HC03157: Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Regeringens proposition 2024/25:157

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 april 2025

Ulf Kristersson

Jakob Forssmed

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det införs en lag om ett statligt stöd i form av fritidskort för barns fritidsaktiviteter. Fritidskortet syftar till att främja barns förutsättningar att delta i sådana fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. E-hälsomyndigheten föreslås handlägga ärenden om fritidskort.

Därutöver föreslås att det införs en ny lag om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort.

I propositionen föreslås en ändring i lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet som innebär att E-hälso- myndigheten ska omfattas av lagens tillämpningsområde.

Det lämnas även förslag om en ändring i socialtjänstlagen som innebär att stödet i form av fritidskort inte får påverka beräkningen av försörjningsstöd.

Propositionen innehåller även vissa bedömningar som rör fritidskort, bl.a. att det straffrättsliga skyddet för fritidskortet bör stärkas.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 8 september 2025.

1

7.3Fler uppgifts- och underrättelseskyldigheter behövs för E-hälsomyndighetens och Försäkringskassans

9.2E-hälsomyndigheten behöver behandla personuppgifter för att kunna hantera ärenden om

9.3Det kommer att finnas en rättslig grund för

9.4E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter

9.8E-hälsomyndigheten ska vara

9.9.2Behandling av personuppgifter för att

9.12.2Tillgången till personuppgifter inom myndigheten ska begränsas och

9.14Personuppgiftsbehandling med anledning av

3

5

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om fritidskort.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:307) om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:000).

6

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om fritidskort

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ett statligt stöd för vissa avgifter för barns fritidsaktiviteter (fritidskort).

Syftet med fritidskort är att främja barns förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Förutsättningar för stöd i form av fritidskort

2 § Stöd i form av fritidskort kan lämnas till en av barnets vårdnadshavare som är bosatt i Sverige och som barnet är bosatt hos, för vissa avgifter för barnets fritidsaktiviteter som tillhandahålls av en utförare som är registrerad i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn. Stödet betalas ut till utföraren.

3 § E-hälsomyndigheten handlägger ärenden enligt denna lag.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om

1.vilka barn som ska omfattas av stödet,

2.stödets storlek,

3.förutsättningar för att använda stöd i form av fritidskort för betalning till en utförare,

4.register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn och förutsättningar för registrering i registret,

5.övriga förutsättningar för stöd i form av fritidskort, och

6.handläggning av ärenden om fritidskort.

Återbetalning och återkrav

5 § En vårdnadshavare som har fått stöd i form av fritidskort är återbetalningsskyldig om han eller hon har orsakat att stödet har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter.

Detsamma gäller om stödet i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och vårdnadshavaren har insett eller skäligen borde ha insett detta.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om en vårdnadshavares återbetalningsskyldighet enligt denna lag.

7

Prop. 2024/25:157 6 § En utförare som det har betalats ut stöd till, är återbetalningsskyldig om en fritidsaktivitet inte tillhandahålls eller om stödet i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och utföraren har insett eller skäligen borde ha insett detta.

7 § Om det finns återbetalningsskyldighet enligt 5 eller 6 § ska E-hälso- myndigheten besluta att kräva tillbaka det som felaktigt betalats ut.

8 § Om det finns särskilda skäl får E-hälsomyndigheten helt eller delvis sätta ned krav på återbetalning.

Rätt att meddela föreskrifter

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kreditinstitut och betaltjänstleverantörer att lämna sådana uppgifter som behövs för att granska utbetalningar av stöd i form av fritidskort.

Med kreditinstitut avses kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt utländska kreditinstitut enligt samma lag om institutet har filial i Sverige. Med betaltjänstleverantörer avses betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppgifts- och underrättelseskyldighet för Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för utförare som är registrerade i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn.

Överklagande

11 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 8 september 2025.

8

Prop. 2024/25:157 7 § Personuppgifter som behandlas enligt 5 eller 6 § får behandlas även för andra ändamål än de som uttryckligen anges i lagen, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål som uppgifterna samlades in för.

Känsliga personuppgifter

8 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas med stöd av artikel 9.2 g i förordningen om det är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som avses i 5 och 6 §§.

9 § Sökningar får inte utföras i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.

Tillgång till personuppgifter

10 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter enligt denna lag.

Tillgången till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet.

Tidsgräns för att behandla personuppgifter

11 § Personuppgifter får inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen, dock som längst fem år efter utgången av det kalenderår då stöd i form av fritidskort senast lämnades i ärendet eller ansökan om fritidskort avslogs.

Första stycket hindrar inte att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 8 september 2025.

10

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2024:307) Prop. 2024/25:157 om uppgiftsskyldighet för att motverka

felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2024:307) om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet ska ha följande lydelse.

En uppgift som omfattas av sekretess ska dock inte lämnas ut om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.

Första stycket gäller inte i fråga om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 15–20 kap., 24 kap. 2 a och 8 §§, 25 kap. 1–8 §§, 26 kap. 1–6 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2 och 12 §§, 33 kap. 2 och 4 a §§, 36 kap. 3 §, 40 kap. 2 och 5 §§ samt 41–43 kap. offentlighets- och

11

I 2 § avses med felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen sådana ekonomiska förmåner och ekonomiska stöd som har beslutats, betalats ut eller tillgodoräknats felaktigt eller med ett för högt belopp.

Denna lag träder i kraft den 8 september 2025.

12

Prop. 2024/25:157

2.4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:000)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (2025:000) ska införas en ny paragraf, 12 kap. 7 a §, av följande lydelse.

12 kap.

7 a §

Beslut om fritidskort får inte

påverka beräkningen av försörjningsstöd enligt 7 § tredje stycket andra meningen.

Denna lag träder i kraft den 8 september 2025.

13

Regeringen gav den 5 april 2023 flera myndigheter, däribland E-hälso- myndigheten och Försäkringskassan, i uppdrag att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga (S2023/01303). Den 11 januari 2024 fick Försäkringskassan i uppdrag att upprätta och förbereda förvaltning av ett utförarregister för fritidskort för barn och unga (S2024/00033). En arbetsgrupp inom Socialdepartementet tog därefter fram departementspromemorian Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra (Ds 2024:16). I promemorian föreslås att det bl.a. ska införas ett statligt stöd för barns fritidsaktiviteter i form av ett s.k. fritidskort. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Socialdepartementet (S2024/01352).

I denna proposition behandlas departementspromemorians lagförslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitt 5, 5.2, 6.1 och 6.2 samt i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar.

nationella mål att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik Prop. 2024/25:157 hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom

en generation (prop. 2017/18:249, bet. 2017/18:SoU26, rskr. 2017/18:406). Det överensstämmer även väl med regeringens mål för ungdomspolitiken och de nationella kulturpolitiska målen. Det ungdomspolitiska målet understryker att alla ungdomar mellan 13 och 25 år ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen (prop. 2013/14:191, bet. 2013/14:KrU9, rskr. 2013/14:345). De nationella kulturpolitiska målen anger att allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor ska främjas och att barns och ungas rätt till kultur särskilt ska uppmärksammas (prop. 2009/10:3). Det ligger också väl i linje med det av riksdagen beslutade målet för friluftslivspolitiken om att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Alla människor ska ha möjlighet att få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö (prop. 2009/10:238, bet. 2010/11:KrU3, rskr. 2010/11:37 och 2010/11:38).

5En lag om ett statligt stöd för barns fritidsaktiviteter

Regeringens förslag: Det ska införas en lag om ett statligt stöd för barns fritidsaktiviteter (fritidskort).

Syftet med fritidskort ska vara att främja barns förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Det ska i lagen tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om stödets storlek och övriga förutsättningar för stöd i form av fritidskort.

Regeringens bedömning: Vissa grundläggande bestämmelser om fritidskort bör regleras i lag. De närmare bestämmelserna om fritidskortets utformning bör regleras i förordning.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Promemorians förslag till lagtext har en delvis annan redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser lämnar inga synpunkter eller väljer att inte yttra sig om förslaget att införa ett fritidskort för barn och unga. Bland annat har Bolagsverket, Finansinspektionen, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Konkurrensverket och Polismyndigheten inga synpunkter på förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) väljer att inte yttra sig över förslaget.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till syftet med fritidskortet, men framför synpunkter på vissa delar av förslagen, såsom Alvesta kommun, Barnombudsmannen, Bara Vanlig, Brottsförebyggande rådet

15

Prop. 2024/25:157 ena föräldern har bostadsbidrag får båda vårdnadshavarna ett belopp som avslöjar detta. Förutom risken att uppgifter om bostadsbidrag röjs finns det även en risk för att skyddade personuppgifter röjs. I ansökan om fritidskort kommer det bl.a. finnas uppgifter om användandet av fritidskortet som kan avslöja var någon bor.

En lösning på dessa integritetsproblem som lyfts i promemorian är att införa en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att uppgifter som omfattas av sekretess får lämnas ut av myndigheten till den andra vårdnadshavaren. Detta bedöms dock inte som ändamålsenligt eftersom risken för att skyddade personuppgifter röjs kvarstår. Det kan även leda till att den vårdnadshavare vars personuppgifter omfattas av sekretess väljer att inte använda fritidskortet för att undvika att den andre vårdnadshavaren tar del av känslig information.

I likhet med den bedömning som görs i promemorian bedömer regeringen att bara en av barnets vårdnadshavare bör kunna lämnas fritidskort. En sådan lösning minimerar administrationen av fritidskortet och borgar för att sekretesskyddade uppgifter inte röjs.

I valet av vilken vårdnadshavare detta ska vara bör beaktas vem som typiskt sätt ansvarar för de vardagliga besluten om barnets personliga förhållanden, t.ex. fritidsaktiviteter. I promemorian bedöms det vara den vårdnadshavare som har barnet bosatt hos sig. Regeringen ansluter sig till den bedömningen. Även vid denna prövning är det mest ändamålsenligt att låta folkbokföring utgöra en presumtion för var barnet ska anses bosatt. En person ska som utgångspunkt folkbokföras på den fastighet och i den kommun där han eller hon är att anse som bosatt. En person anses bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Den som kan anses bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist (se 6 och 7 §§ folkbokföringslagen). Undantag från att vara folkbokförd där man anses bosatt finns för en person som medges skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen.

Det innebär att när vårdnadshavarna är sammanboende, och barnet således är bosatt hos båda föräldrarna, blir det den vårdnadshavare som först ansöker om fritidskort som kan lämnas fritidskort. Det vill säga i de situationerna har båda vårdnadshavarna möjlighet att ansöka om fritidskort och får därför komma överens om vem det ska vara som administrerar fritidskortet. När vårdnadshavarna inte bor tillsammans utan har barnet boende hos sig växelvis bör barnets folkbokföring vara vägledande för prövningen av vilken av vårdnadshavarna som barnet är bosatt hos. Ett barn som bor växelvis hos båda sina vårdnadshavare kan endast vara folkbokfört hos en av vårdnadshavarna. Av 7 a § folkbokföringslagen framgår att om ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och barnet under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av dem, får barnet folkbokföras hos den av vårdnadshavarna som de båda kommer överens om. Det bör därför vara den vårdnadshavare som har barnet folkbokfört hos sig som kan ansöka om och lämnas fritidskort.

Regeringen föreslår således att fritidskort ska kunna lämnas till en av barnets vårdnadshavare som har barnet bosatt hos sig.

26

Prop. 2024/25:157 i någon av de aktuella placeringsformerna följer också att socialnämnden ger ekonomisk ersättning till vårdgivaren eller familjehemmet för kostnader som rör barnet eller den unge, t.ex. för fritidsaktiviteter. Socialstyrelsen utgår således från att kommunerna i normala fall ersätter familjehemmen, men också andra vårdgivare, för kostnader som hör samman med att barnet eller den unge utövar fritidsaktiviteter. Att placerade barn och unga inte fortsätter med fritidsaktiviteter under placeringstiden behöver inte nödvändigtvis ha med ekonomiska förutsättningar att göra. Det skulle också kunna orsakas av att barnet till exempel saknar motivation att fortsätta eller att vårdgivaren saknar praktiska förutsättningar att stötta barnet. Myndigheten bedömer därför att ett fritidskort inte skulle ändra förutsättningarna nämnvärt för att placerade barn och unga ska delta i fritidsaktiviteter. Däremot kan det krävas andra individuella insatser från kommunerna för att respektive barn eller ung person ska få förutsättningar att fortsätta med aktiviteterna under placeringstiden. Sammanfattningsvis bedömer Socialstyrelsen att det inte finns behov av att utreda hur familjehemsplacerade barn och unga kan få del av fritidskortet. Myndigheten förutsätter att kostnaderna för fritidsaktiviteter även i fortsättningen blir omhändertagna inom ramen för kommunernas ersättningar för placeringarna.

Regeringen anser, till skillnad från Socialstyrelsen, att ett statligt stöd i form av fritidskort skulle stärka förutsättningarna för placerade barn och unga att delta i fritidsaktiviteter. Som Socialstyrelsen redogör för ska socialnämnden ge ekonomisk ersättning till bl.a. familjehemmet för kostnader som rör barnet eller den unge, t.ex. för fritidsaktiviteter. Det görs dock i viss utsträckning olika bedömningar över landet avseende den ekonomiska ersättning som lämnas till familjehem. Regeringen anser därför, i likhet med Göteborgs kommun, att det är särskilt viktigt att det finns ett nationellt stöd för familjehemsplacerade barn som kan bidra till jämlika förutsättningar för deltagande i fritidsaktiviteter. Regeringen finner även att det är viktigt att även barn som placerats i familjehem och som inte är bosatta hos sin vårdnadshavare får ta del av det statliga stödet i form fritidskort eller motsvarande insats, på samma sätt som jämnåriga barn. På så sätt stärks dessa barns förutsättningar för att delta i fritidsaktiviteter i samma utsträckning som för barn som inte placerats i familjehem.

Barnombudsmannen är positiv till uppdraget men framför att det är oklart varför promemorians bedömning inte innefattar barn som är placerade på HVB eller SiS boenden. Regeringen konstaterar emellertid att dessa typer av placeringar i många fall är kortvariga och att barnet därmed ofta anses vara fortsatt bosatt hos vårdnadshavaren. Det innebär att vårdnadshavaren fortfarande har möjlighet att ansöka om och använda fritidskortet. När det gäller familjehemmen är ofta placeringstiden längre och barnet anses därmed vara bosatt i familjehemmet. Det får som följd att barnet inte kommer att omfattas av fritidskortet. Därtill är familjehemsplacering den vanligaste placeringsformen för barn som har placerats utanför det egna hemmet.

Mot den bakgrunden är det enligt regeringen angeläget att se över hur fritidskortet, eller motsvarande insats, kan komma familjehemsplacerade barn som inte är bosatta hos sin vårdnadshavare till del.

28

Prop. 2024/25:157 starka skäl till att tonåringar över 16 år eller barn under 8 år inte ska

områden där utanförskapet är stort (prop. 2024/25:1, utg.omr. 17, s. 168). Prop. 2024/25:157 Satsningen riktar sig primärt till barn och unga 7–25 år.

5.2Fritidskortet ska kunna användas för fritidsaktiviteter för barn

Regeringens förslag: Fritidskort ska kunna användas för vissa avgifter för barns fritidsaktiviteter som tillhandahålls av utförare som är registrerade i ett register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn. Stödet ska betalas ut till utföraren.

Med kreditinstitut ska avses sådana kreditinstitut som avses i lagen om bank- och finansieringsrörelse samt utländska kreditinstitut enligt samma lag om institutet har filial i Sverige. Med betaltjänstleverantörer ska avses sådana betaltjänstleverantörer som avses i lagen om betaltjänster.

Det ska i lagen tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningar för att använda stöd i form av fritidskort för betalning till en utförare, register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn och förutsättningar för registrering i registret.

Regeringens bedömning: Det bör införas ett register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås att Försäkringskassan ska föra ett register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn, det lämnas däremot ingen bedömning om att det bör införas ett register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn. Promemorians förslag till lagtext har en delvis annan språklig och redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i denna del. Svensk Scenkonst och Norrköpings kommun anser att det är positivt med ett stöd för vissa avgifter.

MFD välkomnar att det upprättas ett register och att endast utförare som avser bedriva en långsiktig och seriös verksamhet ska ingå i detta register. Även Ideell kulturallians har förståelse för att utförare behöver godkännas och tillstyrker förslaget. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har inga synpunkter på att det ska införas ett register, men framför att goda förutsättningar behöver skapas för ansvarig myndighet. Uppsala kommun har inga anmärkningar på att Försäkringskassan ska hantera detta register och ansvara för efterkontrollerna, men förutser implementeringsproblem. Studieförbunden har ingen invändning mot förslaget att samla godkända utförare i ett register, men ser en risk i att allt fler statliga register över civilsamhällets aktörer diskuteras. Umeå kommun avstyrker förslaget och anser bl.a. att det, med hänvisning till kommunens egna kontroller av föreningar, inte kan vara kostnadseffektivt att en ytterligare myndighet ska administrera och granska föreningar.

