Förslag till riksdagsbeslut

Efter det hänsynslösa mordet i Skärholmen (10/4-24) uttalade sig polismästare Carin Göthblad till Dagens Nyheter: ”Vi måste marinera barnen i hur man är mot varandra och träna dem i empati och moral.” Hon efterlyste samtidigt etik och moral som ett obli­gatoriskt ämne i skolan.

Vad som inte nämndes i artikeln var att etik och moral redan finns på schemat i många kristna friskolor. Eleverna undervisas på de lektionerna utifrån värderingarna som byggt vårt land under tusen år.

Detta är bara ett av många argument som synliggör det positiva bidrag som kristna skolor ger till vårt utbildningssystem men som sällan lyfts fram i media. Tvärtom foku­serar rapporteringen kring konfessionella skolor nästan uteslutande på enskilda skolor som misskött sig.

Också den politiska debatten utgår ofta från enskilda exempel, vilket leder till förslag om generella förbud mot alla konfessionella skolor.

Kristdemokraternas politik är tydlig: Skolor som missköts och bryter mot lagen ska naturligtvis inte få fortsätta sin verksamhet. De ska mötas av inspektion och konsekven­ser och vid behov stängas ner, vilket för övrigt redan har skett på flera muslimska skolor de senaste åren. Huvudmän som driver trygga och välfungerande skolor måste däremot få fortsätta sin verksamhet under goda förutsättningar.

Det är så vi garanterar att alla föräldrar, enligt Europakonventionen, har rätten att välja exempelvis en kristen skola för sina barn.

I den här balansgången, där varje skola måste bedömas individuellt, spelar Skol­inspektionen en avgörande roll. När myndigheten fungerar och gör sitt jobb, får dåliga skolor de anmärkningar de förtjänar, och skolor som inte följer lagen eller som miss­lyckas med sitt uppdrag stängs. Därmed elimineras behovet av ett generellt förbud mot en viss typ av skolform, eftersom det endast skulle leda till att uppskattade och välfun­gerande skolor tvingas lägga ner.

Det är därför av yttersta vikt att Skolinspektionen fungerar effektivt och har högt för­troende hos alla aktörer i skolväsendet. Granskningarna måste ske på ett sådant sätt att förtroendet för myndigheten inte äventyras. Tyvärr är detta inte alltid fallet.

Det är både positivt och nödvändigt att Skolinspektionen granskar konfessionella skolor, men tillsynen måste ske med logik och rättssäkerhet, där övertramp undviks och en hög professionalitet upprätthålls. Flera skolor vittnar om hur man upplever tillsynen som grundad i en allmän misstro mot religion.

En återkommande bild är att elever känner sig ifrågasatta under Skolinspektionens intervjuer. I ett samtalsprotokoll ställdes frågan ”Vill du tillägga något?” till en elev, som svarade: ”Det är inte fel att vara kristen.” Svaret är en allvarlig indikation på att eleven kände sig ifrågasatt i sin tro.

Myndigheten har också i en granskning angett att lärare ska bemöta elever som tror på ”bibliska myter” på samma sätt som de bemöter ”uppfattningar om att jorden är platt eller att Förintelsen inte ägt rum”. Sådana uttalanden vittnar om en misstro mot religion från Skolinspektionen, vilket påverkar granskningen. Det kan knappast vara lärares upp­gift att värdera elevernas religiösa övertygelser.

För att Skolinspektionen ska kunna ha högt förtroende för att kunna göra sina viktiga granskningar behöver det säkerställas att övertramp inte sker. Granskningen behöver även ske på ett rättssäkert sätt. Så kan vi fortsätta forma en skola där skolor som missköter sig stängs och där föräldrar har rätt att välja skola för sina barn.

Mathias Bengtsson (KD)