckfrihetsförordningen). En ny sekretessbestämmelse är vidare bara motiverad om behovet av sekretess bedöms ha företräde framför allmänhetens intresse av insyn i myndighetens verksamhet.

Mål och ärenden i domstol som rör anonyma vittnen kommer att innehålla uppgifter som, om de blev offentliga, skulle kunna medföra en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid. Mot den bakgrunden bedömer regeringen, i likhet med utredningen men till skillnad från Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna, att intresset av att skydda anonyma vittnens identitet i detta fall bör ha företräde framför allmänhetens möjligheter till insyn i domstolarnas verksamhet. Därtill bör det framhållas att kontaktuppgifter till vittnen som ska höras under anonymitet finns hos domstolen i huvudsak på grund av att domstolen ska kunna komma i kontakt med vittnet i ett mål eller ärende. Det är uppgifter som regelmässigt inte har någon betydelse i sak, t.ex. för bedömningen av ansvarsfrågan i brottmål. Även den omständigheten talar för att intresset för att skydda sådana uppgifter har företräde framför möjligheterna till insyn.

Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten för fram att det bör övervägas om det bör föreskrivas absolut sekretess för ett anonymt vittnes uppgifter. Bestämmelser om absolut sekretess är ovanliga och bör endast gälla undantagsvis (se propositionen Polisens register, prop. 1997/98:97 s. 65 f.). När det gäller informatörer och andra uppgiftslämnare inom underrättelsetjänsten har det bedömts vara tillräckligt med ett omvänt skaderekvisit. Starka skäl talar för att det skydd som ett omvänt skaderekvisit ger är tillräckligt också för uppgifter om anonyma vittnen. Att höra ett vittne anonymt kommer endast att ske i undantagsfall när det finns en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid. I en sådan situation är det svårt att tänka sig att det skulle kunna stå klart att uppgiften kan röjas utan risk för men. Skyddet för ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter är därför starkt med ett omvänt skaderekvisit och risken för att uppgifter lämnas ut till men för ett vittne framstår som liten. Härtill kommer att en bestämmelse med absolut sekretess med så lång varaktighet som regeringen föreslår uppenbart skulle hindra utlämnande av uppgifter även om det inte längre skulle finnas någon risk för men, exempelvis om samtliga inblandade avlidit. Regeringens sammantagna bedömning är därför att skälen för absolut sekretess inte väger tillräckligt tungt för att motivera ett undantag från huvudregeln om att sekretessbestämmelser ska vara försedda med ett skaderekvisit.

Nästa fråga är om sekretess bara ska gälla för vittnen som hörs anonymt eller om sekretess också bör gälla för vittnen som varit föremål för en ansökan om anonymitet som avslagits. Om villkoren för att höra ett vittne

Prop. 2024/25:20

57

s. 32 och 33 och Ekelöf m.fl., Rättegång, Femte häftet, 7 uppl., s. 136 f.). Det är upp till förundersökningsledaren att med beaktande av objektivitetsprincipen avgöra vilka delar av förundersökningen som den misstänkte kan tillåtas ta del av utan att det skadar utredningen (se prop. 2016/17:68 s. 58). Bedömningen blir i normalfallet beroende av i vilket skede en förundersökning befinner sig.

Rätten till insyn gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Huvudregeln är att sekretessen för uppgifter i ett mål eller ärende hos en domstol eller en annan myndighet viker för en parts rätt till insyn i målet eller ärendet. Detta gäller dock inte i den utsträckning det av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagda uppgifter i materialet inte röjs.

När en förundersökning har slutförts har den misstänkte och försvararen som utgångspunkt rätt att ta del av det som förekommit vid förundersökningen, s.k. slutdelgivning (23 kap. 18 a § rättegångsbalken). Rätten till insyn är en rätt till aktinsyn och omfattar både det preliminära förundersökningsprotokollet och sidomaterialet. Utgångspunkten är att den misstänkte ska få ta del av allt material som är av betydelse som underlag för åklagarens beslut i åtalsfrågan. Att en misstänkt och dennes försvarare har rätt att ta del av material och uppgifter av betydelse för åklagarens beslut i åtalsfrågan är avgörande för bl.a. möjligheten att planera ett försvar. Det är också en rätt som följer av artikel 6 i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång.