Svenska Bankföreningen framför att promemorian inte ger tillräcklig vägledning avseende betalströmmar i systemet.

31

Prop. 2024/25:157 Fritidskortet är ett nytt statligt stöd och regeringen anser därför att det är mest lämpligt att stödet administreras av en statlig myndighet. Till skillnad från vad Umeå kommun framför menar regeringen att en sådan ordning är både effektiv och fördelaktig för arbetet med att pröva frågor om registrering i utförarregistret, inbegripet den nödvändiga kontrollverksamheten avseende registret. Såsom Uppsala kommun framför har det inte tidigare ingått i Försäkringskassans uppgifter att arbeta gentemot det civila samhället. Däremot har myndigheten erfarenhet av att hantera register, utveckla användarvänliga ansökningssystem och har därtill en välutvecklad kontrollverksamhet, vilket enligt regeringen är nödvändigt i arbetet med ett utförarregister. I likhet med förslaget i promemorian anser därför regeringen att Försäkringskassan bör ansvara för utförarregistret. Det är dock viktigt, såsom ISF framför, att Försäkringskassan får goda förutsättningar för detta (se vidare avsnitt 12.4.1).

Korrekta utbetalningar av fritidskort behöver kunna genomföras

Av promemorian framgår att E-hälsomyndigheten ska ansvara för utbetalningar av fritidskort. Vidare framgår det bl.a. att stödet i form av fritidskort ska betalas ut till utförarens konto hos ett svenskt kreditinstitut, eller hos ett utländskt kreditinstitut som har en filial i Sverige. Eftersom flera utförare av fritidsaktiviteter använder sig av betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster för bl.a. hantering av fakturering av avgifter föreslås i promemorian att fritidskortet även ska kunna betalas till ett konto hos en betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänster till utföraren. Enligt promemorian ska med kreditinstitut avses sådana kreditinstitut som avses i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt utländska kreditinstitut enligt samma lag om institutet har filial i Sverige. Med betaltjänstleverantörer ska avses sådana betaltjänstleverantörer som avses i lagen (2010:751) om betaltjänster.

Svenska Bankföreningen framför att promemorian inte ger tillräcklig vägledning avseende om utbetalningen ska gå från E-hälsomyndigheten direkt till utföraren utan att först passera vårdnadshavarens konto, eller om utbetalningen ska gå direkt till vårdnadshavarens konto. Regeringen anser att fritidskort inte bör utbetalas till vårdnadshavarens konto. Fritidskort bör i stället utbetalas till ett konto hos ett kreditinstitut som tillhör utföraren eller ett konto hos en betaltjänstleverantör som utföraren använder sig av. Regeringen noterar även att, som Svenska Bankföreningen framhåller, kreditinstitut inte genomför en utbetalning, utan hanterar en utbetalning på uppdrag av kunden.

Mot den bakgrunden instämmer regeringen i den ordning som föreslås i promemorian när det gäller utbetalningar av fritidskort. Regeringen bedömer att en sådan ordning är mest ändamålsenlig.

Regeringen gör ingen annan bedömning än den som görs i promemorian när det gäller definitionen av kreditinstitut och betaltjänstleverantörer. Paragrafen i dessa delar föreslås utformas enligt Lagrådets förslag.

Den närmare regleringen av utbetalning av fritidskort bör dock framgå av förordning. Enligt regeringen bör det därför i den föreslagna lagen om fritidskort tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd restkompetensen enligt 8 kap.

34

eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, samt att detta följer av 12 kap. och gäller med de begränsningar som anges där. Av 12 kap. 2 § OSL följer att en enskild helt eller delvis kan häva sekretessen som gäller till skydd för honom eller henne, om inte annat anges i offentlighets- och sekretesslagen.

Det bör krävas att vårdnadshavare lämnar sitt samtycke till utlämnande av uppgifter om särskilt fritidskort

Prop. 2024/25:157 därmed innebära att även dessa aktörer får information som indirekt innehåller uppgifter om att vårdnadshavare har beviljats preliminärt bostadsbidrag.

Uppgifter om bostadsbidrag omfattas av sekretess hos E-hälso- myndigheten enligt 25 kap. 17 a § OSL. Det innebär i princip att uppgifter om bostadsbidrag enbart kan lämnas ut med den enskildes samtycke eller med stöd av lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till (se 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL). Därtill bör det även beaktas att barnet i det aktuella fritidskortsärendet berörs av att uppgifter om bostadsbidrag lämnas ut till utförare.

Mot den bakgrunden bedömer regeringen, i likhet med bedömningen i promemorian, att det bör krävas att vårdnadshavarens samtycke till utlämnade av uppgifter om särskilt fritidskort inhämtas innan en utbetalning av särskilt fritidskort görs till en utförare. Ett sådant samtycke bör kunna inhämtas i samband med att vårdnadshavaren ansöker om fritidskort. Regeringen bedömer även, i likhet med bedömningen i promemorian, att nuvarande sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen om enskilds samtycke är tillräckliga för informationsöverföringen från E-hälsomyndigheten till utförare.

Svenskt Friluftsliv framför att en kännedom om vilka som har bostadsbidrag eller inte, blir känsligt när de som driver föreningen är bekant med familjen på annat sätt. Inte minst kan detta vara ett problem på mindre orter eller på landsbygden. Västerås kommun lyfter att den föreslagna ordningen innebär särskilda integritetsrisker för en barnfamilj. Regeringen delar Svenskt Friluftslivs och Västerås kommuns syn på att förslaget innebär integritetsrisker. Samtidigt bör det beaktas att stödet är frivilligt och att barns och ungas fysiska och psykiska hälsa kan påverkas positivt genom förslaget. De integritetsintrång som förslaget innebär bedöms mot denna bakgrund vara motiverade och proportionerliga (se avsnitt 10).

Samtycket bör vara uttryckligt och skriftligt

Det finns inget formkrav för samtycke som avses i offentlighets- och sekretesslagen. Det behöver således inte vara skriftligt och även ett underförstått, s.k. presumerat eller tyst, samtycke får i många fall godtas. När det gäller utlämnande av uppgifter av känslig natur har Riksdagens ombudsmän (JO) uttalat att den enskildes samtycke bör vara uttryckligt och att det också bör dokumenteras. JO har vidare uttalat att den enskildes samtycke bör vara skriftligt när det är fråga om verksamheter där det ofta blir fråga om att lämna ut uppgifter av känslig natur (se bl.a. JO 2009/10 s. 440, dnr 3255–2008, och JO 1990/91 s. 366, dnr 2302–1989 och JO:s beslut den 27 oktober 2016, dnr 5576–2015.).

Regeringen anser därför att vårdnadshavarens samtycke till utlämnade av information som innehåller uppgifter om ett särskilt fritidskort bör vara uttryckligt och skriftligt. Samtycket bör även dokumenteras. Detta bör enligt regeringen kunna ske digitalt på ett användarvänligt och enkelt sätt.

36

Prop. 2024/25:157 en förutsättning för att fritidskortet ska stärka möjligheterna till deltagande i fritidsaktiviteter att det inte samtidigt medför en reducering av försörjningsstödet. Regeringen anser därför att socialnämnden i sin bedömning av rätten till försörjningsstöd inte ska beakta om en person fått fritidskort. Fritidskortet bör därför inte påverka det ekonomiska biståndet som kommunen beslutar om. Vad Sundsvalls kommun framför föranleder ingen annan bedömning.

Regeringen ser därför inget behov av att socialtjänsten inhämtar uppgifter från andra myndigheter om sökanden lämnats fritidskort. När det gäller Uppsala kommuns förslag avseende socialtjänstens möjlighet att inhämta uppgifter från SSBTEK vill regeringen förtydliga att det är E-hälsomyndigheten och inte Försäkringskassan som kommer att ha uppgifter om utbetalda fritidskort.

Regeringen ser dock positivt på Uppsala kommuns förslag om att riktlinjer tas fram som kan användas inom socialtjänstens handläggning. Regeringen anser, i likhet med Funktionsrätt Sverige, att det är viktigt att vårdnadshavare i samband med ansökan om och användandet av fritidskortet informeras om att fritidskortet inte påverkar rätten till försörjningsstöd.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen, i enlighet med förslaget i promemorian, att beslut om fritidskort inte ska utgöra skäl för socialnämnden att reducera försörjningsstödet avseende kostnader för de utgifter som ingår i riksnormen, i enlighet med 12 kap. 7 § tredje stycket andra meningen socialtjänstlagen (se 4 kap. 3 § andra stycket tredje meningen i 2001 års socialtjänstlag).

5.4Fritidskortet är skattefritt

Regeringens bedömning: Det statliga stöd som lämnas i form av fritidskort bör vara skattefritt. Det behöver inte införas någon särskild bestämmelse om detta.

Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian lämnar ingen bedömning om att ingen särskild bestämmelse behöver införas.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar inga synpunkter på bedömningen. Barnombudsmannen, ISF, Norrköpings kommun och Svensk scenkonst instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 8 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229) är ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och äldreförsörjningsstöd enligt 74 kap. socialförsäkringsbalken och liknande ersättningar skattefria.

Regeringen bedömer, i likhet med den bedömning som framgår av promemorian, att det statliga stöd som lämnas i form av fritidskort bör vara skattefritt. Någon särskild bestämmelse om detta behöver inte införas eftersom stödet bedöms omfattas av begreppet liknande ersättningar i 8 kap. 11 § inkomstskattelagen.

38

Prop. 2024/25:157 undantagsbestämmelse finns det en risk att otydligheten leder till att föräldrar till barn med funktionsnedsättning avstår från att använda fritidskortet. Myndigheten menar att den konsekvensen troligtvis inte helt kan avhjälpas genom information till enskilda. Göteborgs kommun framför att promemorians resonemang om att det inte bör finnas några merkostnader om kostnaderna redan har täckts av fritidskortet kan innebära en risk för att Försäkringskassan slutar godkänna hyra av hjälpmedel som en merkostnad i beräkning av merkostnadsersättning. Kommunen anser att hyra av hjälpmedel är en merkostnad som är en följd av funktionsnedsättningen, medan fritidskortet bör vara att tillskott på lika villkor för alla barn. Dessa syften bör inte sammanblandas.

Regeringen anser, i likhet med Försäkringskassan och den bedömning som görs i promemorian, att det stöd som lämnas i form av fritidskort kan anses vara ett sådant annat samhällsstöd som avses i 50 kap. 6 § SFB. Det innebär att faktiska merkostnader som har tillgodosetts genom fritidskortet ska bortses från vid bedömningen av rätten till merkostnadsersättning. Om merkostnaden bara delvis har tillgodosetts genom fritidskortet ska däremot resterande del beaktas vid bedömningen av rätten till merkostnadsersättning. Regeringen, som anser att samordningsprincipen i socialförsäkringsbalken bör upprätthållas även när det gäller stöd i form av fritidskort, menar därför att det inte finns behov av en särskild bestämmelse om att fritidskortet inte ska beaktas vid bedömningen av rätten till merkostnadsersättning. Bestämmelsen i 50 kap. 6 § SFB innebär att Försäkringskassan, vilket myndigheten själv framhåller, i sin bedömning av rätten till merkostnadsersättning ska bortse från merkostnader för behov som redan har tillgodosetts genom fritidskortet. Det får dock enligt regeringen inte innebära att ansökningar om merkostnadsersättning avslås för sådana kostnader som endast hypotetiskt kan omfattas av fritidskortet, vilket Göteborgs kommun lyfter som en farhåga. Det skulle innebära att syftet med fritidskortet inte uppnås. En vårdnadshavare bör således kunna få både fritidskort och merkostnadsersättning, men däremot inte bli dubbelt kompenserad för samma kostnad. Om en vårdnadshavare exempelvis har kostnader om 20 000 kronor för ett hjälpmedel till sitt barns fritidsaktivitet och lämnas fritidskort som används för en del av kostnaden för hjälpmedlet, bör den resterande delen kunna vara en sådan kostnad som kan ersättas av merkostnadsersättningen.

Om en överkompensation ändå sker genom att fritidskortet och merkostnadsersättning ersätter samma kostnad kan en felaktig utbetalning återkrävas i ärenden om merkostnadsersättning. Regeringen anser, vilket även lyfts i promemorian, att sådana situationer bör vara möjliga att undvika genom information i samband med att vårdnadshavare ansöker om och använder fritidskort för betalning.

Som framgår av avsnitt 5.3 är det statliga stödet som lämnas i form av fritidskortet inte en skattepliktig inkomst för vårdnadshavaren. Eftersom fritidskortet inte betalas ut till vårdnadshavaren utan till utföraren kommer det inte heller att kunna ingå som kontanta medel eller kontobehållning i vårdnadshavarens förmögenhet. Av det anförda följer att fritidskortet inte påverkar den bidragsgrundande inkomsten som ligger till grund för beräkningen av vissa förmåner enligt socialförsäkringsbalken.

40

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns behov av att Prop. 2024/25:157 införa ytterligare förtydliganden i socialförsäkringsbalken med anledning

av bestämmelserna om fritidskort.

5.6Fritidskortet i förhållande till frågor om utmätning

Regeringens bedömning: Fritidskort kan inte utmätas för vårdnadshavares skulder, men för utförares skulder.

Fritidskortet påverkar inte Kronofogdemyndighetens beräkning av förbehållsbeloppet vid löneutmätning hos vårdnadshavaren.

Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser om utmätning.

Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian lämnar ingen bedömning om att inga särskilda bestämmelser om utmätning behöver införas.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över bedömningen. Barnombudsmannen, Funktionsrätt Sverige och Norrköpings kommun instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Av 5 kap. 6 § utsökningsbalken (UB) framgår att medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av bl.a. staten, inte får utmätas om det strider mot det angivna ändamålet. Sedan medlen har betalats ut, gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda. Regeringen konstaterar att syftet med fritidskortet är att öka möjligheterna för barn och unga att delta i fritidsaktiviteter. Om beloppet som betalas ut genom fritidskortet utmäts för vårdnadshavarens skulder riskerar det syftet att inte uppnås. Beloppet på fritidskortet betalas dessutom aldrig ut till vårdnadshavaren och medlen kommer därmed hållas avskilda på sätt som avses i 5 kap. 6 § UB. Mot den bakgrunden bedömer regeringen, i likhet med bedömningen i promemorian, att det finns hinder mot utmätning av fritidskort för vårdnadshavarens skulder. När det gäller utförare förhåller det sig dock annorlunda. Det finns alltså inte något hinder mot att belopp som utförare tar emot genom fritidskort utmäts för dennes skulder. Det bedöms inte finnas skäl för att införa några särskilda bestämmelser om utmätning mot vårdnadshavare respektive utförare.

Vid utmätning av lön m.m. fastställer Kronofogdemyndigheten enligt

7kap. 8 § UB ett förbehållsbelopp som gäldenären får behålla för att betala sina egna levnadskostnader. Enligt 7 kap. 5 § UB ska förbehållsbeloppet bestå i normalbelopp och boendekostnad. I normalbeloppet ingår bl.a. kostnader för barns fritidsaktiviteter. Normalbeloppet utgör en schablon för normala fall och kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det. Till exempel kan en minskning ske om gäldenären åtnjuter en särskild förmån eller har en sidoinkomst. Handikappersättning har inte ansetts vara en sådan sidoinkomst som bör föranleda minskning av gäldenärens normalbelopp (se RH 2001:63). Enligt regeringen är inte heller stöd i form av fritidskort en sådan förmån som föranleder minskning av normalbeloppet. Stöd i form av fritidskort torde inte heller på annat sätt

Prop. 2024/25:157 eftersom det skulle kunna innebära att syftet med fritidskort inte uppnås. Någon särskild bestämmelse om förbehållsbeloppet bedöms inte behöva införas.

6 Handläggning av ärenden om fritidskort

6.1E-hälsomyndigheten ska handlägga ärenden om fritidskort

Regeringens förslag: E-hälsomyndigheten ska handlägga ärenden om fritidskort enligt den föreslagna lagen.

Det ska i lagen tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om handläggningen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att det av lag ska framgå att fritidskort beviljas efter ansökan som uppfyller uppställda villkor. I promemorian föreslås det inte att det i lagen tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om handläggningen. Promemorians förslag har en delvis annan språklig utformning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen i denna del. Kalmar kommun är positiv till förslaget om att E-hälsomyndigheten prövar frågor om fritidskort.

