HC03176: Anpassning av svensk rätt till den reviderade VIS-förordningen

Prop. 2024/25:176 Rätten till åtkomst enligt artiklarna 22l och 22m omfattar utsedda myndigheter för att inhämta uppgifter för brottsbekämpande ändamål och centrala åtkomstpunkter för detta. Vilka myndigheter som utses i de här avseendena bör regleras på förordningsnivå och kommer därför inte att behandlas i propositionen.

Prop. 2024/25:176 Regeringen bedömer därför att ändringarna i VIS-förordningen och viseringskodexen om registrering i VIS-systemet av biometriska uppgifter vid ansökan om Schengenvisering inte kräver några författningsändringar.

Prop. 2024/25:176 fotografier som tas upp i ärenden om nationell visering, vilket också Polismyndigheten framhåller i sitt remissvar. Vidare bedömer regeringen att intresset av att kunna göra biometriska jämförelser med nu aktuella uppgifter vid allvarlig brottslighet väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som sådana jämförande sökningar innebär för den enskilde (jfr prop. 2024/25:37). I den bedömningen beaktar regeringen att sökningar för brottsbekämpande ändamål under vissa förutsättningar också får göras med uppgifter i bl.a. VIS-systemet och att brotts- bekämpande myndigheter i vissa fall även kommer kunna få tillgång till uppgifter i andra EU-gemensamma informationssystem inom ramen för den kommande interoperabiliteten (jfr prop. 2024/25:37 s. 133–135). De aktuella biometriska uppgifterna bör därför vid lagring i Migrationsverkets register få användas även för detta ändamål.

Prop. 2024/25:176 serna i VIS-förordningen om bl.a. upptagning av biometriska uppgifter vid ansökan om uppehållstillstånd förväntas dock leda till en ökad besöksbelastning för utlandsmyndigheterna, vilket i sin tur förväntas leda till ökade arbetsuppgifter och säkerhetsåtgärder. De ekonomiska konsekvenserna för utlandsmyndigheterna behöver därför analyseras närmare.

Prop. 2024/25:176 om åtkomst till VIS-systemet och skyddsåtgärder för personuppgifts- behandlingen samt enskilda personers rätt till åtkomst, rättelse, radering och korrigerande åtgärder – särskilt rätten till rättsmedel och oberoende myndigheters tillsyn –innebär att förordningen är förenlig med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan. Detta gäller särskilt rätten till människans värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av person- uppgifter och rätten till asyl. Det gäller även särskilt skyddet av principen om non-refoulement (dvs. förbudet att utvisa någon till en stat där han eller hon riskerar förföljelse) och skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, rätten till icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Även de bestämmelser som föreslås komplettera VIS-förordningen står i överensstämmelse med stadgan.

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/1134

av den 7 juli 2021

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 77.2 a, b, d och e samt 87.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (3) för att tjäna som teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (4) fastställdes ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS samt villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse i syfte att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. I rådets beslut 2008/633/RIF (6) fastställdes de villkor enligt vilka utsedda myndigheter i medlemsstaterna och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) kan få åtkomst för sökningar i VIS i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. VIS togs i drift den 11 oktober 2011 och infördes stegvis vid samtliga medlemsstaters konsulat mellan oktober 2011 och februari 2016.

(2)Målen för VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, det konsulära samarbetet och samråd mellan centrala viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och de beslut som fattas om dessa, i syfte att: underlätta viseringsansökningsförfarandet, förebygga viseringsshopping, underlätta kampen mot identitetsbedrägerier, underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium, bistå vid identifiering av personer som inte, eller inte

80

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium, underlätta avgörandet av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (7) och bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet.

(3)I sitt meddelande av den 6 april 2016 med titeln Starkare och smartare informationssystem för gränser och säkerhet beskrev kommissionen unionens behov av att stärka och förbättra sina informationssystem, sin dataarkitektur och sitt informationsutbyte när det gäller gränsförvaltning, brottsbekämpning och terrorismbekämpning, och betonade behovet av att förbättra interoperabiliteten mellan informationssystemen. I meddelandet konstaterades också ett behov av att ta itu med informationsluckor, inbegripet vad gäller tredjelandsmedborgare som innehar en visering för längre vistelse.

(4)I 2016 års färdplan för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen och i rådets slutsatser av den 8 juni 2017 om vägen till ett förbättrat informationsutbyte och säkerställande av interoperabiliteten mellan EU-informationssystem uppmanade rådet kommissionen att företa en genomförbarhetsstudie om inrättandet av en central EU-databas med information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd. På grundval av detta genomförde kommissionen två studier i vilka det slogs fast att det är tekniskt genomförbart att utveckla en databas och att den bästa tekniska lösningen skulle vara att återanvända strukturen för VIS samt att det skulle vara nödvändigt och proportionellt att utvidga tillämpningsområdet för VIS till att omfatta information om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.

(5)I sitt meddelande av den 27 september 2017 med titeln Resultat som uppnåtts genom den europeiska migrationsagendan slog kommissionen fast att EU:s gemensamma viseringspolitik är ett viktigt verktyg för att underlätta för turism och näringsliv men också ett centralt verktyg för att förebygga säkerhetsrisker och risker för irreguljär migration till EU. I det meddelandet konstaterade kommissionen att den gemensamma viseringspolitiken måste anpassas ytterligare till de aktuella utmaningarna genom att beakta nya it-lösningar och jämka samman fördelarna med att viseringsfria resor underlättas med att migrationshanteringen och säkerhets- och gränsförvaltningen blir bättre. Kommissionen slog i det meddelandet fast att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över i syfte att ytterligare förbättra handläggningen av viseringsansökningar, bland annat när det gäller de aspekter som rör uppgiftsskydd och tillgång för brottsbekämpande myndigheter, för att ytterligare utöka användningen av VIS för nya datakategorier och nya användningsområden för data och fullständigt utnyttja instrumenten för interoperabilitet.

(6)I sitt meddelande av den 14 mars 2018 om anpassning av den gemensamma viseringspolitiken till nya utmaningar bekräftade kommissionen att den rättsliga ramen för VIS skulle ses över som en del av en bredare reflektionsprocess avseende interoperabilitet mellan informationssystem.

(7)I artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (8) (Schengenkonventionen) föreskrivs en rätt för innehavare av giltiga uppehållstillstånd eller viseringar för längre vistelse att röra sig fritt på de avtalsslutande parternas territorium under en period som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod, genom införande av ömsesidigt erkännande av uppehålls­ tillstånd och viseringar för längre vistelse som utfärdats av dessa avtalsslutande parter. Det är för närvarande omöjligt att kontrollera huruvida sökande eller innehavare av sådana uppehållstillstånd och viseringar för längre vistelse kan utgöra ett hot mot säkerheten i andra medlemsstater än den medlemsstat där ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd behandlas. För att den befintliga informationsluckan ska kunna åtgärdas bör information om sökande och innehavare av viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd lagras i VIS. Vad dessa handlingar beträffar bör syftet med VIS vara att stödja en hög säkerhetsnivå, vilket är särskilt viktigt för Schengenområdet då det är ett område utan inre gränskontroller, genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan. VIS bör också syfta till att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i kontroller vid de yttre gränserna och i kontroller inom

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(8) Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19).

81

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

medlemsstaternas territorium, som utförs i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. VIS bör också bistå vid identifiering, särskilt i syfte att underlätta återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium. VIS bör även bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott, säkerställa en korrekt identifiering av personer, underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/ EU (9) samt stödja målen för Schengens informationssystem (SIS).

(8)Beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 så att reglerna om inrättandet och användningen av VIS samlas i en enda förordning.

(9)Förordning (EG) nr 767/2008 bör även fastställa VIS struktur. Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) bör ha ansvaret för den tekniska utvecklingen och den operativa förvaltningen av VIS och dess komponenter. Om eu-Lisa samarbetar med externa entreprenörer i samband med VIS-relaterade arbetsuppgifter, bör byrån noga övervaka entreprenörens verksamhet för att säkerställa att förordning (EG) nr 767/2008 följs, särskilt de bestämmelser som rör säkerhet, konfidentialitet och uppgiftsskydd. Den operativa förvaltningen av VIS bör inte anförtros privata företag eller privata organisationer.