Den misstänktes och försvararens rätt att ta del av uppgifter i förundersökningen efter slutdelgivningen kan endast under vissa förutsättningar begränsas på grund av sekretess. Förhållandet mellan insynsrätten och sekretess vid slutdelgivning regleras i 10 kap. 3 a § offentlighets- och sekretesslagen. Av bestämmelsen följer att en förutsättning för att rätten till insyn ska kunna begränsas är att det rör sig om en uppgift som inte har betydelse för beslutet i åtalsfrågan.

Rekvisitet betydelse för beslutet i åtalsfrågan ska förstås som alla uppgifter i förundersökningen, inklusive sidomaterialet, som har betydelse för åklagarens ställningstagande i åtalsfrågan med utgångspunkt i den misstänktes rätt att förbereda sitt försvar. Rätten till insyn vid slutdelgivningen är bland annat avsedd att ge den misstänkte en möjlighet att försöka förmå åklagaren att fatta ett negativt åtalsbeslut. Partsinsynen gäller inte enbart processmaterial. Den enskilda åklagarens uppfattning om vad han eller hon anser relevant för åtalet är inte utslagsgivande för vad en part har rätt till insyn i. En objektiv bedömning med beaktande av försvarets perspektiv avgör frågan om partsinsynens omfattning (se prop. 2016/17:68 s. 60 f.). Rätten till insyn i förundersökningsmaterialet – inklusive sidomaterialet – består efter det att åtal har väckts och fram till dess att åtalet slutligt har prövats eller saken annars slutligt har avgjorts.

En tilltalad har även efter att ett mål avgjorts slutligt, och personen därmed formellt inte längre är part i ett pågående ärende, en vidsträckt rätt att ta del av uppgifter i den förundersökning som har föregått avgörandet eller annan uppgift som har tillförts målet och som har haft betydelse för beslutet i åtalsfrågan eller för avgörandet av målet i sak (10 kap. 4 a § offentlighets- och sekretesslagen). En sådan rätt gäller enligt bestämmelsen även för uppgifter som inte har haft någon sådan betydelse, om det inte av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig

Prop. 2024/25:20

61

dels eftersom anonyma vittnen i regel kommer att vara privatpersoner där olika typer av bakgrundsinformation om personerna ofta kommer att vara relevant för försvararens möjlighet att ifrågasätta vittnenas trovärdighet och därmed för den misstänktes möjligheter att försvara sig. Därmed inträder rätten till partsinsyn för den misstänkte, enligt nuvarande regler, i fråga om uppgifterna kring vittnet om inte en inskränkning av insynsrätten görs.

Det helt centrala för att en reform om anonyma vittnen ska fungera är att ett vittne som utlovats anonymitet garanteras anonymitet genom hela rättsprocessen. Det är därför angeläget att regelverket utformas så att det inte råder något tvivel kring förutsättningarna att skydda ett vittnes identitet. Regeringen delar därför remissinstansernas uppfattning att en begränsning i parts insynsrätt för uppgifter om ett anonymt vittnes identitet eller kontaktuppgifter uttryckligen bör framgå av lag. Begränsningen av insynsrätten i förhållande till det anonyma vittnets identitet, genom både direkta och indirekta uppgifter som kan leda till att identiteten röjs, bör gälla såväl vid slutdelgivning enligt 23 kap. 18 a § rättegångsbalken som för förundersökningar som föregått det slutliga avgörandet i ett mål. Detta bör uttryckligen framgå av lagen. Bestämmelser som begränsar insynsrätten bör därför tas in i 10 kap. 3 a och 4 a §§ offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelsen i 10 kap. 3 a § offentlighets- och sekretesslagen kan lämpligen, bortsett från några mindre språkliga justeringar, utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Det krävs inga ytterligare begränsningar av partsinsynen

