Förslag till riksdagsbeslut

Sedan den nuvarande regeringen tillträdde har det tagits flera initiativ för att uppmärksamma och rikta insatser mot hedersrelaterat våld- och förtryck. Det är synnerligen välkommet och positivt. Det är glädjande att regeringens arbete har resulterat i ett tydligt åtgärdsprogram – ”Fri och trygg utan våld och förtryck” som omfattar hedersrelaterat våld och förtryck och gäller fram till 2026. Dessa frågor måste hela tiden uppmärksammas om det destruktiva mönstret ska kunna brytas.

Det är också avgörande att vi hela tiden håller fokus på att hedersrelaterat våld och förtryck inte bara kan drabba, utan de facto drabbar hbtqi-personer. Givet den mycket starka heteronormen och könsnormen som finns i sammanhanget är hbtqi-personer synnerligen utsatta. Det finns anledning att särskilt understryka och lyfta fram detta i allt arbete som rör frågan. Att regeringen i åtgärdsprogrammet tydligt skriver att hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter är en utgångspunkt är bra och visar att frågan tas på allvar.

Utgångspunkten är given i vårt land ska alla människor oavsett födelseland eller etniskt ursprung ha samma rättigheter. Ingen ska behöva leva i ofrihet eller rädsla för att utsättas för hot, tvång eller våld av sina egna familjemedlemmar och släktingar. Tyvärr är detta vardag för många ungdomar. Kartläggningar som gjorts visar att det handlar om flera tiotusentals ungdomar vilket inkluderar en stor grupp unga hbtqi-personer. 

 Arbetet med att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck mot hbtqi-personer behöver intensifieras. Breda insatser som fortsatta lagstiftningsskärpningar är välkomna. Insatser för att öka kunskap och kännedom och för att rikta tydlig uppmärksamhet mot frågorna är avgörande för att nå fram och ge stöd till berörda.

För att kunna erbjuda information, råd, stöd eller skydd till dem som behöver det måste bland annat skolan, elevhälsan, vården, polisen och den sociala omsorgen ha kunskap och kännedom om hedersrelaterade frågor. Eftersom hedersnormen kräver att man är heterosexuell, är kunskap om hbtqi-frågor och hbtqi-personers utsatthet avgörande för att även dessa personer ska kunna få hjälp och stöd. Strävan bör vara att intensifiera arbetet med kunskapsspridning så att det på alla nivåer finns tillräcklig kunskap och kraft att agera för att sätta stopp för förtryck varje gång det visar sig. Det är många yrkesroller och många nivåer som berörs och det är ingen lätt uppgift. Intentionerna i regeringens åtgärdsprogram är goda och insatserna många och hbtqi-perspektivet är inkluderat. När arbetet går vidare är det av vikt att fortsatt intensifiera arbetet och att hela tiden ha med den utsatthet som drabbar hbtqi-personer. Ett viktigt led är att tillse att arbetet och kunskapen når ut i hela landet och på alla nivåer. Det är viktigt att säkerställa att åtgärdsprogrammet utvecklas och att omsätts i praktisk handling. Då kan vi ge unga, inte minst unga hbtqi-personer som lever med eller lever i riskzonen för att drabbas av hedersrelaterat förtryck och våld ett hopp.

Fredrik Saweståhl (M)