(10)Vid antagandet av förordning (EG) nr 810/2009 konstaterades att frågan om tillräcklig tillförlitlighet avseende fingeravtryck från barn under 12 år när det gäller identifiering och kontroll, särskilt hur fingeravtryck utvecklas med åldern, skulle behöva behandlas senare på grundval av resultaten av en studie som genomförts under kommissionens ansvar. I en studie med titeln Fingerprint Recognition for Children som genomfördes 2013 av det gemensamma forskningscentrumet fastslogs att igenkänning av fingeravtryck från barn mellan 6 och 12 års ålder på vissa villkor kan uppnås med en tillfredsställande precision. I en andra studie med titeln Automatic fingerprint recognition: from children to elderly i december 2017 bekräftades detta resultat och det tillhandahölls en ytterligare inblick i hur åldrandet påverkar fingeravtryckskvaliteten. På grundval av detta genomförde kommissionen 2017 ytterligare en studie med titeln Feasibility and implications of lowering the fingerprinting age for children and on storing a scanned copy of the visa applicant's travel document in the Visa Information System (VIS) (Genomförbarhet för och konsekvenser av att sänka åldersgränsen för tagning av fingeravtryck på barn och av att lagra en skannad kopia av viseringssökandens resehandling i Informationssystemet för viseringar (VIS)), som avslutades 2018 och undersökte nödvändigheten och proportionaliteten av att sänka åldersgränsen för tagning av fingeravtryck i viseringsförfarandet för barn till 6 år. Den studien visade att en sänkning av åldersgränsen för fingeravtryckstagning skulle bidra till att målen för VIS skulle uppnås på ett bättre sätt, särskilt när det gäller att underlätta kampen mot identitetsbedrägerier och underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna. Den visade också att en sänkning av åldersgränsen för fingeravtryckstagning kan ge ytterligare fördelar genom att stärka förebyggandet av och kampen mot kränkningar av barns rättigheter, särskilt genom att möjliggöra identifiering eller verifiering av identiteten på barn som är tredjelandsmedborgare inom Schengenområdet och som befinner sig i en situation där deras rättigheter har kränkts eller kan kränkas, till exempel på grund av att de är barn som är offer för människohandel, försvunna barn eller underåriga utan medföljande vuxen som ansöker om asyl. Samtidigt tillhör barn en särskilt utsatt grupp, och upptagandet av deras biometriska uppgifter bör vara föremål för strängare skyddsåtgärder, inbegripet en begränsning av lagringstiden för datalagring, och de ändamål för vilka dessa uppgifter får användas bör begränsas till situationer då detta är för barnets bästa. Av den andra studien, som avslutades 2018, framgick även att äldre personers fingeravtryck är av sämre kvalitet och att precisionen är medelgod, och man rekommenderade åtgärder för hur man kan komma till rätta med dessa brister. Medlemsstaterna bör följa studiens rekommendationer i syfte att förbättra kvaliteten på fingeravtryck och biometrisk matchning.

(11)Medlemsstaterna sätter barnets bästa i främsta rummet vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Barnets välfärd, trygghet och säkerhet och barnets åsikter ska beaktas och tillmätas vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. VIS är särskilt relevant när det finns en risk för att barnet är ett offer för människohandel.

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

82

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(12)Viseringsförfarandet och VIS bör dra nytta av den tekniska utvecklingen på området för ansiktsigenkänning. Att ansiktsbilder tas på plats när ansökan lämnas in bör vara regel när sökandes ansiktsbilder registreras i VIS, även vid behandling av ansökningar om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, om så tillåts enligt nationell rätt. Att ansiktsbilder tas på plats när ansökningar lämnas in kommer också att bidra till att åtgärda biometriska svagheter, såsom sådan ansiktsmorfning (ansiktsförvrängning) som används för identitetsbedrägeri. För biometrisk matchning bör endast ansiktsbilder som tas på plats användas.

(13)Biometriska uppgifter – vilket i denna förordning innebär fingeravtryck och ansiktsbilder – är unika och därför mycket mer tillförlitliga än alfanumeriska uppgifter när det gäller att identifiera en person. Biometriska uppgifter utgör emellertid känsliga personuppgifter. I denna förordning fastställs grunden och skyddsåtgärderna för behandling av sådana uppgifter i syfte att identifiera berörda personer.

(14)De personuppgifter som tillhandahålls av sökanden av visering för kortare vistelse bör behandlas av VIS i syfte att bedöma om sökandens inresa till medlemsstaternas territorium kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan och att bedöma om sökanden utgör en risk för irreguljär migration. Vad gäller sökande av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd bör sådana bedömningar begränsas till en bedömning av huruvida tredjelandsmedborgaren kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan.

(15)En bedömning av sådana risker kan inte utföras utan behandling av personuppgifter som rör den berörda personens identitet, resehandling och andra relevanta uppgifter. Varje personuppgift i en ansökan bör jämföras med de uppgifter som finns i en post, akt eller registrering i följande informationssystem och databaser: VIS, SIS, in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), Eurodac, det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) såvitt avser fällande domar för terroristbrott eller andra grova brott, Europoluppgifterna, Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (Interpol SLTD), Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN), Etias bevakningslista som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (10) och med särskilda riskindikatorer. De kategorier av personuppgifter som bör användas för jämförelser bör begränsas till de uppgiftskategorier som förekommer i de informationssystem och databaser där sökningar görs, i Etias bevakningslista eller i de särskilda riskindikatorerna.

(16)Interoperabilitet mellan vissa EU-informationssystem inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/817 (11) och (EU) 2019/818 (12), så att de systemen och uppgifterna i dem kompletterar varandra i syfte att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i gränskontroller vid unionens yttre gränser, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och bidra till en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, inbegripet för att upprätthålla den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.

(17)Interoperabilitet mellan EU-informationssystem möjliggör för dessa system att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i de relevanta EU-informationssystemen, underlätta medlemsstaternas tekniska och operativa genomförande av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar de relevanta EU-informationssystemen, rationalisera åtkomst för brottsbekämpande ändamål till VIS, in- och utresesystemet, Etias och Eurodac samt stödja syftena med VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN.

(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 85).

83

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(18)Interoperabilitetskomponenterna omfattar VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN samt Europoluppgifter i syfte att möjliggöra en sökning i Europoluppgifter samtidigt som i dessa EU-informationssystem. Det är därför lämpligt att använda dessa interoperabilitetskomponenter för att utföra automatiska sökningar och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål. Den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom förordning (EU) 2019/817 bör användas för att medlemsstaternas myndigheter, i enlighet med sina åtkomsträttigheter, ska få snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till de EU-informationssystem, Europoluppgifter och Interpoldatabaser som de behöver för att utföra sina uppgifter, och för att stödja målen för VIS.

(19)ESP kommer att möjliggöra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i VIS och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(20)Jämförelsen av uppgifter som lagras i VIS med uppgifter som lagras i andra informationssystem och databaser bör vara automatisk. Om en sådan jämförelse visar att det föreligger en motsvarighet, vilket kallas en träff, mellan någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i en ansökan och en post, akt eller registrering i dessa andra informationssystem eller databaser, eller med personuppgifter i Etias bevakningslista, bör ansökan kontrolleras manuellt av en användare vid den behöriga myndigheten. Beroende på vilken typ av uppgifter som har gett upphov till träffen bör denna verifieras manuellt och bedömas av den behöriga viserings- eller invandringsmyndigheten, av den nationella Etias-enhet som avses i förordning (EU) 2018/1240 eller av en central myndighet som utsetts av medlemsstaten (utsedd VIS-myndighet). Eftersom träffar som genereras av system eller databaser hos brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter i allmänhet är av känsligare karaktär, bör de inte verifieras och bedömas av konsulat utan snarare av utsedda VIS-myndigheter eller de nationella Etias-enheterna. Medlemsstaterna bör kunna utse fler än en myndighet till utsedd VIS-myndighet. Sirenekontoret bör utses till utsedd VIS-myndighet endast om det i tillräcklig omfattning tilldelas ytterligare resurser för att kunna fullgöra den uppgiften. Den av den behöriga myndigheten utförda bedömningen av träffarna bör beaktas vid beslutet om huruvida en visering för kortare vistelse ska utfärdas eller vid bedömningen av huruvida sökanden av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan i medlemsstaterna.

(21)Eftersom VIS kommer att utgöra en del av den gemensamma interoperabilitetsramen måste de nya funktioner och processer som utvecklas överensstämma fullständigt med funktionerna och processerna i de övriga EU-informa­ tionssystem som ingår i den ramen. De automatiska sökningar som kommer att göras genom VIS i syfte att ta reda på om information om personer som ansöker om visering eller uppehållstillstånd är känd i andra EU-informa­ tionssystem kommer att resultera i träffar mot dessa andra EU-informationssystem. Ett liknande söksystem finns för närvarande i endast ett annat system, nämligen Etias, samtidigt som systemet med träffar också återfinns i in- och utresesystemet, inbegripet när det gäller interoperabiliteten mellan in- och utresesystemet och VIS, och i SIS.

(22)Ett avslag på en ansökan om visering för kortare vistelse bör inte grundas endast på den automatiska behandlingen av personuppgifter i ansökningarna om visering.

(23)Sökande som har nekats en visering för kortare vistelse på grundval av information som följer av behandling i VIS bör ha rätt att överklaga. Överklaganden bör ges in i den medlemsstat som fattade beslut om ansökan och i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt. Befintliga skyddsåtgärder och regler om överklagande enligt förordning (EG) nr 810/2009 är tillämpliga.

(24)Användningen av särskilda riskindikatorer som motsvarar en tidigare fastställd risk för säkerheten, irreguljär migration eller en stor epidemirisk bör bidra till analysen av ansökan om visering för kortare vistelse. De kriterier som används för att fastställa de särskilda riskindikatorerna bör under inga omständigheter grundas enbart på sökandens kön eller ålder. De får under inga omständigheter grundas på information som avslöjar sökandens ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, politiska eller andra åsikter, religion eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning eller sexuella läggning. I den mån som det är möjligt och när så är relevant bör reglerna, förfarandena och styrnings­ strukturen för de särskilda riskindikatorerna anpassas till vad som gäller för Etias sökregler, såsom anges i artiklarna 9, 10 och 33 i förordning (EU) 2018/1240. De särskilda riskindikatorerna bör definieras, fastställas, bedömas på förhand, genomföras, utvärderas i efterhand, ses över och raderas av Etias centralenhet som avses i förordning (EU) 2018/1240 efter det att en VIS-granskningsnämnd som består av företrädare för de berörda centrala

84

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

viseringsmyndigheterna och byråerna har hörts. För att bidra till säkerställandet av respekten för de grundläggande rättigheterna vid genomförandet av de särskilda riskindikatorerna bör det inrättas en VIS-rådgivningsnämnd för grundläggande rättigheter. Sekretariatet för dess möten bör tillhandahållas av Europeiska gräns- och kustbevak­ ningsbyråns ombud för grundläggande rättigheter.