Som anges ovan inträder partsinsynen i regel i samband med att den misstänkte underrättats om skälig misstanke. Den misstänkte har då som utgångspunkt rätt att löpande ta del av vad som har förekommit vid förundersökningen i den mån det kan ske utan men för utredningen (23 kap. 18 § rättegångsbalken). En sådan rätt till insyn gäller emellertid inte i den utsträckning det av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagda uppgifter i materialet inte röjs (10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen). En förutsättning för att ett vittne ska få höras anonymt är att det finns en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid. Som utredningen framhåller kan det i en sådan situation i princip alltid antas att röjandet av ett anonymt vittnes identitet eller kontaktuppgifter både kan vara till men för utredningen och att det är av synnerlig vikt att uppgifterna inte röjs. Uppgifter som kan röja det anonyma vittnets identitet och kontaktuppgifter under förundersökningen får därmed anses skyddade redan med nuvarande reglering. Några ytterligare lagändringar för att säkerställa skyddet för ett anonymt vittnes identitet under förundersökningen behövs därför inte.

När det gäller en misstänkts rätt att ta del av material som ligger till grund för ett beslut om frihetsberövande, finns det en särskild bestämmelse i 24 kap. 9 a § rättegångsbalken som innebär att den som anhålls eller häktas har rätt att ta del av alla omständigheter som ligger till grund för beslutet om anhållande eller häktning. Rätten att ta del av de omständigheter som ligger till grund för ett beslut om anhållande eller

Prop. 2024/25:20

63

68

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Med hänsyn till det angelägna syftet att bryta tystnadskulturen, stärka skyddet för vittnen och öka lagföringen av allvarlig brottslighet bör lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2025.

När det gäller processrättslig lagstiftning är huvudregeln att nya regler blir tillämpliga omedelbart. Det innebär att reglerna ska tillämpas på varje processuell företeelse som inträffar efter det att regleringen har trätt i kraft. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte finns någon anledning att frångå den huvudregeln. Några övergångsbestämmelser behövs därför inte.

10Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen innebär ett stärkt skydd för vittnen i rättsprocesser i syfte att bryta tystnadskulturen och på så sätt förbättra förmågan att utreda och klara upp brott.

Förslagen leder till marginella kostnadsökningar för Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Sveriges Domstolar,

Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Kostnadsökningarna bedöms inte vara större än att de kan hanteras inom ramen för berörda myndigheters befintliga ekonomiska ramar.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inga

invändningar mot utredningens bedömning. Barnombudsmannen efterfrågar en redogörelse för hur förslagen förhåller sig till barnkonventionen. Svea hovrätt efterlyser en grundligare analys av kostnaderna för domstolarna. Västmanlands tingsrätt anför att det finns en risk för att regleringen kommer att medföra merarbete och en ökad administrativ börda för domstolarna som överskrider utredningens prognoser. Kammarrätten i Stockholm påpekar att det är viktigt att domstolarna tillförs mer resurser om reformen föranleder ökade kostnader och Sveriges Domareförbund påpekar att det är viktigt att domstolarna har tillräckliga ekonomiska resurser som är hållbara över tiden. Tullverket anför att det inledningsvis kommer att uppkomma kostnader för bl.a. utbildnings- och informationsinsatser men att det är svårt att bedöma hur stora dessa kostnader kommer att bli.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet

Förslagen bedöms ge de brottsbekämpande myndigheterna effektivare verktyg för att utreda brott och bryta den tystnadskultur som finns omkring de kriminella nätverken. Möjligheten att vara anonym i en rättsprocess

74

5 § I fråga om offentligt ombud ska följande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken tillämpas:

–26 § andra stycket om befogenheter,

–27 § om förordnande,

–28 § andra stycket om att uppdraget gäller i högre rätt,

–29 § om ersättning, och

–30 § om tystnadsplikt.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken som ska tillämpas i fråga om offentliga ombud. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Hänvisningen till 27 kap. 26 § andra stycket rättegångsbalken innebär att det offentliga ombudet har rätt att ta del av det som förekommer i ärendet, yttra sig och överklaga rättens beslut. Hänvisningen till 27 § innebär att samma förordnandeprocedur som anges i bestämmelsen också gäller när ett offentligt ombud utses enligt denna lag. Hänvisningen till 28 § andra stycket innebär att ett uppdrag som offentligt ombud också gäller i högre rätt. Hänvisningarna till 29 och 30 §§ innebär att reglerna om ersättning och om tystnadsplikt gäller för offentliga ombud även enligt denna lag.

