Sverige har en lång historik – oavsett vart vi är i landet. Detta är något som är väl dokumenterat och sparat för framtida generationer. Tyvärr är det just detta som sätter käppar i hjulen, försvårar och fördyrar möjligheten till nybyggnation och ombyggnation på många platser i hela landet. Genom att ställa orimliga krav, genom att flytta fokus från framtid till dåtid och genom att på ett förlegat vis fokusera på allt som går förlorat istället för på de möjligheter det skapar försvåras och omöjliggörs många gånger projekt som såväl hade kunnat skapa bostäder för fler som möjligheten att ta om hand och vårda och förädla befintlig byggnation. Fokuset som lägga kulturmiljöanalyserna är direkt skadligt mot svensk utbyggnad och utveckling.

För att komma till bukt med problematiken som skapats genom införandet av kravet på kulturmiljöanalyser och det värde dessa tillskrivs krävs en översyn och förändring i viktningen av dokumentet. Med ett nedtonat värde speciellt i områden som redan är bebyggda och där byggnader ersätts med andra likvärdiga byggnader möjliggörs mer kostnadseffektiva byggen och ledtiderna på väg mot färdig byggnation kortas avsevärt. Kulturmiljöanalyserna har tillåtits växa sig ohemula i sammanhanget och är nu ett reellt hinder mot utveckling och framtidsplanering vilket kräver åtgärder. Härav krävs förändrad skrivning i plan- och bygglagen samt miljöbalken så att kommuner och länsstyrelse ges möjlighet att ta mindre hänsyn till kulturmiljöanalyser och därmed underlättar byggnation i hela landet.

Ann-Sofie Lifvenhage (M)