I spåren av pandemin diskuteras möjligheten till kompetensutveckling flitigare än någonsin. Och frågan är nog så viktig, oavsett pandemi eller ej, för att Sverige skall kunna fortsätta vara en kunskapsnation av rang. Förutom möjligheter via studier på högskola och liknande så finns idag en flora av utbildningar som anställda kan åtnjuta om arbetsgivaren så bedömer viktigt för verksamheten och skatteverket bedömer det direkt kopplat till denna. Det som sällan diskuteras är trösklarna som finns för drivna medarbetare som vill mer.

Idag ställs höga skattemässiga krav på både löntagare och arbetsgivare när proaktiv kompetensutveckling diskuteras. Det låter fint, när man läser på Skatteverkets hemsida: ”Fri utbildning till följd av arbetsgivarens verksamhet är en skattefri förmån för den anställda” men innebär i praktiken en hel del att fundera på som arbetsgivare. Utbildningen måste vara direkt kopplad till verksamheten för att anses vara en skatte- och avgiftsfri förmån. Är utbildningen inte det, utan kan anses vara en generell sådan, kan den istället alltså anses vara en skatte- och avgiftspliktig förmån som då istället ska beskattas.

Samtidigt ställs det lägre skattemässiga krav om personalen är under avveckling. Då kan även generella utbildningar anses vara en skatte- och avgiftsfri förmån, och därmed inte behöva betala arbetsgivaravgifter, om man uppfyller vissa kriterier.

Sammantaget gör det dock komplext för anställda som tar eget ansvar för sin vidareutveckling och önskar gå utbildningar. Ofta finns en god förståelse bland de anställda att utbildningar är en stor investering för arbetsgivaren vilket kan göra det svårare för anställda att själv ge arbetsgivaren möjlig väg framåt, kanske speciellt i de fall utbildningarna är avgiftsbelagda och ej direkt kopplade till verksamheten. Här finns det möjligheter att förenkla regelverket och ge arbetstagarna en ytterligare morot till sin egen kompetensutveckling.

Därför bör möjligheten till att anställda skulle kunna få bruttolöneväxla avgiftsbelagda utbildningar undersökas. Det skulle kunna ge både arbetstagare och arbetsgivare en större frihet att kunna vidareutveckla sig själv och sin personal

Ann-Sofie Lifvenhage (M)