Sammanträde

6 § En ansökan om att ett vittne ska höras anonymt ska så snart som möjligt prövas av rätten vid ett sammanträde. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När den misstänkte eller tilltalade har ansökt ska i stället åklagaren och försvararen närvara, liksom den misstänkte eller tilltalade om dennes närvaro är nödvändig för utredningen.

Har tingsrättens beslut överklagats, ska hovrätten hålla ett sammanträde, om det inte är obehövligt. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. När överklagandet avser en ansökan av den misstänkte eller tilltalade gäller första stycket tredje meningen om närvaro vid sammanträdet.

Av paragrafen följer att en ansökan om att ett vittne ska höras anonymt ska prövas vid ett sammanträde. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Av första stycket framgår att när en ansökan kommer in till tingsrätten ska ett sammanträde i ärendet hållas så snart som möjligt. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. Om den misstänkte eller tilltalade ansökt ska i stället åklagaren och den misstänktes eller tilltalades försvarare närvara. Om det är nödvändigt för utredningen i ärendet ska även den misstänkte eller tilltalade närvara.

Av andra stycket framgår att om tingsrättens beslut överklagas ska hovrätten hålla ett sammanträde om det inte är obehövligt. Hovrätten får i varje enskilt fall avgöra om det med beaktande av omständigheterna i ärendet är obehövligt att hålla sammanträde. Med hänsyn till att rätten och parterna som utgångspunkt bör vara försiktiga med att i skrift utveckla sin talan eller skälen för sitt beslut kan det endast i undantagsfall anses obehövligt att hålla ett sammanträde i ärendet. Vid sammanträdet gäller samma regler för parternas närvaro som i tingsrätten.

Prop. 2024/25:20

82

11.3Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

10 kap.

3 a § När en misstänkt och försvararen enligt 23 kap. 18 a § första stycket rättegångsbalken har underrättats om rätten att ta del av det som har förekommit vid en förundersökning, gäller begränsningarna enligt 3 § första stycket i fråga om rätten att ta del av en handling eller något annat material endast om

1.det är fråga om en uppgift som inte har betydelse för beslutet i åtalsfrågan,

och

2.det står klart att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför den misstänktes intresse av att ta del av uppgiften.

Första stycket gäller även efter beslut om åtal och fram till dess att åtalet slutligt har prövats, eller saken slutligt har avgjorts på annat sätt.

Första stycket gäller inte i fråga om en uppgift för vilken sekretess skulle gälla hos domstol enligt 35 kap. 12 a §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller när det råder sekretess för uppgifter som omfattas av den misstänktes rätt till insyn i förundersökningen från slutdelgivningen. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke som undantar uppgifter som i domstol skulle omfattas av sekretess enligt 35 kap. 12 a § offentlighets- och sekretesslagen från bestämmelsens tillämpningsområde.

4 a § Sekretess hindrar inte att en tilltalad i ett mål, som slutligt har avgjorts, tar del av uppgifter i den förundersökning som har föregått avgörandet eller av annan uppgift som har tillförts målet och som har haft betydelse för beslutet i åtalsfrågan eller för avgörandet av målet i sak. Samma sak gäller för uppgifter som inte har haft någon sådan betydelse, om det inte av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att den sekretessbelagda uppgiften inte röjs, och det står klart att det intresset har företräde framför den enskildes intresse av att ta del av uppgiften.

Sekretess hindrar inte heller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, att den som har godkänt ett strafföreläggande eller ett föreläggande av en ordningsbot tar del av uppgifter i en sådan brottsutredning som har utförts enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken och som har föregått föreläggandet.

När en domstol eller någon annan myndighet lämnar en sekretessbelagd uppgift till en enskild enligt första eller andra stycket, får myndigheten göra ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller att utnyttja den.

Att den tystnadsplikt som uppkommer genom ett sådant förbehåll som anges i tredje stycket inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen följer av 13 kap. 5 § andra stycket.

Första och andra stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 35 kap. 12 a §.

