Förslag till riksdagsbeslut

Under de senaste 50 åren har världen gått igenom nio stora ekonomiska kriser, alla med olika ursprung och konsekvenser. Under våren 2020 spreds covid-19 över världen och vårt land var ett av de som drabbats värst av både smittspridning och antal döda.

 Sverige har under åratal minskat ner sina beredskapslager på alla nivåer och varken stat, region eller kommun stod tillräckligt rustade för att kunna möta en krissituation.

 Initialt under pandemin prioriterades regionerna tillgång till skyddsutrustning medan kommunerna prioriterades bort. Detta innebar att personal inom omsorgen till en början arbetade helt oskyddade, vilket resulterade i att smittan i ett tidigt skede fick fäste på äldreboenden. På flera äldreboenden tvingades skyddsombud utlysa skyddsstopp på grund av brist på skyddsutrustning.

 Avsaknaden av beredskapslager innebar att skyddsutrustning var tvunget att köpas in från andra länder, problemet var att många länder var i behov av detta samtidigt och efterfrågan kunde inte tillgodoses i den takt det hade behövts. Leveranser med skyddsutrustning fastande i andra länder och samtidigt som situationen blev allt värre inom bland annat äldreomsorgen så valde företagen att chockhöja priserna på skyddsmaterial.

 Det har tyvärr under lång tid satts alltför stor tilltro till att EU hjälper Sverige vid en kris. En kris som denna, som slagit hårt mot flera länder och befästs i hela världen verkar dock inte alls funnits med i beräkningarna. Det är i kris som brister i samhället tydliggörs. Pandemin har tydligt visat att Sverige är dåligt rustat för kris och saknar den beredskap som behövs nästa gång en liknande krissituation uppstår.

 Skyddsmaterial ska aldrig vara en bristvara i Sverige och befolkningen ska vara trygg. Därför behövs det säkerställas att det finns producenter i Sverige som har förmågan att ställa om sin produktion mot tillverkning av skyddsmaterial vid kris eller ofred.

 

Eric Westroth (SD)

Ann-Christine Frohm (SD)