Skälen för regeringens förslag

E-hälsomyndigheten ska handlägga ärenden om fritidskort

Fritidskortets utformning innebär att någon aktör fattar beslut om vem som har rätt till fritidskort och om förutsättningar för att kunna använda fritidskortet för betalning. Det handlar således om beslut som kommer att påverka enskilda personers rättigheter och skyldigheter. Det är därför lämpligt enligt regeringen att en myndighet handlägger ärenden om fritidskort. I promemorian föreslås det att E-hälsomyndigheten ska pröva frågor om fritidskort. Som skäl för det anges bl.a. det uppdrag myndigheten fick den 5 april 2023 att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga (S2023/01303). Av uppdraget framgår att E-hälso- myndigheten ska ha huvudansvaret för arbetet med att förbereda, införa och förvalta ett fritidskort för barn och unga. Vidare är E-hälso- myndigheten expertmyndighet för frågor som rör e-hälsa. Enligt förordningen (2013:1031) med instruktion för E-hälsomyndigheten framgår bl.a. att myndigheten ska samordna regeringens satsningar på e- hälsa och nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst. Myndigheten har även erfarenheter från arbetet med covidbevisen, såsom utveckling av digitala tjänster och handläggning av ärenden. Dessa erfarenheter kan tillvaratas i arbetet med fritidskort.

42

Prop. 2024/25:157 Ytterligare föreskrifter om handläggningen bör, enligt regeringen, regleras i förordning. Sådana föreskrifter kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Regeringen föreslår att en upplysning om det tas in i lagen.

6.2E-hälsomyndigheten ska besluta om återbetalning och återkrav

Regeringens förslag: En vårdnadshavare som har fått stöd i form av fritidskort ska vara återbetalningsskyldig om han eller hon har orsakat att stödet har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter. Detsamma gäller om stödet i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och vårdnadshavaren har insett eller skäligen borde ha insett detta. Det ska i lagen tas in en upplysning om att regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter om återbetalningsskyldighet för vårdnadshavaren.

En utförare som det har betalats ut stöd till, ska vara återbetalningsskyldig om en fritidsaktivitet inte tillhandahålls eller om stödet i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och utföraren har insett eller skäligen borde ha insett detta.

Om återbetalningsskyldighet finns ska E-hälsomyndigheten besluta om återkrav av det som felaktigt betalats ut.

Om det finns särskilda skäl får E-hälsomyndigheten helt eller delvis sätta ned krav på återbetalning.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås det inte att det i lagen regleras att utförare är återbetalningsskyldig om en fritidsaktivitet inte tillhandahålls eller att det tas in en upplysning om att regeringen kan meddela ytterligare föreskrifter om återbetalningsskyldighet för vårdnadshavaren. Det föreslås heller inte att återkravet ska avse det som felaktigt betalats ut. I promemorian föreslås det att det ska krävas synnerliga skäl för att E-hälsomyndigheten helt eller delvis ska sätta ned krav på återbetalning. Promemorians förslag till lagtext har en delvis annan språklig och redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser, som Falu kommun, Gävle kommun och Statens institutionsstyrelse (SiS), efterfrågar ett förtydligande i vilka fall det blir aktuellt med återbetalning.

Stockholms kommun anser att ingen utförare bör bli återbetalningsskyldig vid felaktigt utbetalda fritidskort eftersom det inte kommer att finnas något avtal mellan E-hälsomyndigheten och utförarna. Utföraren kommer sakna möjlighet att kontrollera de uppgifter som en vårdnadshavare anger i sin ansökan om fritidskort. Funktionsrätt Sverige menar att förslaget om återbetalningsskyldighet skapar en komplex och otydlig situation för vårdnadshavare.

Statens kulturråd (Kulturrådet) framför att det bör klargöras vad som menas med att en utförare har insett, eller rimligen borde ha insett, att ett belopp betalats ut felaktigt.

44

prövning enligt 13 § kommunallagen (2017:725), verkställbara exeku- Prop. 2024/25:157 tionstitlar. Det innebär, som även Kronofogdemyndigheten framhåller, att

ett beslut om återkrav av fritidskort, som innefattar betalningsskyldighet och får överklagas, är en exekutionstitel som kan verkställas av Kronofogdemyndigheten. Om inget annat särskilt föreskrivs får ett beslut verkställas när det fått laga kraft (3 kap. 23 § andra stycket UB). Eftersom E-hälsomyndigheten är en statlig myndighet kommer mål om återkrav att handläggas som allmänt mål (1 kap. 6 § andra stycket UB).

Beslut om nedsättning av krav på återbetalning

Som utgångspunkt bör en vårdnadshavare som felaktigt lämnats ett fritidskort, eller en utförare som har fått en felaktig utbetalning av fritidskort, betala tillbaka det belopp som felaktigt lämnats eller tagits emot. Huvudregeln bör därför enligt regeringen vara att E-hälsomyndigheten ska besluta om återkrav av fritidskort som har lämnats eller betalats ut felaktigt.

Det kan emellertid finnas situationer då det skulle vara oskäligt att kräva tillbaka hela eller delar av beloppet. Det bör därför införas en möjlighet för E-hälsomyndigheten att helt eller delvis sätta ned ett återkrav. Av promemorian framgår det att det ska krävas synnerliga skäl för en sådan nedsättning. ISF ställer sig dock frågande till varför det ska ställas ett högre krav för fritidskort än vad det gör inom ramen för socialförsäkringsförmånerna. Regeringen delar ISF:s synpunkt och menar att bestämmelsen om nedsättning av återkrav vad gäller fritidskortet bör utformas i linje med bestämmelsen i 108 kap. 11 § socialförsäkringsbalken (SFB), där rekvisitet är särskilda skäl.

Vad som utgör särskilda skäl får avgöras utifrån en samlad bedömning i varje enskilt fall. SiS lyfter frågan om ett barns placering på SiS kan få betydelse för beslut om återkrav ska efterges. Vid bedömningen av om en nedsättning av återkrav ska beviljas, ska alla skäl som talar både för och emot vägas in. I RÅ 2008 ref. 2, som handlade om återbetalning av felaktigt utbetald försäkringsersättning, har Högsta förvaltningsdomstolen ansett att de faktorer som kan behöva beaktas vid en prövning om nedsättning av återkrav är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen och beloppets storlek. Regeringen anser att bl.a. dessa omständigheter är relevanta att beakta även i en bedömning av om beslut om återkrav av fritidskort ska sättas ned.

Om den återbetalningsskyldige har förorsakat den felaktiga utbetalningen medvetet eller av grov oaktsamhet, bör enligt regeringen särskilda skäl normalt inte anses finnas.

6.3Överklagande av beslut

Regeringens förslag: Beslut som rör fritidskort ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det ska krävas prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

49

Prop. 2024/25:157 Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslagen i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Beslut som fattas i ärenden om fritidskort bör enligt regeringen kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandebestämmelsen bör utformas på ett allmänt sätt och ange att beslut ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En sådan utformning är grundad på de allmänna förvaltningsrättsliga principerna för överklagande av beslut som uttrycks i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen (1971:291). I de lagarna anges vad som gäller för överklagande av beslut, vem som har rätt att klaga och vilka beslut som får överklagas.

I 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar anges att beslut ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning. När det gäller beslut om fritidskort och beslut om användning av fritidskort för betalning föreslås inga särskilda bestämmelser om forum, vilket innebär att målen ska prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets som E-hälsomyndigheten fattar besluten.

Enligt 40 § FL krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Det finns inte skäl enligt regeringen att frångå den ordningen när det gäller beslut i ärenden om fritidskort. Prövningstillstånd bör därför krävas för att ett beslut ska tas upp till prövning i kammarrätten.

28 § OSL följer att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan Prop. 2024/25:157 myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Para-

grafen är tillämplig när det är fråga om att lämna uppgifter såväl mellan två myndigheter som mellan två olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet när de är att anse som självständiga i förhållande till varandra (se 8 kap. 2 § OSL).

Prop. 2024/25:157 punkt bör dock E-hälsomyndigheten inte behöva uppgifter om den faktiska bosättningsorten för vare sig vårdnadshavaren eller barnet för att pröva rätten till fritidskort. Det som i stället behövs är uppgift om huruvida vårdnadshavaren och barnet är bosatta tillsammans, vilket Skatteverket i regel bör kunna lämna ut eftersom den uppgiften i de flesta fall inte omfattas sekretess. Trots att dessa uppgifter i regel inte omfattas av sekretess bör, som även Skatteverket framför, de hanteras på ett sätt som säkerställer att det inte uppstår integritetsrisker. Skatteverket framhåller att personer med skyddad folkbokföring ofta befinner sig i en ekonomisk utsatt situation, där behovet av stöd av det aktuella slaget sannolikt är stort. Regeringen anser därför, i enlighet med det som Skatteverket lyfter, att det är av stor betydelse att även denna grupp ges möjlighet att ta del av stödet.

Även i de fallen då det finns en sekretessmarkering behöver E-hälso- myndigheten endast ta del av uppgift om vårdnadshavaren och barnet är bosatta tillsammans. Sådana uppgifter bör Skatteverket i regel kunna lämna ut eftersom uppgifterna i de flesta fall inte omfattas av sekretess.

Sammantaget bedömer regeringen, i likhet med den bedömning som görs i promemorian, att de uppgifter som behövs från Skatteverket för E-hälsomyndighetens prövning av frågor om fritidskort i regel är offentliga och därmed kan lämnas ut med stöd av bestämmelsen i 6 kap. 5 § OSL. Det finns därför inte skäl att införa en särskild sekretessbrytande bestämmelse.

Prop. 2024/25:157 som t.ex. merkostnadsersättningen (jfr avsnitt 5.5). Försäkringskassans behov av ytterligare uppgifter behandlas vidare i avsnitt 7.3.

Regeringen föreslår därför att E-hälsomyndigheten ska omfattas av lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

Av avsnitt 8 framgår att regeringen avser att analysera frågan om fritidskortet t.ex. bör omfattas av bidragsbrottslagen. Vid en sådan analys är det även lämpligt att se över förutsättningarna för att E-hälsomyndig- heten ska omfattas av lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

uppgiftsskyldigheten bör endast ske när det är nödvändigt för E-hälso- Prop. 2024/25:157 myndighetens granskning. Det innebär att en sådan informationsöver-

föring inte ska ske med regelbundenhet. Försäkringskassans beskrivning av myndighetens behov av informationsöverföring från kreditinstitut och betaltjänstleverantörer i ärenden om registrering av vissa utförare för fritidsaktiviteter för barn (utförarregistret) framstår behöva ske med regelbundenhet. Regeringen anser dock att det bör finnas mindre ingripande åtgärder som Försäkringskassan kan använda sig av för sådana kontroller. Dessutom är syftet med den föreslagna uppgiftsskyldigheten – att bl.a. följa betalflöden och motverka felaktiga utbetalningar – inte i enlighet med det syfte som Försäkringskassan framför om att kontrollera riktigheten i själv numret. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte är lämpligt eller motiverat att kreditinstitut och betaltjänstleverantörer med stöd av föreslagen skyldighet ska lämna uppgifter även till Försäkringskassan.

7.2Uppgifts- och underrättelseskyldighet för Sveriges Riksidrottsförbund, Svenskt Friluftsliv och registrerade utförare

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om uppgifts- och underrättelseskyldighet för Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för utförare som är registrerade i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian finns inte något förslag om ett bemyndigande om en uppgiftsskyldighet för utförare.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Svenskt Friluftsliv ställer sig frågande till vad uppgifts- och underrättelseskyldigheterna egentligen innebär för organisationens del. Den framhåller bl.a. att organisationen inte har alla uppgifter som kan tänkas bli aktuella för föreslagen uppgiftsskyldighet. Gävle kommun anser att det är en ingripande åtgärd på det civila samhället att t.ex. Sveriges Riksidrottsförbund (RF) ska underrätta Försäkringskassan om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig eller att förutsättningar för registrering inte längre föreligger. E-hälsomyndigheten ifrågasätter om de uppgiftsskyldigheter som föreslås i promemorian är tillräckliga. Myndigheten framför att den behöver kunna kontrollera de uppgifter som vårdnadshavaren lämnar och anser att det bör ses över om uppgifts- och underrättelseskyldigheten för RF och Svenskt Friluftsliv även bör omfatta kommuner och enskilda föreningar.

57

Prop. 2024/25:157 uppgifterna skapar förutsättningar för korrekta och säkra beslut om fritidskort.

Mot den bakgrunden bör det införas en uppgiftsskyldighet för utförare som är registrerad i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn. Uppgiftsskyldigheten för registrerade utförare bör enligt regeringen regleras i förordning. Det bör därför i lag införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för utförare som är registrerad i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn.

Av tydlighetsskäl bedöms det inte ändamålsenligt att exkludera kommuner från en sådan reglering, trots att kommuner bedöms omfattas av en annan motsvarande uppgiftsskyldighet i lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.

7.3 Fler uppgifts- och underrättelseskyldigheter behövs för E-hälsomyndighetens och Försäkringskassans handläggning

Regeringens bedömning: De sammantagna kontrollåtgärderna som föreslås för att motverka felaktiga utbetalningar av fritidskort är väl avvägda.

Det straffrättsliga skyddet för fritidskortet behöver stärkas.

Promemorians bedömning avseende införandet av ett företrädarregister överensstämmer i huvudsak med regeringens. I övriga delar görs ingen bedömning i promemorian.

Remissinstanserna: Brottsförebyggande rådet (Brå), Försäkringskassan, Malmö kommun, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Statskontoret, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Region Norrbotten och Utbetalningsmyndigheten framför att de ser risker med promemorians föreslagna utformning av fritidskortet eller att det saknas förslag på hur felaktiga utbetalningar eller välfärdsbrottslighet kan motverkas. Försäkringskassan menar att den ambitionsnivå som framgår av uppdraget, att upprätta och förbereda förvaltning av ett utförarregister för fritidskort för barn och unga (S2024/00033), om att aktörer med koppling t.ex. till kriminella eller islamistiska element inte skulle omfattas av fritidskortet, har sänkts betydligt.

Försäkringskassan, Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) och Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att risken för felaktiga utbetalningar ökar när ansvaret för utbetalningar delas mellan flera myndigheter.

Flertalet remissinstanser, däribland Brå, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Malmö kommun, Skatteverket, Statskontoret och Utbetalningsmyndigheten instämmer i bedömningen att ett företrädarregister som omfattar ideella föreningar bör införas. Landsrådet för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer (LSU) och Sverok delar bedömningen under vissa förutsättningar, bl.a. utifrån att det ska vara frivilligt för ideella föreningar att ingå i registret. Ideell kulturallians och Studieförbunden är principiellt emot statlig registrering av ideella föreningar och vänder sig därför emot bedömningen att det bör införas ett statligt företrädarregister.

Svenskt Friluftsliv anser att det saknas en riskbedömning kring ekonomisk brottslighet och att de krav på kontroller som införs behöver stå i paritet till riskerna. Scouterna vill påminna om att ideella föreningar såsom Scouterna redan uppfyller administrativa krav för statsbidrag och kommunala aktivitetsbidrag. Fritidskortets krav bör därför inte vara högre än de krav som redan finns, utan synkroniseras med befintliga krav.

Uppsala kommun anser att E-hälsomyndighetens systematiska efterkontroller och dataanalyser och att kreditinstitut ska lämna uppgifter om exempelvis utförares bankkonto är väl avvägda åtgärder och viktiga verktyg i arbetet mot felaktiga utbetalningar. Vissa remissinstanser, däribland Brå, Uppsala kommun och Utbetalningsmyndigheten framför dock att de förkontroller som beskrivs är behäftade med risker.

Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten framför att fritidskortet bör omfattas av bidragsbrottslagens (2007:612) regelverk.

61

skydd för statliga stöd till företag (SOU 2024:24). Genom den föreslagna Prop. 2024/25:157 lagen får statliga stöd som betalas ut till eller på annat sätt tillgodoräknas

företag och andra juridiska personer, t.ex. ekonomiska och ideella föreningar, ett särskilt straffrättsligt skydd. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.

Regeringen avser att analysera huruvida det straffrättsliga skyddet för fritidskortet stärks tillräckligt genom denna nya lagstiftning, eller om skyddet bör stärkas exempelvis genom att låta fritidskortet omfattas av bidragsbrottslagens tillämpningsområde, och i förekommande fall återkomma i frågan.

Regeringens samlade bedömning av de kontrollåtgärder som föreslås och de kompletterande åtgärder som ska övervägas

De förslag som lämnas i denna proposition, tillsammans med befintliga kontrollsystem och de övriga åtgärder som ska övervägas, samt myndigheternas ansvar avseende kontroller som följer av deras uppdrag, är sammantaget viktiga åtgärder för att motverka felaktiga utbetalningar och stärka fritidskortets straffrättsliga skydd. Ett sådant samlat arbete är centralt för reformens legitimitet och förtroende hos allmänheten.