I paragrafen finns bestämmelser om möjlighet för den som har varit tilltalad i ett brottmål som avgjorts slutligt att ta del av uppgifter i det bakomliggande utredningsmaterialet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafen införs ett nytt femte stycke som undantar sekretess enligt 35 kap. 12 a § offentlighets- och sekretesslagen från bestämmelsens tillämpningsområde.

Sammanfattning av delbetänkandet Anonyma vittnen (SOU 2023:67)

Problembilden

De senaste 20 åren har antalet grupperingar och nätverk i den kriminella miljön blivit allt fler. Antalet skjutningar med dödlig utgång har ökat kraftigt över tid. Runt de kriminella nätverken finns en utbredd tystnadskultur som kännetecknas av ett lågt förtroende för polisen och en rädsla för eller motvilja mot att själv bli del av en rättsprocess. Det förekommer även systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägande och anmälare (se bl.a. Tystnadskulturer, Brå 2019, och Kriminell påverkan i lokalsamhället, Noa 2019). När personer som bevittnar brott avstår från att lämna uppgifter kan det leda till att brottsutredningar måste läggas ned och att gärningsmän går fria på grund av bristande bevisning. I förlängningen riskerar det att urholka allmänhetens förtroende för rättsväsendet, vilket i sin tur utgör ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten. Den som har blivit vittne till ett brott måste kunna känna sig trygg med att lämna uppgifter i brottsutredningar och i domstol. För att bryta tystnadskulturen och öka lagföringen är det nödvändigt att rättsväsendet kan erbjuda den som vittnar om brott ett bättre skydd.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 1

Prop. 2024/25:20 Bilaga 1

vittnets rätt till trygghet och säkerhet. På samma gång som den tilltalades rätt till försvar respekteras bör vittnena tillförsäkras skydd så att de kan lämna sina vittnesmål utan att riskera att bli utsatta för hot.

Det är en grundläggande princip i en rättsstat att den som anklagas för ett brott ska kunna ta del av samtliga omständigheter som ligger till grund för en dom mot honom eller henne. Vi gör därför bedömningen att rätten som dömer i målet inte ska ha tillgång till uppgifter om det anonyma vittnes identitet. Det innebär att rätten inte kommer att ha tillgång till några fler uppgifter om vittnet än den tilltalade och dennes försvarare och någon begränsning av den tilltalades rätt till insyn i de omständigheter som rätten lägger till grund för sitt avgörande behöver därför inte införas.

Vårt förslag innebär alltså inte någon inskränkning av den tilltalades rätt till insyn i all den bevisning som läggs till grund för rättens avgörande. Trots det innebär avsaknad av kunskap om det anonyma vittnets identitet en begränsning av förutsättningarna för den tilltalade att kunna ifrågasätta vittnets trovärdighet och tillförlitligheten i de uppgifter som lämnas och därmed en begränsning av förutsättningarna att bedriva ett effektivt försvar. Vårt förslag till reglering är därför utformat så att det blir tillämpligt endast i vissa undantagsfall.

Ett centralt moment i rättssäkerhetsgarantin för den misstänkte eller tilltalade är vidare att domstolens bevisvärdering görs med utgångspunkt att uppgifterna lämnas anonymt.

86

En ny lag som reglerar förutsättningarna när ett vittne får höras anonymt

Vi föreslår att det införs en ny lag som reglerar under vilka förutsättningar ett vittne kan höras anonymt. Den nya lagen ska benämnas lag om anonyma vittnen i brottmål. Alla slags vittnen omfattas av lagen. Däremot kan inte andra bevispersoner än vittnen höras anonymt.

Domstol ska kunna besluta att ett vittne ska höras anonymt i vissa undantagssituationer. Det ska bland annat krävas att det föreligger en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid. Vidare ska misstanken om brott eller åtalet som vittnet ska höras om gälla ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. Slutligen ska det krävas att skälen för åtgärden uppväger de svårigheter det innebär för den misstänkte eller tilltalade att förbereda och utföra sitt försvar och att åtgärden är lämplig.

Åklagare och misstänkt eller tilltalad ska kunna åberopa ett anonymt vittne, såväl under förundersökning som efter att åtal har väckts. En målsägande ska dock inte kunna åberopa ett anonymt vittne.