(25)Nya säkerhetsrisker som fortsätter att växa fram, nya mönster för den irreguljära migrationen och stora epidemirisker kräver en effektiv respons och måste motverkas med moderna metoder. Eftersom moderna metoder innebär att stora mängder personuppgifter behandlas, bör lämpliga skyddsåtgärder införas för att se till att intrånget i rättigheterna till respekt för privatlivet och familjelivet och till skydd av personuppgifter begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt i ett demokratiskt samhälle.

(26)Det bör säkerställas att åtminstone en likvärdig nivå av kontroller tillämpas för sökande av visering för kortare vistelse, eller tredjelandsmedborgare som ansöker om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd, som för tredjelandsmedborgare som ansöker om ett resetillstånd i enlighet med förordning (EU) 2018/1240. För det ändamålet bör Etias bevakningslista – som består av uppgifter om personer som misstänks ha begått eller deltagit i terroristbrott eller annat grovt brott eller personer för vilka det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå ett terroristbrott eller annat grovt brott – användas för kontroll även av dessa kategorier av tredjelandsmedborgare.

(27)I syfte att fullgöra sin skyldighet enligt Schengenkonventionen bör internationella transportörer kontrollera huruvida tredjelandsmedborgare som omfattas av kravet på visering för kortare vistelse, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd innehar en giltig visering för kortare vistelse, en giltig visering för längre vistelse eller ett giltigt uppehållstillstånd genom att sända en förfrågan till VIS. Denna kontroll bör göras möjlig genom en daglig extraktion av VIS-uppgifter till en separat skrivskyddad databas som möjliggör extraktion av minsta nödvändiga delmängd uppgifter för att möjliggöra en sökning som leder till ett OK/NOT OK-svar. De internationella transportörerna bör inte ha åtkomst till själva ansökningsakten. De tekniska specifikationerna för åtkomst till VIS via nätportalen för transportörer bör i den mån det är möjligt begränsa inverkan på passagerartrafik och internationella transportörer. För det ändamålet bör en integrering med in- och utresesystemets och Etias nätportaler för transportörer övervägas.

(28)För att begränsa inverkan av de skyldigheter som anges i denna förordning på internationella transportörer som ansvarar för grupptransporter med buss bör användarvänliga mobila lösningar göras tillgängliga.

(29)Den bedömning av lämpligheten, förenligheten och samstämmigheten vad gäller de bestämmelser som avses i artikel 26 i Schengenkonventionen, som det hänvisas till i ingressen till förordning (EU) 2018/1240 med avseende på Etias vad gäller bestämmelserna om transporter med buss, bör utvidgas till att även omfatta de relevanta bestämmelserna i den här förordningen.

(30)I förordning (EG) nr 767/2008 bör det anges vilka myndigheter i medlemsstaterna som har behörighet att få åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta uppgifter om ansökningar och beslut om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd för de specifika ändamål som anges i den förordningen och, i den utsträckning som det är nödvändigt, för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

(31)All behandling av VIS-uppgifter avseende viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd bör stå i proportion till de mål som eftersträvas och vara nödvändig för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter. Vissa behöriga myndigheters åtkomst till uppgifter avseende personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS bör därför begränsas.

(32)När de behöriga myndigheterna använder VIS bör de säkerställa respekten för människans värdighet och integriteten avseende de personer vars uppgifter inhämtas och att de inte diskriminerar sådana personer på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

85

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(33)Det är av avgörande betydelse att brottsbekämpande myndigheter har tillgång till så aktuell information som möjligt för att kunna utföra sina arbetsuppgifter i kampen mot terrorism och andra allvarliga former av brottslighet. Åtkomst till VIS för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och för Europol fastställdes genom beslut 2008/633/RIF. Det beslutet bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 för att anpassa den till den nuvarande fördragsramen.

(34)Åtkomsten till VIS-uppgifter för brottsbekämpande ändamål har redan visat sig vara värdefull för att identifiera personer som har dött under våldsamma omständigheter eller för att hjälpa utredare att göra betydande framsteg i ärenden som rör människohandel, terrorism eller narkotikahandel. VIS-uppgifter om längre vistelser bör därför också vara tillgängliga för medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol på de villkor som fastställs i denna förordning.

(35)Eftersom Europol har en central roll i samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter när det gäller gränsöver­ skridande brottsutredningar genom att stödja brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar i hela unionen, bör Europols nuvarande åtkomst till VIS inom ramen för dess uppgifter kodifieras och rationaliseras, samtidigt som den rättsliga ramens senaste utveckling beaktas, till exempel Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 (13).

(36)Åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott utgör ett ingrepp i de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och familjelivet och till skydd av personuppgifter för personer vars personuppgifter behandlas i VIS. Sådana ingrepp måste vara förenliga med lagen, som måste vara formulerad med tillräcklig precision för att enskilda personer ska kunna anpassa sitt beteende, och som måste skydda dem mot godtycke och tillräckligt tydligt ange de behöriga myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och hur den får utövas. Sådana ingrepp i de grundläggande rättigheterna är endast möjliga om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda ett legitimt och proportionellt intresse och om de står i proportion till det legitima mål som eftersträvas.

(37)I förordning (EU) 2019/817 föreskrivs en möjlighet för en medlemsstats polismyndighet, som har bemyndigats därtill genom nationell lagstiftning, att identifiera en person med hjälp av personens biometriska uppgifter som tagits under en identitetskontroll. Det kan dock föreligga särskilda omständigheter där det är nödvändigt att identifiera en person i den personens eget intresse. Sådana fall inbegriper situationer där en försvunnen eller bortförd person eller ett offer för människohandel hittas. I sådana fall bör brottsbekämpande myndigheter ges snabb åtkomst till VIS-uppgifter för att det ska vara möjligt att skyndsamt och på ett tillförlitligt sätt identifiera personen utan att behöva uppfylla alla villkor och ytterligare säkerhetsåtgärder för åtkomst för brottsbekämpande ändamål.

(38)Jämförelsen av uppgifter på grundval av ett fingeravtrycksspår, som är ett daktyloskopiskt spår som kan hittas på en brottsplats, är grundläggande för polissamarbete. Möjligheten att jämföra ett fingeravtrycksspår med fingeravtrycks­ uppgifter som är lagrade i VIS när det finns rimliga skäl att förmoda att förövaren eller offret är registrerade i VIS, bör ge brottsbekämpande myndigheter ett mycket värdefullt verktyg i arbetet med att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott, exempelvis när den enda bevisning som finns på en brottsplats är fingeravtrycksspår.

(39)Det är nödvändigt att utse medlemsstaternas behöriga myndigheter samt den centrala åtkomstpunkt genom vilken begäranden om åtkomst till VIS-uppgifter görs och att föra en förteckning över vilka operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som har behörighet att begära sådan åtkomst för de särskilda ändamålen att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.

(40)Begäranden om åtkomst till uppgifter som lagras i VIS centrala system bör lämnas av operativa enheter inom de utsedda myndigheterna till den centrala åtkomstpunkten och bör motiveras. De operativa enheter inom de utsedda myndigheterna som är behöriga att begära åtkomst till VIS-uppgifter bör inte fungera som kontrollmyndighet. De centrala åtkomstpunkterna bör agera oberoende av de utsedda myndigheterna och vara ansvariga för att på ett oberoende sätt säkerställa att villkoren för åtkomst i enlighet med vad som fastställs i denna förordning strikt

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

86

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

iakttas. I brådskande undantagsfall där det är nödvändigt att redan i ett tidigt skede få åtkomst för att bemöta ett specifikt och verkligt hot med anknytning till terroristbrott eller andra grova brott bör den centrala åtkomstpunkten behandla begäran om åtkomst omedelbart och utföra kontrollen först i efterhand.

(41)För att skydda personuppgifter och för att utesluta möjligheten till systematiska sökningar av brottsbekämpande myndigheter bör behandling av VIS-uppgifter äga rum endast i specifika fall och när det är nödvändigt i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott. De utsedda myndigheterna och Europol bör begära åtkomst till VIS endast om de har rimliga skäl att anta att sådan åtkomst kommer att ge dem information som på ett avgörande sätt hjälper dem att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda ett terroristbrott eller ett annat grovt brott.

(42)De personuppgifter som lagras i VIS bör inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för ändamålen med VIS. Det är lämpligt att lagra uppgifter om tredjelandsmedborgare under fem års tid för att uppgifterna ska kunna beaktas vid bedömningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse, göra det möjligt att upptäcka personer som överskridit den tillåtna vistelsen och i syfte att genomföra säkerhetsbedömningar av tredjelandsmedborgare som erhållit dem. Uppgifter om tidigare användning av en handling skulle kunna förenkla utfärdandet av framtida viseringar för kortare vistelse. En kortare lagringsperiod skulle inte vara tillräcklig för att säkerställa de angivna ändamålen. Uppgifterna bör raderas efter en period på fem år, om det inte finns skäl att radera dem tidigare.

(43)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (14) är tillämplig på den behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EG) nr 767/2008. Brottsbekämpande myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (15).