SKR och Region Norrbotten anser att promemorian inte innehåller tillräckliga förslag om åtgärder som kan motverka felaktiga utbetalningar och välfärdsrelaterad brottslighet. MUCF ser brister gällande kontroll och uppföljning, vilka myndigheten menar behöver hanteras för att säkerställa att bidraget betalas ut till rätt utförare.

För att göra en bedömning av om den kontrollapparat som föreslås är tillräcklig, behöver helheten av de åtgärder som föreslås beaktas. Det är enligt regeringen nödvändigt att ha ett helhetsperspektiv i bedömningen om kontrollåtgärderna för fritidskortet är tillräckliga. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att de föreslagna kontrollåtgärderna i sin helhet är väl avvägda. Samtidigt ser regeringen ett behov av att stärka det straffrättsliga skyddet för fritidskortet, i likhet med det Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten föreslår.

Regeringen arbetar aktivt för att felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och den brottslighet som riktas mot dessa system ska minska. Av det skälet kommer regeringen bl.a. ha en nära dialog med berörda myndigheter gällande fritidskortet.

9Frågor om personuppgiftsbehandling med anledning av fritidskortet

9.1Behandling av personuppgifter regleras i EU:s dataskyddsförordning

Prop. 2024/25:157 dataskyddsförordning), är i alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga EU:s medlemsländer och tillämpas från och med den 25 maj

Prop. 2024/25:157 inte är eller har varit folkbokförd i Sverige. Av 3 kap. 10 § dataskyddslagen får personnummer och samordningsnummer behandlas utan sam-

till annan lag eller förordning, vilket gör det möjligt att ha avvikande Prop. 2024/25:157 bestämmelser i sektorsspecifika registerförfattningar.

9.2E-hälsomyndigheten behöver behandla personuppgifter för att kunna hantera ärenden om fritidskort

Regeringens bedömning: E-hälsomyndigheten kommer att behöva behandla personuppgifter för att kunna hantera ärenden om fritidskort.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt

över bedömningen. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) anser att utredningen genomfört väl avvägda beskrivningar av hur de olika behandlingarna av personuppgifter kommer gå till.

Skälen för regeringens bedömning: E-hälsomyndigheten ska handlägga ärenden om fritidskort (se avsnitt 6.1). Myndighetens verksamhet kommer huvudsakligen bestå i att handlägga ärenden om fritidskort. För att utföra detta uppdrag behöver E-hälsomyndigheten behandla ett stort antal personuppgifter och även till viss del känsliga personuppgifter. Uppgifterna kommer från såväl andra myndigheter som från enskilda. Detta kommer att ske bl.a. med stöd av lagen (2024:307) om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet (se avsnitt 7.1.1).

E-hälsomyndighetens hantering av fritidskortet kommer även innefatta att vidta kontrollåtgärder i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar (se avsnitt 8). Det innebär att myndigheten behöver granska utbetalningar av fritidskort och att personuppgifter kan komma att behandlas i dessa granskningar. Sådana granskningar kan bestå i att myndigheten följer betalflöden för att säkerställa korrekta utbetalningar av fritidskort. Inom ramen för detta kontrollarbete kommer E-hälsomyn- digheten behöva hämta in uppgifter från myndigheter och andra aktörer såsom kreditinstitut och betaltjänstleverantörer (se avsnitt 7.1.1 och 7.1.2).

Iärenden om fritidskort kommer E-hälsomyndigheten behöva behandla personuppgifter om namn, personnummer, ålder, kön, adress, familjerelationer och kontaktuppgifteter till utförare. Barns personuppgifter kommer också behandlas i ärenden om fritidskort. Dessutom kan myndigheten behöva behandla uppgifter om vilka idrottsföreningar eller andra organisationer som tillhandahåller barn- och ungdomsverksamhet som vårdnadshavare och barn deltar eller är medlemmar i. Det kan i vissa fall röra sig om känsliga personuppgifter, som när det av t.ex. en förenings namn indirekt kan framgå etnicitet, sexuell läggning eller hälsotillstånd.

73

uppgifter förtjänar ett särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre Prop. 2024/25:157 medvetna om risker, följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter

när det gäller behandling av personuppgifter (skäl 38 i EU:s dataskyddsförordning). Precis som när det gäller vuxna måste man ha en rättslig grund, det vill säga stöd i lagen, för att kunna behandla personuppgifter om barn.

E-hälsomyndighetens verksamhet i sin hantering av fritidskortet kommer huvudsakligen bestå i att handlägga ärenden om fritidskort. Myndigheten kommer även vidta kontrollåtgärder genom att granska utbetalningar av fritidskort.

All den behandling av personuppgifter som E-hälsomyndigheten behöver utföra inom ramen för handläggningen av ärenden om fritidskort och för kontrollåtgärder, bedöms kunna ske med stöd av den rättsliga grunden uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e).

E-hälsomyndighetens uppgift att handlägga ärenden om fritidskort kommer regleras i den nya lagen om fritidskort (se avsnitt 5). Vidare kommer närmare bestämmelser om förutsättningarna för fritidskortet och E-hälsomyndighetens uppgifter kopplade till fritidskort regleras i förordning.

All behandling av personuppgifter som är nödvändig för att E-hälso- myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter ryms således inom den rättsliga grunden i artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Viss personuppgiftsbehandling kommer även innefatta myndighetsutövning.

Artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning gäller behandling som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Det kan exempelvis handla om författningar som anger en skyldighet för en myndighet att lämna personuppgifter till en annan myndighet. E-hälsomyndigheten föreslås omfattas av lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Den personuppgiftsbehandling som kan behöva ske för att fullgöra den föreslagna uppgiftsskyldigheten kommer därmed även att vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c.

Sammantaget kommer det således att finnas rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som E-hälsomyndigheten kommer att behöva utföra. Den rättsliga grunden kommer att framgå av nationell rätt på det sätt som krävs enligt EU:s dataskyddsförordning.

9.4E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort ska regleras i lag

Regeringens förslag: Det ska införas en reglering i lag av E-hälso- myndighetens behandling av personuppgifter i verksamhet som avser ärenden om fritidskort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget.

75

Prop. 2024/25:157 intrång som omfattas av grundlagsskyddet. Enligt förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen bör flera omständigheter vägas in vid denna bedömning. Stor vikt ska läggas vid uppgifternas karaktär. Ju känsligare uppgifterna är, desto mer ingripande måste hanteringen normalt sett anses vara. Vid bedömningen av intrångets karaktär är det också naturligt att stor vikt läggs vid ändamålet med behandlingen. En hantering som syftar till att utreda brott kan normalt sett anses vara mer känslig än t.ex. en hantering som uteslutande sker för att ge en myndighet underlag för förbättringar av kvaliteten i handläggningen. Därutöver kan mängden uppgifter vara en betydelsefull faktor, liksom omfattningen av utlämnande av personuppgifter till andra, som sker utan omedelbart stöd av offentlighetsprincipen (prop. 2009/10:80 s. 183 och 184). I propositionen anges vidare att det förhållandet att de uppgifter som behandlas av en myndighet omfattas av stark sekretess inte heller bör utgöra en omständighet som med automatik innebär att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet måste anses omfattas av grundlagsbestämmelsens tillämpningsområde. Även andra omständigheter måste beaktas vid bedömningen av hur långtgående intrång uppgiftsskyldigheten innebär när ställning tas till om föreskrifterna omfattas av den nya bestämmelsen. En sådan omständighet kan exempelvis vara på vilket sätt och för vilka syften mottagaren av uppgifterna hanterar utlämnade uppgifter (s. 184).

Som framgår av avsnitt 9.2 kommer E-hälsomyndigheten att behöva ha en omfattande personuppgiftsbehandling inom ramen för såväl uppgiften att hantera fritidskortet inbegripen handläggning av ärenden om fritidskort och utbetalningar, som uppgiften att utföra granskningar av betalflöden i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar. Inom ramen för vissa kontrollåtgärder kommer mängden uppgifter i och för sig att vara mindre omfattande. Därtill kommer som huvudregel inte känsliga personuppgifter behandlas.

Med beaktande av uppgifternas karaktär, samt syftet med och omfattningen av behandlingen, bedöms det att i vart fall en del av E-hälso- myndighetens personuppgiftsbehandling innebär ett sådant betydande intrång som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.

Den särskilda regleringen bör ske i lag

Den behandling av personuppgifter som myndigheten behöver genomföra skulle alltså i vissa fall kunna utgöra en kartläggning av enskildas personliga förhållanden och ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen. För att personuppgifterna i sådana fall ska kunna behandlas krävs enligt 2 kap. 20 § regeringsformen stöd i lag.

Av 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen följer att enskildas skydd mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden får begränsas genom lag, men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. I bestämmelsen anges att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

78

E-hälsomyndigheten kommer att fullgöra viktiga samhällsuppgifter, Prop. 2024/25:157 bl.a. bidra till att barn och unga får en meningsfull fritid, och för att kunna

utföra dessa uppgifter behöver myndigheten behandla personuppgifter. En begränsning av skyddet i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen för ändamålet att E-hälsomyndigheten ska kunna fullgöra sina åligganden bedöms som godtagbart i ett demokratiskt samhälle. I avsnitt 10 finns en samlad integritets- och proportionalitetsbedömning av samtliga förslag.

Riksdagen och regeringen har uttalat att myndighetsregister som innehåller ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll bör regleras i lag (prop. 1990/91:60 s. 58, bet. 1990/91:KU11 s. 11, prop. 1997/98:44 s. 41 och bet. 1997/98:KU18 s. 48). Uttalandena har med åren kommit att tillämpas på såväl regleringen av regelrätta register som myndigheters behandling av personuppgifter i stort (prop. 1997/98:44 s. 41, bet. 1997/98:KU18 s. 43, prop. 1999/2000:39 s. 78 och prop. 2009/10:80 s. 183). Därför torde även uttalandena från riksdagen och regeringen utgöra ett skäl till att den särskilda regleringen om behandling av personuppgifter med anledning av fritidskortet bör vara i form av lag.

Särskild reglering i lag ger ramar för personuppgiftsbehandlingen och skyddar den personliga integriteten

Den personuppgiftsbehandling som kommer att ske i E-hälsomyndig- hetens verksamhet som avser ärenden om fritidskort måste utföras på ett sätt som säkerställer ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten för de individer som berörs av behandlingen. Det är därför viktigt att det på ett så tydligt sätt som möjligt framgår hur myndigheten får behandla personuppgifter.

Medlemsstaterna får således enligt artikel 6.2 i EU:s dataskyddsförordning behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen när det gäller behandling som sker för att fullgöra en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c eller för en uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning enligt artikel 6.1 e.

Regleringen av E-hälsomyndighetens personuppgiftsbehandling inom ramen för ärenden om fritidskort bör därför samlas i en egen lag om personuppgiftsbehandling. Lagen bör syfta till att balansera myndighetens behov av effektiva arbetsformer och ett starkt skydd för enskildas personliga integritet.

9.5Lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Lagregleringen ska gälla vid E-hälsomyndig- hetens behandling av personuppgifter i verksamhet som avser ärenden enligt lagen om fritidskort och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Regleringen ska endast gälla vid helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register.

79

får tillämpas endast om den är förenlig med EU:s dataskyddsförordning Prop. 2024/25:157 och avser en fråga som enligt förordningen får särregleras eller

specificeras genom nationell rätt (prop. 2017/18:105 s. 27). För att det ska bli tydligt för tillämparen hur de olika regleringarna förhåller sig till varandra, bör en bestämmelse med upplysning om att den föreslagna lagen kompletterar EU:s dataskyddsförordning tas in i lagen. Lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) kompletterar EU:s dataskyddsförordning på en generell nivå. Dataskyddslagen är subsidiär och gäller om inget annat följer av en annan lag eller förordning (1 kap. 6 §). Registerförfattningar innehåller ofta en upplysning om att det kan finnas tillämpliga bestämmelser om behandling av personuppgifter i dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till dataskyddslagen, om inte annat följer av den aktuella lagen (jfr propositionen Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddförordning [prop. 2017/18:171 s. 73]). Även den nu föreslagna lagen om E-hälsomyn- dighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort bör enligt regeringen av tydlighetsskäl innehålla en sådan upplysning.

9.7Rätten att göra invändningar ska inte gälla

Regeringens förslag: Rätten att göra invändningar enligt artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning ska inte gälla vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten i E-hälsomyndighetens verksamhet som avser ärenden om fritidskort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag

EU:s dataskyddsförordning och rätten att göra invändningar mot behandling

Vid behandling av personuppgifter som sker för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (dvs. behandling enligt artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning) ska den registrerade ha rätt att när som helst, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, göra invändningar mot behandlingen. Den personuppgiftsansvarige får då inte längre behandla personuppgifterna, såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk. Detta följer av artikel 21.1. Rätten att göra invändningar innebär att den registrerade har möjlighet att få till stånd en kontroll av om uppgifterna får behandlas. Under tiden som en sådan prövning pågår har den registrerade rätt att kräva att behandlingen av personuppgifterna begränsas (se artikel 18.1 d). Den personuppgiftsansvarige måste kunna visa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen (artikel

81

Prop. 2024/25:157 21.1). Om det bedöms saknas berättigade skäl för behandlingen har den registrerade rätt att få personuppgifterna raderade (se artikel 17.1 c).

Det finns skäl att begränsa rätten att göra invändningar

Medlemsstaterna har enligt artikel 23 i EU:s dataskyddsförordning möjlighet att genom lagstiftningsåtgärder begränsa vissa av de skyldigheter och rättigheter som följer av förordningen, däribland rätten att göra invändningar mot behandlingen av personuppgifter. En sådan begränsning får göras om den sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna. Begränsningen måste vidare utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att säkerställa olika uppräknade intressen, bl.a. viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen (däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet). Sådana lagstiftningsåtgärder ska enligt artikeln innehålla specifika bestämmelser när så är relevant, avseende bl.a. ändamålen med behandlingen, lagringstiden samt tillgängliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål.

E-hälsomyndigheten behöver behandla personuppgifter i ärenden om fritidskort för att kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt och effektivt sätt, oberoende av den registrerades inställning. Om enskilda hade möjlighet att motsätta sig sådan behandling skulle syftet med behandlingen, dvs. att handlägga ärenden, inte kunna upprätthållas. För att säkerställa förutsättningarna för myndigheten att behandla relevanta personuppgifter bör mot denna bakgrund den registrerade inte ha rätt att motsätta sig sådan personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen.

Regeringen föreslår därför en bestämmelse om att rätten att göra invändningar enligt artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning inte ska gälla vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt den föreslagna lagen om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den.

Regeringen bedömer att begränsningen av rätten att göra invändningar utgör en nödvändig och proportionerlig åtgärd i syfte att säkerställa ett viktigt mål av generellt allmänt intresse, nämligen att främja barns förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Regleringen i lagen om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort kommer vidare att medföra en förhållandevis snäv ram för personuppgiftsbehandlingen, vilket begränsar risken för kränkning av den registrerades rättigheter och friheter. Som redovisas i avsnitt 9.12 föreslås lagen t.ex. innehålla sökbegränsningar och andra bestämmelser om skyddsåtgärder. Den föreslagna begränsningen av rätten att göra invändningar bedöms därmed vara utformad i enlighet med kraven i EU:s dataskyddsförordning.

82

Regeringens förslag: E-hälsomyndigheten ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som får utföras enligt den föreslagna lagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Begreppet personuppgiftsansvarig är centralt i EU:s dataskyddsförordning. Den personuppgiftsansvarige ska exempelvis ansvara för och kunna visa att de grundläggande principerna i artikel 5.1 i EU:s dataskyddsförordning efterlevs (artikel 5.2). Därutöver ska den personuppgiftsansvarige bl.a. genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (artikel 24.1) och för att säkerställa en lämplig säkerhetsnivå (artikel 32.1). Personuppgiftsansvarig definieras som en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av medlemsstaternas nationella rätt kan det i denna föreskrivas vem som ska vara personuppgiftsansvarig (se artikel 4.7).

Att ange i lagen om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort vem som är personuppgiftsansvarig bedöms bidra till tydlighet. Sådana regleringar förekommer i ett stort antal andra registerförfattningar, t.ex. lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. Regeringen föreslår därför att det anges i lagen att E-hälsomyndigheten är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som får utföras enligt lagen.

9.9Ändamålsbestämmelser

9.9.1De primära ändamålen för myndighetens personuppgiftsbehandling

Regeringens förslag: E-hälsomyndigheten ska få behandla personuppgifter i verksamhet som avser ärenden om fritidskort om det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna handlägga ärenden eller vidta kontrollåtgärder som syftar till att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över

förslaget.

