Förslag till riksdagsbeslut

Förutsättningarna för att få drifts- och investeringsstöd för kommersiell service på landsbygden är i dagsläget kopplade till verksamhetens organisationsnummer. Detta skapar en situation där butiker som drivs av konsumentföreningar, såsom Coop, hamnar i en klart sämre position jämfört med butiker som ägs av enskilda handlare. Eftersom konsumentföreningarna ofta har flera butiker under samma organisationsnummer, begränsas deras möjligheter att få stöd jämfört med enskilda handlare som kan erhålla stöd för varje butik separat.

Ett aktuellt exempel är Coop Värmland, som har sex butiker som uppfyller kriterierna för att få stöd. Dessa butiker måste dela på det maximala investeringsstödet på 2 miljoner kronor. Om butikerna istället hade ägts av enskilda handlare hade varje butik kunnat få maximalt stöd, vilket hade genererat sex gånger så mycket i bidrag.

Den här ordningen är uppenbart orättvis och strider mot principen om konkurrens på lika villkor. Drifts- och investeringsstödet kan i många fall vara avgörande för en butiks överlevnad. På landsbygden där avståndet mellan olika platser är stort är det av yttersta vikt att serviceinrättningar kan hållas öppna. Om butiker tvingas slå igen kommer det inte bara att försvåra vardagen för de boende utan också leda till ökade utsläpp då resorna för att handla blir längre, vilket är negativt både för miljön och för kundernas plånböcker.

Mot bakgrund av detta bör regeringen se över och förändra regelverket för att säkerställa att alla typer av verksamheter, oavsett organisationsform, har samma möjligheter att ta del av drifts- och investeringsstöd för kommersiell service på landsbygden. Detta är avgörande för att bevara en levande landsbygd och för att upprätthålla rättvisa konkurrensvillkor.

 

Gunilla Svantorp (S)

Sofia Skönnbrink (S)