Brottsoffer tilldöms olika typer av ersättningar av tingsrätten. Det kan vara ersättning för personskada, sakskada eller sveda och värk. Den som har utsatts för någon typ av brott får yrka på vilken ersättning han/hon kräver och åklagaren är hjälplig med att framföra kravet till domstolen, som fastställer det belopp som bedöms skäligt.

Där med borde brottsoffret kunna räkna med att få det utdömda skadeståndet.

Så enkelt är det emellertid inte utan det krävs att han/hon agerar själv. Tre instanser kan behöva kontaktas: brottsoffermyndigheten, kronofogden och försäkringsbolag.

Brottsoffermyndigheten gör sin egen bedömning av ersättningens storlek och, kommer ofta fram till ett lägre belopp än domstolen, kronofogden kan hjälpa till att driva in beloppet från den dömde, som ofta varken kan eller vill betala. I värsta fall kan brottsoffret själv behöva kontakta den dömde för att kräva den del av ersättningen som brottsoffermyndigheten inte betalar.

Det är rimligt att tycka att ett brottsoffer borde vara garanterat att få den ersättning som domstolen fastställer utan att själv behöva agera. Det är inte mänskligt att den som blivit utsatt för brott eller så drastiskt som är anhörig till någon som mist livet, själv ska behöva kontakta förövaren för att få ut den ersättning domstol fastställt. Därför bör en utredning av hur en ökad möjlighet att få ut sin tilldelade brottsskadeersättning övervägas.

Ann-Sofie Lifvenhage (M)