Under folkmordet 1915 och efterföljande år utsattes flera folkslag inom Osmanska riket för fruktansvärda övergrepp. Folkmordet planerades av den dåvarande ledningen för turkiska imperiet och det nybildade Ungturkiska partiet. Syftet var att bilda en homogen stat med ett folk, ett språk och en religion. För att uppnå det ansåg man att man behövde göra sig av med flera ursprungsbefolkningar (assyrier/syrianer/kaldéer, pontiska greker och armenier) då man fruktade att dessa skulle alliera sig med västländerna och kräva sina egna självständiga stater.

Assyriska/syrianska/kaldéiska folkmordet, även kallat seyfo, drabbade assyrier/
syrianer/kaldéer under åren 1914–1925. Med start under 1914 började man samla in fram­stående assyrier/syrianer/kaldéer i olika städer och avrätta dem. Under månaderna som gick intensifierades mördandet alltmer. I en del byar och samhällen dödades alla assyrier/syrianer/kaldéer. Det har uppskattats att 75–90 procent av folkgruppen assyrier/syrianer/kaldéer i området utplånades. Några byar som gjorde motstånd lyckades ge skydd till de som kunde ta sig ditt.

Seyfo fick långtgående konsekvenser för assyrier/syrianerna/kaldéer, pontiska greker och armenier. Den process av nationsbildning som just hade börjat kom av sig i och med att så många intellektuella inom folkgrupperna mördades. Detta bidrog på sikt även till splittring inom folkgrupperna. Assyrier/syrianer/kaldéer hamnade i kläm i kriget mellan turkiska armén och kurdisk gerilla på 1980-talet. Många av dem lämnade Turkiet och flyttade till Sverige, Tyskland och andra länder.

Ännu idag är assyriernas/syrianernas/kaldéernas situation svår i deras hemtrakter. I sydöstra Turkiet finns endast några tusen kvar. Från Syrien och Irak tvingades de fly för sina liv när Islamiska statens terrorarmé drog fram. Massmord och förföljelse är fort­farande verklighet för folkgrupperna hundra år efter seyfo.

Sveriges riksdag erkände folkmordet 11 mars 2010. Det är skamligt att ingen regering sedan dess har erkänt folkmordet officiellt. Flera andra länder, däribland Armenien, Nederländerna, Tjeckien, Österrike och Vatikanen likväl som ett antal delstater, har officiellt erkänt folkmordet. Sverige bör inte vara sämre. Regeringen bör därför erkänna folkmordet 2015.

Per Söderlund (SD)