Jakt har en lång tradition i Sverige. Utöver den återkommande jaktsäsongen på älg och annat vilt gör jägarna en ansenlig samhällsnytta med viltvård och eftersök på djur som bland annat skadat sig i trafiken. Jägare bedriver i vissa fall skyddsjakt på djur om det behövs för att förhindra att dessa djur gör allvarlig skada på natur och egendom. Det finns tydliga bestämmelser och lagar om när, hur och var man som jägare får utöva jakt.

Dessvärre har det inför och under jaktsäsonger uppmärksammats flera brottsliga händelser som har direkt koppling till jakten och jägarna som grupp. Jakttorn har sågats ned, foderautomater har förstörts, jaktlag har blivit konfronterade av maskerade aktivister och jägare har fått hot om våld nedklottrat på sin egendom och så vidare.

Brotten är svårutredda, och bortsett från några enskilda fall läggs utredningarna ned efter en kort tid. I Sverige finns det djurrättsorganisationer som har en uttalad strategi att avskräcka jägare från jakt, och man skyr inte några medel för att uppnå sina mål.

Jägare vittnar om att de tvingas vidta åtgärder för att förhindra ytterligare sabotage och att man känner en stor rädsla över hoten. Aktivistbrotten från djurrättsaktivister drabbar inte bara jägare utan också bönder och andra företagare som bedriver djurhållning.

Jag anser därför att man ska utreda åtgärder och andra insatser mot djurrätts­extremisters brottslighet.

Fredrik Lindahl (SD)