(44)Medlemmarna i den europeiska gräns- och kustbevakningens enheter samt de personalenheter som har återvändan­ derelaterade arbetsuppgifter har genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (16) rätt att söka i EU-informationssystem och EU-databaser om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra de operativa uppgifter som anges i den operativa planen för gränskontroller, gränsövervakning och återvändande, under ledning av värdmedlemsstaten. I syfte att underlätta dessa sökningar och ge enheterna en effektiv åtkomst till VIS-uppgifter bör de ges åtkomst till VIS. Vid sådan åtkomst bör de villkor och begränsningar för åtkomsten följas som gäller för medlemsstaternas myndigheter som är behöriga för varje specifikt ändamål avseende vilket VIS-uppgifter kan konsulteras.

(45)Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (17) är en viktig del av de övergripande insatserna för att ta itu med irreguljär migration och utgör en viktig orsak av stort allmänintresse.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

87

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(46)I syfte att förbättra tredjeländers samarbete kring återtagande av irreguljära migranter och för att underlätta återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och vars uppgifter kan finnas lagrade i VIS, bör kopior av de sökandes resehandlingar lagras i VIS. I motsats till information som hämtas från VIS är kopior av resehandlingar ett bevis på medborgarskap som mer allmänt erkänns av tredjeländer.

(47)Personuppgifter som lagras i VIS bör inte överföras till eller göras tillgängliga för ett tredjeland eller en internationell organisation. Som ett undantag från denna regel bör det emellertid vara möjligt att överföra sådana personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation när överföringen omfattas av stränga villkor och är nödvändig i enskilda fall i samband med identifieringen av en tredjelandsmedborgare med avseende på dennes återvändande eller vidarebosättning. I avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå genom en genomförandeakt enligt förordning (EU) 2016/679 eller lämpliga skyddsåtgärder för överföringar enligt den förordningen bör det i undantagsfall vara möjligt att överföra VIS-uppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation i samband med återvändande eller vidarebosättning endast om överföringen är nödvändig av viktiga skäl som rör allmänintresset enligt den förordningen.

(48)Det bör även vara möjligt att överföra personuppgifter som har erhållits av medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 767/2008 till ett tredjeland i brådskande undantagsfall då det föreligger en överhängande fara som är kopplad till ett terroristbrott eller då en persons liv är i omedelbar fara och denna fara är kopplad till ett grovt brott. Att en persons liv är i omedelbar fara bör förstås som att det omfattar en fara i samband med ett grovt brott mot den personen, såsom grov misshandel, olaglig handel med mänskliga organ eller vävnader, människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt våldtäkt. Sådana uppgifter bör överföras till ett tredjeland endast om motsvarande tillhandahållande av information om viseringsregister som innehas av det begärande tredjelandet till de medlemsstater som har tagit VIS i drift är säkerställt.

(49)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (18) är tillämplig på verksamheten inom unionens institutioner, organ och byråer när de utför de uppgifter för vilka de ansvarar avseende den operativa förvaltningen av VIS.

(50)Konsultering av den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken fastställs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU (19), utgör en obligatorisk del av förfarandet för prövning av viseringar för kortare vistelse. Viseringsmyndigheterna bör systematiskt tillämpa denna skyldighet och därför bör den förteckningen införlivas i VIS för att möjliggöra automatisk verifiering av om sökandens resehandling är erkänd.

(51)Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att de uppgifter som förs in i VIS är korrekta bör eu-Lisa ansvara för att förbättra uppgifternas kvalitet genom att utveckla och upprätthålla ett centralt kontrollverktyg för uppgiftskvalitet och för att regelbundet tillställa medlemsstaterna rapporter.

(52)I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av VIS för att analysera tendenser i fråga om migrationstryck och gränsförvaltning bör eu-Lisa kunna utveckla en kapacitet för statistisk rapportering till medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån utan att dataintegriteten äventyras. Därför bör eu-Lisa lagra vissa statistiska uppgifter i den centrala databasen för rapporter och statistik i enlighet med förordning (EU) 2019/817. Den statistik som tas fram bör inte innehålla personuppgifter.

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(19) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).

88

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(53)Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (20).

(54)Särskilda bestämmelser bör tillämpas på tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav och som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelands­ medborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt unionsrätten, och som inte innehar ett sådant uppehållskort som avses i direktiv 2004/38/EG. Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och fastställs i de åtgärder som antas för att ge verkan åt dessa begränsningar och villkor. Dessa begränsningar och villkor fastställs i direktiv 2004/38/EG.

(55)Såsom bekräftats av Europeiska unionens domstol har sådana familjemedlemmar inte bara rätt att resa in till medlemsstatens territorium utan också att erhålla en inresevisering för detta ändamål. Medlemsstaterna måste ge dessa personer all den hjälp de behöver för att få nödvändiga viseringar som måste utfärdas gratis så snart som möjligt på grundval av ett påskyndat förfarande.

(56)Rätten att erhålla en visering är inte ovillkorlig eftersom den kan nekas familjemedlemmar av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa enligt direktiv 2004/38/EG. Mot denna bakgrund kan familjemedlemmars personuppgifter endast verifieras om uppgifterna är relaterade till att identifiera dem och fastställa deras status och endast i den mån dessa uppgifter är relevanta för bedömningen av den säkerhetsrisk eller det hot mot folkhälsan som de kan utgöra. Prövningen av sådana familjemedlemmars viseringsansökningar bör göras uteslutande i förhållande till farhågorna avseende säkerheten eller folkhälsan och inte i förhållande till de farhågor som rör migrationsrisker.

(57)Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att säkerställa genomförandet av en gemensam viseringspolitik, en hög säkerhetsnivå inom området utan kontroller vid de inre gränserna och det stegvisa upprättandet av ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­ principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(58)I denna förordning fastställs strikta regler för åtkomst till VIS och nödvändiga skyddsåtgärder. I denna förordning föreskrivs även enskilda personers rätt till åtkomst, rättelse, radering och korrigerande åtgärder, särskilt rätten till rättsmedel och oberoende myndigheters tillsyn av uppgiftsbehandlingen. Ytterligare skyddsåtgärder införs genom denna förordning för att täcka de specifika behoven hos de nya uppgiftskategorier som kommer att behandlas av VIS. Denna förordning är därför förenlig med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till människans värdighet, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till asyl och skyddet av principen om non-refoulement och skyddet vid avlägsnande, utvisning och utlämning, rätten till icke- diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel.

(59)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

89

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(60)Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (21). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(61)När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (22) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i rådets beslut 1999/437/EG (23).

(62)När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (24) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (25) och med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (26).

(63)När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (27) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B, C och F i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (28) och med artikel 3 i rådets beslut 2011/349/EU (29).

(64)När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien utgör bestämmelserna i denna förordning bestämmelser som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt jämförd med rådets beslut (EU) 2017/1908 (30) samt artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.

(21) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(22) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(23) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(24) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(25) Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(26) Rådets beslut 2008/149/RIF av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 50).

(27) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(28) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(29) Rådets beslut 2011/349/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, särskilt om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 160, 18.6.2011, s. 1).

(30) Rådets beslut (EU) 2017/1908 av den 12 oktober 2017 om inledande av tillämpningen av vissa bestämmelser i Schengenregelverket rörande Informationssystemet för viseringar i Republiken Bulgarien och Rumänien (EUT L 269, 19.10.2017, s. 39).

90

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

(65)Beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF bör upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 767/2008 och läsas i enlighet med jämförelsetabellerna i bilaga I respektive bilaga II.

(66)Förordningarna (EG) nr 767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/1896 bör ändras.

(67)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (31) och avgav ett yttrande den 12 december 2018 (32).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 767/2008

Förordning (EG) nr 767/2008 ska ändras på följande sätt:

1.Titeln ska ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om Informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet av information mellan medlemsstaterna om viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd (VIS-förordningen)”.

2.Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)Första stycket ska ersättas med följande:

”Genom denna förordning inrättas Informationssystemet för viseringar (VIS) och häri anges ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för systemet. I förordningen fastställs villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om ansökningar om viseringar för kortare vistelse och beslut som fattats om dessa ansökningar, inbegripet beslut om huruvida viseringen ska upphävas, återkallas eller förlängas, i syfte att underlätta prövningen av sådana ansökningar och beslut om dessa.”

b)Följande stycke ska införas efter första stycket:

”I denna förordning fastställs också förfaranden för utbyte av information mellan medlemsstaterna vad gäller viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, inbegripet vad gäller vissa beslut om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd.”

3.Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2

Syftet med VIS

1. Syftet med VIS är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken för kortare vistelser, det konsulära samarbetet och samrådet mellan viseringsmyndigheter genom att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och de beslut som fattas om dessa, för att

a)underlätta viseringsansökningsförfarandet,

b)förebygga kringgående av kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva viseringsansökan,

c)underlätta kampen mot bedrägeri,

d)underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium,

(31) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­ tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(32) EUT C 50, 8.2.2019, s. 4.

91

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

e)bistå vid identifiering och återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium,

f)bistå vid identifieringen av personer under särskilda omständigheter enligt artikel 22p,

g)underlätta tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 * och Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2013/32/EU **,

h)bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott,

i)bidra till att förebygga hot mot någon av medlemsstaternas inre säkerhet,

j)bidra till en korrekt identifiering av personer,

k)stödja målen för Schengens informationssystem (SIS) avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

2.När det gäller viseringar för längre vistelser och uppehållstillstånd ska VIS ha till syfte att underlätta utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna om ansökningar och beslut om dessa, för att

a)stödja en hög säkerhetsnivå i samtliga medlemsstater genom att bidra till bedömningen av huruvida en sökande eller en innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten eller folkhälsan,

b)underlätta kontroller vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna och inom medlemsstaternas territorium,

c)bistå vid identifiering och återvändande av personer som inte, eller inte längre, uppfyller villkoren för inresa till, vistelse inom eller bosättning på medlemsstaternas territorium,

d)bidra till att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott,

e)bidra till en korrekt identifiering av personer,

f)bistå vid identifiering av personer under särskilda omständigheter enligt artikel 22p,

g)underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 och direktiv 2013/32/EU,

h)stödja målen för SIS avseende registreringar om tredjelandsmedborgare som har nekats inresa, personer som är efterlysta för att gripas, överlämnas eller utlämnas, försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer som är registrerade för diskreta kontroller, undersöknings­ kontroller eller särskilda kontroller.

