Förslag till riksdagsbeslut

De senaste årens geopolitiska utveckling har lett fram till att Sverige är i det mest osäkra säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.

Vi är nu i ett läge där den regelbaserade världsordningen ifrågasätts på ett sätt som gör att det blir allt svårare för mindre stater att hävda sig på den internationella arenan. På sikt kan det leda till en minskad förmåga till kontroll över vårt direkta närområde. Det kan också leda till att Sverige och andra mindre stater betraktas som irrelevanta eller som legitima mål för stormakter som vill expandera sitt geopolitiska inflytande alternativt sitt territoriella område.

I ett sådant skede kan vi inte förlita oss på att andra stormakter ska komma till vår undsättning, vilket inte minst den senaste tidens händelser visat. Även om vi i mångt och mycket har gemensamma intressen med många andra länder i framför allt väst­världen så är det ytterst varje nation som har ansvar för sin egen säkerhet och frihet.

För mindre länder som inte har lika stora ekonomiska, diplomatiska eller militära resurser som t.ex. USA, Ryssland eller Kina innebär det ett besvärligt underläge om man inte stärker den egna förmågan.

Vår uppfattning är därför att det säkerhetspolitiskt bästa för Sverige är att primärt vända oss mot vårt närområde för samverkan, säkerhet och stöd. Sedan många hundra år tillbaka ingår Sverige i den nordiska gemenskapen, vilken är att betrakta som mer än bara gränser mellan olika stater. Tillsammans bildar Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island en naturlig, organisk, kulturell, historisk, institutionell och språklig gemen­skap som få andra stater, över ett så betydande geografiskt område, kan säga sig tillhöra. Tillsammans har vi en stor ekonomi och är en stabil säkerhets- och försvarspolitisk aktör.

Samtliga nordiska stater är nu medlemmar i Nato. Tillsammans i den nordiska gemenskapen kan vi skapa betydligt bättre förutsättningar att integreras både militärt och civilt. Nu finns dessutom incitament för en mer djupgående samverkan mellan de nordiska staterna än vad som tidigare varit möjligt. Med våra gemensamma kunskaper och erfarenheter inom totalförsvarsplanering kan vi bygga ett starkt och uthålligt Norden – ett Norden där våra stater tar ett gemensamt ansvar för varandras säkerhet och frihet.

Det är nu hög tid för oss att på allvar ta nästa steg mot en mer integrerad nordisk försvarsaxel inom Nato. Med ökad samverkan skulle vi bli en av de starkaste, mest sammanhållna och mest relevanta aktörerna i världen – militärt, ekonomiskt, teknolo­giskt, socialt och kulturellt. Sverige bör ta på sig ledartröjan i den här frågan och arbeta för mer övning, fördjupad integrering och fördelning inom logistik, materielförsörjning och industri, men även inom krisberedskap för det civila försvaret.

Vid Nordiska rådets session i Reykjavik hösten 2024 röstade deltagarna enhälligt för att rekommendera de nordiska regeringarna att förnya Helsingforsavtalet och att länderna som är parter i avtalet tillsätter en arbetsgrupp som ska besluta om huruvida avtalet ska uppdateras och på vilket sätt. Det internationella läget när Helsingforsavtalet ingicks har förändrats i grunden och Nordiska rådet har också rekommenderat de nordiska länderna att sätta samman en gemensam försvars- och säkerhetskommission där också nordiska parlamentariker ingår.

Mot bakgrund av det nya säkerhetspolitiska läget är det Sverigedemokraternas uppfattning att det nordiska samarbetet behöver förnyas och vi ställer oss helt bakom dessa rekommendationer och anser att riksdagen bör tillkännage detta som sin mening.

Angelika Bengtsson (SD)
Aron Emilsson (SD)	Yasmine Eriksson (SD)
Rasmus Giertz (SD)	Staffan Eklöf (SD)
Victoria Tiblom (SD)	Ann-Christine Frohm (SD)
Anna-Lena Hedberg (SD)	Lars Andersson (SD)
Eric Palmqvist (SD)	Göran Hargestam (SD)