83

Den andra av E-hälsomyndighetens huvuduppgifter kommer att vara att vidta kontrollåtgärder för att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar. Detta ska bl.a. ske genom granskning av utbetalningar av fritidskort (se avsnitt 8). Det behöver därför finnas en ändamålsbestämmelse som omfattar denna uppgift. E-hälsomyndigheten bör därför få möjlighet att behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att kunna vidta kontrollåtgärder som syftar till att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar. Ändamålet omfattar även E-hälsomyn- dighetens dataanalyser och urval. Arbetet med dataanalyser och urval kan bestå i att analysera samband, mönster och avvikelser genom bearbetning av uppgifter i syfte att identifiera utbetalningar av fritidskort som kan vara felaktiga.

I arbetet att vidta kontrollåtgärder kan informationsöverföring mellan E-hälsomyndigheten och andra myndigheter såsom Försäkringskassan behövas. Till exempel kan uppgifter komma att lämnas till E-hälsomyn- digheten i enlighet med lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Även behandling av sådana uppgifter ska omfattas av ändamålet.

Personuppgifter som får användas i verksamheten får också användas för planering, uppföljning och utvärdering av en verksamhet utan att det regleras särskilt (se t.ex. prop. 2004/05:164 s. 179 och prop. 2009/10:85 s. 116). En ändamålsbestämmelse som ger stöd för denna typ av behandling hos en myndighet behövs därför inte.

Prop. 2024/25:157 skyldighet att lämna uppgifter och fall då det finns en möjlighet att lämna uppgifter. Det finns bestämmelser med en sådan uppbyggnad i ett flertal registerförfattningar, t.ex. 7 § lagen om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten. E-hälsomyndigheten kan t.ex. behöva underrätta Försäkringskassan om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig eller att förutsättningar för registrering inte längre föreligger (se avsnitt 7.3).

En sekundär ändamålsbestämmelse ger stöd för den behandling av personuppgifter som sker vid ett utlämnande av personuppgifter. Stöd för utlämnandet finns dock i annan lagstiftning. Vid uppgiftslämnande är den viktigaste frågan ur ett integritetsperspektiv om uppgifterna ska lämnas ut.

Regeringen föreslår därför en sekundär ändamålsbestämmelse om att personuppgifter som får behandlas enligt den primära ändamålsbestämmelsen också ska få behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Begränsningen till personuppgifter som behandlas enligt de angivna ändamålen innebär att det inte kan bli aktuellt att t.ex. samla in uppgifter i det enda syftet att lämna ut dessa med stöd av en bestämmelse om uppgiftsskyldighet. Uppgifter som får lämnas ut med stöd av denna bestämmelse måste således redan vara föremål för behandling enligt de primära ändamålen.

9.10Finalitetsprincipen

Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att personuppgifter som behandlas för de primära ändamålen även får behandlas för andra ändamål än de som uttryckligen anges i lagen, under förutsättning att dessa inte är oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Det sistnämnda ledet ger uttryck för den s.k. finalitetsprincipen. Principen kommer även till uttryck i artikel 6.4, där det bl.a. anges vad som i vissa fall ska beaktas vid en bedömning av om behandling för andra ändamål är förenlig med de ändamål för vilka personuppgifterna ursprungligen samlades in.

EU:s dataskyddsförordnings bestämmelser om finalitetsprincipen är direkt tillämpliga vid E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter. Av integritetsskäl och för att det ska vara tydligt i verksamheten bör dock en bestämmelse införas om att personuppgifter som behandlas enligt de primära ändamålen får behandlas även för andra ändamål än de som uttryckligen anges i lagen, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.

86

Finalitetsprincipen bör utgöra den yttersta ramen inom vilken person- Prop. 2024/25:157 uppgifter får behandlas på EU:s dataskyddsförordnings område enligt den

föreslagna lagen (jfr prop. 2019/20:106 s. 40). Vid tillämpning av finalitetsprincipen ska kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, personuppgifternas art, eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta behandlingen och förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder beaktas (artikel 6.4). Finalitetsprincipen kan alltså inte tillämpas utan avvägningar som i praktiken innebär att de nya ändamålen kommer att behöva ligga mycket nära de ursprungliga ändamålen eller kunna ses som en förlängning av de ursprungliga ändamålen. Av integritetsskäl bedöms det även att känsliga personuppgifter inte får behandlas med stöd av finalitetsprincipen.

Det bör framhållas att det ytterst är E-hälsomyndigheten som har att bedöma om en behandling av personuppgifter är förenlig med finalitetsprincipen.

Prop. 2024/25:157 för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (artikel 9.2 g). Artikel 9.2 g är visserligen direkt tillämplig, men det är möjligt för medlemsstaterna att i nationell rätt införa mer specifika bestämmelser avseende känsliga personuppgifter (se artikel 6.2 och skäl 10). Enligt artikel 9.4 får medlemsstater också behålla eller införa ytterligare villkor, även begränsningar, för behandlingen av genetiska eller biometriska uppgifter eller uppgifter om hälsa.

Det finns bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter i dataskyddslagen. Enligt 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen får känsliga personuppgifter behandlas av en myndighet med stöd av artikel

9.2g i EU:s dataskyddsförordning om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Enligt andra stycket är det vid behandling som sker enbart med stöd av första stycket förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.

E-hälsomyndigheten kan komma att behandla känsliga personuppgifter

E-hälsomyndigheten kan komma att behöva behandla känsliga personuppgifter i ärenden om fritidskort. Som framgår av avsnitt 9.4 kommer E- hälsomyndigheten att behöva ha en relativt omfattande personuppgiftsbehandling för såväl uppgiften att handlägga ärenden om fritidskort, inbegripen handläggning av ärenden och utbetalningar, som att utföra granskningar av betalflöden i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar. Inom ramen för E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter kan känsliga personuppgifter förekomma. Det kan t.ex. handla om att utbetalningar som myndigheten administrerar kan gå till verksamhet inom organisationer som bedrivs på en viss idémässig eller trosmässig grund. Myndigheten kan därför i sin verksamhet behöva behandla uppgifter som indirekt avslöjar eller indikerar vårdnadshavarens eller barnets politiska åsikter eller religiösa övertygelse. På samma sätt kan utbetalningar gå till en utförare vars namn i vart fall indirekt kan avslöja t.ex. en persons etniska ursprung, sexuella läggning eller hälsotillstånd.

Genetiska eller biometriska uppgifter torde dock normalt sett inte komma att behandlas hos myndigheten. Myndigheten lär heller inte få del av sådan information, som s.k. överskottsinformation inom ramen för t.ex. en granskning av utbetalningar av fritidskort. Myndigheten torde inte heller komma att behandla personuppgifter om lagöverträdelser. Sådana uppgifter är visserligen inte känsliga personuppgifter i EU:s dataskyddsförordnings mening, men behandling av sådana personuppgifter är integritetskänslig.

Behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse

Eftersom behandling av känsliga personuppgifter som huvudregel är förbjuden enligt artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning, måste något av undantagen i artikel 9.2 vara tillämpligt för att behandlingen ska vara tillåten. I detta sammanhang är det centralt om behandlingen kan anses

88

Prop. 2024/25:157 Behandlingen bedöms därför enligt regeringen uppfylla kraven i artikel

9.2g att den nationella rätten ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda skyddsåtgärder för att säkerställa de registrerades grundläggande rättigheter.

Behandlingen bör regleras i lagen

I dataskyddslagen har det införts ett för myndigheter generellt undantag från förbudet mot att behandla känsliga personuppgifter. Känsliga personuppgifter får enligt 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs enligt lag, om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende eller i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet.

Som konstaterats kommer E-hälsomyndighetens verksamhet inom ramen för fritidskortet att bestå i handläggning av ärenden om fritidskort och kontrollåtgärder. Uppgifterna som myndigheten ska utföra, vilka utgör ett viktigt allmänt intresse, ska regleras i författning. Det innebär att myndighetens behandling av känsliga personuppgifter kan ske på grundval av nationell rätt på det sätt som föreskrivs i den direkt tillämpliga regleringen i artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning och i enlighet med 3 kap. 3 § första stycket dataskyddslagen.

Enligt artikel 6.2 och 6.3 i EU:s dataskyddsförordning är det tillåtet att ha bestämmelser om när myndigheter får behandla personuppgifter i nationell rätt för att reglera behandling som grundar sig på en uppgift av allmänt intresse enligt artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning.

Regeringen bedömer att det är förenligt med både EU:s dataskyddsförordning och det grundlagsreglerade integritetsskyddet att tillåta behandling av känsliga personuppgifter för ändamålet att handlägga ärenden om fritidskort och vidta kontrollåtgärder.

9.12Särskilda skydds- och säkerhetsåtgärder

9.12.1Vissa sökbegränsningar ska gälla

Regeringens förslag: Det ska inte få utföras sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt

över förslaget. IMY anser att författningsförslagen innehåller flera adekvata integritetshöjande åtgärder.

Skälen för regeringens förslag: E-hälsomyndigheten kan komma att ha behov av att utföra sökningar i fritidskortverksamheten. Bland annat förutsätter en hög automatiseringsgrad inom handläggningen att itsystemen kan läsa och strukturera informationen genom sökningar. Myndigheten har även ett uppdrag att vidta kontrollåtgärder där gransk-

90

ningar av utbetalningar av fritidskort ingår. Sådana granskningar Prop. 2024/25:157 förutsätter att urval och dataanalyser har gjorts och att sökningar kan

genomföras. E-hälsomyndigheten bedöms därför ha behov av att kunna göra sökningar bland uppgifter där personuppgifter kan förekomma.

I EU:s dataskyddsförordning finns inget förbud mot att använda personuppgifter vid sökning, men vid behandling av känsliga personuppgifter krävs lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (artikel 9.2 g). Regeringen har bedömt att en sökbegränsning är en sådan skyddsåtgärd som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen (prop. 2017/18:105 s. 90 och 91). En sökbegränsning utgör därför många gånger en förutsättning för att behandling av känsliga personuppgifter ska vara tillåten enligt EU:s dataskyddsförordning. Vid utformningen av en sökbegränsning måste en avvägning göras mellan å ena sidan intresset av effektivitet i en myndighets verksamhet och å andra sidan risken för integritetsintrång. Regler om begränsning av tillåtna sökbegrepp bör därför ta sikte på sådana sökningar som typiskt sett medför särskilda integritetsrisker.

I ett flertal lagstiftningsärenden på senare tid har sökbegränsningar utformats på ett sätt som utgår från syftet med sökningen (se t.ex. 10 § lagen [2023:457] om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten och 114 kap. 12 § socialförsäkringsbalken). En sådan utformning av sökbegränsningen innebär att det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett personurval grundat på känsliga personuppgifter. Det är således inte tillåtet att utföra sökningar som innebär en kartläggning av personer på grundval av uppgifter om t.ex. etnicitet. Däremot hindrar ett sådant sökförbud inte sökningar som görs för andra ändamål, t.ex. i syfte att utöva tillsyn, för att ta fram verksamhetsstatistik eller för registervård, dvs. då syftet med sökningen inte är att identifiera ett urval av individer (se prop. 2017/18:105 s. 91 och prop. 2017/18:254 s.

38). Vidare hindras inte sökningar där ett ord, t.ex. ett namn på en utförare, samtidigt kan vara en känslig personuppgift. Det är därför viktigt att dokumentera syftet med en sökning, såvida det inte tydligt framgår av sammanhanget. Det underlättar både intern kontroll och tillsyn över verksamheten (jfr prop. 2017/18:232 s. 155 och 156).

Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte bör vara tillåtet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter. En sådan skyddsåtgärd minimerar riskerna för att känsliga personuppgifter missbrukas och upprätthåller integritetsskyddet.

9.12.2Tillgången till personuppgifter inom myndigheten ska begränsas och kontrolleras

Regeringens förslag: Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en som tjänstgör vid E-hälsomyndigheten behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter enligt den föreslagna lagen. Tillgången till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet.

verksamhet som avser fritidskort i fråga om tillgången till personuppgifter. Prop. 2024/25:157 Regeringen föreslår därför att det i lagen anges att åtkomsten till person-

uppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. Ett krav i lag på att åtkomsten ska kontrolleras utgör ännu en skyddsåtgärd i syfte att minska intrånget i enskildas personliga integritet. Liknande regleringar finns i andra registerförfattningar, se t.ex. 9 § andra stycket studiestödsdatalagen (2009:287).

Det bör vara upp till myndigheten att närmare bestämma formerna för kontrollen. Sådana kontroller bör dock genomföras systematiskt och återkommande och inte endast om myndigheten av någon orsak har fått anledning att misstänka att obehörig åtkomst har förekommit. Kontroll kan t.ex. ske genom uppföljning av loggar.

En skyldighet att regelbundet kontrollera och följa upp åtkomsten av personuppgifter kan anses följa av EU:s dataskyddsförordning. Regeringen bedömer dock att det finns skäl att ställa nu aktuella, mer övergripande krav på E-hälsomyndigheten i den föreslagna lagen.

9.12.3Elektroniskt utlämnande av uppgifter

Regeringens bedömning: E-hälsomyndigheten bör få lämna ut personuppgifter elektroniskt, dock inte genom direktåtkomst.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt

över förslaget. IMY anser författningsförslagen innehåller flera adekvata integritetshöjande åtgärder.

Skälen för regeringens bedömning

Det finns olika former för uppgiftslämnande

EU:s dataskyddsförordning innehåller inte några bestämmelser som uttryckligen tar sikte på sättet att lämna ut personuppgifter. Av artikel 6.3 framgår dock att den rättsliga grunden, som ska fastställas i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, bl.a. vad gäller typer av behandling och förfaranden för behandling. Det är alltså möjligt att i nationell rätt införa regler som preciserar formerna för behandlingen av personuppgifter.

I Sverige skiljer lagstiftningen ofta mellan två former av elektroniskt utlämnande: direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande (även kallat utlämnande på medium för automatiserad behandling). Dessa två former av elektroniskt utlämnande får ur integritetssynpunkt olika effekter.

Det finns inte någon legaldefinition av begreppet direktåtkomst. Den grundläggande innebörden anses vara att någon har tillgång till information hos någon annan, och på egen hand kan söka i den, dock utan att själv kunna påverka innehållet. Direktåtkomst kan ge användaren möjlighet att även hämta in information till sitt eget system och bearbeta den där (se t.ex. prop. 2016/17:58 s. 112). Vid direktåtkomst har den uppgiftslämnande myndigheten i det enskilda fallet inte någon kontroll över vilka uppgifter som mottagaren tar del av vid ett visst söktillfälle.

93

Prop. 2024/25:157 Prövningen av om ett utlämnande är förenligt med offentlighets- och sekretesslagen, måste därför ske redan när uppgifterna görs tillgängliga genom direktåtkomst. En sådan prövning innefattar alla de uppgifter som mottagaren har möjlighet att ta del av genom sin direktåtkomst (se prop. 2011/12:45 s. 133).

Vid direktåtkomst uppkommer i regel s.k. överskottsinformation, eftersom den mottagande myndigheten ofta rent tekniskt måste ha tillgång till fler uppgifter än de som faktiskt kommer att utnyttjas. Sammanställningar av uppgifter hos en myndighet, som i samband med direktåtkomst görs tekniskt tillgängliga för en annan myndighet, anses vara förvarade även hos den andra myndigheten, och därmed också utgöra allmänna handlingar hos den myndigheten om sammanställningarna kan göras tillgängliga via rutinbetonade åtgärder (jfr 2 kap. 3, 4 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen och prop. 2007/08:160 s. 67–70).

Direktåtkomst kan generellt sägas öka riskerna för intrång i den personliga integriteten, eftersom den typiskt sett innebär att uppgifterna blir tillgängliga för fler personer och att den utlämnande myndighetens möjlighet att kontrollera utlämnandet minskar.

Uttrycken annat elektroniskt utlämnande och utlämnande på medium för automatiserad behandling har samma innebörd. Det förra uttrycket förekommer i nyare registerförfattningar. Vad som avses med uttrycken har förändrats i takt med teknikutvecklingen, men de förhåller sig alltid på något sätt till utlämnande genom direktåtkomst. Med dagens teknik kan utlämnande av information ske genom annat elektroniskt utlämnande, exempelvis genom e-post, på ett usb-minne eller genom direkt överföring från ett datorsystem till ett annat. Vid ett mer omfattande informationsutbyte mellan myndigheter är det oftast den senare metoden, direkt överföring från ett datorsystem till ett annat, som används.

Den praktiska skillnaden mellan utlämnandeformerna har minskat

De praktiska skillnaderna mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande har med tiden kommit att minska. Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2015 ref. 61 uttalat att avgörande för gränsdragningen mellan vad som utgör direktåtkomst respektive utlämnande på medium för automatiserad behandling är om den aktuella upptagningen kan anses förvarad hos den mottagande myndigheten enligt nuvarande 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen, dvs. om den är tillgänglig för myndigheten med tekniska hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Uttalandet kan tolkas som att den tekniska utformningen av en myndighets system för utlämnande av uppgifter kan bli avgörande för om ett utlämnande ska anses ske genom direktåtkomst eller annat elektroniskt utlämnande.