Artikel 2a

Struktur

1.VIS ska vara baserat på en centraliserad struktur och bestå av

a)den gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR) som inrättats genom artikel 17.1 i förordning (EU) 2019/817,

b)ett centralt informationssystem (VIS centrala system),

c)enhetliga nationella gränssnitt i varje medlemsstat som bygger på gemensamma tekniska specifikationer och är identiska för samtliga medlemsstater samt möjliggör anslutning av VIS centrala system till medlemsstaternas nationella infrastrukturer,

d)en kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och de enhetliga nationella gränssnitten,

e)en säker kommunikationskanal mellan VIS centrala system och in- och utresesystemets centrala system,

92

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

f)en säker kommunikationsinfrastruktur mellan VIS centrala system och

i)de centrala infrastrukturerna för den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom artikel 6 i förordning (EU) 2019/817,

ii)den gemensamma biometriska matchningstjänst som inrättats genom artikel 12 i förordning (EU) 2019/817,

iii)CIR, och

iv)den detektor för multipla identiteter som inrättats genom artikel 25 i förordning (EU) 2019/817,

g)en mekanism för samråd om ansökningar och utbyte av information mellan viseringsmyndigheter (VISMail),

h)en nätportal för transportörer,

i)en säker webbtjänst som möjliggör kommunikation mellan VIS centrala system, å ena sidan, och nätportalen för transportörer och de internationella systemen (Interpoldatabaser), å andra sidan,

j)en databas med uppgifter för rapporterings- och statistikändamål.

VIS centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten, webbtjänsten, nätportalen för transportörer och VIS kommunikationsinfrastruktur ska dela och så långt det är tekniskt möjligt återanvända maskinvaru- och programvaru­ komponenterna från in- och utresesystemets centrala system, de enhetliga nationella gränssnitten för in- och utresesystemet, Etias nätportal för transportörer, in- och utresesystemets webbtjänst respektive in- och utresesystemets kommunikationsinfrastruktur.

2.Det ska finnas minst två enhetliga nationella gränssnitt enligt punkt 1 c för varje medlemsstat, vilka ska utgöra den fysiska förbindelsen mellan medlemsstaterna och VIS fysiska nätverk. Förbindelsen via den kommunikationsinfra­ struktur som avses i punkt 1 d ska vara krypterad. De enhetliga nationella gränssnitten ska vara belägna i medlemsstaternas lokaler. De enhetliga nationella gränssnitten får endast användas för ändamål som fastställts i unionslagstiftningsakter.

3.VIS centrala system ska stå för teknisk tillsyn och administration och ha en reserv för VIS centrala system, som kan säkerställa alla funktioner i VIS centrala system om det systemet skulle sluta fungera. VIS centrala system ska vara beläget i Strasbourg (Frankrike) och reserven för VIS centrala system ska vara belägen i Sankt Johann im Pongau (Österrike).

4.Kommunikationsinfrastrukturen ska stödja och bidra till att säkerställa oavbruten tillgänglighet för VIS. Den ska inbegripa redundanser för förbindelserna mellan VIS centrala system och reserven för VIS centrala system och redundanser för förbindelserna mellan varje enhetligt nationellt gränssnitt, å ena sidan, och VIS centrala system och reserven för VIS centrala system, å andra sidan. Kommunikationsinfrastrukturen ska tillhandahålla ett krypterat, virtuellt privat nätverk för VIS-uppgifter och för kommunikation mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och eu-Lisa.

5.eu-Lisa ska genomföra tekniska lösningar för att säkerställa oavbruten tillgänglighet för VIS, antingen genom samtidig drift av VIS centrala system och reserven för VIS centrala system – under förutsättning att reserven för VIS centrala system bibehåller kapaciteten att säkerställa driften av VIS om VIS centrala system skulle sluta fungera – eller genom duplicering av systemet eller dess komponenter.

_____________

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

**Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).”

93

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

4.Artikel 3 ska utgå.

5.Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)Leden 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. viseringsmyndigheter: de myndigheter i varje medlemsstat som är ansvariga för att behandla och fatta beslut om viseringsansökningar eller för att fatta beslut om huruvida viseringar ska upphävas, återkallas eller förlängas, inbegripet de centrala viseringsmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för att utfärda viseringar vid gränsen.

3a. utsedd myndighet: en myndighet som har utsetts av en medlemsstat enligt artikel 22l.1 som ansvarig för att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott eller andra grova brott.

3b. utsedd VIS-myndighet: en myndighet som har utsetts av en medlemsstat enligt artikel 9d.1 som ansvarig för manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt den punkten.

3c. Etias centralenhet: den enhet som inrättats inom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 *.

4.ansökningsformulär: det harmoniserade ansökningsformuläret för Schengenvisering i bilaga I till förordning (EG) nr 810/2009.

5.sökande: en person som har lämnat in en ansökan om visering, visering för längre vistelse eller uppehålls­ tillstånd.

_____________

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).”

b)Leden 12, 13 och 14 ska ersättas med följande:

”12. VIS-uppgifter: alla uppgifter som lagras i VIS centrala system och i CIR i enlighet med artiklarna 9–14 och 22a–22f.

13.identitetsuppgifter: de uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a och aa samt 22a.1 d.

14.fingeravtrycksuppgifter: VIS-uppgifter om fingeravtryck.

15.ansiktsbild: en digital bild av ansiktet.

16.träff: förekomsten av en motsvarighet som fastställts genom en automatisk jämförelse av personuppgifter som har registrerats i en ansökningsakt i VIS med de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j eller med personuppgifter som finns i en post, akt eller registrering i VIS, ett annat EU-informationssystem som avses i artikel 9a eller 22b (EU-informationssystem), i Europoluppgifter eller i Interpoldatabaser där VIS gör en sökning.

17.Europoluppgifter: personuppgifter som behandlas av Europol för det syfte som avses i artikel 18.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 *.

18.uppehållstillstånd: ett uppehållstillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med den enhetliga utformning som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 ** och en handling som avses i artikel 2.16 b i förordning (EU) 2016/399.

19.visering för längre vistelse: ett tillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Schengenkon­ ventionen.

20.tillsynsmyndigheter: den tillsynsmyndighet som avses i artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 *** samt den tillsynsmyndighet som avses i artikel 41 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 ****.

94

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

21.brottsbekämpning: förebyggande, förhindrande, upptäckt eller utredning av terroristbrott eller andra grova brott.

22.terroristbrott: något av de brott enligt nationell rätt som avses i artiklarna 3–14 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 ***** eller, för de medlemsstater som inte är bundna av det direktivet, de brott enligt nationell rätt som är likvärdiga med ett av de brotten.

23.grovt brott: ett brott som motsvarar eller är likvärdigt med ett av de brott som avses i artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF ****** om det enligt nationell rätt kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år.

_____________

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

**Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehålls­ tillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).

***Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

*****Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/

RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

****** Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).”

6.Artiklarna 5 och 6 ska ersättas med följande:

“Artikel 5

Uppgiftskategorier

1.Endast följande uppgiftskategorier ska registreras i VIS:

a)Alfanumeriska uppgifter

i)om viseringssökanden och om begärda, utfärdade, nekade, upphävda, återkallade eller förlängda viseringar enligt artiklarna 9.1–9.4 och 10–14,

ii)om sökanden av visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd och om begärda, utfärdade, nekade, återtagna, återkallade, upphävda, förlängda eller förnyade viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd enligt artiklarna 22a och 22c–22f,

iii)om de träffar som avses i artiklarna 9a och 22b samt de motiverade yttranden som avses i artiklarna 9e, 9g och 22b.

b)Ansiktsbilder enligt artiklarna 9.5 och 22a.1 j.

c)Fingeravtrycksuppgifter enligt artiklarna 9.6 och 22a.1 k.

ca) De skannade kopior av sidan med personuppgifter i resehandlingen som avses i artiklarna 9.7 och 22a.1 h.

d) Länkar till andra ansökningar som avses i artiklarna 8.3, 8.4 och 22a.4.

95

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

1a. CIR ska innehålla de uppgifter som avses i artiklarna 9.4 a–ca, 9.5 och 9.6 samt 22a.1 d–g, j och k. De återstående VIS-uppgifterna ska lagras i VIS centrala system.

1b. Verifiering och identifiering i VIS med en ansiktsbild ska vara möjliga endast mot ansiktsbilder som finns registrerade i VIS med angivelse om att ansiktsbilden tagits på plats vid inlämning av ansökan i enlighet med artiklarna 9.5 och 22a.1 j.

2.Utan att det påverkar registreringen av uppgiftsbehandling enligt artikel 34 ska de meddelanden som översänds av VISMail i enlighet med artiklarna 16, 24.2 och 25.2 inte registreras i VIS.

Artikel 5a

Förteckning över erkända resehandlingar

1.Den förteckning över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas, vilken återfinns i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU *, ska integreras i VIS.

2.VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av förteckningen över erkända resehandlingar och av underrättelsen om erkännande eller icke-erkännande av förtecknade resehandlingar enligt artikel 4 i beslut nr 1105/ 2011/EU.

