Förslag till riksdagsbeslut

Mellan 130 000 och 150 000 svenskar lider av olika demenssjukdomar och varje år insjuknar ca 25 000 personer. Men räknar man med de anhöriga så är de drabbade ca 600 000.

Över tid har demensutredningar förfinats och utvecklats men samhällets stöd till anhöriga brister fortfarande på många håll. Det finns stora variationer ute i landet mellan om det finns stöd till anhöriga och i så fall vilket, och den ojämlikheten behöver motverkas. Dessutom ser vi att kvinnor inte får samma snabba stöd som vårdande män i samma situationer.

Demens brukar kallas ”de anhörigas sjukdom” då den starkt påverkar dem som står runt den drabbade. En god demensvård är i stor utsträckning beroende av de närmast anhöriga. Många anhöriga vill ge stöd och hjälp till sin sjuka närstående och omsorgs­givande upplevs ofta som positivt och meningsfullt.

Men att vara närstående till en person med demens är slitsamt och innebär också en negativ påverkan på den anhöriges livskvalitet och hälsa. Psykisk påfrestning så som oro, sorg, ensamhet och stress är de vanligaste hälsoeffekterna. Många anhöriga upplever också att deras ekonomi påverkas negativt. En särskilt utsatt grupp är anhöriga till yngre personer med demens. De befinner sig oftast i en annan situation i livet med yrkesarbete och ansvar för barn.

Anhörigas situation är en folkhälsofråga som behöver ingå i kommuners och regioners förebyggande och hälsofrämjande arbete. Demenssjukdomarna ökar och kommunerna har sällan en avlastning som lever upp till det ökande behovet. Dessutom är det ett område som ofta drabbas av besparingar i tuffa ekonomiska tider.

Louise Thunström (S)

Paula Örn (S)