Förslag till riksdagsbeslut

Naturvårdsverket överlåter rätten att besluta om licensjakt på stora rovdjur till landets länsstyrelser, vilket är rätt och riktigt så att besluten fattas nära det avsedda området. För att säkerställa att nationella miniminivåer av djurpopulationer upprätthålls läggs länsstyrelsernas sammanlagda miniminivåer ihop och får inte understiga den nationellt fastställda. Dock lägger många länsstyrelser till en egen säkerhetsmarginal vilket kan få till följd att ett sammanlagt minimum kan vida överstiga det nationella målet. En annan följd kan också bli att tilldelningen under licensjakten inte bara blir lägre än nödvändigt men också mycket lägre än förväntat. Det fick jägare i södra Sverige erfara när 2024 års licensjakt på lodjur inleddes. I Jönköpings, Östergötlands och Kalmar län var tilldelningen sammanlagt 19 djur, att jämföras med 2023 då samma tilldelning var 77.

Samhället är beroende av att svenska jägare kan utföra sin viltförvaltningsuppgift men för att detta ska fungera effektivt och ha stöd från både jägare och allmänhet, krävs en långsiktig strategi som är förutsägbar och transparent. Det är viktigt att alla parter får en tydlig bild av hur viltstammarna kommer att utvecklas och vilka mål som finns, både på kort och lång sikt.

Naturvårdsverket har fått mandat att sätta miniminivåer för större rovdjursförvaltningsområde. Om det mandatet tas i bruk bör det således inte finnas någon anledning för varje länsstyrelse att lägga till extra marginaler. En välbalanserad förvaltning av lodjur bör vara rättssäker och långsiktig, och undvika onödiga säkerhetsmarginaler. Delat ansvar blir lätt ingens ansvar. Det bör därför övervägas att utreda om det fortsatt ska vara länsstyrelsens uppgift att ange egna miniminivåer vid tilldelning av licensjakt eller om man inte kan lita på att nivån kan säkerställas över hela rovdjursförvaltningsområdet.   

Marie Nicholson (M)