3.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om förvaltning av den funktion som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­ förfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 6

Åtkomst till systemet för att föra in, ändra, radera och inhämta uppgifter

1.Åtkomst till VIS för att föra in, ändra eller radera de uppgifter som avses i artikel 5.1 ska uteslutande vara förbehållet vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheterna samt de myndigheter som är behöriga att uppta eller besluta om en ansökan om visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd i enlighet med artiklarna 22a–22f. Antalet vederbörligen bemyndigade bland personalen ska vara begränsat till vad som faktiskt är nödvändigt för deras tjänsteutövning.

2.Åtkomst till VIS för att inhämta uppgifter ska uteslutande förbehållas den vederbörligen bemyndigade personal vid de nationella myndigheter i varje medlemsstat och de unionsorgan som är behöriga för de ändamål som anges i artiklarna 15–22, 22g–22m och 45e i denna förordning samt för de syften som anges i artiklarna 20 och 21 i förordning (EU) 2019/817.

Sådan åtkomst ska endast ges i den utsträckning som uppgifterna är nödvändiga för utförandet av dessa myndigheters och unionsorgans arbetsuppgifter i enlighet med dessa ändamål och ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.

2a. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i kapitlen II, III och IIIa får barns fingeravtrycksuppgifter och ansiktsbilder endast användas för sökningar i VIS samt, vid en träff, ges åtkomst till endast för att verifiera barnets identitet

a)inom ramen för viseringsansökningsförfarandet i enlighet med artikel 15, eller

b)vid de yttre gränserna eller inom medlemsstaternas territorium i enlighet med artikel 18, 19 eller 20 eller artikel 22g, 22h eller 22i.

Om en sökning med alfanumeriska uppgifter inte kan genomföras på grund av att resehandling saknas, får barns fingeravtrycksuppgifter även användas för sökningar i VIS inom ramen för asylförfarandet i enlighet med artikel 21, 22, 22j eller 22k.

2b. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artikel 22h ska – när det gäller personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS – de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller inom medlemsstaternas territorium endast ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f samt statusinformation för uppehålls­ tillståndet.

96

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

2c. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artikel 22i ska – när det gäller personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS – de myndigheter som är behöriga att utföra kontroller inom medlemsstaternas territorium endast ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22c d, e och f samt statusinformation för uppehålls­ tillståndet. Om personen inte visar upp en giltig resehandling eller det råder tvivel om den uppvisade resehandlingens äkthet eller verifieringen enligt artikel 22h har misslyckats, ska de behöriga myndigheterna även ha åtkomst till VIS för inhämtande av de uppgifter som avses i artikel 22a.1 d–g och i.

2d. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artiklarna 22j och 22k ska de behöriga asylmyndigheterna inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

2e. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i kapitel IIIb ska medlemsstaternas utsedda myndigheter och Europol inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

2f. Genom undantag från bestämmelserna om användning av uppgifter i artiklarna 45e och 45f ska medlemmarna i de europeiska gräns- och kustbevakningsenheterna – med undantag för gränsförvaltningsenheterna – inte ha åtkomst till VIS-uppgifter för personer som i tio år eller mer oavbrutet har innehaft giltiga uppehållstillstånd som har registrerats i VIS i enlighet med kapitel IIIa.

3.Varje medlemsstat ska utse de behöriga myndigheter vilkas vederbörligen bemyndigade personal ska ha åtkomst till VIS för att föra in, ändra, radera eller inhämta VIS-uppgifter. Varje medlemsstat ska utan dröjsmål översända en förteckning över dessa myndigheter till kommissionen och eu-Lisa i enlighet med artikel 45b. I den förteckningen ska det anges för vilket ändamål varje myndighet får behandla VIS-uppgifter. Varje medlemsstat får när som helst ändra eller ersätta den förteckning som den har översänt och ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om detta.

De myndigheter som har rätt att söka i eller få åtkomst till VIS i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott ska utses i enlighet med kapitel IIIb.

4.Förutom de meddelanden som omnämns i punkt 3 ska varje medlemsstat utan dröjsmål till eu-Lisa översända en förteckning över de operativa enheter hos de nationella behöriga myndigheterna som vid tillämpning av denna förordning har åtkomst till VIS. I förteckningen ska anges för vilket ändamål varje operativ enhet ska ha åtkomst till VIS-uppgifter. VIS ska tillhandahålla en funktion för centraliserad förvaltning av dessa förteckningar.

5.Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa närmare bestämmelser om förvaltning av funktionen för centraliserad förvaltning av den förteckning som avses i punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

_____________

*Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).”

7.Artikel 7.2 ska ersättas med följande:

”2. Varje behörig myndighet ska säkerställa att behandlingen av personuppgifter i VIS inte leder till att sökande eller innehavare av viseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

97

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

Vid behandling av personuppgifter i VIS ska varje behörig myndighet fullt ut respektera människovärdet samt de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter.

Särskild hänsyn ska tas till barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

3.Medlemsstaterna ska sätta barnets bästa i främsta rummet vid alla förfaranden enligt denna förordning i enlighet med de garantier som anges i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Hänsyn ska tas till barnets välfärd, trygghet och säkerhet, särskilt om det finns risk för att barnet kan vara offer för människohandel. Hänsyn ska även tas till barnets åsikter, med beaktande i lämplig grad av barnets ålder och mognad.”

8.Titeln på kapitel II ska ersättas med följande:

”VISERINGSMYNDIGHETERNAS INFÖRANDE OCH ANVÄNDNING AV UPPGIFTER OM VISERINGAR”.

9.Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. När ansökan kan tas upp till prövning enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 810/2009 ska viseringsmyn­ digheten inom tre arbetsdagar upprätta en ansökningsakt genom att i VIS föra in de uppgifter som avses i artikel 9, i den mån sökanden måste lämna dessa uppgifter.”

b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Om vissa uppgifter inte måste lämnas av rättsliga skäl eller om de inte kan lämnas, ska de särskilda datafälten markeras som ”inte tillämpliga”. Om det saknas fingeravtryck ska detta anges med ”VIS 0”; systemet ska dessutom tillåta att åtskillnad görs mellan fall enligt artikel 13.7 a–e i förordning (EG) nr 810/2009.

6.Vid upprättande av ansökningsakten i enlighet med de förfaranden som avses i punkterna 1–5 i denna artikel ska VIS automatiskt inleda sökningar enligt artikel 9a och tillhandahålla resultat. Den behöriga viseringsmyn­ digheten ska söka i VIS för att pröva ansökan i enlighet med artikel 15.”

10.Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)Leden a–ca ska ersättas med följande:

”a) Efternamn (familjenamn); förnamn; födelsedatum; nuvarande medborgarskap; kön.

aa) Efternamn vid födseln (tidigare efternamn); födelseort och födelseland; medborgarskap vid födseln.

b)Resehandlingens typ och nummer.

c)Resehandlingens sista giltighetsdag.

ca) Det land som utfärdade resehandlingen och dagen för utfärdandet.”

ii)Led l ska ersättas med följande:

”l) Nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp) och arbetsgivare; för studerande: utbildningsanstaltens namn.”

98

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

iii)Följande led ska läggas till:

”n) I förekommande fall, det faktum att sökanden ansöker i egenskap av familjemedlem till en unionsmedborgare som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG * eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en rätt till fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan.

_____________

*Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).”

b)Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:

”5. En ansiktsbild av sökanden i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009, med angivande av huruvida ansiktsbilden har tagits på plats vid inlämnandet av ansökan.

6.Sökandens fingeravtryck i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 810/2009.

7.En skannad kopia av sidan med personuppgifter i resehandlingen.”

c)Följande stycken ska läggas till:

”Sökanden ska ange sin nuvarande sysselsättning (yrkesgrupp) i en på förhand fastställd förteckning.

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att upprätta denna på förhand fastställda förteckning över sysselsättningar (yrkesgrupper).”

11.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Sökningar i andra informationssystem och databaser

1.Ansökningsakterna ska behandlas automatiskt av VIS för att identifiera träffar i enlighet med denna artikel. VIS ska pröva varje ansökningsakt individuellt.

2.När en ansökningsakt upprättas ska VIS – genom att utföra en automatisk sökning mot den förteckning över erkända resehandlingar som avses i artikel 5a i denna förordning – kontrollera om den resehandling som är kopplad till ansökan är erkänd i enlighet med beslut nr 1105/2011/EU och tillhandahålla ett resultat. Om sökningen visar att resehandlingen inte är erkänd av en eller flera medlemsstater, ska artikel 25.3 i förordning (EG) nr 810/2009 tillämpas vid utfärdande av visering.

3.För de kontroller som föreskrivs i artikel 21.1, 21.3 a, c och d samt 21.4 i förordning (EG) nr 810/2009 och för det syfte som avses i artikel 2.1 k i den här förordningen ska VIS med hjälp av ESP inleda en sökning för att jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4, 9.5 och 9.6 i den här förordningen med de uppgifter som finns i en post, akt eller registrering i

a)SIS,

b)in- och utresesystemet,

c)EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), inbegripet Etias bevakningslista som avses i artikel 34 i förordning (EU) 2018/1240 (Etias bevakningslista),

d)Eurodac,

e)det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN),

99

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

f)Europoluppgifterna,

g)Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar (Interpol SLTD), och

h)Interpols databas för resehandlingar som är föremål för ett meddelande (Interpol TDAWN).

