Förslag till riksdagsbeslut

Det nya Öresundsavtalet är välkommet och ett viktigt steg i rätt riktning. Den fria rörlig­heten i Norden och den gemensamma nordiska arbetsmarknaden är viktiga komponenter för att nå Nordiska ministerrådets vision för 2030, att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region.

Vi ser positivt på att regeringen slutit ett avtal med Danmark som underlättar vardagen för många människor. Exempelvis innebär det nya avtalet att det blir lättare att arbeta hemifrån. Dessutom inkluderas nu offentliganställda i avtalet.

Frågor som rör skatter, arbetsmarknad och rörlighet är prioriterade frågor i det nordiska samarbetet. Detsamma gäller gränshinderfrågorna – arbetet för att avvärja eller lösa olika gränshinder. Inom det nordiska samarbetet är Mittengruppen mycket aktiv när det gäller att driva på för att underlätta för de nordiska ländernas medborgare att arbeta eller driva företag över de nordiska nationsgränserna, och det är ett arbete som behöver pågå kontinuerligt.

Mittengruppen är i dagsläget den näst största partigruppen i Nordiska rådet och har totalt ett 20-tal medlemspartier inklusive fyra svenska riksdagspartier: Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna.

Att avtal som sluts mellan Nordens länder ökar rörligheten är positivt. Vi vill därför framhålla vikten av att regeringen fortsätter sträva efter att underlätta vardagen för människor i våra länder. Att avtalet är på plats innebär inte att arbetet är färdigt, eller att ministerrådets vision är uppnådd. Alla de nordiska regeringarna, inklusive den svenska, behöver ha en öppenhet för att ta ytterligare steg mot en bättre fungerande gemensam arbetsmarknad.

I och med det nya Öresundsavtalet förlängs gränsen för hur länge man kan arbeta hemifrån motsvarande halva arbetstiden från tre månader till tolv. Det är mycket positivt. Gränsen gäller dock löpande och inte per kalenderår, vilket sannolikt underlättat ytterligare. Hur man ser på förändringar av detta bör därför övervägas. Andra mer flexibla lösningar kan också vara värda att diskutera framöver.

Andra frågor som kan behöva utvärderas handlar t.ex. om tjänsteresor. Exempelvis om det finns oklarheter kring hur myndigheter tolkar saken ifall man gör en tjänsteresa till en plats i ett annat nordiskt land som samtidigt är ett land man arbetar i. Är det då en utrikesresa eller ej? Här behöver de nordiska länderna vara överens om tolkningen.

En fråga som också lyfts upp tidigare, och som det finns skäl att arbeta vidare med, handlar om hur vi hanterar pensioner och pensionärers villkor, så att man inte drabbas negativt ifall man under sitt yrkesverksamma liv arbetat i ett annat nordiskt land. Exempel på dubbelbeskattning har förekommit när det gäller människor som bor i Sverige och har avsatt pensionspengar genom sitt företag i Danmark. Skatteverket har ansett att dessa pengar ska beskattas det år som pengarna betalats in. Danmarks motsvarande myndighet har för sin del ansett att skatt ska betalas när pengarna tas ut. Det har inneburit att personen beskattats i båda länderna trots att det inte ska vara tillåtet.

Vi vill också ta tillfället i akt att framhålla vikten av en översyn av det nordiska skatteavtalet som en viktig fråga att ta itu med framöver. Behovet av en sådan revidering av det nordiska skatteavtalet upphör inte i och med det nya avtalet med Danmark, arbetet för bättre fungerande regelverk i hela Norden måste fortgå.

Vi vill därför avslutningsvis uppmana regeringen till fortsatt dialog med Danmarks och övriga nordiska länders regeringar för att ytterligare förenkla skatteregler i syfte att underlätta människors vardag och delaktighet på den nordiska arbetsmarknaden.

Catarina Deremar (C)

Emma Berginger (MP)