För en enskild som tar del av uppgifter om sig själv via en myndighets s.k. mina sidor-funktion eller liknande, saknar det betydelse om det är fråga om direktåtkomst eller annat elektroniskt uppgiftslämnande. Funktionaliteten är densamma.

94

Vårdnadshavare bör få tillgång till sina egna och barnets uppgifter i ärenden om fritidskort. Det framgår av promemorian att avsikten är att sådana uppgifter ska lämnas ut elektroniskt. Regeringen anser att en sådan ordning är lämplig då berörda på ett enkelt sätt i en digital tjänst ska kunna ansöka om fritidskort och kontrollera användandet av fritidskortet, dvs. vilka betalningar som gjorts genom fritidskortet. Det framgår även av promemorian att det finns ett behov av att andra myndigheter, som Försäkringskassan och Skatteverket, får tillgång till vissa uppgifter i ärenden om fritidskort för att kunna besvara en förfrågan om utlämnade av uppgifter från E-hälsomyndigheten. Även sådana uppgifter bör lämnas elektroniskt.

Direktåtkomst bedöms inte vara nödvändigt att tillhandahålla för att tillgodose enskildas och berörda myndigheters behov av att ta del av aktuella uppgifter på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Direktåtkomst utgör en särskilt integritetsingripande form av uppgiftslämnande. Direktåtkomst medför också att uppgifter i en allmän handling som en myndighet har åtkomst till blir del av allmänna handlingar hos den myndigheten. Direktåtkomst bör därför endast komma i fråga om det finns ett verkligt behov av detta. Dagens s.k. fråga-svar-teknik kräver inte någon direktåtkomst. Möjligheten att genom en mina sidor-funktion eller liknande ge tillgång till information för enskilda kan också erbjudas utan att det rättsligt sett behöver vara fråga om direktåtkomst. Upplevelsen för användaren kan vara densamma även utan direktåtkomst.

I ärenden om fritidskort kommer det förekomma integritetskänsliga personuppgifter. Elektronisk överföring av sådana uppgifter bör övervägas noga. Riskerna med att överföra uppgifter elektroniskt, som bl.a. kan bestå i en ökad fara att uppgifter sprids eller att någon annan än den avsedda mottagaren får del av uppgifterna, måste vägas mot E-hälsomyndighetens och mottagarnas behov av effektiva arbetssätt. En ändamålsenlig avvägning mellan dessa intressen bedöms kunna uppnås genom en reglering som tydliggör att E-hälsomyndigheten får lämna ut uppgifter elektroniskt, men som samtidigt uttryckligen reglerar att direktåtkomst inte är tillåtet (jfr prop. 2019/20:106 s. 54 och 55). En sådan reglering är också att anse som en skyddsåtgärd enligt EU:s dataskyddsförordning (se t.ex. artikel 9.2 g).

9.13Tidsgräns för behandling av personuppgifter

Regeringens förslag: Personuppgifter ska inte få behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen, dock som längst fem år efter utgången av det kalenderår då stöd i form av fritidskort senast lämnades i ärendet eller ansökan om fritidskort avslogs. Detta ska inte hindra att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att personuppgifter i ett ärende om fritidskort bör

95

Regeringens bedömning: Den personuppgiftsbehandling som förslagen om skyldighet att lämna uppgifter innebär för registrerade utförare av fritidsaktiviteter för barn, kreditinstitut, betaltjänstleverantörer, Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv är förenlig med EU:s dataskyddsförordning. Den personuppgiftsbehandling som förslaget om uppgiftsskyldighet innebär för Skatteverket är också förenlig med EU:s dataskyddsförordning.

Det behövs inte någon kompletterande reglering för den personuppgiftsbehandling som förslagen medför hos utlämnande myndighet och aktörer.

Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian lämnar ingen bedömning avseende registrerade utförare av fritidsaktiviteter för barn, Sveriges Riksidrottsförbunds och Svenskt Friluftslivs personuppgiftsbehandling med anledning av förslagen om skyldighet att lämna uppgifter.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Det finns rättslig grund för berörda aktörers personuppgiftsbehandling

I avsnitt 7.1.2 föreslås det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kreditinstitut och betaltjänstleverantör att lämna sådana uppgifter som behövs för granskning av utbetalningar av fritidskort. Vidare föreslås det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om uppgifts- och underrättelseskyldighet för Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv. För att uppfylla sådana skyldigheter behöver kreditinstituten, betaltjänstleverantörerna, Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv behandla personuppgifter. För de nämnda aktörerna är EU:s dataskyddsförordning tillämplig.

All behandling av personuppgifter behöver vila på en rättslig grund (se artikel 6.1 i EU:s dataskyddsförordning och avsnitt 10.1). En uppgiftsskyldighet innebär en sådan rättslig förpliktelse som avses i artikel 6.1 c. De utlämnande aktörerna ges genom bestämmelserna om uppgifts- och underrättelseskyldighet i lagen om fritidskort en tydlig rättslig grund för behandlingen.

Av artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning följer ett krav på att syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden. Av lagen om fritidskort framgår att registrerade utförare av fritidsaktiviteter för barn, kreditinstituts och betaltjänstleverantörers uppgiftsskyldighet avser uppgifter som är nödvändiga för korrekta beslut om fritidskort och myndighetens granskningar av utbetalningar av fritidskort. Det framgår av

98

Prop. 2024/25:157 tjänstleverantörer, Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv saknar specifika registerförfattningar för sina respektive verksamheter. Därmed måste dessa aktörer själva fastställa ändamålen med personuppgiftsbehandlingen.

Av lagen om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet framgår att uppgifter i folkbokföringsdatabasen får behandlas av Skatteverket bl.a. för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning (1 kap. 4 § andra stycket). Skatteverket har således rättsligt stöd för att behandla personuppgifter i syfte att lämna ut dem till E-hälsomyndigheten för myndighetens prövning av fritidskort.

9.14.2 Personuppgiftsbehandling hos mottagande myndigheter och aktörer

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon kompletterande reglering för den personuppgiftsbehandling som förslagen om uppgifts- och underrättelseskyldigheter för Sveriges Riksidrottsförbund, Svenskt Friluftsliv och E-hälsomyndigheten medför hos mottagande myndigheter och aktörer.

Promemorian lämnar ingen bedömning i denna del. Remissinstanserna: Försäkringskassan delar inte bedömningen om att

114 kap. socialförsäkringsbalken (SFB) är tillämpligt på personuppgiftsbehandling med anledning av utförarregistret, däremot menar myndigheten att det finns ett rättsligt stöd i bl.a. EU:s dataskyddsförordning.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 5.2. föreslås att det införs ett register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn som är godkända för fritidskort. Regeringen bedömer även att Försäkringskassan ska ansvara för ett sådant register, och att det bör regleras närmare i förordning (se avsnitt 5.2). För att Försäkringskassan ska kunna utföra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt behöver Försäkringskassan får tillgång till vissa uppgifter från bl.a. Sveriges Riksidrottsförbund och Svenskt Friluftsliv. Av den anledningen föreslås ett bemyndigande om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppgifts- och underrättelseskyldighet för dessa aktörer (se avsnitt 7.2).

Varje personuppgiftsbehandling ska ha en rättslig grund, och åtminstone ett av villkoren i artikel 6.1 i EU:s dataskyddsförordning behöver därför vara uppfyllt. Syftet med föreslagna uppgifts- och underrättelseskyldigheter är att Försäkringskassan med hjälp av uppgifterna ska kunna fatta korrekta beslut som rör registret. Regeringen anser därför att behandling av personuppgifter med anledning av föreslagna uppgifts- och underrättelseskyldigheter är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Eftersom Försäkringskassans ansvar för

Av 114 kap. 2 § första stycket SFB framgår att 114 kap. gäller vid Prop. 2024/25:157 behandling av personuppgifter i verksamhet som avser förmåner enligt socialförsäkringsbalken samt andra förmåner och ersättningar som enligt

lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.

En grundläggande förutsättning för att utbetalning av stöd i form av fritidskort ska kunna göras till godkända utförare är att utförarna ingår i det register som Försäkringskassan ska hålla. I promemorian görs bedömningen att Försäkringskassans uppgift, att föra registret över utförare och besluta i ärenden om registrering, innebär att 114 kap. SFB blir tillämpligt vid Försäkringskassans personuppgiftsbehandling. Försäkringskassan menar å sin sida att 114 kap. SFB inte är tillämpligt eftersom fritidskortet visserligen kan anses vara en förmån eller ersättning men att ersättningsfrågan inte handläggs av Försäkringskassan. Försäkringskassan påpekar att myndigheten inte kommer handlägga ärenden om fritidskort, utan bara hålla och registrera utförare i utföranderegistret. Enligt regeringen är den handläggning som Försäkringskassan kommer att utföra kopplat till utförarregistret en både nödvändig del av förmåns- eller ersättningsärendet, vilket innebär att 114 kap. SFB får anses vara tillämpligt.

Av 114 kap. 8 § 1, 3 och 4 SFB framgår att Försäkringskassan får behandla uppgifter för att tillgodose behovet av det underlag som krävs för att den registrerades eller någon annans rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner eller ersättningar ska kunna bedömas eller fastställas, för att handlägga ärenden och för att vidta kontrollåtgärder som syftar till att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar. Försäkringskassan har därmed en rättslig grund för myndighetens behandling av personuppgifter med anledning av förslagen i denna proposition och några lagändringar bedöms inte vara nödvändiga.

Regeringen föreslår att E-hälsomyndigheten, utöver Försäkringskassan som redan omfattas av lagen, även ska omfattas av lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet (se avsnitt 7.1.1). Regeringen bedömer att mottagande myndigheter och aktörer som omfattas av den lagen har rättsligt stöd för att ta emot även sådana uppgifter.

10Samlad integritets- och proportionalitetsanalys

Regeringens bedömning: Den personuppgiftsbehandling som förslagen i propositionen innebär kommer att utgöra en proportionerlig inskränkning av det skydd för den personliga integriteten som finns i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Förslagen är förenliga med kravet på proportionalitet i EU:s dataskyddsförordning.

101

Prop. 2024/25:157 Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt

över bedömningen. Integritetsskyddsmyndigheten anser att utredningen har genomfört väl avvägda integritetsanalyser och beskrivningar av hur de olika behandlingarna av personuppgifter kommer gå till. Författningsförslagen innehåller också flera adekvata integritetshöjande åtgärder. Svenskt Friluftsliv lyfter att det finns många integritetsrisker med förslagen eftersom vårdnadshavare tvingas lämna samtycke kring en rad känsliga uppgifter.

Skälen för regeringens bedömning

Utgångspunkter vid bedömningen av förslagens påverkan på den personliga integriteten och proportionalitet

Respekten för den enskildes självbestämmande och integritet är grundläggande i en demokrati. Någon enhetlig definition av begreppet personlig integritet finns inte. Regeringen uttalade dock i samband med den senaste utvidgningen av integritetsskyddet i regeringsformen att en rimlig utgångspunkt för bedömningen av behovet av ett utökat skydd för den personliga integriteten var att den skulle ske utifrån den enskildes intresse av att skydda information om sina personliga förhållanden (prop. 2009/10:80 s. 175). Vissa faktorer har ansetts särskilt viktiga att ta hänsyn till när det gäller att bedöma integritetskänsligheten vid helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter. Det gäller arten av personuppgifter som samlas in och registreras, varför detta görs, hur och av vem uppgifterna används samt mängden av uppgifter som samlas på ett och samma ställe eller som på något annat sätt är tillgängliga för bearbetningar och sammanställningar (prop. 2005/06:173 s. 15). Även rådande samhällsvärderingar kan ha viss påverkan på vilken reglering och begränsning av behandlingen av personuppgifter som är nödvändig för att skydda den personliga integriteten.

I avsnitt 9.4 konstateras att den behandling av personuppgifter som E- hälsomyndigheten kommer behöver utföra, och som möjliggörs genom förslagen i denna proposition, i vissa fall kan innebära ett betydande intrång i den enskildes personliga integritet. I några av de tidigare avsnitten beskrivs hur de föreslagna bestämmelserna bedöms bidra till att skydda den personliga integriteten (se t.ex. avsnitt 5.1). Även de behov som ligger till grund för förslagen redovisas, inbegripet bl.a. en bedömning av att myndigheterna utför en uppgift av allmänt intresse.

I detta avsnitt ges en bredare och mer samlad bedömning av integritets- och proportionalitetsaspekter av förslagen i propositionen.

Begränsningar i skyddet för den personliga integriteten får ske

Utöver dataskyddsregleringen finns det skyddsreglering för den personliga integriteten både i regeringsformen och i olika internationella rättsakter (se avsnitt 9.4). Behandling av personuppgifter berör även rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8.1 i Europakonventionen. Enligt denna artikel har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Europakonventionen gäller som svensk lag (se lagen [1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de

102

Prop. 2024/25:157 syftar E-hälsomyndighetens personuppgiftsbehandling till att tillgodose ett allmänt intresse som kan rättfärdiga en inskränkning av den personliga

skyddsåtgärder som föreslås i lag om ändamålsbegränsning sökbegräns- Prop. 2024/25:157 ning, begränsning av tillgång till personuppgifter och en tidsgräns för hur

länge personuppgifter får behandlas. Även det dataskyddsrättsliga regelverket i övrigt – EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen och tillhörande föreskrifter bedöms bidra till ett starkt skydd för den personliga integriteten.

Regeringen bedömer att det finns ett behov av att utföra den ovan beskrivna personuppgiftsbehandlingen och att den är proportionerlig i förhållande till syftena. Den planerade behandlingen av personuppgifter går således inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de syften som ligger till grund för utformningen av myndighetens uppdrag inom ramen för fritidskortet. Av avsnitt 12.2 framgår att alternativa förslag har övervägts, som exempelvis en höjning av barnbidraget. Regeringen konstaterar dock att det alternativet och att andra alternativa lösningar inte är ändamålsenliga. Några mindre integritetskänsliga alternativ än det som förslås i promemorian bedöms därmed inte finnas för att uppnå de avsedda ändamålen.

Sammanfattningsvis görs bedömningen att den personuppgiftsbehandling som möjliggörs av förslagen utgör en proportionerlig inskränkning av det skydd för den personliga integriteten som finns i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Förslagen bedöms även vara förenliga med kraven på proportionalitet enligt EU:s dataskyddsförordning. Genom de förslag som föreslås införs tydliga ramar och förutsättningar för E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort. Regleringen innehåller även skyddsåtgärder i syfte att värna enskildas personliga integritet.

Konsekvensbedömning avseende dataskydd

I detta avsnitt har redovisats överväganden i fråga om proportionalitet, risker för de registrerade, skyddsåtgärder och effekter på den personliga integriteten. Lagen om E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i ärenden om fritidskort, tillsammans med annan dataskyddsreglering, anger ramarna för den personuppgiftsbehandling som får utföras

iE-hälsomyndighetens verksamhet som avser ärenden om fritidskort. E- hälsomyndigheten kommer dock ytterst att behöva avgöra hur personuppgiftsbehandlingen närmare ska ske, t.ex. i fråga om vilken teknik och vilka säkerhetslösningar som ska användas. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att, om det krävs utifrån EU:s dataskyddsförordning bestämmelser, göra en närmare konsekvensbedömning avseende dataskydd (jfr prop. 2021/22:139 s. 64).

107

kommer konsekvenserna i de delarna endast att beskrivas på en Prop. 2024/25:157 övergripande nivå.

12.2Alternativa lösningar

Som framgår av avsnitt 5 framför vissa remissinstanser att promemorian saknar en tillräckligt gedigen analys av alternativa lösningar för utformningen. Bland annat framför Regelrådet att beskrivningen av alternativa lösningar för att uppnå syftet med förslaget är otillräckligt redovisat. Därtill anser Statskontoret att det inte är tillräckligt tydligt motiverat varför fritidskort ska vara ett statlig åtagande och bl.a. att ett alternativ hade varit att testa fritidskort i ett antal kommuner innan det eventuellt införs i hela landet.

Regeringen konstaterar att promemorian saknar en redogörelse och analys av alternativa lösningar. Regeringen har dock övervägt alternativa lösningar, bl.a. inför regeringens beslut om uppdrag att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga som lämnades till E-hälsomyndig- heten m.fl. (S2023/01303). Nedan redogörs för några av de alternativa lösningar som regeringen tidigare har övervägt.