Jämförelsen ska göras med både alfanumeriska och biometriska uppgifter, såvida inte det informationssystem eller den databas där sökning görs innehåller endast en av dessa uppgiftskategorier.

4.VIS ska särskilt verifiera följande:

a)När det gäller SIS, huruvida

i)den resehandling som använts för ansökan motsvarar en förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad resehandling,

ii)sökanden är föremål för en registrering om nekad inresa och vistelse,

iii)sökanden är föremål för en registrering om återvändande,

iv)sökanden är föremål för en registrering om personer som är efterlysta för att gripas och överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller som är efterlysta för att gripas i syfte att utlämnas,

v)sökanden är föremål för en registrering om försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa,

vi)sökanden är föremål för en registrering om personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande,

vii)sökanden eller resehandlingen är föremål för en registrering om personer eller föremål som omfattas av diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller.

b)När det gäller in- och utresesystemet, huruvida

i)sökanden för närvarande är registrerad som en person som har överskridit den tillåtna vistelsen eller tidigare har registrerats som en person som har överskridit den tillåtna vistelsen i in- och utresesystemet,

ii)sökanden är registrerad som en person som har nekats inresa i in- och utresesystemet,

iii)sökandens planerade vistelse kommer att överskrida den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd,

c)När det gäller Etias, huruvida

i)sökanden är en person för vilken ett utfärdat, nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd är registrerat i Etias eller sökandens resehandling motsvarar ett sådant utfärdat, nekat, ogiltigförklarat eller återkallat resetillstånd,

ii)de uppgifter som ingår i ansökan motsvarar uppgifter som finns i Etias bevakningslista.

d)När det gäller Eurodac, huruvida sökanden är registrerad i den databasen.

e)När det gäller Ecris-TCN, huruvida sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i det systemet under de föregående 25 åren såvitt avser fällande domar för terroristbrott eller under de föregående 15 åren såvitt avser fällande domar för andra grova brott.

f)När det gäller Europoluppgifter, huruvida uppgifterna i ansökan motsvarar uppgifter registrerade i Europoluppgifter.

g)När det gäller Interpoldatabaser, huruvida

i)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har anmälts som förkommen, stulen eller ogiltig i Interpol SLTD,

ii)den resehandling som har använts för ansökan motsvarar en resehandling som har registrerats i en akt i Interpol

TDAWN,

5.Sökningar i SIS-registreringar avseende försvunna personer eller sårbara personer, personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande samt personer eller föremål som är registrerade för diskreta kontroller, undersöknings­ kontroller eller särskilda kontroller ska endast göras i det syfte som avses i artikel 2.1 k.

100

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

6.När det gäller Interpol SLTD och Interpol TDAWN ska varje sökning eller verifiering göras på ett sådant sätt att ingen information avslöjas för Interpol-registreringens ägare. Om det krav som föreskrivs i denna punkt inte är uppfyllt, ska VIS inte göra några sökningar i Interpoldatabaser.

7.När det gäller Europoluppgifter ska den automatiska behandlingen motta den lämpliga underrättelsen i enlighet med artikel 21.1b andra stycket i förordning (EU) 2016/794.

8.En träff ska genereras om alla eller vissa av uppgifterna i den ansökningsakt som används för sökningen helt eller delvis motsvarar de uppgifter som finns i en post, registrering eller akt i de informationssystem eller databaser som avses i punkt 3. I den manual som avses i artikel 9h.2 ska delvis motsvarighet definieras, inbegripet graden av sannolikhet i syfte att begränsa antalet falska träffar.

9.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a i, ii och iii, b, c i, d och g i ska VIS till ansökningsakten foga en hänvisning till en sådan träff och, när så är relevant, de medlemsstater som förde in eller tillhandahöll de uppgifter som gav upphov till träffen.

10.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a iv, c ii, e, f och g ii ska VIS i ansökningsakten endast ange att ytterligare verifiering krävs.

I händelser av träffar enligt punkt 4 a iv, e, f och g ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den utsedda VIS-myndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. En sådan automatisk underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 9.4, 9.5 och 9.6.

I händelse av träffar enligt punkt 4 c ii ska VIS skicka en automatisk underrättelse om sådana träffar till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som förde in uppgifterna eller – om uppgifterna fördes in av Europol – till den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan. Denna automatiska underrättelse ska innehålla de uppgifter som registrerats i ansökningsakten i enlighet med artikel 9.4.

11.Om den automatiska jämförelse som avses i punkt 3 ger en träff avseende punkt 4 a v, vi och vii, ska VIS varken registrera träffen i ansökningsakten eller ange i ansökningsakten att ytterligare verifiering krävs.

12.Det unika referensnumret för den uppgiftspost som har genererat en träff ska bevaras i ansökningsakten med tanke på loggar, rapportering och statistik i enlighet med artiklarna 34 och 45a.

13.VIS ska jämföra de relevanta uppgifter som avses i artikel 9.4 a, aa, g, h, j, k och l med de särskilda riskindikatorer som avses i artikel 9j.

Artikel 9b

Särskilda bestämmelser för familjemedlemmar till unionsmedborgare eller till andra tredjelandsmedborgare som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt unionsrätten

1.När det gäller en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller till en tredjelandsmedborgare som åtnjuter en rätt till fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, ska de automatiska sökningarna enligt artikel 9a.3 utföras enbart i syfte att kontrollera att det inte finns några faktiska indikationer eller rimliga skäl grundade på faktiska indikationer som tyder på att personens närvaro på medlemsstaternas territorium innebär en säkerhetsrisk eller en hög epidemisk risk i enlighet med direktiv 2004/38/EG.

2.VIS ska inte verifiera

a)huruvida sökanden för närvarande har rapporterats vara en person som har överskridit den tillåtna vistelsen eller om det tidigare till följd av en sökning i in- och utresesystemet har rapporterats att sökanden har överskridit den tillåtna vistelsen,

b)huruvida sökanden motsvarar en person vars uppgifter har registrerats i Eurodac.

101

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

3.Om den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.3 i denna förordning har gett en träff som motsvarar en registrering om nekad inresa och vistelse som avses i artikel 24 i förordning (EU) nr 2018/1861, ska viseringsmyn­ digheten kontrollera grunden för det beslut som ledde till att denna registrering fördes in i SIS. Om denna grund är kopplad till en risk för olaglig invandring, ska registreringen inte beaktas vid bedömningen av ansökan. Viseringsmyn­ digheten ska gå vidare i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) 2018/1861.

4.De särskilda riskindikatorer som grundas på en risk för olaglig invandring och som fastställs enligt artikel 9j ska inte tillämpas.

Artikel 9c

Behöriga viseringsmyndigheters manuella verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar

1.En träff enligt artikel 9a.9 ska verifieras manuellt av den behöriga viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan.

2.I syfte att göra en manuell verifiering enligt punkt 1 i denna artikel ska den behöriga viseringsmyndigheten ha åtkomst till ansökningsakten och eventuella länkade ansökningsakter samt till de träffar som genererats under den automatiska behandlingen enligt artikel 9a.9.

Den behöriga viseringsmyndigheten ska även ha tillfällig åtkomst till de uppgifter i SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac eller Interpol SLTD som gav upphov till träffen så länge de verifieringar som avses i denna artikel och prövningen av viseringsansökan varar samt i händelse av ett överklagandeförfarande. Sådan tillfällig åtkomst ska ske i enlighet med de rättsliga instrument som reglerar SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Interpol SLTD.

3.Den behöriga viseringsmyndigheten ska verifiera om sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i något av de informationssystem eller någon av de databaser där sökning görs.

4.Om personuppgifterna i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations­ systemet eller den relevanta databasen ska träffen beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

5.Om personuppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations­ systemet eller den relevanta databasen ska den behöriga viseringsmyndigheten i ansökningsakten radera den felaktiga träffen.

6.Om den automatiska jämförelsen enligt artikel 9a.13 i denna förordning ger en träff, ska den behöriga viseringsmyndigheten bedöma säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring eller den höga epidemirisken och beakta dessa vid prövningen av en viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009. Den behöriga viseringsmyndigheten får under inga omständigheter fatta beslut automatiskt på grundval av en träff baserad på särskilda riskindikatorer. Den behöriga viseringsmyndigheten ska i samtliga fall göra en individuell bedömning av säkerhetsrisken, risken för olaglig invandring och den höga epidemirisken.

Artikel 9d

Manuell verifiering av träffar som görs av utsedda VIS-myndigheter

1.Varje medlemsstat ska utse en myndighet (utsedd VIS-myndighet) för manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt artikel 9a.4 a iv-vii, e, f och g ii. Medlemsstaterna får utse fler än en myndighet till utsedd VIS- myndighet. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och eu-Lisa om den utsedda VIS-myndigheten.

Om medlemsstaterna väljer att utse Sirenekontoret till utsedd VIS-myndighet, ska de avsätta tillräckliga ytterligare resurser för att Sirenekontoret ska kunna fullgöra de uppgifter som enligt denna förordning anförtros den utsedda VIS-myndigheten.

2.Den utsedda VIS-myndigheten ska vara verksam åtminstone under normal arbetstid. Den ska ha tillfällig åtkomst

– så länge de verifieringar som avses i denna artikel samt artikel 9g varar – till de uppgifter som är registrerade i ansökningsakten och de uppgifter i SIS, Ecris-TCN, Europoluppgifter eller Interpol TDAWN som gav upphov till träffen.

102

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

3.Den utsedda VIS-myndigheten ska inom två arbetsdagar från den av VIS skickade underrättelsen verifiera huruvida sökandens identitet som registrerats i ansökningsakten motsvarar de uppgifter som finns i ett av de informationssystem eller en av de databaser där sökning görs.

