Förslag till riksdagsbeslut

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller hållbar utveckling och klimat­förändringar. En av de mest effektiva åtgärderna för att skapa hållbara och levande städer är att integrera mer natur i stadsmiljöerna. Genom att stärka och öka andelen natur i städerna kan vi uppnå många av målen som kan bidra till en ökad livskvalitet och hälsa samtidigt som vi bidrar till uppfyllandet av mål för både stärkt biologisk mångfald, klimatanpassning, god vattenkvalitet och naturrestaurering. Mer robusta naturvärden kan fås genom en stor mängd åtgärder där några praktiska exempel är fler parker, gröna tak, stadsodlingar, trädalléer, ängsmark, våtmarker och gröna korridorer.

Det finns många fördelar med stärkt natur i stadsmiljö. Gröna områden bidrar till att minska luftföroreningar, dämpa buller och reglera temperaturer och regnmängder och ökar den biologiska mångfalden där städer ibland kan ha bättre förutsättningar för att stärka viss biologisk mångfald än landsbygd. De sociala och hälsomässiga fördelarna är också stora då tillgång till natur och gröna ytor har visat sig förbättra både fysisk och mental hälsa hos stadsbor samtidigt som gröna områden fungerar som mötesplatser och stärker den sociala sammanhållningen i städerna, vilket inte minst visade sig under pandemin. Investeringar i gröna områden har också visat sig ekonomiskt fördelaktiga då de både ökar fastighetsvärden och attraherar turism och företagsetableringar.

Vi anser därför att det finns mycket att vinna och lite att förlora på att kraftfullt öka insatserna för att integrera mer natur i våra stadsmiljöer.

Europas nya naturrestaureringslag trädde i kraft i augusti 2024. Lagen innehåller krav på att sätta in restaureringsåtgärder för viktiga livsmiljöer vilket också innebär att städernas gröna ytor upprätthålls och stärks. Nationella restaureringsplaner kommer att behöva tas fram, men arbetet kommer att behöva utföras på lokal nivå. Redan idag arbetar många kommuner med stärkt skydd av befintlig värdefull natur genom bildandet av naturreservat och biotopskydd, men även med åtgärder för att stärka den biologiska mångfalden och för att klimatanpassa städerna med hjälp av naturen.

Att skydda befintlig värdefull natur är givetvis enklare än att anlägga nya naturvärden och det är därför av stor vikt att alla kommuner arbetar långsiktigt med att på sikt skydda mer av befintliga naturvärden inom kommunen. Samtidigt behöver kommunerna nu ta ett större grepp om hur naturen i städerna på bästa sätt ska kunna bidra med de eko­systemtjänster som vi så väl behöver, i vissa fall på en mycket begränsad yta. När planering sker för klimatanpassningsåtgärder som omhändertagande av vatten vid skyfall eller skuggning och temperatursänkning på skolgårdar eller vid äldreboenden behöver samtidigt rekreationsvärden och förstärkning av den biologiska mångfalden omfattas i planeringen. I många fall kan dessa värden stärkas genom samma åtgärd om planeringen och samordningen sker på rätt sätt från början. Vi anser därför att kommunerna behöver få i uppdrag att ta fram en samlad planering för hur man ska arbeta för att ekosystemtjänster, klimatanpassning, stärkt biologisk mångfald och rekreativa värden ska kunna samordnas genom en god och framåtsyftande planering för stärkt natur i den bebyggda miljön. Vi anser också att kommunerna behöver kunna presentera en plan för detta.

Samtidigt som man planerar för biologisk mångfald och ekosystemtjänster behövs en planering för att knyta in de rekreativa värden som gör att människor trivs och vill vistas i naturmiljön och att naturen finns nära och tillgänglig i människors vardag. Stadsodlingar eller offentliga fruktträdgårdar (eller ätbara parker som det ibland kallas) kan vara ett sätt att engagera medborgare till att bidra i arbetet med stärkta naturvärden och biologisk mångfald, ett engagemang som även stärker gemenskapen i området och som kan bidra till lokal matproduktion. Vi anser att regeringen bör undersöka hur lokala initiativ för stadsodling kan stärkas och stöttas bättre från nationellt håll.

Vi anser att naturvärden och rekreationsvärden på ett mycket bättre sätt behöver kompenseras när oexploaterad mark tas i anspråk för bebyggelse eller annan infra­struktur och vill att lagstiftningen ska anpassas efter detta. Vi vill också att grönyte­faktor blir ett krav vid all nybyggnation. Grönytefaktor är ett verktyg som används av allt fler kommuner och innebär att krav ställs på en andel ekosystemtjänster eller natur­värden inom ett nytt exploateringsprojekt. Boverket behöver få i uppdrag att ta fram ett grundkrav för grönytefaktor och anvisningar för hur man ska arbeta med detta.

Vi anser också att det stöd som tidigare fanns att söka för grönare städer ska vidare­utvecklas för att städer ska kunna få ytterligare stöd och hjälp i arbetet med att bibehålla och stärka urbana ekosystemtjänster och den biologiska mångfalden.

Genom att genomföra dessa åtgärder kan vi skapa mer hållbara, hälsosamma och attraktiva städer för framtida generationer, samtidigt som vi uppnår våra miljömål.

Katarina Luhr (MP)
Linus Lakso (MP)	Märta Stenevi (MP)
Emma Nohrén (MP)	Janine Alm Ericson (MP)
Mats Berglund (MP)	Jacob Risberg (MP)
Jan Riise (MP)