12.2.1Fritidskort i ett antal utvalda kommuner

När det gäller Statskontorets förslag om att införa fritidskort i ett antal utvalda kommuner innan det eventuellt införs i hela landet anser regeringen att det är viktigt att ett statligt stöd lanseras nationellt för att främja barns fritidsaktiviteter. Ett nationellt stöd i form av fritidskort bedöms bidra till mer jämlika förutsättningar för deltagande i fritidsaktiviteter i hela Sverige. Att en nationell satsning prövas genom pilotverksamhet i vissa utvalda kommuner har av regeringen inte bedömts som aktuellt. Bland annat eftersom det, trots en avgränsning på kommunal nivå, fortfarande skulle vara nödvändigt att utveckla och inrätta de centrala delarna av reformen, såsom nödvändig författning och utveckling av digitala system hos myndigheter. Eftersom fritidskortet är ett nytt statligt stöd anser regeringen även att det är mest lämpligt att stödet administreras av statliga myndigheter och inte kommuner. Mot den bakgrunden har regeringen bedömt att det inte är ändamålsenligt att genomföra en pilotverksamhet i kommunerna.

12.2.2Ökat stöd via befintliga former för statsbidragsfinansiering

Några remissinstanser, däribland Förbundet Vi Unga, Junis, Statskontoret, Strömsunds kommun, Sundsvalls kommun och Ungdomens nykterhetsförbund (UNF) framför bl.a. att en höjning av befintlig statsbidragsfinansiering till organisationer och kommuner som tillhandahåller fritidsaktiviteter är mer ändamålsenligt och kostnadseffektivt än att införa ett fritidskort.

109

Prop. 2024/25:157 Hudiksvalls kommun framför att en alternativ lösning kan vara att inte införa det allmänna fritidskortet utan i stället satsa på att höja statsbidragen till aktörer som kan arbeta uppsökande för att det särskilda fritidskortet ska få större effekt bland målgrupper med störst behov.

Regeringen har förståelse för remissinstansernas synpunkter om att höja statsbidragen och därmed nyttja befintliga strukturer. I likhet med bl.a. Förbundet Vi Unga, ser regeringen att en fördel med en sådan lösning är lägre förvaltningskostnader. Regeringen vill dock understryka att staten redan i dag bidrar med omfattande stöd till utförare på detta sätt. Exempelvis stöder staten Sveriges idrottsrörelse med drygt 2 miljarder kronor årligen och Statens kulturråd fördelar under 2025 ca 100 miljoner kronor till kommuner som bedriver kulturskolor (se regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende anslag 13:1 Stöd till idrotten och se avsnitt 5 och 5.1 samt Ku2024/00623).

Trots dessa stöd kan det konstateras att mer behöver göras. Barns och ungas psykiska och fysiska hälsa är i dag generellt sett god, men det finns flera oroande trender. Det framgår bl.a. av Folkhälsomyndighetens rapport Skolbarns hälsovanor i Sverige 2021/22 Nationella resultat, 2023. Regeringen ser därför behov av nya tillvägagångssätt för att främja barns och ungas deltagande i fritidsaktiviteter, och särskilt för barn och unga som i dag inte deltar i sådana aktiviteter. Genom att införa ett nationellt fritidskort som riktar sig direkt till barn och deras vårdnadshavare synliggörs möjligheterna med fritidsaktiviteter för familjen och ett ekonomiskt utrymme skapas i hushållsekonomin. Bland annat mot bakgrund av de ekonomiska utmaningar som många hushåll mött de senaste åren, och i flera fall fortsatt möter, ser regeringen att ett statligt stöd som endast kan användas till barns fritidsaktiviteter är ett effektivt och träffsäkert sätt för att stärka barns och ungas deltagande i fritidsaktiviteter (se avsnitt 5).

12.2.3 Generellt bidrag till barnhushåll

En sådan utformning kan enligt regeringen undanröja delar av de Prop. 2024/25:157 ekonomiska barriärer som finns för barn och unga att delta i fritids-

aktiviteter. På så sätt främjas barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter på ett mer träffsäkert sätt än vad ett generellt bidrag till hushållen skulle göra.

12.2.4Enbart ett behovsprövat fritidskort införs

I promemorian föreslås att fritidskort ska lämnas som antingen ett allmänt eller ett särskilt fritidskort. Särskilt fritidskort föreslås lämnas till vårdnadshavare som under det närmast föregående kalenderåret har fått ett beslut om preliminärt bostadsbidrag enligt socialförsäkringsbalken (se avsnitt 5.1).

Det är enligt Statskontoret inte tillräckligt motiverat varför ett allmänt fritidskort för alla barn och unga ska införas när den huvudsakliga problembilden finns i hushåll med svag ekonomi.

Regeringen har övervägt att utforma fritidskortet som ett behovsprövat bidrag, dvs. att endast införa det särskilda fritidskortet. Fördelarna med en sådan utformning är dels högre fördelningspolitisk träffsäkerhet, dels att beloppet på det särskilda fritidskortet skulle kunna höjas eftersom färre barn och unga skulle omfattas av satsningen. Vad gäller förvaltningskostnaderna för fritidskortet kan de endast antas bli marginellt lägre på grund av att målgruppen begränsas. Effekten bedöms vara begränsad då förvaltningskostnaderna för utförarregistret inte minskar om bredden av utförare kvarstår och övrig handläggning till stor del sker med automation. Regeringen anser även att det skulle finnas en risk att vissa enskilda utförare bedömer att det inte skulle vara värt den administrativa insatsen att ansöka om att ingå i utförarregistret, givet den begränsade målgruppen. Detta skulle påverka utbudet av fritidsaktiviteter som målgruppen skulle ha att välja på, vilket i sin tur kan komma att påverka nyttjandet av fritidskortet. Ett behovsprövat fritidskort löper också risk att upplevas som stigmatiserande för målgruppen, vilket även det kan påverka nyttjandet.

Mot den bakgrunden, och behovet av att generellt stärka barns och unga deltagande i fritidsaktiviteter, anser regeringen att både ett allmänt och ett särskilt fritidskort är lämpligt att införa.

och information behöver vara anpassad efter olika målgruppers behov där Prop. 2024/25:157 barn och föräldrar i ekonomiskt utsatta hushåll samt barn med funktions-

nedsättning och deras föräldrar är viktiga grupper. Därtill har regeringen beslutat om en rad förberedande och kapacitetsstärkande insatser inför införandet av fritidskort. Under 2024 har totalt 324 miljoner kronor fördelats till myndigheter och aktörer för insatser som bl.a. ska bestå av anpassning av lokaler, inköp av utrustning och hjälpmedel, uppsökande verksamhet för att öka barns och ungas kännedom om fritidsaktiviteter samt rekrytering och utbildning av ledare.

12.3.2 Konsekvenser för vårdnadshavare till barn och unga i målgruppen

Prop. 2024/25:157 Samtidigt bör det påminnas om, vilket framgår av promemorian och som även E-hälsomyndigheten framför, att den digitala tjänsten för fritidskort ska vara enkel och användarvänlig. Av promemorian framgår även att den digitala tjänsten ska motsvara andra myndigheters tjänster som tillhandahålls genom en teknisk lösning på en webbplats eller i mobila applikationer.

Enligt statistik från Statistikmyndigheten SCB:s undersökning om befolkningens it-användning 2023 hade 95 procent av vuxna i barnhushåll använt e-legitimation någon gång under året. Användningen var något lägre bland utrikesfödda och de som lever i hushåll med låga inkomster. Enligt promemorian föreslås särskilt fritidskort beviljas barn- och unga i målgruppen som är bosatta i ett hushåll som beviljats preliminärt bostadsbidrag. Av Försäkringskassans årsredovisning 2023 framgår att över 90 procent av beviljade ansökningar om bostadsbidrag gjordes via myndighetens e-tjänst, vilken förutsätter e-legitimation.

Det kan således antas att majoriteten av vårdnadshavare är vana vid digitala ansökningar. Regeringen bedömer därtill att Folkhälsomyndighetens kommunikationsuppdrag (S2023/01303) och E-hälsomyndighetens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen (2017:900) vid prövning av fritidskort är tillräckliga för att säkerställa att vårdnadshavare får tillräckligt med information och stöd i processen, exempelvis praktisk information om e-legitimation, för att ansöka om och använda fritidskortet. Sammantaget bedömer regeringen konsekvenserna för vårdnadshavare som övervägande positiva eftersom fritidskortet innebär ett ekonomiskt tillskott för barnet eller den unges fritidsaktiviteter.

12.4Konsekvenser för staten

Regeringen anser att den föreslagna reformen kommer att påverka staten på flera sätt. Staten får ökade utgifter i och med att fritidskortet är ett nytt statligt stöd. Fritidskortet innebär också ett långsiktigt åtagande för flera statliga myndigheter såsom E-hälsomyndigheten, Försäkringskassan, Folkhälsomyndigheten, MUCF och Kulturrådet.

12.4.1Kostnader för staten

I budgetproposition för 2023 tillfördes 50 miljoner kronor, 731 miljoner kronor för 2024 och 792 miljoner kronor från 2025 och framåt (prop. 2022/23:1 utg.omr. 9 avsnitt 4.5). Fritidskortets belopp kan justeras utifrån tillgängliga medel.

Den primära konsekvensen för staten är utgifter för användningen av fritidskort, vilka beror på nyttjandegraden och på vilka belopp som det allmänna och särskilda fritidskortet kommer att bestå av. Av promemorian framgår att vid en nyttjandegrad om 65 procent (för både det allmänna och särskilda fritidskortet) estimeras kostnaderna till ca 484 miljoner kronor vid ikraftträdandet 2025. Vid en nyttjandegrad om 70 procent uppskattas kostnaderna uppgå till ca 515 respektive 507 miljoner kronor 2026 och 2027.

116

Prop. 2024/25:157 framför att regionerna har en roll i samarbetet med kommuner och andra aktörer för att bidra till att fritidskortet når de som behöver det mest och att det är rimligt att anta att regionerna kommer att vara delaktiga i genomförandet av fritidskortet. Västerås kommun lämnar liknande synpunkter om vikten av att alla aktörer, såväl kommuner och regioner som myndigheter, hjälps åt att kommunicera kring fritidskortet så att det når de som behöver det mest.

Regeringen delar remissinstansernas bedömning om att fritidskortet indirekt även kan komma att främja de insatser som finns på regional nivå. Regeringen anser, i likhet med Västerås kommun, att flera aktörer är viktiga i kommunikationsarbetet kring fritidskortet, däribland regionerna. På uppdrag av regeringen har Folkhälsomyndighetens tagit fram en kommunikationsstrategi för fritidskortet, där bl.a. vikten av regional samverkan framgår (Folkhälsomyndigheten delredovisning, december 2024). Myndigheten beskriver bl.a. att det redan i dag finns ett så kallat ekosystem för folkhälsa, inbegripet olika nätverk, som innebär att aktörer på nationell, regional och lokal nivå kan samverka för att uppnå full effekt för fritidskortet.

12.5.3Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

Enligt regeringens bedömning innebär förslaget om ett införande av ett stöd i form av fritidskort inga åligganden för vare sig kommuner eller regioner. Stödet i form av ett fritidskort riktar sig till barnfamiljer för betalning av fritidsaktiviteter som tillhandahålls av utförare som är registrerade i utförarregistret (se avsnitt 5.2). Det är frivilligt för en utförare att registrera sig i utförarregistret. Kommuner och regioner kan således frivilligt välja om de vill omfattas av fritidskortet eller inte. Förslagen bedöms därmed inte påverka den kommunala självstyrelsen. Det finns därför inte heller skäl att, som Gävle kommun framför, se över finansieringsprincipen för de förslag som lämnas.

SKR framhåller bl.a. att det finns en risk att fritidskortet blir normerande för föreningsstöd i allmänhet och att det har indirekta effekter på den kommunala självstyrelsen. Regeringen anser att det är svårt att på förhand uttala sig om vilka normerande effekter fritidskortet har. Enligt regeringen ska fritidskortet samvariera med befintliga regionala och lokala stöd samt befintliga statsbidrag till civilsamhället. Regeringen anser således att de indirekta konsekvenserna är begränsade och bedöms som proportionerliga utifrån ändamålet med förslagen.

hållande till de utförare som hänför sig till de fyra områdena idrott, kultur, Prop. 2024/25:157 friluftsliv och barn- och ungdomsorganisationer. Av promemorian fram-

går att det är svårt att med säkerhet bedöma hur många utförare som kommer att påverkas av den föreslagna reformen.

För att skapa goda förutsättningar för implementering av reformen som helhet, bedömer regeringen att en avgränsning av vilka utförare som kan omfattas av fritidskortet behöver göras initialt. Barn och unga bör kunna erbjudas en bredd av olika typer av fritidsaktiviteter utifrån deras olika förutsättningar, behov och önskemål. Samtidigt bedömer regeringen att det bör övervägas om fritidskortet i framtiden ska omfatta fler utförare av fritidsaktiviteter för att ytterligare stärka ett brett erbjudande av aktiviteter. Det ska särskilt följas upp om fler aktörer inom kulturområdet ska ingå i fritidskortet.

12.6.1Bedömning av administrativa kostnader för utförare som omfattas av fritidskortet

Regeringen bedömer att fritidskortet kan medföra viss ökad administration för utförarna. I likhet med vad som framgår av promemorian konstaterar regeringen att omfattningen av denna ökning i administration är svår att uppskatta. I promemorian beskrivs bl.a. att den ökade administrationen sannolikt också behöver finansieras genom ökade intäkter. En risk är således att utförarna kan tvingas öka intäkterna genom höjda avgifter.

Flera remissinstanser, såsom Falu kommun och LSU, lyfter bl.a. risker med att den administrativa bördan för utförarna ökar på grund av fritidskortet och att administrationen kan leda till att föreningar väljer att inte ingå. Svenskt Friluftsliv anser att den föreslagna utformningen innebär ökade kostnader för lokalföreningar och att ideella resurser som hade kunnat läggas på att arrangera aktiviteter och att nå målgruppen, i stället behöver läggas på administration. Flera remissinstanser har liknande synpunkter, däribland Ideell kulturallians, Regelrådet, Norrköpings kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, Arvika kommun, Göteborgs kommun, och Hudiksvalls kommun. Alvesta kommun och Kulturrådet menar att det finns en risk att hanteringen av eventuella återbetalningar i många fall kommer att bli administrativt tung för utförare.

Enligt regeringen handlar den ökade administrationen dels om ansökan om att ingå i utförarregistret, dels om att hantera betalningar som görs med fritidskortet. Även arbetet med efterkontroller, både gällande utförarregistret och genomförda utbetalningar, kan kräva viss ökad administration och tidsåtgång för utförare. Det finns således en risk att utförare väljer att inte ansöka om att ingå i utförarregistret för att undvika den administrativa bördan. Risken bedöms som störst när det gäller mindre utförare. Till skillnad från bl.a. Hudiksvalls kommun och Kulturrådet bedömer regeringen att eventuella återbetalningar som behöver hanteras av utförare inte kommer att leda till en omfattande administration eftersom fritidskort hanteras genom ett automatiserat förfarande. Det innebär att det kommer ske få skönsmässiga bedömningar vilket bedöms minska risken för felaktigheter.

121

Prop. 2024/25:157 En framgångsrik satsning på fritidskort för barn och unga förutsätter att en bredd av utförare finns tillgängliga och har kapacitet att erbjuda fritidsaktiviteter. Det är också viktigt att utförarna har digitala förutsättningar att administrera betalningar som den digitala tjänsten för fritidskortet kommer att kräva. Med anledning av detta tilldelade regeringen 100 respektive 10 miljoner kronor under 2024 till Sveriges Riksidrottsförbund (S2023/02773) och Svenskt Friluftsliv (S2023/02773) för kapacitetsförstärkande insatser inför fritidskortets införande. Vidare har MUCF under 2024 fått i uppdrag att fördela 20 miljoner kronor till barn- och ungdomsorganisationer, bl.a. för utveckling av digital infrastruktur för ekonomihantering och betalningar.

12.6.2Utvecklingen av avgifter för fritidsaktiviteter

Som framgår i avsnitt 12.6.1 kan den föreslagna reformen medföra ökad administration för utförare, vilket i sin tur kan leda till något ökade avgifter för fritidsaktiviteter för barn och unga. Det kan dessutom konstateras att endast utförare som tar ut avgifter för sina fritidsaktiviteter (och uppfyller kraven för att få registreras i utförarregistret för fritidskort) kommer kunna omfattas av reformen. Det innebär att de aktörer inom civilsamhället, liksom kommuner och regioner, som anordnar kostnadsfria ledarledda och regelbundna fritidsaktiviteter för barn inte får del av det ekonomiska tillskott som fritidskortet kan innebära. Regeringen bedömer att en potentiell negativ konsekvens av detta kan bli att utförare väljer att börja ta ut en avgift för verksamheten.

