Förslag till riksdagsbeslut

Djur måste ha ett starkt skydd från dåliga förhållanden. I den gamla djurskydds­förordningen (1988:539) fanns 74 § som stipulerade att en myndighet i vissa situationer kunde bestämma att dess beslut skulle gälla omedelbart, även om beslutet skulle över­klagas. Denna paragraf användes vid omedelbara omhändertaganden av djur som for illa, beslut som knappast fattas lättvindigt. I den nya djurskyddsförordningen (2019:66) togs paragrafen bort, möjligen utifrån ett antagande om att paragrafen var överflödig med anledning av förvaltningslagen.

Redan en kort tid efter att den nya förordningen trädde i kraft inkom landets samtliga länsstyrelser med en hemställan till Näringsdepartementet om att den gamla förord­ningens 74 § skyndsamt skulle återinföras. Efter detta har inget hänt, utöver att landets länsstyrelser varit tvungna att hitta nya vägar vid viktiga och brådskande beslut.

Detta har gjorts genom att man hänvisat till och tydligt motiverat beslut utifrån 35 § förvaltningslagen. Paragraferna är dock inte överensstämmande och har lett till många problem, tolkningar och domslut som inverkat negativt på djurskyddet i vårt land.

Länsstyrelsen i Västerbotten har konstaterat att förändringen ökat kostnaderna för privatpersoner, för företag och även för samhället när det kommer till förvaring av omhändertagna djur i väntan på laga kraft.

Det är min uppfattning att riksdagen bör uppdra åt regeringen att stärka djurskyddet genom att sluta det glapp som uppkom när 74 § i den gamla djurskyddsförordningen (1988:539) upphörde att gälla som skydd för djur som far illa.

Lina Nordquist (L)