Förslag till riksdagsbeslut

Svensk FN-by

Sverige är och har länge varit en av de absolut största bidragsgivarna till Förenta nationerna (FN). Det är därför rimligt att vi också får tillbaka genom såväl inflytande i organisationen som genom önskvärda affärer eller arbetstillfällen.

 

Tidöpartiernas reformagenda för det svenska biståndet har varit en av de mest framgångsrika förändringarna inom svensk utrikespolitik i modern tid. I och med denna effektiviseras biståndet samtidigt som man återgår till att satsa på det ursprungliga huvuduppdraget. Vad som dock saknas är en strategi för att tydligare få återbäring för det generösa stöd som det svenska folket har visat genom de många bidrag som i många år och fortfarande går genom FN.

 

FN-systemet sysselsätter i dag i sin helhet mer än 50 000 personer över hela världen. Bland de anställda finns en lång rad olika yrkesgrupper. Samtidigt varierar kraven på utbildning och erfarenhet, även om det rent generellt rör sig om personer med förhållandevis hög utbildning (lägst magisternivå). Det finns dock också möjligheter för personer som genomgår en utbildning eller nyligen avslutat den att få in en fot, genom exempelvis praktikplatser.

 

Utöver huvud- och underorganen består FN av en rad program och underorganisationer som tillsammans utgör FN-systemet med bas i sekretariatet, som ligger i högkvarteret i New York. Därtill finns alla regionala FN-kontor och kommissioner. Rekryteringsbasen FN är som bekant stor, då medarbetare kommer från samtliga 193 medlemsländer. Därav finns en hård konkurrens, även beträffande tjänsterna med de högsta kraven. Det finns dock en rad möjligheter som kan tjäna som en väg in i systemet, där man i synnerhet kan se praktikplatser eller tjänster som är speciellt anpassade för nyexaminerade som goda exempel.

 

Mot bakgrund av detta är det fördelaktigt för studenter eller andra som redan studerat eller är verksamma i områden där det finns en permanent FN-närvaro, genom exempelvis FN-byar. Det närmaste exemplet på en sådan är FN-byn i Köpenhamn, som idag består av två olika campus. Campus 1 står värd för 11 olika FN-organ med en personalstyrka på ungefär 1 500 personer med över 100 olika nationaliteter. Campus 2 utgör Unicefs lagermagasin med spjutspetsteknologi och utgör med sin förvaringskapacitet på 36 000 lastpallar det största humanitära lagret i världen.

 

Sverige är och har länge varit ett av de mest generösa bidragsländerna till FN-systemet och har återkommande toppat olika listor. Inte minst mot bakgrund av att FN:s arbetsområden utgörs av kort sagt allt som har att göra med fred och säkerhet, utveckling eller mänskliga rättigheter, som vi i dag är stora finansiärer av, bör det vara rimligt att vi också får en egen FN-by i Sverige. Detta skulle vidare möjliggöra för arbetstillfällen i vårt land inom alltifrån administration, ekonomi, it, logistik och information till juridik eller diplomati. Regeringen bör verka för att en FN-by etableras i Sverige.

 

Handlingsplan för ökat inflytande

Sverige har en stark tradition av att engagera sig i internationellt bistånd och en betydande roll inom Förenta Nationerna (FN). Det är av största vikt att lyfta fram detta engagemang, både för att bevara och stärka den globala solidariteten, samt för att inspirera andra nationer att följa efter. Sveriges långvariga stöd har inte bara bidragit till att förbättra livsvillkoren för människor i utsatta situationer världen över, utan har även varit en viktig del av arbetet för att främja fred, säkerhet och mänskliga rättigheter.

 

Att etablera en handlingsplan för att öka antalet svenskar i FN-systemet är kritiskt av flera skäl. För det första skulle en större närvaro av svenskar inom FN innebära att svenska värderingar och perspektiv, såsom jämlikhet, demokrati, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, får större genomslag i den internationella politiken. Genom att ha fler svenskar i beslutande positioner kan landet fortsatt påverka viktiga frågor på agendan, från klimatförändringar till konfliktlösning. Därtill är det ett sätt för oss att få tillbaka för det mångåriga och mycket generösa stödet till andra länder från de svenska skattebetalarna.

 

För det andra kan en handlingsplan bidra till att skapa en tydlig väg för unga svenskar som är intresserade av att arbeta inom internationella organisationer. Det skulle kunna innefatta program för praktikplatser, utbildning och mentorskap, vilket skulle stärka kompetensen och beredskapen hos framtida ledare inom FN-systemet. Detta skulle inte bara gynna individen utan även rusta Sverige för att spela en ännu mer aktiv och konstruktiv roll i den globala arenan.

 

Slutligen, i en tid präglad av globala utmaningar som pandemier, konflikter och klimatkris, är det viktigt att Sverige fortsätter att stå i frontlinjen av internationellt samarbete. Genom att investera i en handlingsplan för att öka antalet svenskar i FN-systemet, kan Sverige inte bara bevara sin position som en ledande givare av bistånd, utan också som en aktör av betydelse inom den internationella politiken. Det är en investering för framtiden som kan hjälpa till att forma en mer rättvis och hållbar värld. Regeringen bör därför upprätta en handlingsplan för att öka svenskar på betydande positioner i det internationella samarbetet i allmänhet och biståndsorganisationer i synnerhet.

 

 

Markus Wiechel (SD)
Aron Emilsson (SD)	Yasmine Eriksson (SD)
Rasmus Giertz (SD)	Angelika Bengtsson (SD)