Förslag till riksdagsbeslut

Övergivna fordon och skrotbilar har blivit ett allt större problem för fastighetsägare eftersom fler och fler överger sina fordon i stället för att köra dem till skroten. Det kan till exempel vara bilar som står i diken, efter privata vägar, på gräsmattor och på vändplaner. Det kan innebära miljörisker och bilvraken, som lockar barn, kan utgöra farliga lekplatser. Som fastighetsägare är det idag svårt och tidskrävande att försöka få hjälp att flytta ett övergivet fordon.

Fordon som står uppställda trafikfarligt eller utgör så kallade fordonsvrak kan flyttas omedelbart med stöd i lagen. Men står de inte trafikfarligt så är det upp till fastighetsägaren att försöka få kontakt med den registrerade ägaren till bilen. Om du lyckas nå ägaren har denne sedan sju dygn på sig att själv flytta sitt fordon.

Får man inte kontakt med fordonsägaren kan fordonet flyttas först en månad efter det att man påbörjat försök att kontakta ägaren. Men det är fastighetsägaren som ska kunna bevisa att denne försökt kontakta ägaren och sedan bevisa att det har förflutit en månad från det försök inleddes att underrätta ägaren. Om väl fordonet får flyttas och kostnaden för flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare ska kostnaderna bäras av den som begärt flyttningen.

Det finns otroligt många ”om” och ”eller” i lagstiftningsparagraferna som avgör o en bil får flyttas eller inte. Polis lägger sig inte i flyttning av bilar om det inte rör sig om risk för att fara uppstår eller om det handlar om brott. Markägare får heller inte självsvåldigt flytta en parkerad bil. Då måste man vända sig till polis, kommunal myndighet, i vissa fall av Trafikverket eller Kronofogdemyndighet. Kostnaderna kan dock hamna hos markägaren.

Problemet med övergivna fordon är just att fastställa ägare och få denne att ta ansvar och kostnad. Samtidigt är det oskyldiga markägare som drabbas

Malin Larsson (S)

Peder Björk (S)