Förslag till riksdagsbeslut

Alltför ofta möts vi av rubriker där Migrationsverket fattat beslut om att utvisa barn som är födda i Sverige och som inte har någon avgörande anknytning till det land som man utvisats till. Detta sker därför att migrationslagstiftningen har en starkare ställning än barnkonventionen som numera är svensk lag.

Detta är problematiskt dels därför att vi i praktiken förnekar barn det rättsliga skydd som de har rätt till enligt de internationella konventioner som vi har ställt oss bakom, dels därför att det också krockar med det allmänna rättsmedvetandet.

Väldigt många anser att tidigare lagstiftning har varit alltför ”generös”; samtidigt är det få som nu anser att barn som enbart har anknytning till Sverige skall utvisas. Ett sätt att komma åt denna obalans är att den lagstiftning som berör barn förstärks eller får en starkare ställning vid rättslig prövning. 

Under den senaste tiden har fler artiklar i media visat att dagens ordning inte i tillräcklig omfattning beaktar barnkonventionens skrivningar om att ta hänsyn till barnets bästa.

I min egen hemkommun Uddevalla hade vi ett fall med en flicka vars familj utvisades till Irak. Föräldrarna upplevde att man inte var trygga där och försökte därför ta sig till Storbritannien vilket resulterade i en drunkningstragedi i Engelska kanalen.

Media har även beskrivit ett fall där två syskon 7 år och 10 år ska utvisas tillsammans med sin far till Libanon men mamman som har arbetstillstånd får lov att stanna i Sverige vilket innebär att familjen splittras.

Det finns även ett fall med en nioårig flicka som är född i Sverige men som skall utvisas till ett barnhem i Albanien trots att fosterföräldrarna önskar att adoptera henne. Efter uppmärksamhet i media får hon lov att stanna ytterligare ett år men vad som händer sedan vet vi inte.

Utöver dessa fall finns det mängder med exempel som inte har uppmärksammats där barn som är rotade i Sverige och som har en naturlig anknytning till vårt land rycks upp med rötterna vid en utvisning.

Barnkonventionen, som numera är svensk lag, är tydlig med att barnens intresse skall beaktas när man prövar ett migrationsärende. För min del är det svårt att se att denna prövning alltid sker på ett rimligt sätt.

Även Barnombudsmannen har uppmärksammat en del av dessa fall. Denna proble­matik aktualiseras även i andra situationer, exempelvis när barn som omhändertagits på grund av att de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck riskerar att utvisas till­sammans med föräldrar som utsatt barnet för dessa brott.

Det är en alarmerande situation där barn idag inte ges det skydd och den trygghet de har rätt till. Det är oroväckande att se hur utlänningslagen väger tyngre än lagar som lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och socialtjänstlagen (SoL). Detta leder till att placerade barn hamnar i kläm och att deras rättigheter inte tillgodoses. Det är oacceptabelt.

Trots tvångsomhändertagande enligt LVU kan Migrationsverket fortfarande fatta beslut om utvisning, vilket skapar en rättsosäkerhet för barn i behov av skydd från sina vårdnadshavare. Det gäller även i de fall där barnet placerats frivilligt och har utvecklat en trygg anknytning i sitt familjehem.

Barnombudsmannen anser att bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen ska ha en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen genom att det i lagen uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i fall som rör ett barn. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Detta i likhet med det förslag Barnrättighetsutredningen anförde redan 2016 inför att barn­konventionen skulle bli svensk lag. Även FN:s barnrättskommitté har rekommenderat detta i sin senaste granskning av hur Sverige uppfyller barns rättigheter.

Även olämplighetsrekvisitet i utlänningslagen som riskerar att begränsa barns rätt att komma till tals bör tas bort för att överensstämma med barnkonventionen som ger barn rätt att alltid höras i alla ärenden som berör dem.

Barns rätt till en egen prövning utifrån nya omständigheter i barnets liv efter det att barnet kom till Sverige måste också stärkas.

Det är dags att agera för att rätta till de brister som finns i utlänningslagen för att säkerställa att placerade barn i Sverige får det skydd och den trygghet de har rätt till och som borde ses som självklart.

Utifrån detta anser jag att regeringen skall återkomma med förslag som säkerställer att barnens juridiska rättigheter beaktas vid prövning avseende migrationsskäl.

Magnus Jacobsson (KD)