Även några remissinstanser, bl.a. Alvesta kommun och Arvika kommun, lyfter risken för att fritidskortet leder till högre avgifter. Hudiksvalls kommun anser att det skulle förta nyttan med fritidskortet till kostnaden av att bygga ett helt system. Myndigheten för kulturanalys bedömer att risken för ökade avgifter är särskilt stor för de verksamheter som i dag har låga avgifter eller är avgiftsfria.

Regeringen är mån om att följa utvecklingen av hur fritidskortet kan komma att påverka avgifter för fritidsaktiviteter och verksamheter som i dag bedriver avgiftsfria fritidsaktiviteter. Det är enligt regeringen viktigt att fritidskortets möjlighet att undanröja delar av de ekonomiska hinder som kan finnas inte förtas av höjda avgifter, samt att verksamheter som bedriver avgiftsfria fritidsaktiviteter också ska få del av de positiva effekter som införandet av fritidskortet kan innebära. Eventuella kostnader som uppkommer till följd av detta ska dock omhändertas inom befintliga ekonomiska ramar.

tjänsterna. Svenskt Friluftsliv anser att friluftsrörelsen kommer behöva Prop. 2024/25:157 fortsatt utökat och långsiktigt stöd för att kunna uppfylla de krav och

förväntningar som fritidskortet medför.

Regeringen konstaterar att organisationerna kan komma att ha kostnader för det fortsatta arbetet som propositionens förslag innebär. Regeringen bedömer att kostnaderna bör kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

12.7Konsekvenser för näringslivet

Enligt promemorians förslag behöver utförare som ska kunna omfattas av fritidskortet vara mottagare av vissa statliga stöd eller vara en kommun som tillhandahåller kulturskoleverksamhet.

Regeringen bedömer att promemorians förslag på utformning innebär att ett stort antal kommersiella utförare av organiserade fritidsaktiviteter för barn och unga inom områdena idrott, kultur, friluftsliv och annan barn- och ungdomsverksamhet inte kommer att omfattas reformen. Fritidskortet kan således innebära en konkurrensnackdel gentemot de utförare som omfattas av reformen. En sådan nackdel uppstår om fritidskortet leder till att barn och unga i högre utsträckning väljer fritidsaktiviteter som omfattas av fritidskortet. På sikt skulle det kunna innebära minskad lönsamhet för de kommersiella aktörerna. Det är dock enligt regeringen svårt att bedöma omfattningen av konsekvenserna för dessa utförare. Bland annat då det utifrån befintlig statistik är svårt att definiera antalet företag med sådan verksamhet som skulle kunna omfattas av fritidskortet om de haft en annan huvudman. Därtill kan andra kommersiella aktörer komma att gynnas om fler barn deltar i idrott, kultur eller friluftsliv, eftersom det kan leda till ökad efterfrågan på utrustning från såväl användare som utförare.

Eftersom fritidskortet ska användas för betalning av avgifter för fritidsaktiviteter och utförare kommer att ta emot utbetalda fritidskort från E-hälsomyndigheten bedömer regeringen att införandet av fritidskortet kan medföra vissa konsekvenser för kommersiella leverantörer av föreningssystem. Enligt uppskattningar från E-hälsomyndigheten finns det i dag ett 20-tal olika leverantörer av sådana system. Införande av fritidskortet kan medföra att leverantörer av föreningssystem behöver bygga nya funktioner för att underlätta hanteringen av fritidskortet. Sådana nya funktioner skulle innebära en kostnad för leverantörerna av dessa system. Det bedöms dock inte vara möjligt att skatta hur stora dessa kostnadsökningar kan bli för leverantörerna.

Regelrådet påpekar att den föreslagna reformen torde innebära ökade affärsmöjligheter för leverantörer av föreningssystem. Regelrådet anser vidare att promemorian inte har beskrivit om det finns företag som eventuellt kan ingå i kretsen utförare som föreslås kunna omfattas av fritidskortet. Regelrådet erfar även att många föreningar har avtal med företag, exempelvis genom att hyra in tränare, och att företag därför kan påverkas indirekt av förslaget.

Regeringen anser, som Regelrådet påpekar, att fritidskortet också kan innebära ökade affärsmöjligheter för företag som är leverantörer av föreningssystem. Däremot anser regeringen att den absoluta majoriteten

123

Prop. 2024/25:157 av de utförare som kommer att omfattas enligt den föreslagna utformningen är ideella föreningar och att även ledare huvudsakligen arbetar ideellt i verksamheterna. Regeringen bedömer, till skillnad från Regelrådet, att de kommersiella aktörerna som främst kommer att påverkas av förslaget är leverantörer av föreningssystem och betaltjänstleverantörer.

12.8Konsekvenser för jämställdheten

Regeringen bedömer att införandet av ett fritidskort för barn och unga gynnar både flickor och pojkar i allmänhet i lika stor utsträckning och därför inte medför några negativa konsekvenser för jämställdheten.

Enligt SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden 2023 fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i andelen flickor och pojkar (12–15 år) som idrottade i en förening eller deltog i annan vuxenledd fritidsaktivitet. Däremot visar samma undersökning att flickor med utländsk bakgrund deltog i fritidsaktiviteter i lägre utsträckning än övriga grupper av barn och unga. Enligt promemorian kan fritidskortet bidra till ett ökat deltagande i denna grupp, dels genom att sänka de ekonomiska trösklarna, dels genom att skapa uppmärksamhet runt betydelsen av en aktiv fritid. På så sätt kan reformen bidra till ökad jämställdhet.

Flera remissinstanser, bl.a. Arvika kommun, Karlstad kommun, SKR, Kulturrådet och Malmö kommun, anser att promemorian brister i analysen av reformen utifrån ett jämställdhetsperspektiv och att utformningen riskerar att gynna pojkar i högre grad än flickor. Även Jämställdhetsmyndigheten påpekar att även om könsskillnaderna i föreningsidrottande är små enligt SCB:s statistik så visar studier från Centrum för idrottsforskning att pojkar redan i unga år är något mer aktiva inom föreningsidrotten än flickor och att skillnaderna därefter tilltar. Myndigheten påpekar också att den föreslagna avgränsningen av verksamheter riskerar att exkludera många verksamheter inom kulturområdet och att statistik från bl.a. Kulturrådet visar att flickor deltar mer i kulturaktiviteter än pojkar.

Som Jämställdhetsmyndigheten framför konstaterar regeringen att det kan finnas könsskillnader bland undergrupper av barn och unga och avseende typ av aktivitet, trots att det enligt SCB finns små övergripande könsskillnader. Det är även möjligt att flickor och pojkar upplever olika andra hinder för deltagande i fritidsaktiviteter vid sidan av ekonomiska. Begränsningar för deltagande kan ha sin grund i en hederskontext vilket typiskt sett oftare drabbar flickor än pojkar. Det kan innebära att inte alla barn och unga fullt ut kommer att få del av fritidskortet då det administreras av vårdnadshavaren men i grunden handlar det om en begränsning av barns och ungas fritid som inte är avhängigt hur ett sådant kort administreras. En kraftsamling mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket är ett av fyra utvecklingsområden inom ramen för regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026.

124

Ett annat exempel är upplevelse av stress och tid att ägna sig åt fritids- Prop. 2024/25:157 aktiviteter. Den vanligaste anledningen till att unga (16–25 år) inte har

deltagit i fritidsaktiviteter det senaste året är att de inte har haft tid på grund av skola eller arbete, vilket sju av tio unga uppger i MUCF:s undersökning Ung Idag 2020, men detta är något vanligare bland unga tjejer än bland unga killar. Motsvarande statistik finns inte tillgänglig för den åldersgrupp som är målgrupp för fritidskortet. Av Folkhälsomyndighetens undersökning Skolbarns hälsovanor 2022 framgår dock att en högre andel flickor än pojkar uppgav att de var ganska eller mycket stressade av skolarbetet. Totalt 29 procent av 11-åriga flickor rapporterade detta, i jämförelse med

20 procent bland pojkar i samma ålder. Andelen som rapporterar att de är stressade ökar med stigande ålder, men även könsskillnaderna, bland 15- åringar anger 78 procent av tjejerna och 51 procent av killarna att de är ganska eller mycket stressade av skolarbetet.

Andra hinder för deltagande i fritidsaktiviteter kan även vara psykisk och fysisk ohälsa, och könsskillnader i förekomsten av ohälsa kan påverka flickor och pojkars deltagande. Angående det lägre deltagandet i fritidsaktiviteter bland flickor med utländsk bakgrund kan det också inom denna grupp finnas andra hinder som står i vägen (se avsnitt 12.3.1).

För att fritidskortet ska bli en framgångsrik reform behöver barn och unga oavsett kön uppleva att det finns ett brett utbud av fritidsaktiviteter som fritidskortet kan användas till. Regeringen anser dock att bilden av en asymmetri mellan idrott och kultur som beskrivs är förenklad, både avseende flickor och pojkars deltagande i olika typer av fritidsaktiviteter och avseende de typer aktiviteter som kan rymmas inom föreslaget. Ett ensidigt fokus på tudelningen idrott respektive kultur missar den bredd av aktiviteter som finns representerad inom promemorians förslag till avgränsning, dvs. utförare som hänför sig till de fyra områdena idrott, kultur, friluftsliv och barn- och ungdomsorganisationer.

12.9Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet

Av promemorian framgår att ökade möjligheter för barn och unga att delta i ledarledda och regelbundna fritidsaktiviteter även kan påverka brottsligheten, eftersom ett prosocialt umgänge och deltagande i regelbundna och ledarledda aktiviteter på fritiden kan motverka risken att ett barn eller en ung person begår brott eller utövar annat normbrytande beteende. I promemorian beskrivs även såväl potentiella samhällsbesparingar på lång sikt av minskad ungdomsbrottslighet och annat normbrytande beteende, som svårigheterna i att beräkna dessa.

Brå instämmer i att fritidsaktiviteter kan vara en skyddsfaktor på individnivå som minskar risken för brottslighet. Myndigheten menar att resurser som tillförs för att främja barns och ungas deltagande i fritidsaktiviteter kan ha en viss brottsförebyggande effekt. Myndigheten påpekar dock att fritidsaktiviteter även under vissa omständigheter kan utgöra en rekryteringsyta. Brå menar vidare att fritidskortet bör ses i ett vidare sammanhang av flera olika komponenter inom det socialpreventiva brottsförebyggande arbetet riktat till barn och unga. Detta eftersom arbetet

125

föreningslivet och utbudet av ledarledda och regelbundna fritidsaktiviteter Prop. 2024/25:157 i områden där utanförskapet är stort. Det kan i sin tur kan bidra till mer

jämlika möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid för alla barn och unga. Ett generellt ökat deltagande i ledarledda och regelbundna fritidsaktiviteter kan medföra att barn och unga med utländsk bakgrund upplever ökad tillhörighet och delaktighet i samhället vilket kan främja integrationen och minska utanförskapet.

Regeringen anser att det är av yttersta vikt att fritidskortet kommer barn och unga i målgruppen till del oavsett bakgrund. Ett övergripande syfte med de förberedande och kapacitetsstärkande insatserna inför fritidskortets införande som regeringen beslutat är att nå barn och unga som sällan eller inte alls deltar i organiserade fritidsaktiviteter (se S2024/00849, S2024/00850, S2023/02773 och S2023/02773). Folkhälsomyndighetens kommunikationsuppdrag (S2023/01303) och E-hälso- myndighetens serviceskyldighet enligt förvaltningslagen bedöms kunna underlätta för vårdnadshavare att använda fritidskortet och bidra till gruppens kännedom om fritidskortet och organiserade fritidsaktiviteter.

12.11Förenlighet med EU-rätten

Enligt promemorian bedöms förslagen inte påverka den fria rörligheten inom EU och anses inte heller medföra några särskilda konsekvenser för EU- eller EES-medborgare.

Försäkringskassan och ISF efterfrågar en närmare analys och överväganden om hur kravet på bosättning för rätt till fritidskort förhåller sig till unionsrätten, t.ex. om fritidskort skulle kunna anses utgöra en förmån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

Fritidskort, som är ett statligt stöd, syftar till att främja barns deltagande i fritidsaktiviteter. Stödet syftar även till att stödja barn i ekonomiskt utsatta hushåll så att de har en jämlik möjlighet till deltagande i fritidsaktiviteter. Fritidskort ska kunna lämnas endast i de fall en vårdnadshavare har en specifik kostnad för en fritidsaktivitet och ska användas för betalning av denna, vilken ska tillhandahållas av utförare som finns i ett register. Utbetalning av fritidskort ska ske till den utförare som tillhandahåller fritidsaktiviteten för barnet eller den unge och inte till vårdnadshavaren.

Med hänsyn till fritidskortets huvudsakliga syfte – att öka barns och ungas deltagande i fritidsaktiviteter – och det förhållandet att utbetalning endast sker till utförare av fritidsaktiviteter, kan fritidskortet inte anses utgöra en förmån som omfattas av någon av de sakområden som finns i förordning (EG) nr 883/2004. Fritidskort, som ska kunna lämnas en vårdnadshavare som är bosatt i Sverige och som har barnet bosatt hos sig, kan därför inte heller betalas ut om vårdnadshavaren är bosatt inom EU/EES-området och Schweiz. Regeringen bedömer därmed att förslaget att införa ett fritidskort är förenligt med EU-rätten.

Förslagen bedöms inte i övrigt påverka Sveriges internationella åtaganden.

127

13.1Förslaget till lag om fritidskort

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ett statligt stöd för vissa avgifter för barns fritidsaktiviteter (fritidskort).

Syftet med fritidskort är att främja barns förutsättningar att delta i fritidsaktiviteter som bidrar till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

I paragrafen anges lagens innehåll och syfte. Övervägandena finns i avsnitt 5.

I paragrafens första stycke anges att lagen innehåller bestämmelser om fritidskort. Av bestämmelsen framgår att fritidskort är ett statligt stöd som kan användas för betalning av vissa avgifter för barns fritidsaktiviteter.

Paragrafens andra stycke anger syftet med fritidskort.

Förutsättningar för stöd i form av fritidskort

2 § Stöd i form av fritidskort kan lämnas till en av barnets vårdnadshavare som är bosatt i Sverige och som barnet är bosatt hos, för vissa avgifter för barnets fritidsaktiviteter som tillhandahålls av en utförare som är registrerad i ett register över vissa utförare av fritidsaktiveter för barn. Stödet betalas ut till utföraren.

I paragrafen regleras vissa grundläggande förutsättningar som ska vara uppfyllda för att stöd i form av fritidskort ska kunna lämnas för en fritidsaktivitet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.2.

I paragrafen anges att endast en av barnets vårdnadshavare kan lämnas stöd i form av fritidskort. I paragrafens ställs även krav på att vårdnadshavaren är bosatt i Sverige och har barnet bosatt hos sig. Med bosättning avses detsamma som i folkbokföringslagen (1991:481). När det gäller barn som står under vårdnad av två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och barnet bor växelvis hos vårdnadshavarna, är omständigheten att barnet är folkbokfört hos en vårdnadshavare styrande vid E-hälsomyndighetens bedömning om vem av vårdnadshavarna som kan lämnas fritidskort (jfr 7 a § folkbokföringslagen). När det gäller barn som står under vårdnad av två vårdnadshavare som bor tillsammans, får vårdnadshavarna välja vem av dem som ska ansöka om fritidskort, eftersom endast en kan lämnas fritidskort.

Av paragrafen framgår att fritidskort lämnas till vårdnadshavaren för vissa avgifter för barnets fritidsaktiviteter som tillhandahålls av en utförare som är registrerad i register över vissa utförare av fritidsaktiviteter för barn. Det innebär att det är den vårdnadshavare som lämnats fritidskort som också kan använda fritidskort för barnets fritidsaktivitet.

Utbetalning av fritidskort sker från beslutsmyndigheten till den utförare som tillhandahåller fritidsaktiviteten för barnet.

3 § E-hälsomyndigheten handlägger ärenden enligt denna lag.

128

I paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, regleras vilken Prop. 2024/25:157 myndighet som handlägger ärenden enligt lagen. Övervägandena finns i

avsnitt 6.1.

I paragrafen anges att det är E-hälsomyndigheten som har i uppgift att handlägga ärenden om fritidskort. Med att handlägga ärenden om fritidskort avses bl.a. att handlägga ansökningar om fritidskort, ansökningar om att använda fritidskort för betalning, inklusive att administrera utbetalningar och återbetalningar av fritidskort. I att handlägga ärenden om fritidskort ingår även att fatta beslut i ärenden om fritidskort och i ärenden om krav på återbetalning.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om

1.vilka barn som ska omfattas av stödet,

2.stödets storlek,

3.förutsättningar för att använda stöd i form av fritidskort för betalning till en utförare,