Förslag till riksdagsbeslut

Avbrott och bristande mobiltäckning förekommer och upplevs alltjämt som ett stort problem för innevånare runt om i landet, fast särskilt i glesa kust- och fjällområden.

Vårt samhälle är beroende av fungerande elektroniska kommunikationer. Enligt målen för digitaliseringspolitiken ska elektroniska kommunikationer vara effektiva, säkra och robusta samt tillgodose användarnas behov. Det är i Sverige operatörerna som ansvarar för att på marknadsmässiga grunder tillhandahålla elektroniska kommunikationer till allmänheten. Samhällsomfattande tjänster, såsom taltelefoni i bostäder och fasta verksamhetsställen, ska finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet.

Så länge man befinner sig i ett område där någon operatör har täckning ska det också alltid gå att ringa 112. Även SOS Alarms 112-app kan användas för att komma i kontakt med SOS Alarms larmcentral.

Vi förväntar oss att tekniken ska vara där när vi behöver men likväl så händer det att macken tappat kontakten så det går inte tanka bilen och affärens kassa har drabbats av ett avbrott så du kan inte handla.

Ofta så åtgärdas avbrotten relativt snabbt, men när det värsta händer och man inte kan nå 112 för att samtliga mobiloperatörer inom ett område använder sig av samma bredbandskabel som dessutom blivit avgrävd och de digitala kommunikationerna ligger nere i flera dagar. Vad är statens ansvar för medborgarna då? Eller förväntas kommun och region alltid träda in?

För att förbättra täckning och kapacitet i mobilnäten har PTS vid tilldelning av radiofrekvenser ställt krav på utbyggnad i områden med bristande täckning. Det statliga bredbandsstödet har därtill bidragit till vidareutbyggnad av fasta nät genom att finansiera kommersiellt icke gångbar utbyggnad i glesbygd.

I lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation och PTS föreskrifter uppställs krav på operatörerna att vidta säkerhetsåtgärder i syfte att minska risken för avbrott och störningar. Det är varje operatörs ansvar att leva upp till kraven. PTS bedriver tillsyn för att säkerställa att reglerna efterlevs och kan, vid konstaterade brister, förelägga en operatör att vidta åtgärder eller att betala en sanktionsavgift.

Operatörerna är skyldiga att medverka till att nödkommunikation via 112 förmedlas och att lokaliseringsuppgifter tillhandahålls till samhällets alarmeringstjänst. PTS föreskrifter innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas, hur förmed­lingen av uppgifter ska ske och lokaliseringsuppgifternas korrekthet. Kraven är tydliga men likväl brister det. Därför bör staten reda ut vem som är ansvarig när det brister. Samhällets grundläggande funktioner och beredskap behöver upprätthållas även när mobilkommunikationen ligger nere. Den civila beredskapen behöver bli bättre och det behöver tydliggöras vem som är ansvarig, inte minst för medborgarna.

Isak From (S)