Förslag till riksdagsbeslut

Idag hanteras återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader som ett kommunalt bullerärende… men, det är mycket större än så! I grunden handlar det om att den som inte önskar lyssna kan säga ”nej tack” och bli respekterad för detta. Det är vidare att ta hänsyn till de som flytt hit undan förföljelse och deras tankar kring böneutropet. Därför bör Sverige införa ett nationellt förbud mot återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader.

Jag kommer oförtröttligt försvara alla människors rätt till religionsfrihet. Att få vara kristen, muslim, jude, ateist, buddist med mera är en osviklig del av religionsfriheten. Med religionsfrihet avses att ensam eller tillsammans med andra få utöva sin religion. Denna frihet är grundlagsfäst och skall så vara.

Religionsfrihet innebär dock inte att vi ska behöva lyssna till återkommande och institutionaliserade trosbekännelser, som via högtalare ropas ut från religiösa byggnader som medborgare inte kan värja sig ifrån i sina egna hem. Det är rimligt att vi har ett nationellt förbud mot återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader som således gäller alla religiösa samfund.

Böneutrop är vidare inget nödvändigt rekvisit för att få utöva sin religion, vilket manifesteras bäst av att de flesta muslimska moskéer inte vill ansöka om tillstånd för böneutrop. Jämförelsen med kyrkklockor haltar betänkligt, skillnaden är så tydlig att jag förvånas över att de överhuvudtaget görs. Förutom att kyrkklockorna är en del av vårt kulturella och historiska arv så är kyrkklockorna ett ringande ljud som informerar om att något (dop, vigsel, begravning, gudstjänst med eller utan nattvard) påbörjas i en lokal (kyrka), men klockringningen användes också för att ange när vilodagen påbörjas, vid fara och över en människa som avlidit (själaringning). Böneutrop är något som muslimerna kallar för ”Adhan” (arabiska och betyder information, pålysning) och rymmer alltså en religiös proklamation, vittnesbörd och kallelse till bön.

Böneutropet är därför mer att jämföra med det vi i vardagligt tal benämner torgmöte. De senare kan ske i omedelbar närhet till människor, men sker då och då, efter att arrangör sökt enstaka tillstånd och detta ges efter att hänsyn tagits utifrån plats och tid på dygnet.

Om religionsfriheten innebär att muslimer ska tillåtas att via högtalare ropa ut sin information/pålysning kan denna inte begränsas till en gång i veckan. Då blir slut­produkten att det i Sverige sker böneutrop från moskéer fem gånger varje dag.

Hans Eklind (KD)