Den domare som dömer i målet ska inte ha någon information om vittnets identitet. Härigenom tillses att domaren inte har mer information än den tilltalade och att de anonymt lämnade uppgifterna inte får en större tyngd än vad som föranleds av själva förhöret. Inte heller den offentliga försvararen ska ha kännedom om vittnets identitet när åklagaren åberopar ett anonymt vittne.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 1

Ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter ska inte antecknas i förundersökningsprotokollet. Uppgifterna ska i stället antecknas på en särskild handling.

En ny sekretessbestämmelse införs i offentlighets- och sekretesslagen. Enligt bestämmelsen ska sekretess gälla hos domstol för uppgift om ett vittne enligt lagen om anonyma vittnen i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften avser namn eller personnummer, bostadsadress eller andra personliga förhållanden. Sekretessen ska fortsätta att gälla hos Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten när uppgifterna lämnas till domstol i samband med att åtal väcks.

Nuvarande regler om partsinsyn för misstänkt och tilltalad bedöms vara tillräckliga för att hindra att uppgifter om ett anonymt vittnes identitet och kontaktuppgifter lämnas ut. Några författningsändringar i dessa avseenden bedöms därför inte nödvändiga.

Delbetänkandets lagförslag

Förslag till lag (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för att höra ett vittne anonymt

1 § Ett vittne får i brottmål höras så att hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter inte avslöjas (anonymt) om

1.det föreligger en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid,

2.misstanken om brott eller åtalet som vittnet ska höras om gäller

a)ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

b)annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år,

3. skälen för åtgärden uppväger de svårigheter det innebär för den misstänkte eller tilltalade att förbereda och utföra sitt försvar, och

4. det i övrigt är lämpligt.

Ansökan

2 § Åklagaren, den misstänkte eller den tilltalade får vid tingsrätten ansöka om att ett vittne ska höras anonymt.

När en ansökan enligt första stycket har inkommit ska rätten så snart som möjligt utse ett offentligt ombud, om förutsättningarna för det är uppfyllda enligt 3 §, samt hålla sammanträde enligt 5 §.

Bestämmelserna i 19 kap. rättegångsbalken ska gälla i fråga om rättens prövning.

Offentligt ombud

3 § Om åklagaren ansöker om att ett vittne ska höras anonymt ska rätten utse ett offentligt ombud för att bevaka rättssäkerhetsfrågor i ärendet.

4 § I fråga om offentligt ombud tillämpas vad som föreskrivs i 27 kap. 26 § andra stycket, 27 §, 28 § andra stycket, 29 § och 30 § rättegångsbalken.

Sammanträde

5 § Rätten ska pröva ansökan vid ett sammanträde. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. Om den misstänkte eller tilltalade har gjort ansökan ska i stället åklagaren och den misstänkte eller tilltalade och dennes försvarare närvara.

6 § Den som ansöker om att ett vittne ska höras anonymt ska vid sammanträdet redogöra för vittnets identitet, om och i så fall hur vittnet är närstående till den misstänkte eller tilltalade, vilket brott som vittnet ska

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

89

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

90

höras om, skälen för begäran om anonymitet och vilka skyddsåtgärder enligt 8 § som behöver vidtas.

Beslut

7 § Om rätten tillåter att ett vittne hörs anonymt ska beslutet innehålla uppgift om vilket brott förhöret ska avse och vilka skyddsåtgärder enligt 8 § som ska kunna vidtas.

8 § Rätten får, om det bedöms nödvändigt för att skydda vittnets anonymitet, besluta att vid förhöret

1.vittnet ska få delta i rättens sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken,

2.en part eller en åhörare inte ska få närvara i rättssalen enligt 36 kap. 18 § rättegångsbalken,

3.sammanträdet ska hållas inom stängda dörrar enligt 5 kap. 1 § rättegångsbalken, och

4.vittnets röst ska få ändras eller vittnets utseende döljas genom fysiskt eller tekniskt hjälpmedel.

Sekretess

9 § För vittnets identitet och kontaktuppgifter gäller vad som är föreskrivet om sekretess i 35 kap. 12 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Verkställighet och överklagande

10 § Beslut enligt denna lag ska gälla omedelbart, om inte annat bestäms av rätten.

