Förslag till riksdagsbeslut

Den svenska sexköpslagen (som infördes 1999) var en betydande milstolpe i kampen mot prostitution och människohandel och ett viktigt steg i att minska exploateringen och utnyttjandet av kvinnor och barn som ofta befinner sig i extremt utsatta situationer.

 Denna banbrytande lagstiftning var den första i världen att kriminalisera köp av sexuella tjänster, samtidigt som den avkriminaliserade försäljningen av dessa tjänster. Syftet med lagen var att genom straffansvar gentemot köparen minska efterfrågan på prostitution. Den innebar också ett tydligt ställningstagande mot den ojämställdhet som präglar prostitution, där kvinnor och barn i hög utsträckning utnyttjas av män med ekonomiska och sociala fördelar.

 Sexköpslagen bygger på en grundläggande princip: skammen och skulden ska läggas där den hör hemma, det vill säga hos den person som tar sig friheten att köpa en annan människa. Lagen erkänner också att de som säljer sex ofta gör det under tvång på grund av fattigdom, missbruk, eller som en följd av människohandel och att de därmed är offer inte förövare. Sexköpslagen har sedan införandet fått internationellt erkännande och fungerar som en förebild för andra länder som vill minska prostitution och människohandel.

 Trots de framsteg som har gjorts står vi nu inför nya utmaningar kopplat till digitaliseringens framväxt. Internet har skapat nya plattformar och metoder för att köpa och sälja sexuella tjänster och vissa av dessa fenomen så som ”sugardating” har blivit allt mer vanligt förekommande.

 Sugardating innebär att en äldre och ekonomiskt starkare person erbjuder en yngre individ pengar, gåvor eller andra förmåner i utbyte mot sällskap och i många fall sexuella tjänster. Sugardatingsidor riskerar att locka in ungdomar och barn i skadliga situationer och suddar ut gränserna för vad som betraktas som prostitution och inte. I förlängningen kan den här typen av arrangemang undergräva den svenska sexköpslagen och bidra till att återigen normalisera köp av sexuella tjänster. Genom att tillåta dessa hemsidor riskerar vi att enskilda individer utsätts för övergrepp och emotionella och psykiska skador som kan påverka dem för resten av livet.

 För att skydda våra medborgare, särskilt de mest sårbara, måste vi ta ställning mot sugardatingsidor och arbeta för ett förbud. Samhället har ett ansvar att stå upp för social rättvisa och säkerställa att alla individer oavsett kön, ålder eller ekonomisk situation kan leva ett liv fritt från utnyttjande. Genom att förbjuda sugardating och tillhörande digitala datingplattformar kan vi tydliggöra att vi i Sverige inte accepterar någon form av sexuellt utnyttjande. På så sätt står vi upp för jämställdheten och alla människors rätt till ett värdigt liv.

 

Sofia Skönnbrink (S)