4.Om personuppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar de uppgifter som lagras i det relevanta informations­ systemet eller den relevanta databasen ska den utsedda VIS-myndigheten i ansökningsakten radera noteringen om att ytterligare verifiering krävs.

Artikel 9e

Manuell verifiering och uppföljningsåtgärder avseende träffar i Etias bevakningslista

1.Den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som införde uppgifterna i Etias bevakningslista eller – om uppgifterna infördes av Europol – den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan ska manuellt verifiera och vidta uppföljningsåtgärder avseende träffar enligt artikel 9a.4 c ii.

2.De relevanta nationella Etias-enheterna ska inom två arbetsdagar från den av VIS skickade underrättelsen verifiera huruvida de uppgifter som registrerats i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista.

3.Om uppgifterna i ansökningsakten motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista ska den nationella Etias- enheten tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

4.Om det var Europol som förde in uppgifterna i Etias bevakningslista, ska den nationella Etias-enheten i den medlemsstat som behandlar ansökan utan dröjsmål begära ett yttrande från Europol för beaktande vid utarbetandet av sitt motiverade yttrande. I detta syfte ska den nationella Etias-enheten skicka de i enlighet med artikel 9.4 i ansökningsakten registrerade uppgifterna till Europol. Europol ska svara inom 60 timmar från dagen för begäran. Om Europol inte svarar inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

5.Den nationella Etias-enheten ska skicka det motiverade yttrandet till den centrala viseringsmyndigheten inom sju kalenderdagar från den underrättelse som skickats av VIS. Om den nationella Etias-enheten inte skickar något motiverat yttrande inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

6.Det motiverade yttrandet ska registreras i ansökningsakten på så sätt att det endast görs åtkomligt för den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan.

7.Om uppgifterna i ansökningsakten inte motsvarar uppgifterna i Etias bevakningslista, ska den nationella Etias- enheten informera den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om detta, och den myndigheten ska i ansökningsakten radera posten om att ytterligare verifiering krävs.

Artikel 9f

Sirenekontorets uppföljningsåtgärder avseende vissa träffar

1.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iii–vii och efter manuell verifiering ska den behöriga viseringsmyn­ digheten eller den utsedda VIS-myndigheten underrätta Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan om sådana träffar.

2.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iii ska Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan göra följande:

a)Om beslutet om återvändande åtföljs av ett inreseförbud, omedelbart informera den registrerande medlemsstaten genom utbyte av tilläggsinformation. Den registrerande medlemsstaten ska omedelbart radera registreringen om återvändande och föra in en registrering om nekad inresa och vistelse enligt artikel 24.1 b i förordning (EU) 2018/1861.

b)Om beslutet om återvändande inte åtföljs av ett inreseförbud, omedelbart informera den registrerande medlemsstaten genom utbyte av tilläggsinformation, så att den registrerande medlemsstaten utan dröjsmål kan radera registreringen.

103

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

3.I händelse av träffar enligt artikel 9a.4 a iv–vii i denna förordning ska Sirenekontoret i den medlemsstat som behandlar ansökan vidta lämpliga uppföljningsåtgärder i enlighet med förordning (EU) 2018/1862.

Artikel 9g

De utsedda VIS-myndigheternas uppföljningsåtgärder avseende vissa träffar

1.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e, f eller g ii ska den utsedda VIS-myndigheten om så krävs vidta lämpliga uppföljningsåtgärder. För det ändamålet ska den när så är lämpligt samråda med Interpols nationella centralbyrå i den medlemsstat som behandlar ansökan, Europol eller den centralmyndighet i den dömande medlemsstaten som utsetts i enlighet med artikel 3.1 i rådets rambeslut 2009/315/RIF *.

2.Den utsedda VIS-myndigheten ska tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndigheten i den medlemsstat som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

3.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e i denna förordning, och om den fällande domen har avkunnats innan Ecris-TCN tas i drift i enlighet med artikel 35.4 i förordning (EU) 2019/816, ska den utsedda VIS- myndigheten i det motiverade yttrande som avses i punkt 2 i den här artikeln inte beakta fällande domar för terroristbrott som avkunnades mer än 25 år före dagen för viseringsansökan eller fällande domar för andra allvarliga brott som avkunnades mer än 15 år före dagen för viseringsansökan.

4.Om en träff som verifierats manuellt av den utsedda VIS-myndigheten avser de Europoluppgifter som avses i artikel 9a.4 f, ska den utsedda VIS-myndigheten utan dröjsmål begära ett yttrande från Europol i syfte att utföra sin uppgift enligt punkt 2 i den här artikeln. För det ändamålet ska den utsedda VIS-myndigheten skicka de i enlighet med artikel 9.4, 9.5 och 9.6 i ansökningsakten registrerade uppgifterna till Europol. Europol ska svara inom 60 timmar från dagen för begäran. Om Europol inte svarar inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

5.I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 a iv i denna förordning och efter samråd med Sirenekontoret i den medlemsstat som gjort registreringen ska den utsedda VIS-myndigheten i den medlemsstat som behandlar ansökan tillhandahålla ett motiverat yttrande till den centrala viseringsmyndighet som behandlar viseringsansökan om huruvida sökanden utgör en risk för den allmänna säkerheten, vilket ska beaktas vid prövningen av viseringsansökan enligt artikel 21 i förordning (EG) nr 810/2009.

6.Det motiverade yttrandet ska registreras i ansökningsakten på så sätt att det endast görs åtkomligt för den utsedda VIS-myndighet som avses i artikel 9d i den medlemsstat som behandlar ansökan och för den centrala viseringsmyndigheten i samma medlemsstat.

7.Den utsedda VIS-myndigheten ska skicka det motiverade yttrandet till den centrala viseringsmyndigheten inom sju kalenderdagar från den underrättelse som skickats av VIS. I händelse av verifierade träffar enligt artikel 9a.4 e ska tidsfristen för att skicka det motiverade yttrandet vara tio kalenderdagar. Om den utsedda VIS-myndigheten inte skickar något sådant motiverat yttrande inom denna tidsfrist ska det inte anses finnas några skäl att invända mot utfärdandet av viseringen.

Artikel 9h

Genomförande och manual

1.Vid genomförandet av artiklarna 9a–9g ska eu-Lisa i samarbete med medlemsstaterna och Europol upprätta lämpliga kanaler för de underrättelser och det informationsutbyte som avses i de artiklarna.

2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att i en manual fastställa de förfaranden och regler som är nödvändiga för sökningar, verifieringar och bedömningar.

104

Prop. 2024/25:176

Bilaga 1

Artikel 9i

Europols ansvarsområden

Europol ska anpassa sitt informationssystem för att säkerställa att automatisk behandling av sökningar enligt artiklarna 9a.3 och 22b.2 är möjlig.

Artikel 9j

Särskilda riskindikatorer

1.De särskilda riskindikatorerna ska tillämpas som en algoritm som möjliggör profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679 genom jämförelse i enlighet med artikel 9a.13 i den här förordningen av de registrerade uppgifterna i en ansökningsakt i VIS med särskilda riskindikatorer fastställda av Etias centralenhet enligt punkt 4 i den här artikeln som tyder på säkerhetsrisker, risk för olaglig invandring eller höga epidemirisker. Etias centralenhet ska föra in de särskilda riskindikatorerna i VIS.

2.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 48a för att ytterligare definiera säkerhetsrisker eller risker för olaglig invandring eller höga epidemirisker på grundval av följande:

a)Statistik från in- och utresesystemet som tyder på att onormalt många överskridit den tillåtna vistelsen och att onormalt många inresor nekats för en viss grupp av viseringsinnehavare.

b)Statistik som genererats av VIS i enlighet med artikel 45a och som tyder på att onormalt många viseringsan­ sökningar har avslagits med hänvisning till en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk i samband med en viss grupp av viseringsinnehavare.

c)Statistik som genererats av VIS i enlighet med artikel 45a samt in- och utresesystemet och som tyder på kopplingar mellan information som samlats in från ansökningsformulär och viseringsinnehavare som överskridit den tillåtna vistelsen eller nekats inresa.

d)Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från medlemsstaterna om särskilda säkerhets­ riskindikatorer eller hot som identifierats av en medlemsstat.

e)Information som styrkts med sakliga och evidensbaserade uppgifter från medlemsstaterna om att onormalt många överskridit den tillåtna vistelsen och att onormalt många inresor nekats för en viss grupp av viseringsinnehavare för en medlemsstat.

f)Information från medlemsstaterna om särskilda höga epidemirisker och information om epidemiologisk övervakning och riskbedömningar från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar samt sjukdomsutbrott som rapporterats av Världshälsoorganisationen.

3.Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att specificera de risker, enligt definitionen i denna förordning och i den delegerade akt som avses i punkt 2 i denna artikel, på vilka de särskilda riskindikatorer som avses i punkt 4 i denna artikel ska vara baserade. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

iartikel 49.2.

De särskilda risker som avses i första stycket i denna punkt ska ses över minst var sjätte månad, och när så är nödvändigt ska en ny genomförandeakt antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 49.2.

4.På grundval av de särskilda risker som fastställts i enlighet med punkt 3 ska Etias centralenhet fastställa en uppsättning särskilda riskindikatorer som består av en kombination av uppgifter som inbegriper en eller flera av följande:

a)Åldersgrupp, kön, medborgarskap.

b)Bosättningsland och bosättningsort.

c)Destinationsmedlemsstater.