11 § Beslut enligt denna lag får överklagas. Vid överklagande ska tillämpas vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om överklagande av beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 5 kap. 1 §, 36 kap. 5 a, 6 och 10 §§ samt 38 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 36 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

92

indirekt röjer identiteten på den som har lämnat uppgifter för att användas i en verksamhet som anges i 18 kap. 1 eller 2 § samma lag, får inte höras som vittne om uppgiften.

Första stycket gäller inte

1.i fråga om en uppgiftslämnare vars uppgifter åberopas till stöd för ett allmänt åtal.

2.om den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats har gett sitt tillstånd, och om den till vars förmån sekretessen gäller samtycker,

3.om uppgiftslämnarens identitet kan röjas utan risk för uppgiftslämnarens eller hans eller hennes närståendes säkerhet till liv eller hälsa, eller om identiteten kan röjas utan risk för att en verksamhet som anges i 18 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen skadas, eller

4.om rätten anser att det finns synnerlig anledning att höra vittnet om uppgiften.

För vittnen som hörs anonymt enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål gäller vad som föreskrivs i första stycket.

6 §

Ett vittne får vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående, som avses i 3 §, har förövat brottslig eller vanärande handling.

Ett vittne får även vägra att yttra sig om yrkeshemlighet. Han eller hon får också vägra att lämna uppgift om en enskilds personliga förhållanden som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Vad som sägs i andra stycket gäller inte, om det finns synnerlig anledning att vittnet hörs om yrkeshemligheten eller uppgiften.

Ett vittne som lämnar uppgifter anonymt enligt 36 kap. 6 a § får vägra yttra sig om uppgifter som skulle kunna avslöja hans eller

hennes identitet och kontaktuppgifter.

6 a §

I brottmål får ett förhör med ett vittne som lämnar uppgifter anonymt tillåtas som bevis i rättegången om

1. domstol beträffande vittnet har meddelat beslut om anonymitet enligt 1 § lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål,

2. förhöret gäller det brott som beslutet om anonymitet avser, och

3. det är lämpligt.

Vid ett sådant förhör får rätten

besluta om ytterligare skyddsåtgärder enligt 8 § lagen

(2025:000) om anonyma vittnen i brottmål.

10 §

Innan vittnesmålet avläggs, ska rätten höra vittnet om hans eller hennes fullständiga namn och, om det behövs, ålder, yrke och hemvist. Rätten ska också försöka klargöra om vittnet står i något förhållande till en part eller till saken eller om det finns andra omständigheter som kan vara av vikt för bedömandet av tilltron till vittnets berättelse.

Om vittnet på sådant sätt som avses i 3 § är närstående till en part ska rätten informera vittnet om att han eller hon inte är skyldig att avlägga vittnesmål.

Om det namn som vittnet uppger ingår i en kvalificerad skyddsidentitet enligt lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter, ska vittnet upplysa rätten om detta. Detsamma gäller om namnet ingår i en skyddsidentitet som har beslutats i en annan stat och som motsvarar en sådan skyddsidentitet som avses i lagen om kvalificerade skyddsidentiteter.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om vittnet ska höras anonymt enligt 6 a §.

38kap. 8 §

Om en allmän handling kan antas ha betydelse som bevis, får rätten besluta att handlingen ska tillhandahållas.

Första stycket gäller inte

1.handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, om inte den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar har gett sitt tillstånd,

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket inte får höras därom, eller

3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

93

Prop. 2024/25:20 Bilaga 2

94

Förslag till lag om ändring i Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen dels att 35 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 35 kap. 12 a §, av följande lydelse.

35kap. 7 §

Sekretessen enligt 1 § första stycket upphör att gälla hos de myndigheter och i de verksamheter som anges där, om uppgiften lämnas till domstol

2.uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet, eller

3.uppgiften finns i en handling som har kommit från en annan myndighet där uppgiften är sekretessreglerad.

12 a §

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om ett vittne enligt lagen (2025:000) om anonyma vittnen i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men och uppgiften avser

1. namn eller personnummer,

2. bostadsadress eller annan jämförbar uppgift som kan lämna upplysningar om var vittnet bor stadigvarande eller tillfälligt,

3. telefonnummer, e-postadress eller annan jämförbar uppgift som kan användas för att komma i kontakt med vittnet, eller

4. andra personliga förhållanden.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2025.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2024/25:20 Bilaga 3

Prop. 2024/25:20 Bilaga 4

96

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om anonyma vittnen i brottmål

Härigenom föreskrivs följande.

Förutsättningar för att höra ett vittne anonymt

1 § Ett vittne får i brottmål höras på ett sådant sätt att hans eller hennes identitet och kontaktuppgifter inte röjs (anonymt) om

1.det finns en påtaglig risk för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa, frihet eller frid, om vittnets identitet eller kontaktuppgifter blir kända,

2.misstanken om brott eller åtalet som vittnet ska höras om gäller

a)ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller

b)ett annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år,

3. skälen för åtgärden uppväger de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar, och

4. det i övrigt är lämpligt.

Handläggning

2 § På förfaranden enligt denna lag tillämpas reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol i brottmål och om överklagande av beslut i sådana mål, om inte något annat sägs i denna lag.

3 § En åklagare, den misstänkte eller den tilltalade får vid tingsrätten ansöka om att ett vittne ska höras anonymt.

Offentligt ombud

4 § Om en åklagare ansöker om att ett vittne ska höras anonymt, ska rätten utse ett offentligt ombud. Ombudet ska bevaka rättssäkerhetsfrågor i ärendet.

5 § I fråga om offentligt ombud ska följande bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken tillämpas:

–26 § andra stycket om befogenheter,

–27 § om förordnande,

–28 § andra stycket om att uppdraget gäller i högre rätt,

–29 § om ersättning, och

–30 § om tystnadsplikt.

Sammanträde

6 § En ansökan om att ett vittne ska höras anonymt ska så snart som möjligt prövas av rätten vid ett sammanträde. Vid sammanträdet ska åklagaren och det offentliga ombudet närvara. Om den misstänkte eller

tilltalade ansökt, ska i stället åklagaren och den misstänkte eller tilltalade och dennes försvarare närvara.

7 § Den som ansöker om att ett vittne ska höras anonymt ska vid sammanträdet redogöra för

1.vittnets identitet,

2.om och i så fall hur vittnet är närstående till en misstänkt eller tilltalad,

3.vilket brott som vittnet ska höras om,

4.skälen för ansökan, och

5.vilka skyddsåtgärder enligt 9 § som behöver vidtas.

Beslut

8 § I ett beslut att tillåta att ett vittne hörs anonymt ska det anges vilket brott förhöret ska avse och vilka skyddsåtgärder enligt 9 § som ska kunna vidtas.

9 § Rätten får, om det bedöms nödvändigt för att skydda vittnets anonymitet, besluta att

1.vittnet ska få delta i rättens sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken,

2.en part eller en åhörare under förhöret med vittnet inte ska få närvara

irättssalen enligt 36 kap. 18 § rättegångsbalken,

3.förhandlingen under förhöret med vittnet ska hållas inom stängda dörrar enligt 5 kap. 1 § rättegångsbalken, eller

4.vittnets röst ska få förvrängas eller vittnets utseende döljas genom något fysiskt eller tekniskt hjälpmedel.

Sekretess

10 § Till skydd för vittnets anonymitet gäller vad som är föreskrivet om sekretess i 35 kap. 12 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Verkställighet

11 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte rätten beslutar något annat.

Om ett beslut att tillåta att ett vittne hörs anonymt överklagas, får överinstansen bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 4

97

Prop. 2024/25:20 Bilaga 4

98

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 4 kap. 13 §, 5 kap. 1 §, 36 kap. 6 och 10 §§ och 38 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 36 kap. 5 b och 6 a §§, av följande lydelse.

4kap. 13 §1

Domare är jävig att handlägga mål:

1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller

nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta

1Senaste lydelse 1993:348.

eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6.om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7.om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;

8.vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;

9.om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

10.om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet.

Prop. 2024/25:20 Bilaga 4

100